Migrationsfrågan kommer avgöra nästa val

UNT intervjuar oss lokalpolitiker om de sammanbrutna migrationsförhandlingarna på riksnivå. KD och M lämnade förhandlingarna som skulle komma fram till en gemensam migrationspolitik eftersom socialdemokraterna vägrade att sänka dagens invandringsnivå. Jag citeras i intervjun på mitt svar på frågan varför jag tror att just den här frågan är så polariserande i svensk politik - men jag sa även en hel del annat som jag utvecklar lite mer här.

Bakgrund

Den parlamentariska kommittén för migrationspolitiken tillsattes av regeringen 2019 under stor press från oppositionen, inte minst Ebba Busch och KD. Kommittén är en tydlig del av överenskommelsen med C och L i januariöverenskommelsen (punkt 67 av 73). Innan valet sa Löfvén att det vore hårresande att ha med SD i en sådan kommitté, något som han alltså fick ge sig på eftersom kommittén innehåller representanter från alla partier (ja några fler från S då förstå...).

Jag tycker det är väldigt bra att detta arbete kom till stånd, men samtidigt förstår jag att det varit svårt att få ihop ett resultat. Hans Eklind, KD:s representant och Ebba Busch har varit tydliga med att det var omöjligt att få ihop en överenskommelse då socialdemokraterna vägrade att gå med på att minska invandringen från dagens nivåer till en nivå som stämmer med våra nordiska grannländer. Faktum är att Sverige tagit emot DUBBELT så många flyktingar som de övriga nordiska länderna TILLSAMMANS (mellan 2014-2018, 320.000 i Sverige, jämfört med 150.000 i övriga Norden). Det är också ohållbart att man accepterar en situation där de som fått avslag på sin asylansökan tillåts vara kvar i Sverige, och utgöra en stor del av den svarta arbetsmarknaden, och i många fall vara hänvisade till annan kriminalitet och brottslighet.

Illustration av politiska läget

Den havererade kommittén är en tydlig illustration av det svåra politiska läget i Sverige. S hade hoppats att få en uppgörelse genom att lämna V och SD utanför men problemet är att framför allt M och MP står för långt i från varandra. Då måste S välja mellan att göra upp med M eller att göra upp med MP - inte så svårt med tanke på att de sitter i regering tillsammans med MP, och därmed bröt förhandlingarna samman.

Nu kommer denna fråga bli en av många viktiga inför nästa val 2022 - och det är bråttom. För att komma tillrätta med tydliga skiljefrågor så behöver vi en ny regering. För att nämna några, där MP sätter sig på tvären, förutom migrationen, så är det snabbjärnväg, kärnkraft, gängkriminalitet och försvaret. Sverige ska inte behöva stå ut med vänsterns vanstyre, bara för att S hela tiden skyller allt på SD.

Morgan Johansson gjorde bort sig

I TV-studion gjorde migrationsminister Morgan Johansson bort sig, och detta tror jag blir spiken i kistan för det socialdemokratiska regeringsinnehavet. När han ställde upp på att medverka var det under förutsättning att det inte skulle vara någon debatt med moderaternas Maria M Stenergard - ändå underlåter han sig att raljera med moderaterna, utan att Stenergard har någon chans att försvara sig, något han sågas för av exempelvis AB:s Lena Mellin och på DN:s ledarsida.

Även SVT gjorde bort sig och visar tydligt att de tillåter sig följa regeringens agenda för vem som ska debattera - i stället för att försvara sig hade sossarna skickat fram Centerpartiet att debattera mot Moderaterna. När sedan ansvarig sosse-minister till slut ställde upp (S vågade väl inte skicka fram Löfvén...) fick hans "Moderaterna och Sverigedemokraterna är ju som Helan och Halvan" alltså stå oemotsagt.

Migrationspolitiken är klurig

Jag har flera gånger kritiserat S och M att tävla om att överträffa Sverigedemokraterna när det gäller att strypa invandringen. Senast i UNT för några veckor sedan. Det var väldigt tydligt inför valet att M och S var livrädda att förlora röster till SD och därför la förslag utifrån den stora flyktingkrisen 2015 som innebar en radikal omsvängning av svensk migrationspolitik.

Jag får erkänna att jag själv delvis har svängt i denna fråga. 2015 stod jag på torget i Uppsala och citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - vi klarar det - och jag tror fortfarande att det är viktigt att vi svenskar visar solidaritet med människor som flyr krig och förtryck. Men utvecklingen den hösten visade att vi kan inte själva som nation (tillsammans med Tyskland) ta ansvar för hela invandringen i EU - nu när vi har ett system med Schengen och Dublinförordning. Därför behöver vi gränskontroller och asylansökningsområden och KD var faktiskt först (förutom SD) att redan under Göran Hägglund, innan 2015 driva på för lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och "säkra länder" - det senaste något som Morgan Johansson i länken ovan nämner som åtgärd från regeringens sida först nu. Sent ska syndaren vakna.

Vi måste gå vidare

Tyvärr är det samma linje som gällde innan 2015 som fortfarande präglar svensk migrationspolitik. Den linje som idag främst V och MP står för, men som också till stor del stöds av Centerpartiet.

På vänsterkanten anser man nämligen att man inte kan "begränsa" invandringen utan att alla måste få komma till Sverige och söka asyl, samt få en rättssäker och noggrann prövning av sina asylskäl. I praktiken innebär det att de allra flesta som kommer också stannar i Sverige, vare sig de får asyl eller inte. Dessutom tar handläggningen så lång tid så många kan både svenska och i vissa fall har skaffat sig ett jobb (svart) innan den svenska migrationsbyråkratins långsamma och kostsamma kvarnar har malt färdigt.

Det är inte hållbart att av vår befolkning är 1/5, det vill säga två miljoner, födda utomlands! För min personliga del är jag positiv till att invandrare bor i Sverige, men för att landet ska funka och för att det ska finnas en demokratisk förankring så måste hela politiken läggas om!

Om man inte står fast vid vänsterns naiva och orealistiska politik - att alla som uppfyller kraven ska få asyl - samtidigt som alla nyanlända ska föras upp till samma levnadsstandard som övriga svenskar - så finns det två alternativ.

Det ena (som kanske centerpartiet lutar något åt) är att man accepterar att nyanlända inte behöver omfattas av den svenska välfärdspolitiken utan de får söka lyckan själva. Det tror jag dock inte håller i längden - vi kan inte ha ett land som dras isär mer med utanförskap, tiggeri, svartjobb, bidragsfusk och fattigdom.

Den andra vägen är att strypa invandringen. Det har vi delvis redan gjort, men vi ligger fortfarande på  nivåer över 20.000 asylsökande per år. Ska vi hamna på nivå med övriga EU så skulle den nivån i stort sett behöva halveras.

Hur detta ska gå till kommer bli en av de stora valfrågorna 2022. Jag ser fram mot att driva på för en värdemässigt grundad linje i dessa frågor - och se till att vi får en ny regering som kan lägga grunden för en ansvarsfull svensk politik som håller för framtiden!