KD ett parti i tiden

I Dagen skriver jag och Denisé Cassel, min kollega i Linköping, om att KD och Ebba Busch är på rätt väg. Partiet har blivit utsatt för oförtjänt kritik på sistone, underblåst av socialdemokrater som gör allt för att behålla sitt maktinnehav i Sverige.

Här är texten som vi skrivit:

Både på nyhets- och debattplats i Dagen har det påståtts att KD lämnar sina rötter, och Ebba Buschs agerande kritiseras. Migrationen är inte en kärnfråga för KD, men vi är samtidigt övertygade om att den kommer vara viktig för utgången av nästa val. Samtidigt är det uppenbart att vänstersidan kommer göra allt för att utmåla KD som ett SD-vänligt parti som lämnat sin kristdemokratiska inramning.

För att vara relevant i politiken måste man följa de aktuella frågorna. På många sätt har KD förändrats kraftigt sedan KDS-tiden på 1970- och 1980-talen. När det gäller miljöfrågan fanns då en tendens att fastna i samma destruktiva miljöfundamentalism som MP sitter fast i i dag. KDS kännetecknades av ett starkt kärnkraftsmotstånd, men i dag ser vi hur mer fossilfri el kan bidra till att nå klimatmålen i Europa. Att följa förvaltarskapsprincipen betyder inte att det finns bara en politisk ståndpunkt över tid.

I och med flyktingkrisen 2015 blev det uppenbart för de flesta att svensk migrations- och integrationspolitik var ett stort misslyckande, och socialdemokrater och moderater började tävla om att efterlikna SD i sina politiska förslag för att hejda flyktingvågen. Även för KD är det självklart att vi måste driva en mer ansvarsfull linje, med ett flyktingmottagande i nivå med våra nordiska grannländer.

Ebba Busch har på ett bra och tydligt sätt, ackompanjerad av starka KD-profiler som Soheila Fors och Hans Eklind, lyft den här typen av problematik och konfronterat hedersvåld, islamism och internationell organiserad brottslighet och terrorism.

Kristdemokratisk ideologi innebär att ta ansvar, något som vi ser att Sverige har svårt att klara när nu en femtedel av vårt lands invånare är utrikesfödda. Det tar tid att integrera alla dessa människor, vilket kräver en bättre politik och förvaltarskap.

De som utnyttjar Ebbas personliga situation för att bakvägen undergräva hennes ställning i partiet går Socialdemokraternas ärenden. Det vi behöver nu är inte interna strider utan en samling runt vår partiledning så att vi senast efter valet 2022 ska kunna ingå i en M – KD regering. Gärna i samarbete med andra borgerliga partier, men då måste SD-plåstret först vara avrivet. Man kan inte bygga en politik på att inte tala med andra, något som Ebba med önskvärd tydlighet visade under sommarens regeringskris.

Ebba Buschs ledarskap har lyft partiet och hon har gång på gång visat att hon kan matcha Stefan Löfven. Under turerna med husköp och förtalsanmälan har hon agerat på ett sätt som snarast stärkt vårt förtroende för henne. Trots mediedrev och fällande dom för förtal har hon stått för sin rätt som medborgare och mamma att tillsammans med sina barn kunna få flytta in i det hus som hon avtalat om att köpa.

Det är beundransvärt att hon inte har vikit ner sig under hotet om att gå till medierna med hennes privata affär. Att både personer runt motparten och ombudet – som hade som strategi att få sin klient omyndigförklarad – har en tvivelaktig bakgrund har stärkt bilden av att Ebba agerar rätt, vilket också väljarna ser.

Politik handlar om förtroende. Från väljarna, men också internt – både till kollegor och samarbetspartner i andra partier, och inom det egna partiet. Vi delar inte den kritik mot Ebba Busch som Lars Adaktusson har framfört och anser att han i stället borde ha arbetat för att stärka förtroendet internt.

Kristdemokraterna befinner sig i en generationsväxling. Ebba Buschs ledarskap präglas av en vilja att inkludera och skapa bredd. När hon tillträdde som partiledare 2015 var i stort sett den enda förändringen som gjordes att Andreas Carlson utsågs till ny gruppledare i riksdagen.

Detta kan jämföras med Nyamko Sabunis totala ommöblering av sin partiledning efter Liberalernas partiledarbyte. Både Ebba Busch och Andreas Carlson representerar de nya Kristdemokraterna, även om båda har en lång politisk erfarenhet. Det är självklart viktigt att inkludera även tidigare företrädare, men förändring och anpassning till det politiska landskapet är nödvändigt.

Grundläggande handlar det i dag om ett val mellan att stödja Socialdemokraternas fortsatta maktinnehav, eller att bana väg för en ny moderatledd regering i Sverige. Även om det blir mycket fokus på migration och kriminalpolitik är vår bestämda uppfattning att vi som parti står fasta i våra värderingar.

Kristdemokratisk ideologi är unik och bygger på den i Europa starka kristdemokratin. Den är djupt rotad i de judisk-kristna värderingarna, idéer som under sekler byggt vårt västerländska samhälle. När vi talar om en värdig äldreomsorg, en effektiv sjukvård, en familjepolitik som sätter barns och föräldrars behov i centrum och behovet av trygghet för den enskilde medborgaren – då känner många väljare igen sig. Men också i vår migrationspolitik är det samma ideologi och människosyn som vi utgår från, när vi lyfter fram hotet mot våra svenska värderingar.

Hus i Marielund

 

Tillsammans med markägarna Claes och Marko, kända från UNT

Fredagsförmiddagen ägnade jag åt att bese Marielund ur alla vinklar och vrår. Tillsammans med vår partiordförande Elias Moberg (och nytillträdd ledamot i Plan- och Byggnadsnämnden) mötte vi först två markägare, och sedan tre representanter för föreningen Marielunds vänner.

Beslut från 2011

Bakgrunden är det beslut som fattades av Kommunstyrelsen 2011/2012 om att ta fram ett nytt planprogram för Marielund. Egentligen sträcker sig planerna ännu längre tillbaka i tiden - vilket jag minns då min företrädares (Ebba Busch) företrädare, Gustaf von Essen pekade ut platsen för kommande byggnation för mig redan innan 2010. Något som också vidimerades av en av markägarna som jag har kontakt med. De första planerna bromsades dock något av att Centern bytte fot.

MP stoppade förslaget i byrålådan

Efter att jag tillträtt som kommunalråd 2015 fick vi en presentation av detta program, som då var i stort sett färdigt. Man hade gjort en plan för hur man skulle kunna få in ca 500 bostäder i området, med hänsyn till natur och kulturmiljöer. Denna plan togs dock aldrig upp till beslut, utan begravdes långt ner i en byrålåda eftersom miljöpartiet tycker att "bo ska man göra i höga hus i stan". 

Eftersom Uppsala hade ett nytt styre med S V MP i majoritet så hände alltså ingenting. Efter 2018 har vi ett nytt politiskt läge, och nu har vi i oppositionen tvingat fram att ärendet om Marielund åter kommit upp till beslut.

 

Husen i Marielund i boken som getts ut av Marielunds vänner

 

Nytt planprogram för Marielund

Det hela har nu utmynnat i att man äntligen tagit fram ett planprogram som nu är ute på samråd. I programmet finns tre alternativ: "Stort" - 480-540 bostäder, "Litet" -  340-400 bostäder, och "Mini" - 35-40 bostäder. Att överhuvud taget ha med "mini"-alternativet är något som vi reserverade oss mot (i PBN 25/3), då det ju inte är ett "program" för utbyggnad, utan något som kan regleras utan att PBN eller KS fattar beslut om det.

Det kanske allra viktigaste skälet för att nu få klart planprogrammet är att vi skyndsamt behöver komma tillrätta med den stora belastningen på Trehörningen och Gårsjön som alla enskilda avlopp i området utsätter vattendragen för. Uppsala Vatten och Avfall AB byggde ut vatten- och avloppsledningarna för ett decennium sedan just med bland annat detta som syfte, att ge underlag för utbyggnad i området. Något som illustreras av den av kommunfullmäktige nyligen antagna Handlingsplanen för VA-utbyggnad som identifierar just Marielund / Labruden / Hallkved / Källtorp / Fjällbo och Funbo som de områden på landsbygden där VA först ska byggas ut. Tyvärr har förseningarna inneburit att nu åtskilliga villaägare fått lägga flera hundra tusen kronor på att åtgärda sina uttjänta egna anläggningar.

Markägarnas poäng

Det kan tyckas som vi går enbart på markägarnas linje, men det stämmer alltså inte. I första hand tycker jag vi Uppsalabor har ett ansvar för vår gemensamma miljö -  sjön Trehörningen som är ett viktigt besöksmål för alla Uppsalabor, inte minst genom den stora friluftsanläggningen i Fjällnora. Vattendragen kan inte längre få fungera som avloppsmottagare som idag.

För det andra måste vi låta människor få bygga på sin mark på landsbygden. Särskilt när nu inriktningen har varit en utbyggnad i just den här kommundelen.

För det tredje behöver vi bygga mer småhus. Andelen småhus som byggs i Uppsala har nått en historisk lägstanivå sedan vänsterstyret tillträdde 2014. Det vill vi Kristdemokrater ändra på, och därför har vi exempelvis föreslagit Stabby Trädgårdsstad och Söderby Trädgårdsstad.

Det är också ingen tvekan om att markägarna drabbats av kommunens senfärdighet, och inte behandlats rimligt när man förhalat byggplanerna under snart ett decennium. Jag förstår den kritik som Claes Edfeldt och Marko Bergqvist framfört i bland annat UNT.

Med Marielunds vänner vid Lövstahagens järnvägshållplats

Marielunds vänners synpunkter

Vi träffade efter markägarna även företrädare för de cirka 100 boende i Marielund, av vilka ca 75 är medlemmar i intresseföreningen Marielunds vänner.  

Det var en otroligt intressant och givande promenad genom ett unikt sommarområde som byggdes ut efter att den smalspåriga järnvägen byggdes ut på 1870-talet. På den tiden tog man tåget ut till Uppsalas närmsta sjö (förutom Mälaren förstås), och flera välbeställda företrädare för Uppsalas borgerskap byggde sommarhus runt sjön - hus som i många fall nåddes från järnvägshållplatserna med båt.

Förutom Ebba Busch som bor här finns för övrigt flera kända politiker i området - miljöpartiets tidigare språkrör Åsa Domeij bor där, och moderaternas tidigare riksdagsledamot (numera landshövding i Gävleborg) Per Bill har ett sommarhus där. 

Jonas Pertoft har jag redan förut lärt känna som medarbetare på Södra Tornet, och fått berättat om hans fantastiska projekt 6 sjöar - löpevent runt sjöarna i området som i år går av stapeln 14/8.

Som framgår av hemsidan är förstås Marielunds vänner skeptiska till en utbyggnad, men jag tyckte de hade många bra och konstruktiva synpunkter också. En idé är exempelvis en cykelväg ut till Fjällnora.

KD:s inriktning

För kristdemokraterna är Marielund en del av Funbo valdistrikt där KD fick över 15% i kommunvalet - "Ebbaland" kan man säga. Trots att vi har så många väljare som bor i området så har inte jag hört några protester internt mot utbyggnadsplaner i området. 

Vi vill att fler småhus ska byggas, och vi vill även att fler ska kunna bo på landet. Självklart ska en utbyggnad stå i samklang med nuvarande bebyggelse, och ha en stil som passar i området. Jag ser därför fram mot den fortsatta processen och de synpunkter som kommer in under samrådet. Dessa synpunkter måste sedan beaktas i det fortsatta arbetet innan ett färdigt program tas fram. 

Tyvärr är det ett fenomen att kommunen inte pratar med markägare innan man ritar in idéer om utbyggnad på deras mark. Det gäller såväl bostadsrättsföreningar som enskilda fastighetsägare - något som jag fått indikationer om gäller även Marielund. 

Jag lägger nu också en motion till kommunfullmäktige om att utveckla Uppsala kommuns 36 sockencentra. Vi skulle kunna få en mängd "kyrkbyar" där i det här fallet Funbo kunde byggas ut - med redan befintlig förskola och skola på plats intill kyrkan. Det är viktigt att ta vara på de gamla centralplatserna i de över 1000-åriga socknarna, och just Funbo är ett gott exempel på det.

Jag skulle personligen också gärna se att museijärnvägen Lennakatten skulle kunna användas i större utsträckning för pendling för de boende i området. Det finns dock många säkerhetsmässiga, och andra invändningar att mer omfattande transportera de boende på en trafikanläggning som är 150 år gammal.

 

 Museijärnvägen Lennakatten stannar i Marielund

 

Ebbas hus

Slutligen några ord om huset som Ebba köpt. Under förmiddagen fick vi även det utpekat - numera känt från media (vilket i och för sig är klandervärt av media då en person som har en omfattande hotbild mot sig ska bo i huset - det är också därför jag inte lägger ut någon bild här). De som bor i området tycker det är sorgligt att huset fått förfalla under så lång tid - och välkomnar att någon tar över och får ordning på det.

Det har också rapporterats på olika sätt att de som nu driver process mot Ebba (personer runt Esbjörn, 81), redan fått ett antal hus i Marielund testamenterade till sig av äldre herrar. När man talar med personer som bor i området är det uppenbart att man är mer upprörd över detta, än över att Ebba nu köpt ett förfallet hus.

Efter vårt besök i Marielund nåddes vi av nyheten att Ebba nu "delges brottsmisstanke" i förtalsmålet som uppstått i kölvattnet efter husaffären. För mig är det obegripligt att det skulle vara olagligt att nämna att ett juridiskt ombud tidigare är fälld för brott, särskilt om samma ombud hotat och pressat på med uthängning i media, och medvetet fördröjt processen i syfte att få igenom sin linje. Jag tror därför och utgår från att det inte väcks något åtal mot Ebba, och om det skulle väckas att rätten kommer att fria Ebba. Men jag har fått klart för mig att det finns en lagstiftning i Sverige runt förtal som bland annat innebär att man inte kan sprida uppgifter om att någon tidigare dömts för ett sexualbrott hur som helst.

Mitt förtroende för Ebba har dock definitivt stärkts genom den här processen. Att orka stå emot både intern och extern kritik bara för att få tillträde till den bostad hon rätteligen köpt och äger - i syfte att hitta en plats att bo för sig och sina barn i närheten av sina barns pappa - är verkligen beundransvärt. Ett utslag av ett tydligt rättspatos. Även om Ebba mot alla odds skulle bli dömd för förtal skulle inte heller det rubba mitt förtroende för henne, utan snarare mitt förtroende för vårt rättssystem.

Uppdatering 28/4:

Själva benämningen "Planprogram Marielund" är egentligen lite missvisande, då huvuddelen av de bostäder som föreslås byggas inte ligger i Marielund utan närmare Funbo. Källtorp, till exempel. Jag har lagt en motion om att man ska utveckla "Funbo" som det gamla sockencentrat, med kyrka och skola (se ovan under "KD:s inriktning"), och jag är väldigt mån om att Marielunds prägel och avgränsning ska värnas.

En ny egnahemsrörelsen

I Svenska Dagbladet skrev jag med Ebba Busch, vår bostadspolitiske talesperson Larry Söder, samt ett flertal kollegor i andra kommuner om vikten av att få igång en ny egnahemsrörelse.

Sverige och Uppsala behöver fler småhus. Vi driver denna sak konstant i Uppsalapolitiken, för närvarande tyvärr i opposition. Inte minst nu när fastighetsskatten åter seglar upp som ett hot, kan det inte råda minsta tvivel om att Kristdemokraterna är småhusens främsta banérförare.

En del politiker talar då föraktfullt om "villamattor" och att gynna höginkomsttagare. Våra beräkningar har dock visat att det i vissa fall kan bli billigare att äga ett eget hus (med tomträtt) centralt i Uppsala än att betala hyra för en nyproducerad hyreslägenhet i samma läge. Särskilt om man kan och vill ordna med en del arbeten själv. Så detta behöver inte vara någon utopi, om rätt politisk linje får råda!

Läs gärna våra förslag om Stabby Trädgårdsstad och om byggnationen av trädgårdsstäder i nya sydöstra Uppsala.

 

 

Här är hela texten från SvD:

FLER SKA HA RÅD MED EGET HUS

Drömmen om att äga sitt eget hus lever starkt hos svenska folket. Ungefär 7 av 10 svenskar säger sig vilja bo i ett eget småhus och bland dem som är inne i barnaåren är andelen ännu högre. Trots detta har byggandet av småhus hållits tillbaka kring våra stora och medelstora städer. Starka krafter inom såväl byggindustrin som arkitektkåren har föredragit att bygga höghus och inom kommunpolitiken har man varit för dålig på att ta initiativ och stå upp för medborgarnas önskemål. Följden har blivit skenande tomtpriser och att vanliga arbetande familjer fått allt svårare att köpa sig ett eget hus. Mellan 1970 och år 2000 motsvarade det genomsnittliga småhuspriset mellan tre och fyra årslöner för en typisk arbetare. I dag är det uppe i åtta årslöner och i Stockholms län femton årslöner. I dag är villan på god väg att bli en lyxprodukt för höginkomsttagare.

Men det ska inte vara så att barn måste ha rika föräldrar för att de ska kunna springa genom vattenspridaren på en egen gräsmatta. Vid förra sekelskiftet skapades egnahemsrörelsen för att främja byggandet av nya trädgårdsstäder och småhus åt vanligt folk. Vi lovar nu som företrädare för Kristdemokraterna på kommunal, regional och nationell nivå att bidra till skapandet av en ny egnahemsrörelse.

Ibland påstås det att det inte skulle vara möjligt att låta våra städer växa på bredden med nya villa- och trädgårdsstäder. Det påstås finnas markbrist, bli för dyrt eller vara för dåligt för miljön. Inga av dessa argument klarar dock en närmare granskning.

Tittar man på markanvändningen söder om Dalarna så skulle mindre än 0,2 procent av skogs- och naturbruksmarken behöva tas i anspråk för att inrymma 1 000 000 människor i nya trädgårdsstäder. Faktum är att vi i dag har fler hektar avsatta för golfbanor och skidpistar än som skulle behövas för dessa nya småhus. Tittar man internationellt så har också Sverige en förvånansvärt låg andel byggda småhus. Vår produktion är tillexempel hälften av den i Frankrike, Belgien och Nederländerna, och en fjärdedel av den i Storbritannien.

Länsstyrelserna i Sverige har i dag till uppgift att värna bland annat riksintressen, miljökvalitet och strandskydd. I praktiken innebär det att instansen ofta agerar bromskloss för nya projekt. Ett uppdrag som länsstyrelsen har i dag är att bedöma behovet av bostäder och vi ser det som rimligt att det uppdraget expanderas till att identifiera en viss mängd potentiellt byggbar mark. Därtill bör man få i uppdrag att kartlägga planberedskapen i landets kommuner och hur planeringen ser ut uppdelad efter upplåtelseform. Det skulle behövas specifika nyproduktionsmål för olika boendeformer som på ett bättre sätt möter människors vilja att bo i hus.

Småhusområden främjar också ekologisk hållbarhet och biologisk mångfald, genom att trähusen fungerar som stora kolsänkor och genom att den måttfulla tätheten skapar möjligheter för lokala kretslopp. Tittar man på de totala klimatutsläpp som genereras av de boende i villaområden så finns det ingen anmärkningsvärd skillnad visavi de boende i tätbebyggda stadsdelar. De villaboende åker visserligen mer bil men de flyger också mindre än sina socioekonomiska likar i innerstäderna. Med solceller på taket och elbil på uppfarten blir småhusboendet mer klimatsmart än lägenhetsboendet.

Det är inte heller dyrt att bygga låga hus i trä i jämförelse med höga hus i betong. Konkurrens mellan de många svenska trähusföretagen kombinerat med en hög grad av industrialisering pressar priserna. Faktum är att runt våra större städer så är tomtkostnaden ofta en större andel av totalpriset för ett nytt hus än vad själva byggnaden är. Att bygga ut väg, VVS med mera till ett nytt villaområde kostar sällan mer än som mest 500 000 kr per tomt. När tomtpriserna stiger långt över denna summa i tätortens utkanter så är det ett tecken på att kommunens planering fallit efter på ett oacceptabelt sett. Om utbud och efterfrågan möter varandra ska en ny standardvilla i utkanten av en tätort inte kosta mer än 2,5–3 miljoner kronor. Ett marknadspris som också skulle vara inom räckhåll för alla arbetande familjer.

En ny egnahemsrörelse innebär också politik för att främja det egna ägandet. Finansinspektionens kreditrestriktioner måste rullas tillbaka, det förstärkta amorteringskravet ska tas bort permanent och startlån för unga bör utredas. Därtill kommer vi motsätta oss varje försök att återinföra fastighetsskatten. En skatt som drev människor från sina hus och som slog direkt mot människors egna ägande.

För det är lätt att förstå varför det stora flertalet svenskar vill bo i småhus. I ett eget hus får man frihet. Där bestämmer man själv. Där kan man varva ner och koppla av omgiven av den egna trädgårdens grönska. Där finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården. Med ett eget hus kan man som familj slå ner rötter.

En gång i tiden var det Socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. I dag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.

Ebba Busch
partiledare (KD)

Larry Söder
riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson (KD) 

Jonas Segersam
kommunalråd Uppsala (KD)

Denise Cassel
kommunalråd Linköping (KD)

Amanda Agestav
kommunalråd Västerås (KD)

Lars Thunberg
kommunalråd Helsingborg (KD)

Veronica Kerr
gruppledare Umeå (KD)

Marlene Jörhag
kommunalråd Örebro (KD)

Erik Nilsson
kommunalråd Karlstad (KD)

Niklas Arvidsson
kommunalråd Borås (KD)

Christopher Dywik
gruppledare Kalmar (KD)

Torsten Elofsson
ordförande Malmö (KD)

Maria Fälth
kommunalråd Upplands-Väsby (KD) 

Karl Henriksson
kommunalråd Huddinge (KD)

Eva von Wowern
kommunalråd Täby (KD) 

Yusuf Aydin
ordförande Botkyrka (KD)

 

Partiledartätt på Bröllop och Begravning

Sommaren har för mig varit präglad av att vi fått barn. Men jag har också hunnit med ett bröllop och en begravning. Och därmed haft kontakt med alla KD (KDS) partiledare utom en, Göran Hägglund. 

 Jag och Ingvild (och Olav) gratulerar Mikael och Natalie

Bröllop för Mikael och Natalie

Igår hade vi glädjen att få vara med och gratulera och fira Mikael Oscarsson, KD Uppsalas riksdagsledamot sedan 1998 och min kollega och vän sedan snart 20 år, och Natalie Serko, som gifte sig. En fantastisk fest - och en sådan glädje att Mikael, som blev änkeman 2017, nu åter har fått en livskamrat. Jag skrev här om novemberdagen 2016 då Petra drabbades av stroke och hamnade i ett "locked-in-syndrome", som efter ungefär ett halvår slutade med att hon gick bort.

Jag nämnde i mitt tal under bröllopet att jag på Alf Svenssons 80-årsdag för ett par år sedan satt bredvid Roland Utbult, en annan av KD:s riksdagsledamöter som också förlorade sin fru i sjukdom för några år sedan. Han är dock sedan några år lyckligt omgift och vi pratade om hur vi skulle kunna inspirera Mikael att få tag på en ny fru. Därför blev glädjen stor förra året när Mikael berättade att han hittat någon, och jag tror verkligen Natalie och Mikael blir en fantastisk matchning.  Så lycka till i framtiden, Mikael och Natalie!

Med vid bröllopet fanns Alf och Sonja Svensson som har en lång relation med Mikael och hans föräldrar sedan uppväxten i Ödeshög, som ju är grannkommunen till Alf Svenssons Gränna. (Värd för bröllopet var för övrigt Annicki Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande i Ödeshög, och hennes man Magnus som är riksdagsledamot tillsammans med sin bror Mikael). Även Ebba Busch var med och höll ett inspirerande tal. Till och med Bo Lundgren, moderaternas tidigare partiledare, som är vän till bruden, skickade en särskild videohälsning.

Ebba tillsammans med brudparet

Begravning för partiledarfru

Tidigare i sommar fick jag representera KD vid begravningen för Margith Ekstedt, änka efter KDS förste partiledare Birger Ekstedt, som gick bort redan 1972 (och efterträddes av just Alf Svensson). Det var en fin högtid, också utomhus så här i Coronatider. Det var, som många begravningar, ett starkt vittnesbörd om en människa som betytt så mycket för så många människor. Även om det inte var så många närvarande påmindes jag om begravningen av Lars Ridderstedt, en av Birger Ekstedts medarbetare som gick bort 2009. Vissa människor, som Margith, Birger och Lars, lämnar ett större avtryck efter sig än andra, kan man konstatera.

Margith Ekstedts begravning i Berthåga trädkyrka

Jag, Ebba Busch och Stig Nyman, partisekreterare i början av 70-talet, skrev ett minnesord i UNT (länk här 20.07.04), där vi beskrev Margiths insatser som prästfru, aktiv i civilsamhället och som mor för de tre barnen som så tragiskt förlorade sin pappa alldeles för tidigt. 

Margith (och Birger) har en fantastiskt fin familj - tre barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn, och det var en stor glädje att också få ha varit med och fira Margiths 95-årsdag nu i februari här i Uppsala. På ett nästan mirakulöst sätt blev hon då såpass frisk att hon ändå kunde fira sin dag - dagen efter att ha kommit hem från sjukhuset. Det var ett fint tillfälle att få träffa henne och gratulera ett föredöme.

Margith och hennes två döttrar Agneta och Kicki på 95-årsdagen

Glädje och sorg

Vi får betänka hur få våra dagar är, och hur sorg och glädje går hand i hand i livet. Speciellt det här året har förstås varit extra tungt, och jag känner flera som förlorat nära (ofta föräldrar) i Corona. Ofta utan att kunna ha en riktig begravning. Vi behöver tid att både glädjas och sörja, och därför är jag ändå glad över att ha kunnat delta på både den här begravningen och det här bröllopet.

Migrationsfrågan kommer avgöra nästa val

UNT intervjuar oss lokalpolitiker om de sammanbrutna migrationsförhandlingarna på riksnivå. KD och M lämnade förhandlingarna som skulle komma fram till en gemensam migrationspolitik eftersom socialdemokraterna vägrade att sänka dagens invandringsnivå. Jag citeras i intervjun på mitt svar på frågan varför jag tror att just den här frågan är så polariserande i svensk politik - men jag sa även en hel del annat som jag utvecklar lite mer här.

Bakgrund

Den parlamentariska kommittén för migrationspolitiken tillsattes av regeringen 2019 under stor press från oppositionen, inte minst Ebba Busch och KD. Kommittén är en tydlig del av överenskommelsen med C och L i januariöverenskommelsen (punkt 67 av 73). Innan valet sa Löfvén att det vore hårresande att ha med SD i en sådan kommitté, något som han alltså fick ge sig på eftersom kommittén innehåller representanter från alla partier (ja några fler från S då förstå...).

Jag tycker det är väldigt bra att detta arbete kom till stånd, men samtidigt förstår jag att det varit svårt att få ihop ett resultat. Hans Eklind, KD:s representant och Ebba Busch har varit tydliga med att det var omöjligt att få ihop en överenskommelse då socialdemokraterna vägrade att gå med på att minska invandringen från dagens nivåer till en nivå som stämmer med våra nordiska grannländer. Faktum är att Sverige tagit emot DUBBELT så många flyktingar som de övriga nordiska länderna TILLSAMMANS (mellan 2014-2018, 320.000 i Sverige, jämfört med 150.000 i övriga Norden). Det är också ohållbart att man accepterar en situation där de som fått avslag på sin asylansökan tillåts vara kvar i Sverige, och utgöra en stor del av den svarta arbetsmarknaden, och i många fall vara hänvisade till annan kriminalitet och brottslighet.

Illustration av politiska läget

Den havererade kommittén är en tydlig illustration av det svåra politiska läget i Sverige. S hade hoppats att få en uppgörelse genom att lämna V och SD utanför men problemet är att framför allt M och MP står för långt i från varandra. Då måste S välja mellan att göra upp med M eller att göra upp med MP - inte så svårt med tanke på att de sitter i regering tillsammans med MP, och därmed bröt förhandlingarna samman.

Nu kommer denna fråga bli en av många viktiga inför nästa val 2022 - och det är bråttom. För att komma tillrätta med tydliga skiljefrågor så behöver vi en ny regering. För att nämna några, där MP sätter sig på tvären, förutom migrationen, så är det snabbjärnväg, kärnkraft, gängkriminalitet och försvaret. Sverige ska inte behöva stå ut med vänsterns vanstyre, bara för att S hela tiden skyller allt på SD.

Morgan Johansson gjorde bort sig

I TV-studion gjorde migrationsminister Morgan Johansson bort sig, och detta tror jag blir spiken i kistan för det socialdemokratiska regeringsinnehavet. När han ställde upp på att medverka var det under förutsättning att det inte skulle vara någon debatt med moderaternas Maria M Stenergard - ändå underlåter han sig att raljera med moderaterna, utan att Stenergard har någon chans att försvara sig, något han sågas för av exempelvis AB:s Lena Mellin och på DN:s ledarsida.

Även SVT gjorde bort sig och visar tydligt att de tillåter sig följa regeringens agenda för vem som ska debattera - i stället för att försvara sig hade sossarna skickat fram Centerpartiet att debattera mot Moderaterna. När sedan ansvarig sosse-minister till slut ställde upp (S vågade väl inte skicka fram Löfvén...) fick hans "Moderaterna och Sverigedemokraterna är ju som Helan och Halvan" alltså stå oemotsagt.

Migrationspolitiken är klurig

Jag har flera gånger kritiserat S och M att tävla om att överträffa Sverigedemokraterna när det gäller att strypa invandringen. Senast i UNT för några veckor sedan. Det var väldigt tydligt inför valet att M och S var livrädda att förlora röster till SD och därför la förslag utifrån den stora flyktingkrisen 2015 som innebar en radikal omsvängning av svensk migrationspolitik.

Jag får erkänna att jag själv delvis har svängt i denna fråga. 2015 stod jag på torget i Uppsala och citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - vi klarar det - och jag tror fortfarande att det är viktigt att vi svenskar visar solidaritet med människor som flyr krig och förtryck. Men utvecklingen den hösten visade att vi kan inte själva som nation (tillsammans med Tyskland) ta ansvar för hela invandringen i EU - nu när vi har ett system med Schengen och Dublinförordning. Därför behöver vi gränskontroller och asylansökningsområden och KD var faktiskt först (förutom SD) att redan under Göran Hägglund, innan 2015 driva på för lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och "säkra länder" - det senaste något som Morgan Johansson i länken ovan nämner som åtgärd från regeringens sida först nu. Sent ska syndaren vakna.

Vi måste gå vidare

Tyvärr är det samma linje som gällde innan 2015 som fortfarande präglar svensk migrationspolitik. Den linje som idag främst V och MP står för, men som också till stor del stöds av Centerpartiet.

På vänsterkanten anser man nämligen att man inte kan "begränsa" invandringen utan att alla måste få komma till Sverige och söka asyl, samt få en rättssäker och noggrann prövning av sina asylskäl. I praktiken innebär det att de allra flesta som kommer också stannar i Sverige, vare sig de får asyl eller inte. Dessutom tar handläggningen så lång tid så många kan både svenska och i vissa fall har skaffat sig ett jobb (svart) innan den svenska migrationsbyråkratins långsamma och kostsamma kvarnar har malt färdigt.

Det är inte hållbart att av vår befolkning är 1/5, det vill säga två miljoner, födda utomlands! För min personliga del är jag positiv till att invandrare bor i Sverige, men för att landet ska funka och för att det ska finnas en demokratisk förankring så måste hela politiken läggas om!

Om man inte står fast vid vänsterns naiva och orealistiska politik - att alla som uppfyller kraven ska få asyl - samtidigt som alla nyanlända ska föras upp till samma levnadsstandard som övriga svenskar - så finns det två alternativ.

Det ena (som kanske centerpartiet lutar något åt) är att man accepterar att nyanlända inte behöver omfattas av den svenska välfärdspolitiken utan de får söka lyckan själva. Det tror jag dock inte håller i längden - vi kan inte ha ett land som dras isär mer med utanförskap, tiggeri, svartjobb, bidragsfusk och fattigdom.

Den andra vägen är att strypa invandringen. Det har vi delvis redan gjort, men vi ligger fortfarande på  nivåer över 20.000 asylsökande per år. Ska vi hamna på nivå med övriga EU så skulle den nivån i stort sett behöva halveras.

Hur detta ska gå till kommer bli en av de stora valfrågorna 2022. Jag ser fram mot att driva på för en värdemässigt grundad linje i dessa frågor - och se till att vi får en ny regering som kan lägga grunden för en ansvarsfull svensk politik som håller för framtiden!

Ebba och Mats om att förändra EU

Här berättar Mats Odell och Ebba Busch idag om hur vi kristdemokrater vill förändra EU. Många bra förslag för en bättre miljö, mot prostitution och människohandel och för att rätt beslut ska hamna på rätt nivå. 

Det ska verkligen bli en spännande valrörelse där Lars Adaktusson och Ebba Busch har goda chanser att sätta Kristdemokratisk politik på  agendan!

Toppkandidater i Uppsala

 

Här är första- och andranamn på Kristdemokraternas kommunvalsedel för Uppsala, Ebba Busch och Jonas Segersam! Årsmötet fastslog för någon vecka sedan detta, och nu vidtar valrörelsen för ett bättre Uppsala!

Grattis Ebba och Andreas

Stort grattis till Ebba Busch Thor och Andreas Carlson som idag blivit invalda som ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse!

Jag och Ingvild kom hit till Karlstad och jag fick uppleva lite av den goda stämningen på Kristdemokraternas riksting. Idag har Alf Svensson utnämnts till hedersordförande vilket är en pangstart på supervalåret och partiets 50-årsjubileum. Ett mycket smakfullt sätt för Göran Hägglund och partiledningen att knyta ihop säcken på Alf Svenssons fantastiska politiska karriär.

Och så det här med Ebba och Andreas då. Ebba, vårt Uppsalakommunalråd, var föreslagen av valberedningen och därför ingen jätteöverraskning. Fantastiskt att alla de nomineringar genom åren som jag och Uppsalaavdelningen gjort äntligen fått resultat. Det är ju egentligen en gåta att en person som förra året var 17 röster ifrån att bli vice partiledare inte sitter i partistyrelsen. Ebba kommer att tillföra både engagemang och energi och innebära ett lyft i partiledningen.

Men den stora smällen är det Andreas Carlson som står för. Det hör faktiskt till ovanligheterna att rikstinget inte följer valberedningens förslag, så det visar att Andreas har ett starkt stöd i partiet. Andreas är riksdagsledamot från Jönköpings län och vi hade glädjen att ha honom som talare på vårt årsmöte i Uppsala, då jag avgick som ordförande och efterträddes av Ingemar Virsén. Han har en stark ideologi och förmår fånga upp de frågor som ligger nära hjärtat hos vanligt folk. Alltså även han ett lyft för partiledningen.

Nu ser vi fram mot rikstingets två sista dagar och ett mycket spännande kommande valår!

Svenska Gårman-fenomenet

I Sverige har det ju blivit beslutat att man ska byta ut en del av "Herr Gårman" (observera ordspelet - "här går man") - skyltarna till Fru Gårmanskyltar. Allt för jämställdhetens skull. Problemet är att i Uppsala (bl a) så har fel version av skylten satts upp (UNT) och en något mer moderat kvinna ska i stället ersätta denna. Spänstighet och kort kjol försvinner.

Ebba Busch, Kristdemokraternas kommunalråd tycker att man kan auktionera ut de felaktiga skyltarna för att åtminstone i någon mån få täckning för de förspillda kostnaderna. Går bra att just nu gå in på Tradera och lägga bud!

Observera att det var Herr-gårman-skyltens skapare Karl-Gustaf Gustafsson som tagit fram den "felaktiga" versionen - kanske något man skulle respekterat honom för och kunnat tänka sig använda!

DN, DN, AB,

Tack Alf Svensson

... för det samlande och besinnande inlägget i DN idag. Kristdemokratin är en urkraft i det moderna Europa och har bidragit till att läka och försona såren som revs upp av Andra världskriget och Kalla kriget. I länder som Tyskland, Polen, Italien med flera har denna ideologi varit en räddningsplanka för länder sargade av kommunism, nazism och rasism. I stället har idéer och traditioner grundade på en tydlig naturrättslig etik fått vägleda Europa in i ett demokratiskt rättssamhälle där naturrätten sätter sin tydliga prägel inte minst genom den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.

Alf Svensson drar sig inte heller för att använda "k-ordet" som Göran Hägglund inte vågat ta i sin mun under mer än en enda partiledardebatt i riksdagen, och då precis efter han tillträtt (se AiP:s analys). Skall vi vara ett parti som samlar såväl liberaler som konservativa, kristna som sekulariserade, höger som vänster, ja då måste vi ha ett språk som inkluderar och gör att människor i olika läger ("verklighetens folk" som GH uttryckte det) känner igen sig.

I morgon bitti åker jag till Västerås bland annat för rikstinget där på lördag. Vi ska då rösta på partiledare och vice partiledare tillsammans med partistyrelse. Jag kan ärligt säga att jag inte vet till 100% vem jag kommer att rösta på, det beror på vem som klarar att visa en ambition att samla och leda i stället för att söndra och intrigera. Tyvärr har det funnits alltför mycket av det senare som jag också skrivit om här på bloggen tidigare.

Naturligtvis beror det också på vem som ställer upp. Om Ebba Busch är villig att kandidera kommer jag inte att tveka om att berätta varför jag tror partiet gör en historisk miss att inte ta tillvara på denna "Miss Busch" ;) och att jag själv med vad jag nu vet troligen hade förespråkat henne som förstanamn på det årsmöte för två år sedan (f ö med Mats Odell närvarande) där jag som nomineringskommitténs ordförande i stället talade för sittande kommunalrådet Gustaf von Essen.

Det har också stor betydelse för mig att presidiet ska bli allsidigt sammansatt. Därmed vill jag beroende vem som blir partiledare stödja kandidater som kompletterar denne och representerar andra delar av partiet.

I vilket fall som helst ser jag fram mot en period av sammanläkande av partiet och hoppas och tror att alla krafter kommer att hörsamma Alf Svenssons maning att lägga undan käbblet och fokusera på såväl vårt arv som vad Kristdemokraterna kan betyda i det framtida Sverige.


Följande pläderar för ett val av Mats Odell: Ebba Busch, Fredrik Segerfeldt, Lars Adaktusson, Alex Johansen, (även jag själv för ett år sedan...)

Se även Xenosidian, PJ Anders Linder

Vi behöver samling, inte splittring

I dag ska Kristdemokraternas valberedning presentera sitt förslag på ny valberedning. Såvidare nytt verkar det dock inte bli (enligt TV4) utan valberedningen tycker att vi kan rulla vidare i gamla hjulspår, förutom att Mats Odell avpolleteras.

Det är i och för sig logiskt att om man föreslår omval av sittande partiledare så faller motkandidaten bort. Däremot kunde det varit rimligt att om man hade haft en ambition att läka samman partiet någon av Mats Odells medkandidater Bengt Germundsson eller Ebba Busch hade föreslagits som vice partiledare. Men i stället föreslås David Lega, en av Göran Hägglunds främsta stöttepelare som förs fram ett år efter att han kommit med i partiet.

Nej, tack och lov är det nu alla ombud på rikstinget 28/1 som har makten att välja partipresidium och jag hoppas och tror att de är så kloka så att de kommer att arbeta för en större samling och bredd än vad som har varit kutym under de gångna åren av vassa armbågar mot personer som inte varit tillräckligt lojala mot partiledningen.

DN DN2 DN3, Dagen Dagen2 , SvD, Margit Silberstein i SVT

Bloggar: Stig-Björn Ljunggren, Tokmoderaten, Martin Moberg