Mobilfria skolor i Uppsala

Vi föreslår nu mobilfria skolor i Uppsala, något som Radio Uppland rapporterade om igår. Bakgrunden är händelsen med "Filip", 13,  som Tove Lifvendahl skrev om i SvD förra helgen.

Efter skolans slut står gänget och väntar utanför på den som gänget ska spöa upp.  Det är ett beteende som eskalerar i Uppsala. Vuxenvärlden står snart sagt helt maktlös. Men under tiden det diskuteras vad som bör göras, fortsätter trakasserierna, hoten och slagen. 

Ungdomar kontaktar varandra via mobilen. Det är verktyget för att hålla reda på var offret befinner sig och att kunna samla gänget för att möta upp efter skoldagen.

Tag då bort verktyget. Det hjälper en hel del. Inför mobilförbud för eleverna i skolan. Hela dagen. Samla in telefonerna på morgonen och lämna tillbaka dem då eleverna slutar för dagen. 

Om alla skolor i Uppsala kommun gör på det sättet, kommer färre elever att behöva vara rädda för att gå hem. Och eleverna får en bra mycket lugnare skola med bättre studiero.

Vi tror att mobilförbud kan vara en del av lösningen och kommer att backa upp de rektorer och lärare som vill göra konkreta förbättringar i skolmiljön.

Islamistisk diktatur

Hörde du sommarpratet igår? Azita Shariati, VD för Sodexo, berättade om sin bakgrund i den islamistiska diktaturen Iran - hur hon fann kärleken och hur det tvingade dem att tillsammans fly Iran för att söka en fristad i Sverige.

Jag har de senaste veckorna läst två andra omskakande böcker på ett liknande tema. Annahita Parsans "Flykten till livet" och Soheila Fors' "Bakom varje fönster bor ett hjärta". Annahita flydde även hon från Iran tillsammans med en man som misshandlade henne och en liten dotter (Roksana som jag träffat i jobbsammanhang) - via en obeskrivlig flykt över bergen till Turkiet och tre månader i turkiskt fängelse, och arbetar numera som präst i Hammarbykyrkan dit hon hamnade efter en osannolik livsresa i Danmark och Sverige. Soheila har även hon erfarenhet av en flykt från Iran, men framförallt innehåller boken ett antal vittnesbörd från några av de kvinnor som hon hjälpt genom sina tehus och Khatoon-stiftelsens skyddade boende.

Ofta och mycket kritiseras Israel i svenska media. Efter att ha satt sig in i situationen i Iran, och för den delen Saudiarabien, två stenhårda islamistiska diktaturer i Mellanöstern, båda fiender till just Israel, så saknar denna kritik helt proportioner. Är det några som borde kritiseras så är det just Iran och flera andra grannländer i Mellanöstern som instituionaliserat heders-våld, och -förtryck, och praktiserar Sharialagstiftning enligt islamsk modell. Helt förskräckande exempel.

Vi måste tydligt ta avstånd från den här ideologin där man accepterar att kvinnor är nästan värdelösa, får behandlas hur som helst, och där minsta överträdelse mot det som anses acceptabelt i denna islamistiska tolkning av religionen straffas med helt orimliga straff, handavhuggning, stening, utfrysning ur familjen, våld och andra repressalier. Speciellt när denna kultur sprider sig till Sverige måste vi ta tydligt avstånd och upplysa om de värderingar som gäller i vårt samhälle (och som till stor utsträckning borde gälla även i Mellanöstern). Men det finns hopp. Det är alla dessa tre kvinnor exempel på, och därför lönar det sig att fortsatt kämpa för mänskliga rättigheter, godhet, och upplysning!