Islam och politik

Jag har tidigare skrivit om islam på den här bloggen, och nu är ämnet aktuellt igen, och igen, och igen, i och med Omar Mustafas uppgång och fall. Det är NÄSTAN så att jag tycker lite synd om socialdemokraterna, hade de inte varit politiska motståndare. För den här affären har ju tagit proportioner utan like.

Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).

Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.

Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).

Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.

Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.

Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.

Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...

SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,

Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan