Inför civiläktenskap

 

 Muslimska kvinnor får knappt skilja sig enligt SVT:s reportage

Sameh Egyptson skrev i veckan på sin blogg ("Håll Sharia borta från svensk lagstiftning") om hur SVT Skåne rapporterat om svårigheten för muslimska kvinnor att skilja sig. Och att den imam man presenterade som en progressiv och bra kraft i själva verket har en stark koppling till muslimska brödraskapet ("Vem är SVT:s imam egentligen").

Jag visste inte om vilka regler som gäller inom islam -  men tydligen är det så att kvinnor kan inte skilja sig hur som helst - till skillnad från män som bara behöver begära skilsmässa. Imamer som följer islams stadganden skriver inte under skilsmässopappren för kvinnor om männen vägrar. SVT intervjuar en kvinna i den här situationen och hon har under 10 år varit låst i ett "haltande äktenskap" som innebär att hon inte kan gifta om sig muslimskt, och kan få svårigheter om hon besöker sitt hemland med sina barn utan mannens tillåtelse. Helt absurt att inte svensk äktenskapslagstiftning gäller de här kvinnorna.

Inför civiläktenskap

I samband med att jag startade den här bloggen diskuterades äktenskapet, och på våren 2009 ändrades lagen så att könsneutrala äktenskap infördes. Tyvärr gick inte KD:s linje att införa civiläktenskap igenom - något jag förordat sedan lång tid tillbaka (exempelvis i en debattartikel i tidningen Dagen långt innan jag blev partipolitiskt aktiv). Civiläktenskap innebär att den som ska gifta sig gör det "borgerligt", enligt de lagar som gäller i ett land - och sedan står det var och en fritt att förena / stadfästa detta med en religiös ceremoni - som då inte har någon laglig betydelse. Så är det i väldigt många andra länder, exempelvis Frankrike och Ryssland.

För mig som kristen var civiläktenskapet ett sätt att slippa inblandning från staten i hur kyrkorna slår vakt om den kristna synen på äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna.

På den tiden handlade det för mig, liksom för många andra kristdemokrater om att vi måste skydda kristendomens ställning i ett sekulariserat samhälle. Det gör vi bäst genom att staten går sin väg, och kyrkorna går sin. Svenska kyrkans skilsmässa från staten år 2000 var ett steg i denna utveckling.

Sen kan vi naturligtvis argumentera för exempelvis familjens betydelse, men om majoriteten i vår demokrati har en annan uppfattning så måste vi anpassa lagstiftning och samhällets institutioner efter denna sekulära uppfattning.

Sekularism eller sekulär stat

Jag har med åren kommit att se saker ur en lite annan synvinkel - i takt med att jag fått upp ögonen över islamismens inflytande i det svenska samhället. Det har tydligt stärkt min uppfattning om att stödja en sekulär stat.

Nyligen skrev Nike Öbrink en artikel i Expressen om "assimilering" - en artikel som jag helt och hållet skrev under på när jag läste den. Dock kan jag hålla med om att just ordvalet assimilering kan ifrågasättas. Jag tycker dock inte att man bör rycka ut som 38 andra kristdemokrater gör och sabla ner vår KDU-ordförande. I stället borde partiledningen stödja det hon skriver, vilket Ebba egentligen gjorde när hon pressade Stefan Löfven om islamism i riksdagen parallellt med debatten i Expressen.

Jag har här på bloggen skrivit om hur allvarligt det är att när nu i kölvattnet av händelserna i Frankrike, och Macrons uttalanden, en muslimsk imam i Sverige, Salahuddin Berakat avslöjar sig själv som islamist - genom att förlöjliga idén om den sekulära staten.

Tyvärr har inte alla kristna sett hotet från islamism, utan stödjer islams roll i det svenska samhället. När Nike Öbrink beskriver hur det svenska samhället har en "världsunik syn på individualism, jämställdhet och sekularism" är det inte för att vi som kristdemokrater bör kämpa för sekularism som statsbärande ideologi, utan för att vi ska slå vakt om den sekulära staten.

Underkastelse

Själva ordet "islam" betyder "underkastelse". Därför är det så snubblande nära att det inte går att förena en islam-trogen samhällsuppfattning med en sekulär stat. Däremot kan kristendomen lätt förenas med den sekulära staten - eftersom kristendomen inte har ett världsligt anspråk på herravälde.

Just äktenskapslagstiftningen som jag inledde med illustrerar detta dilemma - de mänskliga rättigheterna stipulerar att kvinnor och män ska behandlas lika, medan islam stadgar att män kan skilja sig, men inte kvinnor (utan mannens medgivande). Och när staten ger imamer rätten att viga och därmed upplösa äktenskap så får denna mot de mänskliga rättigheterna stridande uppfattning en tydlig sanktion av det offentliga - något som inte är acceptabelt.

Alltså - hög tid att vi nu äntligen inför civiläktenskap i Sverige.

Bygg bostäder i Nysala i stället

 Jag och Pontus Lamberg i skogen i Nysala

Ny stad i Sydöst

På kommunstyrelsen i veckan beslutade majoriteten om ny FÖP (fördjupad översiktsplan) för de sydöstra stadsdelarna. En ny stad med 60.000 invånare ska byggas till där, ett nytt Karlstad eller Sundsvall. 800 bostäder ska byggas per år, varje år från 2025 till 2050!

Knivstas dilemma

KD Knivsta och KD Uppsala har här funnit varandra för att samarbete mellan Knivsta och Uppsala är avgörande för framgång i det här projektet. Båda kommunerna har skrivit avtal med staten, men i Knivsta har nu majoriteten öppnat för en omförhandling. Problemet är att nuvarande avtal är helt orealistiskt - att i en kommun med 18 000 invånare ska det byggas bostäder för 35 000 nya invånare de närmsta 30 åren - en omöjlig uppgift i en liten kommun. Vi kristdemokrater ser här möjligheten att vi i Uppsala kan hjälpa Knivsta genom att ta över hälften av de 15 000 utlovade bostäderna, och bygga dem i "Nysala" (hör Radio Uppland)

Bevara Åkermarken

Vi kristdemokrater har under hela processen med de sydöstra stadsdelarna framhållit dels vikten av att få en ny järnvägsstation - "Uppsala Södra". Dels att vi kan tänka oss att bygga spårväg (sedan årsmötesbeslut för ca 10 år sedan. Och dels att vi ska bevara åkermarken. På senaste mötet med kommunfullmäktige fick vi bara med centerpartiet att rösta jag på att "översiktsplanen arbetas om så att Stabbyfälten och fälten norr om Sävjaån bevaras som jordbruksmark enligt ovan.", som det stod i min motion. "Betongpartierna" röstade alla nej (bilden nedan).

Omröstning i kommunfullmäktige om att bevara åkermarken

Sydöstra staden

Så här ser förslaget till ny stad ut - se bilder nedan.

 Kartan i översiktsplanen - "Nysala" är området längst ner till höger (sydöst)

 En ny stad med gymnasium, 15 skolor, 30 förskolor, ishall, simhall och 21 000 bostäder

 Vy från öster över den nya staden

Som framgår ovan är det en mastodontplan som läggs fram - en helt ny stad med skolor (15), förskolor (30), idrottsanläggningar, vårdscentrum, järnvägsstation och kulturhus.

Vi är skeptiska till att fatta dåligt förankrade beslut

Vi kristdemokrater är angelägna om en bra förankring hos medborgarna. Tillsammans med moderaterna röstade vi återremiss på planen, för att förbättra trafiklösningarna (bilbro över Fyrisån och kringleder och parkeringar), och för att få med "Nysala" - området som bara är markerat som streckad yta i sydöst.

När vi inte fick gehör för det yrkade vi att kommunfullmäktige borde föreläggas planen innan den går ut på samråd (borde vara en självklarhet i en översiktsplan för 60.000 nya invånare), och i sista hand avslag. Med socialdemokraterna i spetsen blev vi överkörda, vilket inte bådar gott för den fortsatta utvecklingen.
 
Jag lägger in här vårt initiativ som kommer behandlas av kommunstyrelsen på nästa möte, och det är en bra lösning för att både lösa Knivstas dilemma, utveckla "Nysala", och även spara pengar för staten i järnvägsstationer (Alsike) och påfarter på E4.

Spårväg

Slutligen några ord om spårväg. På nedanstående karta syns planen för nytt spårvägssystem i Uppsala - 17 km spår från Resecentrum via Gottsunda / Ultuna och ut till nya järnvägsstationen "Uppsala södra".

 Uppsala spårväg

Vi har drivit på för att även denna fråga ska förankras bättre, eventuellt med en folkomröstning (vilket vi också lämnade in en motion om på senaste fullmäktige). Vi har nu i alla fall kommit så långt att frågan om teknikval ska upp till politisk prövning i vår - vi har tillsammans med moderaterna och centerpartiet sett till att en utredning gjorts. Dessutom frågan om linjesträckning. Så vi kommer i alla fall några steg längre på vägen. Slutligt beslut ska fattas 2021. Som jag ser det är investeringen beroende av att staten är med och finansierar en del av de ca 5,5 miljarder som alltihop kostar att bygga.




Uppdatering:
Moderaterna har nu deklarerat att de vill ha BRT (Bus Rapid Transit) och inte spårväg. Vi kristdemokrater har ett medlemsmöte på måndag 2/3 om Uppsalapaketet, och har som ovan nämnt gått till val de senaste gångerna på spårväg i Uppsala.

Jag har dock hela tiden betonat vikten av förankring och information / dialog med medborgare (och medlemmar), se ovan om folkomröstning.

Juholt drar en lans mot talibanerna i Alliansen

På frilandshandboken.se drar Håkan Juholt en lans mot Alliansens "kulturtalibaner". Det är starka ord från en person som kan tänka sig att bli kulturminister i Sverige. Det var utifrån en intervju i Östran där han försvarade sin kandidatur i riksdagen trots att han missat en tredjedel av voteringarna, bara skrivit 19 motioner och nu suttit 20 år i riksdagen trots att han som SSU-are kritiserade alla gamla socialdemokrater som bara satt kvar år efter år. (Nu skall till Juholts försvar sägas att han har ett väldigt starkt stöd i sitt län där han senast blev personvald - se val.se)

Det är annars ett tacksamt tema för vänstern att angripa Alliansen för vår kulturpolitik. Sanningen är att denna kritik ekar ihåligt. I Uppsala t ex så var ett av sossarnas främsta frågor att INTE lägga ner Uppsala kammarorkester. Som om vi i Alliansen skulle föreslagit att man skulle göra det! (se mina inlägg från 08 / 09 här, här, och här)

Nej, sanningen är ju att det är magstarkt att jämföra talibanernas härjningar med dödsstraff och lemlästande av oliktänkande, med Alliansens kulturpolitik. Under de gångna åren är det Alliansen som infört exempelvis Skapande skola - en stor satsning på ökad kultur i skolan, något som verkligen inneburit ett lyft för barn- och ungdomskulturen. Vi har dessutom infört kultursamverkansmodellen, ett skolexempel på ett praktiskt genomförande av den Kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen! Ambitionen var att överföra makten över kulturpolitiken från statlig till regional nivå, det vill säga närmare medborgarna. Nu finns det absolut utmaningar kvar eftersom kulturrådets byråkrater fortfarande sitter och föreskriver för regionerna detaljerna i deras kulturpolitik, men det är i alla fall ett stort steg framåt, som också lett till ökade satsningar på kulturen (det finns inte så mycket färdig statistik ännu, men min fasta övertygelse är att modellen inneburit ökade kultursatsningar, främst på regional nivå!). Samtidigt är det förstås inte bara ökade satsningar (som vänstern alltid förespråkar) som ger bättre effekt utan vad och hur man faktiskt använder pengarna! Ett tredje område som Alliansen vällovligt satsat på är kulturarvet, exempelvis genom att bygga om Nationalmuseum. Kulturarvslyftet var en annan satsning med bra motiv, men som tyvärr slog fel.

Men, nu får vi se vad vänstern åstadkommer på kulturområdet, och det ska bli givande att få kunna ge synpunkterna som oppositionspolitiker den här gången!

Läs mer om vad Kristdemokraterna (och Alliansen) gjort på kulturområdet här (bl a en ökning av kulturbudgeten med 15% 2006-2014),
GD om Juholts retorik och Alliansen som kulturkramare

SVT "granskar" statschefen

SVT har gjort en sak av att Staten, såsom ägare av Stenhammars slott, har lagt 9 mnkr på renovering av slottet. Det anmärkningsvärda enligt SVT är att enligt testamentet av von Kraemer 1901 ska arrendatorn (i nuläget Kungen) stå för alla kostnader, och SVT menar då att Kungen som "privatperson" borde stå för kostnaderna.

Sedan, utan att ha fått tillstånd att göra en intervju, ställer SVT:s Johan Zacharisson Winberg frågor direkt till Kungen om detta som blir upprörd och tycker att journalisten inte håller sig till sanningen.

Jag kan förstå Kungens frustration. För det första är det inte ens säkert att Kungen är medveten om de ekonomiska detaljerna (vilket stärks av att hovets ekonomichef Jan Lindman är mycket väl medveten om upplägget). För det andra är det en stor anomali att tala om Kungen som "privatperson". Han har aldrig varit och kommer aldrig att bli en privatperson så länge han ingår i det svenska kungahuset. Som statschef är det inte så viktigt att uppehålla någon slags konstlad rågång mellan "privat" och offentligt. Jag säger som en travestering på en tidigare fransk kung - "L'État c'est lui" - statschefen och staten är helt enkelt svåra att skilja åt.

Sedan tycker jag att det även om det varit fråga om en helt annan arrendator hade det inte varit så anmärkningsvärt att Statens Fastighetsverk hade lagt ca 25% av en renovering i en fastighet som de själva äger och förvaltar. Men, det är ju fult när "privatpersoner" äger eller förvaltar slott och har möjlighet att bo där. Det vore kanske bättre om det fungerade som i många andra fall av slott som Fastighetsverket också bekostar att staten ska ta HELA kostnaden, så att man inte ska behöva att några "privatpersoner" ska behöva sko sig och njuta av den glamorösa slottstillvaron.

Nej, sanningen är att driva ett slott är inget glamoröst, utan kostar mycket pengar och engagemang för att kunna behålla ett viktigt kulturarv. Kungens insatser för Stenhammar borde ges ett betydligt större erkännande, på samma sätt som många andra "privata" ägare och förvaltare av slott i Sverige. Ju mer som inte staten i form av Fastighetsverket behöver bekosta med "skattemedel" borde vi som skattebetalare vara tacksamma för att någon annan står för. Så även i det här fallet där Kungens engagemang och även ekonomiska insatser borde uppskattas bättre, i stället för att man ska göra en journalistisk höna av en fjäder. Under SVT:s värdighet tycker jag.

DN,
SvD , Hovet dementerar i SvD

Familjen - inte staten!

I Sverige är det tyvärr ofta staten som står högst i människors medvetande. Staten har huvudansvaret, staten vet bäst, och välfärden får vi av staten. Till och med går det så långt att många ser staten som huvudansvariga för barnen, i stället för föräldrarna.

Jag anser mig inte vara extremhöger, och absolut inte nyliberal. Jag ser problemen med vinster i välfärden, är ingen ivrare för sänkta skatter och tycker det är viktigt att människor tar ett solidariskt ansvar för mer behövande såsom äldre, sjuka och barn. Den svenska välfärdsstaten har många förtjänster, även om det i lite för stor utsträckning bygger på den svenska trygghetsnarkomanin (David Eberhard).

Men när man börjar tala om att staten vet bättre än föräldrarna vad som är bäst för barnen, ja då reagerar jag. Och för övrigt när staten vet vad som är bäst på en hel del andra områden också för den delen. Jag har sett alltför många exempel på hur man alltför lättvindigt omhändertar barn, t ex en liten nyfödd pojke som ammades av mamman och återlämnades först långt efter att åtal lagts ner och misstankar undanröjts. Och när någon som är under utredning av socialen hotar med att bege sig utomlands, ja då slår polisen till - vet jag också flera exempel på. Om man inte i god tid hinner emigrera som några i min bekantskapskrets sett sig tvingade att göra eftersom de vill hemskola sina barn.

Nästan som i Sovjet... Jag kommer ihåg hur jag som nyförlovad med min nuvarande fru Ingvild på vägen hem till Sverige kastades av tåget vid finska gränsen med beskedet att åka tillbaka till Sibirien för att fixa mitt visum. Jag trodde att det värsta som kunde hända utan visum var att jag fick lämna landet. Men icke, straffet var i stället att jag fick stanna kvar!

Nu har jag inga direkta planer på att lämna Sverige, men när Anna Dahlberg skriver i Expressen att 

"Civilsamhället är inte bara knattefotboll och tipspromenader, utan också barnmisshandel, alkoholism och religiös dogmatism. Om staten rullar tillbaka sin makt låter man andra maktstrukturer ta över."

ja, då kan jag inte låta bli att dra parallellen till hur svenskar i hopar lämnade landet under 1800-talet för att finna friheten i Amerika.Visserligen till stor del på grund av svält och fattigdom, men inte alltför sällan på grund av en förkvävande överhet som inte tillät folk att till exempel själva bestämma vilken religion, kyrka eller politiskt parti de skulle tillhöra. Här bär vi på ett tungt arv.

Då är jag tacksam för att KD och C vågar tala om statens begränsningar. Och är det en kamp mot fyraprocentspärren, ja då är det en lovvärd kamp - det måste ju betyda att man inser att många väljare tycker likadant. För det är inte så som Anna Dahlberg självmotsägande påstår att svenskar har en så stark tilltro till staten. Jag tror att fler och fler vaknar upp och ifrågasätter galna idéer från politiker och en verklighetsfrånvänd kulturell elit.

Det finns tack och lov en och annan förälder som vågar "hålla barnen hemma från dagis" och ge dem lite av den anknytning, kärlek och trygghet som bara en förälder kan ge!

Se gärna en krönika av Johannes Åman i DN med samma galna innehåll
Och Anders Sällströms blogg som är betydligt bättre

Bra med anhörigvård

Maria Larsson, barn och äldre minister (KD) gav Annelie Nordström från kommunal svar på tal i Dagens Eko idag. Kommunal har tagit fram en rapport som visar att fler anhöriga vårdar våra äldre i Sverige.

Maria Larssons svarade att 82% är nöjda med att få vara med och vårda sina anhöriga. Hela samhället bygger på anhöriga och familjers insatser i vård och omsorg av sina närmsta, speciellt då barn och äldre. Detta är inget fult, utan något som de allra flesta sätter stort värde på, och det borde även Fredrik Reinfeldt (se SvD) och staten göra i större omfattning!

Visst ska vi ha ett skyddsnät i samhället för de som behöver det, för äldre och sjuka som saknar anhöriga, och för människor som har svårt att själva vårda sina anhöriga på grund av arbete eller familjeförhållande. Men när man lyssnar på Annelie Nordström, som ju företräder det socialdemokratiska fackförbundet Kommunal, kan man få intrycket att det är staten som har huvudansvaret för de äldre, ja för det mesta.

Det är fel syn på staten. Staten ska stödja och hjälpa, utifrån ett demokratiskt uppdrag, inte styra, reglera och ersätta naturliga gemenskaper. Anhörigas insatser borde i stället uppvärderas och bättre tas vara på! Här har Maria Larsson visat på punkt efter punkt hur hon levererar åtgärder och idéer för att utveckla en mänsklig äldreomsorg där också de anhörigas insatser räknas!

Lyssna gärna på hennes svar i inslaget!

Vigsel blev "brudöverlämning"

Håller med Kungen om att det har blivit en onödigt lång debatt (DN) om formerna för vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. När man som prästen Annika Borg lägger feminism och kvinnlig emancipation som grund för Svenska kyrkans ritualer förstår jag att Hans Majestät blir lite trött. Inte nog med att kungafamiljen har sina liv inrutade i detalj och måste låta så mycket av sitt privatliv lämnas ut åt offentligheten, utan nu ska även möjligheten att vara med och påverka vigselritualen begränsas...

Att man skulle se pappans överlämnande av sin dotter till brudgummen i USA, eller Norge - där jag och min fru gifte oss, som avskräckande exempel på patriarkala strukturer eller ett omyndiggörande av kvinnan tycker jag är en förenklad analys. Det finns för- och nackdelar med alla ordningar, men att som far få vara med och delta aktivt i sin dotters stora milstolpe i livet som en vigsel ju är tycker jag ändå grundläggande måste ses som något positivt. Vi har alltför stora problem med frånvarande fäder, och dåliga relationer mellan föräldrar och barn för att vad denna sed är ett exempel på ska viftas bort som "brudöverlämning" ungefär som det vore någon form av inverterat brudrov eller hederskultur.

Till och med Dagen försvarar tingens ordning, visserligen ur en lite mer förståelig grund - Kyrkan bör själva få använda sina hävdvunna ordningar. Och det har ju även hovet uttryckt respekt för vad jag förstår. Men jag tycker ändå det minsta man kan begära är att vår statschef och blivande statschef får vara med och sätta sin prägel på en av de viktigaste konstitutionella händelserna i Sverige på årtionden.

Se SvD 1,2,3, DN, Dagen, Aftonbladet, Expressen

Nu måste kulturutredningens förslag förverkligas

I dag har den statliga kulturutredningen lämnat sitt betänkande. Vi som är kulturpolitiker ute i landet välkomnar de förslag som har presenterats. Nu återstår det att se om regeringen har kraft att förverkliga de goda förslag som utredningen presenterar. Sedan kunde man förstås haft ett större fokus på den nationella kulturpolitiken, och mindre på hur staten organiserar sina myndigheter.

Jag tycker det är bra att man omvandlar ett 60-tal kulturmyndigheter till 3-4. Det viktiga är dock att de goda erfarenheter på kulturområdet som finns i Västra Götaland och Skåne nu omsätts på flera håll i landet. Att staten ser regionerna som medaktörer på kulturområdet, genom ett så kallat portföljsystem för bidragsgivningen, borgar för en bättre samordning av kulturinsatserna i regionerna. Sedan måste naturligtvis vi i landsting och regioner bli bättre på att samverka med kommunerna i våra gemensamma kulturinsatser.

Det är avgörande att staten nu ser den utvecklingskraft som finns i regionerna och anpassar sig till den. Hittills har kulturpolitiken varit Stockholmstung, med exempelvis Dramaten och Operan, samt 16 av de 19 statliga museerna som är lokaliserade till huvudstaden. I dag finns det operor i Göteborg, Malmö och Norroperan, bara några exempel på lokala initiativ som får en relativt mindre del av sin finansiering från staten.

Jonas Segersam
Kulturnämndsordförande i Uppsala läns landsting

DN lider av samma sjuka som utredningen och ser allt ur ett statligt ("Stockholms-") perspektiv. Är det verkligen så intressant hur staten organiserar sina myndigheter? Och är det bara intressant att låta statliga ("Stockholms-") kulturpersonligheter få kommentera förslaget?