Uppvärdera familjers och ideell sektors betydelse

Idag skriver jag i UNT om att vi behöver utveckla och stödja familjerna och den ideella sektorn. Här är hela texten:


Minoritetsstyret i Uppsala påstår att de utvecklar den ideella sektorn (UNT 24/1). Ett fåfängt försök att kompensera för 5 års misslyckande av kommunens vänsterstyre. Uppsala föreningsbyrå har lagts ned utan efterföljare och dialogen med föreningar har varit undermålig, något som inte 1,6 miljoner till Volontärbyrån kan hjälpa. Under mina företrädare Gustaf von Essen och Ebba Busch var samverkan med civilsamhället en av de mest prioriterade frågorna. LÖK-en (Lokal överenskommelse med föreningslivet) infördes och samverkan stärktes på ett antal områden.

S L MP har rätt i att ensamhet är ett stort problem för många svenskar. 1,8 miljoner av Sveriges 4,7 miljoner hushåll är ensamhushåll, alltså i genomsnitt nästan 40 procent. Man kan välja att under perioder i livet bo ensam, men inte sällan är ensamheten påtvingad. Människan är i grunden en ytterst social varelse och hela vår tillvaro bygger sedan födelsen på att vi behöver människor i vår närhet. Relationerna byggs i de nära gemenskaperna i familjen, grannskapet, arbetsplatsen och föreningslivet. När man blir änka, pensionär, eller begränsad på andra sätt kan det leda till ensamhet och isolering.

I Sverige förstärks ensamheten av vår kultur – vi är lärda att klara oss själva, inte särskilt pratsamma och fostrade att hålla tillbaka våra känslor. Tillsammans med den av socialdemokraterna implementerade ”statsindividualismen” (Se Berggren / Trädgårdhs ”Är svensken människa”) är resultatet förödande när det gäller relationer och gemenskap.

I kristdemokratisk ideologi är ”personalism” och ”de naturliga gemenskaperna” bärande element. Personalismen är ett gyllene mellanting mellan förkvävande kollektivism och överdriven individualism. Den säger att människan är en social varelse, beroende av relationer för att kunna fungera. Relationerna byggs i de naturliga gemenskaperna i samhället, vilket måste erkännas och stödjas.

Familjen har länge attackerats från vänsterhåll. Det är klart att människor ska kunna leva i olika typer av hushållsgemenskaper, och tyvärr finns exempel på destruktiva inlåsningar och övergrepp i några familjer. Men det betyder inte att vi kan förneka familjens avgörande betydelse när det gäller barnens uppväxt och uppfostran och när det gäller att ge relationer och gemenskap. Lagstiftningen behöver bättre stödja människor som väljer att leva tillsammans.

Inom socialdemokratin har betoningen legat på det offentliga och på arbetsplatserna, medan föreningslivet kommit i skymundan. Inom exempelvis idrottsrörelsen görs fantastiska insatser vecka efter vecka. Skjutsningar av barn till träningar och ideella insatser vid matcher och kafeterior. På samma sätt är körer, studiecirklar, kyrkor, pensionärsföreningar och andra typer av sammanslutningar avgörande för att skapa gemenskap.

I socialdemokratins Sverige ska stat och kommun stå för skolor, sjukvård, äldreomsorg, fritids, kulturis, pensioner och sjukförsäkringar. I de flesta andra länder i Europa, och USA, har den ideella sektorn ett betydligt större ansvar.

Även i våra nordiska grannländer är den ideella sektorn starkare vilket nyligen regeringens utredare Samuel Engblom (SOU 2019:56) har visat. Sedan 90-talets reformer inom välfärdsområdet har visserligen fristående aktörer fått en lite större frihet att driva verksamhet inom vård, skola och omsorg, men tyvärr är det nästan uteslutande vinstdrivande företag som getts utrymme att stå för tillväxten.

Att vi tillsammans med C och M sa nej till bidraget till Volontärbyrån i Uppsala var inte för att vi vill minska den ideella sektorn, tvärtom. Det finns redan idag väldigt många exempel på föreningar och organisationer som engagerar volontärer. Röda Korsets ”fixar-tjänst" för äldre är ett gott exempel. Det var ursprungligen ett KD-förslag, och vi har på punkt efter punkt visat att vi prioriterar våra äldre. Nu senast i budgeten för 2020 fick vi igenom vårt förslag om fler träffpunkter för seniorer med stöd av M, C, Fi och SD. I stället för att ge bidrag till föreningar att stödja andra föreningar bör bidragen gå dit där de ger mest effekt.

Men grundläggande behövs en annan politik som över tid erkänner politikens gränser och ser människor som en möjlighet och inte objekt för offentliga insatser. Uppsalaborna måste själva få bygga fler och starkare relationer än vad det offentliga kan åstadkomma, och genom att stödja och uppmuntra de strukturer som medverkar till denna gemenskap skapar vi ett starkare och mer robust samhälle med människan i centrum.

Tre spaningar från Almedalen 2019

Det är 13 år sedan jag var med på Almedalen första gången, det historiska valåret 2006 när Alliansen tog över regeringsmakten i Sverige för de kommande 8 åren. Mycket har hänt sedan dess, och efter årets vecka har jag tre spaningar.

Ebba satte agendan för veckan

Nu återstår KD:s dag i morgon lördag, och Ebbas tal, men jag vågar ändå säga att det som var huvudnyheten under veckan var Ebba Busch Thors lunch med Jimmie Åkesson. Hon blev kvickt hårt kritiserad av Annie Lööf, och Liberalernas helt nya partiledare Nyamko Sabuni, som tyckte KD nu måste välja mellan dem och SD. Ebbas svar blev förstås att L (och C) redan valt sida genom att stödja regeringen Löfven, och hade därmed valt att bryta Allianssamarbetet. För KD är självklart huvudalternativet fortfarande en borgerlig regering, men det är en ansenlig väg tillbaka efter att C och L inlett samarbetet med S och MP genom Januariöverenskommelsen. Personligen välkomnar jag självklart att KD är beredda att samarbeta med alla partier som kan tänka sig stödja kristdemokratisk politik. Vi har exakt samma policy i Uppsala kommun.

Rapporten om Salafism talar bl a om risker i Gottsunda och Stenhagen

Den andra spaningen är att denna vecka varit präglad av våldsbejakande extremism. SÄPO föreläste om islamismen och Centrum för Våldsbejakande Extremism (CVE) var återkommande deltagare i media och på seminarier. NMR:s (nazisterna) närvaro satte naturligtvis en bitter extra krydda på denna anrättning. Bakgrunden till att detta är så aktuellt är delvis SÄPOs beslut om att anhålla sex islamister och utvisa (åtminstone fem) av dessa till deras hemländer (Irak, Egypten och Ryssland). Jag håller nu på att läsa in mig på den rapport som försvarshögskolan skrivit om salafism, och dessutom läser jag en bok om tragedin i Syrien av Aron Lund. I lördags hade jag en artikel i UNT på temat, vilket jag nämnt tidigare här.

Här är något alla borde veta, för att fler liv ska räddas (självmord är näst vanligaste dödsorsaken bland ungdomar)

Den tredje spaningen från Almedalen kommer ur alla de seminarier och samtal jag (och min fru som också varit här) haft runt psykisk ohälsa, missbruk, självmord/suicid, porr, social barnavård och ensamhet, med mera. Min slutsats av allt är att samhället aldrig kommer kunna lösa de här problemen genom politiska beslut, handlingsplaner och myndighetsinsatser. Det som vi i stället måste använda oss av är de relationer och nätverk som redan finns runt omkring oss. Kort sagt det civila samhället och de naturliga gemenskaperna (för att använda termer från kristdemokratisk ideologi). Vi behöver helt enkelt en relationsrevolution. Jag har tidigare talat om en värderevolution, och det är rätt. Värderingarna bär vårt samhälle. Men på samma sätt måste vi värdesätta och erkänna relationernas betydelse. Släktingar / familj, grannar, vänner, arbetskamrater, skolor och idrottsföreningar bär på relationer som är avgörande för att vi ska kunna hjälpa varandra i samhället. Om inte vi alla ser och upptäcker beroende / missbruk, psykisk ohälsa / självmordsrisk, ensamhet och isolering och gör något åt detta genom att ställa frågor, visa medmänsklighet och hjälpa till att hitta en professionell hjälp om det behövs, så kommer problemen på alla dessa områden att bli betydligt värre. Men om vi var och en tar vårt ansvar, och samhället erkänner sitt beroende av detta ansvar, ja då kan vi alla hjälpas åt att skapa ett varmare och starkare samhälle. En starkare "samhällsgemenskap" för att använda KDS förste partiledare Birger Ekstedts ord.