Uppvärdera familjers och ideell sektors betydelse

Idag skriver jag i UNT om att vi behöver utveckla och stödja familjerna och den ideella sektorn. Här är hela texten:


Minoritetsstyret i Uppsala påstår att de utvecklar den ideella sektorn (UNT 24/1). Ett fåfängt försök att kompensera för 5 års misslyckande av kommunens vänsterstyre. Uppsala föreningsbyrå har lagts ned utan efterföljare och dialogen med föreningar har varit undermålig, något som inte 1,6 miljoner till Volontärbyrån kan hjälpa. Under mina företrädare Gustaf von Essen och Ebba Busch var samverkan med civilsamhället en av de mest prioriterade frågorna. LÖK-en (Lokal överenskommelse med föreningslivet) infördes och samverkan stärktes på ett antal områden.

S L MP har rätt i att ensamhet är ett stort problem för många svenskar. 1,8 miljoner av Sveriges 4,7 miljoner hushåll är ensamhushåll, alltså i genomsnitt nästan 40 procent. Man kan välja att under perioder i livet bo ensam, men inte sällan är ensamheten påtvingad. Människan är i grunden en ytterst social varelse och hela vår tillvaro bygger sedan födelsen på att vi behöver människor i vår närhet. Relationerna byggs i de nära gemenskaperna i familjen, grannskapet, arbetsplatsen och föreningslivet. När man blir änka, pensionär, eller begränsad på andra sätt kan det leda till ensamhet och isolering.

I Sverige förstärks ensamheten av vår kultur – vi är lärda att klara oss själva, inte särskilt pratsamma och fostrade att hålla tillbaka våra känslor. Tillsammans med den av socialdemokraterna implementerade ”statsindividualismen” (Se Berggren / Trädgårdhs ”Är svensken människa”) är resultatet förödande när det gäller relationer och gemenskap.

I kristdemokratisk ideologi är ”personalism” och ”de naturliga gemenskaperna” bärande element. Personalismen är ett gyllene mellanting mellan förkvävande kollektivism och överdriven individualism. Den säger att människan är en social varelse, beroende av relationer för att kunna fungera. Relationerna byggs i de naturliga gemenskaperna i samhället, vilket måste erkännas och stödjas.

Familjen har länge attackerats från vänsterhåll. Det är klart att människor ska kunna leva i olika typer av hushållsgemenskaper, och tyvärr finns exempel på destruktiva inlåsningar och övergrepp i några familjer. Men det betyder inte att vi kan förneka familjens avgörande betydelse när det gäller barnens uppväxt och uppfostran och när det gäller att ge relationer och gemenskap. Lagstiftningen behöver bättre stödja människor som väljer att leva tillsammans.

Inom socialdemokratin har betoningen legat på det offentliga och på arbetsplatserna, medan föreningslivet kommit i skymundan. Inom exempelvis idrottsrörelsen görs fantastiska insatser vecka efter vecka. Skjutsningar av barn till träningar och ideella insatser vid matcher och kafeterior. På samma sätt är körer, studiecirklar, kyrkor, pensionärsföreningar och andra typer av sammanslutningar avgörande för att skapa gemenskap.

I socialdemokratins Sverige ska stat och kommun stå för skolor, sjukvård, äldreomsorg, fritids, kulturis, pensioner och sjukförsäkringar. I de flesta andra länder i Europa, och USA, har den ideella sektorn ett betydligt större ansvar.

Även i våra nordiska grannländer är den ideella sektorn starkare vilket nyligen regeringens utredare Samuel Engblom (SOU 2019:56) har visat. Sedan 90-talets reformer inom välfärdsområdet har visserligen fristående aktörer fått en lite större frihet att driva verksamhet inom vård, skola och omsorg, men tyvärr är det nästan uteslutande vinstdrivande företag som getts utrymme att stå för tillväxten.

Att vi tillsammans med C och M sa nej till bidraget till Volontärbyrån i Uppsala var inte för att vi vill minska den ideella sektorn, tvärtom. Det finns redan idag väldigt många exempel på föreningar och organisationer som engagerar volontärer. Röda Korsets ”fixar-tjänst" för äldre är ett gott exempel. Det var ursprungligen ett KD-förslag, och vi har på punkt efter punkt visat att vi prioriterar våra äldre. Nu senast i budgeten för 2020 fick vi igenom vårt förslag om fler träffpunkter för seniorer med stöd av M, C, Fi och SD. I stället för att ge bidrag till föreningar att stödja andra föreningar bör bidragen gå dit där de ger mest effekt.

Men grundläggande behövs en annan politik som över tid erkänner politikens gränser och ser människor som en möjlighet och inte objekt för offentliga insatser. Uppsalaborna måste själva få bygga fler och starkare relationer än vad det offentliga kan åstadkomma, och genom att stödja och uppmuntra de strukturer som medverkar till denna gemenskap skapar vi ett starkare och mer robust samhälle med människan i centrum.

Vi fick Arenan till Gränby

25 mars ska kommunfullmäktige fatta beslut om en ny hockeyarena i Uppsala. Vi från KD har under hela processen (sedan 2004 - se gärna en interpellation 2017-09-11) varit kritiska till att kommunen ska lägga flera hundra miljoner på ännu en arena, och därför lyckades vi sjösätta ett projekt - "Uppsala Event Arena" - där tanken var att kommunen skulle stå för 150 mnkr och sedan skulle en privat aktör bygga och driva anläggningen. Efter (väldigt) många turer gick denna idé i graven i somras, och nu har ett nytt förslag lagts fram från tjänstemännen för beslut i kommunfullmäktige. Tyvärr innebär det en investering på en halv miljard kronor, av kommunala skattemedel, en tung belastning med tanke på att vi redan fattat beslut om en miljard till Studenternas, en miljard till Fyrishov och en miljard till nytt Stadshus.

Vi fick inte gehör för att jobba för ett gemensamt projekt med näringsliv och föreningar, men redan tidigt i vår var vi tydliga med att vi tycker att arenan ska ligga på Gränby Sportfält, bilden ovan, (se artikel i UNT 4/2, och på vår hemsida) och anslöt oss därmed delvis till kritiken från IFU (se UNT 30/10) och Konståkningen (se UNT 28/1 Uppgång, och på nyhetsplats). Det var dock i ett ytterst sent skede som S-L-MP styret bestämde sig för att följa vårt förslag om att placera arenan på Gränby Sportfält (se UNT, SVT, P4). Fram till dagen innan (5/3) beslutet i kommunstyrelsen (6/3) så trodde jag helt säkert att dessa partier skulle följa tjänstemännens förslag att förlägga anläggningen till "Kölen", kommunens industritomt som ligger bredvid reningsverket i Kungsängen. Men si, så blev det inte, och därmed är jag förstås glad att se att det faktiskt kan löna sig att bedriva en tydlig oppositionspolitik.

Att vi i oppositionen kan påverka fick vi också ett tydligt exempel på då vi i Uppsala-Alliansen fick igenom ett förslag om 10 mnkr mer till äldreomsorgen genom stöd av V och SD (se UNT och min facebook) Även när budgeten i stort togs i höstas så stödde övriga oppositionen flera av våra yrkanden (se UNT).

Ja, det är inte alltid så roligt att sitta i opposition, naturligtvis skulle jag önska att väljarnas inriktning att S-styret borde bort följas. Men jag tror det ändå sker, förr eller senare. Det viktiga som jag ser det är att vi har en bra och attraktiv politik, och positivt försöker påverka kommunen i den riktningen. Och det kommer vi fortsätta med, oberoende om vi sitter i styret eller i opposition!

Valmanifest för Uppsala

Vi har nu presenterat vårt valmanifest för Uppsala kommun. Läs gärna detta på vår hemsida, eller i dagens UNT ("KD går till val på trygghet"). Vi skrev även en debattartikel i UNT med titeln "Trygghet hela livet"

Det är alltså tryggheten som är den röda tråden i vårt valmanifest, och då i lite vidare mening. Vi har identifierat tre huvudområden, trygghet på gator och torg, trygghet för familjen, och trygg för äldre.

Vi lanserar en rad förslag, såsom begränsning av tiggeriet i Uppsala, små barngrupper inom barnomsorgen och äldreboendegaranti. För oss hålls allt samman genom de värderingar som är vårt partis livsnerv - de värderingar som byggt västerlandet genom hundratals år, och som kanske bäst uttrycks i Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Med dessa värderingar i botten kan man ta ställning i de flesta politiska frågor, samtidigt som vi också måste värdesätta och lyfta upp de värderingar som byggt vårt svenska samhälle. Jag tänker på på saker som ordning och reda, hög arbetsmoral och flit, ärlighet, människors lika värde och livets okränkbarhet.

Jag ser verkligen fram mot att få vara med och värna dessa värderingar genom att genomföra vårt valmanifest - hoppas vi även för ditt stöd!

Ett värdigt åldrande

Jag skrev förra veckan i UNT om värdigt åldrande för Uppsalas befolkning. Här är texten:

Mina båda företrädare Gustaf von Essen och Ebba Busch Thor hade som ordförande i äldrenämnden ett avgörande inflytande över äldreomsorgen i Uppsala. Från ett läge 2006 där landstinget och kommunen låg i fejd med varandra angående de färdigbehandlade från Akademiska som inte kommunen kunde ta hem, har vi nu en situation där Uppsala till skillnad från många andra kommuner har ett relativt gott utbud av särskilda boenden för äldre.Kristdemokraterna har också sett till att en värdighetsgaranti införts med möjlighet för de boende att få läkemedelsgenomgångar, val av mat och regelbunden utevistelse.

Ett gott utbud och hög kvalitet inom äldreomsorgen kan dock raseras snabbt. Sedan de rödgröna tog över 2014 har fadäserna inom äldreomsorgen staplats på varandra.
Det började med nedläggningen av Omtanken, kommunens särskilda boende för vård i livets slutskede. Sedan genomfördes en omfattande omorganisation där kommunens välfungerande egenregi ytterst forcerat splittrades upp och äldreomsorgsdelarna lades in i äldreförvaltningen. På toppen av detta kom nyheterna om upphandlingen av nio äldreboenden som spårade ur och senast sänkningen av ersättningen till LOV-boendena med tio procent. Dessutom håller värdighetsgarantin på att tas bort.

Allt detta är symptom på att äldreomsorgen håller på att glida vänstermajoriteten ur händerna.Vi anser att man självklart måste se över ekonomin, och försöka komma tillrätta med det underskott på uppemot 100 miljoner kronor som prognostiserats för 2017, men detta måste göras med klokskap och långsiktighet och inte panikåtgärder.

Genom att återta sju boenden i egen regi utan upphandling (eftersom den som gjordes gick snett) kommer med all sannolikhet kostnaderna att stiga. Sänkningen av ersättningen för de sex-sju boenden som ingår i LOV (Lagen om valfrihetssystem) ger visserligen en besparing på 25 miljoner kronor, men riskerar att minska tillgången på särskilda boenden i Uppsala. Argumentet för systemet – som Socialdemokraterna med flera införde efter mandatperiodskiftet – var ju att öka tillgången på boenden i Uppsala, och medverka till att säkra ett nytt boende per år för att möta den demografiska utmaningen. Med den förda politiken riskerar vi att hamna i en kösituation, en känd effekt av att vänstern styr.

Den viktigaste satsningen för de rödgröna har varit att ge personalen heltidsanställningar, en beställning från facket. Och då inte enligt den modell vi tidigare varit eniga om, rätt att arbeta heltid för de som så önskar, utan i stället ett tvång att alla måste vara heltidsanställda.Denna reform kommer, på grund av det forcerade sätt den genomfördes på, driva på kostnaderna och minska kommunens möjlighet att konkurrera med privata aktörer.

Nej, vi behöver i stället slå vakt om alla de äldre vi har i samhället. Detta var den viktigaste delen av Ebba Busch Thors tal i Almedalen tidigare i somras. Vi måste se vilken resurs alla friska äldre är, som gör fantastiska insatser för att samhällsgemenskapen ska kunna upprätthållas. Barn- och äldreomsorg, ideellt arbete, och även delar av arbetslivet är beroende av personer över 65 år för att fungera. Därför är det naturligt att ta bort ”pensionärsskatten” så att inte dessa viktiga personer straffas med en högre skatt än alla andra.

Vi måste också säkra äldreomsorgen, i form av hemtjänst och hemsjukvård, men även genom en framtida tillgång på särskilda boenden för äldre.Kristdemokraterna vill införa en äldreboendegaranti, så att alla över 85 år kan få en plats på ett boende om de så önskar. Helst skulle vi också se att alla äldreboenden inordnades i LOV-systemet, ungefär som den nu väl fungerande primärvården i regionen.

En viktig aspekt som helt ignoreras av Uppsala kommun är uppförande av trygghetsboenden – en boendeform som är ett mellanting mellan villan eller lägenheten och ett vårdboende. Det är viktigt för en fungerande boendemarknad att de större bostäder som många äldre närmast motvilligt bor kvar i kan frigöras för familjer, och att äldre kan hitta attraktiva boendeformer i centrala lägen. Det finns många bra koncept, exempelvis Bovieran som ännu inte finns i Uppsala, och andra seniorboenden.
Hur vi tar hand om våra äldsta är en viktig värdemätare på tillståndet i samhället. Därför behöver vi en etisk kompass för ett värdigt åldrande. Med Kristdemokraterna vid rodret kommer inte våra äldre betraktas som förvaringsobjekt, eller en besparingsmöjlighet för den kommunala ekonomin, utan ses som den viktiga del av samhället som de faktiskt är.

Jonas SegersamKommunalråd (KD) i Uppsala

Prioritera kärnverksamheten

I början av sommaren skrev jag i Uppsalatidningen om att vi måste prioritera kärnverksamheten. Detta i linje med vad Ebba Busch Thor sagt flera gånger under året - att Kristdemokraterna hellre bygger äldreboenden än hotell och äventyrsbad i kommunal regi.

Här är hela texten:

Kristdemokraterna är mer intresserade av att bygga äldreboenden än hotell och sportarenor i kommunal regi. Så sa Ebba Busch Thor på våra kommundagar i Karlstad i våras. Hon om någon känner till vikten av att utveckla äldreomsorgen, efter två perioder i Uppsala kommuns äldrenämnd.
Uppsala har varit en eftersatt stad på idrottens område. Både Gränby Ishall och Studenternas är sedan länge otidsenliga – även Fyrishov behöver renoveras. Vi kristdemokrater är inte emot att utveckla Uppsala som idrottsstad. Men vi hade helst sett att näringslivet och klubbarna själva hade fått ett större ansvar för alla de dyra investeringar som nu kommunen måste stå för.

Nya Studenternas IP kommer att kosta kommunen 480 mnkr, och totalt uppemot 800 mnkr. Nyligen fattades beslut om att bygga om och ut Fyrishov för 421 mnkr. Vi kristdemokrater ställer oss kritiskt till frågan om det verkligen är en kommunal kärnverksamhet.

Det är kommunallagen som bestämmer vilka kärnuppgifterna är, och att äga och driva ett bärkraftigt kommersiellt äventyrsbad återfinns föga förvånande inte bland dem. Vi föreslog därför att ägandet och/eller driften av äventyrsbadet skulle ha överlåtits helt eller delvis på privata intressenter, som på många andra håll, till exempel Örebro eller Västerås.

Kommunens kärnverksamhet är snarare myndighetsutövning: infrastruktur, skola, vård och omsorg. Ofta möts vi av argumenten att dessa verksamheter inte ligger i samma pengapåse och därför inte kan ställas emot varandra. Det är fel.

Vi politiker finns just för att prioritera var våra gemensamma medel ska gå, och det är vi som bestämmer hur mycket pengar som hamnar i vårdens och omsorgens kassa och hur mycket som hamnar i arenornas kassa.

I vissa andra fall, delvis under Alliansens styre har dock idrottsarenorna byggts genom att ge näringslivet och föreningarna ett större ansvar – den nya Uppsala Event Center, ny ishall nära Gränby Centrum, kommer att drivas av ett privat bolag, där kommunens investering enligt beslut inte ska överstiga 350 mnkr.

IFU arena ägs av ett eget bolag som innebandyföreningarna och Uppsala IF står bakom, där kommunen stått för att borga för lånet på 315 mnkr. Även Relitahallen är ett gott exempel på hur engagemanget utanför den kommunala byråkratin lett till både lägre kostnader och ett snabbare uppförande.

Det allra bästa är förstås om föreningarna kan driva projekten helt själva, som exempelvis UTK-hallen, Fyrisfjäderns Boservice Arena, och den hall som nu Livets Ord och LOIF har planer på att uppföra.

I stället för att administrera idrottsanläggningar borde vänstermajoriteten se över kärnverksamhet som äldreomsorg. Där tas nu beslut om att utan upphandling kommunalisera sju äldreboenden, ett beslut som kan komma att innebära kraftiga fördyringar för kommunen.

Studenternas och Fyrishov innebär tillsammans en investering för Uppsala kommun på en miljard kronor. Samtidigt konstaterar vi att lika nödvändiga investeringar i äldreboenden, förskolor och skolor ligger markant ­efter.

Låt föreningar och näringsliv sköta idrotten så kan vi politiker ägna oss åt kärnverksamheten. Kristdemokraterna kommer alltid att prioritera lagstadgade kommunala kärnuppgifter framför sidoprojekt – men det verkar vi vara ensamma om.

Jonas Segersam, Kommunalråd (KD), Uppsala

Värdig palliativ vård

I lördags nåddes jag av beskedet att min morbror Erik-Gustav, 89, låg för döden. Jag åkte då upp till Torsby med min yngsta dotter och fick tiden under lördag kväll och söndag med honom. Sedan kom min syster och svåger från Göteborg och avlöste oss och vi tog avsked och återvände hem. Nu strax innan middagsuppehållet på eftermiddagens kommunfullmäktigemöte fick jag beskedet av min syster att Erik lämnat jordelivet.

Hur människor dör är en viktig värdemätare på tillståndet i samhället. Vilken etik vi låter styra och hur vi ser på människolivets okränkbara värde och äldre människors värdighet. Tyvärr är det många i vårt land som inte får avsluta livet i kretsen av nära och kära, särskilt om man som Erik-Gustav inte har någon egen familj. Och särskilt om man bor i storstäderna där ensamheten är ett stort problem och många saknar naturliga nätverk.

Torsby kommun tycker jag gav ett gott exempel på en god palliativ (det vill säga lindrande) vård i livets slutskede. En vård där man får avsluta livet i sin egen säng, med sjuksköterskor som kan ge smärtlindring och förebygga oro genom medicin och sprutor. På Lindens vårdboende kom det sjuksköterskor även på helgen. Till och med på natten dök sjuksköterskan Gunde upp, trots att han hade uppdraget att täcka in hela den vidsträckta Torsby kommun. Och när inte vi anhöriga fanns på plats satte man in extra personal som vak att sitta vid Erik-Gustavs sida. På natten till söndag kom undersköterskan Katarina, som kände Erik ända sedan innan han fick sin stroke för ca 15 år sedan och fortfarande bodde hemma. Hon hade sedan följt honom via Valbergsgården till vårdboendet Linden dit han flyttade i höstas ungefär som även hon bytte jobb dit. Hon berättade om hur imponerade personalen var över Eriks idoga övande att gå längs räcket i korridoren för att träna sin friska sida, och hon nämnde speciellt den gången han tog flyget till Arlanda med sin rullstol. Igenkännande för mig - eftersom det var jag som mötte upp på Arlanda den gången, och även ett minne för Erik som ju var så väldigt intresserad av flyg.

På söndagen möttes vi även av Ingabritt - dottern i Hagen, en av granngårdarna uppe i Björkåsen där Erik-Gustav och min mamma växte upp på 20- och 30-talen, som även hon jobbar på det här vårdboendet. 

Det är klart att i mindre kommuner blir det ett bättre nätverk som man saknar i städer som Uppsala. Ändå måste även vår kommun se till att ge en god vård i livets slutskede. Därför var det med stor sorg vi försökte hindra vänstermajoritetens nedläggning av Omtanken för ett och ett halvt år sedan. Omtanken var den palliativa vårdavdelning som Ebba Busch Thor som min företrädare invigt bara ett par år tidigare i samarbete med landstinget. Men nu tyckte man att det var landstinget som borde ta hela ansvaret för den specialiserade palliativa vården, medan undersköterskorna ute i hemtjänsten och på de särskilda boendena skulle klara den "vanliga" palliativa vården. Problemet var att man startade (en mycket bristfällig) utbildning långt senare, i stället för innan förändringen, och dessutom har jag fått flera signaler på att det inte fungerar så bra.

Vid nyår gick en av min medarbetare Mimmis äldre släktingar bort - och tyvärr så kände sig de anhöriga då tvingade att ringa ambulans för att man inte kände förtroende för att han skulle få en god palliativ vård på det boende han nyligen flyttat till. Han fick alltså avsluta sitt liv på Akademiska sjukhuset. Och till min landstingskollega, regionrådet Anna-Karin Klomp, hörde anhöriga till en annan person som nyligen avled också av sig. Problemet var även där att den äldre personen kommit in akut till sjukhuset i stället för att beredas palliativ vård hemma. Och under natten fick enbart en anhörig närvara vid dödsbädden och resten av familjen fick således inte vara med när personen gick bort.

Ja, tyvärr så finns det säkert fler exempel på hur det inte fungerar bra med vården i livets slutskede i Uppsala. Nu finns det naturligtvis även positiva inslag också, som exempelvis det Hospice som flyttade från Samariterhemmet till det palliativa centret när det inrättades. Det finns även ett sjukvårdsteam som åker hem till människor, ofta cancerpatienter, för palliativ vård i hemmet. Men på grund av de brister och utmaningar som vi ser har vi ändå lyft problemet bland annat i en interpellation (fråga) som jag ikväll hade hoppats debattera på kommunfullmäktige. Tyvärr drog övriga debatter ut på tiden, varför frågan bordlades till nästa kommunfullmäktige om en månad.

Men vi kristdemokrater kommer aldrig att släppa frågan om en värdig äldrevård, och vikten av en tydlig etisk linje i omhändertagandet av de personer som levt ett långt jordeliv och i livets slutskede ofta inte klarar att föra sin egen talan. För oss är det en ytterst prioriterad fråga!

Lägg inte ned Omtanken

I går fattade Äldrenämnden i Uppsala det ödesdigra beslutet att lägga ner Omtanken. Det är en enhet för vård i livets slutskede vid Palliativt Centrum i Uppsala.

För mig är det helt obegripligt hur detta har gått till. Det är bara ett par år sedan Palliativt Centrum invigdes under pompa och ståt av Ebba Busch Thor, och avsikten var att det skulle bli en spjutspets för den palliativa vården i Uppsala.

Nu har uppenbarligen revirstrider och svag ledning från vänstermajoriteten öppnat för denna förändring som enbart tycks vara utslag av en hastigt påkommen spariver.

Jag är inte mot förändringar, men att göra om Palliativt Centrum utan en nära dialog med landstinget är ett avgörande misstag, vilket vi också framhåller i vår artikel i UNT.

Processen i äldrenämnden har dessutom varit högst tvivelaktiv vilket föranleder mig att ställa en rad frågor i en interpellation till majoriteten som anmäls på måndagens kommunfullmäktige.

Uppenbarligen är detta ett utslag av vänsterpolitik när den visar sig från sin sämsta sida. En politik som säger att det är bättre att alla har det lika (dåligt) än att några får en lite bättre omtanke och vård. Något som jag anser högst etiskt berättigat när det gäller vården i livets slutskede, vilket också flera personer vittnar om bland annat i UNT.

Bra med anhörigvård

Maria Larsson, barn och äldre minister (KD) gav Annelie Nordström från kommunal svar på tal i Dagens Eko idag. Kommunal har tagit fram en rapport som visar att fler anhöriga vårdar våra äldre i Sverige.

Maria Larssons svarade att 82% är nöjda med att få vara med och vårda sina anhöriga. Hela samhället bygger på anhöriga och familjers insatser i vård och omsorg av sina närmsta, speciellt då barn och äldre. Detta är inget fult, utan något som de allra flesta sätter stort värde på, och det borde även Fredrik Reinfeldt (se SvD) och staten göra i större omfattning!

Visst ska vi ha ett skyddsnät i samhället för de som behöver det, för äldre och sjuka som saknar anhöriga, och för människor som har svårt att själva vårda sina anhöriga på grund av arbete eller familjeförhållande. Men när man lyssnar på Annelie Nordström, som ju företräder det socialdemokratiska fackförbundet Kommunal, kan man få intrycket att det är staten som har huvudansvaret för de äldre, ja för det mesta.

Det är fel syn på staten. Staten ska stödja och hjälpa, utifrån ett demokratiskt uppdrag, inte styra, reglera och ersätta naturliga gemenskaper. Anhörigas insatser borde i stället uppvärderas och bättre tas vara på! Här har Maria Larsson visat på punkt efter punkt hur hon levererar åtgärder och idéer för att utveckla en mänsklig äldreomsorg där också de anhörigas insatser räknas!

Lyssna gärna på hennes svar i inslaget!

KD-framgång gynnar äldre i Uppsala

I morse hade jag möte med Ebba Busch och fick visa vad UNT skrivit. Noterade att det var svårt för  UNT att få fram huvudnyheten att Kristdemokraterna och Alliansen fått bort köerna i äldreomsorgen. (Upplandsradion) För första gången sedan äldrenämnden infördes 2003 har kön på ca 125 personer som väntade på plats i äldreboende nu byggts bort genom ett aktivt och intensivt arbete. I spetsen för detta har ordförande Gustaf von Essen (KD) stått, supplerad och numera efterträdd av Ebba Busch, och naturligtvis bistått av ett väl fungerande äldrekontor. (Se även Ebbas blogg)

Men, det är förstås alltid skandaler och spekulationer som är mest spännande och i stället toppas helsidan i papperstidningen med en artikel om att Ebba Busch kritiserar regeringen för en dålig hantering av frågan om ersättning till utsatta barnhemsbarn, kryddat med några frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare. På unt.se finns inte ens huvudartikeln om äldreomsorgen med alls, men det är ju så media fungerar - positiva nyheter drunknar i (ibland påstådda) konflikter och andra snaskigheter. Inslaget på TV4 igår där även Ebba Busch intervjuas är också belysande.

Frågan om vad som händer i vårt parti är förstås intressant och spännande, men i första hand en intern fråga.

Nu får vi hoppas att partiet bättre förmår föra ut vad som är vår politik, också i förhållande till vad som är regeringens politik. Det är ju faktiskt så att det inte alltid är samma sak, men som minister och regeringsföreträdare är det svårt att tala om partiets politik när den skiljer sig från regeringens. Så det är inte alltid så lätt med tydligheten.

Mer om läget i partiet: Hallberg i Expressen, Gissén i Tv4, om Odell i UNT, om Hägglund i SvD,

Använd äldre vaccinatörer!

I veckan fick jag förslaget av en pensionerad sjuksköterska att ta in just pensionerad personal i de vaccinationsteam som nu ska sättas upp inför massvaccinationen mot den nya influensan (A/H1N1). Med tanke på att nu flera är allvarligt sjuka (se DN) också i Sverige så är det viktigt att landstinget bereder sig för verksamheten, och att vaccinet också snarast blir godkänt.

Jag nämnde om detta förslag för landstingsdirektören, och vad jag förstår så är nu planen just att använda denna resurs av personal "i beredskap". Det är väldigt bra att kunna ta in kunnig personal för denna engångsinsats och inte belasta det ordinarie sjukvårdssystemet. Och då är just pensionerade sjuksköterskor en utmärkt resurs. Vad jag har hört har redan privata vårdcentraler hört sig för - det är ju så att kreativiteten ofta är lite större i privat verksamhet...

Se också Dagen, SvD 1, 2

Alfs kampanj full fart framåt

Idag besökte Alf Svensson Uppsala. Först hade vi ordnat ett besök på benskörhets- ("osteoporos-") mottagningen på Akademiska sjukhuset och därefter blev det torgmöte med mera. TV4 och UNT rapporterade om besöket (på undre bilden introducerar jag Alf på torget).

När det gäller benskörhet (översta bilden), en folksjukdom som drabbar hälften av er kvinnor och kanske 1/4 av oss män, är det en "skandal" som läkaren Andreas Kindmark uttryckte det att detta inte uppmärksammas mer. Tre gånger så många dör i fallskador i hemmen jämfört med hur många som dör i trafiken. Det är visserligen inte bara på grund av benskörhet, men den spelar ändå en viktig roll - nästan en fjärdedel av kvinnor över 55 riskerar att få en höftfraktur! Och i Sverige är det bara 20% av de som diagnostiseras som bensköra som blir behandlade, fick vi veta av Andreas K, för övrigt ordförande i svenska osteoporossällskapet. Bra att se att det också finns engagemang från patientföreningen för osteoporos som var med under besöket och berättade om hur viktigt det är med att nå ut med information.

Lyckat besök av Maria

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, besökte idag Uppsala län. Hon invigde en aktivitetspark för äldre i Enköping (den första i sitt slag i Sverige), och besökte sedan Balders äldreboende och Rikskvinnocentrum i Uppsala. Tyvärr ligger jag hemma i feber och kunde inte delta - men enligt media var det ett lyckat arrangemang. TV4 var med i Enköping, och UNT rapporterar redan idag både om besöket i Uppsala och Enköping

Gustaf von Essen, Uppsala äldrenämnds ordförande var med på dagen, och även i Enköping var Bo Reinholdsson, vård- och omsorgsnämndens ordförande självklart med. Det är fantastiskt att vi har så många kristdemokrater på betydelsefulla poster för att förbättra för de äldre såväl i Sverige, som i Uppsala och Enköping. Utan kristdemokraterna i regeringen tvivlar jag på att det hade blivit 500 kr mer till de sämst ställda pensionärerna, de som idag har enbart garantipension.
(foto:kristdemokraterna)