söndag 18 oktober 2020

Bra ny domare

 

Amy Coney Barrett utfrågas i Senaten

Det blev en intensiv debatt på min privata facebooksida angående att jag hade svårt att välja mellan Trump och Biden. Antingen blev jag kölhalad för att jag inte tydligt tog ställning för Trump, eller hade många väldigt svårt att förstå att jag överhuvud taget kunde se något positivt hos Donald Trump.

En sak jag nämnde i UNT är att jag tror Trump, eller snarare det republikanska partiet, är bättre för USA. Ett tydligt exempel på detta är nomineringen av den nya domaren till USA:s Högsta Domstol, Amy Coney Barrett. Jag har under veckan vid ett tillfälle gått in och följt utfrågningen av Coney Barrett. Det var väldigt intressant.

Ted Cruz, Senator från Texas

Utfrågningen illustrerar politiken

Utfrågningen av Amy Coney Barrett (ACB) i Senaten illustrerar väldigt tydligt politiken i USA, och ger dessutom en väldigt sympatisk bild av de politiker som är aktiva på hög nivå i det landet. De är alla vältaliga, engagerade och pålästa. De refererar till värdefrågor som sällan nämns i svensk debatt. Exempelvis visar utfrågningen hur viktig familjen är, då bakom ACB hela familjen med man och sju barn (varav två adopterade från Haiti) satt bänkade. Många av frågorna rörde också ACB:s familj, tro och bakgrund, något som inte skulle förekommit i Sverige.

Jag kom in just precis innan Ted Cruz, tidigare presidentkandidat som tyvärr förlorade mot Trump 2016 i primärvalet, skulle ställa sina frågor. Det var särskilt intressant med tanke på att Cruz själv är jurist och har drivit frågor ända upp till Högsta Domstolen (och vunnit).

Vidare fick jag höra Dianne Feinstein, äldst i Senaten (87) och invald för Kalifornien 1992. Och slutligen Amy Klobuchar, Minnesotasenator som var en av konkurrenterna till Joe Biden under Demokraternas primärval.

Amy Klobuchar, Minnesotasenator

Alla utfrågare passade på att skicka med sina egna synpunkter - och vi har ett tydligt val mellan höger och vänster i amerikansk politik. Utfrågningarna blev en uppenbar del av den pågående valrörelsen, och som sagt mycket informativ och ett sätt att lära känna de olika toppolitikerna i USA bättre. Det är inte bara president som ska väljas 3/11 utan också en tredjedel av senatorerna.


Amerikansk politik följer en annan skala

Det är inte lätt att utifrån en svensk kontext bedöma och iaktta amerikansk politik. Så här skrev jag på min Facebook-sida angående detta:

I en svensk kontext är det väldigt svårt att tala om Trumps, eller den republikanska politikens positiva sidor, eftersom Sverige är så präglat av vänstertänkande, liberalism och socialdemokrati. Det amerikanska samhället och sättet att fungera är väldigt främmande för många svenskar. Det var också därför som väldigt många lämnade Sverige på 1800-talet, för här var "för trångt" både rumsligt och andligt. Tyvärr finns denna ådra kvar i Sverige (tillsammans med alla svenskar som blev kvar). Man kan bara ha en tanke i huvudet åt gången, Sverige är paradiset på jorden (eller en "humanitär stormakt" som man uttrycker det), och vi vet för det mesta det bästa för allt och alla. Jag efterlyser lite mer ödmjukhet - från alla. En bärande del av kristdemokratisk ideologi är ofullkomlighetstanken. Vi klarar inte att skapa ett helt fullkomligt samhälle - det är både Sverige och USA exempel på. 

Syftet att UNT tar upp frågan är naturligtvis att visa sina (ofta liberala) läsare att det finns politiker som stödjer republikaner och till och med Trump, och därmed kunna hoppas avskräcka läsarna att stödja dessa politiker. Och jag förstår att det inte är så lätt att i svensk kontext se några positiva sidor med Trump. Läste dock en intressant intervju i DN med Trumps tidigare sekreterare Madeleine Westerhout. För att vara en person som stått i hans absoluta närhet under flera år så uttrycker sig hon ändå förvånande positivt. I vilket fall som helst skulle jag kalla det överord som Uppsalas kommunstyrelseordförande Erik Pelling uttryckte det till UNT efter förra valet av Trump 2016 - "Det är en fascist i amerikansk förpackning som har fått makten. Det är fruktansvärt..." 

Jag har i ett tidigare blogginlägg påpekat att det inte är vi konservativa som är det främsta hotet mot demokratin, som de vänsterliberala vill framställa det. Inte ens Donald Trump är det hotet (även om han är en lynnig och oberäknelig narcissist).


Viktigt med konservativa domare

Varför ser jag då Trumps nominering av Coney Barrett som så viktig? Jo, i USA är Högsta Domstolen uttolkare av konstitutionen - och domare som ACB tillhör den skola som anser att detta är just vad HD ska göra - uttolka det som är moraliskt rätt eller fel. I USA är den naturrättsliga skolan betydligt starkare än i Sverige, som tillsammans med exempelvis Tyskland har en stark rättspositivistisk tradition ("Det som lagstiftaren, dvs Riksdagen, beslutar - är också det som är rätt"). Vi behöver en stark väktare för naturrätten - de principer som bland annat är formulerade i Europakonventionen, eller USA:s "Bill of Rights". Religionsfriheten är utgångspunkten för den första punkten i detta tillägg till USA:s konstitution (antagen 1791 - medan konstitutionen antogs 1776 redan), något som också Ted Cruz tog upp i sin utfrågning av ACB.

Ett argument som återkommande framkom mot ACB var att hon skulle vara ett hinder för "Obamacare" - Affordable Care Act - som ska behandlas av domstolen i november. Hon svarade väl - att hon avser att följa lagen när det gäller det domslutet. En annan sak som lyfts är att hon skulle vara ett hot mot "kvinnors rättigheter" - och då tolkar jag att det är den infekterade abortdebatten som slår igenom i rapporteringen. ACB är katolik och har engagerat sig "pro-Life" som är den mer abortkritiska polen i debatten där den andra, "pro-choice", företräds huvudsakligen av vänstern och demokrater. Abortfrågan är en väldigt svår fråga - men man kan i alla fall konstatera att den amerikanska rättstillämpningen, som tillåter abort under hela graviditeten är fjärran till och med från svensk abortpraxis som strikt begränsar möjligheten att få abort till den tid fram till att barnet i magen själv är livsdugligt. Paulina Neuding har skrivit en tänkvärd krönika om just detta i Dagens Samhälle för något år sedan. ("Radikal syn på aborter på 'goda' sidan i USA"). Jag har ingen farhåga att Amy Carey Barrett skulle vara något som helst hot mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Som USA Today konkluderar så innebar utfrågningen inga hinder för att USA nu kommer få en ny domare - unik i så motto att det är en förälder till sju barn som fortfarande har barn i skolåldern som väljs - en röst som också behöver höras i samhället!




lördag 10 oktober 2020

Trump eller Biden?

 

 

UNT har ställt frågor om vilken presidentkandidat i USA vi kommunalråd/gruppledare i Uppsala håller på. Alla svarade förstås Joe Biden, förutom gruppledaren för SD, Linnéa Bjuhr, som håller på Donald Trump.

Trump eller Biden

Jag har väldigt svårt att se varken Biden eller Trump som den bättre kandidaten. Politiskt ligger KD på en del sätt närmare Republikanerna, eftersom Demokraterna kan betraktas som mer "liberala" eller "vänster", men det är väldigt svårt att jämföra svensk och amerikansk politik (se nedan). 

Jag blev naturligtvis som många andra svenskar förfärad över hur Trump först lyckades bli Republikanernas kandidat för fyra år sedan, och sedan vinna över Hillary Clinton. Främst därför att han är en omogen, oberäknelig människa som inte borde ha en sådan roll. Både hans kampanj och hans presidentskap har skapat väldigt skarpa motsättningar i USA, eller snarare förstärkt den polarisering som redan finns.

Samtidigt har han politiskt lyckats genomföra mycket. Bättre ekonomi, en mer konservativ inriktning i USA, lägre skatter och mildrat de värsta avarterna efter Obamas handlingsförlamade politik. På utrikesområdet har hans administration medverkat i fredsuppgörelserna mellan Israel och Bahrain / Förenade Arabemiraten, och även i flera andra fall har USA skött sig förvånansvärt bra.

Jag säger dock i intervjun att jag tror att Trump är bättre för USA, men Biden för omvärlden. Med det menar jag att USA:s president är såpass viktig för den internationella stabiliteten att det bör vara en mogen och balanserad person. Annars kan farliga saker hända. Det vill jag inte riskera. Inrikespolitiskt tror jag dock som sagt att det är bättre med Trump, exempelvis gällande en sådan viktig sak som tillsättande av domare där Trump bidragit till att föra Högsta Domstolen i en mer konservativ riktning.

USA:s politik fjärran från svensk

Som sagt är det dock väldigt vanskligt att som svensk politiker ge sig in i en debatt om amerikansk politik. Både Biden och Trump står för att försvara dödsstraffet, för att medborgare i allmänhet ska få bära vapen, och har en bild av USA som världens centrum. Även om Biden säkert vill genomföra sociala reformer är USA ett land med enorma klyftor, där slavhandeln var tillåten fram till bara drygt 150 år sedan, och som är svårt traumatiserat av upprepade krig (dock flera gånger till demokratins försvar). USA är möjligheternas land, samtidigt tragediernas. På det sättet är de nordiska länderna mer av ett föredöme eftersom vi, i alla fall tidigare, haft en betydligt mer homogen befolkning, och mindre skillnader mellan rik och fattig.

Det finns dock många saker att ta efter i USA också, synen på familjen, civilsamhällets starka roll och den befriande avsaknaden av socialism. USA anklagas ofta för att vara värdekonservativt och för mig är det förstås något positivt.

Vad vore bäst

Det allra bästa vore förstås om vi kunde få tillbaka en president som Ronald Reagan - en bespottad republikan och utpekad skjutglad cowboy när han valdes 1981, men som sedan visade sig göra mycket positivt - inte minst för världsfreden.

Så jag ser nog mest fram mot nästa presidentval, 2024, och hoppas båda partierna då ska lyckas vaska fram personer som är mer mogna, samlande och mindre extrema i syfte att få en positiv utveckling i USA och resten av världen. 


måndag 28 september 2020

Kaos för skolbyggande i Uppsala

 

 Om Skolbyggnation i SVT nyheter 

I Uppsala är en aktuell fråga hur vi ska få ihop lokaler till alla skolor och förskolor. Tyvärr har detta varit ett område som fungerat mycket dåligt i vår växande kommun. Alliansen fick fatta beslut om ett antal moduler när vi styrde senast (2006-2014), i takt med att dessa nu blir uttjänta saknas planering för ersättning. Här har Uppsalas vänsterstyre ett tungt ansvar.

SVT:s lokalnyheter tog nyligen upp frågan utifrån beslut som skulle fattas i Utbildningsnämnden om nya moduler - jag betecknade situationen som "Kaos". Ett starkt ord, och naturligtvis finns det mycket som görs bra. Men den konstruktion med ett Skolfastighetsbolag, Stadsbyggnadskontoret under Kommunstyrelsen och Utbildningsförvaltningen har gett ett trepartsförhållande som resulterat i att alla skyller på alla i stället för att förskolor och skolor byggs som de ska.

De som drabbas är skolbarnen och förskolebarnen och deras familjer. Mycket tråkigt.

 


Debattartikel i UNT

I UNT idag skriver jag, Cecilia Hamenius och Celicia Widell om just detta. En beskrivning med exempel på skolkaoset i Uppsala. Och att politikerna borde backa från sina storslagna planer på att fördubbla kommunens invånarantal på 50 år (från 190.000 år 2000 till 380.000 år 2050).

Här är hela texten:


Slå back innan det är försent

Uppsala kommun har stora problem med skol- och förskoleplatser. Såväl nyproduktion som underhållet av befintliga lokaler hanteras undermåligt av det politiska styret.

Planeringen har inte fungerat på många år, och organisationen är krånglig med både nämnd, styrelse och bolag inblandade. Exemplen på misslyckade processer är tyvärr många. Ett av dem gäller Rosendal där Polacksbackens skolas tillfälliga bygglov går ut nu i vinter, samtidigt som såväl Rosendals skola som ett skolbygge i Industristaden blivit kraftigt försenade. Lösningen blir att nya baracker hyrs in och etableras.

Redan när Alliansen tillträdde i Uppsala 2006 saknades en stor mängd förskolor och skolplatser, och för att alls kunna säkra plats åt alla barn och elever löste man det då med tillfälliga moduler vars bygglov gäller maximalt i 15 år. Man behöver inte vara expert för att förstå att dessa lokaler måste ersättas efter hand, men ändå initierade inte det nya vänsterstyret, som tillträdde 2014, en planering för detta.

Detta misslyckande av Socialdemokraterna, som numera styr med Liberalerna, drabbar våra barn och elever hårt.

Alliansen inrättade också 2013 ett skolfastighetsbolag för att komma igång med nyproduktionen, vilket blev en del av det krångliga trepartsförhållandet mellan kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och just Skolfastigheter AB. 

Listan på misslyckanden med planering inom kommunen kan göras lång. Man har glömt söka bygglov; avbrutit upphandlingar; missbedömt olika tomters användbarhet och de allra flesta projekt har blivit kraftigt försenade. Med den svaga politiska ledningen som Pelling (S) med fler står för så händer tyvärr inte mycket.

Att som fastighetsägare ha en mängd lokaler som man inte har underhållsplaner för, utan bara åtgärdar utifrån akuta behov, är inte acceptabelt. Ett politiskt styre måste vara proaktivt, inte bara reaktivt. 

Uppsala kommuns skolor ligger relativt bra till när det gäller kvaliteten i undervisning och utbildning, men lokalkostnaden per elev ligger över rikssnittet och slukar pengar som kunde ha gått till verksamheten. För att få en mer effektiv utbildningsverksamhet är det därför just nu lokalfrågan som måste prioriteras. Vi anser att man måste undersöka möjligheten att renovera befintliga skolor och hyra in sig i andra lokaler, som de flesta friskolor gör, för att hålla nere investeringarna. 

Den nuvarande organisationen orsakar onödiga kostnader och bristande beslutsförhet. Det är dags att se över hela organisationen så att det blir en sammanhållen process från beställningen av en ny skola till förvaltningen av den nya byggnaden. Man bör utreda om ansvaret ska vara samlat och inte uppdelat som i dag.

Även förskolebristen i centrala staden är skriande. Trots att nya förskolebussar köps in, vårförskolor tas i bruk redan på hösten och befintliga moduler används så länge det bara går, kommer det troligen vara stor brist på platser redan till våren. Vi kristdemokrater skulle gärna se att man aktivt uppmuntrade pedagogisk omsorg i Uppsala, som skulle vara ett bra sätt att avlasta förskolan.

Som lök på laxen kommer också vänsterstyrets hybris när det gäller utbyggnad av Uppsala. Man spekulerar nu i om man ska prognostisera för 380.000 invånare år 2050, i stället för nuvarande prognos om 320.000. Anledningen är bland annat att rättfärdiga investeringen i de två spårvägslinjerna från Resecentrum till Gottsunda respektive till Ultuna, som Kristdemokraterna är emot. 

Enbart för utbyggnaden av sydöstra Uppsala krävs hela 30 nya förskolor, nästan 15 grundskolor och 1-2 gymnasieskolor innan 2050. Med nuvarande organisation för skolbyggnation skapar detta bara ytterligare kaos.

Det är dags att inse att Uppsala inte kommer att bli en storstad inom överskådlig framtid. Vi bör i stället slå vakt om vår unika profil som en trivsam, akademisk och historisk mindre stad med egen karaktär och dragningskraft – inte en förort till Stockholm.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd och 2:e vice ordförande Utbildningsnämnden

Cecilia Hamenius (KD), vice ordförande Uppsala kommuns Skolfastigheter AB

Celicia Widell (KD), vice ordförande Utbildningsnämndens förskoleutskott 

 

tisdag 22 september 2020

En ny egnahemsrörelsen


I Svenska Dagbladet skrev jag med Ebba Busch, vår bostadspolitiske talesperson Larry Söder, samt ett flertal kollegor i andra kommuner om vikten av att få igång en ny egnahemsrörelse.

Sverige och Uppsala behöver fler småhus. Vi driver denna sak konstant i Uppsalapolitiken, för närvarande tyvärr i opposition. Inte minst nu när fastighetsskatten åter seglar upp som ett hot, kan det inte råda minsta tvivel om att Kristdemokraterna är småhusens främsta banérförare.

En del politiker talar då föraktfullt om "villamattor" och att gynna höginkomsttagare. Våra beräkningar har dock visat att det i vissa fall kan bli billigare att äga ett eget hus (med tomträtt) centralt i Uppsala än att betala hyra för en nyproducerad hyreslägenhet i samma läge. Särskilt om man kan och vill ordna med en del arbeten själv. Så detta behöver inte vara någon utopi, om rätt politisk linje får råda!

Läs gärna våra förslag om Stabby Trädgårdsstad och om byggnationen av trädgårdsstäder i nya sydöstra Uppsala.

 

 

Här är hela texten från SvD:

FLER SKA HA RÅD MED EGET HUS

Drömmen om att äga sitt eget hus lever starkt hos svenska folket. Ungefär 7 av 10 svenskar säger sig vilja bo i ett eget småhus och bland dem som är inne i barnaåren är andelen ännu högre. Trots detta har byggandet av småhus hållits tillbaka kring våra stora och medelstora städer. Starka krafter inom såväl byggindustrin som arkitektkåren har föredragit att bygga höghus och inom kommunpolitiken har man varit för dålig på att ta initiativ och stå upp för medborgarnas önskemål. Följden har blivit skenande tomtpriser och att vanliga arbetande familjer fått allt svårare att köpa sig ett eget hus. Mellan 1970 och år 2000 motsvarade det genomsnittliga småhuspriset mellan tre och fyra årslöner för en typisk arbetare. I dag är det uppe i åtta årslöner och i Stockholms län femton årslöner. I dag är villan på god väg att bli en lyxprodukt för höginkomsttagare.

Men det ska inte vara så att barn måste ha rika föräldrar för att de ska kunna springa genom vattenspridaren på en egen gräsmatta. Vid förra sekelskiftet skapades egnahemsrörelsen för att främja byggandet av nya trädgårdsstäder och småhus åt vanligt folk. Vi lovar nu som företrädare för Kristdemokraterna på kommunal, regional och nationell nivå att bidra till skapandet av en ny egnahemsrörelse.

Ibland påstås det att det inte skulle vara möjligt att låta våra städer växa på bredden med nya villa- och trädgårdsstäder. Det påstås finnas markbrist, bli för dyrt eller vara för dåligt för miljön. Inga av dessa argument klarar dock en närmare granskning.

Tittar man på markanvändningen söder om Dalarna så skulle mindre än 0,2 procent av skogs- och naturbruksmarken behöva tas i anspråk för att inrymma 1 000 000 människor i nya trädgårdsstäder. Faktum är att vi i dag har fler hektar avsatta för golfbanor och skidpistar än som skulle behövas för dessa nya småhus. Tittar man internationellt så har också Sverige en förvånansvärt låg andel byggda småhus. Vår produktion är tillexempel hälften av den i Frankrike, Belgien och Nederländerna, och en fjärdedel av den i Storbritannien.

Länsstyrelserna i Sverige har i dag till uppgift att värna bland annat riksintressen, miljökvalitet och strandskydd. I praktiken innebär det att instansen ofta agerar bromskloss för nya projekt. Ett uppdrag som länsstyrelsen har i dag är att bedöma behovet av bostäder och vi ser det som rimligt att det uppdraget expanderas till att identifiera en viss mängd potentiellt byggbar mark. Därtill bör man få i uppdrag att kartlägga planberedskapen i landets kommuner och hur planeringen ser ut uppdelad efter upplåtelseform. Det skulle behövas specifika nyproduktionsmål för olika boendeformer som på ett bättre sätt möter människors vilja att bo i hus.

Småhusområden främjar också ekologisk hållbarhet och biologisk mångfald, genom att trähusen fungerar som stora kolsänkor och genom att den måttfulla tätheten skapar möjligheter för lokala kretslopp. Tittar man på de totala klimatutsläpp som genereras av de boende i villaområden så finns det ingen anmärkningsvärd skillnad visavi de boende i tätbebyggda stadsdelar. De villaboende åker visserligen mer bil men de flyger också mindre än sina socioekonomiska likar i innerstäderna. Med solceller på taket och elbil på uppfarten blir småhusboendet mer klimatsmart än lägenhetsboendet.

Det är inte heller dyrt att bygga låga hus i trä i jämförelse med höga hus i betong. Konkurrens mellan de många svenska trähusföretagen kombinerat med en hög grad av industrialisering pressar priserna. Faktum är att runt våra större städer så är tomtkostnaden ofta en större andel av totalpriset för ett nytt hus än vad själva byggnaden är. Att bygga ut väg, VVS med mera till ett nytt villaområde kostar sällan mer än som mest 500 000 kr per tomt. När tomtpriserna stiger långt över denna summa i tätortens utkanter så är det ett tecken på att kommunens planering fallit efter på ett oacceptabelt sett. Om utbud och efterfrågan möter varandra ska en ny standardvilla i utkanten av en tätort inte kosta mer än 2,5–3 miljoner kronor. Ett marknadspris som också skulle vara inom räckhåll för alla arbetande familjer.

En ny egnahemsrörelse innebär också politik för att främja det egna ägandet. Finansinspektionens kreditrestriktioner måste rullas tillbaka, det förstärkta amorteringskravet ska tas bort permanent och startlån för unga bör utredas. Därtill kommer vi motsätta oss varje försök att återinföra fastighetsskatten. En skatt som drev människor från sina hus och som slog direkt mot människors egna ägande.

För det är lätt att förstå varför det stora flertalet svenskar vill bo i småhus. I ett eget hus får man frihet. Där bestämmer man själv. Där kan man varva ner och koppla av omgiven av den egna trädgårdens grönska. Där finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården. Med ett eget hus kan man som familj slå ner rötter.

En gång i tiden var det Socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. I dag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.

Ebba Busch
partiledare (KD)

Larry Söder
riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson (KD) 

Jonas Segersam
kommunalråd Uppsala (KD)

Denise Cassel
kommunalråd Linköping (KD)

Amanda Agestav
kommunalråd Västerås (KD)

Lars Thunberg
kommunalråd Helsingborg (KD)

Veronica Kerr
gruppledare Umeå (KD)

Marlene Jörhag
kommunalråd Örebro (KD)

Erik Nilsson
kommunalråd Karlstad (KD)

Niklas Arvidsson
kommunalråd Borås (KD)

Christopher Dywik
gruppledare Kalmar (KD)

Torsten Elofsson
ordförande Malmö (KD)

Maria Fälth
kommunalråd Upplands-Väsby (KD) 

Karl Henriksson
kommunalråd Huddinge (KD)

Eva von Wowern
kommunalråd Täby (KD) 

Yusuf Aydin
ordförande Botkyrka (KD)

 

fredag 11 september 2020

Infiltrationen från Muslimska Brödraskapet

 

Med Sameh Egyptson och hans böcker 

I går kväll talade Sameh Egyptson på KD:s talarkväll i Uppsala. Han berättade om sin nyutkomna bok "Erövringen" om Muslimska Brödraskapets (MB) infiltration i Sverige. Sameh har under flera år plöjt igenom alla dokument som finns på nätet för att kartlägga MB:s arbetssätt och inflytande i vårt land. Det finns en väl uppbyggd struktur, som kontrolleras av en liten grupp (företrädesvis män) som också har en central roll i MB:s internationella (företrädesvis Europeiska) strukturer.

Redan på 90-talet togs de första kontakterna med socialdemokraternas broderskapsrörelse, och inflytandet kulminerade under 2013-2015 i och med Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse, och Mehmet Kaplans utnämnande till minister efter valet 2014.

Förutom Socialdemokraterna har även Moderater, Centern och Miljöpartiet mer eller mindre framgångsrikt infiltrerats. Framför allt har det byggts upp en struktur med IFIS som central (Islamiska förbundet i Sverige) - kopplat till sidoorganisationer som Islamic Relief (biståndsorganisation som nyligen kommit i kraftigt blåsväder), Ibn Rushd (studieförbund som vi krävt indraget bistånd till) och SUM, Sveriges Unga Muslimer, som fått sitt bidrag indraget av MUCF. Sammantaget betalas flera hundra miljoner kronor per år ut i bidrag till dessa organisationer.

Minst sagt skrämmande. 

Se gärna föredraget som finns på vår facebooksida, och beställ gärna boken!