50 år

Både nedför och uppför

Nu har jag levt ett halvsekel, och kommit in på "döhalvan" som en morbror till mig uttryckte det när han fyllde 50 för många år sedan. "Efter 50 går det bara utför!" blev min kollega Fredrik Ahlstedt citerad på i intervjun i UNT (se nedan), och sedan ett par dagar känner jag ryggskottet sätta in.

Intervjun i Upsala Nya Tidning (och Enköpingsposten) på min 50årsdag

Men med den något negativa inledningen vill jag ändå säga att 50-årsfirandet varit väldigt fint, en fantastisk upplevelse. Jag håller inte med om att det går nedför (därav att jag hytte med fingret mot Fredrik), utan jag tycker varje ålder har sin tjusning.

Jag vill också med denna sammanfattning av mitt firande TACKA alla fantastiska människor för alla glada tillrop, gillamarkeringar, hälsningar och uppvaktningar i samband med min stora dag!

 

Förskottsfirande på Alla Helgons Dag

Firandet inleddes med en mottagning och middag på Diakonistiftelsen Samariterhemmet, där direktor Erik Eckerdal berättade lite om Ebba Boströms livsverk och historien bakom Samariterhemmet.

Min inbjudan till festen, notera den vackra nationalromantiska byggnaden från 1918

Jag fyller ju egentligen 9/11 men på grund av rikstinget den helgen fick jag flytta fram firandet. Mottagningen inleddes med sång av Schola Cantorum som bland annat, helt utan min inblandning, framförde Nordisk Studentsång, "Framåt, framåt på ljusets bana" - en sång som jag sjöng flitigt  under min studenttid när vi grundade sällskapet KFV (Karl Filip av Vasa).

Det var så trevligt med alla gäster som kom. Jag är inte så bra på att planera och bjuda in, så de som jag fick tag på kom - men det var många tillresande från hela Sverige och Norge, och ett par i släkten som faktiskt var i Uppsala för första gången.

Kvintett ur Schola Cantorum, domkyrkans ungdomskör med en av döttrarna

 

Stadsvandring

Under pausen mellan mottagning och middag tog jag med de gäster som önskade på en stadsvandring igenom Uppsala, där jag berättade om kända Uppsala-profiler. Det var en magisk upplevelse att vandra igenom Uppsala gamla kyrkogård på Alla Helgons Dag med alla ljus tända. På vägen dit hann vi med Fadimes plats, domkyrkan med Carl von Linné, Olof Rudbeck (som ledde släckningsarbetena vid branden 1702) och heliga Birgitta.  På kyrkogården berättade jag om Anton Nicklas Sundberg, Ebba Boström, grundaren av Diakonistiftelsen Samariterhemmet, Sven Arrhenius, Dag och Hjalmar Hammarskjöld, Gapminders grundare Hans Rosling och Gustaf Fröding. På vägen tillbaka passerade vi Pelle Svanslös och Gösta Knutsons Åsgränd, samt Grottan, värmestuga för hemlösa som ligger i Carolinabacken. I stället för gåvor hänvisade jag till just föreningen Hjälp till Behövande som driver Grottan, samt nattvandrare och soppkök i Gottsunda med mera. (Ge gärna en gåva till Föreningen HTB, bankgiro 830-6805 eller Swish 1236649552)

Ärkebiskop Anton Nicklas Sundbergs gravsten

Anton Nicklas Sundberg, ärkebiskop mellan 1870-1900 har många roliga historier berättade om sig. En gång när han missade tåget sades han ha utbrustit: "Där gick tåget åt helvete, och jag som skulle  med". Vid stadsbranden i Karlstad 1867 när han var biskop där beskrev Gustaf Fröding tillståndet på följande sätt: "Landshövdingen grät och bad, men biskopen svor och släckte".

Firande på rikstinget

Nu kan man tycka att det kunde räcka med firande. Men jag fick ju tillbringa själva dagen på KD:s riksting uppe i Umeå. Det blev också där så många gratulationer och hurrarop. Jag kunde börja lördagen och gå och hämta tidningen Dagen i deras monter, där ett porträtt med mig var publicerat.

50-årsporträtt i tidningen Dagen

Så fortsatte det när jag gick upp i talarstolen för att hålla mitt anförande å Uppsala-delegationens vägnar under debatten om partistyrelsens proposition om integrationspolitiken och ordförande Magnus Berntsson från Göteborg passade på att utbringa ett fyrfaldigt leve för mig. På kvällen under rikstingsfesten stämde Uppsaladelegationen upp Ja må han leva med hela salen, och utbringade Hurra-rop. Så kom Ebba och gratulerade och vi passade på att fota oss med hela gänget.

Ebba och Uppsaladelegationen gratulerade på rikstingsfesten

Så det blev sannerligen ett minnesrikt firande. Till och med i debatt om tiggeriet i SVT inledde Linda Linarve med att gratulera mig.

Jag avslutar mitt tack här med en klassisk bild - motsvarande den jag la ut redan på min 40-årsdag för 10 år sedan. Än en gång STORT TACK!

Blomsterfotot

 
Komplettering någon vecka senare:

Gratulation på kommunstyrelsen

 

När jag trodde firandet var klart så fick jag en fin blomma och bjöds på tårta även på kommunstyrelsen 10 dagar efter själva födelsedagen. Jag blev väl kanske inte helt tagen på sängen då vi har en policy om att man kan bjuda på tårta när medarbetare fyller jämt, men det var ju ändå trevligt.

Så tänkte jag att äntligen var det flera veckor långa firandet över, men tji fick jag. Till min överraskning plockade även ordförande i Utbildningsnämnden (där jag är vice ordförande) Helena Hedman Skoglund (L) fram en blomma följande dag, och även där bjöds på tårta. Den finaste hittills måste jag säga, och godaste (förutom alla "riktiga", hemgjorda tårtor som min fru gjort).

Min uttydning är att man tar alla chanser att fira och lätta upp den mörka tunga månaden november. Så då kanske jag kunde bidra lite med en anledning.

Så än en gång tack - alla  ni som gratulerat och firat - ni är fantastiska!

Utbildningsnämndens presidium Ulrik W (S), Hanna M (V), jag och Helena H S (L)

Bästa tårtan med riksvapnet

Riksting med förnyelse

Ebba öppnar rikstinget i Umeå

Nya personer, ny politik

Rikstinget 2019 blev ett riksting med förnyelse av Kristdemokraterna. 2015 valde vi Ebba som partiledare och sa upp Decemberöverenskommelsen, 2017 i Uppsala präglades tinget av att Lars Adaktusson valdes som vice partiledare i stället för valberedningens förslag Emma Henriksson.

2019 har nu Ebbas partiledarskap satt sig i partiet. Med två stora valframgångar i ryggen blev Ebba omvald med stående ovationer, och luckan efter avgångne Lars Adaktusson fylldes av Bengt Germundsson, samme Germundsson som var tredjenamn efter Mats Odell och Ebba Busch Thor vid rikstinget i januari 2012. Den gången blev ingen av dem valda, men mycket har hänt sedan dess och idag är Bengt fortfarande kommunstyrelseordförande i Markaryd med ca 40% av rösterna, och sedan i vintras även KD:s gruppledare i SKL (Sveriges kommuner och landsting). Jag är väldigt glad över att han ingår i partiets presidium.

Landsbygd och integration

På det politiska planet innebar rikstinget också en förnyelse på flera plan. Partistyrelsen hade lagt två propositioner om landsbygds- och integrationspolitik med en rad konkreta förslag på dessa områden. Det gör att KD nu är det kanske vassaste partiet när det gäller landsbygdsfrågor, och att vi skärpt vår politik på migrations- och integrationsområdet.

Just migrationsområdet var en fråga som blev väldigt debatterad inför tinget, utifrån att partistyrelsen lagt ett förslag om att inte ensamkommande ungdomar ska kunna få ta med anhöriga i efterhand om de inte har försörjning för dem. Vi är ett parti som håller på att familjer ska hålla ihop, och därför tycker vi inte att man ska skicka sina barn ensamma över medelhavet och andra osäkra flyktvägar, utan att familjer ska hållas ihop. En del talare gjorde sig lustiga över att barn skulle förväntas försörja vuxna, något som inte händer i Sverige, men i mitt inlägg i debatten använde jag detta som en illustration till hur skev vår integrationspolitik har varit. Här är hela mitt 2-minutersinlägg i den debatten:

"Först vill jag tacka Kalmar som stödjer min motion om tiggeri 4:8. De som röstade nej till en reglering eller förbud mot tiggeri tidigare idag borde stödja denna eftersom den handlar om att förebygga de bakomliggande orsakerna till tiggeriet. 

När det gäller 4:29 om ensamkommande och anhöriginvandring yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag och Ebbas nyss meddelade tillägg. "Minderåriga barn kan inte försörja sina föräldrar" sa någon nyss. På en resa till Bryssel för några år sedan lärde jag känna Tomas, som sitter här i salen, och Georgis, båda från Norrköping med syriansk bakgrund. Georgis, numera framgångsrik företagare, berättade hur han fick börja försörja sin familj i hemlandet som 13-åring. När han senare kom till Sverige fick han beskedet att han inte fick jobba utan skulle leva på bidrag i stället. Ett tydligt exempel på den misslyckade svenska integrationspolitiken, som vi nu behöver komma tillrätta med. 

Igår talade jag om integrationspropositionen och lyfte fram Hans Eklinds förtjänstfulla arbete. Jag tycker faktiskt han personifierar kristdemokratisk politik genom sitt sätt att förena både hjärta och hjärna. Ett tydligt exempel på det var när han fick igenom ett förslag i socialförsäkringsutskottet om behandling av kristna konvertiter som kommit till Sverige. Kristdemokratisk politik som gick igenom med stöd av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det visar hur viktigt det är att kunna samarbeta med alla partier, och vara nytänkande och våga ta tydlig ställning när det gäller migrations- och integrationspolitiken. 

Slutligen vill jag bara yrka avslag på motion 4:15 som föreslår att det ska tillsättas en ensamhetsminister."

Höghastighetståg, tiggeri och burkaförbud

Två andra frågor som var uppe till diskussion var höghastighetståg där partiet nu bytte ställning och inte längre kommer arbeta för en ny stambana. Det är mycket bra, då de hundratals miljarder kronor denna investering skulle kosta riskerar bli en gökunge som trycker undan andra järnvägsinvesteringar och riskerar att sluta i att bli ett nytt Göta Kanal-projekt. Att säga nej satt långt inne i ett parti som KD med sin starka förankring i Jönköping, den stad som skulle gynnas allra mest med det nya stomlinjenätet för järnväg.

När det gäller Tiggeri gick min ersättare i kommunstyrelsen Eva Moberg upp och höll ett brandtal för en reglering av tiggeriet. Det hjälpte dock inte utan rikstinget biföll partistyrelsens förslag att avslå vår motion om ett nationellt tiggeriförbud, eller reglering i någon form. Dock avslog partistyrelsen med tingets bifall de motioner som yrkade på förbud mot tiggeriförbud - en liten seger i sig. Partiet kan alltså fortsatt tänka sig lokala regleringar, men det hade varit bättre med en tydlig nationell linje. Jag argumenterade för just detta i en debatt i SVT forum mot min kollega Jonas Sandwall i Uddevalla.
 

Min debatt mot Jonas Sandwall om tiggeri i SVT

En annan fråga som dock gick vår väg var att rikstinget röstade för att man inte ska kunna ha heltäckande klädsel (som burka och niqab) i offentlig verksamhet som skola och sjukvård. Ett viktigt ställningstagande att man inte kan vara maskerad i dessa miljöer.

God stämning

Det var en väldigt god stämning och trevligt att träffas, och särskilt roligt var det med så många nya delegater från Uppsala. Vi hade 12 ombud och ett antal ersättare, och faktiskt var nästan hälften av våra delegater uppe i talarstolen under de olika debatterna. Elias Moberg bistod mig i delegationsledningen och gjorde en fantastisk insats med tanke på att det både var hans första riksting, och att han inte har någon erfarenhet av att sitta i ett fullmäktige.

På rikstingfesten var de flesta på plats, och du kan se oss på fotot nedan

Uppsaladelegationen på rikstinget, under festkvällen på lördag

Bättre migrationspolitik

I Dagen berättar Mimmi Westerlund som jag jobbar med i Uppsala kommun om den motion vi lämnat till Kristdemokraternas riksting om att förbättra partiets migrationspolitik.


Jag tycker det är tråkigt med den kritik som framkommit internt mot den linje som partiet framgångsrikt drivit de senaste åren. En politik med både hjärta och hjärna. Vi behöver förkorta asylprocessen, förbättra det gemensamma mottagandet i EU och fortsätta att ta bort uppenbara skevheter i det svenska flyktingmottagandet.


Så här säger några av oss undertecknare om motionen:

- Jag tycker det är viktigt att vi lyfter denna fråga ur olika perspektiv, vilket vi nu kommer göra på det riksting som hålls i Uppsala senare i år, säger Jonas Segersam, kommunalråd i Uppsala och en av motionärerna

- Vi visar genom motionen hur vi måste möta den berättigade oro från många människor i Sverige över bristerna i tillgång på bostäder och välfärd, tillägger Carl-Johan Schiller, kommunalråd i Lidingö

Torsten Elofsson, också motionär och partiets ordförande i Malmö fortsätter:

- Partiet behöver bli tydligare med att vi har en politik på migrationsområdet med både hjärta och hjärna, vilket inte minst utmaningarna i Malmö visar behövs.

- Det är dags för en progressiv migrationspolitik med framtiden i fokus, inte en orealistisk politik som inte stämmer överens med nya förutsättningar i omvärlden avslutar Eric Dicksson, ordförande för KD Kalmar.

Här kan du även läsa motionen i sin helhet:

Motion om partiets migrationspolitik

Sedan flyktingvågen hösten 2015 har svensk migrationspolitik ställts på ända. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har som regering föreslagit restriktioner för invandringen som får de Sverigedemokratiska förslagen från innan valet att blekna. Det blev uppenbart för alla att Sverige inte kan föra en isolerad migrationspolitik utan i stället måste samverka med EU så länge vi ingår i Schengensamarbetet.

KD driver på, med hjärta och hjärna
Kristdemokraterna har varit pådrivande för att få en förändring till stånd. På samma sätt som Alf Svensson på sin tid, mot den rådande synen, ifrågasatte skevheterna i sjukförsäkringssystemet, så lämnade partiet under Göran Hägglund (december 2014) förslag på förändringar av migrationspolitiken, som numera även övriga partier anslutit sig till. Det gäller tillfälliga uppehållstillstånd, starkare försörjningskrav kopplat till lägre bidrag och klassning av säkra länder för att underlätta migrationsprocessen. Partiets roll som föregångare har fortsatt under Ebba Busch Thors partiledarskap. Kristdemokraterna har omfamnat en politik med både hjärta och hjärna, som medelväg mellan två extremer. Å ena sidan en politik med bara hjärta där en del tror att Sverige har nästan obegränsade möjligheter att ta emot flyktingar, och å andra sidan en politik med bara hjärna, ibland kopplat till ett stenhjärta, som säger nej till alla människor som har behov av hjälp och en fristad.

Genom migrationsöverenskommelsen i oktober 2015 kommer förutom att de nyss nämnda KD-förslagen genomförs även en del uppenbara fel att rättas till. Ett exempel är att föräldrar som kommer till Sverige med barn i 5-6-årsåldern har fått föräldrapenning lika lång tid som i Sverige nyfödda barn. Ett annat att personer som fått beslut om av- eller utvisning inte längre kan bo kvar i sitt anläggningsboende.

Förkorta asylprocessen
Den första punkten i överenskommelsen gäller att förkorta tiden för asylprocessen. Vi har i Sverige haft en ohållbar situation där vi velat värna en rättssäker möjlighet för asyl, men detta system har inneburit på tok för långa handläggningstider. Dessutom har man, vid händelse av negativt besked efter prövning i alla rättsliga instanser, bara kunnat gå under jorden. Efter att fyra år har gått sedan första ansökan har man kunnat påbörja hela processen från början igen. Det finns exempel på familjer som levt i Sverige över 10 år och fått uppleva avslag på avslag men ändå stannar kvar trots nästan obefintliga utsikter att beviljas uppehållstillstånd. Gratis skolgång och sjukvård för personer som uppehåller sig illegalt i landet blir en sorglig illustration på det svenska migrationssystemets misslyckande. I princip är även de generösa reglerna tillämpliga för utvisade brottslingar som illegalt återvänt till Sverige.

En annan illustration på misslyckandet är när det snarare är en regel än ett undantag att asylsökande undanhåller de identitets- och resehandlingar man använt för att ta sig till Sverige, eller att man uppenbart missleder när det gäller sin ålder eller ursprung. Ännu allvarligare är det när personer med en kriminell bakgrund kortsluter det svenska mottagningssystemet. Det förekommer att vissa personer, många gånger med multipla identiteter, erhåller bidrag från olika håll. Det finns till och med en risk att det blir förövarna och inte offren som blir de som erhåller svenskt uppehållstillstånd.

Prövningen måste rimligen ske utanför Sveriges gränser, och om så inte är möjligt i anslutning till gränsen. Vi måste intensifiera våra ansträngningar att bilda opinion i resten av Europa så att vi inom hela unionen kan hjälpa dem som flyr undan krig och nöd från exempelvis Mellanöstern. Skulle övriga EU-länder ta emot bara en bråkdel av Sveriges mottagande skulle vi kunna göra stora insatser för många människor.

Värna välfärden
Sverige är ett rikt land som på många sätt kommit långt i utvecklingen. Vårt välfärdssystem har varit framgångsrikt och bidragit till att vi är ett av världens mest välmående länder, och för det ska vi vara tacksamma. Men tider förändras och idag ser vi att debatten om migrationspolitik har hamnat i ett läge där flyktingmottagandet sätts mot just vår gemensamma välfärd. Är det på grund av en inbyggd ovilja att hjälpa människor som flyr krig och förtryck, eller finns svaret någon annanstans?

Utgångspunkten i denna fråga måste vara att vilja hjälpa utsatta så gott man kan, men detta samtidigt som vi upprätthåller samhällskontraktet mellan det offentliga och skattebetalarna. När människor som betalat skatt i hela sina vuxna liv (i ett av världens högst beskattade länder) inte längre upplever att de får den välfärd som de förväntar utan möts av stängda vårdavdelningar, långa köer och undermålig skola, ja då kan solidariteten i samhället komma att försvinna.

Förståelse för människors naturliga reaktioner
När människor upplever orättvisor i att en del särbehandlas och gynnas skapas splittringar mellan ett ”vi och dem”. Människor som betalat skatt, arbetat, sparat och deltagit i samhällsbygget ser plötsligt att andra människor som inte gjort något av detta plötsligt får gratis bostäder med högre standard än de själva, får bidrag och stöd utan att behöva arbeta. Sådant försämrar skattemoralen och välviljan.

Detta väcker oundvikligen en hel rad så kallade rättvisefrågor att ta ställning till, där det i dagsläget endast finns två destruktiva sidor i svensk politik. Den ena sidan ställer ultimatum och menar att välfärden bara räcker åt en grupp i taget – att ta emot asylsökande över huvud taget blir ett hot mot de svenska pensionärerna. Den andra sidan menar att välfärden gott räcker åt alla och att det egentligen bara sitter i (o)viljan att hjälpa sin nästa.

Kristdemokraterna måste vara ett parti med ett längre perspektiv, som inte faller för frestelsen att köra i något av de två diken som finns.

Utmaningar mot samhällskontraktet
I en färsk kartläggning signerad Dagens Nyheter (5/2-17) visas att bristen på intensivvårdsplatser för barn är akut i hela landet. Det innebär att svårt sjuka barn skickas utomlands då en fjärdedel av de få platser som finns hemma är stängda.[1] I norra delar av Sverige läggs BB ner och mammor tvingas i vissa fall att föda i bilen.[2]  I Härnösand har patienter till Folktandvården väntat i upp till fem år för en vanlig undersökning. 2012 avsattes 70 timmar till asyltandvård, i januari 2017 var det 989 timmar vilket motsvarar fyra timmar om dagen.[3]

Om man inte är personligen drabbad av nedskärningarna är det lätt att ha åsikter om att välfärden ska räcka till alla, och även ännu fler. Faktum kvarstår att den inte gör det.

En annan rättvisefråga är den om bostäder - att det råder bostadsbrist i Sverige, och främst i städerna, är det ingen tvekan om. Varje år läser vi tidningarna om studenter som tvingas bo i tält eller på vandrarhem i väntan på att en möjlighet ska dyka upp. Många föräldrar uppmanar sina barn att ställa sig i kommunens bostadskö redan från 16 års ålder, men när de vill flytta hemifrån saknas det ändå flera år för att få ett kontrakt. Detta samtidigt som kommunala bostadsbolag tar stora andelar av hyresbeståndet i anspråk när de (enligt nya bosättningslagen) bistår med bostäder till nyanlända.[4]

Att öka välfärdens kapacitet är ett långsiktigt projekt
Den som söker asyl och som så småningom får beviljat uppehållstillstånd blir under den första tiden beroende av det svenska välfärdssystemet. I snitt tar det sju år för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta sker samtidigt som den genomsnittliga handläggningstiden för asylprövning fördubblats. De som sökte asyl 2015 kommer i många fall vänta till i år.

2015 ansökte 162 877 personer om asyl i Sverige, och efter åtstramningarna vintern 2015/16 sjönk siffran drastiskt till 28 939 personer förra året. Antalet inskrivna i Migrationsverkets system var i februari 2017 115 360 personer, varav 60.000 bor i anläggningsboende (ABO) och drygt 30.000 bor i eget boende (EBO). Drygt 22.000 bor i övrigt boende.

Att just denna process (handläggning, beslut, integrering) är så utdragen är en starkt bidragande faktor till att kostnader skenar och välfärden begränsas.

Vi anser att Kristdemokraterna måste driva på för att få till en hållbar lösning för den svenska migrations- och välfärdspolitiken.

Vi föreslår därför rikstinget besluta

Att Kristdemokraterna verkar för en fungerande fördelning inom EU av hur många asylsökande som kan tas emot

Att Kristdemokraterna på olika sätt verkar för att öka asylmottagandet i övrigt inom EU och på så sätt solidariskt avlasta det stora ansvar som Sverige hittills tagit

Att Kristdemokraterna verkar för att möjliggöra snabb asylprövning i speciella stationer utomlands eller vid gränsen där besked ges och kan verkställas direkt, både vid avslag och beviljande

Att Kristdemokraterna verkar för att ett avlägsnande från Sverige ska ske så snart som möjligt efter lagakraftvunnet avslag på en asylansökan

Att Kristdemokraterna verkar för att rätt till skolgång, försörjningsstöd och bostadsbidrag ska upphöra vid lagakraftvunnet avslag på asylansökan, varefter endast i princip akutsjukvård ska erbjudas

Att Kristdemokraterna verkar för att inga offentliga ekonomiska bidrag ska utbetalas till den som uppehåller sig illegalt i Sverige

Att Kristdemokraterna verkar för att modellen med EBO reformeras för att beivra missbruk i form av exempelvis fiktiva mantalsskrivningar

Att Kristdemokraterna verkar för att Sverige inför ett utökat kvotsystem för asylflyktingar där ansökan sker på plats i hemlandet eller i ett grannland och gärna i samverkan med UNHCR, istället för vid rikets gräns

Att Kristdemokraterna verkar för att socialförsäkringsförmåner i första hand ska vara reserverade för personer som skattat i Sverige under två år, svenska medborgare samt EU-medborgare med rätt att vistas i landet

Att Kristdemokraterna verkar för att personer som begår brott och döms till allvarligare påföljd (som fängelse) under asylprocessen ges avslag på sin asylansökan

Att Kristdemokraterna verkar för att möjligheten till anhöriginvandring ska begränsas till de som ordnat egen försörjning, med undantag för nära familj i form av gifta makar och barn under 18 år

Att Kristdemokraterna verkar för att tiden från det att en asylansökan görs till dess att nästa kan göras utökas från dagens 4 år till 8 år.

 

Jonas Segersam, KD Uppsala
Mimmi Westerlund, KD Uppsala
Carl-Johan Schiller, KD Lidingö
Daniel Wall Andersson, KD Uppsala
Felicia Sundmark, KD Uppsala
Torsten Elofsson, KD Malmö
Jonatan Hedin, KD Södermalm
Hugo Fievét, KD Hägersten
Eric Dicksson, KD Kalmar
Alexander Krasnov, KD Kalmar
Stefan Svanström, KD Stockholm

Bo Engström, KD Malmö
Robin Persson, KD Malmö
Ardavan Khoshnood, KD Malmö

---

[1] https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiEoqClmfvRAhVLD5oKHVhECTEQqOcBCBowAA&url=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fsthlm%2Fsvart-sjuka-barn-drabbas-av-brist-pa-vardplatser%2F&usg=AFQjCNE2u4-yc2LFp7ydEgVi4x0RgbMxQg&sig2=Lagkq1DU8y5Gi3y3sCcudA&bvm=bv.146094739,d.bGs

[2] http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/kurs-i-bilforlossning-da-bb-i-solleftea-stanger/

[3] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/langa-koer-hos-folktandvarden

[4] https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Fokusomraden/Bosattningslagen.html

Lyckat riksting

Det har varit hektiska dagar. I torsdags öppnade Ebba Busch Thor kristdemokraternas riksting i Västerås, och sedan har jag hängt där hela helgen. Ja, förutom i lördags då jag fick lyckan att delta i min brorsons bröllop i Heliga Trefaldighets kyrka, med efterföljande fest på Västgöta nation. Mycket fint!

Idag har vi dessutom bland annat presenterat Kristdemokraternas budget för Uppsala kommun. Återkommer om det i nästa inlägg.

Några reflektioner runt rikstinget.

Jag är mycket nöjd. Naturligtvis till stor del för det historiska beslutet om decemberöverenskommelsen, mycket eftersom jag varit så starkt engagerad i frågan, och var uppe och höll anförande i saken. Men, jag skulle ändå säga att den största bidragande faktorn till att jag var nöjd var ändå att jag tycker stämningen i stort var så god. Det var till exempel första gången någonsin (som jag varit med om i alla fall) som hela partistyrelsen valdes med acklamation, utan omröstning. Och på samma sätt fattades beslut om uppdaterad partistadga enhälligt, vilket betyder att vi inte behöver ta upp frågan på nästa stämma för slutligt beslut.

Jag tyckte mig se en tydlig ambition från partiledningen och partistyrelsen att försöka hitta gemensamma och samlande lösningar för huvuddelen av partiet. Visst blev det omröstningar i många frågor och i vissa fall hårda debatter, men även här fick majoriteten bestämma vilket i flera fall också ledde till förbättringar och till att de som var oroliga inför besluten kunde åka hem med lite lättare hjärta.

I Nato-frågan där jag befarat en ganska stor och uppslitande debatt var enigheten såpass stor att det inte ens behövdes någon omröstning. Även jag har farhågor angående detta beslut, men det är ändå ett logiskt steg vidare att vi ansluter oss till den allians som vi redan samarbetar så intimt med, och som så många av våra grannar redan gått in i (Danmark, Norge, Polen och Baltikum). Och som har tydliga konsensusregler, vilket gör att vi även om vi går med inte kommer tvingas till någonting! (något som tydligen inte alla tycktes känna till i gårdagens partiledardebatt - en debatt där för övrigt Ebba Busch Thor var den vassaste kniven i lådan, enligt Aftonbladets läsare).

När det gäller samvetsfrihetsfrågan framställdes det som att vi fattat ett kontroversiellt beslut, men det enda vi gjorde var att konstatera att vi följer FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen i denna fråga, och det är ju definitivt inte kontroversiellt. Förutom möjligen i liberala Sverige som i sin politiska korrekthet inte riktigt varken vill eller vet vad samvetsfrihet egentligen betyder och bakgrunden till att den införts i internationell lag.

Det var också väldigt kul att ha en så aktiv och intresserad Uppsala-delegation, varav såpass många delegater var helt nya i rikstingssammanhang. Lovande för framtiden.

Enda smolket blev den lite onödiga debatten efteråt, där KDU-ordförande Skyttedal lackade ur över Penilla Gunther som inte kunde avhålla sig att ge upprepade pikar till Ebba Busch Thor.

Bra nu om vi kan sluta upp och gå vidare tillsammans med syfte till fortsatt breddning och tillväxt för vårt kära Kristdemokratiska parti! Den ljusnande framtid är vår - och Sveriges efter att vi nu är kvitt den förlamande DÖ.


DN: Stenberg om "risktinget"

Marcus Oscarsson förklarar DÖ:

Grattis Ebba och Andreas

Stort grattis till Ebba Busch Thor och Andreas Carlson som idag blivit invalda som ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse!

Jag och Ingvild kom hit till Karlstad och jag fick uppleva lite av den goda stämningen på Kristdemokraternas riksting. Idag har Alf Svensson utnämnts till hedersordförande vilket är en pangstart på supervalåret och partiets 50-årsjubileum. Ett mycket smakfullt sätt för Göran Hägglund och partiledningen att knyta ihop säcken på Alf Svenssons fantastiska politiska karriär.

Och så det här med Ebba och Andreas då. Ebba, vårt Uppsalakommunalråd, var föreslagen av valberedningen och därför ingen jätteöverraskning. Fantastiskt att alla de nomineringar genom åren som jag och Uppsalaavdelningen gjort äntligen fått resultat. Det är ju egentligen en gåta att en person som förra året var 17 röster ifrån att bli vice partiledare inte sitter i partistyrelsen. Ebba kommer att tillföra både engagemang och energi och innebära ett lyft i partiledningen.

Men den stora smällen är det Andreas Carlson som står för. Det hör faktiskt till ovanligheterna att rikstinget inte följer valberedningens förslag, så det visar att Andreas har ett starkt stöd i partiet. Andreas är riksdagsledamot från Jönköpings län och vi hade glädjen att ha honom som talare på vårt årsmöte i Uppsala, då jag avgick som ordförande och efterträddes av Ingemar Virsén. Han har en stark ideologi och förmår fånga upp de frågor som ligger nära hjärtat hos vanligt folk. Alltså även han ett lyft för partiledningen.

Nu ser vi fram mot rikstingets två sista dagar och ett mycket spännande kommande valår!

Riksting i Norrköping

Ännu ett riksting avslutat. Behållningen av det här rikstinget blev vårt vistelse under veckan i en stuga på gården till Söderköpings KS-ordförande Magnus Berge. Det blev en spännande bekantskap med Söderköping, ett av Sveriges absoluta centrum under medeltiden. Här kröntes t ex Magnus Ladulås drottning, och hans son Birger Magnusson. I Söderköping överlät också Bo Jonsson Grip 2/3 av Sverige och hela Finland till drottning Margareta. Hon hade visserligen blivit drottning av Sverige redan, men utan Bo Jonssons jordinnehav hade överhögheten blivit tämligen innehållslös. (se Söderköpings vapen på bilden)

En annan behållning var en inledande konferens om regionbildningen i Sverige, och där blev Gävleborgare och dalkarlar (-kulla) besvikna över att det enligt den regeringsreprentant vi hade närvarande inte blir någon Svealandsregion till 2011. Ambitionen från Mats Odells sida är att få till en region för de två norrländska regionerna, samt Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland. För oss återstår jobbet att försöka få med Västmanlänningarna i vår Svalandsregion.

När det gäller själva rikstinget blev det en ganska tråkig tillställning med ändlösa debatter om ordval hit, och yrkanden dit. Trist att inte partistyrelse och delegationer var bättre förberedda, så att man kunde fattat beslut lite snabbare och rationellare, och ägna tiden till annat viktigare. Partistyrelsevalet lyckades vi inte heller påverka, vi från Uppsala pläderade för Tuve Skånberg och Peter Kullgren utan framgång. Men det var förstås väntat - huvudsaken att vi fick lufta våra idéer om en breddning och förnyelse av partistyrelsen.