Dawastiftelsen behöver ta avstånd från Islamism

I dagens UNT kommer slutrepliken från mig i debatten om Dawa-stiftelsens ansökan om att bygga islamskt center i Stenhagen.


Här är texten:

Tack för svar, Atique Ullah från Dawa-stiftelsen! Tyvärr vederläggs dock inte min grundläggande kritik när det gäller en ny moské i Stenhagen.

Ayaan Hirsi Ali, en känd kvinnlig somalisk islamkritiker som skrivit boken ”The Challenge of Dawa” (Dawas utmaning) säger att: ”I västländer syftar dawa både till att omvända icke-muslimer till politisk islam och att etablera islamistiska åsikter hos existerande muslimer. Det slutliga målet för dawa är att förstöra det fria samhällets politiska institutioner och ersätta dem med ett styre grundat på sharialagstiftning”. Stämmer inte den beskrivningen? Även om inte Uppsalas Dawastiftelse har några kontakter med de islamistiska dikaturerna Iran och Saudiarabien så borde stiftelsen tydliggöra sin syn på shariastyre och det islamistiska politiska programmet.

När det gäller Försvarshögskolans studie 2018 ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” beskriver den utförligt de islamistiska miljöerna i Sverige, och deras inflytande på det svenska samhället. En av författarna till rapporten är den internationellt erkände terrorismexperten Magnus Ranstorp, som har hög trovärdighet, till skillnad mot vad Ullah antyder.

Det är också denna typ av forskning som ligger bakom att den s.k. Gävleimamen Abu Raad tillsammans med fem andra ledande islamistiska företrädare gripits av Säpo, och det är beklagligt att Dawastiftelsen inte passar på att ta avstånd från hans undervisning, utan bara hänvisar till att han inte längre får predika i Uppsalamoskén.

Mohamed Omar, innan sin islamistiska period 2009-2013 en hyllad Uppsala-poet, numera med namnet Eddie Råbock efter att han lämnat sin muslimska övertygelse, skriver på bloggen ”Det goda samhället” att Dawa-folket tillhör missionsrörelsen Tablighi Jamaat. Den har samma rötter som Talibanrörelsen i Afghanistan och Eddie påpekar att flera islamistiska terrorister i Europa har sitt ursprung i Tablighi Jamaat.

Jag träffar gärna Dawastiftelsen och samtalar om allt detta. Men så länge vi inte får oberoende intyganden när det gäller finansiering och en försäkran från Säpo att det inte finns några risker med centret, så är inte vi kristdemokrater beredda att säga ja till etablering av en moské i Stenhagen, utan vi föreslår en detaljplaneändring för tomten. Med tanke på att islam innehåller en dogm om att osanning är acceptabelt så länge det tjänar islams syften (”Taqiyya”) är det också svårt att lita på det som sägs i debatten.

Jag vill än en gång betona att jag absolut värnar religionsfriheten. Men efter att kommunen sålde tomten till stiftelsen 2015 har vi sett fasansfulla skildringar av militant islamism i form av IS och ett antal terrordåd. Antalet islamister i Sverige räknas nu i tusental, en tiodubbling enligt Säpo, och fler och fler frågetecken har rests runt islams politiska program. På samma sätt som det på 70-talet hade varit otänkbart att säga ja till etablerande av Sovjetiska kulturcentra i Sverige, har även islamska institutioner en hemläxa att göra när det gäller att ta avstånd från kvinnoförtryck, förklara synen på sharia och att tydliggöra hur ”integrationsprojekt” inte i praktiken leder till ökad segregation.

Jonas Segersam (KD)

Kommunalråd, Uppsala