fredag 31 juli 2020

Rädda Tämnaren

Hur Tämnaren försvinner på 200 år (helt 600 år)

Ovanstående bild är hämtad från ett kandidatarbete (inom civilingenjörsprogrammet, miljö- och vattenteknik, Uppsala Universitet - i fulltext här) och visar hur Upplands största "egna" sjö Tämnaren (Mälaren delas ju med fler landskap) kommer att vara försvunnen inom några få sekler. Redan om 150-200 år kommer det bara att återstå en "vattenpuss" jämfört med dagens 33 hektar. Ju mer jag satt mig in i denna sak, desto mer alarmerande inser jag att situationen är!

Fråga på kommunfullmäktige

Denna fråga blev först mer tydlig för mig i samband med att jag, tillsammans med dåvarande ansvariga kommunalrådet Maria Gardfjell, tog emot föreningen Tämnarens vatten på Uppsala kommun 2015 (se min facebook och föreningens sida).

Maria Gardfjell talade då om (se UNT) att hon skulle jobba för att sjöns nivå skulle höjas vintertid (med ca 25 cm), men sedan dess har inget hänt genom Uppsala kommuns tillskyndan i alla fall.

Jag bestämde mig därför att skriva en motion som vi lämnade in från KD. Denna motion behandlades på det sista "riktiga" kommunfullmäktige innan Corona, och tack vare att Vänsterpartiet inte ville följa minoritetsstyrets linje att "besvara" motionen fanns ingen majoritet i fullmäktige mot att bifalla motionen utan frågan återremitterades.

I början av sommaren (16/6) höll Uppsala Vatten ett seminarium om frågan, antagligen med syfte att man nu ska kunna säga att frågan har fått en "fördjupad beredning" (§74 i KF:s protokoll från 200224). Jag ger mig dock inte så enkelt, och det hänger nu på (V) om vi ska kunna få igenom mitt förslag att Uppsala kommun tar ledartröjan i en räddningsaktion för sjön Tämnaren. Och miljöpartiet för den delen, inte minst med tanke på den höga svansföringen tidigare, borde ha intresse i denna fråga.

Varför rädda en sjö

Detta är egentligen inte någon särskilt politiskt laddad fråga, utan handlar om engagemang och ledarskap. Om ingen gör något, ja då kommer inte heller något att hända. Vad är egentligen en sjö - värd att engagera sig för?

Jag är själv smålänning, och bortskämd med att ha en god tillgång på sjöar (till hälften värmlänning, och samma sak gäller där). En av Smålands sjöar, Borlången, låg inom cykelavstånd från mitt barndomshem. Uppland, som är Sveriges yngsta landskap (steg upp ur havet efter senaste istiden för 10.000 år sedan och framåt), har betydligt färre med sjöar. Väldigt många av våra sjöar är dessutom slättsjöar som, liksom havet som dragit sig undan, tenderar att efterhand grundas ut och växa igen. En utveckling som accelererat i och med utdikningarna på 1800-1900-talen. Att Tämnaren är en slättsjö illustreras av en jämförelse med min barndomssjö Borlången. Den är tolv gånger så djup som Tämnaren, men bara en fjärdedel så stor.

Jag tycker det vore en otroligt stor förlust för Uppland att förlora vår största egna sjö, och därför behövs nu lite politiskt ledarskap för att få till stånd en förändring. Inte minst för alla som bor i området runt sjön (Harbo, Östervåla, Månkarbo och Nolmyra), men också för alla framtida naturvärden.

Just problemet med att ingen tar ansvar beskrevs 2019 i ett examensarbete vid Uppsala Universitet av Johanna Melin som hänvisade till "Aktörerna... har mer förväntningar på varandra än på sig själva", i forskningen beskrivet som "The Tragedy of the Commons".

Vad behöver göras

Grunden till problemen är den stora sänkningen av sjön med över en meter 1876. Näst sänkningen av Hjälmaren några år senare är det Sveriges största vattensänkningsföretag. Efter den senaste sänkningen på 50-talet har nu vattendjupet i sjön halverats!

Tämnarens sänkning 1876

Jag vägrar att acceptera en beskrivning av sjön som "en döende slättsjö" som en ledande tjänsteman i Uppsala kommun uttryckte det. Sjön har funnits där sedan istiden lämnade den efter sig och efter att under årtusenden ha funnits i vårt landskap så borde vi se till att den finns kvar även för kommande generationer.

Problemet idag består i att sjön är så grund (medeldjup 1,3m) att solljuset tränger ner till botten så att sjön helt enkelt växer igen. I kombination med rådande vattendom, som är väldigt svår att ändra, och läckage av näringsämnen från kringliggande lantbruk så är framtiden för sjön helt enkelt ohållbar.

Vad kommer ske

Det är som sagt nu upp till Vänsterpartiet att visa om de är ett oppositionsparti att räkna med, som när frågan senast behandlades i fullmäktige i februari, eller om de efter det senaste budgetutspelet nu mer ska ses som ett samarbetsparti med den styrande minoriteten.

Det är gott och väl som sägs i svaret till motionen att man nu kommer (med stöd från Länsstyrelsen) ta fram en landskapsanalys av Tämnarens avrinningsområde. Här ska återigen föreningen Tämnarens Vatten ha all heder av engagemang som lett fram till denna åtgärd. Förhoppningsvis kan den analysen leda till att vissa åtgärder för att förbättra våtmarker och magasin i området så att sjön får en jämnare tillrinning. Men det löser inte huvudproblemet, vad jag kan förstå.

En viktig fråga som jag uttryckligen nämner i min motion är behovet av att höja vattennivån, och det förstår jag också att det inte är så enkelt. Men jag skulle säga att den egentliga poängen i min motion snarare ligger i formuleringen "säkra sjöns framtida överlevnad". Uppsala kommun har här en nyckelroll. Tyvärr har ansvaret inom kommunen överlåtits på den aktör som idag har intressen och förvaltning av sjön i och med att vi hämtar 20% av kommunens dricksvatten därifrån, nämligen Uppsala Vatten och Avfall AB. Det är ett helägt kommunalt bolag, men bolaget kan ju inte få ansvaret för naturvård, fysisk planering och infrastruktur - en sjös överlevnad är definitivt större. Frågan om Uppsalas dricksvatten är en annan, och har egentligen bara på marginalen att göra med Tämnarens framtid. Däremot är det Uppsala såsom kommun som i samarbete med Tierp och Heby kommuner måste driva på för att få en hållbar och långsiktig lösning till stånd. Det är just det jag efterlyser, och därför hoppas jag att motionen kan bifallas när den kommer upp under hösten.

En höjning inte dramatisk

(Uppdatering 2020-08-03)
UNT rapporterar i dagens nummer om saken (se länk) - och lägger fokus på just höjningen av sjön. Det kan därför vara på sin plats att här visa en bild som finns i Johanna Melins examensarbete som visar att det inte är några stora arealer det är fråga om.

Höjning av nivån med 25, 50 och 100 cm (mörkblått, grönt respektive rött)

I vilket fall som helst inte vid en höjning med 25 - 50 cm (mörkblått och grönt). Vid 1 m (rött) är det lite större områden det är fråga om, men ändå något jag tycker man måste överväga om man vill ha kvar sjön. Jämför bilden längre upp från 1876 då sjön var nästan 10 km2 större än idag!


lördag 11 juli 2020

Migrationsfrågan kommer avgöra nästa val

UNT intervjuar oss lokalpolitiker om de sammanbrutna migrationsförhandlingarna på riksnivå. KD och M lämnade förhandlingarna som skulle komma fram till en gemensam migrationspolitik eftersom socialdemokraterna vägrade att sänka dagens invandringsnivå. Jag citeras i intervjun på mitt svar på frågan varför jag tror att just den här frågan är så polariserande i svensk politik - men jag sa även en hel del annat som jag utvecklar lite mer här.

Bakgrund

Den parlamentariska kommittén för migrationspolitiken tillsattes av regeringen 2019 under stor press från oppositionen, inte minst Ebba Busch och KD. Kommittén är en tydlig del av överenskommelsen med C och L i januariöverenskommelsen (punkt 67 av 73). Innan valet sa Löfvén att det var hårresande att ha med SD i kommittén, något som han alltså fick ge sig på eftersom kommittén innehåller representanter från alla partier (ja några fler från S då förstå...).

Jag tycker det är väldigt bra att detta arbete kom till stånd, men samtidigt förstår jag att det varit svårt att få ihop ett resultat. Hans Eklind, KD:s representant och Ebba Busch har varit tydliga med att det var omöjligt att få ihop en överenskommelse då socialdemokraterna vägrade att gå med på att minska invandringen från dagens nivåer till en nivå som stämmer med våra nordiska grannländer. Faktum är att Sverige tagit emot DUBBELT så många flyktingar som de övriga nordiska länderna TILLSAMMANS (mellan 2014-2018, 320.000 i Sverige, jämfört med 150.000 i övriga Norden). Det är också ohållbart att man accepterar en situation där de som fått avslag på sin asylansökan tillåts vara kvar i Sverige, och utgöra en stor del av den svarta arbetsmarknaden, och i många fall vara hänvisade till annan kriminalitet och brottslighet.

Illustration av politiska läget

Den havererade kommittén är en tydlig illustration på det svåra politiska läget i Sverige. S hade hoppats att få en uppgörelse genom att lämna V och SD utanför men problemet är att framför allt M och MP står för långt i från varandra. Då måste S välja mellan att göra upp med M eller att göra upp med MP - inte så svårt med tanke på att de sitter i regering tillsammans med MP, och därmed bröt förhandlingarna samman.

Nu kommer denna fråga bli en av många viktiga inför nästa val 2022 - och det är bråttom. För att komma tillrätta med tydliga skiljefrågor så behöver vi en ny regering. För att nämna några, där MP sätter sig på tvären, förutom migrationen, så är det snabbjärnväg, kärnkraft, gängkriminalitet och försvaret. Sverige ska inte behöva stå ut med vänsterns vanstyre, bara för att S hela tiden skyller allt på SD.

Morgan Johansson gjorde bort sig

I TV-studion gjorde migrationsminister Morgan Johansson bort sig, och detta tror jag blir spiken i kistan för det socialdemokratiska regeringsinnehavet. När han ställde upp på att medverka var det under förutsättning att det inte skulle vara någon debatt med moderaternas Maria M Stenergard - ändå underlåter han sig att raljera med moderaterna, utan att Stenergard har någon chans att försvara sig, något han sågas för av exempelvis AB:s Lena Mellin och på DN:s ledarsida.

Även SVT gjorde bort sig och visar tydligt att de tillåter sig följa regeringens agenda för vem som ska debattera - i stället för att försvara sig skickade sossarna fram Centerpartiet att debattera mot Moderaterna. När sedan ansvarig sosse-minister till slut ställde upp (S vågade väl inte skicka fram Löfvén...) fick hans "Moderaterna och Sverigedemokraterna är ju som Helan och Halvan" alltså stå oemotsagt.

Migrationspolitiken är klurig

Jag har flera gånger kritiserat S och M att tävla om att överträffa Sverigedemokraterna när det gäller att strypa invandringen. Senast i UNT för några veckor sedan. Det var väldigt tydligt inför valet att M och S var livrädda att förlora röster till SD och därför la förslag utifrån den stora flyktingkrisen 2015 som innebar en radikal omsvängning av svensk migrationspolitik.

Jag får erkänna att jag själv delvis har svängt i denna fråga. 2015 stod jag på torget i Uppsala och citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - vi klarar det - och jag tror fortfarande att det är viktigt att vi svenskar visar solidaritet med människor som flyr krig och förtryck. Men utvecklingen den hösten visade att vi kan inte själva som nation (tillsammans med Tyskland) ta ansvar för hela invandringen i EU - nu när vi har ett system med Schengen och Dublinförordning. Därför behöver vi gränskontroller och asylansökningsområden och KD var faktiskt först (förutom SD förstås) att redan under Göran Hägglund, innan 2015 driva på för lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och "säkra länder" - det senaste något som Morgan Johansson i länken ovan nämner som åtgärd från regeringens sida först nu. Sent ska syndaren vakna.

Vi måste gå vidare

Tyvärr är det samma linje som gällde innan 2015 som fortfarande präglar svensk migrationspolitik. Den linje som idag främst V och MP står för, men som också till stor del stöds av Centerpartiet.

På vänsterkanten anser man nämligen att man inte kan "begränsa" invandringen utan att alla måste få komma till Sverige och söka asyl, samt få en rättssäker och noggrann prövning av sina asylskäl. I praktiken innebär det att de allra flesta som kommer också stannar i Sverige, vare sig de får asyl eller inte. Dessutom tar handläggningen så lång tid så många kan både svenska och i vissa fall har skaffat sig ett jobb (svart) innan den svenska migrationsbyråkratins långsamma och kostsamma kvarnar har malt färdigt.

Det är inte hållbart att av vår befolkning är 1/5, det vill säga två miljoner, födda utomlands! För min personliga del är jag positiv till att invandrare bor i Sverige, men för att landet ska funka och för att det ska finnas en demokratisk förankring så måste hela politiken läggas om!

Om man inte står fast vid vänsterns naiva och orealistiska politik - att alla som uppfyller kraven ska få asyl - samtidigt som alla nyanlända ska föras upp till samma levnadsstandard som övriga svenskar - så finns det två alternativ.

Det ena (som kanske centerpartiet lutar något åt) är att man accepterar att nyanlända inte behöver omfattas av den svenska välfärdspolitiken utan de får söka lyckan själva. Det tror jag dock inte håller i längden - vi kan inte ha ett land som dras isär mer med utanförskap, tiggeri, svartjobb, bidragsfusk och fattigdom.

Den andra vägen är att strypa invandringen. Det har vi delvis redan gjort, men vi ligger fortfarande på  nivåer över 20.000 asylsökande per år. Ska vi hamna på nivå med övriga EU så skulle den nivån i stort sett behöva halveras.

Hur detta ska gå till kommer bli en av de stora valfrågorna 2022. Jag ser fram mot att driva på för en värdemässigt grundad linje i dessa frågor - och se till att vi får en ny regering som kan lägga grunden för en ansvarsfull svensk politik som håller för framtiden!

torsdag 9 juli 2020

Sexbarnspappor bör blogga

I januari 2008 skrev jag mitt första inlägg på den här bloggen - under rubriken "Fembarnspappor hinner inte blogga, eller?" Jag var då föräldraledig med vårt femte barn, och bloggtrenden var på uppåtgående. Det var innan alla sociala medier där vi numera har den mesta kontakten, och jag såg bloggen som en viktig kanal att spegla livet som småbarnsförälder.

Tredje sonen 4 dagar gammal

Pappa igen

Nu har plötsligt livet tagit en annan vändning. För första gången sedan bloggens start måste jag nu ändra "fembarnspappa" i presentationen till "sexbarnspappa". I söndags kväll föddes nämligen vår tredje son, och sjätte barn. Som framgått har vi haft fem barn födda mellan 1997 och 2007, men nu kom det alltså en liten "sladdis", som en överraskande 50-årspresent till mig.

Det var inget planerat - men varje barn är välkommet. Jag själv föddes när min mamma var 45 och min pappa 48, men då hade båda andra äktenskap och familjer med 3-4 barn bakom sig. I vårt fall är jag väldigt tacksam för att jag och Ingvild kunnat hålla ihop de här 25 åren, och att vår lille son nu får födas in i samma familj som sina fem storasyskon.

Annars har jag haft flera både vänner och kollegor som varit i samma situation, men flera av dem i liknande läge som mina föräldrar var i med en ny familjebildning. Bland kommunalråden i Uppsala är både Mohamad Hassan (L) och Erik Pelling (S) nyblivna småbarnsföräldrar, och i höst ska även Tobias Smedberg (V) vara föräldraledig - men han har också lite mindre barn som övriga syskon i barnaskaran. Även moderaternas Therez Almerfors och Fredrik Ahlstedt har ganska små barn och har båda varit föräldralediga sedan jag började som kommunalråd.

Stolt pappa på Akademiska sjukhuset

Annan livssituation

På många sätt är det en väldigt annorlunda livssituation nu jämfört med för 12 år sedan för min del. Då bodde vi med 5 barn 10 år och yngre i en lägenhet i Sävja - sedan dess har vi hunnit bygga hus, så att alla ska få plats, i Danmark utanför Uppsala. Då hade jag visserligen nyss vikarierat som landstingsråd, men var föräldraledig från en tjänst som politisk sekreterare och hade inte hållit på med politik så väldigt länge - nu är jag sedan 6 år kommunalråd och har dessutom under mellantiden både hunnit starta, driva och lämna över ett företag inom barnomsorg med 20-talet anställda och flera hundra barn som varit i verksamheten (Ekoxen). Då var det jag som stod för den största delen av föräldraledigheten för våra barn - med en fru som omväxlande studerade och hade diverse olika jobb - nu är frun fast anställd skolkurator med sikte på att själv ta ut det mesta av föräldraledigheten. Då var det väldigt mycket jobb också med de andra barnen - nu står alla storasyskon i kö för att ta hand om lillebror och kan hjälpa till med allt från att lämna och hämta mig och Ingvild på förlossningen på Akademiska, byta blöjor, ordna mat och ordna med olika praktiska saker hemma.

Jag ska erkänna att jag faktiskt hade börjat se fram mot kommande barnbarn (inte med en gång förstås), innan plötsligt det här dök upp. När jag firade min 50-årsdag i november så var det bara jag och Ingvild som kände till graviditeten, och det är klart att det låg en viss oro i att bli gravid i lite högre ålder. Så vi är otroligt tacksamma och glada över att allt har gått så bra och att vi fått en så välskapt, frisk och rask liten gosse! Gud är god!

Varför småbarnsföräldrars röst behöver höras

Min äldsta dotter, Edel, som nu är 23 och precis blivit teol kand, skrev som 10-åring en kommentar på det första blogginlägget - "En väldigt bra sida! Småbarnspappor har helt säkert tid att blogga, det tvivlar jag inte på". Och det är ingen tvekan om att engagemanget för familjen har varit väldigt starkt hos oss Segersamare. Min fru Ingvild avgick nyligen efter åtta år som ordförande i Haro - hemmaföräldrars riksorganisation. För mig var det delvis där som också mitt familjepolitiska engagemang startade - som hemmapappa åt våra barn. Under våra första år där vi deltog i Almedalen (från 2006) var det Ingvild som lobbade för Haro medan jag tog hand om barnen.

I kristdemokratisk ideologi är "naturliga gemenskaper" samhällets grundval. Familjen är kanske den viktigaste naturliga gemenskapen och platsen där de allra flesta barnen växer upp och får sitt viktigaste stöd och sin fostran. Bland det allra mest prioriterade vi kan göra politiskt är alltså att stödja föräldrar i deras föräldraskap och erkänna familjens avgörande betydelse för vårt samhälle. Självklart kan familjer se olika ut, och det är inte alla som får barn, men min poäng är att familjers röst behöver höras mer i samhällsdebatten. Som jag var inne på i mitt första blogginlägg är det ofta andra personer som inte har fullt upp med att ta hand om barn, familj och jobb som är de som kanske hörs mest i samhället. Man får därför ibland en skev bild av vilka frågor som är de viktigaste.

Så var med och jobba med oss för familjen - och kom gärna på besök och beskåda vårt lilla underverk!


måndag 29 juni 2020

Priset för stöd från (V) fördubblat

Glada Smedberg och Pelling på kommunens tak

SVT Uppsala rapporterar om att minoritetsstyret i Uppsala - S L MP nu gjort upp med Vänsterpartiet för att få igenom sin budget i kommunfullmäktige i höst (se/hör även Radio Uppland).

Priset för stödet har drygt fördubblats sedan förra sommaren. Troligen är det inte bara de 35 miljonerna som är grunden för uppgörelsen. Det har säkert också diskuterats hur man ska hantera budgeten i övrigt, samt hur man ska göra med vice ordförandeposterna som vänsterpartiet förlorat enligt domstolsutslag.

Uppenbarligen har också S-L-MP styret fått göra eftergifter också - Erik Pelling nämner i intervjun upphandling av personlig assistens. Man ska nu alltså gå tillbaka till den dyrare och sämre fungerande egenregin inom omsorgsförvaltningen - något som nämndens liberala ordförande Angelique Prinz Blix måste försvara.

Vinnare och förlorare

Vinnare på uppgörelsen är naturligtvis vänsterpartiet, och till viss del Erik Pelling som lugnt kan sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande. Vinnare är också Sverigedemokraterna som genom att fälla den överenskommelse som Vänsterpartiet gjorde med M C KD nu kan fortsätta att bedriva oppositionspolitik och låta bli att ta ansvar. Och dessutom sätta ännu högre tryck på Liberalerna som nu måste försvara att de ingår i ett reellt vänsterstyre.

Förlorare är alla vi som önskar ett mer ansvarsfullt styre av kommunen. Ett styre med "grabbarna grus" - Erik, Rickard och Mohamad - som i en ogenomtänkt överenskommelse tyckte att de skulle styra kommunen de kommande fyra åren. Jag hoppas verkligen att liberalerna som parti inser att de inte hör hemma i vänsterburen och vågar ta ansvar för ett nytt ansvarsfullt styre i Uppsala. Liberalernas väljare som nu tvingas se mer av vänsterpolitik är också stora förlorare på detta.

Vänsterpartiet skickliga förhandlare

Tobias Smedberg ska ändå ha all heder av att han på ett skickligt sätt genomfört partiets politik, utan att behöva sitta med i styret. Förra året fick V bara 16 miljoner i en välfärdssatsning, nu som sagt så mycket som 35 miljoner - alltså en fördubbling.

Som jag tidigare rapporterat lyckades också Tobias få en uppgörelse med M C KD om totalt 45 miljoner av de pengar (7,5 miljarder pre-corona) som riksdagen anslog på välfärden - vilket satte styret under hård press. Visserligen avväpnades förslaget genom en uppgörelse med SD (se tidigare artikel), men det var inte något att bygga på för framtiden därav denna uppgörelse.

 Om mitt kommunstyrelseinitiativ i UNT

Ett styre byggt på olagligheter

Precis innan sommaren tog jag upp de framförhandlade tredje vice ordförande för vänsterpartiet som var grunden för att Pelling kunde bli vald till ordförande i kommunstyrelsen efter valet 2018. UNT rapporterade nyligen om detta, och problemet är nu att den modell som kammarrätten förklarade lagvidrig redan i februari nu bara får fortsätta över sommaren. Som sagt utgår jag från att denna fråga varit en del i förhandlingen mellan S L MP och V.

Som jag skrev i mitt initiativ (och reservationen i kommunstyrelsen se protokoll § 174, samt bilaga 1) är det bästa för kommunen om vänsterpartiet tas in i styret så att vi får en stabil majoritet, eller att styret avgår och vi inom oppositionen kan bilda ett nytt, för Uppsala bättre styre.

Nu har vi kommit så nära det första exemplet som möjligt - att vänsterpartiet inte bara har ett valtekniskt utan också ett politiskt samarbete med S L MP

Hur blir det framöver

I budgetdebatten i november kommer det visa sig om styret har något mer ess i rockärmen. Förra året ledde uppgörelsen med V till att i alla de frågor där M C KD fick stöd av både SD och Fi gick förslagen igenom (inklusive hedersvåldsteam, som nu socialnämnden beslutat om) eftersom V la ner sina röster. Jag tvivlar på att Pelling - Hassan - Malmström kommer tillåta samma sak i år. Vi får se hur de löser det.

Nu är bara att ladda för nästa val, och inte styret spricker som det ser ut att göra på riksnivå. Sverige behöver verkligen en ny regering, precis som Uppsala!


torsdag 18 juni 2020

Bekämpa Corona - mörka inte uppgifter


Uppsala kommun döljer Corona-förekomst

Radio Uppland rapporterade igår om att Uppsala kommun vägrat lämna uppgifter om på vilka äldreboenden det förekommer Covid-19 smitta. Alltså enbart statistik, inga personuppgifter.

På kommunstyrelsens arbetsutskott under morgonen diskuterade vi kommunalråd detta, och jag sa som jag tidigare sagt att jag tycker vi borde vara öppna med uppgifter. De flesta instämde, varpå Caroline Hoffstedt tvingades gå ut och förklara att kommunen kommer att släppa dessa uppgifter.

För lite har gjorts

Jag gick tidigt ut och talade om att vi från kommunen behöver vara mer aktiva - exempelvis när det gäller stängning av skolor. Jag tog också internt upp frågan om öppenhet och transparens när det gäller vilka skolor och boenden som har smitta men fick då svaret att vi inte ska sprida någon oro. Något som alltså behållits som policy ända fram till igår - så vi får verkligen tacka Radio Uppland som legat på kommunen!

Äldre drabbas hårt

Nu är vi uppe i över 5 000 dödsfall i Corona i Sverige. En stark kontrast inte minst mot våra nordiska grannländer. Och jag tror tyvärr det beror på att vi var för sena att fatta nödvändiga beslut. Tyvärr kommer inte en del av det som skulle gjorts i mars igång förrän nu i juni - exempelvis testningen.

På senaste mötet med SKR (Sveriges kommuner och regioner) fick vi en rapport om hur läget inom äldrevården ser ut nationellt. Det är sorgligt att höra om de många exempel på vårdboenden som inte funkat som de ska i den här situationen - problemen där har berott på bristande ledarskap och bristande hygienrutiner / kunskaper. Ett problem har också varit att människor som inte visat symptom har spritt smittan - återigen alltså en orsak av att man inte bedrivit smittspårningen som man borde, inklusive testning. Särskilt i demensboenden (som på Samariterhemmet i Uppsala, som nu kommit tillrätta med problemen) har spridningen varit större, något som också påtalats av just SKR genom en hemställan till regeringen

Situationen för äldre visar tillståndet i samhället

Det är hårresande när man hör en del historier på hur det gått till på äldreboenden i Sverige. Exempelvis det fall som först DN rapporterade om - och sedan SVT:s Agenda. Thomas Andersson räddade livet på sin 81-årige pappa Jan genom att tvinga fram att man avbröt den palliativa vården och satte in behandling mot Covid-19.

När man får höra att många äldre, som Jan, blivit ordinerade palliativ vård (i stället för kurativ / behandlande vård för att bli frisk) av läkare över telefon är det oerhört allvarligt. Yngve Gustafsson, professor i geriatrik är oerhört kritisk i DN och i Agenda-programmet. Det han talar om illustrerar att tyvärr fungerar inte vårt samhälle riktigt som det ska när det gäller omsorgen av våra äldre. Det ska inte behöva bero på om man har aktiva anhöriga om man får den vård man behöver. Alla äldre ska behandlas lika väl - det handlar om värdighet och människovärde.

Värdemätare

Just synen på äldre är en av fyra värdemätare jag räknade upp i en artikel om svenska värderingar förra sommaren. Det har varit mycket tal om att det är det eller det politiska blocket som är skyldiga till bristerna. Tyvärr tror jag inte det spelar så stor roll vem som styr på kort sikt - värdeförändringar sker över tid.

Särskilt i Stockholm upplever jag att en uppluckring av värdegrunden i samhället är på gång (något som bekräftades i ovan länkade DN-artikeln av en läkare på Karolinska)

Tyvärr hotas det absoluta människovärdet, grundat på idén att människolivet är något som man inte kan tumma på, av en värderelativism som breder ut sig. Ytterst har utilitarismen - den etik som säger att man måste handla på ett sådant sätt som maximerar den sammanlagda lyckan oberoende av om man behöver offra några enskilda människoliv - visat vad denna rämnade värdegrund kan innebära. Etikprofessorn Torbjörn Tännsjö är en av de starka förespråkarna av denna etik, och genom sitt stora inflytande på exempelvis Karolinska Institutet har detta tänkandet vunnit insteg.