Hemmafru och hemmaman

Det är vad jag och min fru är just nu - hemmafru och hemmaman. Det är fantastiskt att få göra en insats för att ge barnen trygghet och en god start i livet.

Min fru (löne-!) arbetar som dagmamma och själv har jag föräldrapenning på 75%. Så det är ingen "lyxhustru", eller "lyxman" som kanske Lisa Bjurwald (DN17/2) skulle beteckna det. Enligt henne är hemmafrutillvaron en återvändsgränd som vi måste rädda de av amerikanska TV-serier stackars förledda unga familjebildarna ifrån.

Familjen och äktenskap är enligt Bjurwald en "osund beroendeställning" och vi måste "bestämt avvisa äktenskapet som försörjningsinrättning". Beroende anses som helt förkastligt. Detta strider helt med mina värderingar. Jag vill vara beroende av min fru och hon får gärna vara beroende av mig. Det är just dessa band av ömsesidigt beroende som skapar en trygg miljö för våra barn. Det är ju detta som är kärlek och det som är svårt. "Att älska är tusen gånger svårare", skriver Birro i Expressen. Jag tycker det är bra att den unga generationen börjar vakna upp och se behoven av beroende och att bygga "den lilla världen", att hitta tillbaka till en äkta kärlek, besvikna över alla svek från 68-generationen.

Dessutom odlar Bjurwald myten om att detta är negativt för samhällsekonomin, en syn som tyvärr även delas av statsministern och moderaterna. Mikael Oscarsson ställde i går en fråga till statsministern om detta. Visst måste vi hjälpa ensamstående föräldrar, familjer i kris och kvinnor som utnyttjas, även i familjen. Men jag tror att dagens politiskt korrekta syn på familj och beroende, självständighet och självförverkligande snarast har skapat en rotlös generation som förvirrade söker en fast punkt i tillvaron mellan alla statliga påbud, versala pekpinnar, tvingande samhällsregleringar och egoistiska ideal.

Det är klart att den insats som görs av anhöriga när det gäller vård och omsorg är lika viktig som den insats som görs av det offentliga, om inte viktigare! Skevheten i detta visas ju till exempel av att det offentliga subventionerar en dagisplats med 130.000 kr medan den förälder som väljer att sköta barnomsorgen på andra sätt får 0 kr. För att inte tala om vad det kostar med plats på ett särskilt boende för en dement åldring, eller med 8 personliga assistenter för en funktionshindrad. Detta visar med all önskvärd tydlighet i pengar vad det "jobbskolkandet" faktiskt är värt. Förutom det värde att få bli omhändertagen av en person som älskar en, för livet har en relation med en och som ställer upp utan att ha den egna vinningen som enda motiv.

Intressant att se att huvuddelen av inläggen i bloggosfären sågar Bjurwalds "vänsterfeminism": Motpol , Marknadsliberalen, Johan Ingerö, Anna Ekström, Ring Broman, Fredrik Kärrholm, Oskar Lindgren, Margit Urtegård, med flera.

Vigsel blev "brudöverlämning"

Håller med Kungen om att det har blivit en onödigt lång debatt (DN) om formerna för vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. När man som prästen Annika Borg lägger feminism och kvinnlig emancipation som grund för Svenska kyrkans ritualer förstår jag att Hans Majestät blir lite trött. Inte nog med att kungafamiljen har sina liv inrutade i detalj och måste låta så mycket av sitt privatliv lämnas ut åt offentligheten, utan nu ska även möjligheten att vara med och påverka vigselritualen begränsas...

Att man skulle se pappans överlämnande av sin dotter till brudgummen i USA, eller Norge - där jag och min fru gifte oss, som avskräckande exempel på patriarkala strukturer eller ett omyndiggörande av kvinnan tycker jag är en förenklad analys. Det finns för- och nackdelar med alla ordningar, men att som far få vara med och delta aktivt i sin dotters stora milstolpe i livet som en vigsel ju är tycker jag ändå grundläggande måste ses som något positivt. Vi har alltför stora problem med frånvarande fäder, och dåliga relationer mellan föräldrar och barn för att vad denna sed är ett exempel på ska viftas bort som "brudöverlämning" ungefär som det vore någon form av inverterat brudrov eller hederskultur.

Till och med Dagen försvarar tingens ordning, visserligen ur en lite mer förståelig grund - Kyrkan bör själva få använda sina hävdvunna ordningar. Och det har ju även hovet uttryckt respekt för vad jag förstår. Men jag tycker ändå det minsta man kan begära är att vår statschef och blivande statschef får vara med och sätta sin prägel på en av de viktigaste konstitutionella händelserna i Sverige på årtionden.

Se SvD 1,2,3, DN, Dagen, Aftonbladet, Expressen

Hitler och genuspolitik

Tanja Bergkvist har gjort en film om Genusväldets undergång.... Hon har en ganska underhållande blogg även för övrigt, och har även publicerat sina dubier om genuspedagogiken i en debattartikel i SvD för något år sedan!

Paolo Roberto äger

I fredags eftermiddag när vi åkte med barnen till simskolan, som alla fredagar, berättade min fru om en fantastisk person som hon hört på radion. Det var Paolo Roberto som intervjuades i P3:s Populär, bland annat om feminismen där han deklarerar att han är "militant motståndare till feminismen". Eftersom min fru också är antifeminist (medlem i antifeministiska föreningen) berättade hon hur befriande det var att höra någon tala som Roberto. Jag håller med! Kort sagt, Paolo Roberto äger. Synd att inte Alf Svensson lyckats engagera honom för Kristdemokraterna (se Realtid.se) - men han kanske är en alltför frispråkig person för att kunna bli politiker. Tyvärr...

Lyssna gärna på intervjun här - feminismen kommer 16 minuter in i intervjun. Se också SvD:s ledarblogg.