Regeringsfrågan klarnar

 

I gårdagens debatt hos Aftonbladet gav Nooshi Dadgostar tydligt besked att Vänsterpartiet kräver att ingå i Magdalena Anderssons eventuella regering, för att de ska stödja den.

Det är en väldig kontrast mot att Annie Lööf bara dagen innan till DN deklarerade att hon kan tänka sig att regera med Socialdemokraterna, men bara om V inte ingår i den regeringen.

Det nya med Lööfs besked var att hon nu kan tänka sig samtal och samarbete med V, men fortfarande inte med SD. Även om hon säger att det inte ska vara ett "organiserat budgetsamarbete", så innebär det ändå att V är OK att samarbeta med, men inte SD. Det är ett tydligt besked.

Jag skrev efter Almedalen om att Kristerssons lag är bättre formerat än Anderssons. Det gäller lika mycket idag.

Även om journalister som Ewa Stenberg i DN försöker framställa det som att SD skulle "avstå ministerposter" så är läget ett helt annat. Och när det gäller frågan om hur "vallöftena ska betalas" så finns redan ett svar. M, KD och SD har redan ett "organiserat budgetsamarbete". Ja till och med så framgångsrikt att vår budget blev antagen av Sveriges Riksdag i höstas! Men SD varken har, eller kommer få några ministerposter. För det krävs ett stöd av en majoritet av Riksdagen. Och för det krävs ett regeringssamarbete. Något sådant finns lika lite som mellan S och V. Idag är huvudalternativet att M och KD bildar regering. Så länge M och KD är största blocket inom oppositionen är det naturligt.

Storleken spelar roll i politiken, men framför allt att man har ett förtroende och ett samarbete med en majoritet av partierna / mandaten.

Vill man ha en fortsättning på de senaste fyra årens kaos i riksdagen - rösta på S, V, MP eller C. Vill man ha en ny regering som fungerar - rösta på KD eller M! Jag är övertygad om att den regeringen kommer ha stöd av en majoritet (M, KD, SD och L) efter valet!

Sunda svenska värderingar

Artikel i Världen Idag

I dagens nummer av tidningen Världen Idag har jag en artikel om varför man bör rösta på KD för "sunda, svenska värderingar"

Här är texten:

Kristdemokraterna har som parti förändrats och utvecklats. Den största omvandlingen kom i slutet på 80-talet, då partiet blev en del av den europeiska kristdemokratiska rörelsen. Detta manifesterades i ett nytt namn (KD i stället för KDS) och ett nytt politiskt program som med hjälp av idéhistoriken Lars F Eklund fick en tydlig prägel av den katolska socialläran som är grunden för den kristdemokratiska idéutvecklingen de senaste 150 åren.

Från att ha varit ett sakfrågeparti som var engagerat i frågor som kristendomsämnet i skolan, bistånd till tredje världen, aborter, miljön och mot sekulariseringen så fick partiet ett sammanhållet politiskt program med naturrätt, människovärdesprincipen, solidaritet, subsidiaritet och naturliga gemenskaper.

Många tror att KD är ett kristet parti – och det är en ständig utmaning för oss som är aktiva att förklara att så inte är fallet. KrF i Norge krävde kyrkotillhörighet för sina förtroendevalda fram till 2011, men KD har sedan grundandet 1964 alltid stått öppet för alla oberoende av religion. Kristdemokratin utformades dessutom som något som skulle kunna stå på egna ben – utan någon gudstro eller religiös grund. Det är exakt samma grund som Europakonventionen för mänskliga rättigheter som bejakar förekomsten av allom givna värderingar (naturrätt) som finns där oberoende av vad politiker och parlament må besluta.

Självklart är det den kristna etiken som är grunden för vår ideologi, på samma sätt som den är grunden för hela den västerländska civilisationen. Att slaveriet är avskaffat, att människovärdet hålls högt, att vi har demokrati, tros- och yttrandefrihet anser jag vara tydliga tecken på att den etik som beskrivs i bibeln också fått genomslag i vårt samhälle. Diktatur och förtryck är inte utslag för dessa värderingar, vilket vi kan se i länder som plågas av det, som exempelvis i dagens Ryssland eller Vitryssland. Det är också en kraftig kontrast mot länder i mellanöstern som styrs av islamistiska regeringar, som Iran, Saudiarabien och Gaza. Salafismen (politisk islam) erkänner inte de mänskliga rättigheterna utan har i stället utformat ett eget Kairo-dokument grundat på Sharia.

En del kristna upplever att KD fjärmat sig från sin historia, men jag anser att vår koppling till kristdemokratisk idétradition är lika stark som alltid. Jag skulle till och med vilja vända på bilden och säga att dessa idéer nu har chans att få starkare genomslag än någonsin eftersom KD håller på att växa och bli ett större borgerligt parti som exempelvis CDU i Tyskland. Sverige behöver den värdegrunden, och en regering som kan ge bättre stabilitet än dagens. Nuvarande svaga socialdemokratiska styre har inte förmått komma till rätta med omfattande kriminalitet, hålla ordning på vilka personer som bor och rör sig i landet, vill inskränka föräldrarnas rätt att välja skola och barnomsorg och tvingas genom beroendet av Vänsterpartiet till omfattande kommunaliseringar och höga skatter.

Valrörelsen kommer nu mycket att kretsa runt ett svartmålande av SD som ”högerkonservativa”, ”neofascister” och halvnazister. Detta för att det är enda sättet för S att behålla makten genom att skrämma väljare och andra partier med att allt annat än S-styre kommer innebära kaos och katastrof. Jag tror dock att väljarna denna gång kommer att genomskåda bluffen. Vi måste kunna tala med och samarbeta med alla, även om det finns interna strider, odemokratiska rötter och företrädare som utesluts i vissa partier.

Jag har full respekt för att kristna engagerar sig i olika partier, och tror att kristna behöver stötta politiker på alla nivåer och i alla partier. Men Sverige behöver verkligen en ny regering, och då är det nödvändigt att rösta på KD om man vill få största möjliga genomslag för kristen etik och sunda, svenska värderingar. Vi står inför ett ödesval, och vi har inte råd med 4 år till av politiskt kaos i Sveriges riksdag.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala

 

Västerländska värderingar - inte nordisk härkomst

 

 

Min kritik mot Pelling i UNT idag 

I UNT idag slår Erik Pelling (S) knut på sig själv i sina försök att slingra sig ur sitt utspel som kom häromdagen att vi bör minska andelen personer med "utomnordiskt ursprung" i våra utanförskapsområden. Detta som försvar för S-minister Ygemans försök i veckan att övertrumfa SD i ett nymornat socialdemokratiskt intresse för människors härkomst och etnicitet.

"Nordiskt" bättre än "Västerländskt"

Det som slog mig är att både Ygeman och Pelling anser att "Nordisk" är bättre än "Västlig", eller "Västerländsk", som är det begrepp som används i Danmark.

Under sommaren har Hallengren och Ygeman besökt Danmark för att se och lära. Det är gott och väl - Ebba Busch och Andreas Carlson har gång på gång påpekat att vi måste lära oss av Danmark. Där har man genomfört såväl "bande-pakkene", åtgärdsprogram mot gängkriminaliteten, och "ghetto-pakkene", åtgärdsprogram för att komma tillrätta med utanförskapsområden. Mer om det nedan.

I Danmark är det just "västerländskt" som är måttstocken när man ska riva delar av "ghetton", bostadsområden som innehåller för få födda i Europa och andra västländer. Men det är ju inte var människor är födda som är problemet, utan vilka värderingar de står för. Här frågar UNT mig om just detta:

"Men vad skiljer er då från S? Ni talar om västerländska och icke-västerländska värderingar, S om nordisk och ickenordisk bakgrund.

– Etnicitet är ju svårt att göra något åt. Värderingar kan man ändra på. Vi inbjuder till att ta till sig de västerländska värderingarna medan S säger att de som är utomnordiska är diskvalificerade från födseln."

 

Vi behöver en värderevolution

Jag har gång på gång påtalat vikten av att prata om värderingar. Vi behöver konfrontera islamism, antisemitism, kriminalitet, klanstrukturer och våldsbejakande extremism. 

Kort sagt behöver vi en veritabel värderevolution där hederliga svenska värden som arbetsamhet, ärlighet, ansvar, rättfärdighet och dygd tas till heders igen.

Kristdemokraterna slog 1998 igenom efter att Alf Svensson lyft vikten av etik och moral i samhället. Detta behovet är idag större än någonsin.

Åtgärder i utanförskapsområden

Det är naturligtvis självklart så att socialdemokraterna har en poäng när det gäller att man behöver vidta åtgärder i exempelvis Gottsunda som tenderar att bli alltmer av ett parallellsamhälle och utanförskapsområde. 

I vintras besökte jag och de andra kommunalråden i Uppsala Odense i Danmark. Mest för att vänsterpartierna ville att vi skulle inspireras av Spårvägsutbyggnaden där. Men vi fick då en del hintar om utanförskapsområdet Vollsmose som ligger i utkanten av staden. De kallade stadsdelen just "Ghetto", och förklarade att stora delar av den delen av området ska rivas och få nya bostäder.

Jag är inte stängd för att vidta radikala åtgärder som att bygga om delar av exempelvis Gottsunda. Och framförallt vill vi inte att man bygger nya utanförskapsområden, som nu senast Bäcklösa och planeringen för Sävja som är på väg fram.

Jag tror att vi behöver fler småhus och bostadsrätter - och exempelvis i Gottsunda kan vissa radhus som är bostadsrätter omvandlas till ägda småhus, och några hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Det är snabba, enkla åtgärder som förändrar områdets karaktär. 

Men, vad är det egentligen sossarna vill? Registrera folks etniska ursprung? Jag har svårt att tolka deras obegripliga utspel till något annat.