fredag 3 april 2020

Vi fick igenom gratis parkeringar

Krisledningsnämndsmöte på nytt hemmakontor

På bildens ses jag sitta vid mitt nya skrivbord på vårt nyinredda hemmakontor. Det här rummet, "bibliotek" kallat på husritningen, blev bara en avställningsplats för diverse möbler när vi flyttade in för fem år sedan. Nu, när arbete till stor del bedrivs på distans, tog jag och frun tillfället i akt och såg till att kontoret kom på plats.

Fjärde krisledningsnämnden

På bilden sitter jag i möte med krisledningsnämnden som hade sitt fjärde möte. Mer och mer på distans - nu börjar rutinerna funka för att vi verkligen ska kunna hålla möten via nätet.

Jag tycker dock ännu det är något störande med distansmöten att en del personer inte deltar aktivt - med bild - utan står och diskar, går runt och håller på med annat, äter mat etc. Jag tycker att man bör avsätta tiden för möte, även om man är med på distans. Och helst delta aktivt. Annars är det ju inte så stor idé att man är med. Men detta gäller ju möteskulturen i stort. Det är naturligtvis vanligt även på "riktiga" möten att ganska många personer (numera när det är möjligt) sitter och håller på med andra saker - på sina datorer och på andra skärmar. Det är naturligtvis inget som hindrar om man gör det på ett bra sätt.

Mer stöd till näringslivet

Alla fem beslut vi fattade hade bäring på stöd till näringslivet och civilsamhället. Det mest glädjande är att vi nu får gratis parkeringar i centrum! Under två timmar får man parkera i centrala Uppsala för 1kr/timme - i syfte att underlätta tillgången till butiker och restauranger där. Ett förslag jag lyfte för tre veckor sedan, och som nu alltså är genomfört. (jämför Lunds modell).

Sedan preciserade vi ett tidigare beslut om att tidigarelägga investeringar och inköp - mycket bra jobbat av vår inköpschef Susanne Afzelius!

De två andra näringslivsbesluten gällde att tillskriva staten för att polisen mer skyndsamt kan handlägga tillstånd för uteserveringar, samt att sänka några arrenden för de som hyr mark av kommunen.

Samarbete med civilsamhället

Det femte beslutet gällde en särskild överenskommelse med Röda Korset - i syfte att kunna koordinera samarbetet med civilsamhället. Bakgrunden är att staten genom MSB ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner, Röda Korset, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Sveriges stadsmissioner och Riksidrottsförbundet om samverkan med civilsamhället.

Det är mycket bra att vi anstränger oss för att få ett bättre samarbete med civilsamhället. Vi behöver nu bygga upp den lokala samverkan på ett bra sätt, jag framförde att det är viktigt att man anpassar satsningarna till hur föreningslivet och civilsamhället ser ut just i Uppsala. Svenska kyrkan exempelvis har ju sitt centrum just i Uppsala - och här finns dessutom samarbetsorganisationen Uppsala Kristna Råd där nästan alla kristna samfund ingår (inklusive exempelvis Frälsningarmén som jag nyligen nämnde i en artikel om civilsamhället). Uppsala Stadsmission är kopplad till Diakonistiftelsen Samariterhemmet, som är en annan viktig lokal aktör. Dessutom finns andra religiösa och frivillig organisationer som har en mycket viktig roll i arbetet för vår stad i denna svåra tid. Jag hoppas samarbetet med kommunen kan vidareutvecklas, även inom ramen för LÖK.

Ordförandebeslut om skola

Slutligen några ord om skolan, där jag är vice ordförande i Utbildningsnämnden. Vår ordförande Helena Hedman Skoglund (L) har fattat några bra och väl förankrade ordförandebeslut. Dels att ta bort avgiften för de som säger upp en förskoleplats, så att de inte behöver betala sista månaden, och dels en del justeringar för gymnasieeleverna (förlängning av terminen för vissa, 30/4 blir skoldag, gruppaktiviteter blir tillåtna på skolorna särskilt för att avgångselever ska kunna få klart sin examen, med mera).

Just skolan är väldigt viktig att vara öppen för olika alternativ. Vi är nästan det enda landet i Europa som i huvudsak har skolorna öppna. Jag tror man skulle kunna ha mer distansundervisning i högstadiet

måndag 30 mars 2020

Corona


Coronaviruset har börjat komma närmare inpå oss. I Uppsala finns redan många sjuka, några har redan avlidit. Det är något som berör allt fler av oss, när vi hör om människor som vi känner till som är drabbade.  

Som kommunalråd är jag en av 11 personer som utgör Krisledningsnämnden, som är aktiverad sedan två veckor tillbaka. Jag skulle därför vilja säga några saker om tre områden - ekonomin, skolan och dilemmat i synen på Corona.

Företagandets villkor

För det första vill jag säga något om ekonomin. Många beslut fattas nu av politiker på riksnivå och på lokal nivå. Besluten kan både drabba och hjälpa enskilda näringsidkare - och i vilket fall som helst är den nuvarande situationen en stark påfrestning för stora delar av vårt samhälle.

Ett perspektiv som jag tycker ofta saknas i beslutsfattandet är förståelsen för enskilda företagares situation. Vi som fattar och bereder besluten är offentligt avlönade. Vi får våra löner oberoende vad som händer, och lönen baseras på position och inte prestation. Det är både en trygghet och en utmaning.

Men, för enskilda näringsdrivande så finns inte den här tryggheten. För en musiker som lever på frilansuppdrag, en elektriker som gör sina jobb hemma hos privatpersoner, eller en hotellägare som får sina enda inkomster från hotellgästerna så innebär varje avbokning en utebliven inkomst - i korthet en utebliven lön. Därför har nu redan de som är verksamma i de mest utsatta branscherna permitterat sina anställda. Värre är det för släkt och familj och delägare som inte kan permitteras utan helt enkelt blir utan inkomst. Det är företagandets villkor. Större möjligheter men också större risker - något som de som aldrig själva drivit företag riktigt förstår.

Jag har startat företag och betalat ut löner till 20 - 30 personer, och vet vilket ansvar det innebär. Jag skulle önska att fler beslutsfattare hade den insikten.

Det är bra att vi i Krisledningsnämnden i Uppsala kommun för en vecka sedan fattade beslut för att stödja lokala företag. I fredags preciserade vi ett av besluten när det gäller uteserveringar, och vi fick även information om tidigarelagda kommunala investeringar och inköp. Mer kan göras - flera beslut behöver konkretiseras, dialogen med företagsföreträdare bli bättre, och fler kreativa förslag leda till konkreta beslut. Jag lyfte redan för två veckor sedan idén om gratis bilparkering i centrala Uppsala, dels av smittskyddsskäl, och dels för att stödja näringslivet. Frågan är under utredning och jag hoppas på snart beslut.

 

Skolan - öppen när det är lämplig ur smittskyddssynpunkt

Eftersom jag är vice ordförande i Utbildningsnämnden i Uppsala har jag följt dessa frågor extra noga. När det gäller skolan så tog jag redan för drygt två veckor sedan också upp frågan om att om möjligt bedriva undervisning på distans, eller förskjuta terminen. Följande måndag kom regeringens riktlinje om att om möjligt arbeta på distans, vilket föranledde mig att åter ta upp frågan om distansundervisning för gymnasiet. Följande dag kom så regeringens direktiv om just detta, och på ett extrainsatt möte med utbildningsnämnden fattade vi beslut.

Om det fungerar med distansundervisning även på högstadiet, tycker jag att vi i Uppsala kommun borde överväga även detta, om inte nationell lagstiftning eller regelverk lägger hinder i vägen.

Jag skrev i veckan under en artikel i UNT tillsammans med ordförande i Utbildningsnämnden, Helena Hedman Skoglund (L), därför att jag tycker det ligger ett värde i att vi visar politiskt samförstånd i det här läget. Jag var inte med och formulerade texten, och min tolkning av textens budskap var att vi skall följa nationella direktiv, inte hålla skolorna öppna om det är olämpligt ur smittskyddssynpunkt. Därför tycker jag att rubriken blev olycklig - "Vi vill ha skolorna öppna så länge det går"  (i texten står det "så länge det är lämpligt ur smittskyddssynpunkt").

Jag tycker faktiskt det är märkligt när statsepidemiolog Anders Tegnell lägger jämlikhets- eller  folkhälsoperspektiv på rekommendationer från myndigheterna. Som för någon vecka sedan  i form av att om inte gymnasieeleverna kan få sin examen så "riskerar de att drabbas av i stort sett alla sjukdomar som finns" (se DN 26/3).

Två olika synsätt när det gäller Coronapandemin

Med det är vi inne på mitt tredje område. Hur vi politiker ska förhålla oss till situationen. Många känner stor oro och rädsla i den här situationen, och det måste vi möta. Vi måste dock också fatta beslut som i många fall kan få negativa konsekvenser för många människor.

I coronadebatten tycker jag mig skönja en viss höger - vänster skala. Till vänster tenderar man att hylla systemet, förneka riskerna, och hänvisa till myndigheter och det offentliga Sverige för att hindra "onödiga" och "överilade" politiska beslut. Lite mer på högerkanten blir en del personer alarmistiska, kräver krafttag för att hindra smittspridningen, kritiserar bristen på ansvarstagande och förutseende åtgärder. Man har ofta en större misstänksamhet mot det offentliga, svenska "systemet" och anser att var och en måste ta ett eget ansvar.

Det ligger något i båda synsätt. Som politiker måste vi ta hänsyn till båda. Jag ser dock en hel del problem med ett svenskt kollektivistiskt tänkande som sätter hela sin tilltro till att myndigheter och det offentliga samhället ska klara alla utmaningar. Tyvärr är inte det svenska samhället så felfritt och allvetande. Det fattas felaktiga beslut även här, och det finns en risk att vi inte tar hot utifrån på allvar. Vi är faktiskt "fredsskadade" som Mikael Oscarsson, vår riksdagsledamot och försvarspolitiske talesman brukar påpeka (Elisabeth Åsbrink skrev en väldigt träffande analys av just detta i dagens DN). Sverige har varit så skyddat från krig och katastrofer att vi inte riktigt tar på allvar de hot och faror vi ställs inför. Det gäller såväl pandemier som krigshot och naturkatastrofer. Här tror jag att vi behöver bli bättre att förebygga och hindra de potentiella hot som finns.

Utebliven testning och motstridiga budskap

En sak som bekymrar mig i det aktuella fallet med Corona är att inte Sverige bättre har byggt ut testningen av om personer har Corona-viruset och inte, som exempelvis Sydkorea och Tyskland har gjort. Hade vi i varje enskilt fall kunna vetat vem som är smittad och inte, genom en provtagning i ett tidigt skede, tror jag smittspridningen hade kunnat begränsas betydligt bättre. Lyckligtvis har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat satsa totalt 90 miljoner på utökad testning och forskning runt Covid-19. Men det här har varit ett stort problem.

Ett annat problem är att de signaler som ges ofta är väldigt motstridiga. Å ena sidan fattar Transportstyrelsen beslut om förlängd frist för byte av dubbdäck för att det ska bli glesare i kön. Å andra sidan fattar kollektivtrafikmyndigheterna beslut om färre turer med påföljd att det blir fullare på bussar och tåg. Å ena sidan förbjuder regeringen offentliga samlingar med över 50 personer, å andra sidan är det fortfarande tillåtet med hundratals skolelever i samma byggnad.

Jag skulle gärna se ett lite tydligare politiskt ledarskap i den här situationen, vi kan inte enbart hänvisa alla beslut och riktlinjer till fackmyndigheter och experter. Ibland måste också politiker våga fatta nödvändiga beslut.

Det finns mycket att göra i den här situationen, men jag vill ändå passa på att säga att jag grundläggande är nöjd med det engagerade, uthålliga och strukturerade arbetet som sker inom Uppsala kommun, även om det naturligtvis sker fel och fattas felaktiga beslut även här. Det politiska styret är måna om samförstånd, och jag hoppas och tror att vi tillsammans ska kunna jobba vidare för att i största utsträckning hindra de negativa effekterna av Coronapandemin i vår kommun.

Tack!

fredag 27 mars 2020

KD och SD lägger gemensamt förslag om barnomsorg

Jag och SD:s gruppledare Linnéa Bjuhr efter radiomedverkan

Radio Uppland rapporterade i veckan om Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas gemensamma initiativ på Utbildningsnämnden på onsdagen att utveckla den pedagogiska omsorgen i kommunen.

Pedagogisk omsorg behöver utvecklas

"Pedagogisk omsorg" är ett begrepp i skollagen från 2011 som innefattar det som tidigare kallades dagmammor, familjedaghem och flerfamiljsystem. Alltså alternativen inom barnomsorgen till Förkolan. Båda våra partier ser fördelarna att utveckla denna verksamhet - lägre kostnader, en avlastning för den hårt belastade förskolan, högre nöjdhet hos föräldrarna och en bättre balans inom barnomsorgen. Idag är bara 400 barn placerade i pedagogisk omsorg i Uppsala, jämfört med 11 500 som går i förskola.

Det behöver bli betydligt enklare att bli dagmamma / dagbarnvårdare, eller starta familjedaghem än idag - både i kommunal och enskild regi. Därför behöver kommunen förbättra informationen, något som för övrigt vi Kristdemokrater motionerat om redan tidigare (motion av Martin Wisell från 2017 som behandlades i början av förra året)

Vi föreslår också att de aktörer som idag finns inom kommunen när det gäller pedagogisk omsorg skulle inbjudas till ett nätverk där man kan dela erfarenheter och uppmuntra varandra.

Inte fel att samarbeta med SD

Jag har skrivit mycket om Sverigedemokraterna på den här bloggen - att de har tvivelaktiga rötter, slirar i judefrågan och att vi har en olika grund för synen på vad som är svenska värderingar.

Men det hindrar inte att vi måste kunna samarbeta om vi är överens i olika sakfrågor. Jag skrev för ett tag sedan om att Centern och Liberalerna borde omvärdera sitt avståndstagande. Vi kan inte ha ett politiskt styre i Sverige och Uppsala som har som gemensam sammanhållande värdering att man inte ska samarbeta med andra partier (Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna).

Initiativet från KD och SD i Utbildningsnämnden

I KD Uppsala tog vi beslut för över ett år sedan om att samarbeta / samtala med alla partier. Därefter har Vänsterpartiet upprepade gånger tagit initiativ till samarbeten vilket leder till mer pengar till äldreomsorgen (förra årets ändringsbudget), bättre tillgänglighet för funktionsnedsatta på badplatser (gemensam motion), mer pengar till förskola, socialtjänst och LSS (årets ändringsbudget), med mera.

Att SD först nu ställt frågan om ett konkret samarbete kanske beror på att de inte sett sig själva som någon samarbetspartner, eller trott att någon annan är intresserad (vilket kanske inte är så konstigt). Till skillnad från SD som genom sin skarpa retorik skapat distans till övriga partier har vi kristdemokrater varit med och tagit ansvar från första början vi kom in i riksdagen. Att ta ansvar och samarbeta med andra för att få igenom bra politik är något vi kommer att fortsätta med.


onsdag 25 mars 2020

Civilsamhället behöver kliva fram


I Världen Idag skriver jag om hur den idéburna sektorn behöver vara mer aktiv i samhället. Vi klarar oss inte utan familjer och civilsamhälle, speciellt inte i den akuta situationen med corona.

Här är texten i sin helhet:

I dessa coronatider blir det ännu tydligare hur viktiga familjerna och civilsamhället är för att vår vardag ska kunna fungera. Utan ideella insatser skulle hela samhället stanna. Föreningar, organisationer, kyrkor och samfund, ja, kort sagt civilsamhället eller den idéburna sektorn, skulle dock kunna kliva fram och ta en betydligt större plats i Sverige än i dag.

Nyligen presenterade statens utredare Samuel Engblom flera förslag för att stärka idéburna organisationers roll i det svenska samhället. Han konstaterar samtidigt att denna sektor har en betydligt mindre roll i vårt land än i andra länder i Europa, ja, även än i Norden. Under senare decennier har privata företags andel inom välfärdssektorn vuxit betydligt i Sverige, medan den ideella delen däremot har legat på en ganska konstant nivå.

Ofta finns en tendens att idéburna organisationer har betydligt större fokus på sin verksamhet än på att ta marknadsandelar eller köpa fastigheter. Affärsmässighet är ofta inte fokus för organisationer som inte har vinstintresset som drivkraft.

Jag tror dock att man borde se både vikten av bra investeringar som kan ge tillbaka en avkastning till kärnverksamheten, och vikten av att utöka verksamheten och ge utrymme för expansion – ”att spänna ut tältpluggarna”, för att använda ett bibliskt uttryck. Det behövs ofta visionära ledare och eldsjälar som ser möjligheterna för att också ideella organisationer ska kunna växa.

Det finns många bra exempel på framgångsrika aktörer – i Stockholm har Ersta Sköndal både ett stort sjukhus och en högskola med utbildningar inom exempelvis diakoni, vårdvetenskap, socialt arbete och kyrkomusik. Högskolan drivs numera i samarbete med Bräcke diakoni, en annan framgångsrik diakonistiftelse med basen på västkusten.

Frälsningsarmén har ett starkt anseende och väldigt många framgångsrika sociala institutioner över hela landet. Röda Korset är en annan organisation med lång tradition både i Sverige och utomlands. I min egen stad, Uppsala finns flera fristående teologiska högskolor, och många väl fungerande kristna skolor och förskolor, som drivs av både Svenska kyrkan, Livets Ord och fristående stiftelser. Listan kan göras lång.

Tyvärr finns det också exempel där utvecklingen gått i en annan riktning. Ett exempel i Uppsala är Diakonistiftelsen Samariterhemmet, som grundades av eldsjälen Ebba Boström i slutet av 1800-talet. Sjukhuset har övertagits av landstinget, och delar av fastigheten har sålts av.

Även Pingstkyrkan i Uppsala har sålt av stora delar av sin mycket centralt belägna fastighet, samt en fin gammal sommargård utanför stan. På Kungsgatan finns tre tidigare kyrkor – Mikaelskyrkan, som Svenska kyrkan har lämnat och numera hyr ut till Stadsmissionen, Gamla Missionkyrkan, där hela Svenska Missionsförbundet i praktiken bildades 1876, samt S:t Johanni församling, den gamla Metodistkyrkan. De båda sistnämnda kyrkorna är sålda och används som kontor.

Nu kan man inte klamra sig fast vid gamla kyrkobyggnader, men det jag vill säga är att kyrkor och idéburna organisationer borde ha en strategi att utveckla och förmera såväl sitt fastighetsinnehav som den verksamhet som bedrivs inom välfärdssektorn – skolor, högskolor, sjukhus, sociala institutioner, vårdinrättningar och äldreboenden.

Just fastigheter har två funktioner. Dels tjänar en investering som ett förvaltande av kapital, vilket väl skött kan ge en avkastning som kan användas i den övriga verksamheten. Och fastigheter kan också inrymma och utveckla bra ny verksamhet. Man har ofta större rådighet och inflytande om man äger fastigheten än om man bara hyr den.
 
Idéburna aktörer skulle kunna göra en mycket större insats i samhället, och borde inte låta enbart privata bolag få ta hela tillväxten i den fristående delen av välfärdssektorn. Jag är övertygad om att vi behöver se mycket mer av organisationer med en stark positiv värdegrund, där omsorgen om medmänniskan och viljan att bidra till människors hjälp och utveckling bär både en kreativitet och hög kvalitet på sin verksamhet.

Ni inom den idéburna sektorn borde därför inom varje organisation ta er en funderare på vilka sätt ni skulle kunna utveckla och utöka er verksamhet!

tisdag 17 mars 2020

Stängda gymnasieskolor

Nya förvaltningsdirektören redogör för förslaget om gymnasieutbildning på distans

Idag har vi (med två timmars varsel) hunnit med ett möte med Utbildningsnämnden. Vi beslutade där att från och med i morgon hålla Uppsala kommuns gymnasieskolor stängda, och att undervisningen i stället ska genomföras i form av fjärr- eller distansundervisning. Undantagna är gymnasiesärskolan och Uven, samt i viss utsträckning Jällaskolan.

Detta var något jag föreslog redan förra veckan, och som jag även lyfte igår på första mötet med Krisledningsnämnden som aktiverades då.

Jag framförde igår idén om att man även borde se över möjligheten att förskolebarn till föräldrar som redan är hemma borde kunna hållas hemma för att avlasta förskoleverksamheten, något som kommunen håller på att se över formerna för.