Majoritet för bättre välfärd

Ändringsbudget som gick igenom från M V C och KD

Igår på kommunstyrelsen blev minoritetsstyret överkörda när det gäller vårt förslag om mer pengar till välfärden. Jag skrev om detta redan i mitt inlägg från 1/3.

Minoritetsstyre ger osäkerhet

Kontentan av beslutet är att Uppsala nu satsar 45 miljoner av de 117 vi fått tilldelade genom uppgörelsen mellan M KD V i riksdagen om 7,5 miljarder till kommunerna. Slutligt beslut ska fattas i fullmäktige - vi får se om det börjar bli ett mönster att styret (S L MP) kommer försöka styra genom minoritetsåterremiss - det enda de helt säkert kan få igenom i fullmäktige eftersom det kräver bara 1/3 av rösterna. Förra fullmäktige agerade man så när det gällde vår motion om att rädda Tämnaren.

För knappt ett år sedan fattades ett liknande beslut om ändringsbudget där vi också körde över styret. Den gången fick vi 77 miljoner mer från staten efter att M / KD -budgeten 2019 hade vunnit majoritet i riksdagen. Och vi kom överens med Vänsterpartiet att flytta 10 mnkr från utbildningsnämnden till äldrenämnden.

Den här gången hade styret inga egna idéer, och blev sura för att vi var så snabba att lansera våra. Jag påpekade det jag tidigare sagt att L och MP är välkomna att bilda en stabil majoritet med oss i M C KD - vilket skulle göra att vi slapp sådana här överraskningar. Det är ju inte vi i "oppositionsmajoriteten" som är orsaken till att det blir instabilt, utan att partier väljer gå in i ett minoritetsstyre som inte har stöd för sin politik.

Se artikel i UNT

Andra överraskningar

När det gäller övriga ärenden fick vi också stöd för den motion som vi lagt gemensamt V och KD, om bättre tillgänglighet för badplatser för funktionsnedsatta. Den ska gå vidare till fullmäktige för beslut. Även en motion från vänsterpartiet om satsning på elevhälsa i syfte att förebygga stress var på vippen att gå igenom, men den politiske vilden Stefan Hanna röstade för avslag, och därmed föll den i kommunstyrelsen. I kommunfullmäktige har dock inte Stefan något parti på sin sida, och motionen kommer därför sannolikt att bifallas där.

Ett förslag jag lagt om att skriva till staten och klaga över 7 uteblivna miljoner kronor från Migrationsverket fick också enigt bifall i kommunstyrelsen, kanske inte så stor överraskning eftersom jag hoppades att det inte skulle vara så kontroversiellt (se Upplandsradion)

Vad vi inte fick igenom

Vi lyckades från oppositionen inte få igenom vårt förslag att stoppa spårvägen i centrum (som jag skrev om i mitt förra inlägg), utan linjedragningen och ansökan om stadsmiljömedel från staten för spårväg röstades igenom i kommunstyrelsen med minsta möjliga marginal (av S L MP med stöd av V).

Vi fick heller inte igenom min motion att begränsa tiggeriet genom ett förbud eller en reglering, men vi la ett gemensamt yrkande med moderaterna om att införa tiggeriförbud i hela kommunen.

En motion från Sarah Havneraas om belysning på bemärkansvärda byggnader i Uppsala bifölls inte heller, även om det sägs att en del arbete pågår på området.

Vi sa också tydligt nej till förslaget om satsningen om 53 miljoner till parker runt Fyrisån - trots att man varken löst frågorna om parkering, förskola, Ulleråkersområdet, båttrafiken eller evenemangsytorna i området först. (se UNT)


Summa summarum kan man ändå säga att vi fick igenom ganska mycket på kommunstyrelsen, och i de fall vi inte fick majoritet nu har vi ändå lyckats påvisa konstigheterna i styrets linje!

Riksting med förnyelse

Ebba öppnar rikstinget i Umeå

Nya personer, ny politik

Rikstinget 2019 blev ett riksting med förnyelse av Kristdemokraterna. 2015 valde vi Ebba som partiledare och sa upp Decemberöverenskommelsen, 2017 i Uppsala präglades tinget av att Lars Adaktusson valdes som vice partiledare i stället för valberedningens förslag Emma Henriksson.

2019 har nu Ebbas partiledarskap satt sig i partiet. Med två stora valframgångar i ryggen blev Ebba omvald med stående ovationer, och luckan efter avgångne Lars Adaktusson fylldes av Bengt Germundsson, samme Germundsson som var tredjenamn efter Mats Odell och Ebba Busch Thor vid rikstinget i januari 2012. Den gången blev ingen av dem valda, men mycket har hänt sedan dess och idag är Bengt fortfarande kommunstyrelseordförande i Markaryd med ca 40% av rösterna, och sedan i vintras även KD:s gruppledare i SKL (Sveriges kommuner och landsting). Jag är väldigt glad över att han ingår i partiets presidium.

Landsbygd och integration

På det politiska planet innebar rikstinget också en förnyelse på flera plan. Partistyrelsen hade lagt två propositioner om landsbygds- och integrationspolitik med en rad konkreta förslag på dessa områden. Det gör att KD nu är det kanske vassaste partiet när det gäller landsbygdsfrågor, och att vi skärpt vår politik på migrations- och integrationsområdet.

Just migrationsområdet var en fråga som blev väldigt debatterad inför tinget, utifrån att partistyrelsen lagt ett förslag om att inte ensamkommande ungdomar ska kunna få ta med anhöriga i efterhand om de inte har försörjning för dem. Vi är ett parti som håller på att familjer ska hålla ihop, och därför tycker vi inte att man ska skicka sina barn ensamma över medelhavet och andra osäkra flyktvägar, utan att familjer ska hållas ihop. En del talare gjorde sig lustiga över att barn skulle förväntas försörja vuxna, något som inte händer i Sverige, men i mitt inlägg i debatten använde jag detta som en illustration till hur skev vår integrationspolitik har varit. Här är hela mitt 2-minutersinlägg i den debatten:

"Först vill jag tacka Kalmar som stödjer min motion om tiggeri 4:8. De som röstade nej till en reglering eller förbud mot tiggeri tidigare idag borde stödja denna eftersom den handlar om att förebygga de bakomliggande orsakerna till tiggeriet. 

När det gäller 4:29 om ensamkommande och anhöriginvandring yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag och Ebbas nyss meddelade tillägg. "Minderåriga barn kan inte försörja sina föräldrar" sa någon nyss. På en resa till Bryssel för några år sedan lärde jag känna Tomas, som sitter här i salen, och Georgis, båda från Norrköping med syriansk bakgrund. Georgis, numera framgångsrik företagare, berättade hur han fick börja försörja sin familj i hemlandet som 13-åring. När han senare kom till Sverige fick han beskedet att han inte fick jobba utan skulle leva på bidrag i stället. Ett tydligt exempel på den misslyckade svenska integrationspolitiken, som vi nu behöver komma tillrätta med. 

Igår talade jag om integrationspropositionen och lyfte fram Hans Eklinds förtjänstfulla arbete. Jag tycker faktiskt han personifierar kristdemokratisk politik genom sitt sätt att förena både hjärta och hjärna. Ett tydligt exempel på det var när han fick igenom ett förslag i socialförsäkringsutskottet om behandling av kristna konvertiter som kommit till Sverige. Kristdemokratisk politik som gick igenom med stöd av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det visar hur viktigt det är att kunna samarbeta med alla partier, och vara nytänkande och våga ta tydlig ställning när det gäller migrations- och integrationspolitiken. 

Slutligen vill jag bara yrka avslag på motion 4:15 som föreslår att det ska tillsättas en ensamhetsminister."

Höghastighetståg, tiggeri och burkaförbud

Två andra frågor som var uppe till diskussion var höghastighetståg där partiet nu bytte ställning och inte längre kommer arbeta för en ny stambana. Det är mycket bra, då de hundratals miljarder kronor denna investering skulle kosta riskerar bli en gökunge som trycker undan andra järnvägsinvesteringar och riskerar att sluta i att bli ett nytt Göta Kanal-projekt. Att säga nej satt långt inne i ett parti som KD med sin starka förankring i Jönköping, den stad som skulle gynnas allra mest med det nya stomlinjenätet för järnväg.

När det gäller Tiggeri gick min ersättare i kommunstyrelsen Eva Moberg upp och höll ett brandtal för en reglering av tiggeriet. Det hjälpte dock inte utan rikstinget biföll partistyrelsens förslag att avslå vår motion om ett nationellt tiggeriförbud, eller reglering i någon form. Dock avslog partistyrelsen med tingets bifall de motioner som yrkade på förbud mot tiggeriförbud - en liten seger i sig. Partiet kan alltså fortsatt tänka sig lokala regleringar, men det hade varit bättre med en tydlig nationell linje. Jag argumenterade för just detta i en debatt i SVT forum mot min kollega Jonas Sandwall i Uddevalla.
 

Min debatt mot Jonas Sandwall om tiggeri i SVT

En annan fråga som dock gick vår väg var att rikstinget röstade för att man inte ska kunna ha heltäckande klädsel (som burka och niqab) i offentlig verksamhet som skola och sjukvård. Ett viktigt ställningstagande att man inte kan vara maskerad i dessa miljöer.

God stämning

Det var en väldigt god stämning och trevligt att träffas, och särskilt roligt var det med så många nya delegater från Uppsala. Vi hade 12 ombud och ett antal ersättare, och faktiskt var nästan hälften av våra delegater uppe i talarstolen under de olika debatterna. Elias Moberg bistod mig i delegationsledningen och gjorde en fantastisk insats med tanke på att det både var hans första riksting, och att han inte har någon erfarenhet av att sitta i ett fullmäktige.

På rikstingfesten var de flesta på plats, och du kan se oss på fotot nedan

Uppsaladelegationen på rikstinget, under festkvällen på lördag

Därför bör tiggeri regleras

 Min och Evas artikel i Dagen 190712

I går skrev jag och Eva Moberg i Dagen om varför tiggeri bör regleras i Sverige. Detta är ingen enkel fråga (se tidigare inlägg), men den har blivit otroligt polariserad, och den illustrerar också tydligt människosyn och skillnad mellan höger och vänster i politiken.

I slutet av Almedalsveckan deltog jag i ett seminarium arrangerat av Amnesty. Tyvärr har just Amnesty engagerat sig mycket hårt i denna fråga, och det gav mig anledning att vänligt tacka nej till en värvare som efteråt frågade om jag skulle bli medlem. Jag tycker det är synd att Amnesty som har kämpat mot tortyr och rättsövergrepp nu sänker sig till att ta ställning i dagsaktuella partipolitiska frågor.

 Amnestys skrift mot tiggeriförbudet

I ovanstående skrift där man även fått med sig andra organisationer mot tiggeriförbud, Svenska kyrkan, Frälsningsarmén och Erikshjälpen exempelvis, hävdar Amnesty att detta skulle vara fråga om mänskliga rättigheter. Då har man dragit mänskliga rättigheter in absurdum. Det finns heller inget utslag i Europadomstolen som stödjer denna tolkning. Det är klart att man enligt yttrandefriheten måste kunna gå fram och fråga en annan person om pengar. Men att månad efter månad sitta på gatan och tigga kan inte vara en mänsklig rättighet. Det är snarare en förnedring.

Amnestys debatt i Fornsalen i Visby

Debattens tema var visserligen vällovlig - "Antiziganism - hur stoppar vi rasismen mot romer?", och deltog gjorde bland andra Johanna Westeson, jurist på Amnesty, Thomas Hammarberg, riksdagsledamot (S) och Miranda Vuolasranta, ordförande European Roma and Travellers Forum. Jag ställde mig upp som första frågeställare efter debatten och tackade för att de tagit upp detta tema. Antiziganism är och har varit ett stort problem i vår Europeiska historia. Jag höll också med om att argumentationen för ett tiggeriförbud ofta bottnar i en antiziganism eller rasism där man helst vill få bort utlänningar från den svenska gatubilden och slippa konfronteras med fattigdom och nöd i Sverige.

Vad jag däremot invände mot var att hävda att ett förbud mot tiggeri skulle innebära antiziganism. Jag menar att det i stället är just antiziganism när man säger att vi kan inte förbjuda tiggeri för att romer måste få tigga - det innebär ju att anse att romer på något sätt som folk skulle vara ödesbestämda till tiggeri. Detta argument höll till och med Johanna Westeson med om. Så jag tror att vi kanske kan finna en samsyn i Sverige och samlas runt att tiggeri är inte värdigt för någon människa, utan alla som vistas i Sverige har en potential att försörja sig själva (och de som har olika typer av funktionsnedsättningar har vi ett socialt skyddsnät för). Argumentet om stigmatisering var ett av våra punkter i texten i Dagen som jag här återger i sin helhet.


Därför bör tiggeri regleras
Tiggeriet är en fråga som skapar skarp polarisering. Vid kristdemokraternas riksting i höst kommer frågan upp och vi vill därför ge en bild från fältet.

Uppsala kommun inledde under Ebba Busch Thors kommunalrådskap 2014 insatser för ”EU-migranter” – ett dagcenter och ett natthärbärge som drevs av två olika frivilligorganisationer.
Arbetet med tiggeri i vår kommun har blivit känt som ”Uppsalamodellen”, som blivit en förebild genom sin starka samverkan mellan kommunen (socialtjänsten), polisen och civilsamhället. Samsynen och samarbetet har utvecklats under åren, särskilt genom en gemensam resa till Rumänien 2016 där förutom nämnda representanter även Upsala Nya Tidning fanns med. Kommunen har sedan anställt en rumänsktalande samordnare inom socialtjänsten, knutit kontakter med rumänska myndigheter, och hjälpt barn från tiggeri till skolan i hemlandet. En enig socialnämnd har också nyligen anpassat insatserna genom att ge nya riktlinjer för natthärbärget och avveckla dagverksamheten.

Många personer och organisationer i civilsamhället har gjort fantastiska insatser, både i Sverige och på Balkan. Ibland har insatserna lett till bättre förutsättningar för tiggarna, men tyvärr har insatserna oftast inte lett till några långsiktiga resultat.

Vi har under flera år följt denna utsatta grupp nära och landat i att tiggeriet bör regleras, genom förbud eller tillståndsplikt eller något liknande. Motiven är följande:

1. Utanförskap. Att inte bidra till samhällsgemenskapen är förödande för självkänslan och vi ser hur personer som över tid ägnar sig åt tiggeri bara hamnar i ett befäst utanförskap vilket främjar ett parallellsamhälle.

2. Låsning till tiggarplatserna. Vi ser hur samma grupp människor reser fram och tillbaka mellan Sverige och Rumänien, en resa som kostar ungefär 3 000 kronor (en månadslön i Rumänien). För att tjäna ihop pengar till resorna, och behålla de tiggarplatser som fördelas inom familjen, släkt eller gruppen, måste man bevaka sin plats. Är man borta några månader säljs platsen till andra tiggare, eller hyrs ut genom en dagsavgift.

3. Stigmatisering. I Sverige hör vi ofta att de som tigger är romer och att de, på grund av historia och tradition, "behöver” tigga och därför diskriminerar vi dem genom ett förbud. Det innebär en nedlåtande hållning mot folkgruppen romer, som inte är ödesbestämda att tigga. Att säga att romer måste tigga för att överleva antyder att de inte klarar något annat.

4. Bristen på arbetskraft i Rumänien. Många företagsamma rumäner reser utomlands för att arbeta, och därför är enkla jobb i dag mycket lättare att få i Rumänien och Bulgarien än i Sverige. Man importerar arbetskraft från Vietnam, Ukraina och Indien. Miljontals romer (och rumäner) försörjer sig i sina hemländer. Faktum är att de som är verkligt diskriminerade och lever i riktig fattigdom aldrig har råd att komma till Sverige.

5. Stöd i hemlandet. Den rumänska arbetsförmedlingen erbjuder yrkeskurser med praktik och de som inte kan läsa och skriva kan gå en ”Andra chansen”-skola. Detta är ett sätt att förebygga att den unga generationen faller i föräldrarnas ”vi klarar oss utan skola”- mönster.

6. Negativa konsekvenser för familjerna. När föräldrarna är bortresta under långa perioder får det stora konsekvenser för både den personliga utvecklingen och skolgången. Barnen lämnas hemma med en äldre person som ibland får ta hand om barn från en hel släkt. Andra och tredje generationen ser vi på gatorna i Sverige nu. På härbärget i Jönköping var nästan hälften av 25 personer 18-25 år gamla. Några unga vuxna tjejer har blivit gravida på gatan utan att ha en stabil relation och prostituerar sig.

7. Lösdriveri och växande kriminalitet. Livet på gatan främjar prostitution och olaglig sysselsättning. Kvinnorna berättar hur män kommer förbi och lämnar adress och telefonnummer. Tiggarna vittnar om hur de dras in i nätverk för trafficking, och hur de erbjudits att resa till Sverige mot att avstå 50 procent av förtjänsten från tiggeri till chefen. Ofta har de lovats boende, men det visade sig vara tält i skogen eller husvagn utan dusch och toa. När pengarna i muggen minskar får man komplettera med butiksstölder eller annat. Svenska samordningsnummer används främst till svart bilförsäljning.

För att värna värdigheten hos den utsatta grupp som tigger i Sverige bör tiggeriet begränsas. Det är bara genom att vi är tydliga med att tiggeri inte är en långsiktig lösning, utan snarare något som förstör familjer, bidrar till ökad kriminalitet och tar bort människors värdighet, som vi kan åstadkomma en förändring på sikt.

Jonas Segersam, Kommunalråd (KD), Uppsala.
Eva Moberg, Kommun-politiker (KD), och mångårig föreståndare för Härbärge för EU-medborgare.

Tiggeriet behöver regleras

i Dagens Eko uttalar jag mig idag angående tiggeri. Det är en komplicerad och politiskt laddad fråga, men grundläggande handlar det om att hjälpa människor ur utanförskap och förnedring.

Jag skrev på den här bloggen om tiggeri förra gången 17/9 2017 "I Sverige tigger vi inte", med en travestering på Löfvens många utsagor om vad vi gör och inte gör i Sverige.

Redan i valrörelsen lanserade vi förslaget att införa tillståndsplikt för tiggeri i Uppsala. (se artikel i Uppsalatidningen)

På julafton förra året publicerades en artikel i UNT med rubriken "Tillståndsplikt för tiggeri är rätt" (se hela artikeln nedan). Vi motiverar där varför vi lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att reglera tiggeriet i Uppsala.

23 mars bifölls två motioner om tiggeri som jag varit med att underteckna. Ett om ett nationellt förbud, och ett som utgick från vår motion i Uppsala kommunfullmäktige med inriktning mot det förebyggande arbetet. Läs på vår Facebooksida - eller UNT:s rapport om att jag skulle ändrat åsikt.

Det är klart att min och partiets syn utvecklats på det här området. Viktiga delar i detta har varit de inspel jag fått av polisen när jag följt med ut på fältet, eller från Eva Moberg, föreståndare för härbärget för utsatta EU-medborgare i Uppsala och numera min ersättare i Kommunstyrelsen, samt från socialtjänsten och den nationelle EU-samordnaren.

Jag är övertygad om att ingen bör sitta över tid på gatan och tigga pengar, och därför behöver vi reglera den typen av verksamhet. För varje människas värdighet och självbild!

Se även nyhetsinslag på TV4: https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11997921

och i tidningen Dagen;

Vår artikel i UNT 181224
Tillstånsplikt för tiggeri är rätt
Högsta Förvaltningsdomstolen harkommit med ett utslag angående att ett tiggeriförbud i Vellinge kommun varit uppe till prövning. Rätten konstaterar att kommunerna har ”vittgående befogenheter att meddela lokala ordningsföreskrifter i vitt skilda ämnen”.
Vi kristdemokrater lanserade i valrörelsen förslaget att det införs tillståndsplikt för tiggeri i Uppsala, på utvalda platser där ordningen störs.
Utifrån perspektivet om en lokal ordningsstadga så finns det behov att reglera tiggeriet, då personer som tigger i många fall stör ordningen och blockerar utgångar och passager. För oss är det också viktigt att betona att vi inte tycker det är värdigt för någon människa i Uppsala att över tid sitta på gatan och tigga pengar.
För att komma tillrätta med tiggeriet som samhällsproblem behöver vi dels stärka det förebyggande arbetet för att motverka de bakomliggande orsakerna till att människor tigger.
Med utgångspunkt i den värdegrund som säger att man i första hand ska söka ett arbete och inte tigga pengar, är det också viktigt att arbeta för integration, och hitta en väg till arbetsmarknaden för personer som hamnat i tiggeri.
Tiggeriet har fått en förnyad roll i debatten under senare år då en stor mängd personer från företrädesvis Rumänien och Bulgarien sökt sig till Sverige för att ägna sig åt tiggeri. Inledningsvis var sympatin stor, både från det svenska folket och från myndigheterna. I Uppsala kommun fattades 2014 beslut om att inrätta ett härbärge för EU-migranter, något som under föregående mandatperiods vänsterstyre utökades till året-runt-öppet.
Insatserna som gjorts i Uppsala har förändrats över tid. Härbärget har flyttats och antal platser minskats och möjligheten för boende med barn begränsats såväl som tiden som satts till max tre månader. Fördelen med härbärget har varit att det blivit en kontaktyta till gruppen som gjort att kunskaperna och möjligheten till rätt insatser ökat.
Det utökade samarbetet mellan kommunen, polisen och civilsamhället har gjort Uppsala till ett nationellt föredöme.
Att det finns en rumänskspråkig samordnare anställd inom socialtjänsten i kommunen har nu gjort att vi kunnat samverka med myndigheter på Balkan och hjälpa företrädesvis barn tillbaka till en ordnad skolgång i hemlandet.
Det har tyvärr visat sig att tiggeriet i Uppsala och Sverige har flera baksidor. Det råder inget tvivel om att det finns kriminalitet kopplad till den utsatta gruppen, nätverk i hemlandet och Sverige som organiserar verksamheten, problem med koppleri, trafficking och människohandel, samt annan typ av kriminalitet. Därför är det så viktigt att stärka det förebyggande arbetet främst genom humanitära organisationer i EU-medborgarnas hemländer.
Vi tror att vi genom regleringar i den kommunala ordningsstadgan skulle kunna börja komma tillrätta med problemen med tiggeri i Uppsala.
Det hindrar inte att man fortsätter ett viktigt förebyggande arbete. Gågatan och andra områden centralt i Uppsala skulle kunna vara exempel på platser där man väljer att begränsa tiggeriet. Vi tycker inte att tiggarplatser i Uppsala ska fördelas i Rumänien och Bulgarien, utan i stället tas bort genom införande av tiggerifria platser, eller fördelas av kommunen efter ansökan om tillstånd att bedriva verksamheten.
Vi tycker också att man bör se över behovet av härbärgen så att det endast täcker de mest akuta behoven.
Dock bör man ta vara på möjligheten att använda lokalerna för andra ändamål, exempelvis som insatser för människor i andra utsatta situationer.
Vi föreslår därför i en motion till fullmäktige att kommunen utreder hur tiggeriet kan begränsas genom tiggerifria zoner, alternativt genom en tillståndsplikt för tiggeri på utsatta platser i Uppsala.
Vi vill också se över hur härbärget kan organiseras så att bara de mest utsatta personerna erbjuds ett tillfälligt boende i syfte att främst vintertid inte vara hänvisade till övernattning utomhus och i bilar.
Jonas Segersam, kommunalråd (KD)

I Sverige tigger vi inte

Rubriken är en liten travestering på statsministerns sätt att uttrycka vad vi i Sverige gör och inte gör (handskakningar och bussåkande etc). Men det ligger ändå något djupt i våra värderingar att man ska arbeta, göra rätt för sig, och inte sitta på gatan och tigga. Om det inte är absolut obetingad nöd - därför tycker också svenskar i allmänhet så synd om dem som nedlåter sig så djupt som till att sitta på gatan och fråga andra efter pengar.

Jag håller dock inte med Håkan Holmberg i UNT igår ("M borde hålla mot") som skriver att "Hemlösa och psykiskt sjuka kan hamna på gatan och för kortare eller längre tid hänvisas till att tigga." Ingen i Sverige hänvisas till att tigga. Vi har ett fungerande socialt skyddsnät som tillförsäkrar människor som är i allra störst nöd mat och bostad, även personer som inte är svenska medborgare! Förutsatt att de vill ha förstås. Både staten / kommunerna och fristående organisationer garanterar att ingen ska hänvisas till en tiggarmugg för sitt dagliga uppehälle.

Jag tycker det är problematiskt att människor under månad efter månad har som sin dagliga sysselsättning att sitta på tilldelade platser på Uppsalas gator och ägna sig åt tiggeri, i flera fall med barn närvarande (delvis eftersom vi i Uppsala kommun driver ett åretrunthärbärge för denna grupp). I Danmark har man sedan 1800-talet förbjudit tiggeri och sedan inte tagit bort förbudet som i Sverige (1964, enligt Dick Harrison på SVT). Därför tycker jag det finns en rimlighet i moderaternas förslag om förbud.

Samtidigt har vi som parti sagt att fattigdom kan vi inte kriminalisera, och inte hjälpsamhet heller för den delen. Dock tycker vi att man kan ha kommunala ordningsbestämmelser där man reglerar de problem som finns lokalt - i Uppsala skulle vi exempelvis kunna koppla detta till vårt lyckade projekt med kommunala trygghetsvakter!

I dag träffade vi i socialnämndspresidiet statens samordnare för socialt utsatta EU-medborgare Claes Ling-Vannerus. Det var väldigt intressant - han berättade bland annat om rättegången i Örebro Tingsrätt där han varit med och lyssnat på människor som berättar att de varit utsatta för människohandel och fått lämna i från sig det de tiggt ihop på gatan. Han hade också igår besökt Söderhamn där det finns ett stort läger med EU-medborgare som ägnar sig åt bärplockning. I och för sig inget fel i det, men det upprörande var under vilka förhållanden de lever där uppe i skogen.

  

Min uppfattning, att tiggeri bör motverkas (vem tycker för övrigt inte det), förstärktes av samtalet med samordnaren. Människor vi dagligen ser utanför vår ICA-butik är dubbelt utsatta. Dels utifrån en svår situation i hemlandet (framförallt med utanförskap och diskriminering), men ännu mer tragiskt blir det med tanke på att de luras till Sverige och hamnar i händerna på skrupellösa personer som utnyttjar deras utsatthet för att sko sig själva.

Jag fick lära mig att romer på balkan kan indelas i tre grupper. De som lever som vanliga medborgare i övrigt. De som lever fattigt men ändå relativt hyfsat, ofta med hus och TV etcetera - det är den gruppen som kommer till Sverige och tigger. Och de som lever under de allra svåraste förhållandena - personer som aldrig har ens chansen eller möjligheten att ta sig till Sverige.

Det är denna sista grupp som min vän och kollega Mikael Oscarsson valt att hjälpa genom att instifta insamlingen till "Petra-huset" efter hans bortgångna kära hustru Petra. I detta hus kommer de allra fattigaste barnen att kunna få mat och skolgång och möjlighet till en verklig skillnad i livet. Sådant borde vi stödja i stället för att acceptera eller till och med uppmuntra ett långvarigt utanförskap med tiggeri i Sverige. Ge gärna en gåva dit!