Ulf Ekman i hetluften

På bilden ovan syns Ulf Ekman på den spårvagn i Göteborg där han kom till tro på Gud en majdag för snart 45 år sedan.

Han har sedan gjort en makalös resa, via studenprästarbetet i Svenska kyrkan, ledningen för Livets Ord under 30 år och nu sedan något år som nybliven katolik.

Förra veckan intervjuades Ulf Ekman av Anna Hedenmo  i "Min Sanning". Tyvärr blev det i långa stycken mer en politisk intervju, med tuffa och ihärdiga motfrågor, än ett porträtt av personen Ulf Ekman. Jag lämnar därför politiken och de svåra frågorna därhän här. När det gäller min syn på katolicismen och olika kristna kyrkor skrev jag ett inlägg i samband med nyheten om makarna Ekmans konvertering.

Det jag däremot tycker är intressant är just Ulf Ekmans personliga trosvandring, som började där på 5:ans spårvagn i Göteborg. Och en bra spegling av denna trosvandring kan vi göra i personen Göran Skytte. Han intervjuade själv Ulf Ekman 1990, något som blev en hållpunkt i hans egen vandring att bli en kristen, något man kan läsa mer om i boken "Omvänd" med flera böcker av Skytte.

I nedanstående klipp kan vi ser hur slående lika upplevelser Ekman och Skytte har av sina respektive omvändelseprocesser, även om de kom i väldigt olika skeden av livet.

Här är Ulf Ekmans bloggkommentar om programmet "Min Sanning"

Här är också en annan person som berättar om sin omvändelse, Thomas Idergard, tidigare MUF-ordförande mm.

There is something rotten in the state of Sweden

En av Sveriges (visserligen före detta) länspolischefer dömdes idag till drygt 6 års fängelse för sexbrott.

Ingen är ofelbar, visst! Och det ska alltid finnas förlåtelse för den som bekänner sina felsteg och ber om förlåtelse! Men, med det sagt kan man konstatera att kraven är och bör vara större för de som har ledande positioner i samhället, speciellt de som är satta att vaka över att lag och rätt skipas och efterlevs.

Man talar om tre delar av samhällsmakten (Montesquieu). Den lagstiftande, den dömande och den utövande. I Sverige symboliserat av Riksdagen, Högsta domstolen och Regeringen. Visserligen är media också numera en fjärde statsmakt, som ibland går in både som dömande och utövande makt, men låt oss lämna det därhän här. På något sätt är politiker mer ansvariga som lagstiftare och styrande, men domare och rättsmyndigheter är också mycket viktiga och borde ha samma höga standard.

Hade Göran Lindberg kunnat sitta kvar som länspolischef idag? Säkerligen inte, men för några år sedan hade vi en domare i högsta domstolen, Leif Thorsson, som dömdes för att ha haft sex med en yngre pojke. Han är sedan 2007 tillbaka i tjänst efter ett par år i lagrådet, något som exempelvis Madeleine Leijonhufvud med rätta reagerar starkt över.

Det som är lite kymigt med de här historierna, Thorsson och Lindberg, är att de troligen måste ses som toppen på ett isberg. Lindbergs mycket omfattande koppleri- och sexköpsverksamhet upptäcktes av en tillfällighet, och i fallet Thorsson fanns det uppgifter om att det skett liknande saker vid flera tillfällen.

Sexbrott är speciellt tabubelagt, och det med rätta. Därför var anklagelsarna mot Littorin speciellt allvarliga. Tyvärr har dock gränserna i Sverige tänjts väsentligt under senare tid. Från att ha varit kopplat tydligt till äktenskapet, har sexlivet, förutom att ha blivit fläkt ut i offentligheten via porr, internet och annan exponering, blivit (juridiskt) accepterat i allt vidare cirklar. Samtidigt har sexlagstiftningen skärpts i vissa avseenden (exempelvis sexköp - nu diskuteras även åter förbud mot tidelag) och det är bra. Men genom att tänja på vad som är accepterat öppnar man upp för den här typen av beteenden som tragiskt nog ofta drabbar unga tjejer och killar och förstör deras framtid.

Det vi behöver är en privatmoralisk resning i Sverige. Visst kan man göra vissa saker genom lagstiftning, som till viss del är normbildande, men genom vårt demokratiska system får vi de lagar och regler som återspeglar de normer som finns i samhället. Därför är det så viktigt att för att få en bättre privatmoral så måste detta komma underifrån i form av ett tryck från människor såsom Göran Skytte som jag lyssnade på här i Uppsala i går. Han har gått från ett utsvävande liv med sönderslitna familjerelationer till ett liv där han står för trohet, kärlek och en hög personlig moral. Så även Marcus Birro. Sådana personer borde få större inflytande i stället för resten av "isberget" av brottsliga personer som sitter på poster inom rättsväsende och offentlig förvaltning. Jag säger åter som Birro - låt oss starta en gerillarörelse för barnen och kärleken. Den äkta kärleken!

DN 1,2,3 SvD 1,2,3,4,5 Dagen 1 AB 1,2,3 VG 1,2,

Omskärelsens motståndare inte pålästa eller ljuger

I går lyssnade jag på ett fantastiskt föredrag av Göran Skytte på Livets Ords europakonferens. Han uppmanade oss där att prenumerera på de två kristna dagstidningar vi har i Sverige. Eftersom jag redan har Världen idag gick jag ut och beställde en prenumeration på Dagen också.

I gårdagens nummer av Dagen fanns en intressant artikel om att Uppsalabon Hans Rosling, folkhälsoprofessorn som ligger bakom den mycket intressanta sidan http://www.gapminder.org/, anser att det inte finns några medicinska invändningar mot omskärelse. De som säger det är "antingen inte pålästa eller så ljuger de." Denna kritik drabbar Gunnar Götberg, ordföranden i barnkirurgiföreningen. Gunnars åsikter är för övrigt desamma som framförts av Yngve Hofvander, tidigare barnöverläkare på Akademiska sjukhuset som har varit en av de allra argaste kritikerna av manlig omskärelse, eller könsstympning som han kallar det.

Jag tycker det är helt OK att sjukvården utför omskärelser, speciellt då det finns risk att andra utför detta på ett osäkert sätt. Så länge man tar betalt för ingreppen tycker jag det är i stort sett okontroversiellt - vad spelar det för roll om man har förhud eller inte?

Jag stödde det beslut vi fattade i landstingsstyrelsen att ställa oss bakom SKL:s rekommendationer att tillåta detta ingrepp.

Även Peter Wolodarsky på DN stöder att exempelvis Gunnar Götberg bör uppdatera sig om forskningsläget