Visar inlägg med etikett jubileum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jubileum. Visa alla inlägg

tisdag 16 juli 2024

Kungen och Monarkin viktiga för Sverige

 

 

2023 firade vi att kung Carl XVI Gustaf suttit 50 år på den svenska tronen. I samband med det skrev jag i september en artikel i UNT med följande innehåll:


Det är i dag 50 år sedan vår kung Carl XVI Gustafs trontillträde. Kungen valde då ”För Sverige i tiden” som valspråk. Monarkin anklagas ibland för att vara omodern och till och med odemokratisk men jag vill här lyfta fram tre områden där vårt kungahus kan tjäna som en inspiration.

Först familjen. Den är samhällets grundläggande byggsten. Även i ett individualistiskt land som vårt är det värt att ändå se och erkänna att familjen har en avgörande betydelse för kommande generationers uppväxt, för relationer och för samhällets funktion. För oss alla har våra föräldrar betydelse för vilken personlighet, styrkor och svagheter vi har i våra gener. För de allra flesta människor är det också föräldrarna som ger den grundläggande tryggheten, försörjningen och fostran under de första åren.

De nära relationerna är viktiga. Det är inte enkelt att leva tillsammans och att ta hand om små barn, som växer och blir större, och därför förtjänar alla familjer största möjliga stöd och erkännande av oss politiker, och offentliga myndigheter. Det är föräldrarna som har huvudansvaret för barnen, inte staten, som politiker på vänsterkanten ofta framför.

“Arv” ifrågasätts men vi bär alla på ett arv i någon form. I vårt samhälle där allt går så fort förlorar vi ofta generationsperspektivet. Vi borde i stället se värdet av långsiktighet och förvaltarskap. 50 år på tronen är en imponerande livsgärning och att kronprinsessan Victoria kommer att ta över en dag är de flesta svenskar glada och tacksamma över.

För det andra vill jag ta upp betydelsen av värderingar. Vi kristdemokrater anser att samhället måste byggas på oavhängiga filosofiska principer, inte på religionen eller tron. En sådan princip är naturrätten, och i Europakonventionen är de grundläggande värden som bör bygga vårt samhälle uttryckta på ett bra sätt. Mänskliga rättigheter hämtar sin inspiration i den västerländska kristna idétraditionen och därför kan vi också erkänna kristendomens betydelse för framväxten av demokrati, frihet, värdighet och respekt.

Statschefen och hans familj ska enligt successionsordningen från 1810 bekänna sig till den evangeliska läran enligt ”Uppsala mötes beslut av år 1593”. Sådana bestämmelser är en rest av statskyrkosystemet, men jag tror ändå att det är något som folk i allmänhet respekterar och uppskattar. Vi har ett kristet arv som innebär att många svenskar fått lära sig vikten av att göra rätt för sig, att visa medmänsklighet och att respektera de etiska principer som präglat vårt land under generationer. På 1800-talet lärde man sig 10 Guds bud utantill, och även jag lärde mig i skolan på 70-talet den gyllene regeln som är en bra etisk vägledning i vårt samhälle.

Slutligen synen på ledarskap. Under efterkrigstiden har socialdemokratisk ideologi varit en utgångspunkt för att omforma det svenska utbildningsväsendet. Många av de brister vi ser i dagens samhälle bottnar i ett förakt för ledarskap. Vuxna måste få och kunna vara förebilder för barn och unga. Auktoriteter i samhället förtjänar respekt och erkännande för sina roller och för den position de är insatta i. Man ska naturligtvis inte missbruka sin makt, och vi måste motverka korruption. Men polis, militär, domstolar och andra myndigheter i samhället finns där för att skydda oss och för att upprätthålla ordningen.

Marxismen vänder i grunden på auktoritetsbegreppet och hävdar att det är de undertryckta massorna som ska bestämma, inte de besuttna. Det har lett till ett synsätt som gör brottslingen, arbetaren, flyktingen och barnet till offer som bara är utsatta för strukturellt förtryck. Vi ska naturligtvis lyssna på alla och låta även barn och kriminella få ge sin version av saken – men vi kan inte låta dem styra. Vi behöver ge högre status åt yrkesgrupper som fungerar som ledare i vårt samhälle, exempelvis lärare och blåljuspersonal.

Monarkin kan ses som en symbol på att det finns något som är rätt och gott och sant, ovanför och utanför folket. Låt oss fortsätta att stötta familjerna i vårt land, att slå vakt om bra västerländska värderingar, och att uppskatta och stödja ett positivt ledarskap.

lördag 29 mars 2014

Minnesrik 50-årsfest

En minnesrik dag var det igår, och ett värdigt firande av de svenska kristdemokraternas 50-års jubileum.

På fotot står jag med två stora politiska förebilder, Kjell Magne Bondevik, tidigare partiledare för KrF och i två omgångar Norges statsminister, samt Alf Svensson, tidigare partiledare för KDS / KD, statsråd och numera EU-parlamentariker.

På eftermiddagen, efter Göran Hägglunds tal, fick just Alf Svensson och Kjell Magne Bondevik ge glimtar ur de två systerpartiernas historia. Vänskapen dem emellan inleddes i början av 70-talet då de var ordförande för respektive länders kristdemokratiska ungdomsförbund. Bondevik beskrev Kristelig Folkepartis två "guldåldrar", dels i början av 70-talet med Lars Korvald som statsminister, och dels 1997-2005 då Bondevik ledde två regeringar. På liknande sätt beskrev Svensson de svenska kristdemokraternas intåg i regeringen (och riksdagen) 1991, och det stora genombrottet 1998. 

I den efterföljande paneldiskussionen fick varje deltagare beskriva en stor framgång de varit med om att bidra till för kristdemokratisk politik. Göran Hägglund var först ut och nämnde avskaffandet av fastighetsskatten som ett väldigt tydligt exempel på hur ett kristdemokratiskt vallöfte från 2006 nu genomförts i praktiken. Därefter fick KDU-ordförande Sara Skyttedal ordet, och pekade på att partiet faktiskt medverkat till att sätta stopp för många dåliga förslag, som till exempel kvoterad föräldraförsäkring och könskvotering till bolagsstyrelser. Chatrine Pålsson Ahlgren som under 18 år suttit i riksdagen, och under hela den tiden och ännu längre, också varit landstingsledamot, beskrev sin största framgång att ha medverkat till att geriatrik behölls som en läkarspecialitet. Detta under en mangling på flera dagar i början av 2000-talet under socialdemokratiskt styre.

Inger Davidsson var civilminister 1991-1994 och berättade om införandet av lagen mot innehav av barnpornografi. Stödet var oerhört svagt, både från de andra borgerliga partierna och från media och kulturetablissemanget. Men Inger var beredd att avgå som minister om inte denna lag gick igenom, och till slut fick hon sin vilja igenom. Ett exempel på kristdemokratiskt engagemang som betyder något för barnen. Kjell Magne Bondevik, som själv fått hjälp när han fick ta en timeout på grund av en depressiv reaktion 1998, såg som en stor seger att hans regering i flera steg kunde trappa upp anslagen till den psykiatriska vården och göra den mer jämställd med den somatiska. Alf Svensson talade slutligen om betydelsen att blicka ut i världen mot demokratiutveckling, exempeliv i samband med den arabiska våren.

Detta är bara några exempel på att kristdemokraterna faktiskt inneburit en stor skillnad i skandinavisk politik. 

Efter denna diskussion kom de fyra allianspartiledarna upp, och Göran Hägglund berättade att han nu ändrat åsikt om en fråga sedan 2006. Han talade då om att det är bra att byta regering i bland, men har nu kommit till insikten att det vore en katastrof för Sverige att byta regering i det här läget.

Ja, så där gick det på. Efter ett mellanspel med ett mycket intressant seminarium om anknytning i förskolan (med Gunilla Niss och Malin Broberg se även artikel i GP) var det dags för den stora jubileumsfesten. Statssekreterare Ragnwi Marcelind var konferencier och Triple n Touch medverkade med förstärkning från Star for Life / Star Choir. Mycket festligt!

Bland annat fick vi se alla ännu levande partisekreterarna uppradade:

Det var för övrigt Stig Nyman, näst längst till höger, partisekreterare -72 (från före Alf Svensson blev partiledare) till -79 som knäppte kortet på mig, Bondevik och Svensson överst.

Marcus Jonsson presenterade slutligen jubileumsskriften som jag förstås köpte med mig och ska läsa med intresse.

Efter 50 fantastiska år har vi nu 50 nya spännande år framför oss - en fantastisk möjlighet för de svenska kristdemokraterna.

Dagen 1,2,3
ViD 1,2

lördag 23 november 2013

Kristdemokraterna 50 år


Ja det firar vi idag som en liten tjuvstart på jubileumsåret 2014. Alf Svensson, kristdemokraternas hedersordförande, talar och snart kommer Simen från IDOL och medverkar.

Vi har också haft vår nomineringsstämma där jag som ordförande föredrog nomineringskommitténs förslag på listor till riksdags- och landstingsvalen. Stämman under ledning av Ebba Busch beslutade att med ett par mindre justeringar anta våra förslag. Mikael Oscarsson, Miriam Eriksson och Mikael Bedrup blev toppnamn på riksdagslistan. På landstinget mellersta blev Anna-Karin Klomp första namn, på norra Lars Svensk och på södra Frank Nilsson. 

Ett bra lag för att vinna framgång i valet nästa år! 

fredag 22 november 2013

Tack till trogna medarbetare

I går kväll fick jag glädjen att vara med och uppmärksamma de hundratals medarbetare i landstinget som varit anställda i 25 år genom en ceremoni på Uppsala slott.

Mycket trevligt och festligt, och alltid lika roligt att träffa så många trevliga landstingsanställda med respektive!

fredag 6 november 2009

40 år

UNT skriver idag om att jag fyller 40 år. Det är ju kul - "att fylla gubbe" som någon av de andra politikerna här på Wik uttryckte det. Fullt upp nu med förberedelser - har bland annat fixat en del när jag ändå är här på Wik om festen nästa vecka. Angenäma bestyr!

torsdag 25 juni 2009

Högtid, livsväxling och jubileum


Den senaste veckan har fortsatt med en rad av högtidligheter. Det började förra onsdagen med avtackning av vår informationsdirektör Henrik Pederby. En förlust för landstinget, men vi får gratulera Svenska Kyrkan som blir hans arbetsgivare i stället.
Dagen innan midsommar var jag på den mest minnesrika begravning jag varit på hittills. I en proppfull domkyrka (bilden) samlades vi till begravningsmässa för att minnas och hedra Lars Ridderstedt, en av kristdemokraternas grundare och pionjärer. Därefter var det minnesstund i en lika proppfull festsal på VDala nation. Det är ingen tvekan om att Lars, 85 år gammal präst och mångsysslare gick ur tiden mitt i livet. På torsdagen innan lördagen då han gick bort ringde han mig och konfirmerade att han skulle tala på vår sommaravslutning på Stabby prästgård följande torsdag. Där fick vi i stället hålla en tyst minut.
I lördags var det 40-årsfest hos Petra Oscarsson, trevlig tillställning med mycket god mat (Tack Frank!), och i förrgår gratulerade jag lilla Nadja (bilden) som föddes på söndagen. Anna-Karin Klomp, vårt landstingsråd kommer nu att vara barnledig till våren och jag går in som vikarie. I går slutligen hade vi ett både högtidligt och festligt firande av tidningen Kristdemokraten som nu är 30 år. Med var 5 av de 6 chefredaktörerna, och vi fick också höra ett mycket intressant föredrag av medieprofessor Karl Erik Gustafsson. Nu åker vi på riksting men det är en annan historia.

söndag 14 juni 2009

Grattis Upplandsmuseet 50 år!

Grattis på 50-årsdagen s0m Upplandsmuséet firar idag! En ny utställning har invigts och ikväll hade vi en fin jubileumsmiddag.

Det är ett länsmuseum vi kan vara stolta över som är inrymt i den gamla Akademikvarnen i Uppsala. Dessutom med ett av Sveriges bästa magasin för samlingarna, beläget i Morgongåva. I mitt tal i kväll beskrev jag möjligheterna för framtiden. Jag tror det muséet behöver göra för att växa och utvecklas på ett positivt sätt är för det första att fortsätta på den inslagna vägen med en stark forskningsanknytning. Hög kvalitet, professionalitet och forskningsanknytning ger muséet en möjlighet att spela en roll också i en föränderlig omvärld.

För det andra måste man satsa på samarbete och öppenhet utåt. Museet är också stadsmuseum för Uppsala, även om landstinget är ensam huvudman numera, och det är viktigt att ta sin roll gentemot staden och universitetet. Museet är också "Upplands-"museet även om Stockholms län numer inte längre är delaktigt. Men Uppland har en otroligt dynamisk och central roll i Sveriges historieskrivning, som förpliktigar. Museet är också en del av ett framtida storregionalt samarbete med t ex Gävleborg, Dalarna och Västmanland - vilket man behöver förbereda sig för redan nu.

För det tredje kunde jag inte låta bli att nämna barn och familjer. Inte bara för att jag har fem små barn, men jag tror att alla organisationer måste satsa på det uppväxande släktet, inte minst för sin egen överlevnads skull.