50 år

Både nedför och uppför

Nu har jag levt ett halvsekel, och kommit in på "döhalvan" som en morbror till mig uttryckte det när han fyllde 50 för många år sedan. "Efter 50 går det bara utför!" blev min kollega Fredrik Ahlstedt citerad på i intervjun i UNT (se nedan), och sedan ett par dagar känner jag ryggskottet sätta in.

Intervjun i Upsala Nya Tidning (och Enköpingsposten) på min 50årsdag

Men med den något negativa inledningen vill jag ändå säga att 50-årsfirandet varit väldigt fint, en fantastisk upplevelse. Jag håller inte med om att det går nedför (därav att jag hytte med fingret mot Fredrik), utan jag tycker varje ålder har sin tjusning.

Jag vill också med denna sammanfattning av mitt firande TACKA alla fantastiska människor för alla glada tillrop, gillamarkeringar, hälsningar och uppvaktningar i samband med min stora dag!

 

Förskottsfirande på Alla Helgons Dag

Firandet inleddes med en mottagning och middag på Diakonistiftelsen Samariterhemmet, där direktor Erik Eckerdal berättade lite om Ebba Boströms livsverk och historien bakom Samariterhemmet.

Min inbjudan till festen, notera den vackra nationalromantiska byggnaden från 1918

Jag fyller ju egentligen 9/11 men på grund av rikstinget den helgen fick jag flytta fram firandet. Mottagningen inleddes med sång av Schola Cantorum som bland annat, helt utan min inblandning, framförde Nordisk Studentsång, "Framåt, framåt på ljusets bana" - en sång som jag sjöng flitigt  under min studenttid när vi grundade sällskapet KFV (Karl Filip av Vasa).

Det var så trevligt med alla gäster som kom. Jag är inte så bra på att planera och bjuda in, så de som jag fick tag på kom - men det var många tillresande från hela Sverige och Norge, och ett par i släkten som faktiskt var i Uppsala för första gången.

Kvintett ur Schola Cantorum, domkyrkans ungdomskör med en av döttrarna

 

Stadsvandring

Under pausen mellan mottagning och middag tog jag med de gäster som önskade på en stadsvandring igenom Uppsala, där jag berättade om kända Uppsala-profiler. Det var en magisk upplevelse att vandra igenom Uppsala gamla kyrkogård på Alla Helgons Dag med alla ljus tända. På vägen dit hann vi med Fadimes plats, domkyrkan med Carl von Linné, Olof Rudbeck (som ledde släckningsarbetena vid branden 1702) och heliga Birgitta.  På kyrkogården berättade jag om Anton Nicklas Sundberg, Ebba Boström, grundaren av Diakonistiftelsen Samariterhemmet, Sven Arrhenius, Dag och Hjalmar Hammarskjöld, Gapminders grundare Hans Rosling och Gustaf Fröding. På vägen tillbaka passerade vi Pelle Svanslös och Gösta Knutsons Åsgränd, samt Grottan, värmestuga för hemlösa som ligger i Carolinabacken. I stället för gåvor hänvisade jag till just föreningen Hjälp till Behövande som driver Grottan, samt nattvandrare och soppkök i Gottsunda med mera. (Ge gärna en gåva till Föreningen HTB, bankgiro 830-6805 eller Swish 1236649552)

Ärkebiskop Anton Nicklas Sundbergs gravsten

Anton Nicklas Sundberg, ärkebiskop mellan 1870-1900 har många roliga historier berättade om sig. En gång när han missade tåget sades han ha utbrustit: "Där gick tåget åt helvete, och jag som skulle  med". Vid stadsbranden i Karlstad 1867 när han var biskop där beskrev Gustaf Fröding tillståndet på följande sätt: "Landshövdingen grät och bad, men biskopen svor och släckte".

Firande på rikstinget

Nu kan man tycka att det kunde räcka med firande. Men jag fick ju tillbringa själva dagen på KD:s riksting uppe i Umeå. Det blev också där så många gratulationer och hurrarop. Jag kunde börja lördagen och gå och hämta tidningen Dagen i deras monter, där ett porträtt med mig var publicerat.

50-årsporträtt i tidningen Dagen

Så fortsatte det när jag gick upp i talarstolen för att hålla mitt anförande å Uppsala-delegationens vägnar under debatten om partistyrelsens proposition om integrationspolitiken och ordförande Magnus Berntsson från Göteborg passade på att utbringa ett fyrfaldigt leve för mig. På kvällen under rikstingsfesten stämde Uppsaladelegationen upp Ja må han leva med hela salen, och utbringade Hurra-rop. Så kom Ebba och gratulerade och vi passade på att fota oss med hela gänget.

Ebba och Uppsaladelegationen gratulerade på rikstingsfesten

Så det blev sannerligen ett minnesrikt firande. Till och med i debatt om tiggeriet i SVT inledde Linda Linarve med att gratulera mig.

Jag avslutar mitt tack här med en klassisk bild - motsvarande den jag la ut redan på min 40-årsdag för 10 år sedan. Än en gång STORT TACK!

Blomsterfotot

 
Komplettering någon vecka senare:

Gratulation på kommunstyrelsen

 

När jag trodde firandet var klart så fick jag en fin blomma och bjöds på tårta även på kommunstyrelsen 10 dagar efter själva födelsedagen. Jag blev väl kanske inte helt tagen på sängen då vi har en policy om att man kan bjuda på tårta när medarbetare fyller jämt, men det var ju ändå trevligt.

Så tänkte jag att äntligen var det flera veckor långa firandet över, men tji fick jag. Till min överraskning plockade även ordförande i Utbildningsnämnden (där jag är vice ordförande) Helena Hedman Skoglund (L) fram en blomma följande dag, och även där bjöds på tårta. Den finaste hittills måste jag säga, och godaste (förutom alla "riktiga", hemgjorda tårtor som min fru gjort).

Min uttydning är att man tar alla chanser att fira och lätta upp den mörka tunga månaden november. Så då kanske jag kunde bidra lite med en anledning.

Så än en gång tack - alla  ni som gratulerat och firat - ni är fantastiska!

Utbildningsnämndens presidium Ulrik W (S), Hanna M (V), jag och Helena H S (L)

Bästa tårtan med riksvapnet

Monarken 70 år

Grattis kung Carl Gustaf! Hanne Kjöller kunde i sin ledare i DN ha nöjt sig med de orden. Hon har ofta annars kloka inlägg men när det gäller Sveriges statsskick sällar hon sig till de "moderna" principryttarna som vill avskaffa vårt väl fungerande statsskick. En naturlig del av vår 1000-åriga svenska historia.

Jag tror fler skulle må väl att ta del av kung Carl Gustafs livserfarenhet. När han säger att monarkin står för kontinuitet och kulturell stabilitet som för nationen vidare, så är det ju just det vi behöver i ett samhälle som till överdrift hyllar ungdomlighet och det snabba, det nya. Lite mer eftertanke. Lite mer erfarenhet. Lite mer sans och klokhet.

I flödena på sociala medier strömmar republikanernas, feministernas, och de "moderna" tyckarnas tankar med idéer om hur man ska ge plats för kronprinsessan Victoria och det nya.

— Jag hoppas att hon får vara mor så mycket som möjligt och ta hand om sin familj, men också att hon kan ha sina egna intressen och vänskapsband och fortsätta att skaffa sig erfarenheter, är kungens kloka kommentar i TT:s intervju.

Sen kan man som Hanne Kjöller tycka att det inte passar vår tid att man behöver få godkännande för vem man gifter sig med, eller att man behöver bekänna den evangelisk-lutherska tron. Det är klart att vi inte skulle ha med de kraven om successionsordningen från 1810 vore skriven idag. Men Sverige har en historia, som vi aldrig kommer ifrån och som vi behöver värdesätta. Den innehåller mycket positivt, inte minst principer som ansvar, plikt, trohet och familjeband. Allt det behöver vi mer av, inte mindre.

Är det bättre med de republikanska modeller som finns i USA, i Brasilien eller i Frankrike? Nej, att presidenter kommer och går och att en jätteapparat ska dras igång vid varje val är inte en modell som skulle gynna Sverige. Vi får lida tillräckligt med den parlamentariska skakighet vi har i vårt demokratiska system idag. Det räcker att debattera partiledare och regering, förskona oss från att behöva välja statschef titt som tätt. Sverige har en ljus framtid med i tur och ordning Carl XVI Gustaf, Victoria och Estelle som galjonsfigurer!

85-årsfirande i Torsby

Idag har vi firat min morbror Eric-Gustav som fyller 85 år på onsdag. Fick också tillfälle att umgås med systern och svågern från Torslanda och kusin Per från Sunne. Trevligt! På bilden sonen Tobias som brukspatron på Vägsjöfors herrgård där vi övernattar i gamla rättarbostaden :)

Fest och eftertanke

Nu har jag hunnit fira min 40-årsdag med en fantastisk fest på Wiks slott förra helgen. Har så smått börjat hinna hämta mig efter detta nu! Tack alla som gratulerade på olika sätt - kan bara konstatera att det är roligt att fylla 40. Jag tror alla åldrar har sina fördelar, och en jämn födelsedag har i alla fall en fördel - en anledning att fira!

Jag bifogar här en "klassisk" bild som hör till vid jämna födelsedagar (dock ofta vid lite högre årstal...). Men, jag står ju som sagt för traditioner så det passar ju bra!

Har dock under förra veckan också hunnit med en begravning också. Det är alltid bra för att "betänka huru få våra dagar äro". Det var Siv Andersson, en av våra nestorer i Kristdemokraterna i länet som gått bort och begravningen ägde rum i Gryta kyrka utanför Örsundsbro. Jag medförde hälsningar från Göran Hägglund och partiledningen, Siv har nämligen betytt mycket för vårt partis utveckling, inte minst i starten 1964 då hon var en av medarbetarna till vår förste partiledare Birger Ekstedt och la ner ett hårt och omfattande arbete i utarbetande av våra första politiska program och beslut.

Högtid, livsväxling och jubileum

Den senaste veckan har fortsatt med en rad av högtidligheter. Det började förra onsdagen med avtackning av vår informationsdirektör Henrik Pederby. En förlust för landstinget, men vi får gratulera Svenska Kyrkan som blir hans arbetsgivare i stället.

Dagen innan midsommar var jag på den mest minnesrika begravning jag varit på hittills. I en proppfull domkyrka (bilden) samlades vi till begravningsmässa för att minnas och hedra Lars Ridderstedt, en av kristdemokraternas grundare och pionjärer. Därefter var det minnesstund i en lika proppfull festsal på VDala nation. Det är ingen tvekan om att Lars, 85 år gammal präst och mångsysslare gick ur tiden mitt i livet. På torsdagen innan lördagen då han gick bort ringde han mig och konfirmerade att han skulle tala på vår sommaravslutning på Stabby prästgård följande torsdag. Där fick vi i stället hålla en tyst minut.

I lördags var det 40-årsfest hos Petra Oscarsson, trevlig tillställning med mycket god mat (Tack Frank!), och i förrgår gratulerade jag lilla Nadja (bilden) som föddes på söndagen. Anna-Karin Klomp, vårt landstingsråd kommer nu att vara barnledig till våren och jag går in som vikarie. I går slutligen hade vi ett både högtidligt och festligt firande av tidningen Kristdemokraten som nu är 30 år. Med var 5 av de 6 chefredaktörerna, och vi fick också höra ett mycket intressant föredrag av medieprofessor Karl Erik Gustafsson. Nu åker vi på riksting men det är en annan historia.