Partiledartätt på Bröllop och Begravning

Sommaren har för mig varit präglad av att vi fått barn. Men jag har också hunnit med ett bröllop och en begravning. Och därmed haft kontakt med alla KD (KDS) partiledare utom en, Göran Hägglund. 

 Jag och Ingvild (och Olav) gratulerar Mikael och Natalie

Bröllop för Mikael och Natalie

Igår hade vi glädjen att få vara med och gratulera och fira Mikael Oscarsson, KD Uppsalas riksdagsledamot sedan 1998 och min kollega och vän sedan snart 20 år, och Natalie Serko, som gifte sig. En fantastisk fest - och en sådan glädje att Mikael, som blev änkeman 2017, nu åter har fått en livskamrat. Jag skrev här om novemberdagen 2016 då Petra drabbades av stroke och hamnade i ett "locked-in-syndrome", som efter ungefär ett halvår slutade med att hon gick bort.

Jag nämnde i mitt tal under bröllopet att jag på Alf Svenssons 80-årsdag för ett par år sedan satt bredvid Roland Utbult, en annan av KD:s riksdagsledamöter som också förlorade sin fru i sjukdom för några år sedan. Han är dock sedan några år lyckligt omgift och vi pratade om hur vi skulle kunna inspirera Mikael att få tag på en ny fru. Därför blev glädjen stor förra året när Mikael berättade att han hittat någon, och jag tror verkligen Natalie och Mikael blir en fantastisk matchning.  Så lycka till i framtiden, Mikael och Natalie!

Med vid bröllopet fanns Alf och Sonja Svensson som har en lång relation med Mikael och hans föräldrar sedan uppväxten i Ödeshög, som ju är grannkommunen till Alf Svenssons Gränna. (Värd för bröllopet var för övrigt Annicki Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande i Ödeshög, och hennes man Magnus som är riksdagsledamot tillsammans med sin bror Mikael). Även Ebba Busch var med och höll ett inspirerande tal. Till och med Bo Lundgren, moderaternas tidigare partiledare, som är vän till bruden, skickade en särskild videohälsning.

Ebba tillsammans med brudparet

Begravning för partiledarfru

Tidigare i sommar fick jag representera KD vid begravningen för Margith Ekstedt, änka efter KDS förste partiledare Birger Ekstedt, som gick bort redan 1972 (och efterträddes av just Alf Svensson). Det var en fin högtid, också utomhus så här i Coronatider. Det var, som många begravningar, ett starkt vittnesbörd om en människa som betytt så mycket för så många människor. Även om det inte var så många närvarande påmindes jag om begravningen av Lars Ridderstedt, en av Birger Ekstedts medarbetare som gick bort 2009. Vissa människor, som Margith, Birger och Lars, lämnar ett större avtryck efter sig än andra, kan man konstatera.

Margith Ekstedts begravning i Berthåga trädkyrka

Jag, Ebba Busch och Stig Nyman, partisekreterare i början av 70-talet, skrev ett minnesord i UNT (länk här 20.07.04), där vi beskrev Margiths insatser som prästfru, aktiv i civilsamhället och som mor för de tre barnen som så tragiskt förlorade sin pappa alldeles för tidigt. 

Margith (och Birger) har en fantastiskt fin familj - tre barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn, och det var en stor glädje att också få ha varit med och fira Margiths 95-årsdag nu i februari här i Uppsala. På ett nästan mirakulöst sätt blev hon då såpass frisk att hon ändå kunde fira sin dag - dagen efter att ha kommit hem från sjukhuset. Det var ett fint tillfälle att få träffa henne och gratulera ett föredöme.

Margith och hennes två döttrar Agneta och Kicki på 95-årsdagen

Glädje och sorg

Vi får betänka hur få våra dagar är, och hur sorg och glädje går hand i hand i livet. Speciellt det här året har förstås varit extra tungt, och jag känner flera som förlorat nära (ofta föräldrar) i Corona. Ofta utan att kunna ha en riktig begravning. Vi behöver tid att både glädjas och sörja, och därför är jag ändå glad över att ha kunnat delta på både den här begravningen och det här bröllopet.

Regeringen står handfallen för brottsligheten

Under helgen har Expressen spridit nyheten (som Nyheter Idag var först med) om den irakiske försvarsministern Najah al-Shammari som utreds för bidragsbrott i Sverige. Han är dubbel medborgare i Irak och Sverige och gör alltså som så många andra, uppbär bidrag i Sverige utan att svenska myndigheter har någon koll på vad han egentligen gör och var han egentligen uppehåller sig.

Svenska myndigheter har inte koll

Sanningen är ju den att svenska myndigheter har väldigt dålig koll överhuvudtaget om var och vad (några av) de svenska medborgarna finns och har för sig. För att inte tala om alla de personer som bara har uppehållstillstånd, eller uppehåller sig i landet (eller utomlands) av andra skäl.

Jag pratade på rikstinget med en partikamrat i en mellansvensk stad, som berättade om en person i grannskapet som varit nere och stridit för IS i Syrien. Han hade så småningom dött i striderna, men detta var inte registrerat i Sverige. Bidragen rullar alltså på som om inget hänt.

Och i lägenheter ligger gamla människor och dör. Så länge de har autogiro så hyran kommer in tickar bara pension och annat på. Som mannen på Södermalm som legat död tre år, som Aftonbladet skrev om nyligen (det här är ju inte exempel på fusk men en illustration på hur dålig koll vi har på varandra i vårt anonyma samhälle).

Bristande koll leder till kriminalitet

Sanningen är också den att Sverige har blivit ett paradis för stöldligor, brottslighet, bidragsbrott och icke befintliga identiteter.

"Toppen av isberget" säger Expressen om al-Shammari. Det är vanligt att dödsfall utomlands inte anmäls, att a-kassa och sjukpenning utbetalas på grundval av fiktiva anställningar, tandvårdsstöd till fiktiva tandskador, och assistansbidrag till personer som jobbar hos funktionshindrade som importeras till Sverige för ändamålet.

I Uppsalatrakten har 25 inbrott skett på 25 dagar rapporterar SVT.

Samordningsnumrens förbannelse

Min partikollega Mikael Oscarsson har gång på gång lyft problemet med samordningsnummer. "Personnummer light" som tilldelas personer som inte har riktiga personnummer, exempelvis när man köper en bil. Det räcker att skicka en förfalskad ID-kopia till transportstyrelsen och vips tilldelas du ett samordningsnummer av Skatteverket.

700.000 sådana nummer har utfärdats under de 20 år systemet funnits. Till skillnad mot personnummer behöver du inte bo där du är mantalsskriven, och det är inte som med tillfälliga personnummer i våra grannländer att de bara gäller temporärt utan de står kvar för evig tid.

I Svenska Dagbladet påpekar Oscarsson och Andreas Carlson hur dessa nummer används så att över 500 "personer" har mer än 10 bilar registrerade på sig, och 10 samordningsnummer har över 20.000 bilar registrerade på sig. Vardera.

På samma sätt används samordningsnumren för att skriva sig på samma adress. I en lägenhet i norra Stockholm har de senaste två åren 2000 personer varit skrivna - i skrivande stund är det 500 personer som "bor" där. (Oscarsson i UNT)

Stöldligor kan härja fritt, och stanna kvar

Ett annat område som inte funkar är skyddet mot stöldligor som kan röra sig fritt i landet. Gränspolisen står maktlösa. Vi har en kaotisk gränskontroll ("Det är öppna dörrar" - AB). Tullen kan inte ingripa. (DN - "Darius från Litauen skrattar åt svenska tullen"). De får nämligen inte efterforska stöldgods - de är ju polisens jobb. De har dessutom inga vapen. Stöldgods för 2 miljarder kronor rinner varje år ut ur landet. Jag hörde nyligen om ett lass med John Deere-traktorer som bara fick gå iväg framför ögonen på tullpersonalen som inte hade befogenhet att ingripa.

Och skulle någon mot förmodan bli gripen (uppklarningsprocenten för stölder är ca 6% - se mer hos BRÅ), så är det ju bara en fördel att få bo en kall vinter på ett svenskt fängelse, jämfört med det hårda livet i Vitryssland, Moldavien eller Georgien. Vid svårare brott - såsom hot mot rikets säkerhet, eller mord, så är sannolikheten stor för att man inte utvisas, om det nu går så långt som till ett utvisningsbeslut.

Problem på lokal nivå

Även på lokal nivå i Uppsala finns en mängd exempel på hur lagstiftningen begränsar möjligheten att efterforska och beivra brott. Sekretessbestämmelser gör att vår socialtjänst inte kan samverka med statliga myndigheter exempelvis när man misstänker bidragsfusk, felaktig bosättning och liknande. Dessutom finns det problem för statliga myndigheter att samverka, något som måste undanröjas.

Förra veckan lämnade jag ett initiativ på kommunstyrelsen att kommunen borde uppvakta regeringen för att få ordning på uppmonterandet av övervakningskameror som datainspektionen nu satt stopp för. På samma sätt har Erik Pelling sagt nej till att försöka få till en förändrad rättspraxis när det gäller de begränsningar som polisens rättsavdelning sätter upp när det gäller att låta ordningsvakter patrullera i Uppsala (och Stockholm etc) - även det ett initiativ från oss kristdemokrater (både ordningsvakterna och skrivelsen till regeringen som S sagt nej till).

Behövs en ny regering

Kort sagt behövs det en ny regering! Inte en trött statsminister som inte såg det här komma, och som har stora problem att få stöd för något som helst i riksdagen.

Mikael Oscarssons upprepade påpekanden i riksdagen har nu äntligen lett till ett litet myrsteg framåt. Man tillsätter en utredning som får ett par år på sig att se hur man kan förbättra samordningsnumren (inte ta bort dem).

Men ska det bli någon verklig förändring så måste vi ha politiker som ser problemen och som har några faktiska lösningar i stället för ett "Avskyvärt!" till tidningen.

Vi behöver en ny folk och bostadsräkning - den senaste genomfördes 1990. Vi måste få veta vilka personer som finns och vilka som inte finns. Samordningsnumren behöver tidsbegränsas och omfattas med stränga restriktioner. Tullen och Gränspolisen behöver ges riktiga resurser och befogenheter, och myndigheter måste kunna samarbeta över sekretessgränser för att motverka brottslighet.

Såg förresten en rolig bild på Facebook - ett uppslag på info-kampanj jämförbar med "information till dig som är gift med ett barn":

Varje dag en ny gåva

Varje dag är en ny gåva, ett stort mirakel.

De senaste dagarna har varit tyngre än vanligt - dagar då man inser att vi har mycket att vara tacksamma för. Min käre vän och partikollega Mikael Oscarssons fru Petra drabbades i helgen av en svår stroke - helt ofattbart. (se FB / Instagram:)

I går kväll blev Petra akut sjuk. När ambulansen kom förlorade hon medvetandet. Under natten fick min älskade avancerad sjukvård av neurologer på Akademiska sjukhuset. Det visade sig att Petra har fått en allvarlig form av stroke. Närmare bestämt en obstruktion (stopp) i blodtillförseln i hjärnstammen. Hon ligger nu i respirator och kan just nu bara göra sig förstådd genom att blinka. Be gärna om ett mirakulöst tillfrisknade för min älskade hustru och Robin, Alexander, Alicia och Alinas mamma.

Ett foto publicerat av Mikael Oscarsson (@mikaeloscarsson) Nov 28, 2016 kl. 2:13 PST

Och ett par veckor tidigare, när jag fyllde år, fick jag höra att vår käre granne - lantbrukaren vars avstyckade mark vårt hus står på - hastigt gått bort. I det fallet i en högre ålder, men död och sjukdom är alltid tragiskt, och förstås känns det extra när det drabbar personer i ens närhet.


Vi får alltså ta vara på våra dagar, och vara tacksamma för varje ny dag. Det är inget som är självklart.

Vi måste bekämpa antisemitismen!

I går kväll deltog jag i en minneskväll över förintelsens offer i Livets Ords kyrka. Tobias Rawet, överlevande delade gripande vittnesbörd från Lodzghettot och koncentrationslägret Ravensbrück. Roar Sörensen talade om den nya antisemitismen som idag riktas mot världens nye "Jude", staten Israel. Slutligen talade riksdagsledamot Mikael Oscarsson om bland annat Kardinal Graf von Galens arbete mot utrotandet av 10.000-tals oönskade tyskar redan innan kriget, och Raoul Wallenbergs insatser för att rädda 10.000-tals judar i Budapest. Bland kulturinslagen fanns diktläsning av Rebecca Segersam.

Mikael läste bibelordet från Joel 1:2 "Det här skall ni berätta för era barn" vilket för tankarna till Göran Perssons initiativ Forum för Levande Historia som han ska ha en eloge för - han deltog ju också i en manifestation i RIksdagshuset i förrgår. På samma sätt deltog Stefan Löfven i stora synagogan på kvällen, och nu är det viktigt att vi alla lär av historen, arbetar för att bekämpa hat och antisemitism och visar vårt stöd för judarna och för den judiska staten, Israel.

Stärk Norden i NATO

Jag sitter på rikstinget där vi nu ska bestämma om Kristdemokraterna ska verka för ett svenskt NATO-medlemskap, eller att frågan skall utredas (eller avslås). På bilden talar Mikael Oscarsson för detta.

Jag har skrivit en motion om att stärka det Skandinaviska samarbetet, och därmed gå in i NATO-alliansen som Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen redan är en del av.

Hade inte streck satts i debatten så hade jag hunnit hålla mitt anförande där jag skulle sagt att Sverige har en viktig säkerhetspolitisk roll. Jag kan själv ryska och har bott 2 1/2 år i Ryssland. Vi behöver alla hjälpas åt för att stärka de demokratiska krafterna i Ryssland och utöka de ekonomiska och kulturella banden och på så vis hindra att vårt grannland blir isolerat som under Sovjet-tiden. Där har Sverige en mycket viktig roll som brobyggare!

Men detta får inte hindra till att vi anpassar oss till en omvärld där redan de baltiska staterna ingår i NATO. Vi samövar redan, och räknar redan med att få hjälp av NATO i ett krisläge. Skall då Sverige kunna samarbeta fullt ut med Norge, Danmark och Baltikum i försvarsfrågor bör vi bli medlemmar!

Nu, under tiden som jag skriver detta har rikstinget beslutat gå på partistyrelsens linje att verka för att utreda frågan om ett svenskt NATO-medlemskap. Ett mycket klokt beslut! Jag ser fram emot att frågan allsidigt blir belyst!