Tiggeriet behöver regleras

i Dagens Eko uttalar jag mig idag angående tiggeri. Det är en komplicerad och politiskt laddad fråga, men grundläggande handlar det om att hjälpa människor ur utanförskap och förnedring.

Jag skrev på den här bloggen om tiggeri förra gången 17/9 2017 "I Sverige tigger vi inte", med en travestering på Löfvens många utsagor om vad vi gör och inte gör i Sverige.

Redan i valrörelsen lanserade vi förslaget att införa tillståndsplikt för tiggeri i Uppsala. (se artikel i Uppsalatidningen)

På julafton förra året publicerades en artikel i UNT med rubriken "Tillståndsplikt för tiggeri är rätt" (se hela artikeln nedan). Vi motiverar där varför vi lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att reglera tiggeriet i Uppsala.

23 mars bifölls två motioner om tiggeri som jag varit med att underteckna. Ett om ett nationellt förbud, och ett som utgick från vår motion i Uppsala kommunfullmäktige med inriktning mot det förebyggande arbetet. Läs på vår Facebooksida - eller UNT:s rapport om att jag skulle ändrat åsikt.

Det är klart att min och partiets syn utvecklats på det här området. Viktiga delar i detta har varit de inspel jag fått av polisen när jag följt med ut på fältet, eller från Eva Moberg, föreståndare för härbärget för utsatta EU-medborgare i Uppsala och numera min ersättare i Kommunstyrelsen, samt från socialtjänsten och den nationelle EU-samordnaren.

Jag är övertygad om att ingen bör sitta över tid på gatan och tigga pengar, och därför behöver vi reglera den typen av verksamhet. För varje människas värdighet och självbild!

Se även nyhetsinslag på TV4: https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11997921

och i tidningen Dagen;

Vår artikel i UNT 181224
Tillstånsplikt för tiggeri är rätt
Högsta Förvaltningsdomstolen harkommit med ett utslag angående att ett tiggeriförbud i Vellinge kommun varit uppe till prövning. Rätten konstaterar att kommunerna har ”vittgående befogenheter att meddela lokala ordningsföreskrifter i vitt skilda ämnen”.
Vi kristdemokrater lanserade i valrörelsen förslaget att det införs tillståndsplikt för tiggeri i Uppsala, på utvalda platser där ordningen störs.
Utifrån perspektivet om en lokal ordningsstadga så finns det behov att reglera tiggeriet, då personer som tigger i många fall stör ordningen och blockerar utgångar och passager. För oss är det också viktigt att betona att vi inte tycker det är värdigt för någon människa i Uppsala att över tid sitta på gatan och tigga pengar.
För att komma tillrätta med tiggeriet som samhällsproblem behöver vi dels stärka det förebyggande arbetet för att motverka de bakomliggande orsakerna till att människor tigger.
Med utgångspunkt i den värdegrund som säger att man i första hand ska söka ett arbete och inte tigga pengar, är det också viktigt att arbeta för integration, och hitta en väg till arbetsmarknaden för personer som hamnat i tiggeri.
Tiggeriet har fått en förnyad roll i debatten under senare år då en stor mängd personer från företrädesvis Rumänien och Bulgarien sökt sig till Sverige för att ägna sig åt tiggeri. Inledningsvis var sympatin stor, både från det svenska folket och från myndigheterna. I Uppsala kommun fattades 2014 beslut om att inrätta ett härbärge för EU-migranter, något som under föregående mandatperiods vänsterstyre utökades till året-runt-öppet.
Insatserna som gjorts i Uppsala har förändrats över tid. Härbärget har flyttats och antal platser minskats och möjligheten för boende med barn begränsats såväl som tiden som satts till max tre månader. Fördelen med härbärget har varit att det blivit en kontaktyta till gruppen som gjort att kunskaperna och möjligheten till rätt insatser ökat.
Det utökade samarbetet mellan kommunen, polisen och civilsamhället har gjort Uppsala till ett nationellt föredöme.
Att det finns en rumänskspråkig samordnare anställd inom socialtjänsten i kommunen har nu gjort att vi kunnat samverka med myndigheter på Balkan och hjälpa företrädesvis barn tillbaka till en ordnad skolgång i hemlandet.
Det har tyvärr visat sig att tiggeriet i Uppsala och Sverige har flera baksidor. Det råder inget tvivel om att det finns kriminalitet kopplad till den utsatta gruppen, nätverk i hemlandet och Sverige som organiserar verksamheten, problem med koppleri, trafficking och människohandel, samt annan typ av kriminalitet. Därför är det så viktigt att stärka det förebyggande arbetet främst genom humanitära organisationer i EU-medborgarnas hemländer.
Vi tror att vi genom regleringar i den kommunala ordningsstadgan skulle kunna börja komma tillrätta med problemen med tiggeri i Uppsala.
Det hindrar inte att man fortsätter ett viktigt förebyggande arbete. Gågatan och andra områden centralt i Uppsala skulle kunna vara exempel på platser där man väljer att begränsa tiggeriet. Vi tycker inte att tiggarplatser i Uppsala ska fördelas i Rumänien och Bulgarien, utan i stället tas bort genom införande av tiggerifria platser, eller fördelas av kommunen efter ansökan om tillstånd att bedriva verksamheten.
Vi tycker också att man bör se över behovet av härbärgen så att det endast täcker de mest akuta behoven.
Dock bör man ta vara på möjligheten att använda lokalerna för andra ändamål, exempelvis som insatser för människor i andra utsatta situationer.
Vi föreslår därför i en motion till fullmäktige att kommunen utreder hur tiggeriet kan begränsas genom tiggerifria zoner, alternativt genom en tillståndsplikt för tiggeri på utsatta platser i Uppsala.
Vi vill också se över hur härbärget kan organiseras så att bara de mest utsatta personerna erbjuds ett tillfälligt boende i syfte att främst vintertid inte vara hänvisade till övernattning utomhus och i bilar.
Jonas Segersam, kommunalråd (KD)

Var noga när du väljer parti!

Idag skriver jag i Världen Idag en artikel om vikten av att fundera en extra gång på hur du ska rösta. Här är innehållet i artikeln:

När jag började arbeta med politik i början av 00-talet skuggades fortfarande Sverige av den socialdemokratiska makthegemonins vingar. Alliansens seger i valet 2006 byggde på en uppgörelse med denna maktfullkomlighet som under decennier präglat Sverige med vänsterpartiets tysta understöd. Nu gällde arbetslinjen mot utanförskapet, transparens i utnämningar av myndighetschefer och en ny ekonomisk politik, som skulle visa sig så framgångsrik under Reinfeldts och Borgs ledning. Precis som när partiet kom in i riksdagen, 1991, var Kristdemokraterna med och tog ansvar för samhällsbygget.

Det kollektiva minnet är tyvärr kort. Det är alltid lätt att skylla bristerna i samhället på regeringen, och att vara politiker är inget tacksamt uppdrag i dag – samtidigt måste vi som har förtroendeposter bli mycket bättre på självkritik och att agera som väljarnas representanter. Det går aldrig att lägga skulden på väljarna för bristande stöd – politiken är en förtroendebransch.

2018 står vi i en ny situation – Social­demo­krat­erna har kunnat styra Sverige under fyra år tack vare Miljöpartiets stöd, och på grund av att Alliansen behövt tid för generationsväxling. Vi har vad som ibland kallas tre block, vilket föranlett en stark och berättigad kritik mot december­överens­kommelsen, som också Kristdemokraterna var första parti att bryta med. Det är dock viktigt att se, att om de väljare som röstade på SD i stället stöttat något av allianspartierna så hade aldrig regeringen Löfven kunnat tillträda. Sverigedemokraterna har därmed lagt grunden för S–V–MP:s styre under den gångna mandatperioden genom att vägra bestämma sig för vilket block de ska stödja.

Det är mycket fokus på SD i svensk debatt. Väldigt sällan talas det om att ett annat extremistparti i svensk politik, Feministiskt initiativ, sitter i styret för bland andra våra två största kommuner Stockholm och Göteborg och därmed har betydligt större realpolitiskt inflytande än SD som inte sitter i styret för någon av våra svenska kommuner eller regioner/landsting!

Det är lätt att se valet som ett tillfälle att uttrycka en åsikt – att göra en poäng. Men grundläggande handlar våra allmänna val om att tillsätta personer som ska styra vårt land, våra regioner och kommuner. Vem ska bli statsminister, och vilka personer ska ingå i regeringen? Det är vi väljare som bestämmer och därför bör var och en tänka efter en extra gång vilka personer som ska bli våra företrädare.

Kristdemokraterna har visat gång på gång att vi vill och kan ta ansvar, och att vi har personer som är kompetenta företrädare att genomföra reformer och utveckla vårt samhälle, i enlighet med våra kristna värderingar. Att kunna samarbeta, hålla ihop en koalition, komma med kloka idéer och arbeta för en bättre lagstiftning och ett tryggare samhälle, är inte sådant som får rubriker och uppmärksamhet, men som är så viktigt för att bygga Sverige. De kristdemokratiska grundläggarna av EU – Adenauer, Schumann och De Gasperi – är inte så kända som Hitler, Stalin och Mussolini – men det var de som lade grunden för ett Europa i välstånd, byggt på ruinerna efter andra världskriget. Som medlem i den största partigruppen i EU-parlamentet, kristdemokratiska EPP, har Lars Adaktusson visat hur kristdemokrati faktiskt gör skillnad genom erkännandet av folkmordet på kristna i Mellanöstern och genom att stoppa socialistiska initiativ till ökad överstatlighet inom EU.

Visst behöver vi en bättre demokratisk förankring inom EU, och visst behöver vi ha en förståelse för vad olika folkslag och språk leder till för utmaningar i Europa. Visst finns det utmaningar med vårt demokratiska system, men vill vi ha säkerhet, trygghet, inflytande och ett försvar för människovärdet, ja då måste vi anförtro Sverige till politiker som vill och kan ta ansvar. Därför hoppas jag att var och en gör sin plikt, går till valurnan 9 september och röstar på partier som står för en ideologi som kan bära Sverige under den kommande mandatperioden.

Jonas Segersam

kommunalråd (KD), Uppsala

I Sverige tigger vi inte

Rubriken är en liten travestering på statsministerns sätt att uttrycka vad vi i Sverige gör och inte gör (handskakningar och bussåkande etc). Men det ligger ändå något djupt i våra värderingar att man ska arbeta, göra rätt för sig, och inte sitta på gatan och tigga. Om det inte är absolut obetingad nöd - därför tycker också svenskar i allmänhet så synd om dem som nedlåter sig så djupt som till att sitta på gatan och fråga andra efter pengar.

Jag håller dock inte med Håkan Holmberg i UNT igår ("M borde hålla mot") som skriver att "Hemlösa och psykiskt sjuka kan hamna på gatan och för kortare eller längre tid hänvisas till att tigga." Ingen i Sverige hänvisas till att tigga. Vi har ett fungerande socialt skyddsnät som tillförsäkrar människor som är i allra störst nöd mat och bostad, även personer som inte är svenska medborgare! Förutsatt att de vill ha förstås. Både staten / kommunerna och fristående organisationer garanterar att ingen ska hänvisas till en tiggarmugg för sitt dagliga uppehälle.

Jag tycker det är problematiskt att människor under månad efter månad har som sin dagliga sysselsättning att sitta på tilldelade platser på Uppsalas gator och ägna sig åt tiggeri, i flera fall med barn närvarande (delvis eftersom vi i Uppsala kommun driver ett åretrunthärbärge för denna grupp). I Danmark har man sedan 1800-talet förbjudit tiggeri och sedan inte tagit bort förbudet som i Sverige (1964, enligt Dick Harrison på SVT). Därför tycker jag det finns en rimlighet i moderaternas förslag om förbud.

Samtidigt har vi som parti sagt att fattigdom kan vi inte kriminalisera, och inte hjälpsamhet heller för den delen. Dock tycker vi att man kan ha kommunala ordningsbestämmelser där man reglerar de problem som finns lokalt - i Uppsala skulle vi exempelvis kunna koppla detta till vårt lyckade projekt med kommunala trygghetsvakter!

I dag träffade vi i socialnämndspresidiet statens samordnare för socialt utsatta EU-medborgare Claes Ling-Vannerus. Det var väldigt intressant - han berättade bland annat om rättegången i Örebro Tingsrätt där han varit med och lyssnat på människor som berättar att de varit utsatta för människohandel och fått lämna i från sig det de tiggt ihop på gatan. Han hade också igår besökt Söderhamn där det finns ett stort läger med EU-medborgare som ägnar sig åt bärplockning. I och för sig inget fel i det, men det upprörande var under vilka förhållanden de lever där uppe i skogen.

  

Min uppfattning, att tiggeri bör motverkas (vem tycker för övrigt inte det), förstärktes av samtalet med samordnaren. Människor vi dagligen ser utanför vår ICA-butik är dubbelt utsatta. Dels utifrån en svår situation i hemlandet (framförallt med utanförskap och diskriminering), men ännu mer tragiskt blir det med tanke på att de luras till Sverige och hamnar i händerna på skrupellösa personer som utnyttjar deras utsatthet för att sko sig själva.

Jag fick lära mig att romer på balkan kan indelas i tre grupper. De som lever som vanliga medborgare i övrigt. De som lever fattigt men ändå relativt hyfsat, ofta med hus och TV etcetera - det är den gruppen som kommer till Sverige och tigger. Och de som lever under de allra svåraste förhållandena - personer som aldrig har ens chansen eller möjligheten att ta sig till Sverige.

Det är denna sista grupp som min vän och kollega Mikael Oscarsson valt att hjälpa genom att instifta insamlingen till "Petra-huset" efter hans bortgångna kära hustru Petra. I detta hus kommer de allra fattigaste barnen att kunna få mat och skolgång och möjlighet till en verklig skillnad i livet. Sådant borde vi stödja i stället för att acceptera eller till och med uppmuntra ett långvarigt utanförskap med tiggeri i Sverige. Ge gärna en gåva dit!

Refugees Welcome

Förra veckan var jag en av talarna vid manifestationen Refugees Welcome, den största demonstrationen i Uppsala sedan 80-talet med mellan fyra och femtusen deltagare. Jag citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - Vi klarar det, och tog parallellen till flyktingkrisen i Europa efter andra världskriget där vi européer också har en del mörka fläckar exempelvis i mottagande (eller snarare brist på mottagande) av judar som överlevt förintelsen. 

Det kristdemokratiskt styrda Tyskland är ett föredöme i Europa, och vi hoppas förstås att solidariteten ska sprida sig även till övriga länder. Vi i Europa är rika, och vi klarar det - att hjälpa människor i nöd som söker sig till oss!

Samtidigt finns det naturligtvis en baksida med flyktingmottagandet. Det är fortfarande fler personer i Sverige som tycker vi ska ta emot färre flyktingar och inte fler. Därför är det så viktigt att vi vågar tala om HUR vi ska ta emot dessa människor - och där finns mycket övrigt att önska. DN påpekade på ledarsidan häromdagen hur viktigt det är att flyktingar som kommer får jobb så fort det bara går. Och att det kräver en uppluckring av arbetsmarknaden.

Det är just här det stora dilemmat uppstår i Sverige. Folk får gärna vara fattiga och ha det svårt, bara de inte är det här i vårt folkhemssverige. Jag tror att vi måste vara beredda att ompröva vår världsbild, och inse att i och med globaliseringen har världen flyttat in i lilla Sverige. Och med den även "klyftorna" - ett begrepp som används som vänsterns skrämselskynke. Speciellt för vänstern blir dilemmat så stort. Å ena sidan vill de öppna gränserna och visa solidaritet mot människor i nöd. Å andra sidan vill de inte ha några som helst klyftor i Sverige. Det innebär en olöslig ekvation, för vi kommer nämligen aldrig att kunna lyfta alla människor som kommer hit rakt in i en svensk levnadsstandard. 

Vi måste i stället skapa ett samhälle med drag från USA eller Israel - stater som bygger på immigration och där man gett en grundplåt (språket, pengar, mark och / eller utbildning) som sedan var och en får göra vad de kan av. En del lyckas och etablerar sig framgångsrikt. Andra slås ut och blir misslyckanden på samhällsbotten. Vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att hjälpa så många som möjligt, men samtidigt måste här en mer realistisk människosyn få råda. Alla människor har något att bidra med, men det gäller att vi låter deras kreativitet få blomma ut och inte låser in dem i långvarigt bidragsberoende eller ett slags limbotillvaro i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala. 

Tyvärr riskerar denna människosyn bli grunden för vänsterns svartmålande av den "onda" högern - se mycket läsvärda artikeln "Håll hjärtat varmt, men huvudet kallt" av SvD:s Ivar Arpi häromdagen. I dagens uppskruvade debatt finns det ju en risk att de som vurmar för flyktingmottagandet framställer sig själva som präktiga och goda, medan de som ifrågasätter och problematiserar demoniseras och stämplas som "onda". Och dessutom har vänstern som vanligt väldigt lätt att spendera andras pengar.

Nej, låt oss tillsammans arbeta för generositet och solidaritet med dem som behöver hjälp (som även Reinfeldt åter påpekar - se XP). I samarbete med resten av Europa. Och samtidigt vara beredda på att vi också måste komma att se mer av världen flytta in i det svenska finrummet.

Se även Ebba Busch Thor i Dagen

17 mai og EU

Här ser vi Ebba Busch Thor tala till alla svenskar som bor i Norge om att gå och rösta. I lördags firade vi som familj 17 mai på Skansen i Stockholm och fick då höra av landshövding Chris Heister att i Stockholms län bor det 7000 norrmän, men i Oslo är var 5:te person svensk!!

Jag hoppas att dessa nu går iväg till ambassaden / konsulatet eller brevröstar så att vi får rätt personer på plats i EU-parlamentet, ett parlament som har stor betydelse för en hel del saker i Norge, men som norrmännen (inklusive min fru) inte har någon möjlighet till direkt inflytande över.

Av historien förstår jag att det där med union är belastat i vårt västra grannland (se hur det gick till 1814 här), men nu är vi svenskar med och då gäller det att göra det bästa av situationen. Helst hade jag förstås sett en nordisk union, eftersom det bland annat är bättre med en gemensam krona som den ursprungliga tanken var, än fyra olika kronvalutor.

Ebba har gjort en mycket stark kampanj med knorr, och senast anmält Danmark till EU-kommissionen för brott mot djurskyddslagen.

Rösta i EU-valet

Idag har jag röstat i EU-parlamentsvalet. Självklart på bästa partiet Kristdemokraterna, vilket också är den största gruppen i EU-parlamentet. Där heter gruppen EPP, European People Party, vars logga du ser längst upp på bilden.

Bra att hjärtat är med, för det är vad Kristdemokratisk politik handlar om, att låta hjärtat styra. Det var de tre Europeiska Kristdemokratiska politikerna Schumann från Frankrike, Adenauer från Tyskland och italienaren De Gasperi som grundade idén om det europeiska samarbetet i ett Europa förstört av krig och totalitära ideologier. Det var alltså med en tanke på fred bland folk som under århundraden har krigat mot varandra, och hittills, under de senaste 75 åren i alla fall, har det i stort sett fungerat bra.

Hjärtat talar också om solidaritet med de svaga i samhället. Även det en viktig del av kristdemokratisk ideologi. Vi tror att genom att stödja de små familjerna som är fundamentet för samhället för vi också ett starkt samhälle. Med beslut som fattas på rätt nivå. Det betyder att ganska få beslut ska fattas på europanivån, något som skiljer oss från många andra partier som inte har några betänkligheter att gå in och besluta och lagstifta om både det ena och det andra för att de då tror att samhället blir bättre när deras ideologi får styra.

Så vill du vara med och sprida fred och värme i Europa, så se till att gå och rösta! Det är ditt och mitt sätt att påverka och något av vår medborgerliga plikt!

Kristdemokraternas EU-portal
Anders Sällström om att S vill ha en EUskatt
Expressens ledare
SvD om KD:s gränsvakt mot EU-byråkratin
SR om vår valstuga

Ebba och Mats om att förändra EU

Här berättar Mats Odell och Ebba Busch idag om hur vi kristdemokrater vill förändra EU. Många bra förslag för en bättre miljö, mot prostitution och människohandel och för att rätt beslut ska hamna på rätt nivå. 

Det ska verkligen bli en spännande valrörelse där Lars Adaktusson och Ebba Busch har goda chanser att sätta Kristdemokratisk politik på  agendan!

Bra Alf om Piraterna!

Bra av Alf Svensson i UNT häromdagen där han påpekar hyckleriet från Piratpartiet. Kristdemokraterna, företrädda av Alf Svensson i EU-parlamentet, står för en tydlig och konsekvent linje - subsidiarietsprincipen. Den innebär att beslut skall fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Bostäder till exempel är ingen EU-fråga. Men klåfingriga politiker har ofta svårt att hålla fingrarna borta från syltburken. Och kommer med förslag på än det ena, än det andra området. Det märkliga är dock när politiker som framställer sig själva som EU-skeptiker i praktiskt handlande agerar på helt motsatt sätt! Som uppenbarligen i fallet med Piratpartiet.

Tack Alf att du finns där nere i Bryssel, och tack för allt du gör och har gjort!


Svaret av Christian Engström här

Bevara snuset

"Snus är snus om än i gyllne dosor", skaldade Albert Engström (tror jag det var), och än idag väcker det svenska snuset debatt och känslor. Vi har sett en EU-kommissionär få gå i kölvattnet av snusaffärer, och nu hoppas jag den nye kristdemokratiske kommissionären Tonio Borg lyssnar på Maria Larsson (vår "snusminister") och svenskarna och låter snuset säljas.

Jag använder inte tobak, men måste nog ändå hålla med dem att snus har sina stora fördelar framför rökning - det drabbar ju i alla fall inte omgivningen på samma sätt att någon snusar, utan bara personen själv. Så tyvärr får man nog konstatera att i detta fall är EU-ledningen lite grann i händerna på kontinentens tobakslobbyister som tycker man ska använda vanliga cigaretter i stället.

Lite roligt med Maria Larsson som nu får rycka ut till snusets försvar. Känns bra att en svensk kristdemokrat för en gångs skull får försvara en sådan sak, så att vi kan visa alla att vi inte är något förbudsparti.

AB 1,2
ST
SvD
XP

Fest och kampanj

Helgen ägnades åt kampanjande och firande. På lördag var äldsta dottern på kalas, och på söndag hade hon själv kalas med glassbomb utanför vårt hus efter att Joel på bilden redan hunnit med ett annat kalas....


Vi firade också mamma Ingvild på mors dag. Hon fick en fruktbricka med dessertostar, samt en powerpointpresentation som Edel satt ihop.


På lördagen var jag ute och kampanjade i Bålsta och Enköping. Inte så att folket flockades runt oss, men jag höll i alla fall tal på torget vid Bålsta centrum, och hade en del intressanta samtal med några personer. EU-valet är väl ingen kioskvältare precis, men det är ju viktigt att man utnyttjar sin möjlighet att påverka EU!

Alfs kampanj full fart framåt

Idag besökte Alf Svensson Uppsala. Först hade vi ordnat ett besök på benskörhets- ("osteoporos-") mottagningen på Akademiska sjukhuset och därefter blev det torgmöte med mera. TV4 och UNT rapporterade om besöket (på undre bilden introducerar jag Alf på torget).

När det gäller benskörhet (översta bilden), en folksjukdom som drabbar hälften av er kvinnor och kanske 1/4 av oss män, är det en "skandal" som läkaren Andreas Kindmark uttryckte det att detta inte uppmärksammas mer. Tre gånger så många dör i fallskador i hemmen jämfört med hur många som dör i trafiken. Det är visserligen inte bara på grund av benskörhet, men den spelar ändå en viktig roll - nästan en fjärdedel av kvinnor över 55 riskerar att få en höftfraktur! Och i Sverige är det bara 20% av de som diagnostiseras som bensköra som blir behandlade, fick vi veta av Andreas K, för övrigt ordförande i svenska osteoporossällskapet. Bra att se att det också finns engagemang från patientföreningen för osteoporos som var med under besöket och berättade om hur viktigt det är med att nå ut med information.

Heja EU!

Det är starkt att EU lyckas göra en så tydlig markering vid gårdagens möte i Genève! Ahmadinejad behöver sannerligen få reaktioner när han hävdar att Israel är en rasistisk stat. Vad jag tycker om dessa jämförelser har jag tidigare skrivit om, och det finns idag en mycket farlig utveckling när antisemitism kläs i något mer accepterad antisionism. Men det är ju faktiskt en självmotsägelse - "judar har jag inget emot, men staten Israel ska utplånas"... Pröva att byta ut judar och Israel mot svenskar och Sverige så ser du hur orimligt detta är. Varför tilläts Ahmadinejad tala i stället för de som protesterade?

Nej, all heder till de europeiska delegaterna vid konferensen, däribland Carl Bildts gunstling Hans Dahlgren ;-). Detta visar dock tyvärr att EU i vissa lägen har kommit längre än Sverige, eftersom Bildt säger att Sverige inte stöder bojkott av konferensen, och hade vi haft en rödgrön regering hade det varit ännu värre. Att norske Gahr Störe satt kvar hoppas jag var för att han stod i tur på talarlistan, men man kan ju som sagt aldrig veta när det är rödgrön röra som styr...

Wijkman lämnar över stafettpinnen

Nu har vi anlänt till Bryssel och i EU-parlamentet i kväll togs vi emot av Kristdemokraternas parlamentariker Anders Wijkman. Den bästa beskrivningen som jag hörde någon använda för Anders (Johan Hakelius tror jag det var) är ”allmänborgerligheten personifierad”. Anders delgav oss sitt klimatpolitiska testamente, och Ella Bohlin, vår förstekandidat på listan tackade för insatsen. Vi är 30-talet kandidater här i Bryssel, fast inte den person som kanske har störst sannolikhet att bli inkryssad, nämligen Alf Svensson... Men det ska bli spännande att få en liten duvning i EU-politiken, och få sätta igång med kampanjandet inför valet den 7 juni.

Maud Olofsson och Alf Svensson

Ja, de har varit på besök här i Uppsala idag. Maud ledde på Norrlands nation en dialog om regional tillväxt. "Innovation & förnyelse, Kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, Tillgänglighet, Strategiskt gränsöverskridande samarbete" - det vill säga den nationella strategin för tillväxt ,var utgångspunkten. Arne Sandemos reklam för Uppsala Care och energihuset i Uppsala föranledde följande reflektion utifrån Mauds svar - vi behöver fundera på den kommunala kompetensen. Är det rätt att kommuner och landsting som ofta har monopol på t ex högspecialiserad sjukvård eller avancerad sopförbränning inte ska kunna dela med sig av sin kompetens och kunnande till andra länder i exempelvis EU?

I kväll besökte Alf Svensson, för han visste inte själv vilken gång i ordningen, föreningen Heimdal. Det är alltid lika roligt att höra honom engagerat tala för EU som fredsprojekt, skapat av kristdemokraterna Schuman, deGasperi och Adenauer. Det var också intressant att få svaret att Alf med åldern är alltmer skeptisk till förbud, apropå den nyligen timade snusdebatten... Nästa gång jag träffar honom och Sonja är nästa vecka i Israel!

Inga sopor på KD:s kandidatutbildning

Idag fick vi lära oss av en av våra kollegor på KD:s EU-vallista att man ska inte säga "sopor" utan "avfall" eller "energiråvara". Det var efter ett intressant pass om klimat och östersjö-frågorna vi fick denna tankeväckare. Vi måste tänka på framtidens generationer och då är också sopor en tillgång i ett kristdemokratiskt förvaltarskap.

Förutom miljöfrågor fick vi en duvning i finanskris och människohandel, två andra viktiga frågor att hantera för framtidens Europa.

Jag skrev också upp mig att åka med på en studieresa till Bryssel, dagen efter jag kommer hem efter en vecka i Israel med Alf Svensson, en resa jag också sa ja till idag. Jag vann nämligen en resa i tidningen Kristdemokraten till Israel i slutet av mars - så det blir tyvärr många dagar utan familjen - men naturligtvis intressanta dagar.

Sacrédeus på 6:e plats

Distriktsstyrelsen för Kristdemokraterna i Uppsala län beslutade i kväll att föreslå att Lennart Sacrédeus placeras på 6:e plats på partiets lista i EU-parlamentsvalet. Detta kommer länets representanter att yrka på vid partifullmäktige som på fredag ska fastställa listan.

Det främsta argumentet var att man bör respektera provvalet där Lennart Sacrédeus fick flest förstaplaceringar (ringar) av de röstande ombuden (aktiva kristdemokrater i hela landet). Ett annat argument är att Lennart kan bidra till fler röster på partiets lista. Med tanke på att Lennart vid förra EUvalet drog 22 000 personröster, och att varje röst är dubbelt så mycket värd på grund av det låga valdeltagandet ansåg distriktsstyrelsen att Sacrédeus bör finnas med på listan.

Kandidat i EU-valet

Idag presenterade nomineringskommittén sitt förslag på kristdemokraternas lista i EU-parlamentsvalet. Jag finns där med på 40:e plats. Min kandidatur motiverade jag så här när jag tackade ja till förfrågan att ställa upp i provvalet (där jag kom på 35:e plats):

1/ Utveckla EU som fredsprojekt, inte överstatlig federation!
Europarådet och EG är viktiga för fredsbygget. Hela Europa (även Ryssland och Turkiet) bör inkluderas i den freds-gemenskapen.

2/ Stärk det nordiska blocket inom EU!
Genom samordning av agerande i EU, valuta, regelverk och kommunikationer kan Norden och regioner som Kvarken och Öresund utvecklas.

3/ Använd EU:s budgetmedel rationellt!
Stärk svaga regioner, inte redan starka. Jordbruksstödet ska inte användas för att bygga upp murar mot omvärlden.

Rysk dubbelmoral

En farlig eskalering i Georgien har inletts idag, ja vi är rent av på väg in i ett nytt kallt krig på grund av detta (K Gerner i DN). Här visar sig Rysslands nya KGB-ledda (Putin var ju KGB-agent 1975-1991) stormaktsambitioner, samtidigt som det blottlägger en dubbelmoral från stormaktens sida. Å ena sidan hävdar man moderlandets territoriella identitet (visserligen med viss rätt) när det gäller Tjetjenien och Kosovo, men när det gäller Sydossetien (och Abchasien), då saknar plötsligt Georgien all rätt till sitt territorium som ligger centralt beläget i den unga kaukasiska republiken (titta på karta hos t ex wikipedia).

Tja, Georgien är väl inte heller Guds bästa barn, och jag försvarar definitivt inte övergrepp från deras sida gentemot Adzjarer och sydosseter. Det är dock mycket märkligt om man i säkerhetsrådet från EU och USA INTE kan sluta upp på Moskvas förslag att båda sidor ska avstå från våld (expressen).

Det är inte lätt att se vem som är skurken i detta drama, men det är som sagt tydligt att Ryssland spänner musklerna. Det fick vi också exempel på häromdagen när man från Danmark klagade över Rysslands stridsflygningar längs danskt flygrum, som numera liknar dem under det kalla krigets dagar (SvD)

Farligt erkänna Kosovo

Sverige och övriga EU-länder gör ett historiskt misstag om vi erkänner den nyutropade Kosovo-staten. Hela NATO:s och EU:s Kosovo-politik är ett enda stort misslyckande.

Visst kan man sympatisera med kosovo-albanernas svåra situation, men att utifrån gå in och agera poliser och ta ställning i en inrikespolitisk konflikt får bäring på en rad andra liknande konflikter i Europa. Varför ska inte baskerna vara självständiga? Eller ungrarna i Rumänien, eller ålänningar eller skåningar för den delen? Att ge sig in i ett getingbo som detta finns det bara dåliga erfarenheter runt. Jämför USA:s misslyckanden i Vietnam och Irak, Österrike-Ungerns misslyckande balkanpolitik som ledde till första världskriget, västländernas omöjlighetsprojekt att rädda det sjunkande Gaza eller svårigheten att åstadkomma en hållbar lösning för Cyperns framtid (med tusentals turkiska soldater ockuperande norra delarna av ön).

Nej, Kosovo kommer under överskådlig framtid att bli en kvarnsten runt Europas hals.
Gerald Knaus, tankesmedjan European Stability Initiative säger i SvD:
–I praktiken blir Kosovo ett EU-protektorat.

– Risken är stor att Kosovo blir en misslyckad stat. En EU:s omättliga fågelunge som under många år ska matas och skyddas, fortsätter Gerald Knaus och uppmanar EU att äntligen ta en debatt om Kosovos framtid i stället för att bara skicka dit poliser.

Att inte ta hänsyn till Rysslands och Serbiens invändningar är ytterst farligt för framtiden och späder på den ökande klyftan mellan Ryssland och västvärlden. Kosovo utgör den Serbiska statens historiska kärnland, och här utkämpades heroiska kamper mot den överskuggande turkiska ockupationsmakten. Visst kan man sätta press på Serbien på olika sätt (på samma sätt som gentemot Ryssland), men det måste göras utifrån respekt och förståelse och inte genom bombningar och tusentals militärer / poliser från väst som skall bygga konstlade barriärer.

Rolf Gustafsson beskriver i SvD träffande EU:s misslyckande som ett "pinsamt problem".

Enligt Bildt i DN kommer Sverige ta ställning till en ev självständighetsförklaring efter möte i Utrikesnämnden 4/3. För den internationella fredens bästa - erkänn inte Kosovo!