Shaken baby skandalen i TV4

På TV4:s nyhetsmorgon idag tas "Skandalen Shaken Baby" upp, och Daniel Bergman och Viola Soto från RFFR medverkar (Samt Ingemar Thiblin och Anders Eriksson, båda professorer i rättsmedicin).

Vi har kommit väldigt långt sedan jag började engagera mig i denna fråga och ingen media ville rapportera något runt detta (se mitt första blogginlägg från 2013) till att magasinet Filter som första media lyfte saken 2014 och man började kunna ifrågasätta (som när jag var med för tre år sedan i TV4), till att idag faktiskt tala om en skandal.

Tyvärr har det inte hänt mycket sedan SBU-rapporten kom, företrädare för barnläkarföreningen reser fortfarande världen runt och underkänner denna viktiga rapport, och i Sverige har inte vårdprogrammen uppdaterats utan arbetet fortsätter genom barnskyddsteamens arbete på samma sätt som tidigare. Jag och Mats Hellberg från RFFR har begärt en nationell kommission som behöver gå till botten med vad som hänt och vilka familjer som drabbats, och jag hoppas verkligen att något sker på detta område!

S härskarteknik

Expressen sätter idag huvudet på spiken i en artikel om hur Socialdemokraterna först hånar Kristdemokraternas (och Alliansens) förslag för att senare göra det till partiets egna och då försvarar dem.






Alf Svensson tog 2002 upp problemet med fusk i sjukförsäkringen. "en fara för demokratin" sa socialdemokratin (se DN:s ledare 020507). Snart var det regeringspolitik.






Göran Hägglund föreslog 2014 tillfälliga uppehållstillstånd och sänkta bidrag. Det var "att än en gång spela Sverigedemokraterna i händerna", sa Stefan Löfven (källa SVT). Snart var det regeringspolitik.






För en vecka sedan lanserade Ebba Busch Thor förslaget om 10.000 fler poliser. Sifferbingo och "#batongernaskadansa" var hånet från (S).

Fem dagar senare kom utspelet om 10.000 fler polisanställda från (S) partikongress.






Så var det det här med Svenska flaggan i bakgrunden. Tack till Johan Westerholm som på Facebook la ut länkarna till de två aftonbladsartiklarna - den om Busch Thor "nationalistflörtandet" 160717, och den om (hyllningen till) Löfven 070413

Rysslands informationskrig mot väst

Bra att DN idag tar upp det ryska informationskriget mot omvärlden, och hur Sverige arbetar för att möta det. Tidningen rapporterade redan tidigare förtjänstfullt om "Putins soldater på nätet".

Jag vill först få det sagt att jag älskar Ryssland och det ryska folket, och har många goda minnen från mina ca 2 1/2 år i landet. Jag upplever ofta att svenskar bär på ett oreflekterat rysshat, och att vi alltför lite tar vara på möjligheten att bygga broar och lära känna vår viktiga granne i öster.

Men den politik som Putin för måste vi vara observanta på!

Vi lever i en ny värld, där både stridsmedlen är annorlunda och så även det politiska landskapet. Genom att få opinionen på sin sida kan man genomföra åtgärder som annars vore helt otänkbara. Ta exemplet annekteringen av Krim. Genom att befolkningen där i huvudsak är rysk och halvön fram till 50-talet även tillhörde Ryssland, fanns det goda möjligheter till ett övertagande. Men detta föregicks av en mycket aktiv insats i media där dessa åtgärder legitimerades. Jag har själv sett debatter i rysk TV där sanningen skruvas några varv (man visade bilder på hur fattigt och eländigt det var i Ukraina), och där de som får uttala sig bara ger uttryck för ena sidan (entusiastiska ryska patrioter som talade om det självklara att Krim skulle tillhöra moderlandet).

Det är också intressant att se hur vi nu i Europa i stället för att stå mellan det västliga NATO och det kommunistiska Warszawapakten står mellan demokrati och frihet å ena sidan, och nationalism och semidiktatur å den andra.

Nationalistiska rörelser som Svenska Motståndsrörelsen (SMR) byter sida från att stödja ukrainska nationalister till att stödja ryska nationalister - troligen som ett resultat av det ryska propagandakriget. Att SD har starka försänkningar i Orbans Ungern är ett välkänt faktum, och därmed är det skrämmande att se hur starka relationer Orban bygger upp med Putin och Ryssland.

Nej, USA och den fria västvärlden står ännu som ett bålverk för de mänskliga rättigheterna, för demokrati och för fri press. Och jag hoppas att Sverige, Norden, Baltikum och naturligtvis även Ryssland kommer att sluta upp tydligt på denna sida i framtiden!

Hyllning av knivattacker i Malmö

Israels ambassadör Isaac Bachman har på Facebook länkat ett klipp från en demonstration i Malmö (där f ö Hillevi Berg (S) medverkar - se nedan). Enligt kvällsposten skanderar folkmassan enligt KvP:

"Dags för revolution" och "ta dem med knivar, kasta stenar", samt: "Attacker och knivhuggningar av soldater" och "Barn kastar stenar. Intifada kom och låt fredliga lösningen gå". Enligt Bachman själv: "'slaughter the Jews', 'stab soldiers', carry out 'terror attack after terror attack' while referring to the knife killers as 'heroes' and urging to 'start a 3rd Intifada'…!"


Som vanligt blir verklighetsbeskrivningen lite utifrån betraktarens och översättarens och förmedlarens öga. Det är egentligen detta som är huvudproblemet i Sverige, att man inte förmår se båda sidor av saken. Detta förstärks av sociala medier där många svenskar i sina "flöden" får upp bilder på hur israelisk polis "mördar" oskyldiga palestinier, hur palestinier utsätts för övervåld och hur israeler skanderar "död åt araberna" Jag får å andra sidan i mitt flöde upp bilder från demonstrationen i Malmö med ropen "slakta judarna", från palestinska skolor där barnen leds i att skandera att hela Palestina är deras, från havet till floden, och där andra barn säger att de vill bli ingenjörer så att de kan "spränga judar" när de blir stora.


Visst var hela Gaza-kriget ytterst tragiskt. Och det är ingen tvekan om att betydligt fler palestinier, främst civila, dödades och skadades, än israeler, främst militärer, under själva kriget. Bostäder, skolor och sjukhus förstördes, och Gaza har ännu inte hämtat sig från kriget och är i ett miserabelt tillstånd med blockad, och dessutom med en odemokratisk terrororganisation som styr området.


Men vi måste lyfta blicken och förstå bakgrunden till konflikten. Som jag skrivit här, är Hamas (och den gängse palestinska bilden, även om man i andra sammanhang ofta inte framställer det så öppet) mål att "befria" hela Palestina från "ockupationen". Alltså en enstatslösning, inte en tvåstatslösning. Det är oerhört naivt av Hillevi Larsson att tro att den karta av Palestina hon håller i sina händer (instagram nedan) är en karta över det brittiska palestinamandatet innan 1948, och inte en bild av det "fria Palestina" utan både brittisk, jordansk/egyptisk eller israelisk ockupation. Se V-tecknet som finns med på bilden! Detta är för övrigt den gängse förekommande kartbilden i palestinska befrielsesammanhang, t ex första bilden i en artikel i The Atlantic om roten till konflikten.

Se gärna också söndagens Agenda i SVT! Spola förbi AKB och efter att ha sett (den sevärda) intervjun med EBT så ges faktiskt ett reportage som belyser båda sidor i konflikten. Och både den israeliske och den palestinska ambassadören blir intervjuade. Bra jobbat, SVT - och upplysande även för tittarna! Ambassadör Bachman påminner om det palestinska samröret med Hitler och nazisterna under andra världskriget, och från palestinsk sida får vi höra om knivmorden som "proteströrelse", som man inte tar avstånd från från officiell palestinsk sida.

Se även DN hur en soldat knivhöggs av en utklädd journalist under "Vredens dag" (bara det namnet säger allt om inställningen)

Nej, jag hoppas, och ber för fred i Israel. Må både det judiska och det palestinska folket få slippa allt detta våld och i stället få leva sina liv i fred och samförstånd. Det skulle gynna alla!

Oansvarigt agerande?

Idag gladdes jag över, och twittrade snabbt vidare, nyheten att KD vill se en gemensam alliansbudget nästa år. Fantastiskt!

Jag måste dock säga att jag häpnar över reaktionerna, bland annat hos journalister. På ovanstående intervju av Mats J Larsson på DN svarar Ebba föga överraskande att det är HENNES uppfattning att vi snarast bör gå fram med en gemensam alliansbudget. Och på frågan om det kan innebära redan nästa höst säger hon att "det kan inte uteslutas".

Allt hamnar till slut i att om det är så att detta kan innebära att om SD väljer att stödja en sådan, eventuell, alliansbudget nästa höst, så skulle det kunna innebära att regeringens budget faller.

Och hör och häpna - "Är inte det ett oansvarigt agerande?" frågar då reportern. Jag tror jag baxnar. Är det oansvarigt att lägga en budget i riksdagen som "riskerar" eller "har chansen" (beroende på hur man ser det) att vinna riksdagens stöd??? Det är väl självklart att man som politiker, och att Alliansen för sin del vill få igenom sin politik. Det är ju just detta självklara som är argumentet mot Decemberöverenskommelsen (DÖ), som jag tidigare skrivit om här.

Precis som Ebba framhåller är ju inte det Alliansens problem, utan regeringens. En regering måste ha, aktivt eller passivt, stöd i riksdagen för att kunna sitta kvar. Det hade inte regeringen Löfvén förra hösten och då kom extravalshotet. Det naturliga hade annars varit att avgå, men med extravalet lyckades Löfvén pressa Alliansen till att genom DÖ låta honom sitta kvar ändå.

Alliansen har under fyra år styrt i minoritet, med SD som vågmästare, och ändå lyckats lotsa fyra statsbudgetar genom riksdagen. I migrationspolitiken hittade man en lösning genom samarbetet med MP och i andra frågor hittade man också olika sätt att få igenom sin politik. Där man inte hade stöd gick man inte fram med några förslag.

Precis så måste Löfvén agera. Klarar han inte det, det vill säga har han inte tillräckligt stöd i riksdagen, ja då måste han avgå, eller möjligen söka större stöd i ett extra val.

Det är inget konstigt med det. Det är så det parlamentariska systemet fungerar. Och att söka regeringsmakten borde vara varje ansvarig politikers självklara mål. Så jag har faktiskt svårt att förstå den starka reaktionen. 

I medieliturgin framställs också att de andra partiledarna är "störda" över Ebbas utspel, men lyssnar man på vad Anna Kinberg Batra säger till ekot är det i stort sett samma sak: "Jag utesluter inte att komma tillbaka med gemensamma budgetmotioner..." angående att lägga en budget nästa år. Även om hon inte, som Ebba Busch Thor, avslöjar vad hennes egen, eller moderaternas inställning är.

Nästa häpnadsväckande citat är Ekots Fredrik Furtenbach som på ungefär motsvarande sätt som DN frågar Ebba i Studio Ett om scenariot där SD skulle kunna komma att stödja Alliansens budget nästa höst.

Frågan lyder: "Hur bedömer du då risken för politiskt kaos?" - och senare säger han "du för in risken för en potentiell kris om ett år"

Låt oss smaka på det. Är det politiskt kaos att Alliansen får igenom sin budget i riksdagen? Eller att S-MP - regeringen inte får igenom sin budget? Som jag nyss sa, har inte regeringen stöd för sin politik i riksdagen då måste den avgå. Det är inget "politiskt kaos" utan normal parlamentarism. Men man börjar nästan se ett mönster i det socialdemokratiskt fostrade Sverige att när vi inte har en stabil S-regering som med fast hand styr landet med sin vänsterpolitik, ja då är det politiskt kaos...

Ebbas kommentar "jag tror att det är en del medier som skruvar den här frågan lite väl hårt nu" är i högsta grad berättigad.

K-G Bergströms kommentarer tar dock priset. Han har en teori om att förutom att Ebba är oerfaren och kastar hela alliansen i fördärvet, så toppstyr och omplacerar hon människor "till höger och vänster". Att riksdagsgruppen väljer sin gruppledare (Andreas Carlson) är deras val - inget konstigt - och att gruppledaren företräder partiledaren i riksdagen är inget nytt - det gjorde Damberg också innan Löfven fått någon riksdagsplats. Verkar för övrigt inte ens som (S) har någon vice partiledare.

Nej, låt oss slippa journalister som går i spinn över att regeringen Löfven ser ut att inte ha stöd för sin politik i riksdagen.

Och låt oss helst slippa regeringen Löfven också. Det vore det bästa för Sverige.



Se gärna Oksanen i Hela Hälsingland

Svar på tal om Lemne

Jag hade först tänkt uppdatera mitt förra inlägg om Carola Lemne. Men "drevet" mot henne har tagit ny fart och börjar svämma över alla breddar, därav inlägget här.

Rebecca Weidmo Uvell ger Aftonbladets Karin Pettersson svar på tal - dock på en ganska låg debattnivå. Men det är i alla fall bra att NÅGON bemöter vänstermedia i deras ständiga gliringar mot deras egenuppmålade högerspöken - representerade av direktörerna och storkapitalet.

I Avundsjukans förlovade land Sverige är det alltid ett av de främsta vapen man kan ta till att påpeka hur mycket någon tjänar i syfte att misskreditera och göra ner. Och i kombination med att utmåla någon som fördomsfull rasist - ja då kan man anses ha lyckats stort.

Men, när vänstermedia (inklusive UNT) i ett lösryckt citat vill krysta fram en rasist- eller SD-stämpel på Lemne, ja då faller i det här fallet skammen lika mycket på dem själva.

Visst - ett olyckligt citat av Carola Lemne att sammankoppla iranskt och terroristliknande utseende - men läser vi kontexten så är det ju just för att illustrera hur fördomsfulla vi ofta är i Sverige. Vilket i det aktuella exemplet ledde till att vi gick miste om värdefull arbetskraft. Den kompetenta iraniern som Carola Lemne anställde bor numera och verkar framgångsrikt i New York efter en tid i Milano.

Visst kan man hitta fel på andra, särskilt om man letar. När jag läste den intressanta intervjun av Lemne i DN var det dock inte detta citat jag lade märke till. Utan i stället blev jag bland annat imponerad över hur Lemne som nyutbildad läkare vid 23 års ålder fick ta över föräldraansvaret för sin lillasyster på 15 år när deras mamma gick bort. Kanske för att jag själv blev "föräldralös" vid 21 (dock utan småsyskon), och kunde sätta mig något in i vad det innebar.

Min fru tycker hela "debatten" om Lemne är ett pinsamt exempel på den låga nivån i Sverige - att man i avundsjukans heliga namn ska försöka misskreditera varandra. Och jag håller med. 

Låt oss hellre lyfta på hatten och gå vidare, eller vända blad om man så vill, och låta både Uppsala Universitet, Svenskt Näringsliv, och Carola Lemne få ägna sig åt det de ska ägna sig åt!

SvD N Efendic´ om "terroristvarningen"

UPPDATERAT:

se Lemnes svar till UNT - ungefär som det jag påpekade ovan

Almedalen i Kubik II

Nu börjar årets Almedalsvecka närma sig sitt slut. Av partiledartalen är Jonas Sjöstedt (V) och Jan Björklund (FP) kvar. Men i praktiken har nästan alla aktörer och deltagare packat ihop och åkt hem, många redan i onsdag / torsdags.

Vad beror det på? Jo som jag säger i intervjun med SVT nedan så har Almedalen starkt kommersialiserats på senare år.

Jag var här första gången 2006, inför Alliansen historiska valvinst, och redan då slog veckan alla rekord och upplevdes större än någonsin förut. Ändå var veckan då liten jämfört med idag med sina 3500 seminarium och otaliga mingel och möten. Jag har sedan varit här de flesta åren sedan 2006, men då som "medföljande" som haft huvudansvar för barnen eftersom min fru som ordförande för Haro ordnat seminarier och haft ett ansvar under hela veckan. Jag noterade efter några år att plötsligt var de flesta hus och debattplatser i centrala Visby "ockuperade" av stora företag, myndigheter (läs Maria Ludvigsson i SvD) och organisationer. Och de som åker hit gör det alltså i de allra flesta fall på betald arbetstid. Därför håller man igen på antalet dagar och i många fall blir det alltså bara måndag, tisdag, onsdag (motsvarande) man deltar. Den allra vanligaste frågan jag hört är "Vilken dag åker du hem".

För mig var detta alltså första gången jag haft möjlighet att delta hela veckan. Det har varit intensivt, men jag ser också vilka möjligheter som finns att, om man planerar och är aktiv, få träffa rätt människor, påverka, och också lära sig otroligt mycket. Jag bodde tillsammans med Alliansens gruppledare / kommunalråd i Uppsala kommun, vilket bland annat gjorde att vi kunde ha ett viktigt gruppledarmöte (se nedan) när nu Fredrik Ahlstedt är tillbaka i tjänst efter vårens föräldraledighet.

Jag deltog även i en debatt med Miljöpartiets Maria Gardfjell på 24UNT om vänstermajoritetens nedläggning av Omtanken och vårdnadsbidraget med mera, och det är just detta som är styrkan med Almedalen, att "alla" är här. Så hade t ex mina kollegor Mohamad Hassan (FP) styrelsemöte med Kommuninvest och Maria Gardfjell (MP) med föreningen Spårvägsstäder som för övrigt vårt parti tog initiativet till att vi skulle bli medlemmar i.

Det är förstås även givande och roligt att höra partiledarna - inte minst Ebba Busch Thors strålande debuttal (se t ex di.se: "En stjärna är född")! Det ger hopp om en vass opposition i Sverige som är beredda att ta över när S-MP-minoriteten allt mer krackelerar.

Jag kommer som sagt att återkomma med ett antal politiska initiativ utifrån de kontakter jag haft här nere, och jag tror att Uppsalaborna kommer gynnas av att vi politiker är aktiva gentemot nationella aktörer. Vi behöver dock bli betydligt bättre på detta, och jag ser fram mot att vi kommer att vässa vårt deltagande ännu mer inför kommande år. Dessutom behöver vi arbeta på olika sätt för att tillvara ta hela regionens intressen tillsammans med städer som Västerås, Eskilstuna och Nyköping. Redan i början av augusti kommer jag i Örebro träffa partikollegor från några städer i mellansverige!

Vill du läsa mer om vad jag gjort under Almedalsveckan går det bra att titta på instagram eller twitter (@segersam eller @kduppland / @uppsalakd) eller Facebook, inklusive KD-sidan

Ebba samlar partiet

Partiledarfrågan i Kristdemokraterna är avgörande för vilken väg partiet väljer att gå. Jag hoppas inte valberedningen gör samma misstag som jag gjorde när jag 2010 som nomineringskommitténs ordförande i Uppsala föreslog Ebba på tredje plats på kommunvalsedeln, och fick se vårt förslag nerröstat av årsmötet. Så här i efterhand är jag väldigt glad över att Ebba blev vald som vårt kommunalråd, det har haft en stor betydelse för att partiet kunnat få genomslag för vår politik och kunnat befästa våra positioner i valet 2014.

Nu när alternativen ser ut att vara Jakob Forssmed och Ebba Busch Thor vidhåller jag min absoluta poäng från dagen när Göran Hägglund lämnade sitt besked om att avgå att vi måste hämta vår partiledare från den grupp av politiker som har dokumenterat god förmåga att samla röster i val. Ebba fick 2014 i Uppsalas kommunval 2.477 kryss, Jakob fick i riksdagsvalet 251 kryss i Stockholms stad och län totalt.

Nu ska framhållas att Jakob har många andra förtjänster - han har en gedigen erfarenhet av rikspolitiken som statssekreterare i statsrådsberedningen under två mandatperioder, och han har dessutom den i Kristdemokraterna viktiga meriten att, likt jag själv, vara uppvuxen i Jönköpings län. :)

Mats J Larssons DN-intervju (foto ovan) tycker jag ger en bra bild av vem Ebba är och står för. Hennes starkaste förmåga i detta läge är att jag tror hon kan samla sympatisörer från många olika läger. Exempelvis bemöter jag i Dagen dem som försöker utmåla henne som alltför liberal och i intervjun tycker jag hon visar att hon kan lyfta fram även svåra etiska frågor som engagerar många KD-sympatisörer. Hon svarar också avväpnande på kritiken från dem som anser att hon står för långt till höger. Här kan vi notera att Jakob Forssmed svängt från en tydlig pacifistisk ståndpunkt till att idag plädera för ett starkt svenskt försvar.

De senaste dagarna har kandidaterna intervjuats i snart sagt all media. Nedan några länkar om Ebba:

UNT - Därför har hon nått toppen  ;  "Enorm press att vara partiledare"
Expressen Jag vill förnya KD ; Hon leder kampen om KD-posten ;  Ledare "politik är nu en kvinnobransch" 
Aftonbladet Stärkt KD-stöd för Ebba
NWT Kamp mellan höger och vänster
Jönköpingsposten Acko kan inte matcha Ebba
Folkbladet Busch som Lööf utan flum
Ebba Busch Thors blogg ; om föräldraskapet ; "Jag vill förnya KD"
Frida Parks blogg
Dagen Roland Utbult ger stöd
Tv4 Malou efter 10 Är Ebba KD:s nya partiledare?
DI Ebba.. leder partiledarkampen ; Ledarartikel ; om Saudiavtalet

Se gärna även en debatt från i somras med Gudrun Schyman

Uppdatering: Jag uttalar mig i Världen Idag
Bra om Ebba på DN Debatt av Sara Skyttedal med en opinionsundersökning som visar att väljarstödet ser ut att lyfta med Ebba Busch Thor som partiledare.

Polisanmälan mot Uppsalaläkare

Idag skriver jag med Lennart Koskinen, Gunnar Ågren, Peter Althin och Annelie Enochson en debattartikel i GP om skakvåld. Det är viktigt att säkerställa rättssäkerheten för familjer som anklagas för att ha misshandlat sina små barn, för är det inte sant att de har gjort det kan de drabbas otroligt hårt av samhällets dom.

Detta visar inte minst några artiklar i UNT sista dagarna. "Uppsalaläkare oeniga om barnmisshandelsdom" och "Uppsalaläkare utreds av landstinget". Oisín Cantwell skriver om detsamma i Aftonbladet, och upplyser även om att läkaren idag också polisanmälts för mened. En bra uppföljning av hans krönika för någon vecka sedan om hur mycket lidande staten kan utsätta en människa för.

Mycket kretsar därmed runt Akademiska sjukhuset här i Uppsala och dess barnskyddsteam. Idag blev ett förslag till beslut i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen 17/11 offentligt. Där ser vi att kritiken, som bland andra vi från RFFR framfört ("intresseorganisationen" i beslutstexten, § 191) nu leder till att landstinget inte väljer att permanenta barnskyddsteamet utan att utreda det ytterligare. Det är bra. Precis som vi skriver i vår artikel i GP är det ytterst viktigt att samhället går till botten med de brister som finns!

Uppdatering: Nu har även Magasinet Filter sammanfattat vad som hänt efter det att de som nästan första media publicerade en "grävande" artikel i vintras, som kanske var genombrottet i media för ett ifrågasättande av den märkliga skakvåldsdiagnosen (se ett tidigare inlägg här).

SVT "granskar" statschefen

SVT har gjort en sak av att Staten, såsom ägare av Stenhammars slott, har lagt 9 mnkr på renovering av slottet. Det anmärkningsvärda enligt SVT är att enligt testamentet av von Kraemer 1901 ska arrendatorn (i nuläget Kungen) stå för alla kostnader, och SVT menar då att Kungen som "privatperson" borde stå för kostnaderna.

Sedan, utan att ha fått tillstånd att göra en intervju, ställer SVT:s Johan Zacharisson Winberg frågor direkt till Kungen om detta som blir upprörd och tycker att journalisten inte håller sig till sanningen.

Jag kan förstå Kungens frustration. För det första är det inte ens säkert att Kungen är medveten om de ekonomiska detaljerna (vilket stärks av att hovets ekonomichef Jan Lindman är mycket väl medveten om upplägget). För det andra är det en stor anomali att tala om Kungen som "privatperson". Han har aldrig varit och kommer aldrig att bli en privatperson så länge han ingår i det svenska kungahuset. Som statschef är det inte så viktigt att uppehålla någon slags konstlad rågång mellan "privat" och offentligt. Jag säger som en travestering på en tidigare fransk kung - "L'État c'est lui" - statschefen och staten är helt enkelt svåra att skilja åt.

Sedan tycker jag att det även om det varit fråga om en helt annan arrendator hade det inte varit så anmärkningsvärt att Statens Fastighetsverk hade lagt ca 25% av en renovering i en fastighet som de själva äger och förvaltar. Men, det är ju fult när "privatpersoner" äger eller förvaltar slott och har möjlighet att bo där. Det vore kanske bättre om det fungerade som i många andra fall av slott som Fastighetsverket också bekostar att staten ska ta HELA kostnaden, så att man inte ska behöva att några "privatpersoner" ska behöva sko sig och njuta av den glamorösa slottstillvaron.

Nej, sanningen är att driva ett slott är inget glamoröst, utan kostar mycket pengar och engagemang för att kunna behålla ett viktigt kulturarv. Kungens insatser för Stenhammar borde ges ett betydligt större erkännande, på samma sätt som många andra "privata" ägare och förvaltare av slott i Sverige. Ju mer som inte staten i form av Fastighetsverket behöver bekosta med "skattemedel" borde vi som skattebetalare vara tacksamma för att någon annan står för. Så även i det här fallet där Kungens engagemang och även ekonomiska insatser borde uppskattas bättre, i stället för att man ska göra en journalistisk höna av en fjäder. Under SVT:s värdighet tycker jag.

DN,
SvD , Hovet dementerar i SvD

Islam och politik

Jag har tidigare skrivit om islam på den här bloggen, och nu är ämnet aktuellt igen, och igen, och igen, i och med Omar Mustafas uppgång och fall. Det är NÄSTAN så att jag tycker lite synd om socialdemokraterna, hade de inte varit politiska motståndare. För den här affären har ju tagit proportioner utan like.

Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).

Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.

Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).

Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.

Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.

Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.

Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...

SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,

Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan

Vägrar betala licens för min dator!

Jag höll på att sätta teet i vrångstrupen idag när jag såg i DN att man nu är eller blir skyldig att betala TV-licens för sin dator med internetuppkoppling och Ipad. Allvarligt så har jag god lust att medvetet bryta mot den lag som är uppenbart omoralisk.

Är det verkligen rimligt att den dator som är inköpt för i första hand arbete ska vara licenspliktig till radiotjänst för att SVT (eller som tydligen redan Tv4) väljer att lägga ut sina program på Internet? Och bara för att jag bor i Sverige. Hade jag bott var som helst annars i världen skulle jag kunna fortsätta titta på SVT hur mycket som helst utan att vara licensskyldig.

Nej, detta visar hur förlegat och ohållbart systemet med TV-avgift är. I vår familj har vi visserligen förnöjt oss med att avvisa alla inbitna tjänstemän och licensjägare från radiotjänst med att vi inte har någon TV-mottagare, vilket mötts med en viss uppenbar skepsis. Men jag kan tycka att man helt enkelt borde finansiera detta rakt av via skattsedeln. Det ytterst märkliga är att regeringen tycks strunta i den gedigna utredning som föreslagit just detta. Nej, precis som annan infrastruktur i samhället, vägar och järnvägar t ex (där finns ju i o f s en del avgifter i bilden också). Släpp Public Service fri!

Mer i DN 1, 2, 3

Göran Hägglund i Almedalen

Göran Hägglund talar i Almedalen, här intervjuad i Aftonbladets tält. Talet var mycket bra med hederlig kristdemokratisk politik, och en återknytning till partiet för "verklighetens folk" som lanserades här för ett par år sedan.

Fast det är ingen tvekan om att Göran Hägglund gör sig bäst i intervjusituationen. Intervjun hos Aftonbladet och senare hos Niklas Svensson på Expressen var mycket underhållande. Exempelvis när Lena Mellin frågade hypotetiskt "anta att du och jag har ett barn ihop" - varpå Göran svarade - "Ska jag ta det som ett frieri?", till publikens stora muntration. Att man inte kan vara gift med två besvarade Göran med att det är han och riksdagen som står för lagstiftningen. Kanske något att tänka på till nästa sommar och ta hela, eller åtminstone delar av Almedalstalet i intervjuform? Bjud in Lena Mellin eller Niklas Svensson direkt på Almedalscenen!

DN 1 (m idolbilder av Ebba), 2, 3, 4, 5 SvD 1,2,3 XP, XP TV, AB 1,2,3

Intervju i TV4

I går blev jag intervjuad av TV4. Tyvärr schabblade de med ljudet så man får skruva upp rejält för att höra. Och dessutom kom väl inte så många kristdemokratiska hjärtefrågor med. Jag hade gärna talat lite mer om vårdens värdegrund och betydelsen av att inte tumma på grundläggande etiska principer i dagens sjukvård. Tyvärr har ju nyttoetiken, bland annat med Torbjörn Tännsjös insteg i de vårdpolitiska finrummen, gjort att det inte längre är lika självklart överallt att vårdens mål alltid bör vara att rädda liv och lindra lidande.

There is something rotten in the state of Sweden

En av Sveriges (visserligen före detta) länspolischefer dömdes idag till drygt 6 års fängelse för sexbrott.

Ingen är ofelbar, visst! Och det ska alltid finnas förlåtelse för den som bekänner sina felsteg och ber om förlåtelse! Men, med det sagt kan man konstatera att kraven är och bör vara större för de som har ledande positioner i samhället, speciellt de som är satta att vaka över att lag och rätt skipas och efterlevs.

Man talar om tre delar av samhällsmakten (Montesquieu). Den lagstiftande, den dömande och den utövande. I Sverige symboliserat av Riksdagen, Högsta domstolen och Regeringen. Visserligen är media också numera en fjärde statsmakt, som ibland går in både som dömande och utövande makt, men låt oss lämna det därhän här. På något sätt är politiker mer ansvariga som lagstiftare och styrande, men domare och rättsmyndigheter är också mycket viktiga och borde ha samma höga standard.

Hade Göran Lindberg kunnat sitta kvar som länspolischef idag? Säkerligen inte, men för några år sedan hade vi en domare i högsta domstolen, Leif Thorsson, som dömdes för att ha haft sex med en yngre pojke. Han är sedan 2007 tillbaka i tjänst efter ett par år i lagrådet, något som exempelvis Madeleine Leijonhufvud med rätta reagerar starkt över.

Det som är lite kymigt med de här historierna, Thorsson och Lindberg, är att de troligen måste ses som toppen på ett isberg. Lindbergs mycket omfattande koppleri- och sexköpsverksamhet upptäcktes av en tillfällighet, och i fallet Thorsson fanns det uppgifter om att det skett liknande saker vid flera tillfällen.

Sexbrott är speciellt tabubelagt, och det med rätta. Därför var anklagelsarna mot Littorin speciellt allvarliga. Tyvärr har dock gränserna i Sverige tänjts väsentligt under senare tid. Från att ha varit kopplat tydligt till äktenskapet, har sexlivet, förutom att ha blivit fläkt ut i offentligheten via porr, internet och annan exponering, blivit (juridiskt) accepterat i allt vidare cirklar. Samtidigt har sexlagstiftningen skärpts i vissa avseenden (exempelvis sexköp - nu diskuteras även åter förbud mot tidelag) och det är bra. Men genom att tänja på vad som är accepterat öppnar man upp för den här typen av beteenden som tragiskt nog ofta drabbar unga tjejer och killar och förstör deras framtid.

Det vi behöver är en privatmoralisk resning i Sverige. Visst kan man göra vissa saker genom lagstiftning, som till viss del är normbildande, men genom vårt demokratiska system får vi de lagar och regler som återspeglar de normer som finns i samhället. Därför är det så viktigt att för att få en bättre privatmoral så måste detta komma underifrån i form av ett tryck från människor såsom Göran Skytte som jag lyssnade på här i Uppsala i går. Han har gått från ett utsvävande liv med sönderslitna familjerelationer till ett liv där han står för trohet, kärlek och en hög personlig moral. Så även Marcus Birro. Sådana personer borde få större inflytande i stället för resten av "isberget" av brottsliga personer som sitter på poster inom rättsväsende och offentlig förvaltning. Jag säger åter som Birro - låt oss starta en gerillarörelse för barnen och kärleken. Den äkta kärleken!

DN 1,2,3 SvD 1,2,3,4,5 Dagen 1 AB 1,2,3 VG 1,2,

KD vill ha lättillgänglig vård

Att vi vill underlätta för verklighetens folk att komma i kontakt med vården blev UNT:s slutsats idag efter att vi presenterat vårt landstingsprogram (se det på distriktets hemsida).

Det blev en riktigt mysig turne idag i vårt nya kampanjekipage - Miriam Erikssons bil och så "ägget" - husvagnen med samma årsmodell som vårt parti - 1964. I Enköping mötte Enköpingsposten, och med mellanlandning på anrika konditori Drotts fortsatte färden till Uppsala där vi mötte media på slottsbacken.

Tyvärr kunde jag inte vara med på avslutningen i Öregrund, för norra valkretsen, men påtroppande landstingsrådet Anna-Karin Klomp höll säkert ställningarna väl där med de lokala listtopparna Eva Fredriksson och Carl-Gunnar Johansson.

Vem är skurken, Aftonbladet eller Littorin?

I dagens DN ger Sven-Otto Littorin sin bild av det som hände förra veckan. Nu är det upp till var och en att avgöra vem man ska tro på, honom eller Aftobladet. Med tanke på hur Helle Klein utnyttjar historien för att svärta ner bilden av regeringen i Aftonbladet häromdagen, lutar jag åt att sätta större tro till Sven-Otto.

För Helle är det ingen tvekan om vem som är skyldig ("En politiker som visade sig kunna ljuga hela svenska­ folket inklusive journalistkåren rakt i ansiktet..."), och därmed har domen i media fallit. Det är problematiskt att media får agera domare i ett rättssamhälle - skyll gärna på pressetiken, men var gärna lite mer ödmjuka (som sagt står ord mot ord i det här fallet)! Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att man är ganska rättslös mot media. När väl bilden är satt är det alltid i princip omöjligt att sätta en annan bild - oberoende av vad som är sant och inte. Därför har Aftonbladet ett stort ansvar för att hänga ut en personligt hårt pressad f d minister som sexköpare.

Kent Persson har en poäng att Aftonbladet inte tycks helt säkra på sin sak eftersom de hävdar att de inte skulle ha publicerat om han nekat... Semestrande chefredaktör Jan Helin försöker i efterhand påpeka att de publicerade eftersom Littorin inte kommenterade, men med tanke på vad de skrev tidigare under veckan hade han ju ingen anledning kommentera eftersom Aftonbladet då sagt att han inte var en offentlig person och därför fanns ingen anledning att publicera Annas berättelse. Så det var alltså Littorins uteblivna dementi till tidningen som gjorde dem säkra på att han var skyldig? Tunt, aftonbladet!!

Det enda positiva med det hela är att sexköplagen visar sig vara en bra lag i så måtto att man kan hänvisa till att det numera är brottsligt att köpa sex. Hade det varit det på Fälldin och Palmes tid hade Geijeraffären troligen fått helt andra följder.

Och för Per Albin Hansson hade dagens öppenhet lett till en omedelbar avgång som Niklas Ekdal förtjänstfullt påpekar. Jag håller med honom att hela Littorinhistorien är absolut trist. På alla sätt och vis.

Se gärna Mange Schmidts "kommentar" - tips av Stefan Olsson...

Inkonsekvent av Aftonbladet

I torsdags gick Aftonbladet ut med nyheten att Littorin begått ett brott som efter att Aftonbladet konfronterat honom med detta föranledde att han avgick på onsdagen. Samtidigt ville man enligt Lena Mellin i tidningen inte gå ut med några uppgifter om vilken typ av brott det var eftersom Littorin "sedan i går morse inte längre är en offentlig person".

Sedan går naturligtvis ryktet och alla vill få fram vad för brott det är. Har tidningen sagt A (-fton) får de säga B (-ladet) sa någon vitsigt. Och i gårdagens tidning kommer så uppgiften om att "Anna" hävdar att Littorin köpt sex av henne. Samtidigt går ledarskribenten till frontalangrepp mot regeringen, och säger att frågan som sexköp är "inte en fråga någon regering kan sopa under mattan av rädsla att förlora makten". Är det så att Littorin är skyldig är det ju just det man inte har gjort genom att han avgick så snabbt. Och är det så att Littorin är oskyldig, ja då gör AB sig skyldiga till grova anklagelser mot regeringen i det här fallet...

Dessutom är det ju väldigt inkonsekvent att agera som tidningen gör. Jag väljer att tro att det är så att man helt enkelt under trycket från omvärlden ändrat sig och gått ut med de uppgifter som förr eller senare ändå måste komma ut, men det finns förstås möjlighet att tolka det som ett mycket cyniskt sätt för tidningen att maximera sin lösnummersförsäljning (se Svenssons blogg), något som även Pressombudsmannen Per-Arne Jigenius menar.

Hur det nu är så är det hela en väldigt tråkig historia på alla sätt och vis. Om den på något sätt kan medverka till att färre män cyniskt utnyttjar kvinnor (och män) i någon form av prostitutions-situation så finns det dock någon positiv effekt.

DN, Politometern

Sahlinismen mot undergång

Har varit på besök på Almedalsveckan och hört om Norden och Ryssland och ett eventuellt töväder i relationen. I Ryssland är sedan länge Stalinismen borta, och jag hoppas vi kommer slippa se någon Sahlinism i Sverige. Det verkar rent av så att Mona Sahlin kan komma att bli ett sänke för (S) i valet och då skulle jag tro att vi får se Sahlinismens undergång efter valet. Blir nog svårt för Mona att stanna om det går som det ser ut just nu. Läste också i Dagens Samhälle om Sveriges nya politiska karta med (M) större än (S) i alltfler kommuner och landsting (i Uppsala kommun är det redan så och i landstinget pekar opinionsundersökningar mot att det kan bli så). Det är ju så att vi ser ett genombrott för borgerligheten, på flera håll. I Norge, där Socialistisk Venstreparti är med och styr, har ju egentligen borgerligheten stark ledning, men tyvärr har ju Senterpartiet valt att stödja vänsterpartierna, mycket på grund av den splittrade sammahållningen på högerkanten...

Sitter (bredvid Emma Opassande - pp) i en sval källare som politometern och Almega håller öppen för bloggare. Här lyssnade jag också morse en debatt om politiskt bloggande under ledning av Martina Lind, där Ali Esbati framhöll att han gärna kommenterar SvD:s ledarsida - och jag instämmer. De kommer med många guldkorn, bland annat idag om hur Mona Sahlin bidrar till Sverige som möjligheternas land.

Nej - tillbaka till poolkanten - eller i alla fall mat och lek med barnen.

Sanning blir till lögn

En kort studie i bloggsfärens märkliga dramaturgi. Efter mina båda inlägg om Gaza-skeppen fick jag plötsligt en massa lustiga kommentarer om "paintball-gevär". Efter någon dag insåg jag att det berodde på att jag på Alliansfrittsverige.nu lyfts fram som ett av fyra högerspöken som exempel på "högerns osmakliga reaktioner på massakern". Där sägs det oerhörda att jag på min 'patriarkala blogg' ("det är han som använder det ordvalet") menar att "de israeliska soldaterna kom i fred med paintballgevär".

Jag kan förstå att någon oreflekterat tycker det är en självklar självmotsägelse att man inte kan ställa till med en "massaker" med enbart paintballgevär - och därmed utgår man reflexmässigt från att uppgiften är fel och ett exempel på "högerns osmakliga reaktion". Uppgiften om mitt märkliga uttalande spred sig snabbt i bloggosfären (t ex Sundin & Homopoliticus) , men varför har ingen bemödat sig om att ta reda på fakta?

Jag hämtade uppgiften från en artikel jag fått länken till av Stefan Olsson, en god vän som just nu befinner sig som ekumenisk följeslagare på Västbanken. Den har rubriken "A brutal ambush at sea" och beskriver händelseförloppet. Att det var paintballgevär som användes bekräftas ju även på andra håll, bland annat av Mehmet Kaplan (SvD "båda sidor skyller på varandra"). Och även Ulf Carmesund talar om detta.

Ja, bloggosfären må vara ett fint demokratiskt projekt på sätt och vis, samtidigt är det mycket konstigheter som kommer fram och förs vidare utan kritisk granskning eller reflektion. Skulle behövas pressetiska regler även här! Att sanning blir till lögn är förstås annars ett generellt problem i samhället, tyvärr är det nästan så att människor har en tendens att vilja bli lurade.

Tycker det är bra att det framkommit en hel del uppgifter senaste dagarna där man granskat IHH ("ville dö som martyrer" -DN) som ligger bakom aktionen och visat att hela seglatsen faktiskt haft mer ett propagandasyfte än ett humanitärt syfte. Därför tycker jag det är extra tragiskt att Carl Bildt spelar med i spelet och låter svenska vänsterextremister lägga ribban för den svenska utrikespolitiken.

Läs mer ifrågasättande om den ensidiga bild som sattes av media i början av veckan:
SvD 1,2,3,4 DN 1,2 Dagen 1,2 VG 1,2 Världen idag 1,2,3