I UNT skriver jag idag om hur sossarna fortsätter fiffla och trixa för att behålla makten - denna gång genom att utöka antal kommunalråd för majoriteten. Ett agerande som skapar en kultur som sprider sig i kommunorganisationen där kommunala pengar plötsligt blir mindre värda än andra, och riskerar rinna iväg till korruption vilket vi sett exempel på inom kultursektorn (UKK och Stadsteatern), fastighetsverksamheten, äldreomsorgen och stadsbyggnadsförvaltningen inte minst (med spårväg, simhall i Gottsunda och andra skrytprojekt).
Här är texten:
Sossarnas fifflande fortsätter
Nu har den nya vänstermajoriteten i Uppsala kommun tillträtt. Jag får gratulera Erik Pelling och Socialdemokraterna till att för tredje gången ha lyckats lura över ett borgerligt parti för att trygga sitt socialdemokratiska maktinnehav. Men manövern ger även denna gång en bitter eftersmak.
När Erik Pelling kontaktade mig efter valet beskrev jag de två senaste makttillträdena 2018 och 2022 som ”ovärdiga”. Genom fiffel och båg och falsk marknadsföring beskrevs uppgörelserna i förskönande ordalag, trots att beslut som genomdrevs båda gångerna slutade i upphävande av domstol.
2018 sattes Vänsterpartiet i ett slags låtsasopposition, och tilldelades för detta tredje-vice-ordförande–poster som senare visade sig vara olagliga. Detta för att Mohamad Hassan och Liberalerna skulle kunna få med samma förnedringsparagraf av V som C och L genomdrivit i januariöverenskommelsen på riksnivå.
2022 var det Stefan Hanna och Utvecklingspartiet som tillträdde under en charad av att ”vi tillsätter bara fyra kommunalråd”, fast två personer till blev heltidsarvoderade (Just nämnde Stefan Hanna, men även Hanna Viktoria Mörck, V), något som sedan fick ändras. När inte kommunstyrelsen valdes enligt styrets önskemål så utökade man den dessutom med en ytterligare ledamot, ett beslut som också upphävdes av domstol.
Nu får vi tack och lov ett majoritetsstyre, men inte utan att pengarna ännu en gång rullar – antalet kommunalråd har utökats med 1-3 personer beroende på hur man räknar.
Den här typen av ovärdiga trixande och fixande skapar en kultur i kommunen som säger att man gärna kan slira på både sanning och ekonomi. Tyvärr blir det till en mycket hög kostnad för Uppsalaborna, både ekonomiskt och moraliskt.
Inom kultursektorn har vi två exempel i närtid vad detta trixande kan leda till – projektledaren som UNT skrivit om som skulle varnats för felsteg inom kulturförvaltningen men i stället fick nytt jobb på UKK, och den mycket större skandalen inom Uppsala Stadsteater där VD:n tilläts öppna plånboken och driva verksamheten med underskott (genom att bland annat anställa sin man) vilket lett till budgetöverskridanden på många 10-tals miljoner kronor.
Problemet är att kommunala pengar ges ett lägre värde än andra pengar. Det är skrämmande vad detta kan komma att leda till i det stora spårvägsprojektet som ligger framför oss. Vad bristande projektledning kan leda till ser vi exempel på i Ulleråkersprojektet som UNT nyligen visat. Det utmynnar där i en stämning från NCC på 47 miljoner kronor. Vi har också misshushållningen på Skarholmen och Samariterhemmet i färskt minne.
Det går att göra en lång lista på slöseriprojekt i kommunen – en ny simhall i Gottsunda för 600 miljoner kronor när man skulle kunnat renovera den gamla är det kanske tydligaste exemplet (förutom spårvägen). Ansökan om kulturhuvudstad hade varit en sak, men när man inte fick igenom det så fortsatte pengarna att flöda i form av kulturlyftet – med upplägget för den av UNT granskade korruptionen inom kulturförvaltningen.
Uppsala hade behövt ett nytt styre, inte minst för att städa undan en del av den osunda kultur som uppstår bara av det faktum att samma personer styr över tid och blir mer och mer identifierade med förvaltningen. Och framför allt för att stävja den kultur som kännetecknat de socialdemokratiska styrena med fixande och trixande som gör att pengarna rullar.
När ett styre bygger på att man kan tillträda genom att ge poster, löner, och tjänster till sina samarbetspartner, ja då är risken stor att denna kultur sprider sig även till resten av organisationen.
Makten är livsnerven för Socialdemokraterna – men den är också något som korrumperar. Vi kommer att bedriva en granskande och kritisk opposition även framöver och nagelfara alla brister som finns i denna makthegemoni. För Kristdemokraterna är det sanningen, ärligheten och ett sunt hushållande med skattemedlen som är ledstjärnan i politiken.
Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar