Vem tar över Kristdemokraterna?

 

När jag förra veckan hörde Göran Hägglund på SKL sa han inget om att avgå som partiledare, utan den nyheten kom idag. Bra att han nu lämnar över för nya krafter, även om han naturligtvis också kommer att lämna ett tomrum efter sig. Han har varit en mycket hårt arbetande och kompetent politiker och socialminister och bidragit till att Alliansen under 8 år kunnat inneha regeringsmakten i Sverige. 

Nu kommer naturligtvis frågan vem som blir efterträdare. Något oväntat är tydligen avsikten att utlysa ett extra riksting inom kort i stället för att vänta till det ordinarie i höst. Ska samma "karriärväg" gälla som för Göran själv, ja då går blickarna till gruppledaren /-na i riksdagen, närmare bestämt Emma Henriksson och Jakob Forssmed.

Min absoluta käpphäst är dock att vi måste ta kandidaterna bland de politiker som har dokumenterat goda resultat i val att visa till. Som parti är vår enda överlevnad att ha företrädare som förmår kommunicera vår politik till väljarna och skapa sympati och engagemang för den så att vi får många röster i valen framöver. 

Ebba Busch Thor är en av de mest kryssade (2477 kryss) kommunpolitikerna i Sverige och var för ett par år sedan 17 röster i från att bli vald till vice partiledare för Kristdemokraterna. Eftersom jag jobbar tillsammans med henne vet jag att hon är en god kommunikatör, förmår skapa ett gott arbetsklimat i gruppen och är dessutom glad och engagerande. Andreas Carlsson är en annan politiker som kan visa till att han kryssat sig förbi två sittande ministrar i senaste valet och därmed står för ett starkt väljarstöd. Samt Lars Adaktusson som gjorde en mycket stark EU-valrörelse och även vågat komma med förslag i många viktiga frågor. Partisekreteraren Acko Ankarberg-Johansson har också ett gott "track record" (goda meriter) från kommunvalen i Jönköping där hon flera perioder varit kommunalråd och har erfarenhet även av att leda ett majoritetsstyre.

Nu kan jag tänka mig att det blir aktuellt med val både till partiledare och vice partiledare eftersom jag  tvivlar på att även Maria Larsson kommer att fortsätta i presidiet. Därmed är det så mycket viktigare att bygga ett bra och allsidigt lag för framtida framgångar för partiet!

Mikael Oscarsson i Expressen

Acko i Expressen

SvD med Adaktusson, Ankarberg-Johansson och Busch Thor som möjliga efterträdare

dn om avgången och möjliga kandidater, Ewa Stenberg och ledarsidan

Integration inte en rättighet

Jag välkomnar Göran Hägglunds artikel om flyktingmottagandet i DN igår. Självklart blir han genast anklagad, genom guilt by association, för att gå SD:s ärenden, men då har man inte läst artikeln.

Kristdemokratisk ideologi bygger på solidaritet och humanism grundad i den kristna etiken. För oss är det självklart att hjälpa människor i nöd. Därför kommer vi alltid att gå emot dem som vill att Sverige ska göra avsteg från internationella asylöverenskommelser. En människa i nöd är alltid välkommen till Sverige.

Som jag avslutade min förra artikel om SD och rasismen så är dock frågan hur mottagandet i Sverige ska se ut och hur vi löser integrationen.

Som framgår av artikeln är vi positiva till att människor kommer hit, och lyckas integreras i det svenska samhället. Vi behöver fler som jobbar och bidrar till den gemensamma välfärden, inte färre. Människor är nämligen grundläggande en tillgång, inte en belastning! Därför är det så bra att underlätta för asylsökande att kunna få ett arbete i Sverige, som här görs genom lägre skatt för denna grupp.

Men, är det så att människor fått den hjälp de tillfälligt behöver och kan åka tillbaka till sitt hemland, ja då gäller ju inte asylrätten. Därför är det ett bra förslag att ha ett tidsbegränsad uppehållstillstånd under tre år. Och också att förenkla migrationsverkets handläggning så att människor som kommer från "säkra länder" kan tas ur kön för verkligt asylsökande.

Problemet i Sverige är hur vi hanterar insikten om de globala orättvisorna när våra gränser alltmer öppnas upp. Då kan man hamna i ena diket och som SD kräva att gränserna ska stängas så vi slipper se eländet (OK att människor är fattiga bara vi slipper se det), eller det andra diket och som vänstern kräva att alla människor ska komma hit och omgående lyftas till normal svensk levnadsstandard. Denna hållning är ekonomiskt ohållbar och bygger på ett felaktigt rättighetstänkande där det både är en rättighet att få bo i Sverige, en rättighet att utan egna ansträngningar bli integrerad, liksom det också är en rättighet för alla att få jobb och/eller försörjning av staten. Nej, mänskliga rättigheter är något annat, och det är dessa grundläggande rättigheter (rätt till liv, till frihet, till värdighet och människovärde) som vi behöver arbeta för, inte vänsterns påkletade omhändertagande "rättighets"-retorik.

Bra av Lena Mellin i AB 
SvD:s Fredrik Johansson ser förslaget som en bra förlängning på Reinfeldts "öppna era hjärtan"-tal
Naturligtvis sågas förslaget av "kultureliten och kulturmarxisterna" i form av Åsa Linderborg, samt av MP:s Jabar Amin
En av de kanske mest flagranta sågningarna står Hanna Fahl för, och det förvånar mig att en tidning som DN släpper in ett så politiserat inlägg från en av sina journalister. Den innehåller mycket tydlig vänsterretorik med "minskade klasskillnader" och starka sympatier för Rossana Dinamarca, allt understruket med en svordom... Hade en journalist tagit lika tydligt ställning för sverigedemokraternas världsbild, ja kanske t o m kristdemokraternas, så hade för det första krönikan aldrig publicerats och om så skett hade det sannolikt föranlett omplacering.
Hägglund i Aktuellt

Livsfarlig ledning

 

Ja, vi är många som tycker synd om Sverige och svenskarna så här efter valet. Stefan Löfvén och Socialdemokraterna försöker så klart göra det bästa av situationen men de har det inte lätt. Det blir en farlig ledning för Sverige, rentav livsfarlig.

Ewa Stenberg beskriver det ganska bra i DN "Väljarna underkände regeringen – och kvar stod Löfven" Egentligen är det en helt omöjlig situation att styra Sverige med ett underlag som i praktiken utgörs av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna (förutom S och MP). Så länge Alliansen håller ihop - jag hoppas verkligen inte att FP och/eller C faller för frestelsen att vänsterprassla - så är Löfvens uppdrag i praktiken omöjligt. Som jag tidigare påpekat så återstår fortfarande frågorna om hur det blir med försvaret. Och med kärnkraften. Och skolan och allt annat. Och detta bara om man ser till S och MP. Med V och SD blir det uppenbarligen helt omöjligt. I en av slutdebatterna jag deltog i innan valet blev en av företrädarna för de rödgröna mycket upprörd över att jag talade om den "röd-grön-rosa röran" - det var uppenbart att det är en öm tå. Och detta illustreras ju med all önskvärd tydlighet nu.

Sossarna tror förstås att nobbningen av Sjöstedt ska kunna öppna för samarbete med mittenpartierna i Alliansen. Problemet för S den totala oerfarenheten av koalitionsregeringar. Man är vana att kunna spela ut de andra partierna mellan varandra, men det går inte längre - därav Löfvéns många suckar över "blockpolitiken".

Det blir förstås på sätt och vis spännande att följa utvecklingen. Medierna har redan börjat spekulera om socialdemokratiska och miljöpartistiska ministerposter. Känns som det bara är att försöka bortse från eländet, och se fram mot att Alliansen kommer starkare tillbaka. Antingen redan under denna mandatperiod eller senast under nästa.

Det är bra med förnyelse, och även om parhästarna Reinfeldt / Borg gjort ett fantastiskt arbete, så behöver moderaterna få nya namn i ledningen. Jag hoppas verkligen det blir bra folk och håller en knapp på Catharina Elmsäter-Svärd som verkar vara en jordnära och klok person. I övrigt är det bara Göran Hägglund som finns kvar sedan 2006. Med tanke på att Kristdemokraterna nu gjort det sämsta valet sedan 1994, och halverat sitt stöd sedan Hägglund tillträde tror jag att även han just nu funderar på sin framtida roll.

Annars kan vi som parti vara nöjda i Uppsala där vi hållit ställningarna på alla fronter, men naturligtvis är det trist att de rödgröna nu tar över styret både av kommun och landsting. Men, som sagt, Alliansen kommer starkt tillbaka nästa gång!

Hägglund varnar i Visby för vänstern

Nu är det dags för att utveckla välfärden, men med ansvar. Göran Hägglund lanserar en äldreboendegaranti i sitt tal på Almedalen just nu. Han målar också upp en bild av vad som kan hända om det röd-grön-rosa laget får makten i höst. Det blir chockhöjda skatter, tvångsdelning av föräldraförsäkringen, skattehöjning för dem som ger gåvor till ideella organisationer och en minst sagt osäker framtid när det gäller Sveriges försvars- och säkerhetspolitik

Alliansen bästa alternativet

I helgen hade vi vår distriktsstämma för Kristdemokraterna i Uppsala län i Knivsta. Göran Hägglund inledde och det första budskapet på självaste kvinnodagen var att nu, efter två mandatperioder med Alliansen vid makten har andelen kvinnliga generaldirektörer stigit från lite över 30% till 48%. När meriter och kompetens får styra, i stället för kontakter och partibok.

Annars var det ett tydligt linjetal inför valen som ligger framför oss i år. I EU-parlamentsvalet har vi goda chanser med 20% av väljarna som kan tänka sig att rösta på kristdemokraternas toppnamn Lars Adaktusson, och Göran tycktes också sätta sin förhoppning till vår färgstarka och duktiga kandidat från Uppsala, som står 2:a på listan, Ebba Busch Thor.

När det gäller valen är jag naturligtvis partisk. Men som jag så många gånger förut skrivit tror jag faktiskt att Alliansen har en chans att vinna. Och det främsta argumentet är regeringsfrågan.

Göran påpekade också att Alliansen faktiskt satsar mer på välfärd nu än innan tillträdet, närmare bestämt 53 miljarder kronor mer, inflationen borträknad, på välfärden, varav 22 mdkr på hälso- och sjukvård. 

Och det är väldigt lätt att glömma hur det faktiskt såg ut innan 2006. Det var en hög arbetslöshet, och varje dag förtidspensionerades 140 svenskar. Jag kollade upp den där siffran och hittade att 2004 så var det hela 200 personer som förtidspensionerades. Varje Dag! 

Jag möter fortfarande en del av de här personerna. Snacka om utanförskap - de kanske inte har det dåligt, eller saknar sitt arbete, men vilken enorm förlust för den svenska samhällsekonomin!! Förtidspension betyder ju just att man inte ska arbeta en enda dag till, under hela livet. 

Nu har tack och lov Alliansen ändrat detta så att målet i stället är att människor ska komma tillbaka i arbete. Jag har själv varit med och följt anställda i vårt företag i kontakter med försäkringskassa och vård på vägen tillbaka från sjukskrivning till arbete. Ett väl fungerande system. Visst kan det ha begåtts misstag, och i något fall har fel personer "utförsäkrats" (som vänstern älskar att kalla det, ungefär som de "ökande klyftorna" är ett favouttryck) - men huvudlinjen att folk ska gå från bidragsberoende och utanförskap till arbete och inkludering i samhället har varit framgångsrik, både för de enskilda individerna och för hela den svenska ekonomin.

Nej, jag hoppas varje svensk tänker sig noga för innan valet i september! Hur ska vi få ihop ekonomin i Sverige när ett parti som är tänkt som regeringsunderlag i en vänsterregering vill sänka  skatteintäkterna med 90 mdkr och minska arbetstiden med 1/4. Och hur blir det med försvaret? Eller med kärnkraften? Eller med skolan.

Ja, skolan har ju Alliansen nu äntligen gjort en rejäl insats för genom sitt utspel att minska klasstorlekarna i dag. Mycket bra. I kombination med den satsning som Alliansen i Uppsala kommun gör för att höja lärarlönerna med 5000 kronor kan det bli riktigt bra (där fick DN-ledaren svar på tal, och lärarförbundet). Och reformen att kräva att de som kommer in på lärarlinjen har en hög kompetens vid intagningen.

Både personaltätheten i skola och förskola behöver öka, samt lärarnas status och kompetens. Skolan och förskolan är viktiga för Sveriges barn och ungdom, även om den allra viktigaste institutionen och grunden naturligtvis är familjerna.

UNT om lärarlönerna i Uppsala

SvD om skolsatsningen, och analys av Göran Eriksson

Andreas Norlén om myndighetschefer

Grattis Ebba och Andreas

Stort grattis till Ebba Busch Thor och Andreas Carlson som idag blivit invalda som ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse!

Jag och Ingvild kom hit till Karlstad och jag fick uppleva lite av den goda stämningen på Kristdemokraternas riksting. Idag har Alf Svensson utnämnts till hedersordförande vilket är en pangstart på supervalåret och partiets 50-årsjubileum. Ett mycket smakfullt sätt för Göran Hägglund och partiledningen att knyta ihop säcken på Alf Svenssons fantastiska politiska karriär.

Och så det här med Ebba och Andreas då. Ebba, vårt Uppsalakommunalråd, var föreslagen av valberedningen och därför ingen jätteöverraskning. Fantastiskt att alla de nomineringar genom åren som jag och Uppsalaavdelningen gjort äntligen fått resultat. Det är ju egentligen en gåta att en person som förra året var 17 röster ifrån att bli vice partiledare inte sitter i partistyrelsen. Ebba kommer att tillföra både engagemang och energi och innebära ett lyft i partiledningen.

Men den stora smällen är det Andreas Carlson som står för. Det hör faktiskt till ovanligheterna att rikstinget inte följer valberedningens förslag, så det visar att Andreas har ett starkt stöd i partiet. Andreas är riksdagsledamot från Jönköpings län och vi hade glädjen att ha honom som talare på vårt årsmöte i Uppsala, då jag avgick som ordförande och efterträddes av Ingemar Virsén. Han har en stark ideologi och förmår fånga upp de frågor som ligger nära hjärtat hos vanligt folk. Alltså även han ett lyft för partiledningen.

Nu ser vi fram mot rikstingets två sista dagar och ett mycket spännande kommande valår!

Statens roll vid skilsmässor

Äktenskapet är en av det svenska samhällets viktigaste grundpelare. Visserligen har samboförhållanden blivit en viktig institution vid sidan av äktenskapen, men man kommer aldrig ifrån att det bara blir ett "äktenskap light", som antingen alltför lätt upplöses, eller i bästa fall leder till att folk faktiskt gifter sig efter ett tag.

Varför är äktenskapet viktigt för samhället? Jo, det är grunden för våra barns trygga uppväxt och därmed basen för ett framtida väl fungerande samhälle. Om inte barnen får goda första år tillsammans med sin mamma och pappa riskerar de att få ett sämre och mer osäkert liv, det kan vilken som helst statistik visa. Visst finns det exempel på att det kan fungera trots trasiga relationer, brist på kontinuitet och trygghet under barnens uppväxt, men jag tror att var och en inser med sitt sunda förnuft att det allra bästa för varje barn är att kunna växa upp i en trygg familj, med kontakt med sin mamma och pappa där dessa förmår att skapa en god relation och trygg miljö för barnen.

Vad får då detta för implikationer för politiken? Jo, för det första bör vi som idag ha en tydlig äktenskapslagstiftning där barnens bästa sätts i centrum. För det andra måste staten på olika sätt stödja föräldrar, makar och familjer att skapa goda och trygga uppväxtvillkor för barnen. Visst finns det gränser för politiken, helt klart, och där har Göran Hägglund talat med befriande klarspråk. Men det innebär inte att staten på något sätt kan vara "neutral" i dessa frågor. Genom skattelagstiftning, barnomsorgspolitik, skola och sjukvård så arbetar staten på olika sätt antingen för eller mot familjerna.

Därför är Benjamin Katzeff Silberstein fel ute i dagens SvD när han kritiserar Maria Larsson för att vilja utrusta staten med möjligheter att stödja familjer som genomgår en skilsmässa. Av egen erfarenhet ser jag hur viktigt det är med en utomstående hjälp för familjer som har relationsproblem och genomgår en skilsmässa. Tyvärr känner jag alldeles för många som gått igenom detta trauma (inte minst mina egna föräldrar) och relationsbrott som en skilsmässa innebär. Det är något som får betydelse både för barn och barnbarn! Visst kan man argumentera för att det är bättre att skilja sig än att leva i en destruktiv relation, och naturligtvis ligger det något i det. Hjälpen behövs ofta betydligt tidigare. Men min absoluta övertygelse är att det finns en utväg och väg tillbaka till försoning för varje relation, bara man själva vill. 

Det är det minsta man kan begära att staten bistår i denna svåra situation, om parterna så önskar. SvD:s ledare luktar libertarianism eller anarki där staten ska strunta i den viktiga institutionen familjen. Nej, staten borde i stället stärka familjen, exempelvis genom sambeskattning, och genom att ta bort den ensidiga förskolesubventionen så föräldrarna själva kan bestämma vilken barnomsorg de ska ha! Det är i sanning att erkänna politikens gränser gentemot familjernas självbestämmande!

Göran Hägglund i Almedalen

Göran Hägglund talar i Almedalen, här intervjuad i Aftonbladets tält. Talet var mycket bra med hederlig kristdemokratisk politik, och en återknytning till partiet för "verklighetens folk" som lanserades här för ett par år sedan.

Fast det är ingen tvekan om att Göran Hägglund gör sig bäst i intervjusituationen. Intervjun hos Aftonbladet och senare hos Niklas Svensson på Expressen var mycket underhållande. Exempelvis när Lena Mellin frågade hypotetiskt "anta att du och jag har ett barn ihop" - varpå Göran svarade - "Ska jag ta det som ett frieri?", till publikens stora muntration. Att man inte kan vara gift med två besvarade Göran med att det är han och riksdagen som står för lagstiftningen. Kanske något att tänka på till nästa sommar och ta hela, eller åtminstone delar av Almedalstalet i intervjuform? Bjud in Lena Mellin eller Niklas Svensson direkt på Almedalscenen!

DN 1 (m idolbilder av Ebba), 2, 3, 4, 5 SvD 1,2,3 XP, XP TV, AB 1,2,3

Tack Alf Svensson

... för det samlande och besinnande inlägget i DN idag. Kristdemokratin är en urkraft i det moderna Europa och har bidragit till att läka och försona såren som revs upp av Andra världskriget och Kalla kriget. I länder som Tyskland, Polen, Italien med flera har denna ideologi varit en räddningsplanka för länder sargade av kommunism, nazism och rasism. I stället har idéer och traditioner grundade på en tydlig naturrättslig etik fått vägleda Europa in i ett demokratiskt rättssamhälle där naturrätten sätter sin tydliga prägel inte minst genom den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.

Alf Svensson drar sig inte heller för att använda "k-ordet" som Göran Hägglund inte vågat ta i sin mun under mer än en enda partiledardebatt i riksdagen, och då precis efter han tillträtt (se AiP:s analys). Skall vi vara ett parti som samlar såväl liberaler som konservativa, kristna som sekulariserade, höger som vänster, ja då måste vi ha ett språk som inkluderar och gör att människor i olika läger ("verklighetens folk" som GH uttryckte det) känner igen sig.

I morgon bitti åker jag till Västerås bland annat för rikstinget där på lördag. Vi ska då rösta på partiledare och vice partiledare tillsammans med partistyrelse. Jag kan ärligt säga att jag inte vet till 100% vem jag kommer att rösta på, det beror på vem som klarar att visa en ambition att samla och leda i stället för att söndra och intrigera. Tyvärr har det funnits alltför mycket av det senare som jag också skrivit om här på bloggen tidigare.

Naturligtvis beror det också på vem som ställer upp. Om Ebba Busch är villig att kandidera kommer jag inte att tveka om att berätta varför jag tror partiet gör en historisk miss att inte ta tillvara på denna "Miss Busch" ;) och att jag själv med vad jag nu vet troligen hade förespråkat henne som förstanamn på det årsmöte för två år sedan (f ö med Mats Odell närvarande) där jag som nomineringskommitténs ordförande i stället talade för sittande kommunalrådet Gustaf von Essen.

Det har också stor betydelse för mig att presidiet ska bli allsidigt sammansatt. Därmed vill jag beroende vem som blir partiledare stödja kandidater som kompletterar denne och representerar andra delar av partiet.

I vilket fall som helst ser jag fram mot en period av sammanläkande av partiet och hoppas och tror att alla krafter kommer att hörsamma Alf Svenssons maning att lägga undan käbblet och fokusera på såväl vårt arv som vad Kristdemokraterna kan betyda i det framtida Sverige.


Följande pläderar för ett val av Mats Odell: Ebba Busch, Fredrik Segerfeldt, Lars Adaktusson, Alex Johansen, (även jag själv för ett år sedan...)

Se även Xenosidian, PJ Anders Linder

Ännu en person slutar

Enligt DN idag ska "Ove Tove" alias Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg nu omplaceras inom regeringskansliet (eller "avgå" som rubriken säger). Detta efter att han under sitt alias lagt ut nedsättande omdömen om partikamrater som Mats Odell, Bengt Germundsson, Annelie Enochson ("Stockkonservativ" och "går över lik" - något som Ehrenberg bett om ursäkt för när det uppdagats att han står bakom), Alf Svensson och Andreas Brovig, som Expressen avslöjade igår.

Det är inte så länge sedan en annan av Göran Hägglunds närmaste medarbetare, partisekreterare Lennart Sjögren slutade, bland annat som en följd av kontakter med ledande kristdemokrater som av dem upplevdes som tillrättavisande. Som jag skrev i Dagen nyligen ser jag allt detta som tecken på en osund partikultur som ytterst faller tillbaka på partiledaren själv. Huruvida Ehrenbergs medarbetare (och chef) kände till hans agerande är oklart vilket The campaign dossier påpekar - å ena sidan kan de som känner honom "lätt lista ut att det är han" och å andra sidan är det "ingen av oss har vetat om det här".

Se mer i Expressen, Dagen, Aftonbladet, Lena Mellin, Kent Persson (M), Tokmoderaten, Ola Theander,

Vi behöver samling, inte splittring

I dag ska Kristdemokraternas valberedning presentera sitt förslag på ny valberedning. Såvidare nytt verkar det dock inte bli (enligt TV4) utan valberedningen tycker att vi kan rulla vidare i gamla hjulspår, förutom att Mats Odell avpolleteras.

Det är i och för sig logiskt att om man föreslår omval av sittande partiledare så faller motkandidaten bort. Däremot kunde det varit rimligt att om man hade haft en ambition att läka samman partiet någon av Mats Odells medkandidater Bengt Germundsson eller Ebba Busch hade föreslagits som vice partiledare. Men i stället föreslås David Lega, en av Göran Hägglunds främsta stöttepelare som förs fram ett år efter att han kommit med i partiet.

Nej, tack och lov är det nu alla ombud på rikstinget 28/1 som har makten att välja partipresidium och jag hoppas och tror att de är så kloka så att de kommer att arbeta för en större samling och bredd än vad som har varit kutym under de gångna åren av vassa armbågar mot personer som inte varit tillräckligt lojala mot partiledningen.

DN DN2 DN3, Dagen Dagen2 , SvD, Margit Silberstein i SVT

Bloggar: Stig-Björn Ljunggren, Tokmoderaten, Martin Moberg

Kristdemokraternas framtid

I kväll i rapport har Mats Knutson utifrån en enkät till oss lokalavdelningsordförande spekulerat över Göran Hägglunds framtid som partiledare. Jag uttalar mig om att det är naturligt, i ett läge där vi gått bakåt i alla nationella val sedan 1999, att vända på alla stenar inklusive partiledarskapet. Det är inte särskilt lätt att få ett utrymme inom Alliansen, och vid flera tillfällen har väljare och sympatisörer varit frågande inför de signaler som sänts ut från partiledningen.

I Uppsala lokalavdelning har vi lämnat vårt förslag på det nya partipresidiet till valberedningen, och det ska bli spännande att se vad processen mynnar ut i för beslut på rikstinget i Västerås i januari. Det känns tryggt och bra att vi har så många goda företrädare för Kristdemokraterna att vi inte behöver vara oroliga för partiets framtid!

En sak som jag tror vi måste bli bättre på är att ta vara på de personer som har dokumenterat goda egenskaper som politiker, där kanske det enklaste sättet att mäta förtroende är i röster och kryss. Exempelvis Ebba Busch här i Uppsala gjorde ett kanonval och samlade 1679 röster, något jag skrivit om tidigare. Om vi inte förmår använda oss av personer som har förtroende och förmår entusiasmera och leda partiet framåt så är vi på ett sluttande plan. Hela vår demokrati bygger på förtroende och det får vi som politiker aldrig glömma.

KD-framgång gynnar äldre i Uppsala

I morse hade jag möte med Ebba Busch och fick visa vad UNT skrivit. Noterade att det var svårt för  UNT att få fram huvudnyheten att Kristdemokraterna och Alliansen fått bort köerna i äldreomsorgen. (Upplandsradion) För första gången sedan äldrenämnden infördes 2003 har kön på ca 125 personer som väntade på plats i äldreboende nu byggts bort genom ett aktivt och intensivt arbete. I spetsen för detta har ordförande Gustaf von Essen (KD) stått, supplerad och numera efterträdd av Ebba Busch, och naturligtvis bistått av ett väl fungerande äldrekontor. (Se även Ebbas blogg)

Men, det är förstås alltid skandaler och spekulationer som är mest spännande och i stället toppas helsidan i papperstidningen med en artikel om att Ebba Busch kritiserar regeringen för en dålig hantering av frågan om ersättning till utsatta barnhemsbarn, kryddat med några frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare. På unt.se finns inte ens huvudartikeln om äldreomsorgen med alls, men det är ju så media fungerar - positiva nyheter drunknar i (ibland påstådda) konflikter och andra snaskigheter. Inslaget på TV4 igår där även Ebba Busch intervjuas är också belysande.

Frågan om vad som händer i vårt parti är förstås intressant och spännande, men i första hand en intern fråga.

Nu får vi hoppas att partiet bättre förmår föra ut vad som är vår politik, också i förhållande till vad som är regeringens politik. Det är ju faktiskt så att det inte alltid är samma sak, men som minister och regeringsföreträdare är det svårt att tala om partiets politik när den skiljer sig från regeringens. Så det är inte alltid så lätt med tydligheten.

Mer om läget i partiet: Hallberg i Expressen, Gissén i Tv4, om Odell i UNT, om Hägglund i SvD,

Ebba igen

Nu har det hänt igen. Ebba Busch får frågan om hon vill bli partiledare. I gårdagens Dagens Samhälle under rubriken "Hägglunds tid rinner snabbt ut" kommer det som en sista fråga. Ebba säger klokt att "Min utgångspunkt är att jag ska finnas där jag gör bäst nytta för Kristdemokraterna." Tänk om alla politiker hade den utgångspunkten!

För någon vecka sedan skrev också Siwert Öholm i Världen Idag att Ebba borde ta över.

Hoppas vi blir riktigt många som vill arbeta för Krisdemokraternas bästa! Även om åsikterna om vad det bästa för partiet är skiljer sig något.

Därför Odell

Odell utesluter inte att kandidera som partiledare enligt TV4. Det är bra. Själv har jag motiverat varför vi anser att han är en bra kandidat på SVT Debatt. Och till DN håller min vice ordförande Ebba Busch fram Odells konsekventa hållning.

Nu kan man kanske tycka att det blir olyckligt med en offentlig diskussion om partiledarskapet i kristdemokraterna. Och jag ser det också i första hand som en intern fråga. Just nu är det valberedningen som har bollen, och de kommer med allra största sannolikhet att föreslå fortsatt förtroende för Göran Hägglund på rikstinget i sommar. Just därför att han också är en bra partiledare, har ett stort stöd och många goda sidor.

Men, jag tycker precis som KDU Uppsala att det är bra att debatten kommer upp (läs "Odell - KD:s ammoniak"). Det är nu den ska föras, inte om två eller tre år.

Hägglund vs Odell

Expressen har släppt nyheten om att flera kristdemokratiska partidistrikt har nominerat Mats Odell som ny partiledare. När vi i Uppsala lokalavdelning nominerade Mats Odell var inte syftet att föra någon offentlig debatt, utan helt enkelt spela in till valberedningen att vi fortfarande (liksom 2004) ser Mats Odell som en bra partiledare. Efter ett antal förlustval är det självklart att man måste vända på alla stenar inklusive partiledarfrågan.

Nu tror jag som KG Bergström att det inte är så stor chans att det blir partiledarbyte vid rikstinget i sommar, även om det är smickrande att betecknas som "det mäktiga Uppsaladistriktet". Bergström spekulerar dock över hur säker Hägglunds sits är och menar att petningen av Odell som minister skulle vara ett symptom på att Hägglund känner sig hotad som partiledare. Är det så vore det är oroväckande tecken på ledarskap som isolerar och söndrar snarare än samlar och enar. Men jag hoppas förstås att utnämningen av Attefall helt enkelt berodde på att han är en kompetent politiker som man ansåg lämplig för det delvis nya ministeruppdraget. Nu fick vi ju Mats Odell som riksdagsgruppledare i stället, något jag hört flera positiva kommentarer från vårt folk i riksdagen om.

Alliansfritt Sverige ser naturligtvis det hela som en konspiration från "kristen höger". Med deras måttstock torde dock både Demokraterna i USA och i synnerhet Republikanerna kunna betecknas som "kristen höger". Kanske också exempelvis CSU i Bayern. Med den måttstocken kallar även jag mig gärna för "kristen höger".

Nu närmar vi oss Norrköping för kommun- och landstingsdagar och jag ser ett fint Ebba Busch-porträtt av PJ Anders Linder i dagens SvD. Sedan skriver Hägglund förtjänstfullt om Samhällsgemenskap, vår förste partiledares Birger Ekstedts stridsrop från 60-talet. Bra att söka sina rötter i tider av storm - vi får se hur vinden blåser nu när rörelsen träffas ett par dagar.

Övrig media: DN, Martin Moberg (S)

Byta namn eller partiledare?

På partifullmäktige för några veckor sedan (samma dag som Göran Hägglunds vårdnadsbidrags-utspel) så sa jag att i andra partier när det går dåligt lyfter man frågan att byta partiledare. I vårt parti lyfter man frågan att byta namn... Faktum är att vi som parti sedan 1964 faktiskt bytt namn lika många gånger som vi bytt partiledare (2).

Jag tror inte vi ska byta namn. Kristdemokraterna är ett starkt varumärke i Europa som säger precis vad vi står för. När det gäller partiledarskapet kan vi konstatera att det finns en kultur av att inte ifrågasätta partiledarskapet inom (KD). Trots det har nu frågan kommit upp på allvar. Mina partikamrater här i Uppsala, Ebba Busch och Mikael Oscarsson har båda uttalat sig i Expressen och Rapport.

Bengt Germundsson har också tagit upp ett antal angelägna frågeställningar i Kristdemokraten nyligen.

Jag tror att det finns flera saker som Kristdemokraterna måste göra. Ett är att våga att sticka ut mer. Bergström ifrågasätter partiets existens eftersom vi i senaste valet inte hade någon tydlig profilfråga. Det håller helt enkelt inte att backa på tydliga och konkreta frågor som fastighetsskatt, bensinskatt, civiläktenskap eller vårdnadsbidrag. I stället måste vi hitta flera sådana krav som är enkla och tydliga för vanliga människor.

Ett annat är att ta vara på våra röstmagneter. Jag förstår varför Göran Hägglund agerade mot Lennart Sacrédeus inför EU-valet, men sådant måste man göra på ett annat sätt. När politiker som förmår dra mycket röster gång på gång skuffas undan i stället för att inkluderas och promotas, ja då är man som parti inne på en farlig väg. (Exempelvis Lennart Sacrédeus, Tuve Skånberg och Annelie Enochson)

Därför är det naturligt efter tre förlustval att partiledningen öppnar för en utvärdering av sitt ledarskap och funderar över vägar till förnyelse och förändring! Som Erik Weiman brukar säga - "om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått".

XP 1,2 DN 1,2 SvD
Bloggar: Jajamens, Tokmoderaten, Soilander, Rolf Eriksson

Citerad i Dagen

I Dagen idag är jag citerad angående vårdnadsbidraget - "Det är klart att vi vill ha ett bättre alternativ än dagens, ett statligt bidrag som gäller till sex år, men då bör man driva nya krav i stället för att säga att vi slopar det vi uppnått hittills!" (visserligen inte citerad med namn, men vill minnas att detta var vad jag skrev i enkäten till lokalordf). Jag tycker liksom Germundsson att det blivit en olycklig diskussion där det framstått som att (KD) lämnar kravet om vårdnadsbidrag. (Visserligen mildrat på olika sätt i efterhand - som av Hägglund i Dagen igår)

Så sent som i somras på rikstinget fastslogs just det jag påpekar att vi egentligen vill ha en reform som gäller hela landet och upp till sex år. Om det sedan heter vårdnadsbidrag eller något annat, eller hur man lägger upp det tekniskt som KDU (Ebba Busch) har idéer om är väl underordnat. Men då får man ju presentera det nya först, innan man säger något om att avskaffa en väl fungerande och genomförd reform.

Jag tror inte det är vårdnadsbidraget som gjort att väljarna flytt partiet. Snarare tvärtom! Det är denna typ av tydliga förslag och reformer som synliggör vårt parti och får folk att förstå vad vi faktiskt menar med att vi vill ha ett mänskligare Sverige!

Negative campaigning

På landstinget hittade jag den här annonsen i kristdemokraternas postkorg på baksidan av tidningen Arbetsliv (=läs inte den!). Snacka om "negative campaigning". LO:s hela syfte är att hänga ut (hänga upp och ner) Alliansens partiledare och få folk i Sverige att koppla deras personer till ohederlighet, dumhet och negativa känslor över huvud taget. Tyvärr kanske de lyckas till viss del. Men det är ett sorgligt exempel på de svenska fackföreningarnas politisering. Jag tycker det är synd att jag inte är medlem i ett LO-förbund, så att jag kunde tagit den här kampanjen som förevändning för att säga upp mitt medlemskap. Hoppas många av de fackanslutna Allians-anhängarna verkligen gör just det. LO-facken ska inte klaga över vikande medlemssiffror när det i själva verken är de själva som undergräver sin ställning och sitt existensberättigande som arbetstagarföreträdare.

Bloggar: Peter Soilander, Ebba Busch,

Vi vill dubbla vårdnadsbidraget

Det är det ingen tvekan om. Det är helt enkelt orättvist att en kommunal förskoleplats subventioneras med kanske 120.000:- kr, medan föräldrar som väljer att lösa barnomsorgen på egen hand har fått 0:- kr. Tack vare kristdemokraterna har detta höjts till 36.000 kr från 1-3 år. Då är det inte orimligt att även barn upp till 6 år får del av detta och att beloppet dubblas.

Nu är det tyvärr så att kristdemokraterna inte fått igenom detta i Alliansen. Men om vi får 50% av rösterna lovar både jag och Göran Hägglund att vårdnadsbidraget blir genomfört enligt våra förslag. Jag skulle tro att vi även med 30% i ryggen kommer att ha ganska goda chanser att få igenom detta. Kanske till och med med 15%, eller 7% som vi fick senast - det ledde ju till att vi nu fått igenom det begränsade vårdnadsbidraget den gångna perioden.

Att som Fredrik Reinfeldt säger detta skulle leda till ett brott mot arbetslinjen stämmer helt enkelt inte! Det är i högsta grad ett arbete att ta hand om små barn, och föräldrar på samma sätt som förskollärare borde få erkännande för detta mycket viktiga arbete! Låt oss hjälpas åt att uppgradera och uppskatta föräldrarnas insatser!

DN, SvD, Peter Andersson, Ab,