God Jul och Gott Nytt År

 

Grön jul i Knivsbrunna

Det har blivit en till stora delar grön jul, men jag vill ändå passa på att även här på bloggen önska alla läsare God Jul och Gott Nytt År!

Får man säga God Jul

Innan jul hade vi ett webbinarium i KD Uppsala, med Frida Park, opinionsredaktör på Dagen, och Hans Eklind, riksdagsledamot (KD) och migrationspolitisk talesperson. En del av bakgrunden till webbinariet var debatten några dagar tidigare, där DN:s ledarsida gick ut med att det är vänligare att önska "God Helg", än "God Jul". Detta blev jag uppmärksammad på av Eva Edwardsson (L) som är ordförande i fullmäktige som noterade att det blev ifrågasatt att vi säger God Jul. Tyvärr återgav jag detta fel i webbinariet där jag sa att Eva önskade God Helg, men det gjorde hon alltså inte (vilket man kan höra på sista 10 min av sändningen från fullmäktige)

Vårt webbinarium kan höras på facebook

Frida hade även hon skrivit en ledare i tidningen Dagen, där hon menade att "God Helg" är mer kristet än God Jul som ju är en gammal hednisk beteckning. 

Nu är ju detta en spegling av den amerikanska debatten mellan "Merry Christmas" och "Happy Holidays", och det viktiga är väl egentligen inte vilken fras man använder för att önska varandra en välsignad helg (Hans hälsning i riksdagen), utan detta blev i stället en grund för vår diskussion om vilka värderingar som ska gälla i samhället. Jag får nog komma tillbaka till Nike Örbrink som skrev sin artikel i Expressen om assimilation, som vi också kom in på under seminariet. Grundläggande kan vi dock sammanfatta med att det är positivt med kristna värderingar i det svenska samhället. Och att vi behöver bli bättre på att beskriva, och slå vakt om de grundläggande värderingar som är beskrivna i exempelvis Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som en grund också för vårt svenska samhälle.

Julfirandet hos Segersam

Vi brukar alltid fira jul i Norge, men den här julen blev annorlunda som för så många andra. Vi firade hemma i Uppsala med alla våra barn (och ett par pojkvänner till våra döttrar). Även om det varit en grön, eller snarare grådaskig jul, så fick vi en fantastisk promenad på julafton som var den soliga dagen.

 

Här fotosession under vår promenad, där ett av barnen föll ner bakom grinden

 

 Vi fick också tillfälle att njuta av en riktig skidtur också, eftersom Annandag Jul blev dagen med snö (den smälte sedan bort dagen efter). Härligt att få komma ut i det här fallet med 

På skidor med fru Ingvild, och sonen Olav

Samtidigt som det varit annorlunda så har det naturligtvis varit fint att ändå få vara tillsammans med familjen. Tyvärr sitter väldigt många ensamma under julen, och särskilt den här har blivit ett lågvattenmärke för ensamhet och isolering.

Dotter konservativ skribent

Som stolt far måste jag också få länka min dotters debut som konservativ skribent. Hon praktiserade som ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån ett par veckor innan jul - och på julaftonen kom finalen i en ledare publicerad i Skaraborgs Allehanda "En annorlunda jul".

 Edel Iréns ledartext på julafton i Skaraborgs Allehanda

I dagarna har även boken "Samtida röster om konservatism" kommit ut på Svensk Tidskrifts förlag. En antologi med ett antal författare med anknytning till den konservativa studentföreningen Heimdal här i Uppsala som skriver om olika ämnen med anknytning till konservatismen.

 

Samtida röster om konservatism

Jag kan rekommendera alla texterna - vi behöver lyfta den konservativa idédebatten i Sverige, och anknyta till en bra moraliska utgångspunkt och de värden som ska bygga samhället.

Fler webbinarier

För den som vill höra andra saker så har vi en mängd webbinarier varav en del kan ses på vår youtubekanal förutom på vår facebooksida förstås

 Region Uppsalas hantering av pandemin

Vi hade nu i veckan ett webbinarium med vårt regionråd Björn-Owe Björk om Region Uppsalas hantering av coronapandemin, och på torsdag nästa vecka kommer vi att kunna höra på Mikael Oscarsson som berättar hur vi lyckats behålla den militära flygverksamheten i Uppsala, och att vi nu åter får en flygflottilj förlagd här. Medverkar gör även Robert Nylén, Chef Uppsala Garnison, och Anders Brännström, tidigare Chef Armén

På återhörande!

 

Med dessa glimtar från julen vill jag önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2021!

 

Inför civiläktenskap

 

 Muslimska kvinnor får knappt skilja sig enligt SVT:s reportage

Sameh Egyptson skrev i veckan på sin blogg ("Håll Sharia borta från svensk lagstiftning") om hur SVT Skåne rapporterat om svårigheten för muslimska kvinnor att skilja sig. Och att den imam man presenterade som en progressiv och bra kraft i själva verket har en stark koppling till muslimska brödraskapet ("Vem är SVT:s imam egentligen").

Jag visste inte om vilka regler som gäller inom islam -  men tydligen är det så att kvinnor kan inte skilja sig hur som helst - till skillnad från män som bara behöver begära skilsmässa. Imamer som följer islams stadganden skriver inte under skilsmässopappren för kvinnor om männen vägrar. SVT intervjuar en kvinna i den här situationen och hon har under 10 år varit låst i ett "haltande äktenskap" som innebär att hon inte kan gifta om sig muslimskt, och kan få svårigheter om hon besöker sitt hemland med sina barn utan mannens tillåtelse. Helt absurt att inte svensk äktenskapslagstiftning gäller de här kvinnorna.

Inför civiläktenskap

I samband med att jag startade den här bloggen diskuterades äktenskapet, och på våren 2009 ändrades lagen så att könsneutrala äktenskap infördes. Tyvärr gick inte KD:s linje att införa civiläktenskap igenom - något jag förordat sedan lång tid tillbaka (exempelvis i en debattartikel i tidningen Dagen långt innan jag blev partipolitiskt aktiv). Civiläktenskap innebär att den som ska gifta sig gör det "borgerligt", enligt de lagar som gäller i ett land - och sedan står det var och en fritt att förena / stadfästa detta med en religiös ceremoni - som då inte har någon laglig betydelse. Så är det i väldigt många andra länder, exempelvis Frankrike och Ryssland.

För mig som kristen var civiläktenskapet ett sätt att slippa inblandning från staten i hur kyrkorna slår vakt om den kristna synen på äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna.

På den tiden handlade det för mig, liksom för många andra kristdemokrater om att vi måste skydda kristendomens ställning i ett sekulariserat samhälle. Det gör vi bäst genom att staten går sin väg, och kyrkorna går sin. Svenska kyrkans skilsmässa från staten år 2000 var ett steg i denna utveckling.

Sen kan vi naturligtvis argumentera för exempelvis familjens betydelse, men om majoriteten i vår demokrati har en annan uppfattning så måste vi anpassa lagstiftning och samhällets institutioner efter denna sekulära uppfattning.

Sekularism eller sekulär stat

Jag har med åren kommit att se saker ur en lite annan synvinkel - i takt med att jag fått upp ögonen över islamismens inflytande i det svenska samhället. Det har tydligt stärkt min uppfattning om att stödja en sekulär stat.

Nyligen skrev Nike Öbrink en artikel i Expressen om "assimilering" - en artikel som jag helt och hållet skrev under på när jag läste den. Dock kan jag hålla med om att just ordvalet assimilering kan ifrågasättas. Jag tycker dock inte att man bör rycka ut som 38 andra kristdemokrater gör och sabla ner vår KDU-ordförande. I stället borde partiledningen stödja det hon skriver, vilket Ebba egentligen gjorde när hon pressade Stefan Löfven om islamism i riksdagen parallellt med debatten i Expressen.

Jag har här på bloggen skrivit om hur allvarligt det är att när nu i kölvattnet av händelserna i Frankrike, och Macrons uttalanden, en muslimsk imam i Sverige, Salahuddin Berakat avslöjar sig själv som islamist - genom att förlöjliga idén om den sekulära staten.

Tyvärr har inte alla kristna sett hotet från islamism, utan stödjer islams roll i det svenska samhället. När Nike Öbrink beskriver hur det svenska samhället har en "världsunik syn på individualism, jämställdhet och sekularism" är det inte för att vi som kristdemokrater bör kämpa för sekularism som statsbärande ideologi, utan för att vi ska slå vakt om den sekulära staten.

Underkastelse

Själva ordet "islam" betyder "underkastelse". Därför är det så snubblande nära att det inte går att förena en islam-trogen samhällsuppfattning med en sekulär stat. Däremot kan kristendomen lätt förenas med den sekulära staten - eftersom kristendomen inte har ett världsligt anspråk på herravälde.

Just äktenskapslagstiftningen som jag inledde med illustrerar detta dilemma - de mänskliga rättigheterna stipulerar att kvinnor och män ska behandlas lika, medan islam stadgar att män kan skilja sig, men inte kvinnor (utan mannens medgivande). Och när staten ger imamer rätten att viga och därmed upplösa äktenskap så får denna mot de mänskliga rättigheterna stridande uppfattning en tydlig sanktion av det offentliga - något som inte är acceptabelt.

Alltså - hög tid att vi nu äntligen inför civiläktenskap i Sverige.

Webbsändningar - Stadsbyggnad, Hederskultur och Förskola

Efter vår lyckade talarkväll med Anna Runesson om prostitution och människohandel i början av november har vi nu beslutat köra en miniserie med tre webbinarier innan nästa talarkväll med Ivar Arpi 8/12.

Vi hade fyra talare inbokade under hösten - Sameh Egyptson, Kjell-Arne Ottosson och Anna Runesson. De två första kvällarna var på plats på Hotell Duvan, men tredje gången fick vi ställa in på grund av Corona-läget i Uppsala.

Att sända digitalt via Zoom och Facebook tyckte vi dock visade sig vara ett lyckat upplägg, och därför kör vi nu samma upplägg tre tisdagskvällar kl 18 framöver. Med tanke på att det är så omväxlande teman tror vi det finns något intressant för var och en att titta på, och de som gillar KD:s politik bör inte gå miste om något av dessa ämnen.

Det första är:

17 NOVEMBER

"Problemen med planerna för de sydöstra stadsdelarna"

Gäster: Marguerite Sjöström, Eva Jonsson (initiativtagare till lokala protesterna)

Jag och vår ordförande Elias Moberg inleder med en redovisning av planerna för en ny stad i sydöstra hörnet av kommunen, och därefter får våra gäster berätta om de lokala reaktionerna på dessa planer.

 

Därefter:

24 NOVEMBER

"Kvinnors rättigheter i hederskultur och islamism"

Gäst: Annahita Parsan.

Annahita har en spännande livsresa från en slagen kvinna i Iran till Präst i Hammarby - som hon berättar om i sin bok "Flykten till livet".

Slutligen

1 DECEMBER

"Forskning om förskolan"

Gäst: Professor Ulla Waldenström.

Ulla Waldenström har skrivit en bok om forskning (eller avsaknad av forskning) om den svenska förskolan - "Mår barnen bra i förskolan", och har nyligen debatterat frågan i SvD.

 

 

Hoppas du har möjlighet att lyssna på våra livesända webbinarium på Facebook. Man kommer precis som förra gången med Anna Runesson att kunna ställa frågor i direkt i kommentarsfältet.

Ingen anmälan krävs, surfa bara in på

Kristdemokraterna Uppsala

kl 18:00 på tisdagar för att följa sändningarna.

Välkomna!

 

Vänsterblocket fick igenom sin budget

 

KD och SD röstade för skattesänkning

Vi har haft kommunfullmäktige i två dagar, och klubbat Uppsala kommuns budget för 2021. För första gången sedan 2017 har KD lämnat en egen budget - under titeln "Sänkt skatt för en bättre välfärd" (se mitt tidgare blogginlägg).

Skattesänkningen uteblev

Som framgår på röstningsöversikten ovan var det bara KD och SD som röstade för sänkt skatt med 30 öre. 2015 höjde den rödgröna majoriteten skatten, något som oppositionen velat återställa sedan dess. 

På röstningsöversikten ovan ser ni utfallet idag, när KD och SD yrkade på sänkt skatt (rött) medan styret (S,L,MP) med stöd av M, C och V (blått) stod kvar vid nuvarande skatt. De gula är ledamöter som avstod - vildarna Stefan Hanna (som inte la någon egen budget) och Therese Rhann (som la en budget som inte behandlades), samt Fi (bara en närvarande av två - de yrkade på skattehöjning i sin budget), och en ensam moderat.

Vänsterpartiet röstade på S L MP

På nedanstående bild ser ni resultatet i den avslutande budgetomröstningen. Vi kristdemokrater röstade på vår egen budget, liksom C röstade på sin, Fi på sin, V på sin, M på sin, och minoritetsstyret med S L MP på sin, som var den som gick igenom i kommunstyrelsen.

S L MP vinner med stöd av V

När våra egna budgetar föll, så ställdes i slutomröstningen den med störst stöd, moderaternas, mot styrets (S L MP). Som framgår av bilden röstade då Vänsterpartiet på styrets budget. Det är ett resultat av deras budgetuppgörelse i juni (se mitt inlägg "Priset för stöd från V fördubblat"), där styret gjorde upp med Vänsterpartiet om budgeten för att de skulle slippa få budgetbeslut i enskilda delar emot sig som de fått de två senaste åren (2019 och 2018 precis efter valet). Styret har blivit ett verkligt vänsterstyret, och i debatten igår kallade jag motsättningarna mellan Liberalerna och Vänsterpartiet för "charader", eftersom numera i praktiken styret och V samarbetar - de har både en valteknisk samverkan för att S ska ha ordförandeposten, och ett politiskt samarbete genom ett djupgående budgetsamarbete.

Islamism att inte acceptera sekulär stat

 

                                                                                                    Inlägg av Salahaddin Barakat 7/10

Min kollega i Malmö, Torsten Elofsson, gjorde mig via Facebook uppmärksam på ett inlägg av Salahuddin Barakat, Imam i Malmö. Den är skriven som en reaktion på Emmanuel Macrons tal i början av oktober där han presenterade ett lagpaket mot inhemsk islamsk "separatism", det vill säga islamism. 

Barakats inlägg är islamistiskt

Det anmärkningsvärda med inlägget är att det illustrerar just det Macron vill varna för och hindra - att man driver en ideologi som strider mot statens konstitution. Islam, för att kunna fungera i det franska samhället, måste inordnas under de franska lagarna - lagar som är tydliga med att skilja religion och politik. En linje som är särskilt tydlig i Frankrike sedan 1905 då man införde "laïcité"-begreppet, det vill säga sekularism.

Ledare i GP 30/10

Adam Cwejman beskrev det hela väldigt bra och träffande i en ledare i GP i fredags. "Svensk islamism i fårakläder".

Att hävda att Macron är motståndare mot islam gör att Barakat målar in sig i ett hörn. Det är nämligen just islamism, som inte borde vara den form som islam har i vårt moderna samhälle, som hävdar att islam inte kan underordna sig en annan ideologi - utan måste vara den ideologi som själv bygger samhället - som är överordnad alla andra ideologier. Alltså en politisk idé - ett program för hur samhället ska styras. Problemet - som jag tagit upp flera gånger tidigare här på bloggen är att islam inte tydligt skiljer mellan religion och politik, och därmed står dörren vidöppen för islamism i många muslimska kretsar. 

Är Frankrikes linje bra?

Personligen sympatiserar jag inte med Frankrikes hårda linje. Jag kan tycka att i västerlandet kan man tillåta kristendomen att ha en särställning - man behöver inte behandla alla religioner lika. Och framför allt behöver man inte förbjuda alla former av religiösa uttryck i offentligheten - jag tycker det är självklart att man ska kunna bära ett kors, eller en kippa eller till och med en slöja (i någon form). Men kanske inte en Burka där man täcker sitt ansikte.

Men det är en sak vad som är tillåtet - en annan vad som av samhället uppmuntras, exempelvis genom att ge bidrag.

Jag har tidigare tagit upp problemet med Ibn Rushd - en rörelse som tydligen har kopplingar till Barakat (se artikel om islamakademin).

Samtidigt sätter Frankrikes tydliga sekularism en standard för var gränsen går för en islamistisk ideologi i samhället. Och det är bra. Jag lever mycket hellre i ett land som tydligt hindrar olika religiösa uttryck - än i ett land som är en islamistisk diktatur (som Iran eller Saudiarabien - eller den riktning som nu Turkiet går).

Utveckla dagmammor, inte avveckla

Jag har en artikel om förslaget om det galna förslaget om etableringsstopp för familjedaghem i tidningen Dagen. 

Här är texten:

 

Linda Eskilsson (MP), min kommunalrådskollega i Uppsala, har varit regeringens utredare för fritidshem och pedagogisk omsorg. Utredningen innehåller några förslag till förbättringar, men det som den kommer bli ihågkommen för är det galna förslaget om etableringsförbud för all pedagogisk omsorg. Vi kristdemokrater arbetar för att detta förslag nu ska skrotas, och lyckligtvis ser det nu ut som att det blir just så. 

 

För många familjer och föräldrar är dagmammor ett bra alternativ till förskola – eller till att vara hemma själv som förälder med sina barn. Det ger en lugn, trygg hemmamiljö som för mindre barn, och barn med särskilda behov, kan vara avgörande för att en extern barnomsorg över huvud taget ska kunna fungera. Det innebär också ett alternativ för föräldrar som upplever det konfliktfyllt att lämna sin ettåring i en stor förskolegrupp när föräldrapenningen tar slut. 

 

Tyvärr har antalet dagmammor stadigt minskat. Det är ett yrke med långa arbetstider. Maxtaxan ger dessutom ett ekonomiskt incitament för längre vistelsetider för barnen. Många föräldrar tycker ändå att det är värt att under en kortare eller längre tid ta emot dagbarn i sitt hem – ibland också för att skapa en ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina egna små barn. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 

 

Uppsala, liksom många andra kommuner, har en pressad förskoleverksamhet: det är svårt att få plats i innerstaden och många verksamheter inryms i moduler och tillfälliga lokaler. Tyvärr vittnar “Förskoleupproret” bland personalen om en tuff arbetsmiljö med många barn per pedagog, en hög ljudnivå och dåliga arbetsvillkor. I stället för att stoppa alternativen till förskola bör de uppmuntras och utvecklas. 

 

Jag har själv startat en verksamhet i Uppsala, kooperativet Ekoxen, med många nöjda föräldrar till de hundratals barn som varit placerade i verksamheten. Det finns många exempel på familjedaghem som har både en genomtänkt pedagogik och erbjuder kompetensutveckling för personalen. 

 

Det har förekommit avarter inom branschen. Anställda som knappt pratar svenska, eller huvudmän som inte följer upp och stöttar sina anställda. Detta kan lösas genom högre krav, exempelvis på svenska språket, bättre inspektioner och en introduktionsutbildning. Men inte genom förbud. 

 

Tyvärr finns det många fördomar och lite forskning när det gäller barnomsorg. Hur vi utformar barnomsorg och förskola måste grundas på forskning och kunskaper om barns utveckling och emotionella, kognitiva och sociala behov. Vi måste också erkänna föräldrarnas viktiga roll i barnens liv. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 

 

Vi kristdemokrater föreslår i det utbildningspolitiska program som ska beslutas på kommande partifullmäktige att alla kommuner ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg. Det bör också göras en kartläggning i syfte att öka utbudet av denna typ av barnomsorg. Många vet i dag inte ens om att det finns några alternativ till förskolan. Genom bättre information, stöd för nyetableringar och bättre utbildning och kompetensutveckling kan både kommunala och fristående verksamheter inom pedagogisk omsorg utvecklas. 

 

Många partier tävlar om att framhålla förskolans roll – senast motionerade några socialdemokratiska riksdagsledamöter om obligatorisk förskola från två års ålder. Även om detta ännu inte är regeringens politik har Socialdemokraterna tydligt deklarerat att de vill utöka allmän förskola, som i dag gäller barn i åldern tre – fem år, att också gälla från två år. Barn som inte går i förskolan ses som ett problem. 

 

Den här typen av förslag är ett hån mot alla de föräldrar som gör allt för att antingen själva eller med hjälp av närstående eller pedagogisk omsorg lösa sin barnomsorg. Vi måste ge föräldrarna själva rätten att fatta beslut om sina små barns uppväxt och fostran, inte staten, kommunpolitiker eller offentliga byråkrater. 

 

Samtidigt ska vi självklart höja kvaliteten i förskolan, den barnomsorgsform som de allra flesta barn går i. Liksom i familjedaghemmen ska det även i förskolan vara små barngrupper, trygga vuxna som barnen kan knyta an till, och kompetenta pedagoger som kan utveckla barnens lärande och förbereda dem för skolan – särskilt i de övre förskoleåldrarna. Genom att bygga en högkvalitativ, evidensbaserad barnomsorg lägger vi grunden för en god uppväxt för barnen när de efter hand lämnar sin trygga hemmamiljö. Denna barnomsorg ska självklart innehålla olika alternativ, där familjedaghemmen fortsatt måste vara en självklar del. 

 

I fredags beslutade SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, om ett remissvar på utredningen. Majoriteten bestående av M, C, L och KD med stöd av SD yrkade att förslaget om etableringsstopp skulle avstyrkas. Det oroväckande är att det är socialdemokraterna och miljöpartiet som genom sitt regeringsinnehav öppnar för den här typen av galna förslag – vi behöver en ny politik för skola, förskola, barnomsorg och familj i Sverige!

Omförhandla Uppsalapaketet

  

Pontus Lamberg och jag skriver i UNT

I dag har jag en artikel i UNT tillsammans med min kollega Pontus Lamberg (KD), gruppledare i Knivsta. Bakgrunden är Uppsalapaketet, där de flesta andra partier i Uppsala och Knivsta ställt sig bakom att bygga ut våra två kommuner med 48 000 nya bostäder.

Planerna för Knivsta är inte realistiska, och planerna för Uppsala behöver ändras. Vi jobbar därför för en omförhandling av avtalet.

Läs hela texten här:

Knivsta kommun och Uppsala kommun har tillsammans med Region Uppsala avtalat med staten om utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm. Med fyrspår hela vägen in till Uppsala och en ny järnvägsstation i Bergsbrunna ökar möjligheten för pendling både in och ut till Uppsala och Knivsta, och hela regionen kan utvecklas.

Problemet är villkoren för avtalet – 33 000 nya bostäder i södra Uppsala och 15 000 nya bostäder i Knivsta. Att Knivsta kommun med i dag 18 000 invånare ska kunna tredubbla sin befolkning till 2050 är orimligt och därför är en omförhandling av avtalet nödvändig. Detta visas också av folkopinionen i kommunen som genom namninsamlingar drivit fram ett hot om folkomröstning.

Vi kristdemokrater lyckades få med oss majoriteten i kommunen på att göra just det som en folkomröstning skulle kräva – att få en omförhandling med staten om Uppsalapaketet, i syfte att halvera byggandet till 7 500 bostäder. Därmed blir det märkligt att samarbetspartierna SD och Knivsta.nu fortfarande talar sig varma för en folkomröstning – när kravet redan är uppfyllt.

Det som emellertid bekymrar oss är den uppenbara oviljan från den politiska majoriteten att respektera beslutet om omförhandling – vilka signaler är det egentligen Knivstas styre ger till staten? Man talar utåt om hur viktigt det är att bygga höghus och få bort biltrafiken och nyligen presenterades två nya detaljplaner som bygger höghus just enligt intentionerna i avtalet med staten. Vi kristdemokrater yrkade som enda parti återremiss på detaljplanerna med hänvisningen till omförhandlingen. Återigen ett märkligt agerande från SD och Knivsta.nu som inte hade några egna yrkanden.

I Uppsala har vi påtalat vikten av att även Uppsala kommun deltar i omförhandlingen med staten. Om bostadsbyggandet i Knivsta ska halveras från 15 000 till 7 500 bostäder så får det konsekvenser även för Uppsala kommun. Exempelvis anser vi att ”Nysala”, skogsområdet på kommungränsen mellan E4 och järnvägen, bör tas med i avtalet. På samma sätt kan ju staten också spara en investering i järnvägsstation i Alsike och behöver bara bygga en ny påfart på E4 i stället för två.

Att ignorera det folkliga missnöjet vore ett misstag både för staten och för de socialdemokratiskt ledda styrena av Knivsta respektive Uppsala. Det kommer ge en stark reaktion i valet 2022.

Undersökningar visar tydligt att människor helst vill bo i en bostad de äger, gärna ett småhus eller radhus. Att då fokusera på enbart fem- och sexvåningshus med lägenheter är ett misstag. På samma sätt är det ett stort misstag att bygga igen grönområden som ligger tätt inpå nuvarande bostadsområden, exempelvis i Nåntuna. För oss kristdemokrater måste människors egna önskemål vara styrande i samhällsplaneringen, inte de stora byggbolagens eller kommunpolitiker som vill se sin egen kommun växa till varje pris.

På samma sätt är människor fortfarande beroende av bil, något som inte borde förnekas av planeringsutopister och verklighetsfrånvända politiker, utan i stället bejakas genom utbyggnad av laddinfrastrukturen och elledningar så att även elbilen får plats i framtidens samhälle. En utbyggd kollektivtrafik kan ge ett gott alternativ som efter hand som det byggs ut är attraktivt nog att själv ta andelar av biltrafiken. Men att begränsa folk genom att ta bort parkeringar och göra gator svårframkomliga är fel väg att gå. Både Uppsala och Knivsta är utpräglade landsbygdskommuner och det är något vi bör bejaka genom att ge även landsbygdsbefolkningen möjlighet att växa.

Det finns också en mängd andra områden där vi som kommuner borde ha en gemensam planering, förutom ovan nämnda planer för infrastruktur och bostäder, även VA-infrastrukturen där en sammankoppling av våra kommuner skulle ge större redundans i vattentillgång och avlopp och en möjlighet för kommunerna att växa samman på ett förnuftigt sätt.

Nej, låt oss lämna stadsplanerarnas våta dröm om en befolkning i Uppsala och Knivsta på 430 000 personer år 2050 mot dagens 250 000. En tillväxt med 100.000 på 30 år, vilket är prognosen utan de stora partiernas överbudspolitik, är en fullt tillräcklig utmaning för våra kommuner att möta.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala

Pontus Lamberg, gruppledare (KD) Knivsta

Sänkt skatt för bättre välfärd

 Jag och KD:s lokale ordförande Elias Moberg presenterar budgeten

Vi har nu presenterat vår budget för 2021 - Kristdemokraternas första egna budget för Uppsala kommun sedan 2017. (Hela budgeten finns här - se vår hemsida)

Efter tre år med gemensamma budgetar M-C-L-KD, och senare M-C-KD efter att liberalerna bytt sida i politiken vill vi nu presentera vad som är unikt för Kristdemokraterna.

Skattesänkning

Tillsammans med Sverigedemokraterna är vi de enda partierna som står fast vid det förslag som vi lagt ända sedan de rödgröna höjde skatten 2015 - att återställa denna skattehöjning på 30 öre. Vi kristdemokrater går till och med så långt så vi föreslår en sammanlagd skattesänkning på 50 öre under perioden 2021-2023.

Nu är inte skattesänkningar något självändamål, men genom att effektivisera kommunens verksamhet och fokusera på kärnverksamheten kan vi ge medborgarna i kommunen lite mer pengar att röra sig med. Vår skatt är för övrigt väldigt hög - jämför 21,14 öre per skattekrona som vi har med Sollentunas 18,12 eller Solnas 17,12.

Fördelen med sänkt kommunalskatt är att den kommer alla löntagare tillgodo, eftersom alla betalar kommunalskatt. Sänkt statlig skatt ger bara de rikaste mer pengar i plånboken.

Skenande kostnader och höga lån

Uppsala har under sex år med vänsterstyre haft mycket höga kostnadsökningar. Allra högst under valåret 2018 då kostnaderna ökade med hela 7%. Det är långt mer än inflationen, löneökningarna, eller befolkningstillväxten.

Visserligen har skatteinkomsterna stigit, men problemet är då att politikerna på vänsterkanten har låtit alla de ökade intäkterna gå åt till att svälla den kommunala kostymen, och inte minst administrationen. När jag började som kommunalråd förfasades vi över de över 50 kommunikatörerna som kommunen hade anställda - nu är de snart 100! Samtidigt har vänsterstyret beslutat om nytt stadshus för 1 miljard kronor, nya Studenternas för 1 miljard, nya Fyrishov för 1 miljard, och nu senast ny ishall för 500 miljoner kronor. Jag säger inte att vi inte ska bygga nya anläggningar, men till exempel äventyrsbad skulle vi kunna överlåta på privata företag som man gjort i Västerås och Örebro. Alla tunga investeringar i Uppsala gör nu att vi är uppe i en total låneskuld på över 17 miljarder kronor, 77.000 kronor per kommuninvånare.

Jag har sammanställt en översikt över just den här utvecklingen som du kan hitta här. "Sex år med vänsterstyre 2014-2020"

Satsa på välfärden

Man löser inte allt med mer pengar, men trots att vi sänker skatten, och håller nere kostnadsutvecklingen får vi ändå ihop ett gott resultat (över 3%) och prioriterar välfärden. 

Vi jobbar för att komma åt bidragsfusk, får till familjehemsplaceringar i stället för HVB-placeringar, och sätter personer i försörjningsstöd i arbete genom välfärdsjobb. Allt detta ger mer pengar till angelägna satsningar. Vi sparar dessutom på fritidsgårdar, offentlig konst, administration, kommunala skrytbyggen, trafikavstängningar i city och spårväg från resecentrum till Gottsunda. I stället är det äldreomsorg, trygghet och en högkvalitativ barnomsorg som prioriteras.

Jag är stolt över att representera ett parti som ställer sig på medborgarnas sida i Uppsala! 

Bra ny domare

 

Amy Coney Barrett utfrågas i Senaten

Det blev en intensiv debatt på min privata facebooksida angående att jag hade svårt att välja mellan Trump och Biden. Antingen blev jag kölhalad för att jag inte tydligt tog ställning för Trump, eller hade många väldigt svårt att förstå att jag överhuvud taget kunde se något positivt hos Donald Trump.

En sak jag nämnde i UNT är att jag tror Trump, eller snarare det republikanska partiet, är bättre för USA. Ett tydligt exempel på detta är nomineringen av den nya domaren till USA:s Högsta Domstol, Amy Coney Barrett. Jag har under veckan vid ett tillfälle gått in och följt utfrågningen av Coney Barrett. Det var väldigt intressant.

Ted Cruz, Senator från Texas

Utfrågningen illustrerar politiken

Utfrågningen av Amy Coney Barrett (ACB) i Senaten illustrerar väldigt tydligt politiken i USA, och ger dessutom en väldigt sympatisk bild av de politiker som är aktiva på hög nivå i det landet. De är alla vältaliga, engagerade och pålästa. De refererar till värdefrågor som sällan nämns i svensk debatt. Exempelvis visar utfrågningen hur viktig familjen är, då bakom ACB hela familjen med man och sju barn (varav två adopterade från Haiti) satt bänkade. Många av frågorna rörde också ACB:s familj, tro och bakgrund, något som inte skulle förekommit i Sverige.

Jag kom in just precis innan Ted Cruz, tidigare presidentkandidat som tyvärr förlorade mot Trump 2016 i primärvalet, skulle ställa sina frågor. Det var särskilt intressant med tanke på att Cruz själv är jurist och har drivit frågor ända upp till Högsta Domstolen (och vunnit).

Vidare fick jag höra Dianne Feinstein, äldst i Senaten (87) och invald för Kalifornien 1992. Och slutligen Amy Klobuchar, Minnesotasenator som var en av konkurrenterna till Joe Biden under Demokraternas primärval.

Amy Klobuchar, Minnesotasenator

Alla utfrågare passade på att skicka med sina egna synpunkter - och vi har ett tydligt val mellan höger och vänster i amerikansk politik. Utfrågningarna blev en uppenbar del av den pågående valrörelsen, och som sagt mycket informativ och ett sätt att lära känna de olika toppolitikerna i USA bättre. Det är inte bara president som ska väljas 3/11 utan också en tredjedel av senatorerna.

Amerikansk politik följer en annan skala

Det är inte lätt att utifrån en svensk kontext bedöma och iaktta amerikansk politik. Så här skrev jag på min Facebook-sida angående detta:

I en svensk kontext är det väldigt svårt att tala om Trumps, eller den republikanska politikens positiva sidor, eftersom Sverige är så präglat av vänstertänkande, liberalism och socialdemokrati. Det amerikanska samhället och sättet att fungera är väldigt främmande för många svenskar. Det var också därför som väldigt många lämnade Sverige på 1800-talet, för här var "för trångt" både rumsligt och andligt. Tyvärr finns denna ådra kvar i Sverige (tillsammans med alla svenskar som blev kvar). Man kan bara ha en tanke i huvudet åt gången, Sverige är paradiset på jorden (eller en "humanitär stormakt" som man uttrycker det), och vi vet för det mesta det bästa för allt och alla. Jag efterlyser lite mer ödmjukhet - från alla. En bärande del av kristdemokratisk ideologi är ofullkomlighetstanken. Vi klarar inte att skapa ett helt fullkomligt samhälle - det är både Sverige och USA exempel på. 

Syftet att UNT tar upp frågan är naturligtvis att visa sina (ofta liberala) läsare att det finns politiker som stödjer republikaner och till och med Trump, och därmed kunna hoppas avskräcka läsarna att stödja dessa politiker. Och jag förstår att det inte är så lätt att i svensk kontext se några positiva sidor med Trump. Läste dock en intressant intervju i DN med Trumps tidigare sekreterare Madeleine Westerhout. För att vara en person som stått i hans absoluta närhet under flera år så uttrycker sig hon ändå förvånande positivt. I vilket fall som helst skulle jag kalla det överord som Uppsalas kommunstyrelseordförande Erik Pelling uttryckte det till UNT efter förra valet av Trump 2016 - "Det är en fascist i amerikansk förpackning som har fått makten. Det är fruktansvärt..." 

Jag har i ett tidigare blogginlägg påpekat att det inte är vi konservativa som är det främsta hotet mot demokratin, som de vänsterliberala vill framställa det. Inte ens Donald Trump är det hotet (även om han är en lynnig och oberäknelig narcissist).

Viktigt med konservativa domare

Varför ser jag då Trumps nominering av Coney Barrett som så viktig? Jo, i USA är Högsta Domstolen uttolkare av konstitutionen - och domare som ACB tillhör den skola som anser att detta är just vad HD ska göra - uttolka det som är moraliskt rätt eller fel. I USA är den naturrättsliga skolan betydligt starkare än i Sverige, som tillsammans med exempelvis Tyskland har en stark rättspositivistisk tradition ("Det som lagstiftaren, dvs Riksdagen, beslutar - är också det som är rätt"). Vi behöver en stark väktare för naturrätten - de principer som bland annat är formulerade i Europakonventionen, eller USA:s "Bill of Rights". Religionsfriheten är utgångspunkten för den första punkten i detta tillägg till USA:s konstitution (antagen 1791 - medan konstitutionen antogs 1776 redan), något som också Ted Cruz tog upp i sin utfrågning av ACB.

Ett argument som återkommande framkom mot ACB var att hon skulle vara ett hinder för "Obamacare" - Affordable Care Act - som ska behandlas av domstolen i november. Hon svarade väl - att hon avser att följa lagen när det gäller det domslutet. En annan sak som lyfts är att hon skulle vara ett hot mot "kvinnors rättigheter" - och då tolkar jag att det är den infekterade abortdebatten som slår igenom i rapporteringen. ACB är katolik och har engagerat sig "pro-Life" som är den mer abortkritiska polen i debatten där den andra, "pro-Choice", företräds huvudsakligen av vänstern och demokrater. Abortfrågan är en väldigt svår fråga - men man kan i alla fall konstatera att den amerikanska rättstillämpningen, som tillåter abort under hela graviditeten är fjärran till och med från svensk abortpraxis som strikt begränsar möjligheten att få abort till den tid fram till att barnet själv är livsdugligt. Paulina Neuding har skrivit en tänkvärd krönika om just detta i Dagens Samhälle för något år sedan. ("Radikal syn på aborter på 'goda' sidan i USA"). Jag har ingen farhåga att Amy Carey Barrett skulle vara något som helst hot mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Som USA Today konkluderar så innebar utfrågningen inga hinder för att USA nu kommer få en ny domare - unik i så motto att det är en förälder till sju barn som fortfarande har barn i skolåldern som väljs - en röst som också behöver höras i samhället!

Trump eller Biden?

 

 

UNT har ställt frågor om vilken presidentkandidat i USA vi kommunalråd/gruppledare i Uppsala håller på. Alla svarade förstås Joe Biden, förutom gruppledaren för SD, Linnéa Bjuhr, som håller på Donald Trump.

Trump eller Biden

Jag har väldigt svårt att se varken Biden eller Trump som den bättre kandidaten. Politiskt ligger KD på en del sätt närmare Republikanerna, eftersom Demokraterna kan betraktas som mer "liberala" eller "vänster", men det är väldigt svårt att jämföra svensk och amerikansk politik (se nedan). 

Jag blev naturligtvis som många andra svenskar förfärad över hur Trump först lyckades bli Republikanernas kandidat för fyra år sedan, och sedan vinna över Hillary Clinton. Främst därför att han är en omogen, oberäknelig människa som inte borde ha en sådan roll. Både hans kampanj och hans presidentskap har skapat väldigt skarpa motsättningar i USA, eller snarare förstärkt den polarisering som redan finns.

Samtidigt har han politiskt lyckats genomföra mycket. Bättre ekonomi, en mer konservativ inriktning i USA, lägre skatter och mildrat de värsta avarterna efter Obamas handlingsförlamade politik. På utrikesområdet har hans administration medverkat i fredsuppgörelserna mellan Israel och Bahrain / Förenade Arabemiraten, och även i flera andra fall har USA skött sig förvånansvärt bra.

Jag säger dock i intervjun att jag tror att Trump är bättre för USA, men Biden för omvärlden. Med det menar jag att USA:s president är såpass viktig för den internationella stabiliteten att det bör vara en mogen och balanserad person. Annars kan farliga saker hända. Det vill jag inte riskera. Inrikespolitiskt tror jag dock som sagt att det är bättre med Trump, exempelvis gällande en sådan viktig sak som tillsättande av domare där Trump bidragit till att föra Högsta Domstolen i en mer konservativ riktning.

USA:s politik fjärran från svensk

Som sagt är det dock väldigt vanskligt att som svensk politiker ge sig in i en debatt om amerikansk politik. Både Biden och Trump står för att försvara dödsstraffet, för att medborgare i allmänhet ska få bära vapen, och har en bild av USA som världens centrum. Även om Biden säkert vill genomföra sociala reformer är USA ett land med enorma klyftor, där slavhandeln var tillåten fram till bara drygt 150 år sedan, och som är svårt traumatiserat av upprepade krig (dock flera gånger till demokratins försvar). USA är möjligheternas land, samtidigt tragediernas. På det sättet är de nordiska länderna mer av ett föredöme eftersom vi, i alla fall tidigare, haft en betydligt mer homogen befolkning, och mindre skillnader mellan rik och fattig.

Det finns dock många saker att ta efter i USA också, synen på familjen, civilsamhällets starka roll och den befriande avsaknaden av socialism. USA anklagas ofta för att vara värdekonservativt och för mig är det förstås något positivt.

Vad vore bäst

Det allra bästa vore förstås om vi kunde få tillbaka en president som Ronald Reagan - en bespottad republikan och utpekad skjutglad cowboy när han valdes 1981, men som sedan visade sig göra mycket positivt - inte minst för världsfreden.

Så jag ser nog mest fram mot nästa presidentval, 2024, och hoppas båda partierna då ska lyckas vaska fram personer som är mer mogna, samlande och mindre extrema i syfte att få en positiv utveckling i USA och resten av världen. 

Kaos för skolbyggande i Uppsala

 

 Om Skolbyggnation i SVT nyheter 

I Uppsala är en aktuell fråga hur vi ska få ihop lokaler till alla skolor och förskolor. Tyvärr har detta varit ett område som fungerat mycket dåligt i vår växande kommun. Alliansen fick fatta beslut om ett antal moduler när vi styrde senast (2006-2014), i takt med att dessa nu blir uttjänta saknas planering för ersättning. Här har Uppsalas vänsterstyre ett tungt ansvar.

SVT:s lokalnyheter tog nyligen upp frågan utifrån beslut som skulle fattas i Utbildningsnämnden om nya moduler - jag betecknade situationen som "Kaos". Ett starkt ord, och naturligtvis finns det mycket som görs bra. Men den konstruktion med ett Skolfastighetsbolag, Stadsbyggnadskontoret under Kommunstyrelsen och Utbildningsförvaltningen har gett ett trepartsförhållande som resulterat i att alla skyller på alla i stället för att förskolor och skolor byggs som de ska.

De som drabbas är skolbarnen och förskolebarnen och deras familjer. Mycket tråkigt.

 

Debattartikel i UNT

I UNT idag skriver jag, Cecilia Hamenius och Celicia Widell om just detta. En beskrivning med exempel på skolkaoset i Uppsala. Och att politikerna borde backa från sina storslagna planer på att fördubbla kommunens invånarantal på 50 år (från 190.000 år 2000 till 380.000 år 2050).

Här är hela texten:

Slå back innan det är försent

Uppsala kommun har stora problem med skol- och förskoleplatser. Såväl nyproduktion som underhållet av befintliga lokaler hanteras undermåligt av det politiska styret.

Planeringen har inte fungerat på många år, och organisationen är krånglig med både nämnd, styrelse och bolag inblandade. Exemplen på misslyckade processer är tyvärr många. Ett av dem gäller Rosendal där Polacksbackens skolas tillfälliga bygglov går ut nu i vinter, samtidigt som såväl Rosendals skola som ett skolbygge i Industristaden blivit kraftigt försenade. Lösningen blir att nya baracker hyrs in och etableras.

Redan när Alliansen tillträdde i Uppsala 2006 saknades en stor mängd förskolor och skolplatser, och för att alls kunna säkra plats åt alla barn och elever löste man det då med tillfälliga moduler vars bygglov gäller maximalt i 15 år. Man behöver inte vara expert för att förstå att dessa lokaler måste ersättas efter hand, men ändå initierade inte det nya vänsterstyret, som tillträdde 2014, en planering för detta.

Detta misslyckande av Socialdemokraterna, som numera styr med Liberalerna, drabbar våra barn och elever hårt.

Alliansen inrättade också 2013 ett skolfastighetsbolag för att komma igång med nyproduktionen, vilket blev en del av det krångliga trepartsförhållandet mellan kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och just Skolfastigheter AB. 

Listan på misslyckanden med planering inom kommunen kan göras lång. Man har glömt söka bygglov; avbrutit upphandlingar; missbedömt olika tomters användbarhet och de allra flesta projekt har blivit kraftigt försenade. Med den svaga politiska ledningen som Pelling (S) med fler står för så händer tyvärr inte mycket.

Att som fastighetsägare ha en mängd lokaler som man inte har underhållsplaner för, utan bara åtgärdar utifrån akuta behov, är inte acceptabelt. Ett politiskt styre måste vara proaktivt, inte bara reaktivt. 

Uppsala kommuns skolor ligger relativt bra till när det gäller kvaliteten i undervisning och utbildning, men lokalkostnaden per elev ligger över rikssnittet och slukar pengar som kunde ha gått till verksamheten. För att få en mer effektiv utbildningsverksamhet är det därför just nu lokalfrågan som måste prioriteras. Vi anser att man måste undersöka möjligheten att renovera befintliga skolor och hyra in sig i andra lokaler, som de flesta friskolor gör, för att hålla nere investeringarna. 

Den nuvarande organisationen orsakar onödiga kostnader och bristande beslutsförhet. Det är dags att se över hela organisationen så att det blir en sammanhållen process från beställningen av en ny skola till förvaltningen av den nya byggnaden. Man bör utreda om ansvaret ska vara samlat och inte uppdelat som i dag.

Även förskolebristen i centrala staden är skriande. Trots att nya förskolebussar köps in, vårförskolor tas i bruk redan på hösten och befintliga moduler används så länge det bara går, kommer det troligen vara stor brist på platser redan till våren. Vi kristdemokrater skulle gärna se att man aktivt uppmuntrade pedagogisk omsorg i Uppsala, som skulle vara ett bra sätt att avlasta förskolan.

Som lök på laxen kommer också vänsterstyrets hybris när det gäller utbyggnad av Uppsala. Man spekulerar nu i om man ska prognostisera för 380.000 invånare år 2050, i stället för nuvarande prognos om 320.000. Anledningen är bland annat att rättfärdiga investeringen i de två spårvägslinjerna från Resecentrum till Gottsunda respektive till Ultuna, som Kristdemokraterna är emot. 

Enbart för utbyggnaden av sydöstra Uppsala krävs hela 30 nya förskolor, nästan 15 grundskolor och 1-2 gymnasieskolor innan 2050. Med nuvarande organisation för skolbyggnation skapar detta bara ytterligare kaos.

Det är dags att inse att Uppsala inte kommer att bli en storstad inom överskådlig framtid. Vi bör i stället slå vakt om vår unika profil som en trivsam, akademisk och historisk mindre stad med egen karaktär och dragningskraft – inte en förort till Stockholm.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd och 2:e vice ordförande Utbildningsnämnden

Cecilia Hamenius (KD), vice ordförande Uppsala kommuns Skolfastigheter AB

Celicia Widell (KD), vice ordförande Utbildningsnämndens förskoleutskott 

 

En ny egnahemsrörelsen

I Svenska Dagbladet skrev jag med Ebba Busch, vår bostadspolitiske talesperson Larry Söder, samt ett flertal kollegor i andra kommuner om vikten av att få igång en ny egnahemsrörelse.

Sverige och Uppsala behöver fler småhus. Vi driver denna sak konstant i Uppsalapolitiken, för närvarande tyvärr i opposition. Inte minst nu när fastighetsskatten åter seglar upp som ett hot, kan det inte råda minsta tvivel om att Kristdemokraterna är småhusens främsta banérförare.

En del politiker talar då föraktfullt om "villamattor" och att gynna höginkomsttagare. Våra beräkningar har dock visat att det i vissa fall kan bli billigare att äga ett eget hus (med tomträtt) centralt i Uppsala än att betala hyra för en nyproducerad hyreslägenhet i samma läge. Särskilt om man kan och vill ordna med en del arbeten själv. Så detta behöver inte vara någon utopi, om rätt politisk linje får råda!

Läs gärna våra förslag om Stabby Trädgårdsstad och om byggnationen av trädgårdsstäder i nya sydöstra Uppsala.

 

 

Här är hela texten från SvD:

FLER SKA HA RÅD MED EGET HUS

Drömmen om att äga sitt eget hus lever starkt hos svenska folket. Ungefär 7 av 10 svenskar säger sig vilja bo i ett eget småhus och bland dem som är inne i barnaåren är andelen ännu högre. Trots detta har byggandet av småhus hållits tillbaka kring våra stora och medelstora städer. Starka krafter inom såväl byggindustrin som arkitektkåren har föredragit att bygga höghus och inom kommunpolitiken har man varit för dålig på att ta initiativ och stå upp för medborgarnas önskemål. Följden har blivit skenande tomtpriser och att vanliga arbetande familjer fått allt svårare att köpa sig ett eget hus. Mellan 1970 och år 2000 motsvarade det genomsnittliga småhuspriset mellan tre och fyra årslöner för en typisk arbetare. I dag är det uppe i åtta årslöner och i Stockholms län femton årslöner. I dag är villan på god väg att bli en lyxprodukt för höginkomsttagare.

Men det ska inte vara så att barn måste ha rika föräldrar för att de ska kunna springa genom vattenspridaren på en egen gräsmatta. Vid förra sekelskiftet skapades egnahemsrörelsen för att främja byggandet av nya trädgårdsstäder och småhus åt vanligt folk. Vi lovar nu som företrädare för Kristdemokraterna på kommunal, regional och nationell nivå att bidra till skapandet av en ny egnahemsrörelse.

Ibland påstås det att det inte skulle vara möjligt att låta våra städer växa på bredden med nya villa- och trädgårdsstäder. Det påstås finnas markbrist, bli för dyrt eller vara för dåligt för miljön. Inga av dessa argument klarar dock en närmare granskning.

Tittar man på markanvändningen söder om Dalarna så skulle mindre än 0,2 procent av skogs- och naturbruksmarken behöva tas i anspråk för att inrymma 1 000 000 människor i nya trädgårdsstäder. Faktum är att vi i dag har fler hektar avsatta för golfbanor och skidpistar än som skulle behövas för dessa nya småhus. Tittar man internationellt så har också Sverige en förvånansvärt låg andel byggda småhus. Vår produktion är tillexempel hälften av den i Frankrike, Belgien och Nederländerna, och en fjärdedel av den i Storbritannien.

Länsstyrelserna i Sverige har i dag till uppgift att värna bland annat riksintressen, miljökvalitet och strandskydd. I praktiken innebär det att instansen ofta agerar bromskloss för nya projekt. Ett uppdrag som länsstyrelsen har i dag är att bedöma behovet av bostäder och vi ser det som rimligt att det uppdraget expanderas till att identifiera en viss mängd potentiellt byggbar mark. Därtill bör man få i uppdrag att kartlägga planberedskapen i landets kommuner och hur planeringen ser ut uppdelad efter upplåtelseform. Det skulle behövas specifika nyproduktionsmål för olika boendeformer som på ett bättre sätt möter människors vilja att bo i hus.

Småhusområden främjar också ekologisk hållbarhet och biologisk mångfald, genom att trähusen fungerar som stora kolsänkor och genom att den måttfulla tätheten skapar möjligheter för lokala kretslopp. Tittar man på de totala klimatutsläpp som genereras av de boende i villaområden så finns det ingen anmärkningsvärd skillnad visavi de boende i tätbebyggda stadsdelar. De villaboende åker visserligen mer bil men de flyger också mindre än sina socioekonomiska likar i innerstäderna. Med solceller på taket och elbil på uppfarten blir småhusboendet mer klimatsmart än lägenhetsboendet.

Det är inte heller dyrt att bygga låga hus i trä i jämförelse med höga hus i betong. Konkurrens mellan de många svenska trähusföretagen kombinerat med en hög grad av industrialisering pressar priserna. Faktum är att runt våra större städer så är tomtkostnaden ofta en större andel av totalpriset för ett nytt hus än vad själva byggnaden är. Att bygga ut väg, VVS med mera till ett nytt villaområde kostar sällan mer än som mest 500 000 kr per tomt. När tomtpriserna stiger långt över denna summa i tätortens utkanter så är det ett tecken på att kommunens planering fallit efter på ett oacceptabelt sett. Om utbud och efterfrågan möter varandra ska en ny standardvilla i utkanten av en tätort inte kosta mer än 2,5–3 miljoner kronor. Ett marknadspris som också skulle vara inom räckhåll för alla arbetande familjer.

En ny egnahemsrörelse innebär också politik för att främja det egna ägandet. Finansinspektionens kreditrestriktioner måste rullas tillbaka, det förstärkta amorteringskravet ska tas bort permanent och startlån för unga bör utredas. Därtill kommer vi motsätta oss varje försök att återinföra fastighetsskatten. En skatt som drev människor från sina hus och som slog direkt mot människors egna ägande.

För det är lätt att förstå varför det stora flertalet svenskar vill bo i småhus. I ett eget hus får man frihet. Där bestämmer man själv. Där kan man varva ner och koppla av omgiven av den egna trädgårdens grönska. Där finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården. Med ett eget hus kan man som familj slå ner rötter.

En gång i tiden var det Socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. I dag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.

Ebba Busch
partiledare (KD)

Larry Söder
riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson (KD) 

Jonas Segersam
kommunalråd Uppsala (KD)

Denise Cassel
kommunalråd Linköping (KD)

Amanda Agestav
kommunalråd Västerås (KD)

Lars Thunberg
kommunalråd Helsingborg (KD)

Veronica Kerr
gruppledare Umeå (KD)

Marlene Jörhag
kommunalråd Örebro (KD)

Erik Nilsson
kommunalråd Karlstad (KD)

Niklas Arvidsson
kommunalråd Borås (KD)

Christopher Dywik
gruppledare Kalmar (KD)

Torsten Elofsson
ordförande Malmö (KD)

Maria Fälth
kommunalråd Upplands-Väsby (KD) 

Karl Henriksson
kommunalråd Huddinge (KD)

Eva von Wowern
kommunalråd Täby (KD) 

Yusuf Aydin
ordförande Botkyrka (KD)

 

Infiltrationen från Muslimska Brödraskapet

 

Med Sameh Egyptson och hans böcker 

I går kväll talade Sameh Egyptson på KD:s talarkväll i Uppsala. Han berättade om sin nyutkomna bok "Erövringen" om Muslimska Brödraskapets (MB) infiltration i Sverige. Sameh har under flera år plöjt igenom alla dokument som finns på nätet för att kartlägga MB:s arbetssätt och inflytande i vårt land. Det finns en väl uppbyggd struktur, som kontrolleras av en liten grupp (företrädesvis män) som också har en central roll i MB:s internationella (företrädesvis Europeiska) strukturer.

Redan på 90-talet togs de första kontakterna med socialdemokraternas broderskapsrörelse, och inflytandet kulminerade under 2013-2015 i och med Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse, och Mehmet Kaplans utnämnande till minister efter valet 2014.

Förutom Socialdemokraterna har även Moderater, Centern och Miljöpartiet mer eller mindre framgångsrikt infiltrerats. Framför allt har det byggts upp en struktur med IFIS som central (Islamiska förbundet i Sverige) - kopplat till sidoorganisationer som Islamic Relief (biståndsorganisation som nyligen kommit i kraftigt blåsväder), Ibn Rushd (studieförbund som vi krävt indraget bistånd till) och SUM, Sveriges Unga Muslimer, som fått sitt bidrag indraget av MUCF. Sammantaget betalas flera hundra miljoner kronor per år ut i bidrag till dessa organisationer.

Minst sagt skrämmande. 

Se gärna föredraget som finns på vår facebooksida, och beställ gärna boken!

Sverigedemokraternas symbolpolitik

 

Jag talar om risken för inflytande från islamistiska diktaturer

På kommunfullmäktige i veckan debatterade vi bland annat två motioner av SD - upphävande av detaljplan för kvarteret Stenåkern, och neutral klädkod för kommunalt anställda. Bakom de byråkratiska titlarna döljer sig två kampanjer - mot moské i Uppsala, och mot slöja hos kommunanställda.

Nej till Moské i Stenhagen

Idag för ett år sedan skrev jag en artikel i UNT om att vi kristdemokrater säger nej till ny moské i Stenhagen. I och med vårt ställningstagande var det sedan fyra partier (M, C, KD, SD) som röstade nej till att ge bygglov till Dawastiftelsen i beslutet i plan- och byggnadsnämnden senare på hösten.

Blogginlägg med första UNT-artikeln

I upprepade artiklar och även med kritik från UNT så redogjorde jag varför KD sa nej till en moské så länge det dels inte var klarlagt att det inte förekom ekonomiskt stöd för utländska islamistiska diktaturer som Iran och Saudiarabien, och dels inte var säkert att inte denna institution riskerar att bli en inkörsport till våldsbejakande extremism i form av militant islamism.

SD stolta över att vara ensamma

I Samnytt, en internettidning närstående SD framställs i en artikel av självaste Kent Ekeroth omröstningen i Uppsala kommunfullmäktige som att SD nu ensamma är motståndare till moskén. Någon av SD-ledamöterna har till och med skickat en bild av omröstningsresultatet där SD förlorar med siffrorna 70 mot 7. 

Det som är sant är att vi tog ställning i plan- och byggnadsnämnden och när nu bygglovet vunnit laga kraft är det olagligt att upphäva detaljplanen - tåget har alltså gått. I efterhand kan man konstatera att kommunen borde aldrig ha inlett den här processen, och sålt mark till stiftelsen, men tyvärr står vi nu här. Att vi röstade nej till SD:s motion innebär dock inte att vi ändrat inställning, utan vi är fortfarande negativa till en ny moské i Uppsala.

Fel förbjuda all religiös klädsel

I nästa motion som SD också förlorade, ville de förbjuda all "politisk och religiös klädsel" på kommunanställda. Även här är de fel ute. De handlar i diket att förbjuda allt religiöst, och missar därmed målet.

Jag har stått på KD:s riksting och pläderat för förbud mot heltäckande klädsel i offentlig verksamhet, något vi också fick igenom som beslut. Att säga att man inte får ha ansiktet täckt, eller att man i vissa fall måste ha kortärmade tröjor är dock något helt annat än att förbjuda all religiös (och även politisk!) klädsel. Jag redogjorde ingående förra hösten för att vi inte får hamna varken i detta diket, eller att tillåta allt som sker under en religiös täckmantel. Vi måste i stället våga ta ställning mot avarterna utan att för den sakens skull förbjuda religionsfrihet, och de positiva värden som religion kan tillföra.

I debatten blev det hela väldigt klart när jag ställde frågan till David Perez (SD) om en kommunanställd alltså inte kunde bära en blå tröja med ett gult kors (svenska flaggan), och fick svaret "nej" då korset är en religiös symbol. Eftersom de har fört in även politisk skulle det innebära att jag som kommunalråd, eller min politiska sekreterare inte heller skulle få gå runt med en t-shirt med Ebba Busch på. Märkligt.

Bättre sträva efter inflytande

Jag skulle till skillnad från SD vara stolt om jag lyckats få med mig en majoritet för en ny politik - inte över att KD förlorar en omröstning ensamma i fullmäktige. Jag är aktiv i politiken, inte för att driva symbolpolitik, utan för att förändra Sverige och Uppsala. Jag är därför glad över vårt goda samarbete med moderater och centerpartister, och ser fram mot att även fler partier kommer stödja vår politiska linje, så att vi kan få ett nytt, borgerligt styre i Uppsala efter nästa val!

Korruption i Uppsala?

SVT rapporterar idag om att Uppsala kommun försöker fortsätta en olaglig konstruktion som ensidigt gynnar vänsterpartiet.

 

Olagligheterna fortsätter

Jag har tidigare skrivit (se blogg och på facebook) om hur det beslut som fattades direkt efter valet 2018, trots att det underkändes av Förvaltningsrätten redan följande sommar, 2019, fortsatt att gälla i kommunen ända fram till nu. Erik Pelling säger visserligen i inlägget ovan att arvodena nu upphört betalas ut - men trots det fattade majoriteten i kommunstyrelsen (S L MP V) idag beslut om samma upplägg med enda skillnaden att "tredje vice ordförande" nu kallas något annat. Vänsterpartisterna kommer om beslutet går igenom fortsätta få ut 14.000 kr/mån som tack för att de röstade fram styret med S L MP.

 

Korruption

I debatten  har jag fått slängt emot mig att "korruption" är ett alltför starkt ord. Styret har till och med bemödat sig att lägga ut ett textat videoklipp från fullmäktige där jag förordade införandet av tredje vice ordförande. Och jag har aldrig förnekat detta - men det är inte min idé att vänsterpartiet ska premieras för att ha släppt fram S L MP - där far Erik Pelling uppenbart med osanning.

Min kritik har hela tiden varit att inte styret rättat sig efter domstolsutslaget i förvaltningsrätten som kom förra sommaren, utan framhärdat, och fortsätter framhärda i att de måste gynna (V) enligt sin tidigare uppgörelse.

Tyvärr är det vanligt i Sverige att politiker låter sig köpas med feta arvoden och inflytelserika poster - och det är förstås på ett sätt vad politiken handlar om - makt och inflytande.

Feta politikerlöner

Tyvärr har det börjat gå mer och mer inflation i politiska uppdrag och arvoden. Förr i tiden hade man ett fåtal kommunalrådsposter - tittar man runt i kommun- och regionsverige så blir det hela tiden fler och fler. Får man ett par kommunalrådsarvoden (ofta samma betalning som riksdagsledamöter - för närvarande över 60.000 kr/mån), ja då är man beredd att stödja exempelvis socialdemokraternas maktinnehav.

I Uppsala har MP, som fick färre röster än KD fortfarande TVÅ kommunalråd (mot vårt 1 och SD:s - som också är större - 0). På samma sätt fick L två kommunalråd och ordförandeskapet i kommunens största nämnd - Utbildningsnämnden.

I Malmö lyckades S sitta kvar vid makten genom att tilldela L fyra kommunalråd - lika många som L har ledamöter i kommunfullmäktige. Sossarna själva behåller fem kommunalråd - med sina 20 mandat i fullmäktige.

Vad är korruption

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt i Uppsala ger i Fplus en intressant intervju där han benar ut vad korruption handlar om, och hur korruption breder ut sig i Sverige. Tyvärr finns det alldeles för många exempel, och jag kan bara konstatera att det finns en stor risk att bli fartblind när man har makt och inflytande, bjuds på fina middagar, och tappar kontakten med vanliga människor och det verkliga livet i samhället.

Låt oss hjälpas åt att bekämpa korruptionen - få nya politiker på plats i styrande positioner, och även gärna rensa ut ett antal politiker både i kommuner, regioner och i riksdagen. Sverige (och Uppsala) behöver ordning och reda, ärlighet, och ett sunt styre där det inte finns utrymme för personlig vinning!

Styret fortsätter bygga på olagligheter

 Stolligheterna fortsätter

 

 Minoritetsstyret i Uppsala (L S MP) framhärdar i sin olagliga konstruktion att ge Vänsterpartister 14.000 kr i månadsarvode som grund för sitt styre. Jag tog upp frågan i kommunstyrelsen innan sommaren (se blogginlägg under "Ett styre byggt på olagligheter").

 

Gunnar Hedberg kritisk

Som UNT rapporterar är Gunnar Hedberg (M), tidigare kommunstyrelseordförande, väldigt kritisk till upplägget. Han är moderaternas representant i arvodesberedningen, och röstade där nej till upplägget och lämnade en reservation. Det gjorde även jag, Jonas Peterson (C) och Fredrik Ahlstedt (M) idag när förslaget behandlades i KSAU (Kommunstyrelsens arbetsutskott). Ska bli intressant att se om styret framhärdar i sina olagligheter när beslutet ska fattas på kommunstyrelsen 26/8 och kommunfullmäktige (31/8?).

 

Uppsala behöver stabilitet och ordning och reda 

Snälla, låt oss slippa det här ogenomtänkta styret av Uppsala som jag sågade redan på första kommunfullmäktigemötet efter valet.  Snälla väljare - rösta för förändring 2022!

Wiks slott - igår, idag och i framtiden

 

Jag och Frida Björk framför Wiks slott

 

Under veckan hade Region Uppsalas kulturnämnd en temadag på Wiks slott och Folkhögskola. Jag sitter under en kortare tid med där som ersättare för att stötta KD:s nya vice ordförande Frida Björk. Med tanke på att jag själv var ordförande, och vice ordförande under tiden 2006-2014 är det en fördel att kunna bidra med lite goda råd och erfarenheter från förra gången Allians-partierna (då utan miljöpartiet) satt vid makten.

Folkhögskola och Slott under förändring

Bakgrunden till dagen är naturligtvis det extraordinära läge som råder, dels med Corona, men också i och med beslutet att lägga de estetiska utbildningarna vid Wik på is. I en del sammanhang har det framställts som att vi skulle lägga ner utbildningarna, vilket inte är fallet (se bland annat replikväxling mellan Ola Larsmo, och nämndordförande Cecilia Linder i Dagens Nyheter). Senast i december beslutade kulturnämnden om inriktningen för skolan, som innebär att man ska ha estetiska utbildningar. Beslutet som fattades i maj innebar bara att dessa läggs på is under det kommande läsåret. Orsaken är en ohållbar arbetsmiljösituation på skolan, och lednings- och styrningsproblem. Nu blir det ett tillfället att förbättra processerna, utöka och justera utbudet, samt se till att skolan, som även innehåller filialen Uppsala Folkhögskola (som fortsätter som förut) utvecklas och stärks för framtiden.

Även Wiks slott som fungerar som en konferensanläggning som servar folkhögskolan med matsal, hela Region Uppsala med konferensmöjligheter, men även externa gäster. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad över Marie Berglunds idéer för fler gäster på plats. Trots coronatider, har sommarens "Café Nyfiket" varit en stor succé - med inte bara kiosk för badgästerna på dagen, utan också mat och grillning på kvällen. Dessutom står slottet öppet för besökare att komma in och titta - en stor förmån!

En otroligt spännande historia

Slottet har en väldigt spännande historia, och jag hade förmånen att guida kulturnämnden och de ledande tjänstemännen i förvaltningen genom irrgångarna i ett av Sveriges bäst bevarade medeltidsslott. Jag har ju vistats där en hel del (bland annat firat min 40-årsdag), och även guidat tidigare så jag har en hel del material att utgå från.

Det som är speciellt med slottets historia är personerna som bott på slottet har funnits så nära den svenska kungamakten. För att illustrera detta tog jag ett nedslag från varje sekel under det att vi gick igenom slottet från medeltidens källarvalv till den ståtliga riddarsalen längst upp.

Vid gravstenen över barnen Ramfrid och Arnvid som finns vid ingången, från 1300-talet, konstaterade jag att jag på den korta guidningen inte skulle hinna med att berätta följande historier: Om Ture Bengtsson Bielke, som var en av de tio personer som satte sitt sigill under drottning Margaretas Kalmarunions-dokument 1397, om Klas Bielke som fick ett personligt brev av kung Karl IX där han uppmanades lämna landet, eller ordagrant "skall begifva dig med hustru och barn der hädan af landet och hvart du sedan vill, antingen till Påfven i Rom, Fanen i Helvetet eller din Konung, du tjent haver [alltså kung Sigismund]... Rätta dig härefter och packa dig ut! Carolus", varpå slottet beslagtogs, och inte heller om Ulla (Ulrica Elisabeth) von Liewen som var kung Adolf Fredriks personliga älskarinna och födde dottern Lolotte Forssberg, som alltså var halvsyster till Sofia Albertina, och kungarna Gustaf III och Karl XIII. 

Men det blev alltså en hel del andra spännande historier - du får följa med på en annan guidning i framtiden och höra om dessa!