Farvel Norge

Nu är "jullovet" slut för denna gång. Idag fick vi äntligen ta en skidtur jag och frun - det är nämligen först nu det kommit snö här. Tidigare har vi fått nöja oss med skridskor och vandring, men nu är det som sagt riktig vinter även här. Kändes nästan som vi inte varit ute på tur på det här sättet sedan innan vi gifte oss. Och sanningen är väl inte så långt borta, vi har alltid haft småbarn eller så har Ingvild varit gravid. Nu fyller snart Lia tre år, och det börjar återigen bli dags för ett visst mått av vuxenliv...

Så, i morgon bär det av hemåt och slut för den här gången med avkopplande och skön Norgevistelse med släkten och vacker natur!

Hitler och genuspolitik

Tanja Bergkvist har gjort en film om Genusväldets undergång.... Hon har en ganska underhållande blogg även för övrigt, och har även publicerat sina dubier om genuspedagogiken i en debattartikel i SvD för något år sedan!

Vänsterregeringen och förstatligande

I Norge är det motsvarigheterna till socialdemokraterna, vänsterpartiet och centerpartiet som styr tillsammans i en rödgrön röra (Norge har inget miljöparti...). Av en outgrundlig anledning (ja, egentligen beroende på borgerlig splittring, se tidigare inlägg) blev regeringen omvald i senaste valet.

Granne med mina svärföräldrar finns ett tydligt exempel på denna regerings socialiseringspolitik (bilden). Marie och Nils Karl Kulbrandstad har sedan några år drivit ett framgångsrikt omsorgsföretag (Gilantunet), där barn och ungdomar med problembakgrund kunnat få bo på en bondgård och leva med i livet där och på så sätt anpassa sig till ett mer normalt liv. Det har blivit Hölondas största privata företag (se Trönderbladet). Ett exempel på hur man "lyft bygden" är hur min svägerska som nyutbildad socionom kan få arbete här ute i stället för att vara hänvisad till arbete inne i Melhus eller Trondheim. Det är också otaliga barn som fått glädje av att vistas här ute. (se t ex Stine Machlars blogg).

Men nu ska de privata kapitalisterna sättas åt! I det socialistiska Norge är det för osäkert att driva en privat verksamhet med offentlig finansiering. För att kunna fortsätta verksamheten övergår nu Gilantunet till att bli en statlig institution, och Marie och Nils Karl överlåter driften av sin gamla släktgård till staten... Märkligt när forskning (se redovisning av Reidar Almås) pekar ut just den här typen av verksamhet som en framtid för landsbygden i Norge.

Man måste acceptera att privata företagare står för initiativ, för entreprenörskap och för utveckling. Visst finns det ett inslag av vinstintresse, men det är ju förutsättningen för att man ska ge sig in och satsa tid, idéer, energi och pengar - ofta kvällar och helger som man aldrig satsar på en statlig anställning. Att tro att staten eller det offentliga kan ersätta den här typen av engagemang är detsamma som att se Sovjetunionen som en förebild i ekonomisk politik. Där dödade man effektivt alla privata initiativ och folk ägnade sig resignerat åt att odla sin egen lilla kolonilott - det lilla man fick ha för eget bruk. Näringslivet och jordbruket blev i stället en enda stor byråkrati, något Ryssland och det ryska folket får lida för ännu idag.

Men, tyvärr Norge får ni stå ut med det här vänsterexperimentet fyra år till. Om nu inte mot all förmodan centerpartiet inser att de faktiskt är ett icke-socialistiskt parti, och inte bör stödja en socialistisk regering. (Läs om regeringen i VG)

En mer förnuftig politik är förstås att ta vara på privata initativ och från det offentliga se det som bra samarbetspartner som man bör bygga varaktiga relationer med. Kan någon annan driva verksamheten bättre än det offentliga (vilket de ofta kan), så är ju detta en bättre användning av skattepengarna!

Lite svinn får man räkna med!

Lina, 16, dog av p-pillret enligt Aftonbladet. Men sakkunskapen vill påminna om fördelarna:
– Det är tack vare p-piller som du och jag kan jobba i dag. Det är den största moderna medicinska revolutionen som varit en grundbult för jämlikheten, säger Inger Sundström Poromaa vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Läkemedelföretagets representant påpekar att "det inte är svårt att behandla blodproppar". Dessutom är det bara ett par personer som har avlidit på senare tid av de aktuella läkemedlen... Enligt en tidigare (2006) undersökning i Aftonbladet hade 653 fått blodpropp och minst 48 svenska kvinnor dött av p-piller!

Som vanligt är det kvinnorna som får ta stötarna av skevheterna i samhället. I stället för att vi män tar ansvar och använder kondom så förväntas unga tjejer gå på p-piller så att man kan upprätthålla det fria och oberoende sexuallivet. På ett personligt plan är jag väldigt tacksam för att vi kunnat slippa p-piller i vår familj, och att vi i stället kan stå för värderingar där sex hör mer ihop med barn, beroende och relation än med singelliv, jämlikhet och oberoende. Precis som det var innan man uppfann p-pillren.

Otroheten in i svenska vardagsrum

I det "fria" Sverige har inte offentliga personers privatliv ansetts vara speciellt intressant. Förutom i vissa skvaller-tidningar. Kontrasten är mycket stor mot USA där äktenskapet är en viktig del av PR-fasaden och där ett snedsteg kan innebära undergången för politiker, mediepersoner och andra kändisar.

I och med Tiger Woods otrohet mot svenska Elin Nordegren, dotter till landshövdingen (förra migrationsministern) Barbro Holmberg och journalisten Thomas Nordegren ("Nordegren i P1", ni vet) - källa Wikipedia - har dock en kändis snedsprång flyttat in i svenska vardagsrum. Denna gång är det ju inte en amerikansk skandal vilken som helst, som bara skvallerpressen skriver om, utan denna gång är det ju en svenska som drabbas. Och som vi därmed känner lite mer personlig sympati för! Dessutom är det förstås lite speciellt med en svenska som blivit bedragen av en superkändis med minst 14 personer (Aftonbladet) och kräver maken på 2 miljarder kronor i samband med skilsmässan (Expressen).

Så plötsligt börjar fenomenet diskuteras av kolumnister och tyckare i olika sammanhang. Också de "fina" medierna berättar om golfstjärnans tragedi. DN tar upp sexmissbruk som ett problem som det dessutom finns behandling för.

Jag hoppas att det här kan få upp relationsproblem i olika former till debatt. Det tragiska i sammanhanget är förstås att Tiger Woods inte tycks inse problemet och ta ansvar för alla felsteg han gjort. Han har tydligen byggt upp ett stort företag för att dölja sina otrohetsaffärer. Säkert mycket dyrbart, men allt går inte att köpa med pengar. En familj är skulle jag säga en av den största rikedom man kan ha här på jorden. Något som måste förvaltas, och inte heller är en självklarhet. Nu är det förstås alltid två parter i sammanhanget, Elin Nordegren tycks ju inte heller ha fått någon speciellt bra grundutbildning i familjesammanhållning, med skilda föräldrar och pappa Thomas gift för tredje gången. Men vill man ha hjälp så finns det att få. Min absoluta övertygelse är att det inte finns några hopplösa fall. Alla äktenskap går att rädda, om man bara vill och anstränger sig. Och det borde fler göra, inte minst för barnens skull!

Norge och Jul

Nu har vi klarat av den årliga julförberedelsen, städat och packat och gjort allt (nästan) annat som måste göras innan julfirandet. I morse kl 4 bar det av till Norge, och här har vi hunnit både äta middag och besöka gammelfaster Ida (bilden) med adventsfirande för våra barn och deras kusiner. Det var både adventsljuständning, julevangelium och julsånger - en fin stund, och speciellt fint att på det här sättet få vara tillsammans med Ida (86), en fin förebild för barnen (och oss alla).

Har för övrigt hört många andra som åker utomlands i julen. I fredags berättade en person jag känner om Londonresa, och ett par andra vänfamiljer har åkt till Idaho, USA, respektive S:t Petersburg, Ryssland för julfirande. Det är väl helt enkelt så att det är lite "enklare" att åka bort så man slipper ordna alla ceremonier hemma... Vi har faktiskt inte ens en julgran - men här stod julgranen nyhuggen ur skogen precis när vi kom fram. Skall bli skönt att få några dagar med släkten här i Norge!

Vem blir ny landshövding?

De senaste veckorna har vi fått negativa besked när det gäller utnämning av landshövding i Uppsala län. Därför borde det vara dags på regeringssammanträdet i morgon, tycker jag! Nu är det förstås så att efter Anders Björck slutade (bilden) så har länsrådet Leif Byman gjort ett utmärkt arbete som tillförordnad landshövding.

På vårt senaste möte i regionförbundsstyrelsen så höll Leif Byman en mycket intressant information om landshövdingens uppgifter. Det är viktigt att notera att landshövdingen är mycket mer än "bara" länsstyrelsens chef. Han är också regeringens lokala representant, "Konungens befallningshavande" som det hette förr i tiden. Som sådan har landshövdingen en mycket viktig uppgift som dessutom särskiljer de statliga ansvaren från de regionala och lokala. Sedan kan förstås en del läggas över från staten till regionerna såsom redan skett för regional utveckling och håller på att ske för infrastruktur (som i Norge), och delvis även kultur. En välkommen utveckling som dessutom hänger samman med indelningen av landet i (förhoppningsvis större) regioner.

Nu ska det alltså bli spännande att se vem som blir regeringens främste representant på Uppsala slott!

Stolt far på lucia

I morse var det en stolt far som såg äldsta dottern framträda som lucia (se foto). Edel Irén sjöng tillsammans med musikklasserna på skolan i morse, och senare under dagen vid ett par tillfällen i Mikaelskyrkan - i kväll var min fru och såg henne där.

Mycket bra sång och fantastiskt program (eloge Hanna Hermansson!!). Att Edel har lite svårt att låta bli att gäspa berodde på syrebrist och att det började flimra för ögonen. Efteråt hade hon ett stort rött märke i pannan efter luciakronan... Strong insats att stå pall tre långa luciatåg idag!

Gemensamt länsbibliotek Uppsala - Gävleborg

Idag på kulturnämndssammanträdet sa vi ja till ett avtal med Gävleborg där vi under två år gör ett försöksprojekt med en gemensam drift av våra länsbibliotek. Länsbiblioteket har många funktioner för service till kommunbiblioteken, bland annat när det gäller fjärrlån. Nu kommer vår duktiga länsbibliotekarie Maria Törnqvist att under projektperioden få ansvar för verksamheten i båda länen, och vi ser fram mot samordningsfördelar med detta projekt!

Kul att se ännu ett exempel på gott samarbete över länsgränsen!

Nej till tokigt dubbdäcksförbud

Kristdemokraterna är enda parti som säger nej till Uppsala kommuns tokiga förslag att FÖRBJUDA dubbdäck på Kungsgatan och en stump av Vaksalagatan i Uppsala.

Det är vår representant i Gatu- och Trafiknämnden, Ingemar Virsén (tidigare gruppledare för partiet i Flens kommun) som säger nej till tokerierna. Varför ska de som bor på landet och måste ha dubbdäck sättas åt på det här sättet? Och hur ska man ta sig förbi statskärnan i Uppsala när nu strandbodkilen är stängd på grund av arbetet med Resecentrum.

Om man till exempel kommer längs Vaksalagatan och ska till Akademiska sjukhuset, hur ska man köra då? Eller man kanske ska stanna och lägga om till sommardäck?

Nej visst måste vi ha en bra miljö i stadskärnan, men låt oss först se vad en sänkning av hastighetsgränsen till 30 km/h kan betyda för stadsluften!

Se ABC i kväll, och UNT 1,2,3, Upplandsradion.

Skeptisk till spårtaxi

Idag på landstingsrådsberedningen kommer vi att behandla ett remissyttrande till en skrivelse från regeringen om att starta ett spårbilsprojekt. Uppsala kommun har tidigare uttalat sig positivt för ett sådant projekt här och Uppsala hör till ett av de mest intressanta alternativen för staten.

I förslaget på yttrande från landstinget sägs att vi tycker det är intressant med detta projekt och att det, om det kommer till stånd, borde prövas för kommunikationerna till och runt Akademiska sjukhuset.

Vi kristdemokrater röstade i Uppsala kommun nej till projektet under förevändning att vi tror att den här typen av planer kastar grus i maskineriet för en nödvändig utveckling av kollektivtrafiken i Uppsala. Vi måste utveckla den, och då bör man i första hand se på alternativ som spårvagn och trådbuss.

Jag tror att spårbilar är en trafiklösning som lämpar sig bäst inom avgränsade områden såsom exempelvis flygplatser (har redan påbörjats på Heathrow), inom köpcentra-områden, men kanske också inom campusområdet runt Dag Hammarskjölds väg/Akademiska sjukhuset. Det kan vara värt att pröva, men det får inte ta energi från en nödvändig utveckling av den övriga kollektivtrafiken!

Snurrigt om sprutbyte

I Stockholm vill Kristdemokraterna införa sprututbytesprogram (Dagen). Där är folkpartiet en av de stora motståndarna, eller i alla fall Birgitta Rydberg (se Stockholmstidningen). Här i Uppsala är det precis tvärtom, folkpartiet vill ha sprutbytesprogram (se Tv4), medan vi kristdemokrater är skeptiska.

Det är inte fråga om en stor spricka i Alliansen som Janne Nordling vill få det till (Jannes blogg), det är bara så att man kan se den här saken ur två utgångspunkter. Ur smittspridningssynpunkt är det bra med sprutbytesprogram för man kan hindra spridning av t ex Hepatit C. Sett till hur man i samhället ser på användande av narkotika blir det emellertid problematiskt. Genom att dela ut gratis sprutor till narkomaner kan det ju uppfattas som att samhället ger signalen att narkotika är något OK att hålla på med. Och den signalen tycker jag är ett problem. När jag var i Schweiz i början av 90-talet kunde jag se exempel på hur knarkare tilläts hålla till i en viss park, eftersom polisen inte orkade jaga iväg dem - då gick de ju bara till en annan park. Knark såldes öppet och personer injicerade sig på var och varannan parkbänk. Jag tycker inte det ser bra ut.

Låt oss tillsammans hjälpas åt att motarbeta narkotika i samhället, sedan får vi diskutera vilka metoder som är mest effektiva! När det gäller sprutbytesprogram uppfattar jag inte det som aktuellt här i Uppsala, delvis för att inte kommunen är intresserad av att driva denna fråga.

147 förtidspensionärer per dag

Ja, det var enligt Reinfeldt resultatet av Göran Perssons (S)-politik under drygt 10 år. (Se dagens Expressen!) Visst blir det svårigheter i övergången från det till ett samhälle där det ska löna sig att jobba, och självklart måste vi ta ansvar för de sjuka och behövande! Men att det har varit nödvändigt med en förändring är det ingen tvekan om!

Se även DN 1,2,3 SvD 1,2 Dagen

Kandidat i landstingsvalet

Nu har jag äntligen bestämt mig om jag ska kandidera i landstings- eller kommunvalet nästa år. I provvalet ställde jag upp i båda, lite grann med tanke på att medlemmarna skulle få säga vad de tycker. Nu är provvalet klart och förra veckan intervjuades jag av företrädare för distriktets nomineringskommitté.

Min syn på att engagera mig politiskt är att jag vill förvalta det förtroende som visats mig av medlemmar och väljare. Så länge det finns ett förtroende finns det anledning att fortsätta med politik! När nu ett starkt förtroende visats mig av medlemmarna när det gäller mitt landstingsuppdrag vore det konstigt att inte ställa upp som kandidat där, alltså har jag valt att kandidera i landstingsvalet. Men viktigast av allt är att vi nu som parti kan samlas och hugga i för att nå ut med vår politik och därmed få framgång i valet nästa år!

Vaccinerad utan både kö och gräddfil

Idag gick jag och vaccinerade mina barn och mig själv här i Sävja (på bilden får min son Joel sprutan). Vi kunde gå rätt in helt utan kö. Dessutom slapp jag bli anklagad för att ha använt "gräddfilen" för landstingsledningen som debatterades för ett par veckor sedan (se tidigare inlägg).

Varför låta sig rivas med av en masshysteri? Finns det inte vaccin så finns det inte, då är det bättre att vänta tills det finns. Vilket det alltså gör nu!

Nu får vi ta och utvärdera vaccinationerna i landstingsledningen så småningom. Visst är det mycket som kunde gjorts mycket bättre, men en hel del har också gjorts bra. Därom vittnar Caremas organisation på Sävjaskolan idag. En vänlig röda-korset-värdinna tog emot, och inne i samlingssalen fanns 8 vaccinationsstationer. Det enda jag reagerade över var att det var så många vuxna som utnyttjade tillfället fast det sagts att vaccinationen bara var för barn... Men, det är som sagt något vi får ta med i utvärderingen.

På klimatmöte i Belfort

Sitter just nu på "klimat-möte" i Belfort. Det är AER (Assembly of European Regions) som har generalförsamling och jag är tillsammans med Johan Edstav (MP) representanter för Uppsala län. Vi har i går antagit budget och program för nästa år, och nu kommer vi snart att anta ett uttalande att regionerna mobiliserar i kampen mot klimatförändringarna. Det är klart att det kommande Köpenhamnsmötet sätter sin prägel även på detta möte!

Janne Norling har också dragit in vår resa hit i ett miljöperspektiv på sin blogg, där Johan också just gav sin kommentar. Visst vore det bättre att åka tåg hit till Belfort, men jag har inget emot att flyga, eftersom det är enda möjligheten på dessa distanser just nu. Dock är det så att jag framför mig har en broschyr som beskriver att just Belfort inom bara ett par år kommer att vara en station på snabbtågslinjen mellan Dijon i Frankrike (vidare till Paris och Madrid) och Strasbourg (och vidare till Hamburg). Snart kommer man alltså att kunna åka snabbtåg hit - då är det förstås angeläget att även Sverige bygger en linje mellan Stockholm och Malmö som kan haka på den här linjen ner på kontinenten! Speciellt när vi så småningom får en bro mellan Fehmarn och Lolland (Tyskland och Danmark) kommer Sveriges förbindelser med kontintenten att bli betydligt bättre!

På bilden ses vi på foto i världpressen (i alla fall den lokala "L'Est").

Landstingets kultur utvecklas

Nu har vi klubbat budgeten för nästa år, och i den ingår ett tillskott till kulturverksamheten på 2 mnkr. Oppositionen med socialdemokraterna i spetsen klagar över att vi har en dålig dialog i kulturnämnden. Nja, det är nog snarare oppositionen som är dålig på att föra dialog.

För att man ska kunna fatta beslut måste man ha konkreta förslag att ta ställning till. När vi skulle anta uppdraget för landstingets kulturverksamhet i kulturnämnden för några veckor sedan hade inte oppositionen något motförslag! De yrkade bara avslag och hänvisade till en framtida reservation. Reservationen visade sig sedan vara en blek kopia av Alliansens uppdrag. Man kan konstatera att de rödgröna i stort sett vill bevara allt som det är. Vad jag kan se finns inga idéer om en utveckling och förändring.

Vi inom alliansen har gjort mycket på kulturområdet. När det gäller de som ifrågasätter att vi anstränger oss för att bevara och utveckla Uppsala kammarorkester påpekade jag att vi 2007-2010 ökat anslaget till Musik i Uppland med 85% (från drygt 5 mnkr till nästan 10 mnkr). Jag påpekade också att vi trots 0-uppräkning till kulturnämnden ökar bidraget till studieförbunden med 100 tkr och för den delen till Riksteatern i Uppsala län, till Länsbildningsförbundet, och för första gången på många år till Folkrörelsearkivet!

Jag beklagade i talarstolen att Konstfrämjandet tvingas lägga ner när vi nu tar bort bidragen, men vi gör också vissa insatser på bildkonstområdet. Under mandatperioden har Kultur i länet tillsatt en bildkonstkonsulent och i uppdraget för nästa år har vi med att länets bildkonstnärer ska uppmärksammas!

Oppositionen säger att de vill satsa på barn och unga - som om vi inte vill det. Vi har till exempel gett uppdrag att instifta ett speciellt pris för arrangörer av kultur för barn och ungdomar.

Budget för Landstinget

Premiär för en av presenterna jag fick när jag fyllde 40. Ovan kan LS-ordförande Erik Weiman ses yrka bifall till Alliansens budgetförslag, inspelad på min nya "flip-video".

Tänkte jag här skulle också återge mina kommentarer till vår budget. Ungefär så här sa jag i sammandrag nyss från talarstolen.

"Kära ordförande, ledamöter och övriga åhörare!

När jag efterlyste på facebook vad jag skulle säga på landstingsfullmäktige idag fick jag rådet från en god vän att säga: 'Vi har rätt och ni har fel!'

Nåväl, nu tror jag att man behöver säga lite mer än så. Inledningsvis vill jag slå fast att oppositionen är på gränsen till ohederlig när man försöker utmåla att vi i Alliansen som ödeläggare av det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Det finns ingen inom Alliansen som vill göra hälso- och sjukvård till "en marknad bland alla andra inom tjänstesektorn". Nej, i Sverige finns en bred enighet, bland alla riksdagspartier, om att sjukvården ska finansieras solidariskt av oss alla skattebetalare. Att utmåla något annat är att ge en falsk bild!

Det har i debatten efterlysts konkreta satsningar i budgeten, förutom att vi kommit tillrätta med den dåliga tillgängligheten i landstinget. För oss kristdemokrater är det viktigt att landstinget arbetar med att utveckla familjecentralerna. Under kommande år kommer en utvärdering att ske tillsammans med Uppsala kommun. Inom psykiatrin kommer samverkan att utvecklas genom gemensamma överenskommelser och handlingsplaner. Äldreområdet är angeläget och där kommer den geriatriska rehabiliteringen att utvecklas och även det mobila arbete som idag finns vid exempelvis hemvårdsenheten. I Uppsala får nämligen drygt 300 listade äldre patienter service av hemvårdsenheten som bland annat erbjuder hembesök av läkare till äldre i eget boende. Detta skall nu komma att omfatta hela länet. Slutligen har vi flera åtgärder som kommer att innebära förbättringar för personer med funktionsnedsättning, tillgänglighet till lokaler, hållplatsutrop på UL:s bussar och tillgänglighet för rullstolburna.

Visst finns det också områden där mycket återstår att göra, även om många av dessa områden redan nämnts av oppositionen. I vissa fall kan vi i landstinget själva styra över saker och ting, i andra fall behöver dock en samverkan ske, eftersom det är flera aktörer än landstinget som är inblandade. En stor utmaning framöver är utvecklandet av närvården, och där krävs till exempel samarbete med kommunerna. Ett annat område där människor upplever att det finns problem är brister i akutuppdraget. Man ska inte behöva sitta och vänta hela dagar på akutmottagningen! Regionfrågan ligger också framför oss, och där behöver vi hitta lösningar. När det gäller ekonomistyrningen har vi också mycket kvar att göra. Det är dock ingen nyhet för nuvarande majoritet att det finns problem att styra sjukvården, med sin starka profession och med verksamheten till stor del styrd av lagstiftning och statliga krav, utan det är något som präglat åtminstone de senaste 20 åren.

Jag vill avslutningsvis lista en rad utvecklingsområden, där både mycket redan är gjort, och där en del ligger i nuvarande budget med konkreta åtgärder. När det gäller just ekonomistyrningen är våra ersättningssystem exempel där man överflyttar ansvar och befogenheter till rätt nivå. Genom våra åtgärder har flera onödiga kostnader inom landstinget uppdagats, till exempel vårdcentralernas onödigt stora kostnader för lokaler och för medicinsk service (laboratorieprover), samt en icke kostnadseffektiv administration.

Något som vi också jobbar med, och som min företrädare Lars Svensk, som är produktchef i en stor processindustri hade som käpphäst, är en förbättrad logistik och flöden. Här pågår äntligen ett intensivt utvecklingsarbete, bland annat i form av Lean Healthcare. I anslutning till detta kan också nämnas EPJ, elektronisk patientjournal som är ett mycket viktigt redskap.

Inom miljöområdet pågår en genomgripande omställning av lokaltrafikens busspark till biogasdrift, och på kollektivtrafikområdet sker förberedelser för en storregional trafikhuvudman. Vi har också många andra utvecklingsområden, vårdgaranti, forskning, utveckling av Lasarettet i Enköping, Kultur och kollektivtrafik, men detta får jag återkomma till vid ett senare tillfälle. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag!"

Så småningom blir det kulturdebatt, och då får jag med anledning av ifrågasättande av om vi satsar på Uppsala kammarorkester påpeka att vi under denna mandatperiod ökat anslaget till Musik i Uppland med 85%!

Fest och eftertanke

Nu har jag hunnit fira min 40-årsdag med en fantastisk fest på Wiks slott förra helgen. Har så smått börjat hinna hämta mig efter detta nu! Tack alla som gratulerade på olika sätt - kan bara konstatera att det är roligt att fylla 40. Jag tror alla åldrar har sina fördelar, och en jämn födelsedag har i alla fall en fördel - en anledning att fira!

Jag bifogar här en "klassisk" bild som hör till vid jämna födelsedagar (dock ofta vid lite högre årstal...). Men, jag står ju som sagt för traditioner så det passar ju bra!

Har dock under förra veckan också hunnit med en begravning också. Det är alltid bra för att "betänka huru få våra dagar äro". Det var Siv Andersson, en av våra nestorer i Kristdemokraterna i länet som gått bort och begravningen ägde rum i Gryta kyrka utanför Örsundsbro. Jag medförde hälsningar från Göran Hägglund och partiledningen, Siv har nämligen betytt mycket för vårt partis utveckling, inte minst i starten 1964 då hon var en av medarbetarna till vår förste partiledare Birger Ekstedt och la ner ett hårt och omfattande arbete i utarbetande av våra första politiska program och beslut.

Icke trovärdig opposition

Enligt VG är den norska oppositionen i Stortinget upprörda och indignerade över att statsminister Jens Stoltenberg (Arbeiderpartiet) tillsätter Schjøtt-Pedersen (Ap) som samordningsminister. Siv Jensen (Fremskrittspartiet) tycks vara mest konstruktiv som begär att Schjøtt-Pedersen ska komma till Stortinget och förklara sig om sina uppgifter, för det måste man ju kunna begära av en minister.

Men, det är lite tragiskt med denna indignation när de borgerliga partierna, inklusive Kristelig Folkeparti i stället borde fundera över sitt eget agerande i valrörelsen. Tack vare sitt schabbel (som jag skrivit om tidigare) vann rödgrön röra (trots färre röster) regeringsmakten i Norge. Och det är faktiskt regeringen som styr, och regeringschefen har förstås rätt att utse vilka ministrar han vill!

Vilken tur jag inte hann vaccinera mig!

Efter UNT:s avslöjande har det blåst upp en debatt i riksmedia (DN, SvD1, SvD2) om att vi landstingsråd i Uppsala har erbjudits vaccinera oss mot den nya influensan. Eftersom jag har så många små barn och har så mycket annat att göra har jag helt enkelt inte hunnit med...

Hade det varit för en eller två månader sedan hade vi säkert lovordats för att vi gått före som goda exempel eftersom då så många var skeptiska till att vaccinera sig. När jag fick frågan i somras var jag noga med att säga att det var viktigt att verkligen gå och vaccinera sig, om så inte för sin egen skull så åtminstone för andras!

Men nu, när folk avlider i "influensaliknande symptom" i Ukraina och på andra håll i världen, och dessutom vaccintillgången är så dålig att folk står i långa köer i gathörnen här i Uppsala kan det förstås upplevas som stötande att politiker och tjänstemän erbjuds vaccinering vid sidan om. Jag väntar gärna några dagar till tills det finns mer vaccin och köerna blir kortare. Då kanske jag tar med hela familjen (vi har ju faktiskt rätt till förtur som småbarnsfamilj) och går till vår vårdcentral här i närheten i stället. Om jag hinner vill säga...

40 år

UNT skriver idag om att jag fyller 40 år. Det är ju kul - "att fylla gubbe" som någon av de andra politikerna här på Wik uttryckte det. Fullt upp nu med förberedelser - har bland annat fixat en del när jag ändå är här på Wik om festen nästa vecka. Angenäma bestyr!

Vi fick igenom järnvägsinvesteringar!

Till min stora glädje fick vi idag på regionförbundsfullmäktige igenom vårt och miljöpartiets förslag att skriva in en förstudie (6 mnkr) för järnväg Uppsala -Enköping, "Aroslänken" i vår länsplan för trafikinfrastrukturen (se nedan om styrelsebehandlingen och styrelseprotokollet här, och min reservation i styrelsen som nu fick bifall)! Vi fick också med Dalabanan (23,5 mnkr), en förutsättning för en uppgörelse med andra kommuner och landsting längs Dalabanan om nödvändiga investeringar på sträckningen Mora - Uppsala (i vårt fall Sala-Uppsala).

Stort tack till den socialdemokratiska gruppen och de folkpartister (och vänsterpartiet) som stödde oss och gjorde att röstsiffrorna slutade på 32-26 (tre frånvarande)! Detta är ett viktigt steg mot en bättre järnvägsinfrastruktur norr om Mälaren!

Se UNT , Upplandsradion, Regionförbundet

"Studio ett" har fel om äktenskap

Jag har inte hunnit blogga på några dagar, men kan inte låta bli att påpeka en felaktighet kring rapporteringen om kyrkomötets märkliga beslut förra torsdagen. Studio Ett (lyssna) upprepade i sina påannonser gång på gång att homosexuella nu kan gifta sig "som alla andra". Det stämmer helt enkelt inte.

"Alla andra" får inte gifta sig i Sverige. Äktenskapslagstiftningen förbjuder fortfarande underåriga, fler än två personer och nära släktingar att gifta sig. Det som hänt i lagstiftningen är att man från "två", "18 år" och "släkt" tagit bort "man och kvinna". Men pedofiler, bigamister och incestuösa är fortfarande diskriminerade och kränkta i svensk lagstiftning. Fast vi får väl se hur länge.

Nu kommer man ju dock aldrig ifrån "mamma" - "pappa" - "barn" som grund för samhällets fortlevnad. Hur mycket än olika grupper vill förändra detta. Det borde till och med kyrkan inse.

Återinför Kalmarunionen!

Ja, det skriver Gunnar Wetterberg på DN idag. Fantastiskt att det finns folk som vågar och vill engagera sig för en nordisk union! Detta är något jag drivit länge, inte minst vore det vettigt att återinföra den skandinaviska kronan som infördes 1873 och som ju faktiskt finns kvar fortfarande i både Sverige, Norge, Danmark och Island. Om än i olika kurser och valörer, efter att guldmyntfoten övergavs på 20-talet.

Att bli världens tionde största ekonomi vore inte att förakta och det finns så mycket gemensamt på den kulturella sidan så detta vore definitivt något att satsa på. Och för min del får det gärna vara under Dronning Margarethes ledning! Jag föredrar faktiskt en dansk drottning framför en europeisk president, om det nu är det det står mellan... (se även Expressen)

Regionsamling i Eskilstuna

Idag har vi Kristdemokrater i landstingen i Uppsala - Örebro regionen träffats i Eskilstuna. Det var en mycket lärorik och givande dag, som även bjöd på nya bekantskaper, t ex Margit Urtegård, Strängnäspartist som är ny politisk sekreterare för Kristdemokraterna i Sörmland.

Vi fick bland annat höra en fantastisk läkare, Efrem Araia, ÖraNäsaHalskliniken, som bland annat berättade om hur man med ett medvetet logistikarbete nu gett patienterna möjlighet att själva ringa och boka sin tid och därmed har man fått bort väntetiderna.

SMS-generationen

Igår kväll när jag skulle sjunga godnattsången för min 8-årige son pep det plötsligt i hans (relativt nyinförskaffade) mobil-telefon. Han tog upp den och skrev ett svar, som han dock inte ville visa. Till slut kröp det fram att det var en av tjejerna i klassen som önskat God natt och han svarat. Ja, ja - det ska börjas i tid...

Kultureliten på kortfilmfestival

Ikväll har jag frotterat mig med (film-)kultureliten i Uppsala ;-) (Även i dagens DN talar ju Hägglund f ö om eliten...). Det var nämligen dags för invigning av Uppsalas internationella kortfilmfestival. Eftersom jag aldriv varit där förut var det dags att delta i den minnesrika invigningen. Läs UNT som redan har ett reportage klart!

Eftersom landstingets kultur i länet är en av finansiärerna är det ju berättigat att se var en del av pengarna tar vägen, och jag får säga att jag inte blev besviken. Filmerna som visades på invigningskvällen var både tänkvärda och fantastiskt roliga. Och som jag sa till UNT tycker jag faktiskt att det är fantastiskt att Uppsala lyckas dra till sig en sådan här viktig internationell film-festival av så hög klass!

Uppsluppen regionförbundsstyrelse

Oj, oj - här på bloggen var det längesedan någon skrev :-( Har haft fullt upp senaste veckorna med resor, även utomlands, förberedelser för vårt interna provval, mm...

I eftermiddag hade vi dock regionförbundsstyrelse. Där var stämningen riktigt uppsluppen, troligen för att det var fredag eftermiddag. Det kan också spelat roll att man redan hade avklarat de svåraste förhandlingarna mellan kommun- och landstingsföreträdare på det föregående ägarsamrådet för UL.

Apropå just UL, och en eventuell framtida överföring av ansvaret helt och hållet på regionen / landstinget (som i Stockholms län), tyckte en av kommunpolitikerna att man borde göra detta till en kalljäst deg (alltså inte för mycket jäsning) - "surdeg" replikerade en av de andra kommunstyrelseordförandena...

Ja, det är inte så lätt att utveckla kollektivtrafiken, och det kräver en öppen och förankrad process där alla är med på tåget! Det finns otroligt mycket att göra i vår region, speciellt tydligt blir det om man jämför med till exempel Skåne med sina framgångsrika pågatåg. Här i Uppsala har man inte ens klarat att få till ett gemensamt biljett, eller taxesystem mellan stads- och landsbygdstrafiken. Rena u-landet!

Och apropå tåg så var det lite trist att se att de stora partierna inte vågar satsa mer på just tågtrafiken. Jag trodde faktiskt, utifrån tidigare diskussioner i styrelsen att det skulle finnas ett större stöd för detta, men det var faktiskt bara jag, miljöpartisten och representanten för Uppsala kommun som röstade för mitt förslag att man ska avsätta pengar (6 mnkr) för att börja förprojekteringen av "Aroslänken" (järnväg mellan Uppsala och Enköping). Trafik och samhällsbyggnadsberedningen hade varit ordentligt fega i denna fråga och bara gjort ett uttalande om att pengar skulle tas från "marknadspotten" - utan att detta skulle synas i översikten över prioriterade projekt. På denna projektlista är det faktiskt till 100% vägprojekt som står uppräknade för över 1 miljard kronor som finns att fördela. Otroligt anmärkningsvärt. Och direkt pinsamt blev det när Johan Edstav (MP) påpekade att man i ett av alternativen helt glömt att avsätta pengar för en överenskommen investering i Dalabanan (23,5 mnkr).

Nu vet jag att staten genom bland annat citybane-överenskommelsen lovat att göra nödvändiga investeringar i t ex dubbelspår förbi Gamla Uppsala, utökad kapacitet på Mälarbanan Tomteboda-Kalhäll med mera, men att i vår "Länsplan för den regionala transportinfrastrukturen" ändå inte satsa något substantionellt på järnväg är som sagt anmärkningsvärt! Detta trots allt som står i texterna om "bristande länkar i de öst-västliga förbindelserna norr om Mälaren"... Nej, skärpning Uppsala! Om vi inte utvecklar infrastrukturen i Mälardalsregionen riskerar Uppsala som stad att halka efter mer aktiva regioner som t ex Skåne! Ser alltså fram mot en spännande debatt i regionförbundsfullmäktige i Gimo 29/10!

Vi vill ha kvar orkestern

Idag fick jag i Mitt i Musiken i P1 förklara att vi inte ska lägga ner Uppsala Kammarorkester (Lyssna!). Anledningen var en artikel av Göran Kåver i lördagens UNT där han begär besked från politikerna om hur framtiden blir.

För det första har ingen av verksamheterna inom landstinget fått något besked om uppräkning för nästa år. I dessa finanskrisens dagar håller vi just nu på att se vilket utrymme som finns för uppräkning nästa år.

För det andra är naturligtvis vår ambition att Uppsala kammarorkester ska kunna fortsätta spela. Jag ser det inte som en angelägenhet enbart för landstinget. Uppsala kommun har byggt ett konserthus som kammarorkestern spelar i och därför behöver vi samtala med dem om framtiden. Det kan också finnas möjligheter till samarbete över länsgränserna. Inte minst nu när regeringen lagt en proposition om en så kallad portföljmodell där regionerna övertar en del av statens ansvar för fördelningen av kulturmedel på den regionala nivån är det viktigt att vi inte fattar några överilade beslut utan håller i den här frågan.

Votering i landstingsstyrelsen

Idag har vi haft möte i landstingsstyrelsen. För ovanlighetens skull blev det omröstning, nämligen i ärende 176 om förändringar i länssjukvården.

För första gången sedan beslut fattades i landstingsfullmäktige 17/11 2003 om att "kortvårdskirurgi ska bedrivas vid två enheter... Lasarettet i Enköping ... samt... Akademiska sjukhuset", har vi nu ett politiskt genomförandebeslut i linje med detta. Nästan 6 år senare.

Jag tycker det är bra att vi nu utvecklar kirurgin i länet och ser till att upprätthålla Lasarettet i Enköping som en självständig enhet, som nu också ska drivas som "intraprenad", det vill säga en självstyrande enhet inom landstinget. Sossarna och oppositionen vill fortfarande att kirurgikliniken i Enköping ska bli en del av kirurgidivisionen på Akademiska sjukhuset. Det skulle innebära två separata verksamheter inom väggarna på det nuvarande Lasarettet i Enköping. Dessutom tycker de inte att intraprenad är något bra, trots dokumenterat goda resultat i Örebro, Umeå och Västra Götaland.

Ett Lasarettet i Enköping ska vara en självständig enhet och ingen underleverantör till Akademiska sjukhuset är en av de frågor vi gick till val på. Jag ser därför fram emot arbetet att utveckla denna intraprenad och att bygga ut operationskapaciteten. Problemen speciellt inom ortopedi och kirurgi är stora fick vi idag höra från representanter från Akademiska sjukhuset som sliter hårt för att kunna uppfylla vårdgarantin. Jag tror att förstärkningen i Enköping kan bidra till att lösa problemen!

Sedan måste vi också noga följa utvecklingen på akutsidan, både i Enköping och Uppsala. Detta är ett av de områden där vården idag har störst utmaningar. Förslagen att kunna lägga in speciellt äldre personer direkt (utan att gå via akutmottagningen) på Akademiska och Lasarettet i Enköping är bra! Dessutom kan ambulanssjukvården idag klara mycket av det som förut måste lösas på akutmottagningar och sjukhus. Genom ett bättre mobilt arbete där man också förebygger att personer skickas in till akuten "i onödan" med oförsvarliga väntetider och frustration som följd, kan vi hjälpa, speciellt äldre, personer redan i deras hem eller genom närvården. Hemvårdsenheten i Uppsala med sina drygt 300 listade personer i egna boenden är ett gott exempel på detta!

Voteringen slutade 8-7 som sig bör när det är vi i Alliansen som styr!

Vi beslutade också om att undersöka möjligheten att överlåta vårdcentralerna i Öregrund, Nyby och ev Bålsta Skutskär till annan utförare, samt slå ihop vårdcentralerna i Länna och Knutby (till Almunge), samt undersöka att slå ihop Luthagen/Kungsgärdet samt Fålhagen/Samariterhemmet.

Samt en hel del andra ärenden förstås, bland annat frågan om region Svealand (se tidigare inlägg).

Många känner sig utpekade

Att liberala tidningar inte tycker om Göran Hägglund och Kristdemokraterna är ingen nyhet. Se Ekdal i DN och UNT:s ledare häromdagen. Det är ganska intressant att se hur de och andra känner sig utpekade som kulturelit och indignerat försöker förneka att de känner sig träffade. Som Göran Rosenberg i fredagens studio ett (P1) "det är ju inte så att vi har blivit provocerade, problemet för honom är ju att ingen har provocerats". Vem syftar Rosenbergs "vi" på, om inte kultureliten?

I Dagen finns ett par intressanta debattartiklar de senaste dagarna. Idag vädjar en person till att Hägglund ska ta sig samman, samtidigt som personen i fråga inte kan låta bli att påpeka att "I skrivande stund följer jag det franska debattprogrammet "On n'est pas couché", med bland andra journalisterna Eric Zemmour (Le Figaro) och Eric Naulleau. Programmet präglas av en öppenhet och en debattvilja som vi nog aldrig sett maken till i Sverige." Jojo - nog borde lite fler av verklighetens människor se lite fler franska debattprogram så de blir lite mer vidsynta...

En annan person igår kände sig också träffad: "Vilka som enligt Hägglund utgör detta 'verklighetens folk' verkade oklart. Däremot utpekades människor som jag - akademiker, konstnärer, artister, intellektuella - som deras motsats, som ett problem, ett potentiellt hot." Hon och hennes man "improvisationssaxofonisten" talar vid köksbordet absolut om samma saker som "undersköterskor och rörmokare"!

Även Claes Borgström (S) känner sig träffad och påpekar att "Efter nästan 30 år i advokatyrket och sju år som Jämställdhetsombudsman så har jag mer erfarenheter och större personlig kännedom om människors livsvillkor i Sverige än många andra." Om någon vet vad vanligt folk behöver så är det alltså Claes Borgström...

Hans politik är "en politik som river de hinder som består av kön eller könsidentitet, etniskt ursprung och religion, sexuell läggning, funktionshinder, ålder eller andra personliga egenskaper." Spontant måste jag svara att kön, etniskt ursprung, ålder etc ser inte jag som något som hindrar utan något som berikar och visar mångfalden i vårt samhälle!

Ja, det är som sagt intressant att se vem som känner sig träffad och utpekad av Hägglunds visserligen ganska svepande utmålande av det svenska kulturetablissemanget. Hägglunds poäng är naturligtvis inte att det är fel att vara intellektuell, kulturarbetare, jämställdhetsombudsman eller ledarskribent. Nej, poängen är ju att kritisera alla de som sätter sig över vanligt okunnigt folk och påstår sig veta vad som är rätt för dem! Förhoppningsvis väljer de flesta som reagerar på Hägglunds artikel att misstolka vad han säger, annars är det förfärande att det är så många som tror att de vet bäst!

Jag tror visst "verklighetens folk ute i landet" bryr sig om att "feminister och fjollor" (Niklas Ekdals ord) tillåts breda ut sig på kultursidorna. De som "lägger en flintastek till på grillen och slår på Kanal 5" ska också få vara med och bestämma i Sverige!

Verkligheten tränger sig på

Hägglund gör en strålande insats i dagens DN när han återigen går till storms mot den radikala, samhällsbärande kultureliten. Kejsaren har ju inga kläder! Märk väl att det är inte konstens innehåll och hög kultur som är måltavlan för Göran, utan just de förståsigpåare som ger sig ut för att vara uttolkare av det rätta, upplysta konstbegreppet. Som står över vanligt okunnigt folk som inte förstår konstens autonomi eller dekonstruktionen av könet. Som stämplar vanligt folk som gillar "naiva" tavlor som föreställer något som mer eller mindre nazister.

Nej visst ska konst kunna ifrågasätta och provocera, men konstens företrädare måste också tåla att ifrågasättas. Också av verklighetens människor.

Svealandsregion?

Idag fick vi en remiss från kammarkollegiet till landstinget om en så kallad Svealandsregion. Eller rest-svealandsregion som man också skulle kunna kalla det.

Jag har svängt i denna fråga. 2007 i en tidigare refererad intervju (http://www.lul.se/) med mig sa jag att Uppsala inte "ska bli en förort i en ny Storstockholmsregion eller en perifer utpost i en stor Svealandsregion med Örebro eller Västerås som huvudstad." Jag tror dock numera att vi mycket väl kan ha större regionkommuner - det gör ju dessutom att vi sparar en del politiker och administration på den regionala nivån. För Akademiska sjukhusets del är det också bra att man får en tydligare koppling till det patientunderlag som sjukhuset redan har i hela Svealand.

Utredningen förtjänar att läsas, och kan vara en utgångspunkt för fortsatt arbete kommande år. Tyvärr innefattar förslaget bara Uppsala, Gävleborg och Dalarnas län. Jag tror att för Uppsalas del är en förutsättning för en större regionkommun att även Västmanland och kanske även Sörmland (åtminstone den norra delen) ingår. Vi har ett mycket viktigt samarbete runt infrastruktur i Mälardalen, och där spelar också den framtida indelningen i regionkommuner en stor roll. Det är ingen enkel fråga att få ihop det här, men jag hoppas ändå att vi får till ett utökat samarbete med våra grannlän till att börja med!

Mittenschabbel gav Stoltenberg makten

Tyvärr infriades mina starka farhågor att den norska rödgröna regeringen blev omvald. Kristelig Folkeparti ("kristdemokraterna") och Venstre ("folkpartiet") har inte förmått ställa om från en historia med framgångsrikt mittensamarbete under kristdemokraten Bondevik utan har fortsatt med sitt fruktlösa utfrysande av Fremskrittspartiet. Nu har väljarna sagt sitt, och Venstre har bara kvar två mandat i stortinget och deras partiledare Sponheim avgår (VG).

Nu hoppas jag man under de kommande fyra åren förmår bygga en grund för övertagande nästa gång. Det är ju i grund och botten tragiskt att ett borgerligt land som Norge sitter med en regering där socialisterna styr utifrån en minoritet. Att Senterpartiet bytt sida är förstås ett svek i sig, men där finns gamla låsningar mot borgerligheten som t ex EU-frågan och jordbrukspolitiken som bakgrund.

Tack och lov är situationen i Sverige den omvända! Kan nu bara Allians för Sverige hålla i lika fint som Stoltenberg så går det bra nästa år.

Media: DN 1,2,3, SvD 1,2,3 , VG 1,2,3,

foto: VG nett - Lars Sponheim sörjer

Heja Erna Solberg

Erna Solberg, partiledare för norska Høyre, är Norges hopp idag. Det norska stortingsvalet ser ut att bli en rysare, trots vad jag själv trodde. I och med Kristdemokraternas systerpartis KrF:s schabbel med sitt ställningstagande "varken Jens eller Jensen" (d v s nuvarande sosse-statsministern Jens Stoltenberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen) finns det obefintliga förutsättningar för en borgerlig majoritetsregering, även om den nuvarande rödgröna koalitionen förlorar valet. Därför hade jag också trott att väljarna skulle fortsätta stödja den sittande regeringen.

Enda hoppet är att väljarna är så trötta på de rödgröna att de helt enkelt röstar bort dem. Och det är väl kanske inte så konstigt, eftersom Norge just fått genomleva det som troligen skulle bli resultatet om den rödgröna röran i Sverige tar över efter valet nästa år. Med Sosialistisk Venstreparti (Norges vänsterparti) i regeringen, och på finansministerposten, är det ju självklart så att politiken blir extrem - ifrågasättande av Norges NATO-medlemskap, oansvarigt slöseri med skattepengar och en familjefientlig familjepolitik.

Hoppet som nu kliver fram är Erna Solberg, en trygg kvinna med båda fötterna på jorden (Ekot, DN, SvD) . Klarar hon att antingen få ihop en regering med FrP, eller möjligen med KrF och Venstre? Ett "skräckscenario" om regeringen förlorar är en mittenregering där också Arbeiderpartiet inbjuds... Fast, det är ju förstås bättre än om SV:s Halvorsen och hennes vänstergäng fortsätter med sitt ödeläggande av vårt fina grannland i väster.

Att fortsätta att frysa ut Fremskrittspartiet tror jag är ett historiskt misstag. Det ger det högerpopulistiska partiet en martyraura som de kan fortsätta använda för att sätta käppar i hjulet på ett välbehövligt skifte i norsk politik. De övriga borgerliga partierna måste inse att det finns ett stort stöd hos väljarna för många av de frågor som Fremskrittspartiet driver! Som jag brukar säga - populism är inget skällsord utan ett honnörsord. "Populus" betyder folket och betyder populism att företräda folket borde vi alla politiker bli bättre på det. Det är ju det som är demokrati!

Se även DN 1,2, SvD 1,2,3, Solbergs hemsida (fotot)

Dagens nyheter

Idag fick vi på landstingsstyrelsen av Akademiska sjukhusets bitr. direktör information om det dödsfall på Akademiska sjukhuset i fredags som nu senare konstaterades bero på den nya influensan (A/H1N1). I eftermiddag kom svaret att personen faktiskt var smittad med influensaviruset (se även Dagens nyheter). På landstingsstyrelsen fattade vi beslut om kostnadsfria vaccin när de väl blir godkända i början av oktober.

Vi diskuterade på landstingsstyrelsen också länsplanen för den regionala transportinfrastrukturen, och bortsett från att vi avgav ett remissvar som jag föreslog skulle vara utan ställningstagande, var jag och oppositionen överens om att vi från länet bör arbeta för att det kommer till stånd en förstudie av järnväg mellan Uppsala och Enköping. Vi ska arbeta för detta när beslutet fattas i regionförbundsstyrelsen.

Fick också nyheten i kväll att jag i Uppsala Kommufullmäktige valts till ny ordförande för Bror Hjorts stiftelse. Det ska bli ett spännande uppdrag, där jag naturligtvis har mycket gratis redan som kulturnämndsordförande i landstinget.

Använd äldre vaccinatörer!

I veckan fick jag förslaget av en pensionerad sjuksköterska att ta in just pensionerad personal i de vaccinationsteam som nu ska sättas upp inför massvaccinationen mot den nya influensan (A/H1N1). Med tanke på att nu flera är allvarligt sjuka (se DN) också i Sverige så är det viktigt att landstinget bereder sig för verksamheten, och att vaccinet också snarast blir godkänt.

Jag nämnde om detta förslag för landstingsdirektören, och vad jag förstår så är nu planen just att använda denna resurs av personal "i beredskap". Det är väldigt bra att kunna ta in kunnig personal för denna engångsinsats och inte belasta det ordinarie sjukvårdssystemet. Och då är just pensionerade sjuksköterskor en utmärkt resurs. Vad jag har hört har redan privata vårdcentraler hört sig för - det är ju så att kreativiteten ofta är lite större i privat verksamhet...

Se också Dagen, SvD 1, 2

Okej vägra omskära, men inte abortera

I förra veckans nummer av Dagens medicin (tyvärr bara pappersupplagan) fanns en artikel om läkaren Tomas Seidal som påpekade det orimliga i att kirurger som vägrar omskära bara kan vägra, medan det inte finns någon möjlighet för sjukvårdspersonal med betänkligheter att utföra en abort.

"Jag kan inte göra ett oåterkalleligt ingrepp som inte är medicinskt motiverat utan att barnet får vara med och bestämma", säger omskärelsevägraren Gunnar Göthberg som jag tidigare refererat till. Tomas Seidal kopplar det till "att föräldrar inte har rätt att bestämma över de ofödda barnens kroppar". En intressant parallell onekligen!

Aftonbladets och Bildts dubbelmoral

I dagens Världen idag finns ett par exempel på vilke dubbelmoral som visats från Aftonbladet och Carl Bildt. Lena Posner-Körösi påpekar att när Vilks bild av Mohammed som rondellhund i Nerikes Allehanda publicerades ryckte Helle Klein på Aftonbladet ut och förklarade att tidningen inte ville publicera dessa bilder eftersom "de träffar inte bara den religiösa muslimen utan de flesta muslimer både här i Europa och i den islamska världen". Precis som anklagelsen om judars påstådda organstölder skadar judar över hela världen...

Och när det gäller media är Carl Bildt snabb att kritisera när han själv blir angripen i media. Efter anklagelser för bland annat "lögnaktiv tv-journalistik" bad rapportchefen Morgan Olofsson till slut om ursäkt. Om Expressen sa han 2007 "Ojojoj så konstigt och felaktigt det kan bli". Det blev konstigt och felaktigt i Aftonbladet också och det kan gott regeringen och Bildt säga!

Dessutom hävdar juridikdocenten Mårten Schulz på Newsmill att Reinfeldt har fel när han säger att kritik mot Aftonbladet skulle bryta mot grundlagen. Och jag håller med - det är klart att regeringen kan - och bör - ta ställning när det gäller antisemitiska innehåll i tidningar. I Israel bad för övrigt Ehud Olmert i februari om ursäkt till Vatikanen för en satir om kristen tro i israelisk TV!

Se mer: DN 1,2,3

Framtiden är här

Kristdemokraterna fattade ikväll på sitt KF-gruppmöte ett framtidsinriktat beslut. Vi vill se en utbyggnad av kollektivtrafiken i staden, och speciellt prova idén med spårvagnar som ett komplement till busstrafiken på stomlinjerna.

Däremot så tror vi att spårtaxi är ett stickspår, och vill därför inte fortsätta med experimenterandet i Uppsala. Det verkar som spårtaxi kan vara en idé för flygplatser och liknande, men i en historisk stad som Uppsala blir det bara helt enkelt opassande med detta ovissa experiment. Skulle man börja bygga en linje ut till Boländerna skulle energi och kraft tas från ett uppbyggande av annan miljövänlig spårtrafik i vår stad.

Dessutom sa gruppen ja till en förnuftig utbyggnad av bostäder i Funbo-Marielunds-området. Vi måste våga utveckla nya bostadsområden på ett sätt som är planlagt och som ger underlag för investeringar på t ex vatten- och avloppsområdet.

Israels regering har rätt och fel

Den så kallade Israelaffären växer över alla bräddar, och utrikesminister Carl Bildt försöker förtvivlat få ihop det på sin blogg. Jag tror man måste kunna se saken ur två olika perspektiv.

Å ena sidan har vi Israels regering, som nu kräver en offentlig ursäkt av Sveriges regering och till och med vill hindra svenska journalisters arbete i landet. (se t ex Dagen, DN) Man kan absolut ha förståelse för Israels synpunkter. Jag skulle också reagera om någon anklagade mig, eller för den delen svenska armén för att stjäla organ från likviderade motståndare och sälja dem på svarta börsen. Även om det faktiskt är så att det är krig och palestinier likvideras är det långt till att anklaga företrädare för en demokratisk stats armé att sprätta upp lik och sälja innehållet. Det är definitivt en illustration av den demonisering som förekommer och som i det här fallet tillåtits breda ut sig ända inne på Aftonbladets kultursidor. Se också gärna Anders Gerdmar på Newsmill som ger ett välinitierat inlägg om demonisering av Israel.

Dessutom är det så att Israel är ett land i Mellanöstern. I Mellanöstern talar man inte i små bokstäver som i Sverige. Man reagerar stort och ljudligt, speciellt i en situation där man känner sig kränkt. Vi betraktar ibland Israel som ett västland, men det är viktigt att inse att huvuddelen av befolkningen har ett orientaliskt ursprung eller har åtminstone vuxit upp där. Därför påminner upprördheten något (dock inga handgripligheter nota bene) om den som visades i mellanöstern runt mohammedteckningarna.

Å andra sidan håller jag faktiskt med Carl Bildt och regeringens företrädare när de framhåller den svenska pressfriheten. Att Aftonbladet gjort en blunder i att publicera något som är dålig journalistik och inte underbyggt med fakta förtjänar angrepp i den allmäna debatten - inte minst i Aftonbladet självt. Israels regering borde sakligt vederlägga angreppet i en replik i nämnd tidning! Fakta och saklighet talar alltid högst i det långa loppet - för det är sanningen som frigör.

Att regeringen nu ligger lågt med hänvisning till socialdemokraternas KU-anmälan av de berättigade uttalanden som svenska ambassadören till Israel gjorde är väl OK. Dock kunde man vara tydligare generellt med att fördöma antisemitism och fortsätta på den inslagna vägen som Göran Persson började med sin idé om en upplysningskampanj om förintelsen. Tomas Sandell, direktor för European coalition for Israel anser att Sverige borde igen anordna en ny förintelsekonferens (ViD). Det finns definitivt anledning att bättra på Sveriges skamfilade rykte efter Aftonbladets bottenartikel och rabaldret runt Davis-Cup matchen i Malmö!

Läs mer i DN 1,2,3,4,5, SvD 1,2,3,4 Dagen 1,2,3

Sahlinism = styr och ställer med vanligt folk

Så har Sahlin hållit sitt sommartal i Nacka av alla ställen (se DN, SvD). Jag ser mer fram mot Reinfeldts tal i Vaxholm, men vi fick i alla fall upplysningar om vad den nya Sahlinismen innebär. Inför valåret har socialdemokraterna tänkt sig att driva Jämställdheten som fråga att locka företrädesvis kvinnliga väljare.

Det är måhända den minsta gemensamma nämnaren med (MP) och (V), som UNT påpekar, och därav väljer (S) denna fråga. Jag är dock tveksam till att det kommer att leda till några stora framgångar, och därför är det naturligtvis bra att sossarna gör detta vägval!

Visst är det viktigt med lika villkor för alla människor på till exempel arbetsmarknaden. Ingen ska behöva diskrimineras på grund av kön. Men ser man till Monas olika förslag är jag på punkt efter punkt tveksam till deras effektivitet.

Ta till att börja med kvoterad föräldraförsäkring. Som Johan Wennström i SvD påpekar är enligt en undersökning 8 av 10 svenskar mot att staten ska bestämma hur föräldrarna väljer att ta hand om sitt barn. Fast folk vet ju inte sitt eget bästa...

Sedan har vi frågan om rätt till heltid för företrädesvis deltidsarbetande kvinnor. Min fru var på ett seminarium med kommunal i Almedalen där en rapport presenterades som skulle visa att många kvinnor vill arbeta heltid. Och visst finns det en del i övrigt att önska, speciellt inom traditionella kvinnoyrken inom vård och omsorg. Men ser man på rapporten så tycker jag det är slående att så många faktiskt vill arbeta deltid. Så svarar till exempel 84% av TCO-anställda och 54% av kommunals anställda som arbetar deltid NEJ på frågan om de vill arbeta heltid! Jag tror att på detta området är ansvaret i första hand vårt som arbetsgivare inom kommuner och landsting att förbättra de anställdas möjlighet, både att arbeta heltid för de som vill och att arbeta deltid för de som så vill.

Idén leder i stället till som DN säger "mer konkurser och färre jobb". "Kvinnor är också företagare" instämmer UNT och påpekar att ytterliggare laginskränkningar i arbetsrätten innebär ett slag för företagarna.

Att kvotera bolagsstyrelser får däremot visst stöd, men jag måste säga att jag är skeptisk. I stället tycker jag man i samhället borde uppvärdera den insats som många kvinnor (och också män) gör i arbetet att uppfostra barn och ta hand om ett hem när barnen är små. Jag ställer inte upp på utsagor som att man "måste ut och jobba" när man har små barn. Att ta hand om små barn är också ett arbete som är oerhört betydelsefullt. Också för samhället som kastar ut massor med pengar på att subventionera barnomsorg för små barn. Att framgångsrikt uppfostra en barnaskara kvalificerar till plats i vilken bolagsstyrelse som helst!

Nej, detta är ingen valvinnarfråga för vanligt folk! Kanske för den intellektuella genuseliten i storstäderna. Problemet är dock att man inte röstar på en "socialdemokratiskt ledd röd-grön regeringen", utan i praktiken på en Ohly-ledd (eller för den delen Eriksson / Wetterstrand-ledd) röra som vi inte vet vad den tycker om utrikes- företagar- och skolpolitik! (se Wolodarskys analys)

foto:Anna-Lena Ahlström

Facebook-lavinen

Har till slut gått med i facebook. Måste säga att jag drog mig för att dra ut mitt sociala kontaktnät i offentligheten... Men efter att man börjar få kontakter med folk man inte sett på tjugo år genom sin fru som har facebook har jag börjat inse att det faktiskt finns möjligheter också.

Jag bestämde mig till slut när jag var på resa till släkten i somras. På min pappas sida har jag fyra äldre syskon som jag inte har så mycket kontakt med, och när vi hälsade på min äldsta bror passade han på att bjuda in även andra delar av syskon och syskon-barnaskaran. Det visade sig att de inte heller träffas så ofta så jag bestämde mig att när jag kom hem öppna en grupp på facebook "Lars Bertil Engelbrekt" efter min pappa. I den kan alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn (etc) gå med, och förhoppningsvis kan det kanske leda till lite bättre kontakt i släkten. Gjorde även samma sak med min mor "Ellis Irén", även om jag tror att kontakten på den sidan redan är betydligt bättre. Båda mina föräldrar gick bort 1991 - så det finns ju inga "naturliga" sammanhållande länkar kvar.

Nu rasar vänansökningarna in, och jag har redan hittat flera som jag inte träffat sedan studietiden. Kul att återknyta kontakterna!

(klicka på fotot för att se hela facebook-albumet)

Vågar ifrågasätta maxtaxan!

Bra Bengt och Acko med flera kristdemokratiska kommunstyrelseordföranden som i dagens DN talade klarspråk om kommunernas ansvar och självstyre!

Maxtaxan för barnomsorgen är ett exempel på hur statens styrning ofta blir alltför okänslig för faktiska realiteteter, och inte har den koppling till den lokala nivån som krävs för att det ska fungera på ett bra sätt. När maxtaxan infördes för 8 år sedan var egenavgiften 28%, nu är den enligt artikelförfattarna under 10%! Det innebär att kostnaden för barnomsorgen har vältrats över på kommunerna, utan att de själva kunnat bestämma något om det! Nu ska väl sägas att vad jag förstår är maxtaxan frivillig för kommunerna, men vem vill så tydligt diskriminera småbarnsföräldrar i sin kommun, gentemot grannkommunerna?

Nej, låt kommunerna själva bestämma om sådana här saker. Bra barnomsorg, och villkor för småbarnsfamiljer är naturligtvis livsviktigt för vilken som helst kommuns överlevnad, och jag tror att det finns ett starkt intresse också för kommunpolitiker att lösa dessa frågor, utan att staten ska behöva lägga sig i detaljerna. Sedan när det gäller ekonomi måste naturligtvis vi i kommuner och landsting också ta ansvar för vår ekonomi, men det är lätt för mig att säga som verkar i ett relativt ekonomiskt starkt Uppsala läns landsting.

Släkten är värst

Har under sommaren besökt och träffat släkten här och där, och här kommer några exempel på deras kreativitet. Först min syster som vadar över "en namnlös jokk":



Sedan har vi en systerson som har satt in en bmw-motor och en lastbilsturbo i sin Volvo 162 - med en del däckslitage som följd:



Och en svåger som gör motorsågsreklam:



Sedan har jag hunnit med en premiär också - min brorson presenterade sin nya film 9732 (www.elenziah.com) på slottsbiografen i Uppsala i två visningar varav vi kunde vara med på den andra. På youtube finns inte denna trailer, bara en från förra filmen "gå mot rött ljus" (om hur det känns att bli blind) - och man kan konstatera att det skett mycket sedan dess, både med kvalitet och filmprojektens omfattning:



Har f ö också en svåger på min frus sida som gör TV för AVR - se länk.

Omskärelsens motståndare inte pålästa eller ljuger

I går lyssnade jag på ett fantastiskt föredrag av Göran Skytte på Livets Ords europakonferens. Han uppmanade oss där att prenumerera på de två kristna dagstidningar vi har i Sverige. Eftersom jag redan har Världen idag gick jag ut och beställde en prenumeration på Dagen också.

I gårdagens nummer av Dagen fanns en intressant artikel om att Uppsalabon Hans Rosling, folkhälsoprofessorn som ligger bakom den mycket intressanta sidan http://www.gapminder.org/, anser att det inte finns några medicinska invändningar mot omskärelse. De som säger det är "antingen inte pålästa eller så ljuger de." Denna kritik drabbar Gunnar Götberg, ordföranden i barnkirurgiföreningen. Gunnars åsikter är för övrigt desamma som framförts av Yngve Hofvander, tidigare barnöverläkare på Akademiska sjukhuset som har varit en av de allra argaste kritikerna av manlig omskärelse, eller könsstympning som han kallar det.

Jag tycker det är helt OK att sjukvården utför omskärelser, speciellt då det finns risk att andra utför detta på ett osäkert sätt. Så länge man tar betalt för ingreppen tycker jag det är i stort sett okontroversiellt - vad spelar det för roll om man har förhud eller inte?

Jag stödde det beslut vi fattade i landstingsstyrelsen att ställa oss bakom SKL:s rekommendationer att tillåta detta ingrepp.

Även Peter Wolodarsky på DN stöder att exempelvis Gunnar Götberg bör uppdatera sig om forskningsläget

Miltons förslag, inte KD:s!

SvD gör en grej av att KD vill införa ett abortregister. Dock är det inte KD som kommit med detta förslag, utan regeringens utredare Anders Milton.

Jag tycker dock det är ett bra förslag, liksom många i den medicinska professionen. Varför ska aborter vara ett undantag från hälso- och sjukvården. Om det till exempel förekommer problem med infektioner eller andra komplikationer efter aborter på ett av de sjukhus som utför dessa kan man idag inte upptäcka detta samband. Vårdkvaliteten riskerar alltså att bli lidande. Man kan inte heller identifiera riskgrupper och därmed göra bättre riktade förebyggande insatser.

Tyvärr finns det alltid en tendens att abortlobbyn vaknar upp när förslag som möjligen kan hota dagens abortsyn i Sverige kommer. Jag skriver om detta i en artikel i Världen Idag som kommer i veckan. Där hänvisar jag till ett seminarium på Almedalsveckan, som RFSU och Världen idag skriver om.

Läs mer om det påstådda "KD-förslaget" om abortregister i DN, GP, Sydsvenskan

Landstingen möter svininfluensan

Nu börjar svininfluensan sprida sig och bli allvarlig. I Norrköping ligger en 22-årig man i respirator, utan tecken på förbättring, och på flera håll i Sverige rapporteras om smittade personer. När spanska sjukan började spridas 1918 var rapporterna i börja också försiktiga, innan människor började drabbas över bredden, därför tycker jag inte det är fel att människor görs medvetna om riskerna, samtidigt som det naturligtvis inte finns någon anledning till panik.

På Upplandsradion i onsdags blev jag intervjuad (9 min in och framåt), och även på TV4Uppland följande dag, och jag tror det är viktigt att nu se att organisationen för att möte en pandemi i Sverige verkligen fungerar. Tyvärr kommer vaccinen först i september, det viktiga nu är ju att människor vaccineras så fort som möjligt. Speciellt de som tillhör riskgrupperna - och även människor som har kontakt med dessa. Det är alltså inte bara för sin egen skull man behöver vaccinera sig, utan för att hindra att smittan sprids till människor i ens omgivning. Samtidigt behöver landstingssverige samla sig för att hitta gemensamma riktlinjer för vaccineringen, och i varje landsting behöver vi bygga upp en organisation för hur det ska gå till. Jag har fullt förtroende för att det kommer lösas på ett bra och effektivt sätt.

Se också DN och SvD

Hägglund och verklighetens folk

Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att höra Göran Hägglund tala i Västerås och i Visby. Hade Göran förutom det förträffliga innehållet också släppt manus lite mer, skämtat och varit personlig hade det varit en fullträff. Men det som sas var verkligen mycket bra, speciellt när man läser det om igen i efterhand. Och när man ser det väcka debatt på vänstermedias kultursidor.

"Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit." (citat från talet i Almedalen) är ett generalangrepp av Hägglund mot kulturradikalismen. Den kultursyn som vänstern använt som instrument för att avskaffa "omhuldandet av familjeliv och moderskap som vägen till mänsklig fullbordan" som Lena Andersson (DN) uttrycker det. Hanne Kjöller på ledarsidan anklagar Göran för populism - något som jag alltid ansett vara ett honnörsord ("populus" betyder som bekant "folket" - uppdragsgivare åt oss politiker), och på kultursidan angriper även Lars Linder (090704) Görans idéer. Henrik Brors farhågor att Görans krig mot kulturradikalismen bara blir ett krig mot väderkvarnar kommer på skam, eftersom debatten nu är igång - väl illustrerat ovan bara ur DN.

I Västerås uppehöll sig Göran lite mer över sina tankar om kulturen - naturligtvis mycket välkommet från min horisont som kulturnämndsordförande. Jag tycker det är bra att Göran gör upp med konst som bara är ute efter att provocera:

"På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner." (Västeråstalet).

Detta innebär inte att konst ska förbjudas, eller att den fria konsten och yttrandefriheten ska begränsas. Men man kan väl få uttala sig om vad man tycker är mer eller mindre lämplig konst, eller hur?

Tycker gör också Marcus Birro på Newsmill, som går så långt som att hylla Hägglund som en rebell. Birro äger - och har från sin utgångspunkt en knivskarp poäng, eftersom han känner vänstern och kultursvängen från insidan.

Låt oss nu fortsätta på den inslagna vägen - mycket tack vare Fredrik Haage som skrivit talen - och omsätta politiken i konkreta åtgärder. För att ge vanligt folk större utrymme, och den etablerade vänsterkulturen den plats den hör hemma - i papperskorgen. På ekot nyligen talade Göran om "Den värdenihilism som plågat Sverige sedan -20talet". Det finns värden som är värda att stå upp för, oberoende av tidsandan, och det är jag tacksam för att Göran Hägglund och kristdemokraterna gör!

Överst en bild tagen uppe på Anunds hög utanför Västerås - en av huvudnumret i Hägglunds tal om kulturarvet.

Högtid, livsväxling och jubileum

Den senaste veckan har fortsatt med en rad av högtidligheter. Det började förra onsdagen med avtackning av vår informationsdirektör Henrik Pederby. En förlust för landstinget, men vi får gratulera Svenska Kyrkan som blir hans arbetsgivare i stället.

Dagen innan midsommar var jag på den mest minnesrika begravning jag varit på hittills. I en proppfull domkyrka (bilden) samlades vi till begravningsmässa för att minnas och hedra Lars Ridderstedt, en av kristdemokraternas grundare och pionjärer. Därefter var det minnesstund i en lika proppfull festsal på VDala nation. Det är ingen tvekan om att Lars, 85 år gammal präst och mångsysslare gick ur tiden mitt i livet. På torsdagen innan lördagen då han gick bort ringde han mig och konfirmerade att han skulle tala på vår sommaravslutning på Stabby prästgård följande torsdag. Där fick vi i stället hålla en tyst minut.

I lördags var det 40-årsfest hos Petra Oscarsson, trevlig tillställning med mycket god mat (Tack Frank!), och i förrgår gratulerade jag lilla Nadja (bilden) som föddes på söndagen. Anna-Karin Klomp, vårt landstingsråd kommer nu att vara barnledig till våren och jag går in som vikarie. I går slutligen hade vi ett både högtidligt och festligt firande av tidningen Kristdemokraten som nu är 30 år. Med var 5 av de 6 chefredaktörerna, och vi fick också höra ett mycket intressant föredrag av medieprofessor Karl Erik Gustafsson. Nu åker vi på riksting men det är en annan historia.