Sluta odla myten om att Uppsala har en bostadsbrist

Faksimil från UNT

I UNT skriver jag och Kristdemokraternas Uppsalaordförande Magnus Wikberg att man måste slå hål på moten om bostadsbrist i Uppsala.  

Här är texten:

Gång på gång får vi höra att det byggs för lite bostäder i Uppsala. Att det finns massor med människor som gärna flyttar hit bara de kunde hitta någonstans att bo. Företagen påtalar att de inte kan anställa kompetent personal, för de anställda hittar ingenstans att bo. 

Är det verkligen så? Att det finns bostäder till salu i Uppsala med omnejd är oomtvistat. Möjligtvis kan man fråga sig om priset är vad man verkligen vill betala. Då måste det vara hyresrätter man åsyftar. Låt oss ta en titt på verkligheten.

I oktober 2024 rapporterade Hem och Hyra (Hyresgästföreningens tidning): "Tusentals lediga hyresbostäder i Sveriges största kommuner". Uppsalahem var då på plats 15 av 53 av Sveriges kommunala bostadsbolag vad det gäller vakanser, och vid tillfället fanns 37 lägenheter för omedelbar inflytt. 

I en nyare granskning av P4 Uppland berättar Bostadsförmedlingens VD att av totalt 5000 förmedlade bostäder förra året hade 2000 kortare kötid än 2 år och 1000 lägenheter hade en kötid kortare än 1 år, det vill säga i princip omedelbar inflyttning. Nästan alltid finns också objekt lediga, men då är det nya, dyra bostäder. Bostadsförmedlingen uppger också att en fjärdedel av de som står i bostadskön tackar nej till ett bostadserbjudande, för man letar efter något billigare, i ett bättre område. 

Om man tvivlar på att det allmänna har koll kan man alltid titta på den privata sektorn. Bara under de tre senaste månaderna har Plan- och Byggnadsnämnden avbrutit tre detaljplaner, på grund av att det inte finns någon efterfrågan på marknaden för områden man velat exploatera. Längs hela sträckan för den tilltänkta spårvägen har inte en enda tomt eller tomträtt sålts. Inte ens de privata tror att det går att bygga längs med spårvagnssträckan och få det sålt eller uthyrt med vinst. Detta trots löften om fantastisk (?) spårväg till dessa nya vackra områden.

Så vad är det då som det är brist på. I Hem och Hyras artikel närmar vi oss nog svaret: ”Många av de lägenheter som byggdes under högkonjunkturen var små. En annan anledning till vakanser är att lägenheterna ligger i mindre attraktiva områden.”

Det vill säga, de lägenheter som finns är för dyra i hyra eller för små, i höghusform och de är byggda på platser där få eller ingen vill bo. Ett skräckexempel från vår kommun är Bäcklösa där kriminalitet och otrygghet nu fått Polisen att inkludera kvarteret till kartan över utsatta områden, trots att det är relativt nybyggt.

Nu måste kommunen börja titta på vad vanliga människor verkligen efterfrågar, och låta det styra kommunens planering. Vad vi måste göra här och nu är att bygga det gemene man egentligen vill ha. I undersökningar säger cirka 75 procent att de egentligen vill bo i småhus eller villa. Det är den bostadsformen som det byggs allra minst av i Uppsala, särskilt inne i stan. 

Med tanke på att vi är Sveriges största landsbygdskommun borde det åtminstone finnas möjlighet att bygga på landsbygden men där finns enbart mål om höghusbyggande, eller lägenheter i tätorterna (vilket för övrigt också skulle behövas, det byggs nästan ingenting på Uppsalas landsbygd). 

Detta har också uppmärksammats av vår regering där KD:s bostadsminister Andreas Carlson tillsammans med regeringen tillsatt vår landshövding Stefan Attefall som särskild utredare för ett utökat småhusbyggande. 

”Vi vill få fram en modern form av egnahemsrörelse där folk själva är sina egna byggherrar”, beskrev Attefall sitt uppdrag i somras.

Om vi vill attrahera kompetent arbetskraft till vår kommun behöver vi bygga billiga småhus för barnfamiljer, i säkra områden som präglas av gemytlighet och framkomlighet. Inte stora betongkolosser med öppen planlösning, tätt placerade utan tillgänglighet för bilar och egna transporter.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd i Uppsala 

Magnus Wikberg (KD), Ledamot i plan- och byggnadsnämnden och ordförande för KD Uppsala 

Hus i Marielund

 

Tillsammans med markägarna Claes och Marko, kända från UNT

Fredagsförmiddagen ägnade jag åt att bese Marielund ur alla vinklar och vrår. Tillsammans med vår partiordförande Elias Moberg (och nytillträdd ledamot i Plan- och Byggnadsnämnden) mötte vi först två markägare, och sedan tre representanter för föreningen Marielunds vänner.

Beslut från 2011

Bakgrunden är det beslut som fattades av Kommunstyrelsen 2011/2012 om att ta fram ett nytt planprogram för Marielund. Egentligen sträcker sig planerna ännu längre tillbaka i tiden - vilket jag minns då min företrädares (Ebba Busch) företrädare, Gustaf von Essen pekade ut platsen för kommande byggnation för mig redan innan 2010. Något som också vidimerades av en av markägarna som jag har kontakt med. De första planerna bromsades dock något av att Centern bytte fot.

MP stoppade förslaget i byrålådan

Efter att jag tillträtt som kommunalråd 2015 fick vi en presentation av detta program, som då var i stort sett färdigt. Man hade gjort en plan för hur man skulle kunna få in ca 500 bostäder i området, med hänsyn till natur och kulturmiljöer. Denna plan togs dock aldrig upp till beslut, utan begravdes långt ner i en byrålåda eftersom miljöpartiet tycker att "bo ska man göra i höga hus i stan". 

Eftersom Uppsala hade ett nytt styre med S V MP i majoritet så hände alltså ingenting. Efter 2018 har vi ett nytt politiskt läge, och nu har vi i oppositionen tvingat fram att ärendet om Marielund åter kommit upp till beslut.

 

Husen i Marielund i boken som getts ut av Marielunds vänner

 

Nytt planprogram för Marielund

Det hela har nu utmynnat i att man äntligen tagit fram ett planprogram som nu är ute på samråd. I programmet finns tre alternativ: "Stort" - 480-540 bostäder, "Litet" -  340-400 bostäder, och "Mini" - 35-40 bostäder. Att överhuvud taget ha med "mini"-alternativet är något som vi reserverade oss mot (i PBN 25/3), då det ju inte är ett "program" för utbyggnad, utan något som kan regleras utan att PBN eller KS fattar beslut om det.

Det kanske allra viktigaste skälet för att nu få klart planprogrammet är att vi skyndsamt behöver komma tillrätta med den stora belastningen på Trehörningen och Gårsjön som alla enskilda avlopp i området utsätter vattendragen för. Uppsala Vatten och Avfall AB byggde ut vatten- och avloppsledningarna för ett decennium sedan just med bland annat detta som syfte, att ge underlag för utbyggnad i området. Något som illustreras av den av kommunfullmäktige nyligen antagna Handlingsplanen för VA-utbyggnad som identifierar just Marielund / Labruden / Hallkved / Källtorp / Fjällbo och Funbo som de områden på landsbygden där VA först ska byggas ut. Tyvärr har förseningarna inneburit att nu åtskilliga villaägare fått lägga flera hundra tusen kronor på att åtgärda sina uttjänta egna anläggningar.

Markägarnas poäng

Det kan tyckas som vi går enbart på markägarnas linje, men det stämmer alltså inte. I första hand tycker jag vi Uppsalabor har ett ansvar för vår gemensamma miljö -  sjön Trehörningen som är ett viktigt besöksmål för alla Uppsalabor, inte minst genom den stora friluftsanläggningen i Fjällnora. Vattendragen kan inte längre få fungera som avloppsmottagare som idag.

För det andra måste vi låta människor få bygga på sin mark på landsbygden. Särskilt när nu inriktningen har varit en utbyggnad i just den här kommundelen.

För det tredje behöver vi bygga mer småhus. Andelen småhus som byggs i Uppsala har nått en historisk lägstanivå sedan vänsterstyret tillträdde 2014. Det vill vi Kristdemokrater ändra på, och därför har vi exempelvis föreslagit Stabby Trädgårdsstad och Söderby Trädgårdsstad.

Det är också ingen tvekan om att markägarna drabbats av kommunens senfärdighet, och inte behandlats rimligt när man förhalat byggplanerna under snart ett decennium. Jag förstår den kritik som Claes Edfeldt och Marko Bergqvist framfört i bland annat UNT.

Med Marielunds vänner vid Lövstahagens järnvägshållplats

Marielunds vänners synpunkter

Vi träffade efter markägarna även företrädare för de cirka 100 boende i Marielund, av vilka ca 75 är medlemmar i intresseföreningen Marielunds vänner.  

Det var en otroligt intressant och givande promenad genom ett unikt sommarområde som byggdes ut efter att den smalspåriga järnvägen byggdes ut på 1870-talet. På den tiden tog man tåget ut till Uppsalas närmsta sjö (förutom Mälaren förstås), och flera välbeställda företrädare för Uppsalas borgerskap byggde sommarhus runt sjön - hus som i många fall nåddes från järnvägshållplatserna med båt.

Förutom Ebba Busch som bor här finns för övrigt flera kända politiker i området - miljöpartiets tidigare språkrör Åsa Domeij bor där, och moderaternas tidigare riksdagsledamot (numera landshövding i Gävleborg) Per Bill har ett sommarhus där. 

Jonas Pertoft har jag redan förut lärt känna som medarbetare på Södra Tornet, och fått berättat om hans fantastiska projekt 6 sjöar - löpevent runt sjöarna i området som i år går av stapeln 14/8.

Som framgår av hemsidan är förstås Marielunds vänner skeptiska till en utbyggnad, men jag tyckte de hade många bra och konstruktiva synpunkter också. En idé är exempelvis en cykelväg ut till Fjällnora.

KD:s inriktning

För kristdemokraterna är Marielund en del av Funbo valdistrikt där KD fick över 15% i kommunvalet - "Ebbaland" kan man säga. Trots att vi har så många väljare som bor i området så har inte jag hört några protester internt mot utbyggnadsplaner i området. 

Vi vill att fler småhus ska byggas, och vi vill även att fler ska kunna bo på landet. Självklart ska en utbyggnad stå i samklang med nuvarande bebyggelse, och ha en stil som passar i området. Jag ser därför fram mot den fortsatta processen och de synpunkter som kommer in under samrådet. Dessa synpunkter måste sedan beaktas i det fortsatta arbetet innan ett färdigt program tas fram. 

Tyvärr är det ett fenomen att kommunen inte pratar med markägare innan man ritar in idéer om utbyggnad på deras mark. Det gäller såväl bostadsrättsföreningar som enskilda fastighetsägare - något som jag fått indikationer om gäller även Marielund. 

Jag lägger nu också en motion till kommunfullmäktige om att utveckla Uppsala kommuns 36 sockencentra. Vi skulle kunna få en mängd "kyrkbyar" där i det här fallet Funbo kunde byggas ut - med redan befintlig förskola och skola på plats intill kyrkan. Det är viktigt att ta vara på de gamla centralplatserna i de över 1000-åriga socknarna, och just Funbo är ett gott exempel på det.

Jag skulle personligen också gärna se att museijärnvägen Lennakatten skulle kunna användas i större utsträckning för pendling för de boende i området. Det finns dock många säkerhetsmässiga, och andra invändningar att mer omfattande transportera de boende på en trafikanläggning som är 150 år gammal.

 

 Museijärnvägen Lennakatten stannar i Marielund

 

Ebbas hus

Slutligen några ord om huset som Ebba köpt. Under förmiddagen fick vi även det utpekat - numera känt från media (vilket i och för sig är klandervärt av media då en person som har en omfattande hotbild mot sig ska bo i huset - det är också därför jag inte lägger ut någon bild här). De som bor i området tycker det är sorgligt att huset fått förfalla under så lång tid - och välkomnar att någon tar över och får ordning på det.

Det har också rapporterats på olika sätt att de som nu driver process mot Ebba (personer runt Esbjörn, 81), redan fått ett antal hus i Marielund testamenterade till sig av äldre herrar. När man talar med personer som bor i området är det uppenbart att man är mer upprörd över detta, än över att Ebba nu köpt ett förfallet hus.

Efter vårt besök i Marielund nåddes vi av nyheten att Ebba nu "delges brottsmisstanke" i förtalsmålet som uppstått i kölvattnet efter husaffären. För mig är det obegripligt att det skulle vara olagligt att nämna att ett juridiskt ombud tidigare är fälld för brott, särskilt om samma ombud hotat och pressat på med uthängning i media, och medvetet fördröjt processen i syfte att få igenom sin linje. Jag tror därför och utgår från att det inte väcks något åtal mot Ebba, och om det skulle väckas att rätten kommer att fria Ebba. Men jag har fått klart för mig att det finns en lagstiftning i Sverige runt förtal som bland annat innebär att man inte kan sprida uppgifter om att någon tidigare dömts för ett sexualbrott hur som helst.

Mitt förtroende för Ebba har dock definitivt stärkts genom den här processen. Att orka stå emot både intern och extern kritik bara för att få tillträde till den bostad hon rätteligen köpt och äger - i syfte att hitta en plats att bo för sig och sina barn i närheten av sina barns pappa - är verkligen beundransvärt. Ett utslag av ett tydligt rättspatos. Även om Ebba mot alla odds skulle bli dömd för förtal skulle inte heller det rubba mitt förtroende för henne, utan snarare mitt förtroende för vårt rättssystem.

Uppdatering 28/4:

Själva benämningen "Planprogram Marielund" är egentligen lite missvisande, då huvuddelen av de bostäder som föreslås byggas inte ligger i Marielund utan närmare Funbo. Källtorp, till exempel. Jag har lagt en motion om att man ska utveckla "Funbo" som det gamla sockencentrat, med kyrka och skola (se ovan under "KD:s inriktning"), och jag är väldigt mån om att Marielunds prägel och avgränsning ska värnas.

Omförhandla Uppsalapaketet

  

Pontus Lamberg och jag skriver i UNT

I dag har jag en artikel i UNT tillsammans med min kollega Pontus Lamberg (KD), gruppledare i Knivsta. Bakgrunden är Uppsalapaketet, där de flesta andra partier i Uppsala och Knivsta ställt sig bakom att bygga ut våra två kommuner med 48 000 nya bostäder.

Planerna för Knivsta är inte realistiska, och planerna för Uppsala behöver ändras. Vi jobbar därför för en omförhandling av avtalet.

Läs hela texten här:

Knivsta kommun och Uppsala kommun har tillsammans med Region Uppsala avtalat med staten om utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm. Med fyrspår hela vägen in till Uppsala och en ny järnvägsstation i Bergsbrunna ökar möjligheten för pendling både in och ut till Uppsala och Knivsta, och hela regionen kan utvecklas.

Problemet är villkoren för avtalet – 33 000 nya bostäder i södra Uppsala och 15 000 nya bostäder i Knivsta. Att Knivsta kommun med i dag 18 000 invånare ska kunna tredubbla sin befolkning till 2050 är orimligt och därför är en omförhandling av avtalet nödvändig. Detta visas också av folkopinionen i kommunen som genom namninsamlingar drivit fram ett hot om folkomröstning.

Vi kristdemokrater lyckades få med oss majoriteten i kommunen på att göra just det som en folkomröstning skulle kräva – att få en omförhandling med staten om Uppsalapaketet, i syfte att halvera byggandet till 7 500 bostäder. Därmed blir det märkligt att samarbetspartierna SD och Knivsta.nu fortfarande talar sig varma för en folkomröstning – när kravet redan är uppfyllt.

Det som emellertid bekymrar oss är den uppenbara oviljan från den politiska majoriteten att respektera beslutet om omförhandling – vilka signaler är det egentligen Knivstas styre ger till staten? Man talar utåt om hur viktigt det är att bygga höghus och få bort biltrafiken och nyligen presenterades två nya detaljplaner som bygger höghus just enligt intentionerna i avtalet med staten. Vi kristdemokrater yrkade som enda parti återremiss på detaljplanerna med hänvisningen till omförhandlingen. Återigen ett märkligt agerande från SD och Knivsta.nu som inte hade några egna yrkanden.

I Uppsala har vi påtalat vikten av att även Uppsala kommun deltar i omförhandlingen med staten. Om bostadsbyggandet i Knivsta ska halveras från 15 000 till 7 500 bostäder så får det konsekvenser även för Uppsala kommun. Exempelvis anser vi att ”Nysala”, skogsområdet på kommungränsen mellan E4 och järnvägen, bör tas med i avtalet. På samma sätt kan ju staten också spara en investering i järnvägsstation i Alsike och behöver bara bygga en ny påfart på E4 i stället för två.

Att ignorera det folkliga missnöjet vore ett misstag både för staten och för de socialdemokratiskt ledda styrena av Knivsta respektive Uppsala. Det kommer ge en stark reaktion i valet 2022.

Undersökningar visar tydligt att människor helst vill bo i en bostad de äger, gärna ett småhus eller radhus. Att då fokusera på enbart fem- och sexvåningshus med lägenheter är ett misstag. På samma sätt är det ett stort misstag att bygga igen grönområden som ligger tätt inpå nuvarande bostadsområden, exempelvis i Nåntuna. För oss kristdemokrater måste människors egna önskemål vara styrande i samhällsplaneringen, inte de stora byggbolagens eller kommunpolitiker som vill se sin egen kommun växa till varje pris.

På samma sätt är människor fortfarande beroende av bil, något som inte borde förnekas av planeringsutopister och verklighetsfrånvända politiker, utan i stället bejakas genom utbyggnad av laddinfrastrukturen och elledningar så att även elbilen får plats i framtidens samhälle. En utbyggd kollektivtrafik kan ge ett gott alternativ som efter hand som det byggs ut är attraktivt nog att själv ta andelar av biltrafiken. Men att begränsa folk genom att ta bort parkeringar och göra gator svårframkomliga är fel väg att gå. Både Uppsala och Knivsta är utpräglade landsbygdskommuner och det är något vi bör bejaka genom att ge även landsbygdsbefolkningen möjlighet att växa.

Det finns också en mängd andra områden där vi som kommuner borde ha en gemensam planering, förutom ovan nämnda planer för infrastruktur och bostäder, även VA-infrastrukturen där en sammankoppling av våra kommuner skulle ge större redundans i vattentillgång och avlopp och en möjlighet för kommunerna att växa samman på ett förnuftigt sätt.

Nej, låt oss lämna stadsplanerarnas våta dröm om en befolkning i Uppsala och Knivsta på 430 000 personer år 2050 mot dagens 250 000. En tillväxt med 100.000 på 30 år, vilket är prognosen utan de stora partiernas överbudspolitik, är en fullt tillräcklig utmaning för våra kommuner att möta.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala

Pontus Lamberg, gruppledare (KD) Knivsta