Priset för stöd från (V) fördubblat

Glada Smedberg och Pelling på kommunens tak

SVT Uppsala rapporterar om att minoritetsstyret i Uppsala - S L MP nu gjort upp med Vänsterpartiet för att få igenom sin budget i kommunfullmäktige i höst (se/hör även Radio Uppland).

Priset för stödet har drygt fördubblats sedan förra sommaren. Troligen är det inte bara de 35 miljonerna som är grunden för uppgörelsen. Det har säkert också diskuterats hur man ska hantera budgeten i övrigt, samt hur man ska göra med vice ordförandeposterna som vänsterpartiet förlorat enligt domstolsutslag.

Uppenbarligen har också S-L-MP styret fått göra eftergifter också - Erik Pelling nämner i intervjun upphandling av personlig assistens. Man ska nu alltså gå tillbaka till den dyrare och sämre fungerande egenregin inom omsorgsförvaltningen - något som nämndens liberala ordförande Angelique Prinz Blix måste försvara.

Vinnare och förlorare

Vinnare på uppgörelsen är naturligtvis vänsterpartiet, och till viss del Erik Pelling som lugnt kan sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande. Vinnare är också Sverigedemokraterna som genom att fälla den överenskommelse som Vänsterpartiet gjorde med M C KD nu kan fortsätta att bedriva oppositionspolitik och låta bli att ta ansvar. Och dessutom sätta ännu högre tryck på Liberalerna som nu måste försvara att de ingår i ett reellt vänsterstyre.

Förlorare är alla vi som önskar ett mer ansvarsfullt styre av kommunen. Ett styre med "grabbarna grus" - Erik, Rickard och Mohamad - som i en ogenomtänkt överenskommelse tyckte att de skulle styra kommunen de kommande fyra åren. Jag hoppas verkligen att liberalerna som parti inser att de inte hör hemma i vänsterburen och vågar ta ansvar för ett nytt ansvarsfullt styre i Uppsala. Liberalernas väljare som nu tvingas se mer av vänsterpolitik är också stora förlorare på detta.

Vänsterpartiet skickliga förhandlare

Tobias Smedberg ska ändå ha all heder av att han på ett skickligt sätt genomfört partiets politik, utan att behöva sitta med i styret. Förra året fick V bara 16 miljoner i en välfärdssatsning, nu som sagt så mycket som 35 miljoner - alltså en fördubbling.

Som jag tidigare rapporterat lyckades också Tobias få en uppgörelse med M C KD om totalt 45 miljoner av de pengar (7,5 miljarder pre-corona) som riksdagen anslog på välfärden - vilket satte styret under hård press. Visserligen avväpnades förslaget genom en uppgörelse med SD (se tidigare artikel), men det var inte något att bygga på för framtiden därav denna uppgörelse.

 Om mitt kommunstyrelseinitiativ i UNT

Ett styre byggt på olagligheter

Precis innan sommaren tog jag upp de framförhandlade tredje vice ordförande för vänsterpartiet som var grunden för att Pelling kunde bli vald till ordförande i kommunstyrelsen efter valet 2018. UNT rapporterade nyligen om detta, och problemet är nu att den modell som kammarrätten förklarade lagvidrig redan i februari nu bara får fortsätta över sommaren. Som sagt utgår jag från att denna fråga varit en del i förhandlingen mellan S L MP och V.

Som jag skrev i mitt initiativ (och reservationen i kommunstyrelsen se protokoll § 174, samt bilaga 1) är det bästa för kommunen om vänsterpartiet tas in i styret så att vi får en stabil majoritet, eller att styret avgår och vi inom oppositionen kan bilda ett nytt, för Uppsala bättre styre.

Nu har vi kommit så nära det första exemplet som möjligt - att vänsterpartiet inte bara har ett valtekniskt utan också ett politiskt samarbete med S L MP

Hur blir det framöver

I budgetdebatten i november kommer det visa sig om styret har något mer ess i rockärmen. Förra året ledde uppgörelsen med V till att i alla de frågor där M C KD fick stöd av både SD och Fi gick förslagen igenom (inklusive hedersvåldsteam, som nu socialnämnden beslutat om) eftersom V la ner sina röster. Jag tvivlar på att Pelling - Hassan - Malmström kommer tillåta samma sak i år. Vi får se hur de löser det.

Nu är bara att ladda för nästa val, och inte styret spricker som det ser ut att göra på riksnivå. Sverige behöver verkligen en ny regering, precis som Uppsala!

Bekämpa Corona - mörka inte uppgifter

Uppsala kommun döljer Corona-förekomst

Radio Uppland rapporterade igår om att Uppsala kommun vägrat lämna uppgifter om på vilka äldreboenden det förekommer Covid-19 smitta. Alltså enbart statistik, inga personuppgifter.

På kommunstyrelsens arbetsutskott under morgonen diskuterade vi kommunalråd detta, och jag sa som jag tidigare sagt att jag tycker vi borde vara öppna med uppgifter. De flesta instämde, varpå Caroline Hoffstedt tvingades gå ut och förklara att kommunen kommer att släppa dessa uppgifter.

För lite har gjorts

Jag gick tidigt ut och talade om att vi från kommunen behöver vara mer aktiva - exempelvis när det gäller stängning av skolor. Jag tog också internt upp frågan om öppenhet och transparens när det gäller vilka skolor och boenden som har smitta men fick då svaret att vi inte ska sprida någon oro. Något som alltså behållits som policy ända fram till igår - så vi får verkligen tacka Radio Uppland som legat på kommunen!

Äldre drabbas hårt

Nu är vi uppe i över 5 000 dödsfall i Corona i Sverige. En stark kontrast inte minst mot våra nordiska grannländer. Och jag tror tyvärr det beror på att vi var för sena att fatta nödvändiga beslut. Tyvärr kommer inte en del av det som skulle gjorts i mars igång förrän nu i juni - exempelvis testningen.

På senaste mötet med SKR (Sveriges kommuner och regioner) fick vi en rapport om hur läget inom äldrevården ser ut nationellt. Det är sorgligt att höra om de många exempel på vårdboenden som inte funkat som de ska i den här situationen - problemen där har berott på bristande ledarskap och bristande hygienrutiner / kunskaper. Ett problem har också varit att människor som inte visat symptom har spritt smittan - återigen alltså en orsak av att man inte bedrivit smittspårningen som man borde, inklusive testning. Särskilt i demensboenden (som på Samariterhemmet i Uppsala, som nu kommit tillrätta med problemen) har spridningen varit större, något som också påtalats av just SKR genom en hemställan till regeringen

Situationen för äldre visar tillståndet i samhället

Det är hårresande när man hör en del historier på hur det gått till på äldreboenden i Sverige. Exempelvis det fall som först DN rapporterade om - och sedan SVT:s Agenda. Thomas Andersson räddade livet på sin 81-årige pappa Jan genom att tvinga fram att man avbröt den palliativa vården och satte in behandling mot Covid-19.

När man får höra att många äldre, som Jan, blivit ordinerade palliativ vård (i stället för kurativ / behandlande vård för att bli frisk) av läkare över telefon är det oerhört allvarligt. Yngve Gustafsson, professor i geriatrik är oerhört kritisk i DN och i Agenda-programmet. Det han talar om illustrerar att tyvärr fungerar inte vårt samhälle riktigt som det ska när det gäller omsorgen av våra äldre. Det ska inte behöva bero på om man har aktiva anhöriga om man får den vård man behöver. Alla äldre ska behandlas lika väl - det handlar om värdighet och människovärde.

Värdemätare

Just synen på äldre är en av fyra värdemätare jag räknade upp i en artikel om svenska värderingar förra sommaren. Det har varit mycket tal om att det är det eller det politiska blocket som är skyldiga till bristerna. Tyvärr tror jag inte det spelar så stor roll vem som styr på kort sikt - värdeförändringar sker över tid.

Särskilt i Stockholm upplever jag att en uppluckring av värdegrunden i samhället är på gång (något som bekräftades i ovan länkade DN-artikeln av en läkare på Karolinska)

Tyvärr hotas det absoluta människovärdet, grundat på idén att människolivet är något som man inte kan tumma på, av en värderelativism som breder ut sig. Ytterst har utilitarismen - den etik som säger att man måste handla på ett sådant sätt som maximerar den sammanlagda lyckan oberoende av om man behöver offra några enskilda människoliv - visat vad denna rämnade värdegrund kan innebära. Etikprofessorn Torbjörn Tännsjö är en av de starka förespråkarna av denna etik, och genom sitt stora inflytande på exempelvis Karolinska Institutet har detta tänkandet vunnit insteg.

Se gärna en intervju med Torbjörn Tännsjö på det Metafysiska laboratoriet om just detta.

Liberalerna tar stöd av Sverigedemokraterna

På kommunfullmäktige debatterade vi ekonomin. Jag tog då upp frågan om den tilläggsbudget som vi presenterade tidigare i våras från Uppsala-Alliansen och Vänsterpartiet.

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen (först 1/3, och sedan en uppföljning i samband med kommunstyrelsen 12/3) så skulle denna överenskommelse ha inneburit 45 miljoner kronor mer till Uppsalas välfärd. Mohamad Hassan blev väldigt störd över att vi gjorde upp en budgetfråga med Vänsterpartiet och ansåg enligt aftonbladet att det nu var "fritt fram" att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Det var detta jag tog upp i debatten i klippet ovan. För när frågan först kom upp i kommunfullmäktige så återremitterades vårt förslag av minoriteten (S L MP), och efter att ha pratat med SD (enligt uppgift från Simon Alm själv i UNT), så fick plötsligt liberalerna och sossarna stöd för att avslå vår tilläggsbudget av SD, som först hade stött våra förslag. Argumentet från SD var att man i stället borde satsa pengar på Coronaåtgärder, men det är en helt annan fråga som vi måste hantera i särskild ordning. Uppenbart hade Simons Alms "känsliga" samtal med styret lett till att Sverigedemokraterna nu stödde styret.

Jag blev också angripen av Mohamad Hassan för att vi trots vårt tilläggsförslag inte satsade lika mycket pengar som vänsterstyret på välfärden, och det stämmer delvis. Till skillnad från Liberalerna, som lämnade Alliansens gemensamma skattesänkningskrav när de gick in i samarbetet med sossarna, så står vi fast vid vårt krav att återställa skatten i Uppsala kommun till samma nivå som innan den rödgröna majoriteten höjde den 2015. Vi anser att vi behöver effektivisera hela kommunens verksamhet och framför allt spara på allt som inte är kommunens kärnverksamhet - välfärden.

Därför rimmar det väldigt illa med den politik som januaripartierna borde stå för att när riksdagen beslutar om 7,5 miljarder i tillskott till välfärden, ja då föreslår liberalerna, sossarna och miljöpartisterna att dessa pengar (117 miljoner för Uppsala) bara ska läggas på resultatet. Oberoende av coronakrisen är det en oansvarig hantering.

Vi firar Sveriges nationaldag

I dag är det sjätte juni, samma dag som Gustav Vasa blev vald till kung vid riksdagen i Strängnäs 1523. Efter ett långt krig med bland annat flera slag i Uppsala, blev Sverige befriat från den danska ockupationen.

Vår frihet, vårt flagga, de värderingar som under sekler har byggt vårt land är väl värda att värna, och ingen självklarhet även om man kan tro det. För 1000 år sedan offrade man människor här i Uppsala och hängde upp i träden, men med den kristna etiken och västerländska värdegrunden har vi steg för steg omvandlats till ett civiliserat land - se min artikel om svenska värderingar för den del av den exposé som jag nämner i videoklippet ovan. Vi behöver nu fortsätta att befästa dessa värderingar så att vi kan fortsätta fira vårt land på samma fina sätt även framöver.

Ibn Rushd och Muslimska Brödraskapet

I UNT idag (200606) skriver jag på debattsidan om att Uppsala kommun bör dra in bidraget till Ibn Rushd.

Här är texten:


På senaste fullmäktige tog jag upp frågan varför Uppsala kommun ger bidrag till studieförbundet Ibn Rushd, när Region Uppsala beslutat inte göra det. Detta utifrån Ibn Rushds koppling till Muslimska Brödraskapet (MB).

Mycket har hänt när det gäller synen på islamism. När jag och andra för 10 år sedan varnade för islamism fick vi löpa gatlopp i media. Men 2013 när Omar Mustafa tvingades avgå från den socialdemokratiska partistyrelsen, samma år som MB:s regim i Egypten under Mohamed Morsi föll, och 2016 när Mehmet Kaplan tvingades avgå som minister, under samma tid som IS gav ett ansikte åt islamismens avgrundsdjupa bestialitet, så hände något i vårt land. Från att varje uttalande om islamism kunde bemötas som islamofobi och varje ifrågasättande av slöja, böneutrop, könssegregering och hederskulturer avfärdades som rasism och diskriminering, så har nu pendeln slagit över åt andra hållet – flera av de politiska partierna tävlar i att visa hur de vill begränsa invandring och minska muslimers inflytande i Sverige.

Det är viktigt att skilja mellan en berättigad frihet att utöva sin religion, och skadliga tendenser att använda religion som täckmantel för en politisk våldsideologi.

I början av 2017 publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en rapport författad av bland andra terrorforskaren Magnus Norell - ”Muslimska brödraskapet i Sverige”, där Ibn Rushds fiffel med bidrag nämndes, som sedan följts upp med andra myndighetsrapporter. Även lundaforskaren Sameh Egyptson har i boken ”Holy White Lies” beskrivit MB:s inflytande genom främst Islamiska förbundet, Sveriges Unga Muslimer (SUM) och Ibn Rushd. Även politiska partier, särskilt Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men även Centerpartiet och Moderaterna har infiltrerats.

I Erik Amnås rapport, ”När tilliten prövas”, framförs allvarlig kritik mot Ibn Rushd – om könsdiskriminering, antisemitism och homofobi. Ändå ser sig Folkbildningsrådet nödgat att i ett särskilt brev från generalsekreterare Maria Graner uppmana till fortsatt bidragsgivande till organisationen. Och när MR-dagarna till hösten ska arrangeras i Uppsala, ja då är Ibn Rushd en av konferensarrangörerna.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) satte redan 2016 ner foten när det gäller bidragen till SUM (Ibn Rushds medlemsförbund), ett beslut som överklagats men fastställts av Kammarrätten nu i vintras. Jag anser att Uppsala kommun borde agera på samma sätt när det gäller Ibn Rushd, så länge oklarheter kvarstår. Det är en sak att tolerera en företeelse från samhällets sida, en helt annan att aktivt uppmuntra och finansiellt stödja verksamheten.

När det gäller rörelser som Ibn Rushd finns på tok för lite forskning. Och när anklagelser förs fram, ja då raderas hemsidor, presenteras åtgärdsplaner och försäkras om att saken inte kommer att upprepas. En del av ideologin är nämligen ”taqiyya” – dubbla budskap. Man säger en sak i ett sammanhang, men en annan i offentligheten.

Varför då hålla på och tjata om risken för islamism? Jo, enligt den nationelle samordnaren mot våldsbejakande extremism finns nämligen tre hot i Sverige – förenklat vänsterextremism, högerextremism och islamism. Och det är enligt SÄPO islamismen som växer, antalet aktiva har tiodubblats på senare tid.

Vårt samhälle ropar på integration, ömsesidig förståelse och anpassning till vad vi, som statsministern brukar säga, ”gör i Sverige”. I stället motverkar rörelser som Ibn Rushd detta. De som går kurser och tar del av verksamheten fjärmas från det svenska samhället och våra svenska värderingar.

Vi borde lyssna mer på de modiga kvinnor, exempelvis Nalin Pekgul, Amineh Kakabaveh, Soheila Fors och Gulan Avci, som vågar ifrågasätta dessa unkna hedersnätverk där våld, förtryck och intolerans tillåts breda ut sig. Dra därför in bidraget till Ibn Rushd, och låt arrangemanget Mänskliga Rättighetsdagarna i Uppsala ske i oberoende regi.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD)

Uppdatering I (200710):

2/7 skrev företrädare för Amnesty, Diskrimineringsbyrån, SIU och Länsbildningsförbundet en replik i tidningen (länk här), och den 9/7 var min slutreplik införd "Även Ibn Rushd måste tåla granskning".

Här är hela texten:

Amnesty med flera illustrerar just det problem jag tog upp i min kritik av studieförbundet Ibn Rushd, att när man kritiserar islamism, alltså en destruktiv politisk ideologi, så blir man kallad ”hatare” och ”islamofob”. Det är ju tvärtom så att jag kritiserade att ”de politiska partierna tävlar i att …minska muslimers inflytande i Sverige”. Vi måste skilja på enskilda människors religionsutövande, och risken att islamism och våldsideologier breder ut sig i vårt land.

Ibn Rushd ingår bredvid Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och Sveriges Unga Muslimer (SUM) i den krets av organisationer som har nära personliga kopplingar till FIOE (Federation of Islamic Organizations in Europe), Muslimska brödraskapets paraplyorganisation. Abdirizak Waberi och Chakib Benmaklouf är exempel på två ledande företrädare i Sverige, som också är i ledningen för FIOE. Benmaklouf är för övrigt en av medgrundarna för i stort sett alla islamska skolor i Sverige.
Jag ifrågasätter inte dessa rörelsers möjlighet att arbeta i Sverige, utan bidragen. Ibn Rushd har sedan starten 2005 mottagit 273 miljoner kronor av Folkbildningsrådet, och Islamic Relief Sverige 627 miljoner kronor från Sida (sedan 2010). Detta lyftes nyligen fram av Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren i nättidskriften Kvartal.

När Muslimska Brödraskapet som organisation är förbjuden i många muslimska länder är det beklämmande när nu svenska företrädare försvarar detta nätverk och deras anspråk att företräda alla muslimer i Sverige.

Är Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) som drog in bidragen till SUM också exempel på islamofobi och hat? Kritiken mot mig borde drabba även dem. Myndighetens ställningstagande har sannerligen ”avfärdats, motbevisats och bemötts” i en lång rättsprocess som dock slutade med att Kammarrätten fastställde MUCF:s beslut. Utan några åtgärder från Ibn Rushd där SUM ingår som medlemsorganisation – SUM:s ordförande Rashid Musa hyllas i stället i studieförbundets tidning Kupolen.

Det är tråkigt att ett antal organisationer lånar ut sitt goda namn för tvivelaktiga nätverk. Ibn Rushd måste liksom alla andra kunna tåla granskning och kritik samt mer utvärdering och bättre transparens.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala


Uppdatering II (200713):

Det förtjänas i sammanhanget sägas att UNT och Emma Jaenson på ledarsidan har förtjänstfullt stött att jag tagit upp frågan om bidrag till Ibn Rushd. Emma skrev först om detta i en ledarkrönika med rubriken "Uppsalabor ska inte finansiera segregation" 200528. Artikeln replikerades av bland andra Maria Graner från Folkbildningsrådet 200602 - för övrigt nästan samma schablonsvar som Sameh Egyptson fick i tidningen Dagen (med: slutreplik).


Slutligen kom så idag en sammanfattande ledartext där UNT konstaterar att "Rasistkortet fungerar inte längre".

Mycket bra att UNT med ledarredaktör Sakine Madon vågar ta bladet från munnen i denna viktiga fråga. Men så är också Sakine en av de sju "modiga kvinnor" som jag lyfte fram i Dagen för knappt ett år sedan, "Dags att syna islamismen".