Sommaren har för mig varit präglad av att vi fått barn. Men jag har också hunnit med ett bröllop och en begravning. Och därmed haft kontakt med alla KD (KDS) partiledare utom en, Göran Hägglund.
Bröllop för Mikael och Natalie
Igår hade vi glädjen att få vara med och gratulera och fira Mikael Oscarsson, KD Uppsalas riksdagsledamot sedan 1998 och min kollega och vän sedan snart 20 år, och Natalie Serko, som gifte sig. En fantastisk fest - och en sådan glädje att Mikael, som blev änkeman 2017, nu åter har fått en livskamrat. Jag skrev här om novemberdagen 2016 då Petra drabbades av stroke och hamnade i ett "locked-in-syndrome", som efter ungefär ett halvår slutade med att hon gick bort.
Jag nämnde i mitt tal under bröllopet att jag på Alf Svenssons 80-årsdag för ett par år sedan satt bredvid Roland Utbult, en annan av KD:s riksdagsledamöter som också förlorade sin fru i sjukdom för några år sedan. Han är dock sedan några år lyckligt omgift och vi pratade om hur vi skulle kunna inspirera Mikael att få tag på en ny fru. Därför blev glädjen stor förra året när Mikael berättade att han hittat någon, och jag tror verkligen Natalie och Mikael blir en fantastisk matchning. Så lycka till i framtiden, Mikael och Natalie!
Med vid bröllopet fanns Alf och Sonja Svensson som har en lång relation med Mikael och hans föräldrar sedan uppväxten i Ödeshög, som ju är grannkommunen till Alf Svenssons Gränna. (Värd för bröllopet var för övrigt Annicki Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande i Ödeshög, och hennes man Magnus som är riksdagsledamot tillsammans med sin bror Mikael). Även Ebba Busch var med och höll ett inspirerande tal. Till och med Bo Lundgren, moderaternas tidigare partiledare, som är vän till bruden, skickade en särskild videohälsning.
Begravning för partiledarfru
Tidigare i sommar fick jag representera KD vid begravningen för Margith Ekstedt, änka efter KDS förste partiledare Birger Ekstedt, som gick bort redan 1972 (och efterträddes av just Alf Svensson). Det var en fin högtid, också utomhus så här i Coronatider. Det var, som många begravningar, ett starkt vittnesbörd om en människa som betytt så mycket för så många människor. Även om det inte var så många närvarande påmindes jag om begravningen av Lars Ridderstedt, en av Birger Ekstedts medarbetare som gick bort 2009. Vissa människor, som Margith, Birger och Lars, lämnar ett större avtryck efter sig än andra, kan man konstatera.
Jag, Ebba Busch och Stig Nyman, partisekreterare i början av 70-talet, skrev ett minnesord i UNT (länk här 20.07.04), där vi beskrev Margiths insatser som prästfru, aktiv i civilsamhället och som mor för de tre barnen som så tragiskt förlorade sin pappa alldeles för tidigt.
Margith (och Birger) har en fantastiskt fin familj - tre barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn, och det var en stor glädje att också få ha varit med och fira Margiths 95-årsdag nu i februari här i Uppsala. På ett nästan mirakulöst sätt blev hon då såpass frisk att hon ändå kunde fira sin dag - dagen efter att ha kommit hem från sjukhuset. Det var ett fint tillfälle att få träffa henne och gratulera ett föredöme.
Glädje och sorg
Vi får betänka hur få våra dagar är, och hur sorg och glädje går hand i hand i livet. Speciellt det här året har förstås varit extra tungt, och jag känner flera som förlorat nära (ofta föräldrar) i Corona. Ofta utan att kunna ha en riktig begravning. Vi behöver tid att både glädjas och sörja, och därför är jag ändå glad över att ha kunnat delta på både den här begravningen och det här bröllopet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar