tisdag 9 augusti 2022

Sunda svenska värderingar

Artikel i Världen Idag

I dagens nummer av tidningen Världen Idag har jag en artikel om varför man bör rösta på KD för "sunda, svenska värderingar"

Här är texten:

Kristdemokraterna har som parti förändrats och utvecklats. Den största omvandlingen kom i slutet på 80-talet, då partiet blev en del av den europeiska kristdemokratiska rörelsen. Detta manifesterades i ett nytt namn (KD i stället för KDS) och ett nytt politiskt program som med hjälp av idéhistoriken Lars F Eklund fick en tydlig prägel av den katolska socialläran som är grunden för den kristdemokratiska idéutvecklingen de senaste 150 åren.

Från att ha varit ett sakfrågeparti som var engagerat i frågor som kristendomsämnet i skolan, bistånd till tredje världen, aborter, miljön och mot sekulariseringen så fick partiet ett sammanhållet politiskt program med naturrätt, människovärdesprincipen, solidaritet, subsidiaritet och naturliga gemenskaper.

Många tror att KD är ett kristet parti – och det är en ständig utmaning för oss som är aktiva att förklara att så inte är fallet. KrF i Norge krävde kyrkotillhörighet för sina förtroendevalda fram till 2011, men KD har sedan grundandet 1964 alltid stått öppet för alla oberoende av religion. Kristdemokratin utformades dessutom som något som skulle kunna stå på egna ben – utan någon gudstro eller religiös grund. Det är exakt samma grund som Europakonventionen för mänskliga rättigheter som bejakar förekomsten av allom givna värderingar (naturrätt) som finns där oberoende av vad politiker och parlament må besluta.

Självklart är det den kristna etiken som är grunden för vår ideologi, på samma sätt som den är grunden för hela den västerländska civilisationen. Att slaveriet är avskaffat, att människovärdet hålls högt, att vi har demokrati, tros- och yttrandefrihet anser jag vara tydliga tecken på att den etik som beskrivs i bibeln också fått genomslag i vårt samhälle. Diktatur och förtryck är inte utslag för dessa värderingar, vilket vi kan se i länder som plågas av det, som exempelvis i dagens Ryssland eller Vitryssland. Det är också en kraftig kontrast mot länder i mellanöstern som styrs av islamistiska regeringar, som Iran, Saudiarabien och Gaza. Salafismen (politisk islam) erkänner inte de mänskliga rättigheterna utan har i stället utformat ett eget Kairo-dokument grundat på Sharia.

En del kristna upplever att KD fjärmat sig från sin historia, men jag anser att vår koppling till kristdemokratisk idétradition är lika stark som alltid. Jag skulle till och med vilja vända på bilden och säga att dessa idéer nu har chans att få starkare genomslag än någonsin eftersom KD håller på att växa och bli ett större borgerligt parti som exempelvis CDU i Tyskland. Sverige behöver den värdegrunden, och en regering som kan ge bättre stabilitet än dagens. Nuvarande svaga socialdemokratiska styre har inte förmått komma till rätta med omfattande kriminalitet, hålla ordning på vilka personer som bor och rör sig i landet, vill inskränka föräldrarnas rätt att välja skola och barnomsorg och tvingas genom beroendet av Vänsterpartiet till omfattande kommunaliseringar och höga skatter.

Valrörelsen kommer nu mycket att kretsa runt ett svartmålande av SD som ”högerkonservativa”, ”neofascister” och halvnazister. Detta för att det är enda sättet för S att behålla makten genom att skrämma väljare och andra partier med att allt annat än S-styre kommer innebära kaos och katastrof. Jag tror dock att väljarna denna gång kommer att genomskåda bluffen. Vi måste kunna tala med och samarbeta med alla, även om det finns interna strider, odemokratiska rötter och företrädare som utesluts i vissa partier.

Jag har full respekt för att kristna engagerar sig i olika partier, och tror att kristna behöver stötta politiker på alla nivåer och i alla partier. Men Sverige behöver verkligen en ny regering, och då är det nödvändigt att rösta på KD om man vill få största möjliga genomslag för kristen etik och sunda, svenska värderingar. Vi står inför ett ödesval, och vi har inte råd med 4 år till av politiskt kaos i Sveriges riksdag.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala


 

fredag 5 augusti 2022

Västerländska värderingar - inte nordisk härkomst

 

 
Min kritik mot Pelling i UNT idag 

I UNT idag slår Erik Pelling (S) knut på sig själv i sina försök att slingra sig ur sitt utspel som kom häromdagen att vi bör minska andelen personer med "utomnordiskt ursprung" i våra utanförskapsområden. Detta som försvar för S-minister Ygemans försök i veckan att övertrumfa SD i ett nymornat socialdemokratiskt intresse för människors härkomst och etnicitet.

"Nordiskt" bättre än "Västerländskt"

Det som slog mig är att både Ygeman och Pelling anser att "Nordisk" är bättre än "Västlig", eller "Västerländsk", som är det begrepp som används i Danmark.

Under sommaren har Hallengren och Ygeman besökt Danmark för att se och lära. Det är gott och väl - Ebba Busch och Andreas Carlson har gång gång påpekat att vi måste lära oss av Danmark. Där har man genomfört såväl "bande-pakkene", åtgärdsprogram mot gängkriminaliteten, och "ghetto-pakkene", åtgärdsprogram för att komma tillrätta med utanförskapsområden. Mer om det nedan.

I Danmark är det just "västerländskt" som är måttstocken när man ska riva delar av "ghetton", bostadsområden som innehåller för få födda i Europa och andra västländer. Men det är ju inte var människor är födda som är problemet, utan vilka värderingar de står för. Här frågar UNT mig om just detta:

"Men vad skiljer er då från S? Ni talar om västerländska och icke-västerländska värderingar, S om nordisk och ickenordisk bakgrund.

– Etnicitet är ju svårt att göra något åt. Värderingar kan man ändra på. Vi inbjuder till att ta till sig de västerländska värderingarna medan S säger att de som är utomnordiska är diskvalificerade från födseln."
 

Vi behöver en värderevolution

Jag har gånggång påtalat vikten av att prata om värderingar. Vi behöver konfrontera islamism, antisemitism, kriminalitet, klanstrukturer och våldsbejakande extremism

Kort sagt behöver vi en veritabel värderevolution där hederliga svenska värden som arbetsamhet, ärlighet, ansvar, rättfärdighet och dygd tas till heders igen.

Kristdemokraterna slog 1998 igenom efter att Alf Svensson lyft vikten av etik och moral i samhället. Detta behovet är idag större än någonsin.


Åtgärder i utanförskapsområden

Det är naturligtvis självklart så att socialdemokraterna har en poäng när det gäller att man behöver vidta åtgärder i exempelvis Gottsunda som tenderar att bli alltmer av ett parallellsamhälle och utanförskapsområde. 

I vintras besökte jag och de andra kommunalråden i Uppsala Odense i Danmark. Mest för att vänsterpartierna ville att vi skulle inspireras av Spårvägsutbyggnaden där. Men vi fick då en del hintar om utanförskapsområdet Vollsmose som ligger i utkanten av staden. De kallade stadsdelen just "Ghetto", och förklarade att stora delar av den delen av området ska rivas och få nya bostäder.

Jag är inte stängd för att vidta radikala åtgärder som att bygga om delar av exempelvis Gottsunda. Och framförallt vill vi inte att man bygger nya utanförskapsområden, som nu senast Bäcklösa och planeringen för Sävja som är på väg fram.

Jag tror att vi behöver fler småhus och bostadsrätter - och exempelvis i Gottsunda kan vissa radhus som är bostadsrätter omvandlas till ägda småhus, och några hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Det är snabba, enkla åtgärder som förändrar områdets karaktär. 

Men, vad är det egentligen sossarna vill? Registrera folks etniska ursprung? Jag har svårt att tolka deras obegripliga utspel till något annat.

måndag 11 juli 2022

Spaningar från Almedalen

 

Ebba Busch Almedalstal

Det är i år 16 år sedan jag var i Almedalen första gången. Precis som 2006 och 2014 är detta ett ödesvalår, där jag verkligen hoppas att resultatet blir att vi får en ny regering.

Veckan har präglats av det brutala mordet på Ing-Marie Wieselgren i onsdags - en person som jag har största respekt för och som jag ofta samtalat med under Almedalsveckan där hon oförtröttligt arbetat för bättre villkor för personer med psykisk ohälsa.

Olav fyller två år

För min personliga del blev också veckan starten på en ny tradition - i och med att min yngste son Olav fyller år den 5 juli. Sannolikt kommer det att innebära att vi framöver kommer att fira honom just på Gotland, och denna tradition inleddes med ett tvåårsfirande med saffranspannkaka, salmbärssylt och två tända ljus.

Sverige behöver en ny regering

Den första spaningen gäller dock regeringsfrågan. Vi är nu mitt uppe i valrörelsen, och det är tydligt att det står mellan ett egentligen orealistiskt alternativ där Socialdemokraterna ska lyckas göra upp med tre oförenliga partier, eller en ny borgerlig regering där Moderater och Kristdemokrater får stöd av SD och L för att bilda ett tydligt alternativ till den rödgröna röran.

Jag hörde inte alla partiledartal under veckan - men Ulf Kristersson och Ebba Busch var båda mycket stabila och inger hopp om en förändring i Sverige. Det nya med Kristerssons tal var att han nu tydligt nämnde och berömde alla partierna på "sin" sida - KD för vår vårdpolitik, L för deras skolpolitik och SD för deras invandringspolitik. För politiska bedömare i media är detta hård kost - eftersom många anser att SD står väldigt långt från M och KD (se exempelvis Ewa Stenberg i DN). Jag tycker dock inte det stämmer - demoniseringen av SD går helt enkelt inte en stor del av väljarna på numera. Det finns också en tydlig samstämmighet om kriminalpolitiken (jämför Åkessons fem punkter - folkräkning, fängelseplatser utomlands, slopad straffrabatt, slopad sekretess mellan myndigheter och betald polisutbildning), och även att bekämpa islamism. Man ska inte heller glömma att  Sverige 2022 styrs av en budget formulerad av M, KD och SD! Så jag har faktiskt lite svårt att se var problemet ligger.

På DN Debatt har man (M, SD, L och KD) formulerat förslag för just kriminalpolitiken (211010 , 220227 och 220421), mot kvinnovåld och hedersförtryck (220603), för ett gemensamt program för pensionerna (220508) och för kärnkraften (220703)

Nu är plötsligt också centerväljare "villebråd" för partierna till höger - eftersom Lööf sedan hösten 2019 velat stödja socialdemokraterna framför att behöva prata med SD eller V - även om detta i praktiken inneburit att man hamnat på samma sida som V och att S nu pratar just med V. Med C:s stöd. 

Annie Lööf sa visserligen i sitt tal att nuvarande situation inte kan fungera efter valet - men hon lever uppenbart i tron att hon efter valet kommer ingå antingen i en S-regering, eller i en M-regering. Men då har hon inte förstått matematiken. Man kan inte bygga något regeringsinnehav på att både V och SD helt och hållet ställs ute från inflytande, och att ingen får samtala med dem. Så länge inte Lööf släpper SD-skygglapparna  kommer denna linje att bli bara smalare och smalare i en slags "mitten"-fåra - som i själva verket bara blockerar alla andra. För att använda Ebbas ord så påminner det om att centern bytt traktorn mot en elsparkcykel - "en sådan som bara finns i innerstadsområdena och alltid tycks stå i mitten och blockera båda körriktningarna"

Halverad vecka i Almedalen

Under veckan medverkade jag i ett flertal seminarier. Det var intressanta ämnen – som Humanistiska programmet på gymnasiet, AI:s inflytande över missbruksvården och idéburna friskolors plats inom utbildningen. 2012, femte gången jag var med på Almedalen beskrev jag hur man ökat till nästan 2000 seminarier – vilket var all time high då. En fördubbling skedde dock fram till 2019 som hade över 4000 seminarier – men i år var vi tillbaka på 2012 års nivå igen. Allt kändes betydligt lugnare – dessutom var veckan kortare.

I panel vid Uppsala Universitets seminarium om AI i beroendevården - med Jennie Claesson (L)

 

Jag tycker det är positivt att man nu kortat ner veckan, så att två partier håller tal per dag. Som det har varit tidigare har ändå alla åkt runt onsdagen, och torsdag till lördag har det varit tomt på folk förutom de partiföreträdare som måste vara på plats på grund av partiledartalen.

Det är också bra att det skett en viss sanering då kostnaderna blivit helt orimliga. Det är säkert även därför som många arrangörer valt att ställa in sitt deltagande – det har helt enkelt blivit alldeles för dyrt.


Jag träffar Therez Almerfors (M) efter Kristerssons tal

Jag ser nu fram mot att veckan ska kunna fortsätta utvecklas som det viktiga demokratiska forum det är och bör vara! Det är exempelvis alltid trevligt att få träffa kollegorna i kommunen, som ovan på bilden Therez Almerfors – moderaternas nya förstanamn i Uppsala.

Skevt frågeutbud

Det som slår mig när man söker i programmen är att det finns en tydlig slagsida för vissa ämnen. Detta styrs av vilka som söker sig till Almedalen, vilka företag och organisationer som ordnar seminarier. Ofta är det väldigt specifika frågor där man önskar påverka och lobba för att få en förändring till stånd eller för att få sin vara eller tjänst såld. Exempelvis är det många företag och organisationer som försöker påverka hälso- och sjukvården – läkemedelsföretag, patientorganisationer, tjänsteföretag och vårdföretag. Även bygg- och bostadsfrågor är områden där byggföretag och fastighetsbranschen jobbar hårt för att påverka riksdags- och kommunpolitiker.

Det är en viss typ av människor som dels hinner åka, eller som representerar företag och organisationer som har pengar att satsa på deltagandet. Vanliga människor, hårt arbetande familjer och människor som har fullt upp med barn och vardag saknas dock tyvärr ofta. Och även det perspektiv som de representerar. När jag söker på ”familj” i programmet så är det väldigt få frågor som faktiskt berör föräldraskap, familjeperspektivet eller frågor hur man mer ska involvera vanliga människor i samhällsbygget. I stället blir det professionella grupper som ses som lösningen, och samhällsinsatser som ska styra utvecklingen, i stället för att samhället ska erbjuda service och stöd till de som behöver.

I kristdemokratisk ideologi finns två viktiga perspektiv – naturliga gemenskaper (familjen, grannskapet, föreningar och arbetsplatser) och subsidiaritet (att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå). Tyvärr verkar politiker ofta i motsatt riktning – riksdagspolitiker vill fatta beslut om det ena och det andra i riksdagen, och EU-parlamentariker vill fatta beslut i EU-parlamentet för att visa sin handlingskraft. I stället borde man vända på pyramiden och låta beslutsfattandet komma underifrån. Det är det som är verklig demokrati.