lördag 29 mars 2014

Ebba och Mats om att förändra EU


Här berättar Mats Odell och Ebba Busch idag om hur vi kristdemokrater vill förändra EU. Många bra förslag för en bättre miljö, mot prostitution och människohandel och för att rätt beslut ska hamna på rätt nivå. 

Det ska verkligen bli en spännande valrörelse där Lars Adaktusson och Ebba Busch har goda chanser att sätta Kristdemokratisk politik på  agendan!

Minnesrik 50-årsfest

En minnesrik dag var det igår, och ett värdigt firande av de svenska kristdemokraternas 50-års jubileum.

På fotot står jag med två stora politiska förebilder, Kjell Magne Bondevik, tidigare partiledare för KrF och i två omgångar Norges statsminister, samt Alf Svensson, tidigare partiledare för KDS / KD, statsråd och numera EU-parlamentariker.

På eftermiddagen, efter Göran Hägglunds tal, fick just Alf Svensson och Kjell Magne Bondevik ge glimtar ur de två systerpartiernas historia. Vänskapen dem emellan inleddes i början av 70-talet då de var ordförande för respektive länders kristdemokratiska ungdomsförbund. Bondevik beskrev Kristelig Folkepartis två "guldåldrar", dels i början av 70-talet med Lars Korvald som statsminister, och dels 1997-2005 då Bondevik ledde två regeringar. På liknande sätt beskrev Svensson de svenska kristdemokraternas intåg i regeringen (och riksdagen) 1991, och det stora genombrottet 1998. 

I den efterföljande paneldiskussionen fick varje deltagare beskriva en stor framgång de varit med om att bidra till för kristdemokratisk politik. Göran Hägglund var först ut och nämnde avskaffandet av fastighetsskatten som ett väldigt tydligt exempel på hur ett kristdemokratiskt vallöfte från 2006 nu genomförts i praktiken. Därefter fick KDU-ordförande Sara Skyttedal ordet, och pekade på att partiet faktiskt medverkat till att sätta stopp för många dåliga förslag, som till exempel kvoterad föräldraförsäkring och könskvotering till bolagsstyrelser. Chatrine Pålsson Ahlgren som under 18 år suttit i riksdagen, och under hela den tiden och ännu längre, också varit landstingsledamot, beskrev sin största framgång att ha medverkat till att geriatrik behölls som en läkarspecialitet. Detta under en mangling på flera dagar i början av 2000-talet under socialdemokratiskt styre.

Inger Davidsson var civilminister 1991-1994 och berättade om införandet av lagen mot innehav av barnpornografi. Stödet var oerhört svagt, både från de andra borgerliga partierna och från media och kulturetablissemanget. Men Inger var beredd att avgå som minister om inte denna lag gick igenom, och till slut fick hon sin vilja igenom. Ett exempel på kristdemokratiskt engagemang som betyder något för barnen. Kjell Magne Bondevik, som själv fått hjälp när han fick ta en timeout på grund av en depressiv reaktion 1998, såg som en stor seger att hans regering i flera steg kunde trappa upp anslagen till den psykiatriska vården och göra den mer jämställd med den somatiska. Alf Svensson talade slutligen om betydelsen att blicka ut i världen mot demokratiutveckling, exempeliv i samband med den arabiska våren.

Detta är bara några exempel på att kristdemokraterna faktiskt inneburit en stor skillnad i skandinavisk politik. 

Efter denna diskussion kom de fyra allianspartiledarna upp, och Göran Hägglund berättade att han nu ändrat åsikt om en fråga sedan 2006. Han talade då om att det är bra att byta regering i bland, men har nu kommit till insikten att det vore en katastrof för Sverige att byta regering i det här läget.

Ja, så där gick det på. Efter ett mellanspel med ett mycket intressant seminarium om anknytning i förskolan (med Gunilla Niss och Malin Broberg se även artikel i GP) var det dags för den stora jubileumsfesten. Statssekreterare Ragnwi Marcelind var konferencier och Triple n Touch medverkade med förstärkning från Star for Life / Star Choir. Mycket festligt!

Bland annat fick vi se alla ännu levande partisekreterarna uppradade:

Det var för övrigt Stig Nyman, näst längst till höger, partisekreterare -72 (från före Alf Svensson blev partiledare) till -79 som knäppte kortet på mig, Bondevik och Svensson överst.

Marcus Jonsson presenterade slutligen jubileumsskriften som jag förstås köpte med mig och ska läsa med intresse.

Efter 50 fantastiska år har vi nu 50 nya spännande år framför oss - en fantastisk möjlighet för de svenska kristdemokraterna.

Dagen 1,2,3
ViD 1,2

tisdag 18 mars 2014

Politisk Kil

Idag har vi möte med den politiska kilen på psykiatrins hus, där just nu Anna-Karin Brus visar konsten i huset.

Ämnet för dagen är den nya regionala kulturplanen för 2015-2017 där vi bland annat kommer lyfta fram litteraturen. För både regeringen och oss i länet är det viktigt att satsa på barn och ungas läsande, och även lyfta fram det starka litterära arv vi har i Uppsala län, och även lägga grunden för en ljusnande framtid för litteraturen.

fredag 14 mars 2014

Utanförskapet bryts


Dagens Nyheter gör idag en föredömlig undersökning av hur Alliansens utanförskapssatsning slagit ut under de åtta åren vid makten. Detta är en tydlig illustration av det jag skrev häromdagen att Alliansens politik varit framgångsrik på detta område.

Framför allt är det antalet förtidspensionärer (från att socialdemokraterna år 2004 förtidspensionerade 200 personer per dag!) och långtidssjukskrivna som minskat. Dock har antalet långtidsarbetslösa ökat, men ser man till att det är 50.000 personer så är det ändå lite med de nästan 200.000 färre förtidspensionärerna och ungefär jämförligt med 50.000 färre långtidssjukskrivna. När man gör om systemen så sker det ju en del rörelser mellan kategorierna.

Det är anmärkningsvärt tycker jag att inte socialbidragen ökat mer! Det har ju framställts av vänsteroppositionen som att antal socialbidragstagare ökat lavinartat på grund av de nedmonterade social- och sjuk-försäkringssystemen. Något som alltså inte stämmer!

Anders Sällström påpekar samtidigt på sin blogg att fattigdomen i Sverige sjunkit under samma tid!

onsdag 12 mars 2014

Katolik, ja visst!

Här syns Ulf Ekman från söndagens gudstjänst på Livets Ord i Uppsala predika och berätta att han och hans fru håller på att konvertera till Katolska Kyrkan.

För oss som följt utvecklingen under åren är det inte så överraskande, även om det naturligtvis var en stor chock för många i församlingen (och utöver världen) att paret nu inte bara visar ett intresse och en öppenhet för de historiska kristna sammanhangen utan väljer att faktiskt lämna Livets Ord som de grundat och gå över till Katolska Kyrkan (se motiveringen på DN debatt).

Jag tycker personligen att det är en väldigt spännande utveckling. Jag kan uppriktigt säga att för min del, som kristen, är det underordnat vilken församling eller sammanhang man tillhör. Jag är helt övertygad om att man kan vara överlåten och pånyttfödd (för att använda en frikyrklig beteckning) i vilket samfund man än står i. Jag kan tänka mig att vara både ortodox, katolik, lutheran, metodist, hutterit, pingstvän, baptist, karismatiker ("livetsordare") och vilken annan -ist och -ik du kan tänka dig. Så länge man håller sig till bibeln och den apostoliska bekännelsen (och även den Athanasianska där det framgår tron på Jesus som samtidigt människa och samtidigt Gud).

För mig är det inte de yttre formerna, doktrinerna, sättet att fira gudstjänst eller vem som är ledare som är det centrala utan den personliga tron och relationen. Jag är också övertygad om att det i alla sammanhang finns hängivna och varmt troende kristna, vilket också betyder att de läror och doktriner som finns i olika samfund också kan förstås utifrån sin egen kontext, även om de kan tyckas främmande för andra. På motsvarande sätt finns det i alla sammanhang (även på Livets Ord) en "kulturkristendom" där man finns med bara av födsel och ohejdad vana och kanske inte själv har tagit så stark ställning varken för eller emot. Naturligtvis är denna form av religiositet vanligare i Katolska Kyrkan eftersom det är en så stor och gammal kyrka och så många generationer vuxit upp i och med denna tradition och identitet snarare än sökt sig dit som resultatet av ett personligt val och övertygelse.

Jag önskar alltså Ulf och Birgitta Ekman all lycka till på deras framtida väg. För bara någon vecka sedan fick vi se en annan spännande rapport från Kenneth Copelands konferens i USA. Kenneth Copeland är lite av en förgrundsgestalt i den så kallade "trosrörelsen" och en av Ulf Ekmans viktiga inspiratörer, men på den aktuella gudstjänsten berättade en av  hans tidigare medarbetare, Tony Palmer, om sina kontakter med den nuvarande påven och hade även med sig en personlig hälsning från honom till de närvarande på konferensen. Så det händer alltså liknande saker parallellt på flera håll.

Med detta sagt vill jag också önska Joakim Lundqvist lycka till, den nye pastorn på Livets Ord i Uppsala. Att Ulf och Birgitta nu i praktiken lämnar församlingen ska inte ses som något avståndstagande, något de också själva tydligt påpekat. Och kvar som pastor och herde för församlingen finns just Joakim som kommer att fortsätta att lägga ut en tydlig väg för Livets Ord som en evangelisk, karismatisk församling, trots att många av medlemmarna nu känner en osäkerhet om vart det bär hän. Jag tror det kommer bli mycket bra!

Se även ViD, intervju, ledare, kristna röster,

Alliansen bästa alternativet

I helgen hade vi vår distriktsstämma för Kristdemokraterna i Uppsala län i Knivsta. Göran Hägglund inledde och det första budskapet på självaste kvinnodagen var att nu, efter två mandatperioder med Alliansen vid makten har andelen kvinnliga generaldirektörer stigit från lite över 30% till 48%. När meriter och kompetens får styra, i stället för kontakter och partibok.

Annars var det ett tydligt linjetal inför valen som ligger framför oss i år. I EU-parlamentsvalet har vi goda chanser med 20% av väljarna som kan tänka sig att rösta på kristdemokraternas toppnamn Lars Adaktusson, och Göran tycktes också sätta sin förhoppning till vår färgstarka och duktiga kandidat från Uppsala, som står 2:a på listan, Ebba Busch Thor.

När det gäller valen är jag naturligtvis partisk. Men som jag så många gånger förut skrivit tror jag faktiskt att Alliansen har en chans att vinna. Och det främsta argumentet är regeringsfrågan.

Göran påpekade också att Alliansen faktiskt satsar mer på välfärd nu än innan tillträdet, närmare bestämt 53 miljarder kronor mer, inflationen borträknad, på välfärden, varav 22 mdkr på hälso- och sjukvård. 

Och det är väldigt lätt att glömma hur det faktiskt såg ut innan 2006. Det var en hög arbetslöshet, och varje dag förtidspensionerades 140 svenskar. Jag kollade upp den där siffran och hittade att 2004 så var det hela 200 personer som förtidspensionerades. Varje Dag! 

Jag möter fortfarande en del av de här personerna. Snacka om utanförskap - de kanske inte har det dåligt, eller saknar sitt arbete, men vilken enorm förlust för den svenska samhällsekonomin!! Förtidspension betyder ju just att man inte ska arbeta en enda dag till, under hela livet. 

Nu har tack och lov Alliansen ändrat detta så att målet i stället är att människor ska komma tillbaka i arbete. Jag har själv varit med och följt anställda i vårt företag i kontakter med försäkringskassa och vård på vägen tillbaka från sjukskrivning till arbete. Ett väl fungerande system. Visst kan det ha begåtts misstag, och i något fall har fel personer "utförsäkrats" (som vänstern älskar att kalla det, ungefär som de "ökande klyftorna" är ett favouttryck) - men huvudlinjen att folk ska gå från bidragsberoende och utanförskap till arbete och inkludering i samhället har varit framgångsrik, både för de enskilda individerna och för hela den svenska ekonomin.

Nej, jag hoppas varje svensk tänker sig noga för innan valet i september! Hur ska vi få ihop ekonomin i Sverige när ett parti som är tänkt som regeringsunderlag i en vänsterregering vill sänka  skatteintäkterna med 90 mdkr och minska arbetstiden med 1/4. Och hur blir det med försvaret? Eller med kärnkraften? Eller med skolan.

Ja, skolan har ju Alliansen nu äntligen gjort en rejäl insats för genom sitt utspel att minska klasstorlekarna i dag. Mycket bra. I kombination med den satsning som Alliansen i Uppsala kommun gör för att höja lärarlönerna med 5000 kronor kan det bli riktigt bra (där fick DN-ledaren svar på tal, och lärarförbundet). Och reformen att kräva att de som kommer in på lärarlinjen har en hög kompetens vid intagningen.

Både personaltätheten i skola och förskola behöver öka, samt lärarnas status och kompetens. Skolan och förskolan är viktiga för Sveriges barn och ungdom, även om den allra viktigaste institutionen och grunden naturligtvis är familjerna.