Inför civiläktenskap

 

 Muslimska kvinnor får knappt skilja sig enligt SVT:s reportage

Sameh Egyptson skrev i veckan på sin blogg ("Håll Sharia borta från svensk lagstiftning") om hur SVT Skåne rapporterat om svårigheten för muslimska kvinnor att skilja sig. Och att den imam man presenterade som en progressiv och bra kraft i själva verket har en stark koppling till muslimska brödraskapet ("Vem är SVT:s imam egentligen").

Jag visste inte om vilka regler som gäller inom islam -  men tydligen är det så att kvinnor kan inte skilja sig hur som helst - till skillnad från män som bara behöver begära skilsmässa. Imamer som följer islams stadganden skriver inte under skilsmässopappren för kvinnor om männen vägrar. SVT intervjuar en kvinna i den här situationen och hon har under 10 år varit låst i ett "haltande äktenskap" som innebär att hon inte kan gifta om sig muslimskt, och kan få svårigheter om hon besöker sitt hemland med sina barn utan mannens tillåtelse. Helt absurt att inte svensk äktenskapslagstiftning gäller de här kvinnorna.

Inför civiläktenskap

I samband med att jag startade den här bloggen diskuterades äktenskapet, och på våren 2009 ändrades lagen så att könsneutrala äktenskap infördes. Tyvärr gick inte KD:s linje att införa civiläktenskap igenom - något jag förordat sedan lång tid tillbaka (exempelvis i en debattartikel i tidningen Dagen långt innan jag blev partipolitiskt aktiv). Civiläktenskap innebär att den som ska gifta sig gör det "borgerligt", enligt de lagar som gäller i ett land - och sedan står det var och en fritt att förena / stadfästa detta med en religiös ceremoni - som då inte har någon laglig betydelse. Så är det i väldigt många andra länder, exempelvis Frankrike och Ryssland.

För mig som kristen var civiläktenskapet ett sätt att slippa inblandning från staten i hur kyrkorna slår vakt om den kristna synen på äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna.

På den tiden handlade det för mig, liksom för många andra kristdemokrater om att vi måste skydda kristendomens ställning i ett sekulariserat samhälle. Det gör vi bäst genom att staten går sin väg, och kyrkorna går sin. Svenska kyrkans skilsmässa från staten år 2000 var ett steg i denna utveckling.

Sen kan vi naturligtvis argumentera för exempelvis familjens betydelse, men om majoriteten i vår demokrati har en annan uppfattning så måste vi anpassa lagstiftning och samhällets institutioner efter denna sekulära uppfattning.

Sekularism eller sekulär stat

Jag har med åren kommit att se saker ur en lite annan synvinkel - i takt med att jag fått upp ögonen över islamismens inflytande i det svenska samhället. Det har tydligt stärkt min uppfattning om att stödja en sekulär stat.

Nyligen skrev Nike Öbrink en artikel i Expressen om "assimilering" - en artikel som jag helt och hållet skrev under på när jag läste den. Dock kan jag hålla med om att just ordvalet assimilering kan ifrågasättas. Jag tycker dock inte att man bör rycka ut som 38 andra kristdemokrater gör och sabla ner vår KDU-ordförande. I stället borde partiledningen stödja det hon skriver, vilket Ebba egentligen gjorde när hon pressade Stefan Löfven om islamism i riksdagen parallellt med debatten i Expressen.

Jag har här på bloggen skrivit om hur allvarligt det är att när nu i kölvattnet av händelserna i Frankrike, och Macrons uttalanden, en muslimsk imam i Sverige, Salahuddin Berakat avslöjar sig själv som islamist - genom att förlöjliga idén om den sekulära staten.

Tyvärr har inte alla kristna sett hotet från islamism, utan stödjer islams roll i det svenska samhället. När Nike Öbrink beskriver hur det svenska samhället har en "världsunik syn på individualism, jämställdhet och sekularism" är det inte för att vi som kristdemokrater bör kämpa för sekularism som statsbärande ideologi, utan för att vi ska slå vakt om den sekulära staten.

Underkastelse

Själva ordet "islam" betyder "underkastelse". Därför är det så snubblande nära att det inte går att förena en islam-trogen samhällsuppfattning med en sekulär stat. Däremot kan kristendomen lätt förenas med den sekulära staten - eftersom kristendomen inte har ett världsligt anspråk på herravälde.

Just äktenskapslagstiftningen som jag inledde med illustrerar detta dilemma - de mänskliga rättigheterna stipulerar att kvinnor och män ska behandlas lika, medan islam stadgar att män kan skilja sig, men inte kvinnor (utan mannens medgivande). Och när staten ger imamer rätten att viga och därmed upplösa äktenskap så får denna mot de mänskliga rättigheterna stridande uppfattning en tydlig sanktion av det offentliga - något som inte är acceptabelt.

Alltså - hög tid att vi nu äntligen inför civiläktenskap i Sverige.

Islamism att inte acceptera sekulär stat

 

                                                                                                    Inlägg av Salahaddin Barakat 7/10

Min kollega i Malmö, Torsten Elofsson, gjorde mig via Facebook uppmärksam på ett inlägg av Salahuddin Barakat, Imam i Malmö. Den är skriven som en reaktion på Emmanuel Macrons tal i början av oktober där han presenterade ett lagpaket mot inhemsk islamsk "separatism", det vill säga islamism. 

Barakats inlägg är islamistiskt

Det anmärkningsvärda med inlägget är att det illustrerar just det Macron vill varna för och hindra - att man driver en ideologi som strider mot statens konstitution. Islam, för att kunna fungera i det franska samhället, måste inordnas under de franska lagarna - lagar som är tydliga med att skilja religion och politik. En linje som är särskilt tydlig i Frankrike sedan 1905 då man införde "laïcité"-begreppet, det vill säga sekularism.

Ledare i GP 30/10

Adam Cwejman beskrev det hela väldigt bra och träffande i en ledare i GP i fredags. "Svensk islamism i fårakläder".

Att hävda att Macron är motståndare mot islam gör att Barakat målar in sig i ett hörn. Det är nämligen just islamism, som inte borde vara den form som islam har i vårt moderna samhälle, som hävdar att islam inte kan underordna sig en annan ideologi - utan måste vara den ideologi som själv bygger samhället - som är överordnad alla andra ideologier. Alltså en politisk idé - ett program för hur samhället ska styras. Problemet - som jag tagit upp flera gånger tidigare här på bloggen är att islam inte tydligt skiljer mellan religion och politik, och därmed står dörren vidöppen för islamism i många muslimska kretsar. 

Är Frankrikes linje bra?

Personligen sympatiserar jag inte med Frankrikes hårda linje. Jag kan tycka att i västerlandet kan man tillåta kristendomen att ha en särställning - man behöver inte behandla alla religioner lika. Och framför allt behöver man inte förbjuda alla former av religiösa uttryck i offentligheten - jag tycker det är självklart att man ska kunna bära ett kors, eller en kippa eller till och med en slöja (i någon form). Men kanske inte en Burka där man täcker sitt ansikte.

Men det är en sak vad som är tillåtet - en annan vad som av samhället uppmuntras, exempelvis genom att ge bidrag.

Jag har tidigare tagit upp problemet med Ibn Rushd - en rörelse som tydligen har kopplingar till Barakat (se artikel om islamakademin).

Samtidigt sätter Frankrikes tydliga sekularism en standard för var gränsen går för en islamistisk ideologi i samhället. Och det är bra. Jag lever mycket hellre i ett land som tydligt hindrar olika religiösa uttryck - än i ett land som är en islamistisk diktatur (som Iran eller Saudiarabien - eller den riktning som nu Turkiet går).