Både nedför och uppför
Nu har jag levt ett halvsekel, och kommit in på "döhalvan" som en morbror till mig uttryckte det när han fyllde 50 för många år sedan. "Efter 50 går det bara utför!" blev min kollega Fredrik Ahlstedt citerad på i intervjun i UNT (se nedan), och sedan ett par dagar känner jag ryggskottet sätta in.
Intervjun i Upsala Nya Tidning (och Enköpingsposten) på min 50årsdag
Men med den något negativa inledningen vill jag ändå säga att 50-årsfirandet varit väldigt fint, en fantastisk upplevelse. Jag håller inte med om att det går nedför (därav att jag hytte med fingret mot Fredrik), utan jag tycker varje ålder har sin tjusning.
Jag vill också med denna sammanfattning av mitt firande TACKA alla fantastiska människor för alla glada tillrop, gillamarkeringar, hälsningar och uppvaktningar i samband med min stora dag!
Förskottsfirande på Alla Helgons Dag
Firandet inleddes med en mottagning och middag på Diakonistiftelsen Samariterhemmet, där direktor Erik Eckerdal berättade lite om Ebba Boströms livsverk och historien bakom Samariterhemmet.
Min inbjudan till festen, notera den vackra nationalromantiska byggnaden från 1918
Jag fyller ju egentligen 9/11 men på grund av rikstinget den helgen fick jag flytta fram firandet. Mottagningen inleddes med sång av Schola Cantorum som bland annat, helt utan min inblandning, framförde Nordisk Studentsång, "Framåt, framåt på ljusets bana" - en sång som jag sjöng flitigt under min studenttid när vi grundade sällskapet KFV (Karl Filip av Vasa).
Det var så trevligt med alla gäster som kom. Jag är inte så bra på att planera och bjuda in, så de som jag fick tag på kom - men det var många tillresande från hela Sverige och Norge, och ett par i släkten som faktiskt var i Uppsala för första gången.
Det var så trevligt med alla gäster som kom. Jag är inte så bra på att planera och bjuda in, så de som jag fick tag på kom - men det var många tillresande från hela Sverige och Norge, och ett par i släkten som faktiskt var i Uppsala för första gången.
Kvintett ur Schola Cantorum, domkyrkans ungdomskör med en av döttrarna
Stadsvandring
Under pausen mellan mottagning och middag tog jag med de gäster som önskade på en stadsvandring igenom Uppsala, där jag berättade om kända Uppsala-profiler. Det var en magisk upplevelse att vandra igenom Uppsala gamla kyrkogård på Alla Helgons Dag med alla ljus tända. På vägen dit hann vi med Fadimes plats, domkyrkan med Carl von Linné, Olof Rudbeck (som ledde släckningsarbetena vid branden 1702) och heliga Birgitta. På kyrkogården berättade jag om Anton Nicklas Sundberg, Ebba Boström, grundaren av Diakonistiftelsen Samariterhemmet, Sven Arrhenius, Dag och Hjalmar Hammarskjöld, Gapminders grundare Hans Rosling och Gustaf Fröding. På vägen tillbaka passerade vi Pelle Svanslös och Gösta Knutsons Åsgränd, samt Grottan, värmestuga för hemlösa som ligger i Carolinabacken. I stället för gåvor hänvisade jag till just föreningen Hjälp till Behövande som driver Grottan, samt nattvandrare och soppkök i Gottsunda med mera. (Ge gärna en gåva till Föreningen HTB, bankgiro 830-6805 eller Swish 1236649552)
Ärkebiskop Anton Nicklas Sundbergs gravsten
Anton Nicklas Sundberg, ärkebiskop mellan 1870-1900 har många roliga historier berättade om sig. En gång när han missade tåget sades han ha utbrustit: "Där gick tåget åt helvete, och jag som skulle med". Vid stadsbranden i Karlstad 1867 när han var biskop där beskrev Gustaf Fröding tillståndet på följande sätt: "Landshövdingen grät och bad, men biskopen svor och släckte".
Firande på rikstinget
Nu kan man tycka att det kunde räcka med firande. Men jag fick ju tillbringa själva dagen på KD:s riksting uppe i Umeå. Det blev också där så många gratulationer och hurrarop. Jag kunde börja lördagen och gå och hämta tidningen Dagen i deras monter, där ett porträtt med mig var publicerat.
50-årsporträtt i tidningen Dagen
Så fortsatte det när jag gick upp i talarstolen för att hålla mitt anförande å Uppsala-delegationens vägnar under debatten om partistyrelsens proposition om integrationspolitiken och ordförande Magnus Berntsson från Göteborg passade på att utbringa ett fyrfaldigt leve för mig. På kvällen under rikstingsfesten stämde Uppsaladelegationen upp Ja må han leva med hela salen, och utbringade Hurra-rop. Så kom Ebba och gratulerade och vi passade på att fota oss med hela gänget.
Ebba och Uppsaladelegationen gratulerade på rikstingsfesten
Så det blev sannerligen ett minnesrikt firande. Till och med i debatt om tiggeriet i SVT inledde Linda Linarve med att gratulera mig.
Jag avslutar mitt tack här med en klassisk bild - motsvarande den jag la ut redan på min 40-årsdag för 10 år sedan. Än en gång STORT TACK!
Blomsterfotot
Komplettering någon vecka senare:
Gratulation på kommunstyrelsen
Så tänkte jag att äntligen var det flera veckor långa firandet över, men tji fick jag. Till min överraskning plockade även ordförande i Utbildningsnämnden (där jag är vice ordförande) Helena Hedman Skoglund (L) fram en blomma följande dag, och även där bjöds på tårta. Den finaste hittills måste jag säga, och godaste (förutom alla "riktiga", hemgjorda tårtor som min fru gjort).
Min uttydning är att man tar alla chanser att fira och lätta upp den mörka tunga månaden november. Så då kanske jag kunde bidra lite med en anledning.
Så än en gång tack - alla ni som gratulerat och firat - ni är fantastiska!
Utbildningsnämndens presidium Ulrik W (S), Hanna M (V), jag och Helena H S (L)
Bästa tårtan med riksvapnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar