Spaning i Götaland och Skåneland

Under veckoslutet (torsdag till lördag) har jag efter 160 mil besökt 8 sydsvenska kommuner, och träffat mina kollegor som i alla de fallen sitter med de lokala majoritets- eller minoritetsstyren. Ett antal rådhus har jag sett, och det är ingen tvekan om att det är Helsingborgs som är det mest imponerande!

Rådhuset i Helsingborg från 1897

 

KD styr mer än S

Som jag skrev här på bloggen efter valet, så sitter KD i fler styren för kommuner och regioner än vad socialdemokraterna gör. Det som gäller i Uppsala kommun och i Regeringen (alltså vänsterstyren) är alltså inte det som är det vanligaste efter det senaste valet. Det är dock exempel på vad som ofta krävs för att socialdemokraterna ska kunna behålla sitt maktinnehav, nämligen samarbete med de liberala partierna.

Särskilt i södra Sverige finns dock många borgerligt styrda kommuner och regioner, och det var för mig inspirerande att besöka kollegor på några av dessa platser.

Bakgrunden till resan var också att jag gärna ville besöka Linköping, som har väldigt mycket gemensamt med Uppsala, och Lund som förutom universitet också numera har en ny spårväg på gång, något som vi funderat på även i Uppsala.

Linköping och äldreomsorg

Även om det inte kan mäta sig med Helsingborg är stadshuset i Linköping nog så pampigt där det ligger inrymt i den gamla Katedralskolan precis intill domkyrkan och slottet.

Linköpings slott, Domkyrkan och Stadshuset

Jag möttes av min kollega Denisé Cassel som nyligen tillträtt som kommunalråd efter att Sara Skyttedal blev EU-parlamentariker. Jag fick också tillfälle att dryfta äldrefrågor med Liselotte Fager, som är ordförande i Äldrenämnden i Lkpg. Fick tillfälle att lära mig hur Linköping lyckats hålla nere kostnaderna inom äldreomsorgen, och om vilka utmaningar de nu står inför när det gäller hemtjänst och särskilda boenden.

 Kommunalrådet Denisé Cassel, jag och Liselotte Fager, ordförande äldrenämnden

Vi tittade också på det nybyggda området Vallastaden - där också Sveriges modernaste livsmedelsbutik "Auto-mat" fanns. Man loggar där in med bankid, och sedan är det bara att gå in och förse sig i den obemannade butiken och under kameraövervakning betala. När vi tittade in fanns dock butikschefen på plats för att fylla på varor.

Vid entrén till Auto_mat - Sveriges modernaste livsmedelsbutik i Vallastaden

Växjö och SD-land

Från Linköping gick färden vidare till Växjö, där jag träffade delar av kommunfullmäktigegruppen med kommunstyrelseledamoten Jon Malmqvist i spetsen. Även Växjö är en stabilt borgerlig kommun som bland annat har LOV (lagen om valfrihetsystem) infört för särskilda boenden i äldreomsorgen.

Eftersom Jon också är ordförande i Kultur och Fritids-nämnden fick vi anledning att diskutera både arenor, och kulturpolitik. Växjö har ju gjort sig känt som staden där man sa nej till att ställa upp "Tanten med handväskan" på torget. En diskussion som för övrigt kopplade till Denisé i Linköping tidigare under dagen som befann sig i "kulturkrig" (se DN och ÖC) med anledning av en tavla i kommunens lokaler med en satirisk udd riktad mot just KD (det står "SD KD NYNAZISTER" bl a på tavlan).

 Delar av KF-gruppen i Växjö inne vid Björnen (mindre kontroversiell konst) i kommunhuset

Just konst och flaggning är ju något som i allra högsta grad kan få en del att tänka på Sölvesborg (se SVT och tidigare blogginlägg), kommunen med Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon som kommunstyrelseordförande. Jag passade därför på att passera Sölvesborg och Bromölla på vägen ner mot Lund, och kan konstatera att i små kommuner på landet finns det många utmaningar att ta tag i  - inte minst kopplat till alla nyanlända, och den kulturkrock som uppstått i samband med det. Om inte vi förmår identifiera, adressera, och ha en hållbar politik för den utmaning som flyktingmottagandet innebär så kommer det bli svårt att vara ett bra alternativ för vanliga människor framöver. Jag tror personligen att vi i KD har en stor fördel jämfört med Sverigedemokraterna, eftersom vi har en så tydlig ideologi i botten, som varken tummar på människovärde, solidaritet eller ordning och reda.

Läs gärna mitt förra blogginlägg om just denna del av resan.

Lund

I Uppsalas klassiska antagonist-stad, Lund, blev jag mottagen av gruppledaren Hedvig Åkesson. Dessutom finns där även kommunchefen Christoffer Nilsson som tidigare jobbat många år i Uppsala och kunde ge bra jämförelser våra kommuner emellan.

Torsten, Hedvig och Therese visade Lunds Renhållningsverk

Han har också lyckats rekrytera Therese Fällman, också från Uppsala, som ny förvaltningschef på Lunds Renhållningsverk där vi gjorde ett besök efter lunch på fredagen. Vi fick där se en spännande sopbil som presenteras på torget idag. Den är helt eldriven - ett ekonomiskt avskrivet chassi för gasdrift har gjorts om till ett för batteridrift. Ett bra tillskott till hela den redan fossilfria flottan av renhållningsfordon. Styrelseordförande i Lunds Renhållning är Torsten Czernyson som är Hedvigs företrädare som gruppledare för KD Lund, så han kunde ge ett intressant historiskt perspektiv både på Lunds framgångsrika renhållningsverksamhet, och på partiets historia.

Helsingborg, en borgerlig mönsterkommun

Dagen avslutades sedan med besök i ovan nämnda Helsingborg, en stad med Sveriges kanske pampigaste stadshus (det är klart att Stockholms stadshus är större, men det saknar Helsingborgs nationalromantiska stil, med bland annat ett antal fantastiska fönstermosaiker med historiska motiv). Min kollega Lars Thunberg med politisk sekreterare tog emot, och berättade även han en del om äldreomsorgen eftersom han sedan valet är ny ordförande i Vård- och Omsorgsnämnden i staden.

Helsingborg har styrts huvudsakligen av borgerliga partier under lång tid. Det har medfört att Helsingborg är unikt när det gäller att hålla i kostnaderna. Vilket framgår av en jämförelse i databasen Kolada när det gäller nettokostnadsavvikelsen, det vill säga den faktiska kostnaden relaterat till den förväntade kostnaden för kommunen sett till förutsättningarna.

Kommunalrådet Lars Thunberg och jag med de fantastiska glasmosaikerna i fullmäktigesalen

Halmstad och Markaryd

Så sista dagen stannade jag till hos kommunalråden Ella Kardemark, KD:s första i Halmstad, och Bengt Germundsson, kommunstyrelsens ordförande i kommunen med högst andel KD-röster - Markaryd. Tyvärr backade de något i senaste valet från 44% som de legat på i flera val, till endast 39%. Från Uppsala nominerade vi nyligen Bengt som ny vice partiledare, vilket han också valdes till på rikstinget i Umeå för någon månad sedan.

Kommunalrådet Bengt Germundsson hjälpte till som volontär i Secondhandaffären när jag passerade kommunen

I Halmstad är det politiska läget ganska likt det i Helsingborg. De fyra klassiska Allians-partierna (M C L KD) styr tillsammans i minoritet. I båda kommunerna minskade MP i valet, och lämnade därför i båda fallen styret som tidigare var blågrönt.

Nu kan man tycka att det borde väl inte vara så stor utmaning med V, S och SD som opposition, men i Helsingborg har dessa partier gått ihop och tvingat styret att återkommunalisera ett antal äldreboenden som idag drivs av Vardaga och Attendo. Vilket kommer innebära en fördyring på ett antal miljoner för kommunen. Så det är inte bara S och MP som kan ha problem att styra i minoritet - vilket också visar hur otillräkneliga SD är. I Halmstad har oppositionen fått igenom flera punkter i budgetomröstningarna, ungefär som vi i oppositionen i Uppsala.

Med Ella Kardemark, KD:s nya kommunalråd utanför Halmstad kommunhus

Sammanfattningsvis kan sägas att det var en väldigt givande och inspirerande resa. Jag kommer ha anledning att se mer av Helsingborg och Lund, för precis när jag planlagt min resa fick jag veta att hela Uppsala kommuns KSAU (det vill säga kommunalråden) kommer besöka dessa kommuner redan i januari.

Riksting med förnyelse

Ebba öppnar rikstinget i Umeå

Nya personer, ny politik

Rikstinget 2019 blev ett riksting med förnyelse av Kristdemokraterna. 2015 valde vi Ebba som partiledare och sa upp Decemberöverenskommelsen, 2017 i Uppsala präglades tinget av att Lars Adaktusson valdes som vice partiledare i stället för valberedningens förslag Emma Henriksson.

2019 har nu Ebbas partiledarskap satt sig i partiet. Med två stora valframgångar i ryggen blev Ebba omvald med stående ovationer, och luckan efter avgångne Lars Adaktusson fylldes av Bengt Germundsson, samme Germundsson som var tredjenamn efter Mats Odell och Ebba Busch Thor vid rikstinget i januari 2012. Den gången blev ingen av dem valda, men mycket har hänt sedan dess och idag är Bengt fortfarande kommunstyrelseordförande i Markaryd med ca 40% av rösterna, och sedan i vintras även KD:s gruppledare i SKL (Sveriges kommuner och landsting). Jag är väldigt glad över att han ingår i partiets presidium.

Landsbygd och integration

På det politiska planet innebar rikstinget också en förnyelse på flera plan. Partistyrelsen hade lagt två propositioner om landsbygds- och integrationspolitik med en rad konkreta förslag på dessa områden. Det gör att KD nu är det kanske vassaste partiet när det gäller landsbygdsfrågor, och att vi skärpt vår politik på migrations- och integrationsområdet.

Just migrationsområdet var en fråga som blev väldigt debatterad inför tinget, utifrån att partistyrelsen lagt ett förslag om att inte ensamkommande ungdomar ska kunna få ta med anhöriga i efterhand om de inte har försörjning för dem. Vi är ett parti som håller på att familjer ska hålla ihop, och därför tycker vi inte att man ska skicka sina barn ensamma över medelhavet och andra osäkra flyktvägar, utan att familjer ska hållas ihop. En del talare gjorde sig lustiga över att barn skulle förväntas försörja vuxna, något som inte händer i Sverige, men i mitt inlägg i debatten använde jag detta som en illustration till hur skev vår integrationspolitik har varit. Här är hela mitt 2-minutersinlägg i den debatten:

"Först vill jag tacka Kalmar som stödjer min motion om tiggeri 4:8. De som röstade nej till en reglering eller förbud mot tiggeri tidigare idag borde stödja denna eftersom den handlar om att förebygga de bakomliggande orsakerna till tiggeriet. 

När det gäller 4:29 om ensamkommande och anhöriginvandring yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag och Ebbas nyss meddelade tillägg. "Minderåriga barn kan inte försörja sina föräldrar" sa någon nyss. På en resa till Bryssel för några år sedan lärde jag känna Tomas, som sitter här i salen, och Georgis, båda från Norrköping med syriansk bakgrund. Georgis, numera framgångsrik företagare, berättade hur han fick börja försörja sin familj i hemlandet som 13-åring. När han senare kom till Sverige fick han beskedet att han inte fick jobba utan skulle leva på bidrag i stället. Ett tydligt exempel på den misslyckade svenska integrationspolitiken, som vi nu behöver komma tillrätta med. 

Igår talade jag om integrationspropositionen och lyfte fram Hans Eklinds förtjänstfulla arbete. Jag tycker faktiskt han personifierar kristdemokratisk politik genom sitt sätt att förena både hjärta och hjärna. Ett tydligt exempel på det var när han fick igenom ett förslag i socialförsäkringsutskottet om behandling av kristna konvertiter som kommit till Sverige. Kristdemokratisk politik som gick igenom med stöd av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det visar hur viktigt det är att kunna samarbeta med alla partier, och vara nytänkande och våga ta tydlig ställning när det gäller migrations- och integrationspolitiken. 

Slutligen vill jag bara yrka avslag på motion 4:15 som föreslår att det ska tillsättas en ensamhetsminister."

Höghastighetståg, tiggeri och burkaförbud

Två andra frågor som var uppe till diskussion var höghastighetståg där partiet nu bytte ställning och inte längre kommer arbeta för en ny stambana. Det är mycket bra, då de hundratals miljarder kronor denna investering skulle kosta riskerar bli en gökunge som trycker undan andra järnvägsinvesteringar och riskerar att sluta i att bli ett nytt Göta Kanal-projekt. Att säga nej satt långt inne i ett parti som KD med sin starka förankring i Jönköping, den stad som skulle gynnas allra mest med det nya stomlinjenätet för järnväg.

När det gäller Tiggeri gick min ersättare i kommunstyrelsen Eva Moberg upp och höll ett brandtal för en reglering av tiggeriet. Det hjälpte dock inte utan rikstinget biföll partistyrelsens förslag att avslå vår motion om ett nationellt tiggeriförbud, eller reglering i någon form. Dock avslog partistyrelsen med tingets bifall de motioner som yrkade på förbud mot tiggeriförbud - en liten seger i sig. Partiet kan alltså fortsatt tänka sig lokala regleringar, men det hade varit bättre med en tydlig nationell linje. Jag argumenterade för just detta i en debatt i SVT forum mot min kollega Jonas Sandwall i Uddevalla.
 

Min debatt mot Jonas Sandwall om tiggeri i SVT

En annan fråga som dock gick vår väg var att rikstinget röstade för att man inte ska kunna ha heltäckande klädsel (som burka och niqab) i offentlig verksamhet som skola och sjukvård. Ett viktigt ställningstagande att man inte kan vara maskerad i dessa miljöer.

God stämning

Det var en väldigt god stämning och trevligt att träffas, och särskilt roligt var det med så många nya delegater från Uppsala. Vi hade 12 ombud och ett antal ersättare, och faktiskt var nästan hälften av våra delegater uppe i talarstolen under de olika debatterna. Elias Moberg bistod mig i delegationsledningen och gjorde en fantastisk insats med tanke på att det både var hans första riksting, och att han inte har någon erfarenhet av att sitta i ett fullmäktige.

På rikstingfesten var de flesta på plats, och du kan se oss på fotot nedan

Uppsaladelegationen på rikstinget, under festkvällen på lördag

Grattis IGEN Ebba!

Idag gratulerar vi Ebba Busch Thor till formidabla 2477 kryss i kommunvalet i Uppsala, som nu precis blivit färdigräknat. Det är långt mer än vad övriga lokalpolitiker i Uppsala kan uppvisa, och det i absoluta tal. Blivande KS-ordföranden Marlene Burwick (S) fick t ex 2081 kryss och avgående Fredrik Ahlstedt (M) 1936.

Visserligen slog Ebba inte med sina 32% kryss "Mr 46%" (som vi får kalla honom numera), Bengt Germundsson i Markaryd, men det förtar inte Ebbas insats och popularitet eftersom det är en kommun i en helt annan storlek. Jag gratulerade Ebba på samma sätt för fyra år sedan, redan då gjorde hon en mycket stark insats i sitt första val. Det finns ingen anledning för oss andra kandidater att hänga med huvudet, jag själv fick till exempel bara en tredjedel av antalet kryss i förra valet (då landsting), utan vi ska självklart glädja oss alla över framgångarna i Uppsala.

Jag får också anledning att återkomma till min gamla käpphäst att vi måste bli mycket bättre på att ta vara på och lyfta fram de politiker som förmår samla röster och ge Kristdemokraterna en positiv bild utåt. Ebba är absolut ett framtidsnamn, och med tanke på att hon senast frågan vara uppe till omröstning bara låg 17 röster från att bli vice partiledare i stället för Maria Larsson tror jag det vore naturligt att hon nu får en ännu starkare roll i partiledningen. Tillsammans med personer som Andreas Carlsson som även han fått förtroendet att beträda ledande positioner både i partistyrelsen och nu senast i valet där väljarna valde honom framför två sittande ministrar som stod före honom på valsedeln.

Vi har nu en spännande mandatperiod framför oss, visserligen i opposition (till att börja med i alla fall). Men det tror jag bara ger större möjlighet att nå ut med vad som är Kristdemokraternas politik, vilket därmed kommer lägga en god grund för kommande framgångar för vårt parti, och för Allians för Sverige!

Vi behöver samling, inte splittring

I dag ska Kristdemokraternas valberedning presentera sitt förslag på ny valberedning. Såvidare nytt verkar det dock inte bli (enligt TV4) utan valberedningen tycker att vi kan rulla vidare i gamla hjulspår, förutom att Mats Odell avpolleteras.

Det är i och för sig logiskt att om man föreslår omval av sittande partiledare så faller motkandidaten bort. Däremot kunde det varit rimligt att om man hade haft en ambition att läka samman partiet någon av Mats Odells medkandidater Bengt Germundsson eller Ebba Busch hade föreslagits som vice partiledare. Men i stället föreslås David Lega, en av Göran Hägglunds främsta stöttepelare som förs fram ett år efter att han kommit med i partiet.

Nej, tack och lov är det nu alla ombud på rikstinget 28/1 som har makten att välja partipresidium och jag hoppas och tror att de är så kloka så att de kommer att arbeta för en större samling och bredd än vad som har varit kutym under de gångna åren av vassa armbågar mot personer som inte varit tillräckligt lojala mot partiledningen.

DN DN2 DN3, Dagen Dagen2 , SvD, Margit Silberstein i SVT

Bloggar: Stig-Björn Ljunggren, Tokmoderaten, Martin Moberg

Byta namn eller partiledare?

På partifullmäktige för några veckor sedan (samma dag som Göran Hägglunds vårdnadsbidrags-utspel) så sa jag att i andra partier när det går dåligt lyfter man frågan att byta partiledare. I vårt parti lyfter man frågan att byta namn... Faktum är att vi som parti sedan 1964 faktiskt bytt namn lika många gånger som vi bytt partiledare (2).

Jag tror inte vi ska byta namn. Kristdemokraterna är ett starkt varumärke i Europa som säger precis vad vi står för. När det gäller partiledarskapet kan vi konstatera att det finns en kultur av att inte ifrågasätta partiledarskapet inom (KD). Trots det har nu frågan kommit upp på allvar. Mina partikamrater här i Uppsala, Ebba Busch och Mikael Oscarsson har båda uttalat sig i Expressen och Rapport.

Bengt Germundsson har också tagit upp ett antal angelägna frågeställningar i Kristdemokraten nyligen.

Jag tror att det finns flera saker som Kristdemokraterna måste göra. Ett är att våga att sticka ut mer. Bergström ifrågasätter partiets existens eftersom vi i senaste valet inte hade någon tydlig profilfråga. Det håller helt enkelt inte att backa på tydliga och konkreta frågor som fastighetsskatt, bensinskatt, civiläktenskap eller vårdnadsbidrag. I stället måste vi hitta flera sådana krav som är enkla och tydliga för vanliga människor.

Ett annat är att ta vara på våra röstmagneter. Jag förstår varför Göran Hägglund agerade mot Lennart Sacrédeus inför EU-valet, men sådant måste man göra på ett annat sätt. När politiker som förmår dra mycket röster gång på gång skuffas undan i stället för att inkluderas och promotas, ja då är man som parti inne på en farlig väg. (Exempelvis Lennart Sacrédeus, Tuve Skånberg och Annelie Enochson)

Därför är det naturligt efter tre förlustval att partiledningen öppnar för en utvärdering av sitt ledarskap och funderar över vägar till förnyelse och förändring! Som Erik Weiman brukar säga - "om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått".

XP 1,2 DN 1,2 SvD
Bloggar: Jajamens, Tokmoderaten, Soilander, Rolf Eriksson