Idag skriver jag i UNT om hur ordning och demokrati hotas av de islamister och kriminella som hotat och skadat polisen som skyddat vår grundlagsfästa yttrandefrihet.
Här är texten:
Ordningen och demokratin är hotad
Efter påskkravallerna runt om i Sverige har debatten gått hög om yttrandefrihet och lag och ordning. Nu har Rasmus Paludan sökt tillstånd för en koranbränning i Uppsala, kanske Gottsunda. För oss kristdemokrater är det viktigt att diskutera vilka värderingar som bär, och bör bära vårt samhälle.
Våra svenska värderingar har vuxit fram i vårt land de senaste 1000 åren – under intryck av kristen etik och västerländsk humanism. Vi bör aldrig tumma på demokratin och de mänskliga rättigheterna. Slaveriet förbjöds i Sverige 1335, kvinnofriden stadfästes 1280, yttrandefriheten formulerades 1766 och demokratin växte fram under 1800-talet. Tack och lov bevarades vi i Sverige i stort sett från fascismens och kommunismens härjningar i Europa, och vi har därför kunnat leva i ett fritt och öppet samhälle under hela 1900-talet. Det är lätt vi tar dessa viktiga värden för givna, och blundar för hot och antidemokratiska krafter.
Efterkrigstidens invandring har omformat vårt land från ett ytterst homogent samhälle, både etniskt, religiöst och åsiktsmässigt, till ett land där många olika kulturer möts – på gott och ont. Många nysvenskar kommer från länder där demokratiska traditioner saknas, där hedern fortfarande är lika styrande som i Sverige under vikingatiden, och där man aldrig gjort den värdemässiga resa som vi i västerlandet. Förtroende och tillit saknas och de demokratiska samhällsinstitutionerna ifrågasätts. Då måste vi så mycket mer lyfta våra svenska värderingar och slå vakt om den samhällsmodell som nu hotas.
Islamism är i första hand inte religion utan en politisk våldsideologi. I många övervägande muslimska länder har man brottats med att hålla politiska, islamistiska grupperingar stångna, såsom Muslimska brödraskapet, Al-Qaida eller IS. I Egypten lyckades man 2013, med repressiva åtgärder, stävja islamismen. IS har stoppats i ett våldsamt krig i Syrien och Irak. I Iran var dock den konstitutionella monarkin för svag för att hindra ett islamistiskt maktövertagande 1979. Även i Sverige har exempelvis Muslimska brödraskapet sökt positioner i vårt partisystem men under de senaste åren har denna islamism uppmärksammats och kunnat ifrågasättas, islamistiska skolor har stängts och företrädare för den islamistiska rörelsen har i vissa fall tagits i förvar för utvisning.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bränna en koran – jag beklagar de provokationer som från tid till annan utförs av konstnärer och politiska aktivister i syfte att svärta exempelvis islam, eller svenska flaggan för den delen. Provokationer från nazister, koranbrännare och anarkister gynnar bara skurkstater som Ryssland som vill svärta demokratiska västländer för att ta bort söklyset från sitt eget förtryck av sina medborgare.
Vi måste dock kunna tåla provokationer och aktioner som triggar oroligheter i ett öppet, demokratiskt och pluralistiskt samhälle. När vi börjar ifrågasätta rätten att bränna en koran, ja då böjer vi oss för de krafter som inte respekterar våra svenska demokratiska värderingar. Det är ett drag i den svenska folksjälen att till varje pris undvika konflikt och att när någon höjer rösten eller hotar med våld hellre böja sig för hoten än att stå upp för våra grundläggande värderingar. På ett sätt är det positivt att vi rannsakar oss själva och sannolikt är denna mentalitet ett arv av kristendomens ställning i vårt land (”jag fattig, syndig människa”). Men när denna defensiva inställning leder till att våld, hot, hedersstrukturer och kriminalitet tillåts breda ut sig, då är vi helt fel ute. Vi kan inte acceptera att poliser och annan blåljuspersonal offras för undfallenhet mot mobben. Det offentliga måste ha, eller ges, redskap att upprätthålla lag och ordning i vårt samhälle. Låt oss fortsätta stå upp för en öppen och fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, och inte backa för hot och våld från antidemokratiska krafter.
Jonas Segersam (KD), Kommunalråd Uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar