Kungen och Monarkin viktiga för Sverige

 

 

UNT 230915

2023 firade vi att kung Carl XVI Gustaf suttit 50 år på den svenska tronen. I samband med det skrev jag i september en artikel i UNT med följande innehåll:

Det är i dag 50 år sedan vår kung Carl XVI Gustafs trontillträde. Kungen valde då ”För Sverige i tiden” som valspråk. Monarkin anklagas ibland för att vara omodern och till och med odemokratisk men jag vill här lyfta fram tre områden där vårt kungahus kan tjäna som en inspiration.

Först familjen. Den är samhällets grundläggande byggsten. Även i ett individualistiskt land som vårt är det värt att ändå se och erkänna att familjen har en avgörande betydelse för kommande generationers uppväxt, för relationer och för samhällets funktion. För oss alla har våra föräldrar betydelse för vilken personlighet, styrkor och svagheter vi har i våra gener. För de allra flesta människor är det också föräldrarna som ger den grundläggande tryggheten, försörjningen och fostran under de första åren.

De nära relationerna är viktiga. Det är inte enkelt att leva tillsammans och att ta hand om små barn, som växer och blir större, och därför förtjänar alla familjer största möjliga stöd och erkännande av oss politiker, och offentliga myndigheter. Det är föräldrarna som har huvudansvaret för barnen, inte staten, som politiker på vänsterkanten ofta framför.

“Arv” ifrågasätts men vi bär alla på ett arv i någon form. I vårt samhälle där allt går så fort förlorar vi ofta generationsperspektivet. Vi borde i stället se värdet av långsiktighet och förvaltarskap. 50 år på tronen är en imponerande livsgärning och att kronprinsessan Victoria kommer att ta över en dag är de flesta svenskar glada och tacksamma över.

För det andra vill jag ta upp betydelsen av värderingar. Vi kristdemokrater anser att samhället måste byggas på oavhängiga filosofiska principer, inte på religionen eller tron. En sådan princip är naturrätten, och i Europakonventionen är de grundläggande värden som bör bygga vårt samhälle uttryckta på ett bra sätt. Mänskliga rättigheter hämtar sin inspiration i den västerländska kristna idétraditionen och därför kan vi också erkänna kristendomens betydelse för framväxten av demokrati, frihet, värdighet och respekt.

Statschefen och hans familj ska enligt successionsordningen från 1810 bekänna sig till den evangeliska läran enligt ”Uppsala mötes beslut av år 1593”. Sådana bestämmelser är en rest av statskyrkosystemet, men jag tror ändå att det är något som folk i allmänhet respekterar och uppskattar. Vi har ett kristet arv som innebär att många svenskar fått lära sig vikten av att göra rätt för sig, att visa medmänsklighet och att respektera de etiska principer som präglat vårt land under generationer. På 1800-talet lärde man sig 10 Guds bud utantill, och även jag lärde mig i skolan på 70-talet den gyllene regeln som är en bra etisk vägledning i vårt samhälle.

Slutligen synen på ledarskap. Under efterkrigstiden har socialdemokratisk ideologi varit en utgångspunkt för att omforma det svenska utbildningsväsendet. Många av de brister vi ser i dagens samhälle bottnar i ett förakt för ledarskap. Vuxna måste få och kunna vara förebilder för barn och unga. Auktoriteter i samhället förtjänar respekt och erkännande för sina roller och för den position de är insatta i. Man ska naturligtvis inte missbruka sin makt, och vi måste motverka korruption. Men polis, militär, domstolar och andra myndigheter i samhället finns där för att skydda oss och för att upprätthålla ordningen.

Marxismen vänder i grunden på auktoritetsbegreppet och hävdar att det är de undertryckta massorna som ska bestämma, inte de besuttna. Det har lett till ett synsätt som gör brottslingen, arbetaren, flyktingen och barnet till offer som bara är utsatta för strukturellt förtryck. Vi ska naturligtvis lyssna på alla och låta även barn och kriminella få ge sin version av saken – men vi kan inte låta dem styra. Vi behöver ge högre status åt yrkesgrupper som fungerar som ledare i vårt samhälle, exempelvis lärare och blåljuspersonal.

Monarkin kan ses som en symbol på att det finns något som är rätt och gott och sant, ovanför och utanför folket. Låt oss fortsätta att stötta familjerna i vårt land, att slå vakt om bra västerländska värderingar, och att uppskatta och stödja ett positivt ledarskap.

Islamism att inte acceptera sekulär stat

 

                                                                                                    Inlägg av Salahaddin Barakat 7/10

Min kollega i Malmö, Torsten Elofsson, gjorde mig via Facebook uppmärksam på ett inlägg av Salahuddin Barakat, Imam i Malmö. Den är skriven som en reaktion på Emmanuel Macrons tal i början av oktober där han presenterade ett lagpaket mot inhemsk islamsk "separatism", det vill säga islamism. 

Barakats inlägg är islamistiskt

Det anmärkningsvärda med inlägget är att det illustrerar just det Macron vill varna för och hindra - att man driver en ideologi som strider mot statens konstitution. Islam, för att kunna fungera i det franska samhället, måste inordnas under de franska lagarna - lagar som är tydliga med att skilja religion och politik. En linje som är särskilt tydlig i Frankrike sedan 1905 då man införde "laïcité"-begreppet, det vill säga sekularism.

Ledare i GP 30/10

Adam Cwejman beskrev det hela väldigt bra och träffande i en ledare i GP i fredags. "Svensk islamism i fårakläder".

Att hävda att Macron är motståndare mot islam gör att Barakat målar in sig i ett hörn. Det är nämligen just islamism, som inte borde vara den form som islam har i vårt moderna samhälle, som hävdar att islam inte kan underordna sig en annan ideologi - utan måste vara den ideologi som själv bygger samhället - som är överordnad alla andra ideologier. Alltså en politisk idé - ett program för hur samhället ska styras. Problemet - som jag tagit upp flera gånger tidigare här på bloggen är att islam inte tydligt skiljer mellan religion och politik, och därmed står dörren vidöppen för islamism i många muslimska kretsar. 

Är Frankrikes linje bra?

Personligen sympatiserar jag inte med Frankrikes hårda linje. Jag kan tycka att i västerlandet kan man tillåta kristendomen att ha en särställning - man behöver inte behandla alla religioner lika. Och framför allt behöver man inte förbjuda alla former av religiösa uttryck i offentligheten - jag tycker det är självklart att man ska kunna bära ett kors, eller en kippa eller till och med en slöja (i någon form). Men kanske inte en Burka där man täcker sitt ansikte.

Men det är en sak vad som är tillåtet - en annan vad som av samhället uppmuntras, exempelvis genom att ge bidrag.

Jag har tidigare tagit upp problemet med Ibn Rushd - en rörelse som tydligen har kopplingar till Barakat (se artikel om islamakademin).

Samtidigt sätter Frankrikes tydliga sekularism en standard för var gränsen går för en islamistisk ideologi i samhället. Och det är bra. Jag lever mycket hellre i ett land som tydligt hindrar olika religiösa uttryck - än i ett land som är en islamistisk diktatur (som Iran eller Saudiarabien - eller den riktning som nu Turkiet går).

Kristna värden bygger Sverige

Nu har vi firat Jul och Nyår, återstår enbart Trettonhelgen. Som vanligt blir julen inte bara en anledning att fira just julen, utan också ett tillfälle för alla kritiker till traditioner, fest och kristendom att göra sina tröttsamma påpekanden.

KD och Ebba UNTs huvudmotståndare

UNT bevisar sin vänsterliberalism genom att på självaste julafton publicera en ledarkrönika där plötsligt Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna blir inte bara politiska huvudmotståndare, utan även ödeläggarna av julens sanna budskap.

Det är förstås positivt att KD nu har blivit en sådan stark och drivande politisk kraft i Sverige att allt fler vänsterliberaler finner det värt att ägna sig åt att svärta ner oss, i längden är det något som gynnar kristdemokratins genombrott i Sverige.

Kampen om julens budskap

UNT har en hel del poänger, i beskrivelsen av Jesus som en "kärleksrebell" och ett "flyktingbarn". Men problemet med den här typen av narrativ - att använda kristendomen i angreppen på kristdemokraterna, är att man i grund och botten hävdar att det är vänstern, socialismen och de liberala som har rätt syn på kristendomen. Faktum är att bibelcitat och kristna referenser strömmar i debatten från vänsterpolitiker, som anser att KD hela tiden sviker det som de tolkar som kristendom.

För det första vill jag då återigen påpeka att KD varken är ett religiöst eller ett kristet parti. Vi är väldigt noga med att skilja politik och religion. Därför citerar jag aldrig bibeln i politiska sammanhang eller använder kristna referenser.

För det andra så är det inte så att kristendomen är en vänsterideologi. Absolut - man kan hitta många paralleller mellan socialism och kristendom - solidariteten, skyddet av de svaga i samhället, nödhjälp och en välvillig inställning till flyktingen och främlingen. Men grundläggande är skillnaden den att socialismen, och även delvis liberalismen bygger på idén om en utopi - att människan själv kan skapa ett gott samhälle, och att vi förmår göra det goda. En slags allmän snällism.

Kristdemokratin är mer realistisk än så. En viktig del av vår ideologi är ofullkomlighetstanken - och jag tror egentligen kristendomens kärna och julens budskap egentligen också handlar om detta. Att människan behöver en frälsare, ett litet barn, som behöver rädda mänskligheten. Men det är en annan, religiös, frågeställning.

UNT:s poäng

I krönikan har UNT en viktig poäng, och det är att i politiken kan vi inte hämta våra argument från den religiösa världen. "Det finns en universell moralisk lag som alla, oavsett gudomlig uppenbarelse, kan upptäcka." Det är denna moraliska lag som är utgångspunkten för KD - såsom den är formulerad i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Inte någon religiös urkund eller kristna teologers uttolkning av den rätta läran. Där är jag helt enig med UNT.

Värderingarna är viktiga

Det är dock därför som just kristdemokratisk politik är så viktig i Sverige. För att vi måste lyfta upp dessa värderingar, värderingar som har hämtat inspiration från det kristna inflytandet i Sverige, och från det som vi helt enkelt kan kalla för "svenska värderingar" (se min artikel med samma namn).

Som jag ser det är inte problemet att kristna i Sverige sprider "häxprocesser, kvinnoförtryck samt förföljelse av frikyrkoanhängare och homosexuella" - nej problemet är ju att det finns en massa människor som ifrågasätter just de grundläggande värderingarna som måste få bygga vårt samhälle.

Ärlighet, arbetsflit, ansvar, tillit, hjälpsamhet, respekt, människovärde, fridsamhet och sammanhållning.

Liberalismen behövs för att hävda goda värderingar

Det vi behöver i Sverige nu är inte liberaler som understöder ett fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav, och utmålar Ebba Busch Thor och KD som huvudmotståndare, utan liberaler som kan förenas i bygget av just dessa svenska värderingar.

I längden kommer det bli alltmer tydligt hur viktigt det är att vi sluter upp runt viktiga värden i vårt samhällsbygge. För en svensk tycks det ofta självklart att alla sluter upp runt principen att hjälpa den nödställde och flyktingen (på ett realistiskt och genomförbart sätt). Tyvärr är det inte så, och då borde alla goda krafter förenas - inte splittras.                  

Monarken 70 år

Grattis kung Carl Gustaf! Hanne Kjöller kunde i sin ledare i DN ha nöjt sig med de orden. Hon har ofta annars kloka inlägg men när det gäller Sveriges statsskick sällar hon sig till de "moderna" principryttarna som vill avskaffa vårt väl fungerande statsskick. En naturlig del av vår 1000-åriga svenska historia.

Jag tror fler skulle må väl att ta del av kung Carl Gustafs livserfarenhet. När han säger att monarkin står för kontinuitet och kulturell stabilitet som för nationen vidare, så är det ju just det vi behöver i ett samhälle som till överdrift hyllar ungdomlighet och det snabba, det nya. Lite mer eftertanke. Lite mer erfarenhet. Lite mer sans och klokhet.

I flödena på sociala medier strömmar republikanernas, feministernas, och de "moderna" tyckarnas tankar med idéer om hur man ska ge plats för kronprinsessan Victoria och det nya.

— Jag hoppas att hon får vara mor så mycket som möjligt och ta hand om sin familj, men också att hon kan ha sina egna intressen och vänskapsband och fortsätta att skaffa sig erfarenheter, är kungens kloka kommentar i TT:s intervju.

Sen kan man som Hanne Kjöller tycka att det inte passar vår tid att man behöver få godkännande för vem man gifter sig med, eller att man behöver bekänna den evangelisk-lutherska tron. Det är klart att vi inte skulle ha med de kraven om successionsordningen från 1810 vore skriven idag. Men Sverige har en historia, som vi aldrig kommer ifrån och som vi behöver värdesätta. Den innehåller mycket positivt, inte minst principer som ansvar, plikt, trohet och familjeband. Allt det behöver vi mer av, inte mindre.

Är det bättre med de republikanska modeller som finns i USA, i Brasilien eller i Frankrike? Nej, att presidenter kommer och går och att en jätteapparat ska dras igång vid varje val är inte en modell som skulle gynna Sverige. Vi får lida tillräckligt med den parlamentariska skakighet vi har i vårt demokratiska system idag. Det räcker att debattera partiledare och regering, förskona oss från att behöva välja statschef titt som tätt. Sverige har en ljus framtid med i tur och ordning Carl XVI Gustaf, Victoria och Estelle som galjonsfigurer!