torsdag 22 december 2011

Rikstingsombuden har ett stort ansvar

I Dagen häromdagen hade jag en artikel om partikulturen i Kristdemokraterna. "Förändrad partikultur behövs". Jag har aldrig fått ett så stort gensvar för någon artikel jag skrivit. Det är uppenbart att det finns saker att göra i vårt kära parti - hoppas också att ombuden på rikstinget 28/1 verkligen tar sitt ansvar i riktning att för partiet mot förnyelse, försoning och framgång!

Elisabeth Sandlund håller med mig om det osunda i vår partikultur, även om Dagen (kanske lite fegt) väljer att inte ta ställning i partiledarfrågan.

Även Annelie Enochson och över 50% av läsarna instämmer

fredag 16 december 2011

Vi behöver samling, inte splittring

Kristofferson:%20Odell%20kommer%20att%20k%C3%A4mpa
I dag ska Kristdemokraternas valberedning presentera sitt förslag på ny valberedning. Såvidare nytt verkar det dock inte bli (enligt TV4) utan valberedningen tycker att vi kan rulla vidare i gamla hjulspår, förutom att Mats Odell avpolleteras.

Det är i och för sig logiskt att om man föreslår omval av sittande partiledare så faller motkandidaten bort. Däremot kunde det varit rimligt att om man hade haft en ambition att läka samman partiet någon av Mats Odells medkandidater Bengt Germundsson eller Ebba Busch hade föreslagits som vice partiledare. Men i stället föreslås David Lega, en av Göran Hägglunds främsta stöttepelare som förs fram ett år efter att han kommit med i partiet.

Nej, tack och lov är det nu alla ombud på rikstinget 28/1 som har makten att välja partipresidium och jag hoppas och tror att de är så kloka så att de kommer att arbeta för en större samling och bredd än vad som har varit kutym under de gångna åren av vassa armbågar mot personer som inte varit tillräckligt lojala mot partiledningen.

DN DN2 DN3, Dagen Dagen2 , SvD, Margit Silberstein i SVT

Bloggar: Stig-Björn Ljunggren, Tokmoderaten, Martin Moberg

torsdag 8 december 2011

Breivik var tillräknelig

För ett tag sedan fick vi besked om att psykiatrikerna som undersökte Anders Breivik anser att han lider av paranoid schizofreni. En slutsats som i DN sågas totalt av Lars Cullberg, en nestor inom svensk psykiatri. Man är inte sjuk bara för att man gör onda handlingar som Stalin och Hitler, om man anser det så har man vidgat det kliniska sjukdomsbegreppet och lagt in en annan värdering i vad psykisk sjukdom är. Farligt nära hur man använde psykisk sjukdom i Sovjet för att stuva undan obehagliga personer.
Detta understryks av en expert på högerextremism, Tore Bjørgo, som påpekar att psykatrikerna som gjorde rapporten om Brevik totalt missat terminologin och tankesätten i den högerextrema miljön - Breiviks verklighetsbeskrivelser är inte utslag av personlig psykisk sjukdom utan illustrerar utbredda högerextrema verklighetsuppfattningar om konspirationer och annat. Att bedöma Breivik utifrån normala norska värderingar blir som att bedöma urinvånare i Papua Nya Guineas djungler.

Även andra bedömare som Ulf Andenæs och Arne Thorvik påpekar det orimliga i psykatrikernas slutsat. Hoppas att detta nu blir utrett ordentligt och att Anders Breivik får en rättvis juridisk dom (se tidigare inlägg).

AP, VG 1,

tisdag 27 september 2011

Kristdemokraternas framtid

I kväll i rapport har Mats Knutson utifrån en enkät till oss lokalavdelningsordförande spekulerat över Göran Hägglunds framtid som partiledare. Jag uttalar mig om att det är naturligt, i ett läge där vi gått bakåt i alla nationella val sedan 1999, att vända på alla stenar inklusive partiledarskapet. Det är inte särskilt lätt att få ett utrymme inom Alliansen, och vid flera tillfällen har väljare och sympatisörer varit frågande inför de signaler som sänts ut från partiledningen.

I Uppsala lokalavdelning har vi lämnat vårt förslag på det nya partipresidiet till valberedningen, och det ska bli spännande att se vad processen mynnar ut i för beslut på rikstinget i Västerås i januari. Det känns tryggt och bra att vi har så många goda företrädare för Kristdemokraterna att vi inte behöver vara oroliga för partiets framtid!

En sak som jag tror vi måste bli bättre på är att ta vara på de personer som har dokumenterat goda egenskaper som politiker, där kanske det enklaste sättet att mäta förtroende är i röster och kryss. Exempelvis Ebba Busch här i Uppsala gjorde ett kanonval och samlade 1679 röster, något jag skrivit om tidigare. Om vi inte förmår använda oss av personer som har förtroende och förmår entusiasmera och leda partiet framåt så är vi på ett sluttande plan. Hela vår demokrati bygger på förtroende och det får vi som politiker aldrig glömma.

torsdag 15 september 2011

KD-framgång gynnar äldre i Uppsala

H%C3%A4gglund%20ifr%C3%A5gas%C3%A4tts%20allt%20mer
I morse hade jag möte med Ebba Busch och fick visa vad UNT skrivit. Noterade att det var svårt för  UNT att få fram huvudnyheten att Kristdemokraterna och Alliansen fått bort köerna i äldreomsorgen. (Upplandsradion) För första gången sedan äldrenämnden infördes 2003 har kön på ca 125 personer som väntade på plats i äldreboende nu byggts bort genom ett aktivt och intensivt arbete. I spetsen för detta har ordförande Gustaf von Essen (KD) stått, supplerad och numera efterträdd av Ebba Busch, och naturligtvis bistått av ett väl fungerande äldrekontor. (Se även Ebbas blogg)

Men, det är förstås alltid skandaler och spekulationer som är mest spännande och i stället toppas helsidan i papperstidningen med en artikel om att Ebba Busch kritiserar regeringen för en dålig hantering av frågan om ersättning till utsatta barnhemsbarn, kryddat med några frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare. På unt.se finns inte ens huvudartikeln om äldreomsorgen med alls, men det är ju så media fungerar - positiva nyheter drunknar i (ibland påstådda) konflikter och andra snaskigheter. Inslaget på TV4 igår där även Ebba Busch intervjuas är också belysande.

Frågan om vad som händer i vårt parti är förstås intressant och spännande, men i första hand en intern fråga.

Nu får vi hoppas att partiet bättre förmår föra ut vad som är vår politik, också i förhållande till vad som är regeringens politik. Det är ju faktiskt så att det inte alltid är samma sak, men som minister och regeringsföreträdare är det svårt att tala om partiets politik när den skiljer sig från regeringens. Så det är inte alltid så lätt med tydligheten.

Mer om läget i partiet: Hallberg i Expressen, Gissén i Tv4, om Odell i UNT, om Hägglund i SvD,

onsdag 17 augusti 2011

Grattis Victoria och Daniel!


De varmaste gratulationer och lyckönskningar till vårt kära kronprinsesspar!

DN 1,2,3,4, 5 Dagen 1,2 SvD 1,2,3,4

tisdag 9 augusti 2011

Den som är utan skuld...

Göteborgsposten publicerar idag första delen om resultaten av den utredning som Drottning Silvia låtit göra angående hennes fars nazistanknytningar efter att Kalla fakta tagit upp saken i våras. Där framgår hur fadern Walther flyttat tillbaka från Brasilien till Tyskland och där bytt en fabrik ägd av en judisk fabrikör Wechsler mot kaffaplantager i Brasilien. På detta sätt kunde Efim Wechsler 2 1/2 månad innan krigsutbrottet undkomma Tyskland och finna en fristad i Brasilien. Hade han inte haft egendom i Brasilien hade han inte tillåtits imigrera till landet där hans dotter och svärson fanns sedan tidigare.

Oberoende av om Walther Sommerlath var en övertygad nazist eller inte är det slående hur nyheten används i Sverige för att smutskasta Drottning Silvia och kungahuset. Det är bara att läsa bloggar (Lasses, Allrick, Jämlikhetsanden,  m fl) som kommenterar GP-artikeln idag för att se vilken aversion mot kungahuset och vilka känslor detta fortfarande väcker.

Det är lätt att kasta sten i glashus, även om de flesta av oss inte är utan egen skuld i missförhållanden runt omkring oss. Människan har behov av "skurkar" som man kan peka finger åt och som minsann är mycket sämre än en själv. "Ok, man är bara människa men minsann ingen Hitler eller Stalin eller Kim Young Il"! Detta är ofta en falsk självgodhet och ett sätt att ställa sig själv i bättre dager än andra. Från vänsterhåll lyfts kungahusets kopplingar till nazismen fram i syfte att ställa kungahuset i dålig dager.

Faktum är att i Europa innan kriget fanns en utbredd främlingsfientlighet och ett stort stöd för nazismen, inte minst i vårt eget land. Jag försvarar absolut inte detta och tycker det är mycket positivt att man i (speciellt Väst-) tyskland gjort upp med den tunga kollektiva skuld som vilar över landet efter världskrigen (till skillnad med många andra länder som inte gjort upp med sin mörka historia). Det är dock alltid segrarna som skriver historien och då är det lätt att fördöma de som inte tydligt reste sig mot de negativa krafterna som ledde till att Europa och det judiska folket lades i spillror.

I vår Bonniers konversationslexikon från 40-talet beskrivs hur Adolf Hitler i början av 30-talet genom utrensningar av nazistpartiet och samarbete med kommunisterna visade prov på "fördomsfri kombinationsförmåga" och hur han efter krigsutbrottet 1939 "tagit aktiv del av krigsledningen samt visat prov på fantasifull och djärv beslutsamhet". För övrigt beskrivs araber och andra folk i samma lexikon på ett sätt som skulle få hela redaktionen att stämplas som rasister och rasbiologer om det hade publicerats idag.

Min poäng är att vi måste se historiska människors handlingar i ljuset av den tid och tidsanda de levde. Därmed inte sagt att vi skall rättfärdiga det som är fel, men det är som sagt lätt att peka finger åt andra när vi kanske var och en i stället skulle vara mer observanta på hur just vi agerar för att göra det som är rätt och inte okritiskt anpassa oss efter vad som för stunden anses som politiskt korrekt och självklart i vår tid och enligt vår tidsanda.

Se hela utredningen på kungahusets hemsida

DN 1,2, Tv4, AB,

söndag 24 juli 2011

21 år är för lite


Det är svårt att med ord beskriva vad som hänt i Oslotrakten i går. Plötsligt har Norge åter blivit av med oskulden som funnits där sedan kriget. På samma sätt som när bomben gick av i Stockholm i vintras.  Denna gången är det ingen muslim utan en "kristen" "etnisk norsk" (enligt media) galning som utfört dådet. Sven Granath på BRÅ påpekar dock att det beror på den enskilde personen och inte på ideologin i första hand att något sådant här händer. Det är snarast så att isolerade människor som hamnar i en sådan här skev verklighetsuppfattning, ofta med en stark vapen / vålds-romantik försöker hitta en ideologi för att rättfärdiga sina handlingar. Det kan vara islam, eller högerextremism eller vänsterextremism.

Det jag tycker är tragiskt är att domen för terrorbrott kan bli högst 21 års fängelse. Det står definitivt inte i proportion till brottet. Jag är visserligen emot dödsstraff, och håller därmed inte med en person jag talade med idag som tyckte man kunde ta Anders Breiviks vapen och skjuta honom direkt, utan jag tror att det finns hopp för alla människor. Men är det rätt att han kommer ut om 20 år, kanske utan att ens ändra uppfattning?

Nej, man kan tycka illa om fängelser i andra länder, även amerikanska, där människor lever under hårda förhållanden (som Annika Östberg och Rickart Flinga berättade om i "Drömmen om Sverige") men här i Skandinavien har det gått för långt åt andra hållet. Gör man något så här bestialiskt så måste man i alla fall straffas på något sätt. Då är 21 år i fängelse för kort anser jag.

Ja, vi får fortsätta och tänka på och be för offren, de anhöriga och de överlevande, och arbeta vidare för att sådant här inte ska behöva hända.

Den som orkar kan läsa Prableen Kraurs starka ögonvittnesskildring i Aftenposten.

VG 1,2,3,4,5,6,7 AP 1,2 DN 1,2,3,4 AB 1("kan släppas om 14 år"),2,3 SvD 1,2,3
Tokmoderaten, Klimatbloggen,

lördag 9 juli 2011

Tankar från Almedalen

Här kommer ett inlägg från ett soligt Almedalen. Här har aktiviteten avtagit, när de allra flesta proffsalmedalare tagit ledigt och åkt hem. Idag är det Kristdemokraternas dag, vilket inte är så tacksamt när de allra flesta företag och organisationer finns här bara under veckan. Kvar finns en del idealister som åker hit på ledig obetald tid som Madeleine Wallin, ordförande för Haro. Hon gjorde under Kristdemokraternas seminarium nyss om "Räcker arbetslinjen" ett mycket tänkvärt och personligt inlägg om villkoren för småbarnsföräldrar och vikten av att hjälpa Sveriges familjer för att ge barn och unga trygghet och goda uppväxtvillkor.

Det behövs engagemang, eldsjälar och stora öron för politiken, så att inte proffstyckare och anställda facklobbyister får sätta agendan för svensk politik, något som även Alice Teodorescu instämde i. Politikens gräns måste definieras och verklighetens folk ges möjlighet att själva utveckla sin kreativitet, göra sina val om hur de ska ta hand om sina barn och få ihop livspusslet att gå ihop.

Nu måste jag ägna mig åt just det. Som pappaledig fembarnsfar går den mesta lediga tiden åt för barnen, vilket också märks här på bloggen. Får återkomma om alla upplevelser från riksting och semester och tackar bloggplats H12 för bloggvärdskapet.

onsdag 1 juni 2011

Ännu ett blodomlopp

Igår kväll sprang jag blodomloppet för andra gången. Förra året var det 5 km, men igår klämde jag i med milen. Soligt, varmt och mycket folk (över 11.000), men en trevlig upplevelse ändå. Vi var där med vårt föräldrakooperativ och hade riktigt trevligt, en del som gick och pratade med varandra under loppet, och vi alla efteråt med picnicen efter målgången.

Tiden? 52.52 för nummer 2352, 752:a plats - och får väl säga att jag inte riktigt prickat in formtoppen. Kändes lättare både i måndags när jag var ute och i lördags kväll... Men, jag sprang i alla fall hela vägen, och det känns bra att ha genomfört!

tisdag 3 maj 2011

Konstmuseum och Musik i Uppland

I går släpptes den utredning som Eva Schöld gjort om kulturinstitutionerna i Uppland. Jag har suttit med i styrgruppen och tycker Eva gjort ett mycket bra jobb. Det finns flera intressanta förslag och det ska bli intressant att följa den vidare processen.

Gunnar Carlsson i UNT tror det kommer att bli strid om konstmuséet (som i förslaget föreslås slås ihop med Upplandsmuséet), men det har det ju redan varit en tid. Däremot tror han det är enklare att föra in Musik i Uppland i konserthuset (UKK, Uppsala konsert och kongress), något som nog rent organisatoriskt är en svårare nöt att knäcka.

Men jag tror ändå att det är bra att man nu, landsting och kommun tillsammans, kan fundera över hur vi kommer tillrätta exempelvis med problemet att ha ett konserthus med två parallella musikproducenter i samma hus, och hur vi bättre presenterar Uppsalas konst- och kultur-historia för Uppsalabor och besökare!

torsdag 28 april 2011

Glöm inte barnen

I riksdagen igår tog Roland Utbult (KD) ton för att vi inte ska glömma de barn som utsatts för övergrepp, som i det här fallet Elsa, som omhändertogs av staten, sattes på mentalsjukhus och tvångssteriliserades senare.
Igår lyfte också Maria Larsson (KD) samma fråga förtjänstfullt i Expressen, och pekade på alla de barn som far illa i Ryssland, med anledning av Putins besök. Det är inte bara den ryska krigsmakten som är ett möjligt hot för oss, utan kanske ännu mer den sociala situationen i vårt östra grannland.
Idag blir ämnet ännu mer aktuellt i och med Patrik Sjöbergs avslöjande om att han blivit utnyttjad av sin styvfar.
Ja, det finns mycket att göra för att hjälpa barnen (och förstås även de vuxna) i vårt land. Låt oss fortsätta vår kamp för barnen och kärleken!
DN 1,2,3, AB, SVD, VG 1,2

lördag 9 april 2011

Familjerevolution - radikalt och konservativt

Jag skriver idag på Newsmill om att "Familjens plats i samhällsgemenskapen är en radikal åsikt idag". Det hela ingår i en serie om konservatismen där många kloka saker sägs. Det mesta av vad jag skriver i min artikel kan för övrigt läsas här på denna blogg i tidigare inlägg.

torsdag 31 mars 2011

Fler hål i norska vägar

Eftersom jag nyligen skrivit om hål i norska vägar, kan jag inte låta bli att lägga ut förstasidan i dagens VG... Visst kan det vara problem med tjällossning och så, och det tar förstås tid att modernisera ett rikstäckande vägnät med svår geografi, trots alla oljepengar. Men mitt intryck är likväl att man kanske inte alltid gör det bästa grundarbetet ens i nya vägbyggen i vårt västra grannland...

söndag 27 mars 2011

Föräldralön

Professor Annica Dahlström och ekonomen Christian Sörlie Ekström skriver i GP idag en uppfriskande artikel om att införa föräldralön. Ser man till vad en medelfamilj som väljer att sköta barnsomsorgen går miste om i fråga om jämställdhetsbonus, utebliven förskolesubvention, och obefintlig sambeskattning gör att man gott skulle kunna betala ut en föräldralön på 20.000 kr i månaden för de som väljer att själva ordna barnomsorgen för de allra minsta barnen. Det skulle sannolikt samhället tjäna på om man ser den utbredda psykiska ohälsan bland dagens ungdomar. Det har blivit en intressant vridning i debatten i Sverige där man från tidigare genus och jämställdhet idag kan läsa sådana här artiklar och även höra unga människor som på allvar kan se fördelar också med en hemmafrutillvaro. Jag tror det är därför att många kvinnor är trötta på genustokerierna - alla möjligheter finns ju faktiskt för unga kvinnor som vill göra karriär idag, förutom när det gäller att ta hand om sina egna barn (det är i alla fall starkt motarbetat av det offentliga). Och att många småbarnsföräldrar är lika trötta på dagishysterin. Vad är det som säger att hetsa iväg till dagis tidiga morgnar och hem sena eftermiddagar med sin ettåring är speciellt attraktivt? Nej, vi behöver sannerligen lite nyanser i debatten, som får en och annan politiskt korrekt ledarskribent (som på UNT) att nästan köra i diket. I Kvällsöppet med Ekdal nyligen fick vi en spännande vinkling av hemmafrufrågan där unga kvicka kvinnor som Alice Teodorescu och Ebba Busch inte vilade på hanen. Andra läsvärda bloggar: KDU Uppsala, Politikken, KSF-bloggen, Kotteshopen, Annelie Enochson, Artikel 19, Socialtjänsten i Marks kommun

måndag 21 mars 2011

Var försiktig med MC i Norge

Kom ihåg att om du kör MC i Norge är det inte ett hål i vägen som kan vara orsaken, utan att du kört din MC oaktsamt. Det kan familjen Paulsen vittna om som förlorade pappa Cato för ett par år sedan. Efter nästan tre veckor utan ordentlig åtgärd asfalteras så vägen dagen efter dödsfallet på 10-15 minuter. Pinsamt, Statens Vegvesen, och Mesta...

Ska varna min syster och svåger som ska på MC-semester i västra Norge i sommar.

onsdag 9 mars 2011

Äntligen börjar kartritningen

Under många år, efter ansvarskommitténs förslag, har det pågått en diskussion om en regionreform i Sverige. Landsting och regioner har pratat med varandra för att försöka få ihop det av staten efterlysta "underifrånperspektivet" och komma med förslag på nya regioner. Det har hittills bara lett till att regeringen sagt ja till Halland, Gotland, Västra Götaland och Skåne, varav de två senare har varit mest en formalitet. Det var på håret att även Norrland skulle få gå igång med regionsbildandet, men det föll enligt min bild på Timrå kommun som satte sig på tvären när det gällde att dela upp sju landskap i två regioner (och delvis på Jämtland för om alla varit eniga om en gemensam Norrlandsregion - som den på kartan ovan - tror jag regeringen varit tvungen att köpa det).

Idag skriver i DN tre region- / SKL - politiker från Skåne och Västra Götaland om sin modell för ett nytt regionsverige. Ganska bra tycker jag, även om jag tror att regionerna är orealistiskt stora. Jag, och även Kristdemokraterna i Uppsala / Uppsala län, har under föregående mandatperiod brottats ingående med denna fråga. För Uppsalas del drar det åt väldigt olika håll, och jag personligen har gått från stark skepsis till stöd för en storregion till stöd för en lite mindre region. Några av mina främsta käpphästar har varit, och blivit att jag tror att vi i Uppsala inte bör ingå i Storstockholmsregionen (då drunknar vi i jättelika Stockholms län) och att vi måste följa den väg Västmanland och Västerås väljer. Det finns många olikheter mellan Uppsala och Västerås, men också förvånansvärt många likheter. Uppsala, Sörmland och Västmanland (och även i många avseenden Örebro) är tydliga Mälardalslän som har liknande behov av kontakter med Storstockholm, och med många likheter demografiskt och näringlivsmässigt. Inte minst har vi mycket starka historiska band genom den gamla pulsådern - Mälaren.

Jag är alltså böjd att tro att det snarare blir tre eller fyra regioner inom Svealand, på samma sätt som jag inte tror att man får ihop en gemensam Norrlandsregion. Avstånden blir helt enkelt för stora, och samhörigheten för svag. Samtidigt beklagar jag att detta innebär att Dalarna och Gävleborg står utanför Mälardalsregionen, men delvis har de bundit ris åt egen rygg bland annat genom sin mycket dåliga ekonomi i landstingen (främst i Dalarna). Vem vill gifta sig med den som är skuldsatt upp över öronen? Dessutom finns (tyvärr) en mycket låg förståelse bland kommunföreträdare i Uppsala, Enköping, Sörmland, för att inte tala om Knivsta, Bålsta, Gnesta etc för en region som sträcker sig till Dalafjällen och Hudiksvall.

Nu ska det bli spännande att följa den vidare processen, t ex hur det går med Sörmlands frierier med Stockholm och Värmlands med Västra Götaland. Det är ingen tvekan om att det också behövs en statlig vägledning i processen, allt kan inte ske underifrån.

Se även Anders Andersson om Småland (som smålänning är jag själv för en Smålandsregion!) och Kent Persson om Örebro (som förstås gärna är centrum i sin region...)


tisdag 8 mars 2011

Uppsala en spårvagnsstad

UNT rapporterar att Uppsala nu kommer att gå med i föreningen Sveriges Spårvagnsstäder. En stor framgång för oss Kristdemokrater som varit det enda Allianspartiet som aktivt drivit på i frågan att Uppsala seriöst bör arbeta och utreda spårvagnsalternativet som en del av vårt stomlinjenät i Uppsala stad. Detta var bland annat ett krav efter ett möte med Lars Thunberg förra året.

fredag 18 februari 2011

Hemmafru och hemmaman

Det är vad jag och min fru är just nu - hemmafru och hemmaman. Det är fantastiskt att få göra en insats för att ge barnen trygghet och en god start i livet.

Min fru (löne-!) arbetar som dagmamma och själv har jag föräldrapenning på 75%. Så det är ingen "lyxhustru", eller "lyxman" som kanske Lisa Bjurwald (DN17/2) skulle beteckna det. Enligt henne är hemmafrutillvaron en återvändsgränd som vi måste rädda de av amerikanska TV-serier stackars förledda unga familjebildarna ifrån.

Familjen och äktenskap är enligt Bjurwald en "osund beroendeställning" och vi måste "bestämt avvisa äktenskapet som försörjningsinrättning". Beroende anses som helt förkastligt. Detta strider helt med mina värderingar. Jag vill vara beroende av min fru och hon får gärna vara beroende av mig. Det är just dessa band av ömsesidigt beroende som skapar en trygg miljö för våra barn. Det är ju detta som är kärlek och det som är svårt. "Att älska är tusen gånger svårare", skriver Birro i Expressen. Jag tycker det är bra att den unga generationen börjar vakna upp och se behoven av beroende och att bygga "den lilla världen", att hitta tillbaka till en äkta kärlek, besvikna över alla svek från 68-generationen.

Dessutom odlar Bjurwald myten om att detta är negativt för samhällsekonomin, en syn som tyvärr även delas av statsministern och moderaterna. Mikael Oscarsson ställde i går en fråga till statsministern om detta. Visst måste vi hjälpa ensamstående föräldrar, familjer i kris och kvinnor som utnyttjas, även i familjen. Men jag tror att dagens politiskt korrekta syn på familj och beroende, självständighet och självförverkligande snarast har skapat en rotlös generation som förvirrade söker en fast punkt i tillvaron mellan alla statliga påbud, versala pekpinnar, tvingande samhällsregleringar och egoistiska ideal.

Det är klart att den insats som görs av anhöriga när det gäller vård och omsorg är lika viktig som den insats som görs av det offentliga, om inte viktigare! Skevheten i detta visas ju till exempel av att det offentliga subventionerar en dagisplats med 130.000 kr medan den förälder som väljer att sköta barnomsorgen på andra sätt får 0 kr. För att inte tala om vad det kostar med plats på ett särskilt boende för en dement åldring, eller med 8 personliga assistenter för en funktionshindrad. Detta visar med all önskvärd tydlighet i pengar vad det "jobbskolkandet" faktiskt är värt. Förutom det värde att få bli omhändertagen av en person som älskar en, för livet har en relation med en och som ställer upp utan att ha den egna vinningen som enda motiv.

Intressant att se att huvuddelen av inläggen i bloggosfären sågar Bjurwalds "vänsterfeminism": Motpol , Marknadsliberalen, Johan Ingerö, Anna Ekström, Ring Broman, Fredrik Kärrholm, Oskar Lindgren, Margit Urtegård, med flera.

Ebba igen

Nu har det hänt igen. Ebba Busch får frågan om hon vill bli partiledare. I gårdagens Dagens Samhälle under rubriken "Hägglunds tid rinner snabbt ut" kommer det som en sista fråga. Ebba säger klokt att "Min utgångspunkt är att jag ska finnas där jag gör bäst nytta för Kristdemokraterna." Tänk om alla politiker hade den utgångspunkten!

För någon vecka sedan skrev också Siwert Öholm i Världen Idag att Ebba borde ta över.

Hoppas vi blir riktigt många som vill arbeta för Krisdemokraternas bästa! Även om åsikterna om vad det bästa för partiet är skiljer sig något.

tisdag 15 februari 2011

För Försvaret mot Genushysterin

SvD:s Brännpunkt igår går Christian Carlsson och Ebba Busch förtjänstfullt till storms mot genushysterin och urartningen av Försvaret. Man sänker kraven för rekrytering, och dessutom tar man in kvinnor just för att de är kvinnor även om det finns män som passar bättre i befattningarna. Bra att någon påpekar skevheterna i den svenska genuspolitiken som nu alltså kan komma att drabba även försvaret av Sverige.

Krigsmaktens personaldirektör försöker sig på ett halvhjärtat försvar, men säger ju bara att man har samma minimikrav för alla. Och tillstår att man positivt särbehandlar på grund av kön... Nu ska förstås inte bara Försvaret lastas för detta utan även statsmakt och regering som ger denna inriktning.

Tack Tanja Bergkvist som oförtröttligt och mångordigt håller debatten igång genom inläggen på sin blogg!

Se även Per Ström, Genusleaks, Tradition och fason

fredag 11 februari 2011

Jubel i vrångstrupen?

Idag har Egyptens Hosni Mubarak avgått. Jublet bland folket på gatorna i Kairo står högt i tak, även bland de svenska journalisterna (så kunde inte radions Cecilia Uddén - 42 min in på Studio ett - låta bli att lägga sin "journalistiska opartiskhet" åt sidan och ge luft åt sin lycka och glädje).

Det är gott och väl. Det är alltid bra med en utveckling som kan leda till mer demokrati och mänskliga rättigheter. Speciellt när det sker utan våld och blodspillan. Mubarak har representerat en diktatur som inte gett speciellt stort utrymme för folkets frihet och inflytande.

Men jag kan inte låta bli att lyfta ett varningens finger. Magda Ayoub, tidigare (KD)-riksdagsledamot med Egyptisk bakgrund varnade på Newsmill häromdagen för en våldsam utveckling om Muslimska brödraskapet tar över.

Den demokratiska traditionen i arabvärlden är i stort sett obefintlig, och jag tror det är ganska osannolikt att Mubaraks avgång leder till en väl fungerande demokrati i Egypten. Sannolikheten att någon annan grupp tar över makten, och kanske leder det hela i en värre riktning är överhängande. Läs gärna Orwells "Animal Farm" som är en god studie i en sådan utveckling.

Det är också så att i islamsk tradition finns en idé om alltings ordning och reda - hellre en ordnad regim än kaos. Den term som används är "Fitna", och Mubaraks appeller till att han skulle upprätthålla ordningen under en övergångsperiod har naturligtvis varit riktade mot de krafter som leder till kaos.

Tyvärr är Irak ett exempel på hur svårt det är att bringa ordning i ett land utan demokratiska traditioner. Vårt hopp får den här gången stå till att det inte är USA eller något land utifrån som störtat diktaturen, utan folket - och vi får hoppas att folket klarar att hantera sin nyvunna frihet!

fredag 28 januari 2011

Därför Odell



Odell utesluter inte att kandidera som partiledare enligt TV4. Det är bra. Själv har jag motiverat varför vi anser att han är en bra kandidat på SVT Debatt. Och till DN håller min vice ordförande Ebba Busch fram Odells konsekventa hållning.

Nu kan man kanske tycka att det blir olyckligt med en offentlig diskussion om partiledarskapet i kristdemokraterna. Och jag ser det också i första hand som en intern fråga. Just nu är det valberedningen som har bollen, och de kommer med allra största sannolikhet att föreslå fortsatt förtroende för Göran Hägglund på rikstinget i sommar. Just därför att han också är en bra partiledare, har ett stort stöd och många goda sidor.

Men, jag tycker precis som KDU Uppsala att det är bra att debatten kommer upp (läs "Odell - KD:s ammoniak"). Det är nu den ska föras, inte om två eller tre år.

Hägglund vs Odell

Expressen har släppt nyheten om att flera kristdemokratiska partidistrikt har nominerat Mats Odell som ny partiledare. När vi i Uppsala lokalavdelning nominerade Mats Odell var inte syftet att föra någon offentlig debatt, utan helt enkelt spela in till valberedningen att vi fortfarande (liksom 2004) ser Mats Odell som en bra partiledare. Efter ett antal förlustval är det självklart att man måste vända på alla stenar inklusive partiledarfrågan.

Nu tror jag som KG Bergström att det inte är så stor chans att det blir partiledarbyte vid rikstinget i sommar, även om det är smickrande att betecknas som "det mäktiga Uppsaladistriktet". Bergström spekulerar dock över hur säker Hägglunds sits är och menar att petningen av Odell som minister skulle vara ett symptom på att Hägglund känner sig hotad som partiledare. Är det så vore det är oroväckande tecken på ledarskap som isolerar och söndrar snarare än samlar och enar. Men jag hoppas förstås att utnämningen av Attefall helt enkelt berodde på att han är en kompetent politiker som man ansåg lämplig för det delvis nya ministeruppdraget. Nu fick vi ju Mats Odell som riksdagsgruppledare i stället, något jag hört flera positiva kommentarer från vårt folk i riksdagen om.

Alliansfritt Sverige ser naturligtvis det hela som en konspiration från "kristen höger". Med deras måttstock torde dock både Demokraterna i USA och i synnerhet Republikanerna kunna betecknas som "kristen höger". Kanske också exempelvis CSU i Bayern. Med den måttstocken kallar även jag mig gärna för "kristen höger".

Nu närmar vi oss Norrköping för kommun- och landstingsdagar och jag ser ett fint Ebba Busch-porträtt av PJ Anders Linder i dagens SvD. Sedan skriver Hägglund förtjänstfullt om Samhällsgemenskap, vår förste partiledares Birger Ekstedts stridsrop från 60-talet. Bra att söka sina rötter i tider av storm - vi får se hur vinden blåser nu när rörelsen träffas ett par dagar.

Övrig media: DN, Martin Moberg (S)

tisdag 25 januari 2011

Kalabalik i Strängnäs

Har precis noterat att det är kalabalik i Strängnäspolitiken fyra månader efter valet. Kristdemokraternas gruppledare Hélèn Brodin Rheindorf lämnar partiet och går över till (M) - men sitter kvar i fullmäktige. Hennes partikamrat Mats Werner lämnar också politiken. Och i Strängnäspartiet petar man sin gruppledare Margit Urtegård. En stridbar norska som jag träffat ett par gånger.

Det är väl kanske inte så konstigt att inte man klarat att hålla ihop Alliansen i Strängnäs - och behålla makten tillsammans - när man nu ser att allt krackelerar på det här viset. Trist förstås, men som jag brukar säga "politik är en tuff bransch".

Hélèn som jag annars inte har något negativt att säga om tycker jag dock borde lämna fullmäktige. Att påstå att man sitter på ett personligt mandat är tveksamt. Det är alltid ett parti som valt att lyfta fram vissa personer (om man nu inte är uppkryssad från 10-plats på listan eller så). Möjligen är en sak att vara "opolitisk", men har man väl gått in i ett annat parti tycker jag det är fel att ockupera en plats för det ursprungliga partiet. Samma sak hände här i Uppsala förra perioden när Annette Stavenow, numera aktiv centerpolitiker under hela mandatperioden satt kvar på ett (KD)-mandat.

Ska man nu tvunget byta parti bör det ske med kanske en mandatperiods karens. Som fallet var med Gustaf von Essen som från tidigare riksdagsman för (M) fram till 2002 väntade ända till 2006 innan han gick in som förtroendevald och kommunalråd för Kristdemokraterna i Uppsala.

Fler bloggar om Strängnäs: David Aronson (V), David Bergström (PP)

måndag 17 januari 2011

Kristendom och islam

När vi var i Norge i jul och nyår fick vi en ivrig rekommendation av Ingvilds moster att se filmen "Gudar och Människor". Något vi gjorde tillsammans i Trondheim för ett par veckor sedan. Något vi inte ångrade.

Filmen är en stark skildring av några cisterciensermunkar i Atlasbergen i Algeriet som föll offer för islamistiska rebeller 1996 (en sann historia). Hela skildringen ger en bild av det kristna livet av överlåtelse och kärlek som också sträcker sig ut till människor med en annan tro och livshållning.

Lite paradoxalt att tänka på att cistercienserorden med Bernhard av Clairvaux som grundare är ursprunget för tempelriddarorden som tog till svärd för att bekämpa islams företrädare under medeltiden. Då är det förstås bättre att strida med kärleken och Guds ord som vapen.

Missa inte filmen som gick upp på svenska biografer i fredags!

Se DN för en strålande recension, och SvD :s "lysande".
AB, XP, VG