Partiledartätt på Bröllop och Begravning

Sommaren har för mig varit präglad av att vi fått barn. Men jag har också hunnit med ett bröllop och en begravning. Och därmed haft kontakt med alla KD (KDS) partiledare utom en, Göran Hägglund. 

 Jag och Ingvild (och Olav) gratulerar Mikael och Natalie

Bröllop för Mikael och Natalie

Igår hade vi glädjen att få vara med och gratulera och fira Mikael Oscarsson, KD Uppsalas riksdagsledamot sedan 1998 och min kollega och vän sedan snart 20 år, och Natalie Serko, som gifte sig. En fantastisk fest - och en sådan glädje att Mikael, som blev änkeman 2017, nu åter har fått en livskamrat. Jag skrev här om novemberdagen 2016 då Petra drabbades av stroke och hamnade i ett "locked-in-syndrome", som efter ungefär ett halvår slutade med att hon gick bort.

Jag nämnde i mitt tal under bröllopet att jag på Alf Svenssons 80-årsdag för ett par år sedan satt bredvid Roland Utbult, en annan av KD:s riksdagsledamöter som också förlorade sin fru i sjukdom för några år sedan. Han är dock sedan några år lyckligt omgift och vi pratade om hur vi skulle kunna inspirera Mikael att få tag på en ny fru. Därför blev glädjen stor förra året när Mikael berättade att han hittat någon, och jag tror verkligen Natalie och Mikael blir en fantastisk matchning.  Så lycka till i framtiden, Mikael och Natalie!

Med vid bröllopet fanns Alf och Sonja Svensson som har en lång relation med Mikael och hans föräldrar sedan uppväxten i Ödeshög, som ju är grannkommunen till Alf Svenssons Gränna. (Värd för bröllopet var för övrigt Annicki Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande i Ödeshög, och hennes man Magnus som är riksdagsledamot tillsammans med sin bror Mikael). Även Ebba Busch var med och höll ett inspirerande tal. Till och med Bo Lundgren, moderaternas tidigare partiledare, som är vän till bruden, skickade en särskild videohälsning.

Ebba tillsammans med brudparet

Begravning för partiledarfru

Tidigare i sommar fick jag representera KD vid begravningen för Margith Ekstedt, änka efter KDS förste partiledare Birger Ekstedt, som gick bort redan 1972 (och efterträddes av just Alf Svensson). Det var en fin högtid, också utomhus så här i Coronatider. Det var, som många begravningar, ett starkt vittnesbörd om en människa som betytt så mycket för så många människor. Även om det inte var så många närvarande påmindes jag om begravningen av Lars Ridderstedt, en av Birger Ekstedts medarbetare som gick bort 2009. Vissa människor, som Margith, Birger och Lars, lämnar ett större avtryck efter sig än andra, kan man konstatera.

Margith Ekstedts begravning i Berthåga trädkyrka

Jag, Ebba Busch och Stig Nyman, partisekreterare i början av 70-talet, skrev ett minnesord i UNT (länk här 20.07.04), där vi beskrev Margiths insatser som prästfru, aktiv i civilsamhället och som mor för de tre barnen som så tragiskt förlorade sin pappa alldeles för tidigt. 

Margith (och Birger) har en fantastiskt fin familj - tre barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn, och det var en stor glädje att också få ha varit med och fira Margiths 95-årsdag nu i februari här i Uppsala. På ett nästan mirakulöst sätt blev hon då såpass frisk att hon ändå kunde fira sin dag - dagen efter att ha kommit hem från sjukhuset. Det var ett fint tillfälle att få träffa henne och gratulera ett föredöme.

Margith och hennes två döttrar Agneta och Kicki på 95-årsdagen

Glädje och sorg

Vi får betänka hur få våra dagar är, och hur sorg och glädje går hand i hand i livet. Speciellt det här året har förstås varit extra tungt, och jag känner flera som förlorat nära (ofta föräldrar) i Corona. Ofta utan att kunna ha en riktig begravning. Vi behöver tid att både glädjas och sörja, och därför är jag ändå glad över att ha kunnat delta på både den här begravningen och det här bröllopet.

Lyckat riksting

Det har varit hektiska dagar. I torsdags öppnade Ebba Busch Thor kristdemokraternas riksting i Västerås, och sedan har jag hängt där hela helgen. Ja, förutom i lördags då jag fick lyckan att delta i min brorsons bröllop i Heliga Trefaldighets kyrka, med efterföljande fest på Västgöta nation. Mycket fint!

Idag har vi dessutom bland annat presenterat Kristdemokraternas budget för Uppsala kommun. Återkommer om det i nästa inlägg.

Några reflektioner runt rikstinget.

Jag är mycket nöjd. Naturligtvis till stor del för det historiska beslutet om decemberöverenskommelsen, mycket eftersom jag varit så starkt engagerad i frågan, och var uppe och höll anförande i saken. Men, jag skulle ändå säga att den största bidragande faktorn till att jag var nöjd var ändå att jag tycker stämningen i stort var så god. Det var till exempel första gången någonsin (som jag varit med om i alla fall) som hela partistyrelsen valdes med acklamation, utan omröstning. Och på samma sätt fattades beslut om uppdaterad partistadga enhälligt, vilket betyder att vi inte behöver ta upp frågan på nästa stämma för slutligt beslut.

Jag tyckte mig se en tydlig ambition från partiledningen och partistyrelsen att försöka hitta gemensamma och samlande lösningar för huvuddelen av partiet. Visst blev det omröstningar i många frågor och i vissa fall hårda debatter, men även här fick majoriteten bestämma vilket i flera fall också ledde till förbättringar och till att de som var oroliga inför besluten kunde åka hem med lite lättare hjärta.

I Nato-frågan där jag befarat en ganska stor och uppslitande debatt var enigheten såpass stor att det inte ens behövdes någon omröstning. Även jag har farhågor angående detta beslut, men det är ändå ett logiskt steg vidare att vi ansluter oss till den allians som vi redan samarbetar så intimt med, och som så många av våra grannar redan gått in i (Danmark, Norge, Polen och Baltikum). Och som har tydliga konsensusregler, vilket gör att vi även om vi går med inte kommer tvingas till någonting! (något som tydligen inte alla tycktes känna till i gårdagens partiledardebatt - en debatt där för övrigt Ebba Busch Thor var den vassaste kniven i lådan, enligt Aftonbladets läsare).

När det gäller samvetsfrihetsfrågan framställdes det som att vi fattat ett kontroversiellt beslut, men det enda vi gjorde var att konstatera att vi följer FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen i denna fråga, och det är ju definitivt inte kontroversiellt. Förutom möjligen i liberala Sverige som i sin politiska korrekthet inte riktigt varken vill eller vet vad samvetsfrihet egentligen betyder och bakgrunden till att den införts i internationell lag.

Det var också väldigt kul att ha en så aktiv och intresserad Uppsala-delegation, varav såpass många delegater var helt nya i rikstingssammanhang. Lovande för framtiden.

Enda smolket blev den lite onödiga debatten efteråt, där KDU-ordförande Skyttedal lackade ur över Penilla Gunther som inte kunde avhålla sig att ge upprepade pikar till Ebba Busch Thor.

Bra nu om vi kan sluta upp och gå vidare tillsammans med syfte till fortsatt breddning och tillväxt för vårt kära Kristdemokratiska parti! Den ljusnande framtid är vår - och Sveriges efter att vi nu är kvitt den förlamande DÖ.


DN: Stenberg om "risktinget"

Marcus Oscarsson förklarar DÖ:

Vigsel blev "brudöverlämning"

Håller med Kungen om att det har blivit en onödigt lång debatt (DN) om formerna för vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. När man som prästen Annika Borg lägger feminism och kvinnlig emancipation som grund för Svenska kyrkans ritualer förstår jag att Hans Majestät blir lite trött. Inte nog med att kungafamiljen har sina liv inrutade i detalj och måste låta så mycket av sitt privatliv lämnas ut åt offentligheten, utan nu ska även möjligheten att vara med och påverka vigselritualen begränsas...

Att man skulle se pappans överlämnande av sin dotter till brudgummen i USA, eller Norge - där jag och min fru gifte oss, som avskräckande exempel på patriarkala strukturer eller ett omyndiggörande av kvinnan tycker jag är en förenklad analys. Det finns för- och nackdelar med alla ordningar, men att som far få vara med och delta aktivt i sin dotters stora milstolpe i livet som en vigsel ju är tycker jag ändå grundläggande måste ses som något positivt. Vi har alltför stora problem med frånvarande fäder, och dåliga relationer mellan föräldrar och barn för att vad denna sed är ett exempel på ska viftas bort som "brudöverlämning" ungefär som det vore någon form av inverterat brudrov eller hederskultur.

Till och med Dagen försvarar tingens ordning, visserligen ur en lite mer förståelig grund - Kyrkan bör själva få använda sina hävdvunna ordningar. Och det har ju även hovet uttryckt respekt för vad jag förstår. Men jag tycker ändå det minsta man kan begära är att vår statschef och blivande statschef får vara med och sätta sin prägel på en av de viktigaste konstitutionella händelserna i Sverige på årtionden.

Se SvD 1,2,3, DN, Dagen, Aftonbladet, Expressen