Tredje sonen 4 dagar gammal
Pappa igen
Nu har plötsligt livet tagit en annan vändning. För första gången sedan bloggens start måste jag nu ändra "fembarnspappa" i presentationen till "sexbarnspappa". I söndags kväll föddes nämligen vår tredje son, och sjätte barn. Som framgått har vi haft fem barn födda mellan 1997 och 2007, men nu kom det alltså en liten "sladdis", som en överraskande 50-årspresent till mig.Det var inget planerat - men varje barn är välkommet. Jag själv föddes när min mamma var 45 och min pappa 48, men då hade båda andra äktenskap och familjer med 3-4 barn bakom sig. I vårt fall är jag väldigt tacksam för att jag och Ingvild kunnat hålla ihop de här 25 åren, och att vår lille son nu får födas in i samma familj som sina fem storasyskon.
Annars har jag haft flera både vänner och kollegor som varit i samma situation, men flera av dem i liknande läge som mina föräldrar var i med en ny familjebildning. Bland kommunalråden i Uppsala är både Mohamad Hassan (L) och Erik Pelling (S) nyblivna småbarnsföräldrar, och i höst ska även Tobias Smedberg (V) vara föräldraledig - men han har också lite mindre barn som övriga syskon i barnaskaran. Även moderaternas Therez Almerfors och Fredrik Ahlstedt har ganska små barn och har båda varit föräldralediga sedan jag började som kommunalråd.
Stolt pappa på Akademiska sjukhuset
Annan livssituation
På många sätt är det en väldigt annorlunda livssituation nu jämfört med för 12 år sedan för min del. Då bodde vi med 5 barn 10 år och yngre i en lägenhet i Sävja - sedan dess har vi hunnit bygga hus, så att alla ska få plats, i Danmark utanför Uppsala. Då hade jag visserligen nyss vikarierat som landstingsråd, men var föräldraledig från en tjänst som politisk sekreterare och hade inte hållit på med politik så väldigt länge - nu är jag sedan 6 år kommunalråd och har dessutom under mellantiden både hunnit starta, driva och lämna över ett företag inom barnomsorg med 20-talet anställda och flera hundra barn som varit i verksamheten (Ekoxen). Då var det jag som stod för den största delen av föräldraledigheten för våra barn - med en fru som omväxlande studerade och hade diverse olika jobb - nu är frun fast anställd skolkurator med sikte på att själv ta ut det mesta av föräldraledigheten. Då var det väldigt mycket jobb också med de andra barnen - nu står alla storasyskon i kö för att ta hand om lillebror och kan hjälpa till med allt från att lämna och hämta mig och Ingvild på förlossningen på Akademiska, byta blöjor, ordna mat och ordna med olika praktiska saker hemma.Jag ska erkänna att jag faktiskt hade börjat se fram mot kommande barnbarn (inte med en gång förstås), innan plötsligt det här dök upp. När jag firade min 50-årsdag i november så var det bara jag och Ingvild som kände till graviditeten, och det är klart att det låg en viss oro i att bli gravid i lite högre ålder. Så vi är otroligt tacksamma och glada över att allt har gått så bra och att vi fått en så välskapt, frisk och rask liten gosse! Gud är god!
Varför småbarnsföräldrars röst behöver höras
Min äldsta dotter, Edel, som nu är 23 och precis blivit teol kand, skrev som 10-åring en kommentar på det första blogginlägget - "En väldigt bra sida! Småbarnspappor har helt säkert tid att blogga, det tvivlar jag inte på". Och det är ingen tvekan om att engagemanget för familjen har varit väldigt starkt hos oss Segersamare. Min fru Ingvild avgick nyligen efter åtta år som ordförande i Haro - hemmaföräldrars riksorganisation. För mig var det delvis där som också mitt familjepolitiska engagemang startade - som hemmapappa åt våra barn. Under våra första år där vi deltog i Almedalen (från 2006) var det Ingvild som lobbade för Haro medan jag tog hand om barnen.I kristdemokratisk ideologi är "naturliga gemenskaper" samhällets grundval. Familjen är kanske den viktigaste naturliga gemenskapen och platsen där de allra flesta barnen växer upp och får sitt viktigaste stöd och sin fostran. Bland det allra mest prioriterade vi kan göra politiskt är alltså att stödja föräldrar i deras föräldraskap och erkänna familjens avgörande betydelse för vårt samhälle. Självklart kan familjer se olika ut, och det är inte alla som får barn, men min poäng är att familjers röst behöver höras mer i samhällsdebatten. Som jag var inne på i mitt första blogginlägg är det ofta andra personer som inte har fullt upp med att ta hand om barn, familj och jobb som är de som kanske hörs mest i samhället. Man får därför ibland en skev bild av vilka frågor som är de viktigaste.
Så var med och jobba med oss för familjen - och kom gärna på besök och beskåda vårt lilla underverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar