I dag har den statliga kulturutredningen lämnat sitt betänkande. Vi som är kulturpolitiker ute i landet välkomnar de förslag som har presenterats. Nu återstår det att se om regeringen har kraft att förverkliga de goda förslag som utredningen presenterar. Sedan kunde man förstås haft ett större fokus på den nationella kulturpolitiken, och mindre på hur staten organiserar sina myndigheter.
Jag tycker det är bra att man omvandlar ett 60-tal kulturmyndigheter till 3-4. Det viktiga är dock att de goda erfarenheter på kulturområdet som finns i Västra Götaland och Skåne nu omsätts på flera håll i landet. Att staten ser regionerna som medaktörer på kulturområdet, genom ett så kallat portföljsystem för bidragsgivningen, borgar för en bättre samordning av kulturinsatserna i regionerna. Sedan måste naturligtvis vi i landsting och regioner bli bättre på att samverka med kommunerna i våra gemensamma kulturinsatser.
Det är avgörande att staten nu ser den utvecklingskraft som finns i regionerna och anpassar sig till den. Hittills har kulturpolitiken varit Stockholmstung, med exempelvis Dramaten och Operan, samt 16 av de 19 statliga museerna som är lokaliserade till huvudstaden. I dag finns det operor i Göteborg, Malmö och Norroperan, bara några exempel på lokala initiativ som får en relativt mindre del av sin finansiering från staten.
Jonas Segersam
Kulturnämndsordförande i Uppsala läns landsting
DN lider av samma sjuka som utredningen och ser allt ur ett statligt ("Stockholms-") perspektiv. Är det verkligen så intressant hur staten organiserar sina myndigheter? Och är det bara intressant att låta statliga ("Stockholms-") kulturpersonligheter få kommentera förslaget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar