Rädda Tämnaren

Hur Tämnaren försvinner på 200 år (helt 600 år)

Ovanstående bild är hämtad från ett kandidatarbete (inom civilingenjörsprogrammet, miljö- och vattenteknik, Uppsala Universitet - i fulltext här) och visar hur Upplands största "egna" sjö Tämnaren (Mälaren delas ju med fler landskap) kommer att vara försvunnen inom några få sekler. Redan om 150-200 år kommer det bara att återstå en "vattenpuss" jämfört med dagens 33 hektar. Ju mer jag satt mig in i denna sak, desto mer alarmerande inser jag att situationen är!

Fråga på kommunfullmäktige

Denna fråga blev först mer tydlig för mig i samband med att jag, tillsammans med dåvarande ansvariga kommunalrådet Maria Gardfjell, tog emot föreningen Tämnarens vatten på Uppsala kommun 2015 (se min facebook och föreningens sida).

Maria Gardfjell talade då om (se UNT) att hon skulle jobba för att sjöns nivå skulle höjas vintertid (med ca 25 cm), men sedan dess har inget hänt genom Uppsala kommuns tillskyndan i alla fall.

Jag bestämde mig därför att skriva en motion som vi lämnade in från KD. Denna motion behandlades på det sista "riktiga" kommunfullmäktige innan Corona, och tack vare att Vänsterpartiet inte ville följa minoritetsstyrets linje att "besvara" motionen fanns ingen majoritet i fullmäktige mot att bifalla motionen utan frågan återremitterades.

I början av sommaren (16/6) höll Uppsala Vatten ett seminarium om frågan, antagligen med syfte att man nu ska kunna säga att frågan har fått en "fördjupad beredning" (§74 i KF:s protokoll från 200224). Jag ger mig dock inte så enkelt, och det hänger nu på (V) om vi ska kunna få igenom mitt förslag att Uppsala kommun tar ledartröjan i en räddningsaktion för sjön Tämnaren. Och miljöpartiet för den delen, inte minst med tanke på den höga svansföringen tidigare, borde ha intresse i denna fråga.

Varför rädda en sjö

Detta är egentligen inte någon särskilt politiskt laddad fråga, utan handlar om engagemang och ledarskap. Om ingen gör något, ja då kommer inte heller något att hända. Vad är egentligen en sjö - värd att engagera sig för?

Jag är själv smålänning, och bortskämd med att ha en god tillgång på sjöar (till hälften värmlänning, och samma sak gäller där). En av Smålands sjöar, Borlången, låg inom cykelavstånd från mitt barndomshem. Uppland, som är Sveriges yngsta landskap (steg upp ur havet efter senaste istiden för 10.000 år sedan och framåt), har betydligt färre med sjöar. Väldigt många av våra sjöar är dessutom slättsjöar som, liksom havet som dragit sig undan, tenderar att efterhand grundas ut och växa igen. En utveckling som accelererat i och med utdikningarna på 1800-1900-talen. Att Tämnaren är en slättsjö illustreras av en jämförelse med min barndomssjö Borlången. Den är tolv gånger så djup som Tämnaren, men bara en fjärdedel så stor.

Jag tycker det vore en otroligt stor förlust för Uppland att förlora vår största egna sjö, och därför behövs nu lite politiskt ledarskap för att få till stånd en förändring. Inte minst för alla som bor i området runt sjön (Harbo, Östervåla, Månkarbo och Nolmyra), men också för alla framtida naturvärden.

Just problemet med att ingen tar ansvar beskrevs 2019 i ett examensarbete vid Uppsala Universitet av Johanna Melin som hänvisade till "Aktörerna... har mer förväntningar på varandra än på sig själva", i forskningen beskrivet som "The Tragedy of the Commons".

Vad behöver göras

Grunden till problemen är den stora sänkningen av sjön med över en meter 1876. Näst sänkningen av Hjälmaren några år senare är det Sveriges största vattensänkningsföretag. Efter den senaste sänkningen på 50-talet har nu vattendjupet i sjön halverats!

Tämnarens sänkning 1876

Jag vägrar att acceptera en beskrivning av sjön som "en döende slättsjö" som en ledande tjänsteman i Uppsala kommun uttryckte det. Sjön har funnits där sedan istiden lämnade den efter sig och efter att under årtusenden ha funnits i vårt landskap så borde vi se till att den finns kvar även för kommande generationer.

Problemet idag består i att sjön är så grund (medeldjup 1,3m) att solljuset tränger ner till botten så att sjön helt enkelt växer igen. I kombination med rådande vattendom, som är väldigt svår att ändra, och läckage av näringsämnen från kringliggande lantbruk så är framtiden för sjön helt enkelt ohållbar.

Vad kommer ske

Det är som sagt nu upp till Vänsterpartiet att visa om de är ett oppositionsparti att räkna med, som när frågan senast behandlades i fullmäktige i februari, eller om de efter det senaste budgetutspelet nu mer ska ses som ett samarbetsparti med den styrande minoriteten.

Det är gott och väl som sägs i svaret till motionen att man nu kommer (med stöd från Länsstyrelsen) ta fram en landskapsanalys av Tämnarens avrinningsområde. Här ska återigen föreningen Tämnarens Vatten ha all heder av engagemang som lett fram till denna åtgärd. Förhoppningsvis kan den analysen leda till att vissa åtgärder för att förbättra våtmarker och magasin i området så att sjön får en jämnare tillrinning. Men det löser inte huvudproblemet, vad jag kan förstå.

En viktig fråga som jag uttryckligen nämner i min motion är behovet av att höja vattennivån, och det förstår jag också att det inte är så enkelt. Men jag skulle säga att den egentliga poängen i min motion snarare ligger i formuleringen "säkra sjöns framtida överlevnad". Uppsala kommun har här en nyckelroll. Tyvärr har ansvaret inom kommunen överlåtits på den aktör som idag har intressen och förvaltning av sjön i och med att vi hämtar 20% av kommunens dricksvatten därifrån, nämligen Uppsala Vatten och Avfall AB. Det är ett helägt kommunalt bolag, men bolaget kan ju inte få ansvaret för naturvård, fysisk planering och infrastruktur - en sjös överlevnad är definitivt större. Frågan om Uppsalas dricksvatten är en annan, och har egentligen bara på marginalen att göra med Tämnarens framtid. Däremot är det Uppsala såsom kommun som i samarbete med Tierp och Heby kommuner måste driva på för att få en hållbar och långsiktig lösning till stånd. Det är just det jag efterlyser, och därför hoppas jag att motionen kan bifallas när den kommer upp under hösten.

En höjning inte dramatisk

(Uppdatering 2020-08-03)

UNT rapporterar i dagens nummer om saken (se länk) - och lägger fokus på just höjningen av sjön. Det kan därför vara på sin plats att här visa en bild som finns i Johanna Melins examensarbete som visar att det inte är några stora arealer det är fråga om.

Höjning av nivån med 25, 50 och 100 cm (mörkblått, grönt respektive rött)

I vilket fall som helst inte vid en höjning med 25 - 50 cm (mörkblått och grönt). Vid 1 m (rött) är det lite större områden det är fråga om, men ändå något jag tycker man måste överväga om man vill ha kvar sjön. Jämför bilden längre upp från 1876 då sjön var nästan 10 km2 större än idag!

Majoritet för bättre välfärd

Ändringsbudget som gick igenom från M V C och KD

Igår på kommunstyrelsen blev minoritetsstyret överkörda när det gäller vårt förslag om mer pengar till välfärden. Jag skrev om detta redan i mitt inlägg från 1/3.

Minoritetsstyre ger osäkerhet

Kontentan av beslutet är att Uppsala nu satsar 45 miljoner av de 117 vi fått tilldelade genom uppgörelsen mellan M KD V i riksdagen om 7,5 miljarder till kommunerna. Slutligt beslut ska fattas i fullmäktige - vi får se om det börjar bli ett mönster att styret (S L MP) kommer försöka styra genom minoritetsåterremiss - det enda de helt säkert kan få igenom i fullmäktige eftersom det kräver bara 1/3 av rösterna. Förra fullmäktige agerade man så när det gällde vår motion om att rädda Tämnaren.

För knappt ett år sedan fattades ett liknande beslut om ändringsbudget där vi också körde över styret. Den gången fick vi 77 miljoner mer från staten efter att M / KD -budgeten 2019 hade vunnit majoritet i riksdagen. Och vi kom överens med Vänsterpartiet att flytta 10 mnkr från utbildningsnämnden till äldrenämnden.

Den här gången hade styret inga egna idéer, och blev sura för att vi var så snabba att lansera våra. Jag påpekade det jag tidigare sagt att L och MP är välkomna att bilda en stabil majoritet med oss i M C KD - vilket skulle göra att vi slapp sådana här överraskningar. Det är ju inte vi i "oppositionsmajoriteten" som är orsaken till att det blir instabilt, utan att partier väljer gå in i ett minoritetsstyre som inte har stöd för sin politik.

Se artikel i UNT

Andra överraskningar

När det gäller övriga ärenden fick vi också stöd för den motion som vi lagt gemensamt V och KD, om bättre tillgänglighet för badplatser för funktionsnedsatta. Den ska gå vidare till fullmäktige för beslut. Även en motion från vänsterpartiet om satsning på elevhälsa i syfte att förebygga stress var på vippen att gå igenom, men den politiske vilden Stefan Hanna röstade för avslag, och därmed föll den i kommunstyrelsen. I kommunfullmäktige har dock inte Stefan något parti på sin sida, och motionen kommer därför sannolikt att bifallas där.

Ett förslag jag lagt om att skriva till staten och klaga över 7 uteblivna miljoner kronor från Migrationsverket fick också enigt bifall i kommunstyrelsen, kanske inte så stor överraskning eftersom jag hoppades att det inte skulle vara så kontroversiellt (se Upplandsradion)

Vad vi inte fick igenom

Vi lyckades från oppositionen inte få igenom vårt förslag att stoppa spårvägen i centrum (som jag skrev om i mitt förra inlägg), utan linjedragningen och ansökan om stadsmiljömedel från staten för spårväg röstades igenom i kommunstyrelsen med minsta möjliga marginal (av S L MP med stöd av V).

Vi fick heller inte igenom min motion att begränsa tiggeriet genom ett förbud eller en reglering, men vi la ett gemensamt yrkande med moderaterna om att införa tiggeriförbud i hela kommunen.

En motion från Sarah Havneraas om belysning på bemärkansvärda byggnader i Uppsala bifölls inte heller, även om det sägs att en del arbete pågår på området.

Vi sa också tydligt nej till förslaget om satsningen om 53 miljoner till parker runt Fyrisån - trots att man varken löst frågorna om parkering, förskola, Ulleråkersområdet, båttrafiken eller evenemangsytorna i området först. (se UNT)


Summa summarum kan man ändå säga att vi fick igenom ganska mycket på kommunstyrelsen, och i de fall vi inte fick majoritet nu har vi ändå lyckats påvisa konstigheterna i styrets linje!

Sju motioner inlämnade

På veckans kommunfullmäktige lämnade jag in sju (7) motioner som alla är förslag och idéer som jag samlat på mig under sommaren. Vi bjuder Uppsala kommun på dem!

Ämnena är av varierande slag – trygghetsboenden, kvalitetsarbete, marknadsföring av Uppsala, lantbruksbostäder, Stabby trädgårdsstad, Arlandaregionen och kulturtolkar.

I korthet innebär förslagen följande:

Trygghetsboende är en form av boende för äldre där man utifrån vissa kriterier om tillgänglighet etc kan bistå med en värd/värdinna i boendet för kommunala medel. Vi kristdemokrater anser att kommunen bör vara betydligt mer aktiv för att det ska byggas nya trygghetsboenden, och för den delen seniorboenden och vårdboenden i Uppsala.

När det gäller kvalitetsarbetet har vi ett förslag att kommunen borde inventera alla de misstag och fel som begåtts från kommunens sida i syfte att utveckla kvaliteten på den kommunala servicen.  Det kan ske exempelvis genom enkäter till medborgare och företagare.

Vi tycker att Uppsala kan marknadsföras bättre genom att lyfta fram bemärkta och kända Uppsalabor, exempelvis på Resecentrum. På Arlanda gör man på ett liknande sätt när det gäller Stockholmare.

LRF har tillsammans med SKL under sommaren lanserat en ny avtalsform för att frigöra bostäder på lantbruksfastigheter för nyanlända. Vi tycker kommunen borde använda sig av denna modell för att få fler boenden för alla som kan behöva det på landsbygden i Uppsala kommun.

Vallentuna, Upplands Väsby, Knivsta och Sigtuna kommuner ingår tillsammans med Swedavia i Arlandaregionen. Vi tycker att även Uppsala kommun borde ansöka om medlemskap i detta nätverk, eftersom vi är en så viktig del för kommunikationerna och arbetskraftsunderlaget till Arlanda.

Vi har ett omfattande förslag för att bygga Stabby Trädgårdsstad i södra delen av Stabbyfälten. På det sättet kan vi hindra exploatering av fälten, samtidigt som vi ger Uppsalafamiljer ett attraktivt och billigt egnahemsboende i centrala Uppsala. Motionen kan läsas på följande länk  Bilden ovan visar förslaget från Gröna Sköna Stabby om Uppsala Wide Park - en idé som passar väl tillsammans med vårt förslag för egnahemsområde mellan Berthåga och Rickomberga.

Kulturtolkar slutligen är ett sätt att anställa personer som idag kanske står utanför arbetsmarknaden, men som kan bidra i exempelvis förskola och skola med kulturell kompetens när det gäller kommunikationer med nyanlända och grupper med en annan kulturell bakgrund. På många andra håll i landet finns goda exempel på detta område.

Nu väntar vi bara på att den rödgröna majoriteten kommer ta till sig våra förslag så vi kan få en positiv förändring på många områden!

Se även Gröna Sköna Stabby på Facebook!

Och SVT som har en nyhetsartikel - och ett inslag med mig på ABC-nyheterna,
samt Luthagsnytt

Bättre migrationspolitik

I Dagen berättar Mimmi Westerlund som jag jobbar med i Uppsala kommun om den motion vi lämnat till Kristdemokraternas riksting om att förbättra partiets migrationspolitik.


Jag tycker det är tråkigt med den kritik som framkommit internt mot den linje som partiet framgångsrikt drivit de senaste åren. En politik med både hjärta och hjärna. Vi behöver förkorta asylprocessen, förbättra det gemensamma mottagandet i EU och fortsätta att ta bort uppenbara skevheter i det svenska flyktingmottagandet.


Så här säger några av oss undertecknare om motionen:

- Jag tycker det är viktigt att vi lyfter denna fråga ur olika perspektiv, vilket vi nu kommer göra på det riksting som hålls i Uppsala senare i år, säger Jonas Segersam, kommunalråd i Uppsala och en av motionärerna

- Vi visar genom motionen hur vi måste möta den berättigade oro från många människor i Sverige över bristerna i tillgång på bostäder och välfärd, tillägger Carl-Johan Schiller, kommunalråd i Lidingö

Torsten Elofsson, också motionär och partiets ordförande i Malmö fortsätter:

- Partiet behöver bli tydligare med att vi har en politik på migrationsområdet med både hjärta och hjärna, vilket inte minst utmaningarna i Malmö visar behövs.

- Det är dags för en progressiv migrationspolitik med framtiden i fokus, inte en orealistisk politik som inte stämmer överens med nya förutsättningar i omvärlden avslutar Eric Dicksson, ordförande för KD Kalmar.

Här kan du även läsa motionen i sin helhet:

Motion om partiets migrationspolitik

Sedan flyktingvågen hösten 2015 har svensk migrationspolitik ställts på ända. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har som regering föreslagit restriktioner för invandringen som får de Sverigedemokratiska förslagen från innan valet att blekna. Det blev uppenbart för alla att Sverige inte kan föra en isolerad migrationspolitik utan i stället måste samverka med EU så länge vi ingår i Schengensamarbetet.

KD driver på, med hjärta och hjärna
Kristdemokraterna har varit pådrivande för att få en förändring till stånd. På samma sätt som Alf Svensson på sin tid, mot den rådande synen, ifrågasatte skevheterna i sjukförsäkringssystemet, så lämnade partiet under Göran Hägglund (december 2014) förslag på förändringar av migrationspolitiken, som numera även övriga partier anslutit sig till. Det gäller tillfälliga uppehållstillstånd, starkare försörjningskrav kopplat till lägre bidrag och klassning av säkra länder för att underlätta migrationsprocessen. Partiets roll som föregångare har fortsatt under Ebba Busch Thors partiledarskap. Kristdemokraterna har omfamnat en politik med både hjärta och hjärna, som medelväg mellan två extremer. Å ena sidan en politik med bara hjärta där en del tror att Sverige har nästan obegränsade möjligheter att ta emot flyktingar, och å andra sidan en politik med bara hjärna, ibland kopplat till ett stenhjärta, som säger nej till alla människor som har behov av hjälp och en fristad.

Genom migrationsöverenskommelsen i oktober 2015 kommer förutom att de nyss nämnda KD-förslagen genomförs även en del uppenbara fel att rättas till. Ett exempel är att föräldrar som kommer till Sverige med barn i 5-6-årsåldern har fått föräldrapenning lika lång tid som i Sverige nyfödda barn. Ett annat att personer som fått beslut om av- eller utvisning inte längre kan bo kvar i sitt anläggningsboende.

Förkorta asylprocessen
Den första punkten i överenskommelsen gäller att förkorta tiden för asylprocessen. Vi har i Sverige haft en ohållbar situation där vi velat värna en rättssäker möjlighet för asyl, men detta system har inneburit på tok för långa handläggningstider. Dessutom har man, vid händelse av negativt besked efter prövning i alla rättsliga instanser, bara kunnat gå under jorden. Efter att fyra år har gått sedan första ansökan har man kunnat påbörja hela processen från början igen. Det finns exempel på familjer som levt i Sverige över 10 år och fått uppleva avslag på avslag men ändå stannar kvar trots nästan obefintliga utsikter att beviljas uppehållstillstånd. Gratis skolgång och sjukvård för personer som uppehåller sig illegalt i landet blir en sorglig illustration på det svenska migrationssystemets misslyckande. I princip är även de generösa reglerna tillämpliga för utvisade brottslingar som illegalt återvänt till Sverige.

En annan illustration på misslyckandet är när det snarare är en regel än ett undantag att asylsökande undanhåller de identitets- och resehandlingar man använt för att ta sig till Sverige, eller att man uppenbart missleder när det gäller sin ålder eller ursprung. Ännu allvarligare är det när personer med en kriminell bakgrund kortsluter det svenska mottagningssystemet. Det förekommer att vissa personer, många gånger med multipla identiteter, erhåller bidrag från olika håll. Det finns till och med en risk att det blir förövarna och inte offren som blir de som erhåller svenskt uppehållstillstånd.

Prövningen måste rimligen ske utanför Sveriges gränser, och om så inte är möjligt i anslutning till gränsen. Vi måste intensifiera våra ansträngningar att bilda opinion i resten av Europa så att vi inom hela unionen kan hjälpa dem som flyr undan krig och nöd från exempelvis Mellanöstern. Skulle övriga EU-länder ta emot bara en bråkdel av Sveriges mottagande skulle vi kunna göra stora insatser för många människor.

Värna välfärden
Sverige är ett rikt land som på många sätt kommit långt i utvecklingen. Vårt välfärdssystem har varit framgångsrikt och bidragit till att vi är ett av världens mest välmående länder, och för det ska vi vara tacksamma. Men tider förändras och idag ser vi att debatten om migrationspolitik har hamnat i ett läge där flyktingmottagandet sätts mot just vår gemensamma välfärd. Är det på grund av en inbyggd ovilja att hjälpa människor som flyr krig och förtryck, eller finns svaret någon annanstans?

Utgångspunkten i denna fråga måste vara att vilja hjälpa utsatta så gott man kan, men detta samtidigt som vi upprätthåller samhällskontraktet mellan det offentliga och skattebetalarna. När människor som betalat skatt i hela sina vuxna liv (i ett av världens högst beskattade länder) inte längre upplever att de får den välfärd som de förväntar utan möts av stängda vårdavdelningar, långa köer och undermålig skola, ja då kan solidariteten i samhället komma att försvinna.

Förståelse för människors naturliga reaktioner
När människor upplever orättvisor i att en del särbehandlas och gynnas skapas splittringar mellan ett ”vi och dem”. Människor som betalat skatt, arbetat, sparat och deltagit i samhällsbygget ser plötsligt att andra människor som inte gjort något av detta plötsligt får gratis bostäder med högre standard än de själva, får bidrag och stöd utan att behöva arbeta. Sådant försämrar skattemoralen och välviljan.

Detta väcker oundvikligen en hel rad så kallade rättvisefrågor att ta ställning till, där det i dagsläget endast finns två destruktiva sidor i svensk politik. Den ena sidan ställer ultimatum och menar att välfärden bara räcker åt en grupp i taget – att ta emot asylsökande över huvud taget blir ett hot mot de svenska pensionärerna. Den andra sidan menar att välfärden gott räcker åt alla och att det egentligen bara sitter i (o)viljan att hjälpa sin nästa.

Kristdemokraterna måste vara ett parti med ett längre perspektiv, som inte faller för frestelsen att köra i något av de två diken som finns.

Utmaningar mot samhällskontraktet
I en färsk kartläggning signerad Dagens Nyheter (5/2-17) visas att bristen på intensivvårdsplatser för barn är akut i hela landet. Det innebär att svårt sjuka barn skickas utomlands då en fjärdedel av de få platser som finns hemma är stängda.[1] I norra delar av Sverige läggs BB ner och mammor tvingas i vissa fall att föda i bilen.[2]  I Härnösand har patienter till Folktandvården väntat i upp till fem år för en vanlig undersökning. 2012 avsattes 70 timmar till asyltandvård, i januari 2017 var det 989 timmar vilket motsvarar fyra timmar om dagen.[3]

Om man inte är personligen drabbad av nedskärningarna är det lätt att ha åsikter om att välfärden ska räcka till alla, och även ännu fler. Faktum kvarstår att den inte gör det.

En annan rättvisefråga är den om bostäder - att det råder bostadsbrist i Sverige, och främst i städerna, är det ingen tvekan om. Varje år läser vi tidningarna om studenter som tvingas bo i tält eller på vandrarhem i väntan på att en möjlighet ska dyka upp. Många föräldrar uppmanar sina barn att ställa sig i kommunens bostadskö redan från 16 års ålder, men när de vill flytta hemifrån saknas det ändå flera år för att få ett kontrakt. Detta samtidigt som kommunala bostadsbolag tar stora andelar av hyresbeståndet i anspråk när de (enligt nya bosättningslagen) bistår med bostäder till nyanlända.[4]

Att öka välfärdens kapacitet är ett långsiktigt projekt
Den som söker asyl och som så småningom får beviljat uppehållstillstånd blir under den första tiden beroende av det svenska välfärdssystemet. I snitt tar det sju år för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta sker samtidigt som den genomsnittliga handläggningstiden för asylprövning fördubblats. De som sökte asyl 2015 kommer i många fall vänta till i år.

2015 ansökte 162 877 personer om asyl i Sverige, och efter åtstramningarna vintern 2015/16 sjönk siffran drastiskt till 28 939 personer förra året. Antalet inskrivna i Migrationsverkets system var i februari 2017 115 360 personer, varav 60.000 bor i anläggningsboende (ABO) och drygt 30.000 bor i eget boende (EBO). Drygt 22.000 bor i övrigt boende.

Att just denna process (handläggning, beslut, integrering) är så utdragen är en starkt bidragande faktor till att kostnader skenar och välfärden begränsas.

Vi anser att Kristdemokraterna måste driva på för att få till en hållbar lösning för den svenska migrations- och välfärdspolitiken.

Vi föreslår därför rikstinget besluta

Att Kristdemokraterna verkar för en fungerande fördelning inom EU av hur många asylsökande som kan tas emot

Att Kristdemokraterna på olika sätt verkar för att öka asylmottagandet i övrigt inom EU och på så sätt solidariskt avlasta det stora ansvar som Sverige hittills tagit

Att Kristdemokraterna verkar för att möjliggöra snabb asylprövning i speciella stationer utomlands eller vid gränsen där besked ges och kan verkställas direkt, både vid avslag och beviljande

Att Kristdemokraterna verkar för att ett avlägsnande från Sverige ska ske så snart som möjligt efter lagakraftvunnet avslag på en asylansökan

Att Kristdemokraterna verkar för att rätt till skolgång, försörjningsstöd och bostadsbidrag ska upphöra vid lagakraftvunnet avslag på asylansökan, varefter endast i princip akutsjukvård ska erbjudas

Att Kristdemokraterna verkar för att inga offentliga ekonomiska bidrag ska utbetalas till den som uppehåller sig illegalt i Sverige

Att Kristdemokraterna verkar för att modellen med EBO reformeras för att beivra missbruk i form av exempelvis fiktiva mantalsskrivningar

Att Kristdemokraterna verkar för att Sverige inför ett utökat kvotsystem för asylflyktingar där ansökan sker på plats i hemlandet eller i ett grannland och gärna i samverkan med UNHCR, istället för vid rikets gräns

Att Kristdemokraterna verkar för att socialförsäkringsförmåner i första hand ska vara reserverade för personer som skattat i Sverige under två år, svenska medborgare samt EU-medborgare med rätt att vistas i landet

Att Kristdemokraterna verkar för att personer som begår brott och döms till allvarligare påföljd (som fängelse) under asylprocessen ges avslag på sin asylansökan

Att Kristdemokraterna verkar för att möjligheten till anhöriginvandring ska begränsas till de som ordnat egen försörjning, med undantag för nära familj i form av gifta makar och barn under 18 år

Att Kristdemokraterna verkar för att tiden från det att en asylansökan görs till dess att nästa kan göras utökas från dagens 4 år till 8 år.

 

Jonas Segersam, KD Uppsala
Mimmi Westerlund, KD Uppsala
Carl-Johan Schiller, KD Lidingö
Daniel Wall Andersson, KD Uppsala
Felicia Sundmark, KD Uppsala
Torsten Elofsson, KD Malmö
Jonatan Hedin, KD Södermalm
Hugo Fievét, KD Hägersten
Eric Dicksson, KD Kalmar
Alexander Krasnov, KD Kalmar
Stefan Svanström, KD Stockholm

Bo Engström, KD Malmö
Robin Persson, KD Malmö
Ardavan Khoshnood, KD Malmö

---

[1] https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiEoqClmfvRAhVLD5oKHVhECTEQqOcBCBowAA&url=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fsthlm%2Fsvart-sjuka-barn-drabbas-av-brist-pa-vardplatser%2F&usg=AFQjCNE2u4-yc2LFp7ydEgVi4x0RgbMxQg&sig2=Lagkq1DU8y5Gi3y3sCcudA&bvm=bv.146094739,d.bGs

[2] http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/kurs-i-bilforlossning-da-bb-i-solleftea-stanger/

[3] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/langa-koer-hos-folktandvarden

[4] https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Fokusomraden/Bosattningslagen.html

Utveckla utelivet i Uppsala

Igår provade jag hamburgarna på Dylan´s grill - här tillsammans med ägaren Dylan i Librobäck. Hans hamburgare har placerat uteköket som nummer ett på Tripadvisors ranking över matställen i staden (!) Och det är naturligtvis spännande med nya idéer för maten!

Vi behöver utveckla utelivet i Uppsala och därför skrev jag en motion om att förbättra för gatumat-serveringen i Uppsala.

Orientering och tramp

Den senaste veckan har det blivit tre orienteringsturer för min del, samt en hel del promenader och springturer med mera. Stort tack till Hittaut.nu och Tappatrampet!

Hitta-ut - kartan fick vi i våras, men det är alltså först nu jag har tid att uppsöka alla trevliga kontroller som finns placerade runt Uppsala. Man har chans att vinna priser, men det bästa med det hela är förstås anledningen att komma ut i skog och mark! På fotot nedan syns jag och dottern Lia när vi hela familjen var uppe på Sunnerstaåsen i lördags och tog de kontrollerna som finns placerade där. En trevlig promenad, och fantastisk fin natur Uppsala har med åsen och Årike fyris. Det hela avslutades med lördagsgodiset på en brygga nere vid Fyrisån.


Sedan när Tappatrampet började i torsdags så fick jag plötsligt chansen att se också hur många steg varje tur blir. Kom fram till att torsdagens orienteringstur i Sävja / Lunsen-skogen resulterade i drygt 14.000 steg. Det är vårt Föräldrakooperativ, Ekoxen som med sina 13 dagmammor och så jag då som ordförande som deltar, uppdelade i tre lag.

Gå gärna in på Hitta ut och ta ut en karta den som inte gjort det. Om inte annat så för att upptäcka några av Uppsalas smultronställen innan oktober månad är slut!