Alliansen i opposition

 

 

Alliansens kommunalråd 

Idag är en högtidsdag för demokratin i Uppsala. Det nyvalda kommunfullmäktige har sammanträtt för första gången. En kommunstyrelse har valts, och kommunalråd har tillsatts. Tyvärr är resultatet att cirkus Pelling & Co fortsätter ett tag till - vi får ett vänsterstyre bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med stöd av det nyinvalda Utvecklingspartiet Demokraterna.

Aldrig har väl ett styre varit så dåligt förberett, förankrat, eller så har ett konstituerande fullmäktige varit lika rörigt som denna gång. Faktiskt ovärdigt Sveriges fjärde största stad.

Däremot är det positivt att vi har ett så gott och hoppingivande samarbete inom Alliansen! Jag hoppas och tror att vi kommer att kunna få ett nytt styre, förr eller senare.

Det går bättre på andra håll

I andra delar av länet har det gått bättre för KD och borgerliga partier - i Östhammar har en majoritet bestående av M, SD, KD och BOA bildats. I Tierp går Alliansen - C, M, KD och L fram och lanserar ett minoritetsstyre, som är uppe till val på kommunfullmäktige i morgon.

I Knivsta är det sedan länge kungjort att en ny majoritet bildas genom ett samarbete med Knivsta.nu och Kristdemokraterna, som bildar styre med stöd av SD. 

Stort grattis till mina kollegor Sabina Ståhl, Peter Zoné och Mimmi Westerlund.

Mitt anförande om läget i Uppsala

Under kvällens sammanträde framförde jag följande under mitt anförande om situationen i Uppsala (kan även ses 4:24 in på sändningen från KF):

Jag har sett fram mot att tillsammans med Alliansen, komma tillrätta med företagsklimatet - ge bättre service, förbättra dialogen med medborgarna när det gäller landsbygd, sydöstra staden och spårväg. Vi behöver komma tillrätta med kommunekonomin, minskad administrationen och prioritera kärnverksamheten.

 

Efter valet konstaterade jag att de partier - M C KD SD - och UP - som var mot spårväg och FÖP, inte hade egen majoritet. Därför blev det första projektet att samla borgerligheten, vilket också lyckades under Therez Almerfors (M) ledning.

 

Det var förvånande att när vi hade kontakt med Stefan Hanna (UP) så var det inte politiken och samarbete  inom borgerligheten som var i fokus längre utan ”kontraktsparlamentarism” och ordförandeskapet i USAB, styrelsen för kommunens bolagskoncern.

 

Jag blev ännu mer förvånad när Pelling & Co gick med på just detta och därmed ännu en gång överstyr Uppsala kommuns styrmodell, som inneburit en personunion mellan kommunstyrelsens ordförande och USAB:s ordförande. Vår stadsdirektör Joachim Danielsson, högste chef för våra 13.000 anställda, ska nu rapportera dubbelt - till Erik Pelling när det gäller kommunstyrelsen och till Stefan Hanna när det gäller kommunkoncernen.

 

Genom uppgörelsen mellan Hanna och Pelling ser vi ut att få ett vänsterstyre. Jag har därför röd slips idag. Men jag har också blå kavaj, med tanke på att vi har fått en ny statsminister i ledningen för en blå regering!

 

Stefan Hanna (UP) var den som var mest kritisk till "vänsterstyret" för fyra år sedan, när S och MP lurade över L på sin sida. Men nu är han där själv. När det kommer till val till ordf i nämnder och styrelser kommer det bli många socialdemokratiska och vänsterpartistiska ordförande (i äldrenämnden, plan och byggnadsnämnden, socialnämnden, utbildningsnämnden etcetera).

 

Problemet med det nya styret är att ekvationen inte går ihop. Antingen är det Stefan Hanna (UP) som överskattar sin förmåga att styra tre vänsterpartier eller så är det Erik Pelling (S) som överskattar sin förmåga att styra Stefan Hanna.

 

Erik Pelling har varit en av dem som är mest kritisk till att äventyra fyrspåret, exempelvis att bifalla förslaget till omförhandling. Nu är han där själv. Uppenbarligen har han mycket större tro på den nya, borgerliga regeringen än på den avgångna Anderssonministären när det kommer till att genomföra en järnvägsinvestering utan att kräva bostadsbyggnad och spårväg i Uppsala.

 

Slutligen Tobias Smedberg (V). Förutsättningen för V var ett majoritetsstyre för att slippa det kaos som varit den gångna perioden. Nu blir det fortsatt kaos.

 

Jag yrkar på att Therez Almerfors välj till ordförande i kommunstyrelsen för att om möjligt bringa ordning i detta.

 

Jonas Segersam (KD)

Alliansen är åter i Uppsala

Nu har vi lanserat Allians för Uppsala som ett alternativ för styret av vår kommun. Jag hoppas och tror att det också kan bli utfallet vid första kommunfullmäktige om en vecka.

Oklart valresultat

Valet resulterade i ett oklart parlamentariskt läge i vår kommun (se val.se). Alliansen (M C KD L) har 32 mandat. Rödgröna (S V MP) har 39 mandat. Det krävs 41 (av 81) för majoritet.

Vi i Allianspartierna tog tidigt kontakt med MP, och förde även samtal med V. Men de rödgröna bestämde sig ganska tidigt för att sluta sitt samarbete - vilket de presenterade för pressen nyligen (se SVT).

Erik Pelling och S V MP skulle kunna styra vidare, men det kräver då stöd från minst ett till parti. Därför har Pelling intensivt uppvaktat L, C och efter valet UP. Utvecklingspartiet demokraterna är det parti som det från Centerpartiet uteslutna kommunalrådet Stefan Hanna startat, och som även kom in i Uppsala kommunfullmäktige. Jag tror att det största hindret för en sådan samverkan är vänsterpartiet. För Liberalerna var förutsättningen att gå in i en samverkan med S och MP efter förra valet att inte V skulle vara med. Men nu har V:s Tobias Smedberg tröttnat på den rollen och vill vara med i en majoritet, vilket försvårar för L, C och UP.

Till detta kommer SD som fortfarande är en omöjlig samarbetspartner för de flesta partier. SD är inte så stora i Uppsala, men ökade från 7 till 8 mandat, och det innebär att även SD troligen blir en slags vågmästare.

UP avgör     

Vi har nu fått ihop en gemensam syn inom Allians-partierna hur vi ska styra Uppsala (se UNT, Upplandsradion , UNT:s ledarsida och SVT). Vår överenskommelsen innehåller en gemensam grundsyn om att vi behöver hålla i ekonomin, samtidigt som vi prioriterar kärnverksamheterna. Uppsalaborna och företagen behöver en bättre service och vi behöver se till att få ordning på vår verksamhet.

Nu är det upp till UP att välja om de vill ha fyra år till med Erik Pelling (vilket partiet obegripligt nog öppnat för), eller om de vill ha ett nytt, modernt styre med partier som prioriterar något annat än vänsterpolitik.

KD är berett att styra Uppsala

KDs artikel i UNT

I UNT skriver vi kristdemokrater i Uppsala län om hur vi är beredda att vara med och styra kommunerna och regionen i Uppsala län. 

Just nu pågår intensiva förhandlingar på de flesta håll, och det ser ut som att KD kan komma att ingå i flera styren. Dessutom har Ulf Kristersson idag fått uppdraget att bilda där regering, där huvudalternativet är en M-KD-regering. 

Jag hoppas och tror på en bättre politik för svenskar och uppsalabor - och hoppas att inte Socialdemokraterna ska lyckas lura över partier som man gjorde förra gången. 

Här är texten i UNT:

Kristdemokraterna har sedan vi kom in i riksdagen 1991 suttit med i alla borgerliga regeringar. Vi har också i många fall varit med och styrt kommuner och regioner med andra borgerliga partier, och i några fall andra partier. I Uppsala län den senaste perioden i Region Uppsala, Tierp och Håbo kommuner. På lokal nivå spelar personkemin stor roll för vilka konstellationer det blir, och sett över hela landet har kristdemokrater ofta fått en sammanhållande roll i många samarbeten. Vikten av goda relationer ligger liksom i vårt DNA där värderingar, etik och moral är grundbultar i KD:s ideologi.

Vi har nu haft ett historiskt val, och återigen är inte majoritetsförhållandena klara. Det beror på vårt proportionella valsystem med ett stort antal partier, och där samarbete med de extremaste på höger- och vänsterflanken ifrågasätts av många andra. I vårt eget län är det svårare än någonsin att få ihop fungerande majoriteter, och vi måste förbereda oss både på överraskningar, och på att det blir minoritetsstyren på flera håll.

Vi kristdemokrater har inga problem att samarbeta med någon. Förhoppningsvis får vi nu en M-KD-regering, även om Socialdemokraterna gör allt för att behålla makten. Genom att skrämmas med SD lyckades de få över Liberalerna och Centerpartiet i och med Januariöverenskommelsen 2019. Frågan är hur och om de kan lyckas den här gången på de olika politiska nivåerna.

När det gäller sammansättning av politiska styren är tendensen att färre partier samarbetar för att få majoritet – det är alltid lättare att hålla ihop en koalition med ett annat parti än med 4-5 partier. Detta har gynnat Socialdemokraterna och vi har sett i vårt eget län hur man exempelvis i Östhammar och Heby har hittat samarbeten med Centerpartiet på det sättet. I Knivsta har man till och med lyckats lura över Moderaterna (eller om det var M som bjöd in S?). I Uppsala gick Liberalerna över till vänstersidan efter valet 2018. 

För Kristdemokraterna är målet tydligt – vi vill i första hand ha borgerliga styren som står för en borgerlig politik. Näringslivsvänligt, lag och ordning, låga skatter men samtidigt en ansvarsfull ekonomi, inga skygglappar när det gäller företags och idéburna organisationers möjlighet att driva skola och äldreboenden – det är frågor som partierna till höger står för. Vi kristdemokrater bidrar dessutom med ett patos för vård och omsorg, för familjen och för landsbygden. Samtidigt måste vi vara pragmatiska för att kunna vara med och påverka.

Vi är beredda att gå in i styren i länets kommuner och i regionen där man kan hitta fungerande majoriteter eller minoriteter. Vi hoppas och tror att det för andra partier inte är viktigast med kommunalrådsposter eller ordförandeuppdrag för då kan det bli svårt att komma överens. Socialdemokraterna är alltid beredda att betala mer – som i Malmö 2018 då de delade ut fyra kommunalrådsposter till de fyra kommunfullmäktigeledamöterna för Liberalerna i utbyte mot fortsatt stöd för ett S-styre. I vissa fall blir det rent fuffens som den senaste perioden i Uppsala med de olagliga vice ordförande-posterna till Vänsterpartiet i utbyte mot deras stöd (vilket omvandlades till ett extra kommunalråd).

Vi kristdemokrater vill att Uppsalas kommun- och regionmedborgare ska få bättre service av sina offentliga uppdragstagare – när det gäller vård och skola, tillstånd och beslut, infrastruktur och stadsbyggnad. Vi vill vara med och styra så att inflytandet ökar för enskilda medborgare och så att kommunerna och regionen får en positiv framtid. Därför står vi till förfogande i nya styren!

Jonas Segersam (KD), kommunalråd Uppsala

Björn-Owe Björk (KD), regionråd Uppsala län

Kristina Eriksson (KD), Förstanamn Enköping

Sabina Ståhl (KD), förstanamn Östhammar

Fred Rydberg (KD), förstanamn Håbo

Peter Zoné (KD), förstanamn Tierp

Hans-Göran Björk (KD), förstanamn Heby

Mattias Nygren (KD), förstanamn Älvkarleby

 

Sverige behöver en ny regering

Nu är det dags att välja för dig som ännu inte gjort det. Jag är självklart glad för alla som röstar KD men grundläggande handlar valet om stöd för fortsatt S-styre - eller att vi borgerliga får förtroendet! I Sverige Kristersson-Busch (i stället för Andersson-Stenevi/Bolund) och i Uppsala M/KD och förhoppningsvis C/L (i stället för Erik Pelling (S) med stödpartier).

Jag har i valrörelsen talat mycket om värderingar - de värderingar som under ett millennium byggt vårt land. På 1200-talet kom kvinnofrid, 1335 avskaffades slaveriet, 1766 infördes tryckfrihet och i slutet av 1800-talet växte demokratin fram. Kvinnor och män har samma värde, våld och dödsstraff hör inte hemma här, människolivet är okränkbart och ärlighet, arbetsamhet och ansvar hålls högt i vårt land. Inget av detta är självklart och vi måste försvara våra viktiga värden - speciellt när de sätts ifråga av våldsbejakande vänster- och högerextremister samt islamister. 

Jag hoppas att du som väljare vill vara med och stödja en ny riktning för Sverige och Uppsala så att de som bor här kan få den hjälp och service de förtjänar och så att våra skattepengar används till rätt saker och kommunal kärnverksamhet.

Värna svenska värderingar!

Jonas Segersam, kommunalrådskandidat i Uppsala 

 

Regeringsfrågan klarnar

 

I gårdagens debatt hos Aftonbladet gav Nooshi Dadgostar tydligt besked att Vänsterpartiet kräver att ingå i Magdalena Anderssons eventuella regering, för att de ska stödja den.

Det är en väldig kontrast mot att Annie Lööf bara dagen innan till DN deklarerade att hon kan tänka sig att regera med Socialdemokraterna, men bara om V inte ingår i den regeringen.

Det nya med Lööfs besked var att hon nu kan tänka sig samtal och samarbete med V, men fortfarande inte med SD. Även om hon säger att det inte ska vara ett "organiserat budgetsamarbete", så innebär det ändå att V är OK att samarbeta med, men inte SD. Det är ett tydligt besked.

Jag skrev efter Almedalen om att Kristerssons lag är bättre formerat än Anderssons. Det gäller lika mycket idag.

Även om journalister som Ewa Stenberg i DN försöker framställa det som att SD skulle "avstå ministerposter" så är läget ett helt annat. Och när det gäller frågan om hur "vallöftena ska betalas" så finns redan ett svar. M, KD och SD har redan ett "organiserat budgetsamarbete". Ja till och med så framgångsrikt att vår budget blev antagen av Sveriges Riksdag i höstas! Men SD varken har, eller kommer få några ministerposter. För det krävs ett stöd av en majoritet av Riksdagen. Och för det krävs ett regeringssamarbete. Något sådant finns lika lite som mellan S och V. Idag är huvudalternativet att M och KD bildar regering. Så länge M och KD är största blocket inom oppositionen är det naturligt.

Storleken spelar roll i politiken, men framför allt att man har ett förtroende och ett samarbete med en majoritet av partierna / mandaten.

Vill man ha en fortsättning på de senaste fyra årens kaos i riksdagen - rösta på S, V, MP eller C. Vill man ha en ny regering som fungerar - rösta på KD eller M! Jag är övertygad om att den regeringen kommer ha stöd av en majoritet (M, KD, SD och L) efter valet!

Sunda svenska värderingar

Artikel i Världen Idag

I dagens nummer av tidningen Världen Idag har jag en artikel om varför man bör rösta på KD för "sunda, svenska värderingar"

Här är texten:

Kristdemokraterna har som parti förändrats och utvecklats. Den största omvandlingen kom i slutet på 80-talet, då partiet blev en del av den europeiska kristdemokratiska rörelsen. Detta manifesterades i ett nytt namn (KD i stället för KDS) och ett nytt politiskt program som med hjälp av idéhistoriken Lars F Eklund fick en tydlig prägel av den katolska socialläran som är grunden för den kristdemokratiska idéutvecklingen de senaste 150 åren.

Från att ha varit ett sakfrågeparti som var engagerat i frågor som kristendomsämnet i skolan, bistånd till tredje världen, aborter, miljön och mot sekulariseringen så fick partiet ett sammanhållet politiskt program med naturrätt, människovärdesprincipen, solidaritet, subsidiaritet och naturliga gemenskaper.

Många tror att KD är ett kristet parti – och det är en ständig utmaning för oss som är aktiva att förklara att så inte är fallet. KrF i Norge krävde kyrkotillhörighet för sina förtroendevalda fram till 2011, men KD har sedan grundandet 1964 alltid stått öppet för alla oberoende av religion. Kristdemokratin utformades dessutom som något som skulle kunna stå på egna ben – utan någon gudstro eller religiös grund. Det är exakt samma grund som Europakonventionen för mänskliga rättigheter som bejakar förekomsten av allom givna värderingar (naturrätt) som finns där oberoende av vad politiker och parlament må besluta.

Självklart är det den kristna etiken som är grunden för vår ideologi, på samma sätt som den är grunden för hela den västerländska civilisationen. Att slaveriet är avskaffat, att människovärdet hålls högt, att vi har demokrati, tros- och yttrandefrihet anser jag vara tydliga tecken på att den etik som beskrivs i bibeln också fått genomslag i vårt samhälle. Diktatur och förtryck är inte utslag för dessa värderingar, vilket vi kan se i länder som plågas av det, som exempelvis i dagens Ryssland eller Vitryssland. Det är också en kraftig kontrast mot länder i mellanöstern som styrs av islamistiska regeringar, som Iran, Saudiarabien och Gaza. Salafismen (politisk islam) erkänner inte de mänskliga rättigheterna utan har i stället utformat ett eget Kairo-dokument grundat på Sharia.

En del kristna upplever att KD fjärmat sig från sin historia, men jag anser att vår koppling till kristdemokratisk idétradition är lika stark som alltid. Jag skulle till och med vilja vända på bilden och säga att dessa idéer nu har chans att få starkare genomslag än någonsin eftersom KD håller på att växa och bli ett större borgerligt parti som exempelvis CDU i Tyskland. Sverige behöver den värdegrunden, och en regering som kan ge bättre stabilitet än dagens. Nuvarande svaga socialdemokratiska styre har inte förmått komma till rätta med omfattande kriminalitet, hålla ordning på vilka personer som bor och rör sig i landet, vill inskränka föräldrarnas rätt att välja skola och barnomsorg och tvingas genom beroendet av Vänsterpartiet till omfattande kommunaliseringar och höga skatter.

Valrörelsen kommer nu mycket att kretsa runt ett svartmålande av SD som ”högerkonservativa”, ”neofascister” och halvnazister. Detta för att det är enda sättet för S att behålla makten genom att skrämma väljare och andra partier med att allt annat än S-styre kommer innebära kaos och katastrof. Jag tror dock att väljarna denna gång kommer att genomskåda bluffen. Vi måste kunna tala med och samarbeta med alla, även om det finns interna strider, odemokratiska rötter och företrädare som utesluts i vissa partier.

Jag har full respekt för att kristna engagerar sig i olika partier, och tror att kristna behöver stötta politiker på alla nivåer och i alla partier. Men Sverige behöver verkligen en ny regering, och då är det nödvändigt att rösta på KD om man vill få största möjliga genomslag för kristen etik och sunda, svenska värderingar. Vi står inför ett ödesval, och vi har inte råd med 4 år till av politiskt kaos i Sveriges riksdag.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala