Spaning i Götaland och Skåneland

Under veckoslutet (torsdag till lördag) har jag efter 160 mil besökt 8 sydsvenska kommuner, och träffat mina kollegor som i alla de fallen sitter med de lokala majoritets- eller minoritetsstyren. Ett antal rådhus har jag sett, och det är ingen tvekan om att det är Helsingborgs som är det mest imponerande!

Rådhuset i Helsingborg från 1897

 

KD styr mer än S

Som jag skrev här på bloggen efter valet, så sitter KD i fler styren för kommuner och regioner än vad socialdemokraterna gör. Det som gäller i Uppsala kommun och i Regeringen (alltså vänsterstyren) är alltså inte det som är det vanligaste efter det senaste valet. Det är dock exempel på vad som ofta krävs för att socialdemokraterna ska kunna behålla sitt maktinnehav, nämligen samarbete med de liberala partierna.

Särskilt i södra Sverige finns dock många borgerligt styrda kommuner och regioner, och det var för mig inspirerande att besöka kollegor på några av dessa platser.

Bakgrunden till resan var också att jag gärna ville besöka Linköping, som har väldigt mycket gemensamt med Uppsala, och Lund som förutom universitet också numera har en ny spårväg på gång, något som vi funderat på även i Uppsala.

Linköping och äldreomsorg

Även om det inte kan mäta sig med Helsingborg är stadshuset i Linköping nog så pampigt där det ligger inrymt i den gamla Katedralskolan precis intill domkyrkan och slottet.

Linköpings slott, Domkyrkan och Stadshuset

Jag möttes av min kollega Denisé Cassel som nyligen tillträtt som kommunalråd efter att Sara Skyttedal blev EU-parlamentariker. Jag fick också tillfälle att dryfta äldrefrågor med Liselotte Fager, som är ordförande i Äldrenämnden i Lkpg. Fick tillfälle att lära mig hur Linköping lyckats hålla nere kostnaderna inom äldreomsorgen, och om vilka utmaningar de nu står inför när det gäller hemtjänst och särskilda boenden.

 Kommunalrådet Denisé Cassel, jag och Liselotte Fager, ordförande äldrenämnden

Vi tittade också på det nybyggda området Vallastaden - där också Sveriges modernaste livsmedelsbutik "Auto-mat" fanns. Man loggar där in med bankid, och sedan är det bara att gå in och förse sig i den obemannade butiken och under kameraövervakning betala. När vi tittade in fanns dock butikschefen på plats för att fylla på varor.

Vid entrén till Auto_mat - Sveriges modernaste livsmedelsbutik i Vallastaden

Växjö och SD-land

Från Linköping gick färden vidare till Växjö, där jag träffade delar av kommunfullmäktigegruppen med kommunstyrelseledamoten Jon Malmqvist i spetsen. Även Växjö är en stabilt borgerlig kommun som bland annat har LOV (lagen om valfrihetsystem) infört för särskilda boenden i äldreomsorgen.

Eftersom Jon också är ordförande i Kultur och Fritids-nämnden fick vi anledning att diskutera både arenor, och kulturpolitik. Växjö har ju gjort sig känt som staden där man sa nej till att ställa upp "Tanten med handväskan" på torget. En diskussion som för övrigt kopplade till Denisé i Linköping tidigare under dagen som befann sig i "kulturkrig" (se DN och ÖC) med anledning av en tavla i kommunens lokaler med en satirisk udd riktad mot just KD (det står "SD KD NYNAZISTER" bl a på tavlan).

 Delar av KF-gruppen i Växjö inne vid Björnen (mindre kontroversiell konst) i kommunhuset

Just konst och flaggning är ju något som i allra högsta grad kan få en del att tänka på Sölvesborg (se SVT och tidigare blogginlägg), kommunen med Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon som kommunstyrelseordförande. Jag passade därför på att passera Sölvesborg och Bromölla på vägen ner mot Lund, och kan konstatera att i små kommuner på landet finns det många utmaningar att ta tag i  - inte minst kopplat till alla nyanlända, och den kulturkrock som uppstått i samband med det. Om inte vi förmår identifiera, adressera, och ha en hållbar politik för den utmaning som flyktingmottagandet innebär så kommer det bli svårt att vara ett bra alternativ för vanliga människor framöver. Jag tror personligen att vi i KD har en stor fördel jämfört med Sverigedemokraterna, eftersom vi har en så tydlig ideologi i botten, som varken tummar på människovärde, solidaritet eller ordning och reda.

Läs gärna mitt förra blogginlägg om just denna del av resan.

Lund

I Uppsalas klassiska antagonist-stad, Lund, blev jag mottagen av gruppledaren Hedvig Åkesson. Dessutom finns där även kommunchefen Christoffer Nilsson som tidigare jobbat många år i Uppsala och kunde ge bra jämförelser våra kommuner emellan.

Torsten, Hedvig och Therese visade Lunds Renhållningsverk

Han har också lyckats rekrytera Therese Fällman, också från Uppsala, som ny förvaltningschef på Lunds Renhållningsverk där vi gjorde ett besök efter lunch på fredagen. Vi fick där se en spännande sopbil som presenteras på torget idag. Den är helt eldriven - ett ekonomiskt avskrivet chassi för gasdrift har gjorts om till ett för batteridrift. Ett bra tillskott till hela den redan fossilfria flottan av renhållningsfordon. Styrelseordförande i Lunds Renhållning är Torsten Czernyson som är Hedvigs företrädare som gruppledare för KD Lund, så han kunde ge ett intressant historiskt perspektiv både på Lunds framgångsrika renhållningsverksamhet, och på partiets historia.

Helsingborg, en borgerlig mönsterkommun

Dagen avslutades sedan med besök i ovan nämnda Helsingborg, en stad med Sveriges kanske pampigaste stadshus (det är klart att Stockholms stadshus är större, men det saknar Helsingborgs nationalromantiska stil, med bland annat ett antal fantastiska fönstermosaiker med historiska motiv). Min kollega Lars Thunberg med politisk sekreterare tog emot, och berättade även han en del om äldreomsorgen eftersom han sedan valet är ny ordförande i Vård- och Omsorgsnämnden i staden.

Helsingborg har styrts huvudsakligen av borgerliga partier under lång tid. Det har medfört att Helsingborg är unikt när det gäller att hålla i kostnaderna. Vilket framgår av en jämförelse i databasen Kolada när det gäller nettokostnadsavvikelsen, det vill säga den faktiska kostnaden relaterat till den förväntade kostnaden för kommunen sett till förutsättningarna.

Kommunalrådet Lars Thunberg och jag med de fantastiska glasmosaikerna i fullmäktigesalen

Halmstad och Markaryd

Så sista dagen stannade jag till hos kommunalråden Ella Kardemark, KD:s första i Halmstad, och Bengt Germundsson, kommunstyrelsens ordförande i kommunen med högst andel KD-röster - Markaryd. Tyvärr backade de något i senaste valet från 44% som de legat på i flera val, till endast 39%. Från Uppsala nominerade vi nyligen Bengt som ny vice partiledare, vilket han också valdes till på rikstinget i Umeå för någon månad sedan.

Kommunalrådet Bengt Germundsson hjälpte till som volontär i Secondhandaffären när jag passerade kommunen

I Halmstad är det politiska läget ganska likt det i Helsingborg. De fyra klassiska Allians-partierna (M C L KD) styr tillsammans i minoritet. I båda kommunerna minskade MP i valet, och lämnade därför i båda fallen styret som tidigare var blågrönt.

Nu kan man tycka att det borde väl inte vara så stor utmaning med V, S och SD som opposition, men i Helsingborg har dessa partier gått ihop och tvingat styret att återkommunalisera ett antal äldreboenden som idag drivs av Vardaga och Attendo. Vilket kommer innebära en fördyring på ett antal miljoner för kommunen. Så det är inte bara S och MP som kan ha problem att styra i minoritet - vilket också visar hur otillräkneliga SD är. I Halmstad har oppositionen fått igenom flera punkter i budgetomröstningarna, ungefär som vi i oppositionen i Uppsala.

Med Ella Kardemark, KD:s nya kommunalråd utanför Halmstad kommunhus

Sammanfattningsvis kan sägas att det var en väldigt givande och inspirerande resa. Jag kommer ha anledning att se mer av Helsingborg och Lund, för precis när jag planlagt min resa fick jag veta att hela Uppsala kommuns KSAU (det vill säga kommunalråden) kommer besöka dessa kommuner redan i januari.

Centerpartiet borde samarbeta med alla

Den nuvarande regeringskrisen illustrerar det ohållbara läget i svensk politik. Vänsterpartiet vill naturligtvis vara med och påverka - men det går ju inte. I januariöverenskommelsen står det uttryckligen att inte (V) ska ha något inflytande, och i fredags kväll uttalade Centerpartiet tydligt "Att förhandla med vänsterpartiet är däremot uteslutet" (se radioinslaget ovan).

Ger vänsterpartiet en utpressningssituation

I länken till aftonbladet ovan sa Jan Björklund i januari att man inte skulle riskera att ge SD en utpressningssituation. Det man nu gjort är att ge V en sådan utpressningssituation i stället. Januaripartierna har nämligen inte majoritet i riksdagen, och när V kommer överens med M och KD, som nu, så blir det med stor sannolikhet så. Precis samma dynamik som i Uppsala kommun, där V gång på gång sökt samarbete med oss i KD, eller i Uppsala-Alliansen, och då fått igenom sin politik (eller stött delar av vår politik som de tycker är bra och därmed fått igenom den)

Samtala med alla i stället för att utesluta samarbete

Centerpartiets tydliga ställningstagande mot samtal med Vänsterpartiet bottnar naturligtvis i att de inte heller vill samtala med SD. Det skulle se konstigt ut att ge ett "ytterlighetsparti" inflytande men inte ett annat.

Jag tycker dock att C borde köpa den linje som vi i KD intog i våras, och som M och Kristersson nu under veckan anslutit sig till och öppna för samtal med alla riksdagspartier. Inklusive SD.

Det handlar om S eller M

Med nuvarande parlamentariska sammansättning handlar det om vi ska ha en moderatledd politik -  med SD som i någon mån vågmästare, eller en socialdemokratiskt ledd politik - med V som i någon mån vågmästare. För min del föredrar jag att Sverige styrs av borgerliga partier än av socialdemokratin!

Det är också därför som debatten om samarbete blir så laddad, därför att för socialdemokraternas del så blir resultatet av att andra partier öppnar för samarbete med SD att de själva kommer förlora makten.

Fortsatt isolering och mobbning stärker bara ytterlighetspartierna

Ju mer vi isolerar, motarbetar och mobbar ytterlighetspartier som V och SD desto mer tjänar de själva på det.

Jag passerade under min resa torsdag-lördag även "SD-land" i form av Bromölla och Sölvesborg, två kommuner som nu har Sverigedemokratisk ledning. Bromölla är ganska illustrativt över hur det fungerar när man isolerar SD. Kommunen är en typisk före detta socialdemokratiskt styrd kommun - under decennier. Efterhand som majoritetsställningen försvinner måste S plocka in fler och fler andra partier - och 2010-2014 hade man valteknisk samverkan med hela Alliansen. Resultatet blev att alla partier gick bakåt, och SD kraftigt framåt. I senaste valet var så SD näst största parti (12 mandat mot socialdemokraternas 13 - för 20 år sedan hade S 25 - det är alltså i stort sett deras väljare som gått till SD), och blev därmed kommunstyrelsens ordförande / kommunalråd.

Min tes är att det är bättre att börja samarbeta med SD och låta partiet ta ansvar (och visa väljarna hur dåligt det fungerar) INNAN det går så här långt.

Vänsterliberala pressen rycker ut till Löfvéns försvar

Nu, när det blir uppenbart hur svagt nuvarande styre är, så rycker så många ut för att försvara bilden av att vi måste hålla SD ute (Läs - behålla regeringen Löfvén). Bland andra Wolodarski i DN hänvisar till Hedi Fried som länge varnat för SD, Löfvén själv kallar det enligt Aftonbladet "bottenlöst omoraliskt", och Csaba Perlenberg i Kvällsposten / Expressen uppmanar moderatväljare att gå över till C och L.

SD är ett problematiskt parti

Särskilt Wolodarskis hänvisning till Fried tycker jag väger tungt. Jag har många gånger kritiserat SD på denna blogg för deras tvivelaktiga bakgrund, och för att de exempelvis slirar i judefrågan.

Det finns väldigt många paralleller till utvecklingen i Tyskland och Europa på 30-talet. En stark demokrati-kritik, missnöjda människor, skuldbeläggningen av främlingar (judar respektive invandrare), en kris i de liberala lägren som inte förmådde fånga upp missnöjet, och många osunda värderingar som smög sig in i samhället.

30-talet är inte idag

Men jag tycker ändå det finns avgörande skillnader - på 30-talet var det fråga om partier som bejakade våld som politiskt instrument (kommunister och nazister). De hade paramilitära organisationer, uniformer, och våldsdemonstrationer inne i parlamentariska församlingar. Hot och våld blev verklighet inte bara i slagord utan i praktisk politik. Deklarationen om mänskliga rättigheter fanns inte ännu, och människovärdet och andra viktiga principer sattes i fråga.

Därför tycker jag det är en avgörande skillnad mot idag, och vi behöver inte vara så alarmistiska när det gäller samtal med SD och V.

Däremot hoppas jag naturligtvis att människor kommer genomskåda SD:s bluff i kommande val, men det kan de bara göra om partiet tillåts ta ett visst ansvar, och visa vad det (inte) går för!