Förra veckan var jag en av talarna vid manifestationen Refugees Welcome, den största demonstrationen i Uppsala sedan 80-talet med mellan fyra och femtusen deltagare. Jag citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - Vi klarar det, och tog parallellen till flyktingkrisen i Europa efter andra världskriget där vi européer också har en del mörka fläckar exempelvis i mottagande (eller snarare brist på mottagande) av judar som överlevt förintelsen.
Det kristdemokratiskt styrda Tyskland är ett föredöme i Europa, och vi hoppas förstås att solidariteten ska sprida sig även till övriga länder. Vi i Europa är rika, och vi klarar det - att hjälpa människor i nöd som söker sig till oss!
Samtidigt finns det naturligtvis en baksida med flyktingmottagandet. Det är fortfarande fler personer i Sverige som tycker vi ska ta emot färre flyktingar och inte fler. Därför är det så viktigt att vi vågar tala om HUR vi ska ta emot dessa människor - och där finns mycket övrigt att önska. DN påpekade på ledarsidan häromdagen hur viktigt det är att flyktingar som kommer får jobb så fort det bara går. Och att det kräver en uppluckring av arbetsmarknaden.
Det är just här det stora dilemmat uppstår i Sverige. Folk får gärna vara fattiga och ha det svårt, bara de inte är det här i vårt folkhemssverige. Jag tror att vi måste vara beredda att ompröva vår världsbild, och inse att i och med globaliseringen har världen flyttat in i lilla Sverige. Och med den även "klyftorna" - ett begrepp som används som vänsterns skrämselskynke. Speciellt för vänstern blir dilemmat så stort. Å ena sidan vill de öppna gränserna och visa solidaritet mot människor i nöd. Å andra sidan vill de inte ha några som helst klyftor i Sverige. Det innebär en olöslig ekvation, för vi kommer nämligen aldrig att kunna lyfta alla människor som kommer hit rakt in i en svensk levnadsstandard.
Vi måste i stället skapa ett samhälle med drag från USA eller Israel - stater som bygger på immigration och där man gett en grundplåt (språket, pengar, mark och / eller utbildning) som sedan var och en får göra vad de kan av. En del lyckas och etablerar sig framgångsrikt. Andra slås ut och blir misslyckanden på samhällsbotten. Vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att hjälpa så många som möjligt, men samtidigt måste här en mer realistisk människosyn få råda. Alla människor har något att bidra med, men det gäller att vi låter deras kreativitet få blomma ut och inte låser in dem i långvarigt bidragsberoende eller ett slags limbotillvaro i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala.
Tyvärr riskerar denna människosyn bli grunden för vänsterns svartmålande av den "onda" högern - se mycket läsvärda artikeln "Håll hjärtat varmt, men huvudet kallt" av SvD:s Ivar Arpi häromdagen. I dagens uppskruvade debatt finns det ju en risk att de som vurmar för flyktingmottagandet framställer sig själva som präktiga och goda, medan de som ifrågasätter och problematiserar demoniseras och stämplas som "onda". Och dessutom har vänstern som vanligt väldigt lätt att spendera andras pengar.
Nej, låt oss tillsammans arbeta för generositet och solidaritet med dem som behöver hjälp (som även Reinfeldt åter påpekar - se XP). I samarbete med resten av Europa. Och samtidigt vara beredda på att vi också måste komma att se mer av världen flytta in i det svenska finrummet.
Se även Ebba Busch Thor i Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar