P-piller och jämlikhet

För fem år sedan skrev jag senast på denna blogg om p-piller. Jag kopplade då p-pilleranvändandet till "singelliv, jämlikhet och oberoende". Problemet är dock att p-pilleranvändandet inte alltid ger mer jämlikhet i samhället, utan ibland snarare är ett utslag av patriarkala maktstrukturer där (unga) kvinnor ställer upp på att sköta preventivmedelsanvändandet så att (ansvarslösa) män kan njuta av oskyddat sex utan att behöva bry sig om prevention. Nej - män borde ta mycket mer ansvar för sexualiteten, prevention, och vara mer lyhörda för kvinnors önskemål och farhågor.

Nu förordar inte jag något p-pillerförbud som någon (då - och nu?) tycktes tro, men jag tycker ändå det är viktigt att farorna med p-pilleranvändningen kommer fram. 29 personer (kvinnor) har dött senaste 12 åren av blodpropp enligt GP som i en artikelserie för 1 1/2 år sedan föranledde Läkemedelsverket att göra en översyn (se även Expressen om problemen). Numera rekommenderas (därför?) även spiral till unga kvinnor, enligt DN.

Viveca Odlind på läkemedelsverket säger (i Sydsvenskan) att det inte är riskfritt att gå igenom graviditet och födsel. Men tittar man på mödradödligheten var den 2005 3 per 100.000 levande födda barn, alltså ungefär 3 per år, medan antal kvinnor som får blodpropp förorsakat av p-piller är ca 100 per 100.000 som använder p-piller, även det 2-3 kvinnor per år som dör i Sverige!

Sedan finns det också en risk med blodpropp under graviditeten, men min poäng är ändå att även om det sammantaget dör dubbelt fler mödrar under graviditet och födsel än som dör av blodpropp på grund av p-piller är det fortfarande högst anmärkningsvärt att dödstalen är så höga vilket är bra att det framkommit i debatten - vilket också lett till ovan nämnda förändringar.

Sedan tycker jag det är väldigt olyckligt att man överhuvudtaget jämför negativa effekter av ett hormonpreparat med effekterna av graviditet och födsel som ju inte är en sjukdom utan ett normaltillstånd för kvinnor och en förutsättning för släktets fortlevnad.

Det vore ju helt absurt om vi hamnade i ett läge att se graviditet som ett sjukdomstillstånd som "läkemedlet" p-piller är en bot mot, eller hur?

Vigsel blev "brudöverlämning"

Håller med Kungen om att det har blivit en onödigt lång debatt (DN) om formerna för vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. När man som prästen Annika Borg lägger feminism och kvinnlig emancipation som grund för Svenska kyrkans ritualer förstår jag att Hans Majestät blir lite trött. Inte nog med att kungafamiljen har sina liv inrutade i detalj och måste låta så mycket av sitt privatliv lämnas ut åt offentligheten, utan nu ska även möjligheten att vara med och påverka vigselritualen begränsas...

Att man skulle se pappans överlämnande av sin dotter till brudgummen i USA, eller Norge - där jag och min fru gifte oss, som avskräckande exempel på patriarkala strukturer eller ett omyndiggörande av kvinnan tycker jag är en förenklad analys. Det finns för- och nackdelar med alla ordningar, men att som far få vara med och delta aktivt i sin dotters stora milstolpe i livet som en vigsel ju är tycker jag ändå grundläggande måste ses som något positivt. Vi har alltför stora problem med frånvarande fäder, och dåliga relationer mellan föräldrar och barn för att vad denna sed är ett exempel på ska viftas bort som "brudöverlämning" ungefär som det vore någon form av inverterat brudrov eller hederskultur.

Till och med Dagen försvarar tingens ordning, visserligen ur en lite mer förståelig grund - Kyrkan bör själva få använda sina hävdvunna ordningar. Och det har ju även hovet uttryckt respekt för vad jag förstår. Men jag tycker ändå det minsta man kan begära är att vår statschef och blivande statschef får vara med och sätta sin prägel på en av de viktigaste konstitutionella händelserna i Sverige på årtionden.

Se SvD 1,2,3, DN, Dagen, Aftonbladet, Expressen

Patriarkal jul i Norge

Nu har vi firat Jesus, Messias, födelsedag, som vi brukar i Norge. På bilden ses min svärfar Valdemar läsa julevangeliet efter avslutad julmiddag med "ribbe" (revbensspjäll) till de vuxna och "kjøttkaker" till barnen. En fin patriarkal tradition, och det är uppfriskande att under en helg som denna hålla fast vid traditionerna. Barnen har fått öppna alla julklappar, med tindrande ögon, efter avslutad julgudtjänst i Hølonda kirke, som hölls kl 14.oo på julafton. Ingen julotta här alltså, men fick följa en del av midnattsmässan i Peterskyrkan, Rom. Påven har ju för övrigt råkat i blåsväder efter diverse skriverier i media (se t ex DN), som senare fått dementeras (Dagen t ex, och DN.) Apropå patriarkal och midnattsmässan så slogs jag av hur mycket (enbart...) män det var som celebrerade i mässan - katolska kyrkan är ju som bekant ganska traditionell på en hel del områden...