Omförhandla Uppsalapaketet

  

Pontus Lamberg och jag skriver i UNT

I dag har jag en artikel i UNT tillsammans med min kollega Pontus Lamberg (KD), gruppledare i Knivsta. Bakgrunden är Uppsalapaketet, där de flesta andra partier i Uppsala och Knivsta ställt sig bakom att bygga ut våra två kommuner med 48 000 nya bostäder.

Planerna för Knivsta är inte realistiska, och planerna för Uppsala behöver ändras. Vi jobbar därför för en omförhandling av avtalet.

Läs hela texten här:

Knivsta kommun och Uppsala kommun har tillsammans med Region Uppsala avtalat med staten om utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm. Med fyrspår hela vägen in till Uppsala och en ny järnvägsstation i Bergsbrunna ökar möjligheten för pendling både in och ut till Uppsala och Knivsta, och hela regionen kan utvecklas.

Problemet är villkoren för avtalet – 33 000 nya bostäder i södra Uppsala och 15 000 nya bostäder i Knivsta. Att Knivsta kommun med i dag 18 000 invånare ska kunna tredubbla sin befolkning till 2050 är orimligt och därför är en omförhandling av avtalet nödvändig. Detta visas också av folkopinionen i kommunen som genom namninsamlingar drivit fram ett hot om folkomröstning.

Vi kristdemokrater lyckades få med oss majoriteten i kommunen på att göra just det som en folkomröstning skulle kräva – att få en omförhandling med staten om Uppsalapaketet, i syfte att halvera byggandet till 7 500 bostäder. Därmed blir det märkligt att samarbetspartierna SD och Knivsta.nu fortfarande talar sig varma för en folkomröstning – när kravet redan är uppfyllt.

Det som emellertid bekymrar oss är den uppenbara oviljan från den politiska majoriteten att respektera beslutet om omförhandling – vilka signaler är det egentligen Knivstas styre ger till staten? Man talar utåt om hur viktigt det är att bygga höghus och få bort biltrafiken och nyligen presenterades två nya detaljplaner som bygger höghus just enligt intentionerna i avtalet med staten. Vi kristdemokrater yrkade som enda parti återremiss på detaljplanerna med hänvisningen till omförhandlingen. Återigen ett märkligt agerande från SD och Knivsta.nu som inte hade några egna yrkanden.

I Uppsala har vi påtalat vikten av att även Uppsala kommun deltar i omförhandlingen med staten. Om bostadsbyggandet i Knivsta ska halveras från 15 000 till 7 500 bostäder så får det konsekvenser även för Uppsala kommun. Exempelvis anser vi att ”Nysala”, skogsområdet på kommungränsen mellan E4 och järnvägen, bör tas med i avtalet. På samma sätt kan ju staten också spara en investering i järnvägsstation i Alsike och behöver bara bygga en ny påfart på E4 i stället för två.

Att ignorera det folkliga missnöjet vore ett misstag både för staten och för de socialdemokratiskt ledda styrena av Knivsta respektive Uppsala. Det kommer ge en stark reaktion i valet 2022.

Undersökningar visar tydligt att människor helst vill bo i en bostad de äger, gärna ett småhus eller radhus. Att då fokusera på enbart fem- och sexvåningshus med lägenheter är ett misstag. På samma sätt är det ett stort misstag att bygga igen grönområden som ligger tätt inpå nuvarande bostadsområden, exempelvis i Nåntuna. För oss kristdemokrater måste människors egna önskemål vara styrande i samhällsplaneringen, inte de stora byggbolagens eller kommunpolitiker som vill se sin egen kommun växa till varje pris.

På samma sätt är människor fortfarande beroende av bil, något som inte borde förnekas av planeringsutopister och verklighetsfrånvända politiker, utan i stället bejakas genom utbyggnad av laddinfrastrukturen och elledningar så att även elbilen får plats i framtidens samhälle. En utbyggd kollektivtrafik kan ge ett gott alternativ som efter hand som det byggs ut är attraktivt nog att själv ta andelar av biltrafiken. Men att begränsa folk genom att ta bort parkeringar och göra gator svårframkomliga är fel väg att gå. Både Uppsala och Knivsta är utpräglade landsbygdskommuner och det är något vi bör bejaka genom att ge även landsbygdsbefolkningen möjlighet att växa.

Det finns också en mängd andra områden där vi som kommuner borde ha en gemensam planering, förutom ovan nämnda planer för infrastruktur och bostäder, även VA-infrastrukturen där en sammankoppling av våra kommuner skulle ge större redundans i vattentillgång och avlopp och en möjlighet för kommunerna att växa samman på ett förnuftigt sätt.

Nej, låt oss lämna stadsplanerarnas våta dröm om en befolkning i Uppsala och Knivsta på 430 000 personer år 2050 mot dagens 250 000. En tillväxt med 100.000 på 30 år, vilket är prognosen utan de stora partiernas överbudspolitik, är en fullt tillräcklig utmaning för våra kommuner att möta.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala

Pontus Lamberg, gruppledare (KD) Knivsta

Sök breda lösningar i viktiga frågor

Vi kristdemokrater fattade i söndags beslut om att för nu säga nej till både spårväg och BRT i city. (se P4 Uppland, UNT, Aftonbladet).

Idag ska kommunstyrelsen fatta beslut om fortsatt utredning.

Jag kommer där att säga följande:

Sök breda lösningar

Innan beslutet idag vill jag ge en liten bakgrund, och vädja till styret om att försöka hitta en bredare lösning i den här typen av viktiga infrastrukturbeslut.

Det håller inte riktigt att trycka igenom en linje i en majoritetsförhandling, särskilt inte nu när vi inte ens har en styrande majoritet, när det gäller en fråga som ska hålla många år och leva över flera mandatperioder. Man kan inte fatta beslut ett år innan valet och tro att allt är klart – det finns då en uppenbar risk att allt rivs upp – om man inte lyckats samla en starkare majoritet som håller över valet.

 

Bakgrund till beslutet

I januari 2018 fattade kommunfullmäktige i Uppsala beslut om att ingå Uppsalaavtalet om fyrspår med staten. Centerpartiet röstade nej, och KD la ner sina röster – i reservationen beklagade vi ”att den rödgröna majoriteten inte bättre förmår genomföra en process som samlar så många partier som möjligt i en fråga som är så viktig för Uppsalas framtid.”

I det efterföljande beslutet i maj 2018 om spårburen kollektivtrafik reserverade sig hela den dåvarande oppositionen (M,C,L,KD och SD) – partier som idag utgör majoritet i kommunfullmäktige - mot att inte vårt yrkande bifölls ”att förslagen i spårvägsutredningen vägs mot andra kapacitetsstarka kollektivtrafiklösningar inför att slutgiltigt beslut fattas.”

Lyckligtvis har vi nu äntligen lyckats få till politiska beslut om både linjedragning och teknikval för den kapacitetsstarka kollektivtrafiken. För första gången i Uppsala kommun. På det viset får vi nu en öppen och transparent diskussion där medborgarna ser att det finns flera olika reella alternativ att välja mellan.

Försök att trycka igenom något som saknar stöd

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” heter det. 2018 i januari gällde beslutet att staten skulle stå får hälften av kostnaden för spårväg Gottsunda-Bergsbrunna. I maj var plötsligt hela sträckan in till City med, och nu för bara någon vecka sedan lades utredning om BRT till Gränby till. Det blir sammantaget väldigt många miljarder i investering.

Att idag besluta om fortsatt utredning och ansökan om statsmiljömedel med minsta möjliga majoritet, och att nästa år besluta om genomförande vore ett misstag. En fullgod förankring och stöd finns helt enkelt inte.

I Uppsala har vi haft en tradition att viktiga långsiktiga beslut om stadens utveckling fattas i någorlunda samförstånd över blockgränsen, ofta med både (S) och (M) som garanter. Det ger en trygghet för medborgarna, för näringslivet och för våra samarbetsaktörer, i det här fallet bland andra Regionen och Staten.

KD:s förslag möjlig kompromiss

Därför kan vårt förslag att enbart gå vidare med spårvägsutbyggnaden Gottsunda – Bergsbrunna ses som en möjlig kompromiss som ändå driver utvecklingen framåt, om än inte i lika snabb takt.

Faktum är ju att det gått och går lite för fort. Det tycks vara ett mål att till varje pris fatta beslut om en omfattande infrastrukturinvestering innan valet 2020, innan både resecentrum är färdigplanerat, eller möjligheten till övergångar över Fyrisån hinner beaktas. Vi tror att det är bättre att den delen får vänta till den blir mer mogen.

Att argumentera för spårvägens förträfflighet får bara motsatt effekt. Ju mer man försöker tvinga på opposition och medborgare sina egna politiska lösningar, desto större blir aversionen och viljan att hitta en annan väg. Bara genom ödmjukhet, lyhördhet och dialog går det att hitta breda och långsiktigt hållbara lösningar.

Vi yrkar alltså att omarbeta förslaget att enbart omfatta stråket Gottsunda-Bergsbrunna ("Ultunalänken") och därmed avstå kommande ansökan om stadsmiljöavtal gällande spårväg. Och att bifalla Moderaternas yrkande att överlåta huvudansvaret för projekt Uppsala spårväg till Region Uppsala där Uppsala kommun är en aktiv part.



Uppdatering:
Innan det slutliga beslutet i Uppsala kommunfullmäktige (som blev återremitterat av oss i oppositionen), skrev jag en artikel i UNT och argumenterade mot spårväg i Uppsala city. "Dags att bromsa utopiskt trafikprojekt"

Spårvagn, Fyrspår och Bostäder

Igår på kommunstyrelsen fattade vi ett av de allra viktigaste besluten gällande Uppsalas stadsutveckling inom överskådlig framtid. Det var att godkänna ett avtal mellan Staten, Region Uppsala och Uppsala kommun angående utbyggnad av fyrspår för järnvägen mellan Uppsala och Märsta / Arlanda (resten av vägen in till Sthlm är redan fyra spår), angående bostadsbyggande (33.000 nya bostäder i Södra Uppsala) och utbyggnad av ny spårvagnsförbindelse mellan Gottsunda och den nya pendeltågsstationen Uppsala Södra.

Vi kristdemokrater hade som en av våra huvudfrågor på stadsbyggnadsområdet just detta projekt - en ny pendeltågsstation söder om Bergsbrunna, samt försörjning av den med spårvagn till Gottsunda och Gränby. Vi hade också en vision av järnvägstunnel under Bergsbrunna för att kunna bygga mer bostäder ovanpå och få bort barriäreffekten - något som tyvärr inte finns med i föreliggande förslag.

Även om vi självklart är för fyrspår, och spårvagn, så yrkade vi ändå återremiss av förslaget. Vi tycker nämligen staten lagt sig för mycket i detaljerna, och skulle därför vilja se en omförhandling av avtalet. Det är beklagligt att inte vänstermajoriteten (och moderaterna) har lyssnat mer på oss andra partier, och tagit med våra synpunkter och inspel under processen. Då hade vi sannolikt kunnat få ett bredare beslut än som nu att både L, C, KD och SD yrkade återremiss på förslaget.

Jag har tillsammans med mina kollegor, regionrådet Anna-Karin Klomp och kommunalrådet i Knivsta Björn-Owe Björk skrivit en artikel (se UNT) om hur vi tycker miljöpartiet kör igenom sin politik genom detta förslag utan att söka breda lösningar. I Knivsta yrkade KD som enda parti återremiss på förslaget för att få ner omfattningen av bebyggelsen och för att hinna med en folkomröstning. I Uppsala skulle vi vilja se i huvudsak tre förändringar av förslaget
1/ Att pendeltågsstationen söder om Bergsbrunna förläggs längre söderut så att man inte behöver ta så mycket av jordbruksmarken mellan Bergsbrunna och Danmark i anspråk utan kan bygga mer inne i skogen, och även ta en liten remsa av naturreservatet Lunsen, närmast järnvägen, i anspråk (vi har som sagt även föreslagit en järnvägstunnel här för att få bort barriäreffekten)
2/ Att när man gör en spårförbindelse mellan Gottsunda och station Uppsala Södra så måste denna förbindelse självklart vara öppen för alla trafikslag. Som förslaget ligger idag ska man bygga bort möjligheten för bilar, lastbilar och bussar att köra denna väg, vilket är helt orimligt om man ska öka befolkningen med flera 10.000-tals invånare väster om Fyrisån.
3/ Att man inte från statens sida detaljreglerar byggandet och bestämmer om täthet, val av material till husen, parkeringsplatser och annat, utan överlåter det till kommunens planering.
Region Uppsala har ännu inte fattat beslut, så vi får se hur KD kommer att argumentera där.

När nu vårt yrkande om återremiss för omförhandling föll så röstade vi dock ändå ja till förslaget, till skillnad från Centerpartiet (och SD som avstod). I en så här viktig fråga kan vi inte kosta på oss att framstå som splittrade gentemot andra delar av Sverige (se UNT:s ledare igår) som inte vill att staten ska satsa något på järnväg mellan Uppsala och Stockholm utan i stället på deras delar av landet. Vi får nu därför hoppas och tro att Socialdemokraterna som lovade fyrspår stort inför valet orkar hålla i frågan och med miljöpartiets och vårt stöd få igenom hela projektet.

Se även vårt pressmeddelande: Vi är kritiska till avtalet
UNT:s första artikel och från majoritetens presskonferens och att vi i Alliansen vill ha en vägbro
P4 Uppland
SVT om Uppsalapaketet

Mera sjöfart

Mycket bra i DN idag om att ge sjöfarten lika villkor som andra trafikslag!

Det behövs verkligen en ändrad politik på detta område. Det var i kontakt med Annelie Enochson, (se inlägg om sjöfarten här), Kristdemokraternas representant i riksdagens trafikutskott, som jag fick klart för mig hur missgynnad sjöfarten är i Sverige. Det skall betalas hamnavgifter och farledsavgifter och allt vad det är. Som framgår av hamnchefernas artikel innebär det att sjöfarten blir kraftigt missgynnad jämfört med andra trafikslag.

Nej, låt oss använda de miljösäkra och stora vattenvägarna i vårt land, något som skulle gynna inte minst mälardalen med viktiga hamnar i Västerås och Köping exempelvis.