måndag 26 oktober 2020

Utveckla dagmammor, inte avveckla


Jag har en artikel om förslaget om det galna förslaget om etableringsstopp för familjedaghem i tidningen Dagen

Här är texten:
 
Linda Eskilsson (MP), min kommunalrådskollega i Uppsala, har varit regeringens utredare för fritidshem och pedagogisk omsorg. Utredningen innehåller några förslag till förbättringar, men det som den kommer bli ihågkommen för är det galna förslaget om etableringsförbud för all pedagogisk omsorg. Vi kristdemokrater arbetar för att detta förslag nu ska skrotas, och lyckligtvis ser det nu ut som att det blir just så. 
 
För många familjer och föräldrar är dagmammor ett bra alternativ till förskola – eller till att vara hemma själv som förälder med sina barn. Det ger en lugn, trygg hemmamiljö som för mindre barn, och barn med särskilda behov, kan vara avgörande för att en extern barnomsorg över huvud taget ska kunna fungera. Det innebär också ett alternativ för föräldrar som upplever det konfliktfyllt att lämna sin ettåring i en stor förskolegrupp när föräldrapenningen tar slut. 
 
Tyvärr har antalet dagmammor stadigt minskat. Det är ett yrke med långa arbetstider. Maxtaxan ger dessutom ett ekonomiskt incitament för längre vistelsetider för barnen. Många föräldrar tycker ändå att det är värt att under en kortare eller längre tid ta emot dagbarn i sitt hem – ibland också för att skapa en ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina egna små barn. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 
 
Uppsala, liksom många andra kommuner, har en pressad förskoleverksamhet: det är svårt att få plats i innerstaden och många verksamheter inryms i moduler och tillfälliga lokaler. Tyvärr vittnar “Förskoleupproret” bland personalen om en tuff arbetsmiljö med många barn per pedagog, en hög ljudnivå och dåliga arbetsvillkor. I stället för att stoppa alternativen till förskola bör de uppmuntras och utvecklas. 
 
Jag har själv startat en verksamhet i Uppsala, kooperativet Ekoxen, med många nöjda föräldrar till de hundratals barn som varit placerade i verksamheten. Det finns många exempel på familjedaghem som har både en genomtänkt pedagogik och erbjuder kompetensutveckling för personalen. 
 
Det har förekommit avarter inom branschen. Anställda som knappt pratar svenska, eller huvudmän som inte följer upp och stöttar sina anställda. Detta kan lösas genom högre krav, exempelvis på svenska språket, bättre inspektioner och en introduktionsutbildning. Men inte genom förbud. 
 
Tyvärr finns det många fördomar och lite forskning när det gäller barnomsorg. Hur vi utformar barnomsorg och förskola måste grundas på forskning och kunskaper om barns utveckling och emotionella, kognitiva och sociala behov. Vi måste också erkänna föräldrarnas viktiga roll i barnens liv. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 
 
Vi kristdemokrater föreslår i det utbildningspolitiska program som ska beslutas på kommande partifullmäktige att alla kommuner ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg. Det bör också göras en kartläggning i syfte att öka utbudet av denna typ av barnomsorg. Många vet i dag inte ens om att det finns några alternativ till förskolan. Genom bättre information, stöd för nyetableringar och bättre utbildning och kompetensutveckling kan både kommunala och fristående verksamheter inom pedagogisk omsorg utvecklas. 
 
Många partier tävlar om att framhålla förskolans roll – senast motionerade några socialdemokratiska riksdagsledamöter om obligatorisk förskola från två års ålder. Även om detta ännu inte är regeringens politik har Socialdemokraterna tydligt deklarerat att de vill utöka allmän förskola, som i dag gäller barn i åldern tre – fem år, att också gälla från två år. Barn som inte går i förskolan ses som ett problem. 
 
Den här typen av förslag är ett hån mot alla de föräldrar som gör allt för att antingen själva eller med hjälp av närstående eller pedagogisk omsorg lösa sin barnomsorg. Vi måste ge föräldrarna själva rätten att fatta beslut om sina små barns uppväxt och fostran, inte staten, kommunpolitiker eller offentliga byråkrater. 
 
Samtidigt ska vi självklart höja kvaliteten i förskolan, den barnomsorgsform som de allra flesta barn går i. Liksom i familjedaghemmen ska det även i förskolan vara små barngrupper, trygga vuxna som barnen kan knyta an till, och kompetenta pedagoger som kan utveckla barnens lärande och förbereda dem för skolan – särskilt i de övre förskoleåldrarna. Genom att bygga en högkvalitativ, evidensbaserad barnomsorg lägger vi grunden för en god uppväxt för barnen när de efter hand lämnar sin trygga hemmamiljö. Denna barnomsorg ska självklart innehålla olika alternativ, där familjedaghemmen fortsatt måste vara en självklar del. 
 
I fredags beslutade SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, om ett remissvar på utredningen. Majoriteten bestående av M, C, L och KD med stöd av SD yrkade att förslaget om etableringsstopp skulle avstyrkas. Det oroväckande är att det är socialdemokraterna och miljöpartiet som genom sitt regeringsinnehav öppnar för den här typen av galna förslag – vi behöver en ny politik för skola, förskola, barnomsorg och familj i Sverige!

fredag 23 oktober 2020

Omförhandla Uppsalapaketet

  

Pontus Lamberg och jag skriver i UNT

I dag har jag en artikel i UNT tillsammans med min kollega Pontus Lamberg (KD), gruppledare i Knivsta. Bakgrunden är Uppsalapaketet, där de flesta andra partier i Uppsala och Knivsta ställt sig bakom att bygga ut våra två kommuner med 48 000 nya bostäder.

Planerna för Knivsta är inte realistiska, och planerna för Uppsala behöver ändras. Vi jobbar därför för en omförhandling av avtalet.


Läs hela texten här:

Knivsta kommun och Uppsala kommun har tillsammans med Region Uppsala avtalat med staten om utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm. Med fyrspår hela vägen in till Uppsala och en ny järnvägsstation i Bergsbrunna ökar möjligheten för pendling både in och ut till Uppsala och Knivsta, och hela regionen kan utvecklas.

Problemet är villkoren för avtalet – 33 000 nya bostäder i södra Uppsala och 15 000 nya bostäder i Knivsta. Att Knivsta kommun med i dag 18 000 invånare ska kunna tredubbla sin befolkning till 2050 är orimligt och därför är en omförhandling av avtalet nödvändig. Detta visas också av folkopinionen i kommunen som genom namninsamlingar drivit fram ett hot om folkomröstning.

Vi kristdemokrater lyckades få med oss majoriteten i kommunen på att göra just det som en folkomröstning skulle kräva – att få en omförhandling med staten om Uppsalapaketet, i syfte att halvera byggandet till 7 500 bostäder. Därmed blir det märkligt att samarbetspartierna SD och Knivsta.nu fortfarande talar sig varma för en folkomröstning – när kravet redan är uppfyllt.

Det som emellertid bekymrar oss är den uppenbara oviljan från den politiska majoriteten att respektera beslutet om omförhandling – vilka signaler är det egentligen Knivstas styre ger till staten? Man talar utåt om hur viktigt det är att bygga höghus och få bort biltrafiken och nyligen presenterades två nya detaljplaner som bygger höghus just enligt intentionerna i avtalet med staten. Vi kristdemokrater yrkade som enda parti återremiss på detaljplanerna med hänvisningen till omförhandlingen. Återigen ett märkligt agerande från SD och Knivsta.nu som inte hade några egna yrkanden.

I Uppsala har vi påtalat vikten av att även Uppsala kommun deltar i omförhandlingen med staten. Om bostadsbyggandet i Knivsta ska halveras från 15 000 till 7 500 bostäder så får det konsekvenser även för Uppsala kommun. Exempelvis anser vi att ”Nysala”, skogsområdet på kommungränsen mellan E4 och järnvägen, bör tas med i avtalet. På samma sätt kan ju staten också spara en investering i järnvägsstation i Alsike och behöver bara bygga en ny påfart på E4 i stället för två.

Att ignorera det folkliga missnöjet vore ett misstag både för staten och för de socialdemokratiskt ledda styrena av Knivsta respektive Uppsala. Det kommer ge en stark reaktion i valet 2022.

Undersökningar visar tydligt att människor helst vill bo i en bostad de äger, gärna ett småhus eller radhus. Att då fokusera på enbart fem- och sexvåningshus med lägenheter är ett misstag. På samma sätt är det ett stort misstag att bygga igen grönområden som ligger tätt inpå nuvarande bostadsområden, exempelvis i Nåntuna. För oss kristdemokrater måste människors egna önskemål vara styrande i samhällsplaneringen, inte de stora byggbolagens eller kommunpolitiker som vill se sin egen kommun växa till varje pris.

På samma sätt är människor fortfarande beroende av bil, något som inte borde förnekas av planeringsutopister och verklighetsfrånvända politiker, utan i stället bejakas genom utbyggnad av laddinfrastrukturen och elledningar så att även elbilen får plats i framtidens samhälle. En utbyggd kollektivtrafik kan ge ett gott alternativ som efter hand som det byggs ut är attraktivt nog att själv ta andelar av biltrafiken. Men att begränsa folk genom att ta bort parkeringar och göra gator svårframkomliga är fel väg att gå. Både Uppsala och Knivsta är utpräglade landsbygdskommuner och det är något vi bör bejaka genom att ge även landsbygdsbefolkningen möjlighet att växa.

Det finns också en mängd andra områden där vi som kommuner borde ha en gemensam planering, förutom ovan nämnda planer för infrastruktur och bostäder, även VA-infrastrukturen där en sammankoppling av våra kommuner skulle ge större redundans i vattentillgång och avlopp och en möjlighet för kommunerna att växa samman på ett förnuftigt sätt.

Nej, låt oss lämna stadsplanerarnas våta dröm om en befolkning i Uppsala och Knivsta på 430 000 personer år 2050 mot dagens 250 000. En tillväxt med 100.000 på 30 år, vilket är prognosen utan de stora partiernas överbudspolitik, är en fullt tillräcklig utmaning för våra kommuner att möta.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala
Pontus Lamberg, gruppledare (KD) Knivsta

torsdag 22 oktober 2020

Sänkt skatt för bättre välfärd

 Jag och KD:s lokale ordförande Elias Moberg presenterar budgeten

Vi har nu presenterat vår budget för 2021 - Kristdemokraternas första egna budget för Uppsala kommun sedan 2017. (Hela budgeten finns här - se vår hemsida)

Efter tre år med gemensamma budgetar M-C-L-KD, och senare M-C-KD efter att liberalerna bytt sida i politiken vill vi nu presentera vad som är unikt för Kristdemokraterna.

Skattesänkning

Tillsammans med Sverigedemokraterna är vi de enda partierna som står fast vid det förslag som vi lagt ända sedan de rödgröna höjde skatten 2015 - att återställa denna skattehöjning på 30 öre. Vi kristdemokrater går till och med så långt så vi föreslår en sammanlagd skattesänkning på 50 öre under perioden 2021-2023.

Nu är inte skattesänkningar något självändamål, men genom att effektivisera kommunens verksamhet och fokusera på kärnverksamheten kan vi ge medborgarna i kommunen lite mer pengar att röra sig med. Vår skatt är för övrigt väldigt hög - jämför 21,14 öre per skattekrona som vi har med Sollentunas 18,12 eller Solnas 17,12.

Fördelen med sänkt kommunalskatt är att den kommer alla löntagare tillgodo, eftersom alla betalar kommunalskatt. Sänkt statlig skatt ger bara de rikaste mer pengar i plånboken.

Skenande kostnader och höga lån

Uppsala har under sex år med vänsterstyre haft mycket höga kostnadsökningar. Allra högst under valåret 2018 då kostnaderna ökade med hela 7%. Det är långt mer än inflationen, löneökningarna, eller befolkningstillväxten.

Visserligen har skatteinkomsterna stigit, men problemet är då att politikerna på vänsterkanten har låtit alla de ökade intäkterna gå åt till att svälla den kommunala kostymen, och inte minst administrationen. När jag började som kommunalråd förfasades vi över de över 50 kommunikatörerna som kommunen hade anställda - nu är de snart 100! Samtidigt har vänsterstyret beslutat om nytt stadshus för 1 miljard kronor, nya Studenternas för 1 miljard, nya Fyrishov för 1 miljard, och nu senast ny ishall för 500 miljoner kronor. Jag säger inte att vi inte ska bygga nya anläggningar, men till exempel äventyrsbad skulle vi kunna överlåta på privata företag som man gjort i Västerås och Örebro. Alla tunga investeringar i Uppsala gör nu att vi är uppe i en total låneskuld på över 17 miljarder kronor, 77.000 kronor per kommuninvånare.

Jag har sammanställt en översikt över just den här utvecklingen som du kan hitta här. "Sex år med vänsterstyre 2014-2020"

Satsa på välfärden

Man löser inte allt med mer pengar, men trots att vi sänker skatten, och håller nere kostnadsutvecklingen får vi ändå ihop ett gott resultat (över 3%) och prioriterar välfärden. 

Vi jobbar för att komma åt bidragsfusk, får till familjehemsplaceringar i stället för HVB-placeringar, och sätter personer i försörjningsstöd i arbete genom välfärdsjobb. Allt detta ger mer pengar till angelägna satsningar. Vi sparar dessutom på fritidsgårdar, offentlig konst, administration, kommunala skrytbyggen, trafikavstängningar i city och spårväg från resecentrum till Gottsunda. I stället är det äldreomsorg, trygghet och en högkvalitativ barnomsorg som prioriteras.

Jag är stolt över att representera ett parti som ställer sig på medborgarnas sida i Uppsala! 



söndag 18 oktober 2020

Bra ny domare

 

Amy Coney Barrett utfrågas i Senaten

Det blev en intensiv debatt på min privata facebooksida angående att jag hade svårt att välja mellan Trump och Biden. Antingen blev jag kölhalad för att jag inte tydligt tog ställning för Trump, eller hade många väldigt svårt att förstå att jag överhuvud taget kunde se något positivt hos Donald Trump.

En sak jag nämnde i UNT är att jag tror Trump, eller snarare det republikanska partiet, är bättre för USA. Ett tydligt exempel på detta är nomineringen av den nya domaren till USA:s Högsta Domstol, Amy Coney Barrett. Jag har under veckan vid ett tillfälle gått in och följt utfrågningen av Coney Barrett. Det var väldigt intressant.

Ted Cruz, Senator från Texas

Utfrågningen illustrerar politiken

Utfrågningen av Amy Coney Barrett (ACB) i Senaten illustrerar väldigt tydligt politiken i USA, och ger dessutom en väldigt sympatisk bild av de politiker som är aktiva på hög nivå i det landet. De är alla vältaliga, engagerade och pålästa. De refererar till värdefrågor som sällan nämns i svensk debatt. Exempelvis visar utfrågningen hur viktig familjen är, då bakom ACB hela familjen med man och sju barn (varav två adopterade från Haiti) satt bänkade. Många av frågorna rörde också ACB:s familj, tro och bakgrund, något som inte skulle förekommit i Sverige.

Jag kom in just precis innan Ted Cruz, tidigare presidentkandidat som tyvärr förlorade mot Trump 2016 i primärvalet, skulle ställa sina frågor. Det var särskilt intressant med tanke på att Cruz själv är jurist och har drivit frågor ända upp till Högsta Domstolen (och vunnit).

Vidare fick jag höra Dianne Feinstein, äldst i Senaten (87) och invald för Kalifornien 1992. Och slutligen Amy Klobuchar, Minnesotasenator som var en av konkurrenterna till Joe Biden under Demokraternas primärval.

Amy Klobuchar, Minnesotasenator

Alla utfrågare passade på att skicka med sina egna synpunkter - och vi har ett tydligt val mellan höger och vänster i amerikansk politik. Utfrågningarna blev en uppenbar del av den pågående valrörelsen, och som sagt mycket informativ och ett sätt att lära känna de olika toppolitikerna i USA bättre. Det är inte bara president som ska väljas 3/11 utan också en tredjedel av senatorerna.


Amerikansk politik följer en annan skala

Det är inte lätt att utifrån en svensk kontext bedöma och iaktta amerikansk politik. Så här skrev jag på min Facebook-sida angående detta:

I en svensk kontext är det väldigt svårt att tala om Trumps, eller den republikanska politikens positiva sidor, eftersom Sverige är så präglat av vänstertänkande, liberalism och socialdemokrati. Det amerikanska samhället och sättet att fungera är väldigt främmande för många svenskar. Det var också därför som väldigt många lämnade Sverige på 1800-talet, för här var "för trångt" både rumsligt och andligt. Tyvärr finns denna ådra kvar i Sverige (tillsammans med alla svenskar som blev kvar). Man kan bara ha en tanke i huvudet åt gången, Sverige är paradiset på jorden (eller en "humanitär stormakt" som man uttrycker det), och vi vet för det mesta det bästa för allt och alla. Jag efterlyser lite mer ödmjukhet - från alla. En bärande del av kristdemokratisk ideologi är ofullkomlighetstanken. Vi klarar inte att skapa ett helt fullkomligt samhälle - det är både Sverige och USA exempel på. 

Syftet att UNT tar upp frågan är naturligtvis att visa sina (ofta liberala) läsare att det finns politiker som stödjer republikaner och till och med Trump, och därmed kunna hoppas avskräcka läsarna att stödja dessa politiker. Och jag förstår att det inte är så lätt att i svensk kontext se några positiva sidor med Trump. Läste dock en intressant intervju i DN med Trumps tidigare sekreterare Madeleine Westerhout. För att vara en person som stått i hans absoluta närhet under flera år så uttrycker sig hon ändå förvånande positivt. I vilket fall som helst skulle jag kalla det överord som Uppsalas kommunstyrelseordförande Erik Pelling uttryckte det till UNT efter förra valet av Trump 2016 - "Det är en fascist i amerikansk förpackning som har fått makten. Det är fruktansvärt..." 

Jag har i ett tidigare blogginlägg påpekat att det inte är vi konservativa som är det främsta hotet mot demokratin, som de vänsterliberala vill framställa det. Inte ens Donald Trump är det hotet (även om han är en lynnig och oberäknelig narcissist).


Viktigt med konservativa domare

Varför ser jag då Trumps nominering av Coney Barrett som så viktig? Jo, i USA är Högsta Domstolen uttolkare av konstitutionen - och domare som ACB tillhör den skola som anser att detta är just vad HD ska göra - uttolka det som är moraliskt rätt eller fel. I USA är den naturrättsliga skolan betydligt starkare än i Sverige, som tillsammans med exempelvis Tyskland har en stark rättspositivistisk tradition ("Det som lagstiftaren, dvs Riksdagen, beslutar - är också det som är rätt"). Vi behöver en stark väktare för naturrätten - de principer som bland annat är formulerade i Europakonventionen, eller USA:s "Bill of Rights". Religionsfriheten är utgångspunkten för den första punkten i detta tillägg till USA:s konstitution (antagen 1791 - medan konstitutionen antogs 1776 redan), något som också Ted Cruz tog upp i sin utfrågning av ACB.

Ett argument som återkommande framkom mot ACB var att hon skulle vara ett hinder för "Obamacare" - Affordable Care Act - som ska behandlas av domstolen i november. Hon svarade väl - att hon avser att följa lagen när det gäller det domslutet. En annan sak som lyfts är att hon skulle vara ett hot mot "kvinnors rättigheter" - och då tolkar jag att det är den infekterade abortdebatten som slår igenom i rapporteringen. ACB är katolik och har engagerat sig "pro-Life" som är den mer abortkritiska polen i debatten där den andra, "pro-Choice", företräds huvudsakligen av vänstern och demokrater. Abortfrågan är en väldigt svår fråga - men man kan i alla fall konstatera att den amerikanska rättstillämpningen, som tillåter abort under hela graviditeten är fjärran till och med från svensk abortpraxis som strikt begränsar möjligheten att få abort till den tid fram till att barnet själv är livsdugligt. Paulina Neuding har skrivit en tänkvärd krönika om just detta i Dagens Samhälle för något år sedan. ("Radikal syn på aborter på 'goda' sidan i USA"). Jag har ingen farhåga att Amy Carey Barrett skulle vara något som helst hot mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Som USA Today konkluderar så innebar utfrågningen inga hinder för att USA nu kommer få en ny domare - unik i så motto att det är en förälder till sju barn som fortfarande har barn i skolåldern som väljs - en röst som också behöver höras i samhället!




lördag 10 oktober 2020

Trump eller Biden?

 

 

UNT har ställt frågor om vilken presidentkandidat i USA vi kommunalråd/gruppledare i Uppsala håller på. Alla svarade förstås Joe Biden, förutom gruppledaren för SD, Linnéa Bjuhr, som håller på Donald Trump.

Trump eller Biden

Jag har väldigt svårt att se varken Biden eller Trump som den bättre kandidaten. Politiskt ligger KD på en del sätt närmare Republikanerna, eftersom Demokraterna kan betraktas som mer "liberala" eller "vänster", men det är väldigt svårt att jämföra svensk och amerikansk politik (se nedan). 

Jag blev naturligtvis som många andra svenskar förfärad över hur Trump först lyckades bli Republikanernas kandidat för fyra år sedan, och sedan vinna över Hillary Clinton. Främst därför att han är en omogen, oberäknelig människa som inte borde ha en sådan roll. Både hans kampanj och hans presidentskap har skapat väldigt skarpa motsättningar i USA, eller snarare förstärkt den polarisering som redan finns.

Samtidigt har han politiskt lyckats genomföra mycket. Bättre ekonomi, en mer konservativ inriktning i USA, lägre skatter och mildrat de värsta avarterna efter Obamas handlingsförlamade politik. På utrikesområdet har hans administration medverkat i fredsuppgörelserna mellan Israel och Bahrain / Förenade Arabemiraten, och även i flera andra fall har USA skött sig förvånansvärt bra.

Jag säger dock i intervjun att jag tror att Trump är bättre för USA, men Biden för omvärlden. Med det menar jag att USA:s president är såpass viktig för den internationella stabiliteten att det bör vara en mogen och balanserad person. Annars kan farliga saker hända. Det vill jag inte riskera. Inrikespolitiskt tror jag dock som sagt att det är bättre med Trump, exempelvis gällande en sådan viktig sak som tillsättande av domare där Trump bidragit till att föra Högsta Domstolen i en mer konservativ riktning.

USA:s politik fjärran från svensk

Som sagt är det dock väldigt vanskligt att som svensk politiker ge sig in i en debatt om amerikansk politik. Både Biden och Trump står för att försvara dödsstraffet, för att medborgare i allmänhet ska få bära vapen, och har en bild av USA som världens centrum. Även om Biden säkert vill genomföra sociala reformer är USA ett land med enorma klyftor, där slavhandeln var tillåten fram till bara drygt 150 år sedan, och som är svårt traumatiserat av upprepade krig (dock flera gånger till demokratins försvar). USA är möjligheternas land, samtidigt tragediernas. På det sättet är de nordiska länderna mer av ett föredöme eftersom vi, i alla fall tidigare, haft en betydligt mer homogen befolkning, och mindre skillnader mellan rik och fattig.

Det finns dock många saker att ta efter i USA också, synen på familjen, civilsamhällets starka roll och den befriande avsaknaden av socialism. USA anklagas ofta för att vara värdekonservativt och för mig är det förstås något positivt.

Vad vore bäst

Det allra bästa vore förstås om vi kunde få tillbaka en president som Ronald Reagan - en bespottad republikan och utpekad skjutglad cowboy när han valdes 1981, men som sedan visade sig göra mycket positivt - inte minst för världsfreden.

Så jag ser nog mest fram mot nästa presidentval, 2024, och hoppas båda partierna då ska lyckas vaska fram personer som är mer mogna, samlande och mindre extrema i syfte att få en positiv utveckling i USA och resten av världen.