Webbsändningar - Stadsbyggnad, Hederskultur och Förskola

Efter vår lyckade talarkväll med Anna Runesson om prostitution och människohandel i början av november har vi nu beslutat köra en miniserie med tre webbinarier innan nästa talarkväll med Ivar Arpi 8/12.

Vi hade fyra talare inbokade under hösten - Sameh Egyptson, Kjell-Arne Ottosson och Anna Runesson. De två första kvällarna var på plats på Hotell Duvan, men tredje gången fick vi ställa in på grund av Corona-läget i Uppsala.

Att sända digitalt via Zoom och Facebook tyckte vi dock visade sig vara ett lyckat upplägg, och därför kör vi nu samma upplägg tre tisdagskvällar kl 18 framöver. Med tanke på att det är så omväxlande teman tror vi det finns något intressant för var och en att titta på, och de som gillar KD:s politik bör inte gå miste om något av dessa ämnen.

Det första är:

17 NOVEMBER

"Problemen med planerna för de sydöstra stadsdelarna"

Gäster: Marguerite Sjöström, Eva Jonsson (initiativtagare till lokala protesterna)

Jag och vår ordförande Elias Moberg inleder med en redovisning av planerna för en ny stad i sydöstra hörnet av kommunen, och därefter får våra gäster berätta om de lokala reaktionerna på dessa planer.

 

Därefter:

24 NOVEMBER

"Kvinnors rättigheter i hederskultur och islamism"

Gäst: Annahita Parsan.

Annahita har en spännande livsresa från en slagen kvinna i Iran till Präst i Hammarby - som hon berättar om i sin bok "Flykten till livet".

Slutligen

1 DECEMBER

"Forskning om förskolan"

Gäst: Professor Ulla Waldenström.

Ulla Waldenström har skrivit en bok om forskning (eller avsaknad av forskning) om den svenska förskolan - "Mår barnen bra i förskolan", och har nyligen debatterat frågan i SvD.

 

 

Hoppas du har möjlighet att lyssna på våra livesända webbinarium på Facebook. Man kommer precis som förra gången med Anna Runesson att kunna ställa frågor i direkt i kommentarsfältet.

Ingen anmälan krävs, surfa bara in på

Kristdemokraterna Uppsala

kl 18:00 på tisdagar för att följa sändningarna.

Välkomna!

 

Kaos för skolbyggande i Uppsala

 

 Om Skolbyggnation i SVT nyheter 

I Uppsala är en aktuell fråga hur vi ska få ihop lokaler till alla skolor och förskolor. Tyvärr har detta varit ett område som fungerat mycket dåligt i vår växande kommun. Alliansen fick fatta beslut om ett antal moduler när vi styrde senast (2006-2014), i takt med att dessa nu blir uttjänta saknas planering för ersättning. Här har Uppsalas vänsterstyre ett tungt ansvar.

SVT:s lokalnyheter tog nyligen upp frågan utifrån beslut som skulle fattas i Utbildningsnämnden om nya moduler - jag betecknade situationen som "Kaos". Ett starkt ord, och naturligtvis finns det mycket som görs bra. Men den konstruktion med ett Skolfastighetsbolag, Stadsbyggnadskontoret under Kommunstyrelsen och Utbildningsförvaltningen har gett ett trepartsförhållande som resulterat i att alla skyller på alla i stället för att förskolor och skolor byggs som de ska.

De som drabbas är skolbarnen och förskolebarnen och deras familjer. Mycket tråkigt.

 

Debattartikel i UNT

I UNT idag skriver jag, Cecilia Hamenius och Celicia Widell om just detta. En beskrivning med exempel på skolkaoset i Uppsala. Och att politikerna borde backa från sina storslagna planer på att fördubbla kommunens invånarantal på 50 år (från 190.000 år 2000 till 380.000 år 2050).

Här är hela texten:

Slå back innan det är försent

Uppsala kommun har stora problem med skol- och förskoleplatser. Såväl nyproduktion som underhållet av befintliga lokaler hanteras undermåligt av det politiska styret.

Planeringen har inte fungerat på många år, och organisationen är krånglig med både nämnd, styrelse och bolag inblandade. Exemplen på misslyckade processer är tyvärr många. Ett av dem gäller Rosendal där Polacksbackens skolas tillfälliga bygglov går ut nu i vinter, samtidigt som såväl Rosendals skola som ett skolbygge i Industristaden blivit kraftigt försenade. Lösningen blir att nya baracker hyrs in och etableras.

Redan när Alliansen tillträdde i Uppsala 2006 saknades en stor mängd förskolor och skolplatser, och för att alls kunna säkra plats åt alla barn och elever löste man det då med tillfälliga moduler vars bygglov gäller maximalt i 15 år. Man behöver inte vara expert för att förstå att dessa lokaler måste ersättas efter hand, men ändå initierade inte det nya vänsterstyret, som tillträdde 2014, en planering för detta.

Detta misslyckande av Socialdemokraterna, som numera styr med Liberalerna, drabbar våra barn och elever hårt.

Alliansen inrättade också 2013 ett skolfastighetsbolag för att komma igång med nyproduktionen, vilket blev en del av det krångliga trepartsförhållandet mellan kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och just Skolfastigheter AB. 

Listan på misslyckanden med planering inom kommunen kan göras lång. Man har glömt söka bygglov; avbrutit upphandlingar; missbedömt olika tomters användbarhet och de allra flesta projekt har blivit kraftigt försenade. Med den svaga politiska ledningen som Pelling (S) med fler står för så händer tyvärr inte mycket.

Att som fastighetsägare ha en mängd lokaler som man inte har underhållsplaner för, utan bara åtgärdar utifrån akuta behov, är inte acceptabelt. Ett politiskt styre måste vara proaktivt, inte bara reaktivt. 

Uppsala kommuns skolor ligger relativt bra till när det gäller kvaliteten i undervisning och utbildning, men lokalkostnaden per elev ligger över rikssnittet och slukar pengar som kunde ha gått till verksamheten. För att få en mer effektiv utbildningsverksamhet är det därför just nu lokalfrågan som måste prioriteras. Vi anser att man måste undersöka möjligheten att renovera befintliga skolor och hyra in sig i andra lokaler, som de flesta friskolor gör, för att hålla nere investeringarna. 

Den nuvarande organisationen orsakar onödiga kostnader och bristande beslutsförhet. Det är dags att se över hela organisationen så att det blir en sammanhållen process från beställningen av en ny skola till förvaltningen av den nya byggnaden. Man bör utreda om ansvaret ska vara samlat och inte uppdelat som i dag.

Även förskolebristen i centrala staden är skriande. Trots att nya förskolebussar köps in, vårförskolor tas i bruk redan på hösten och befintliga moduler används så länge det bara går, kommer det troligen vara stor brist på platser redan till våren. Vi kristdemokrater skulle gärna se att man aktivt uppmuntrade pedagogisk omsorg i Uppsala, som skulle vara ett bra sätt att avlasta förskolan.

Som lök på laxen kommer också vänsterstyrets hybris när det gäller utbyggnad av Uppsala. Man spekulerar nu i om man ska prognostisera för 380.000 invånare år 2050, i stället för nuvarande prognos om 320.000. Anledningen är bland annat att rättfärdiga investeringen i de två spårvägslinjerna från Resecentrum till Gottsunda respektive till Ultuna, som Kristdemokraterna är emot. 

Enbart för utbyggnaden av sydöstra Uppsala krävs hela 30 nya förskolor, nästan 15 grundskolor och 1-2 gymnasieskolor innan 2050. Med nuvarande organisation för skolbyggnation skapar detta bara ytterligare kaos.

Det är dags att inse att Uppsala inte kommer att bli en storstad inom överskådlig framtid. Vi bör i stället slå vakt om vår unika profil som en trivsam, akademisk och historisk mindre stad med egen karaktär och dragningskraft – inte en förort till Stockholm.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd och 2:e vice ordförande Utbildningsnämnden

Cecilia Hamenius (KD), vice ordförande Uppsala kommuns Skolfastigheter AB

Celicia Widell (KD), vice ordförande Utbildningsnämndens förskoleutskott 

 

Majoritet för bättre välfärd

Ändringsbudget som gick igenom från M V C och KD

Igår på kommunstyrelsen blev minoritetsstyret överkörda när det gäller vårt förslag om mer pengar till välfärden. Jag skrev om detta redan i mitt inlägg från 1/3.

Minoritetsstyre ger osäkerhet

Kontentan av beslutet är att Uppsala nu satsar 45 miljoner av de 117 vi fått tilldelade genom uppgörelsen mellan M KD V i riksdagen om 7,5 miljarder till kommunerna. Slutligt beslut ska fattas i fullmäktige - vi får se om det börjar bli ett mönster att styret (S L MP) kommer försöka styra genom minoritetsåterremiss - det enda de helt säkert kan få igenom i fullmäktige eftersom det kräver bara 1/3 av rösterna. Förra fullmäktige agerade man så när det gällde vår motion om att rädda Tämnaren.

För knappt ett år sedan fattades ett liknande beslut om ändringsbudget där vi också körde över styret. Den gången fick vi 77 miljoner mer från staten efter att M / KD -budgeten 2019 hade vunnit majoritet i riksdagen. Och vi kom överens med Vänsterpartiet att flytta 10 mnkr från utbildningsnämnden till äldrenämnden.

Den här gången hade styret inga egna idéer, och blev sura för att vi var så snabba att lansera våra. Jag påpekade det jag tidigare sagt att L och MP är välkomna att bilda en stabil majoritet med oss i M C KD - vilket skulle göra att vi slapp sådana här överraskningar. Det är ju inte vi i "oppositionsmajoriteten" som är orsaken till att det blir instabilt, utan att partier väljer gå in i ett minoritetsstyre som inte har stöd för sin politik.

Se artikel i UNT

Andra överraskningar

När det gäller övriga ärenden fick vi också stöd för den motion som vi lagt gemensamt V och KD, om bättre tillgänglighet för badplatser för funktionsnedsatta. Den ska gå vidare till fullmäktige för beslut. Även en motion från vänsterpartiet om satsning på elevhälsa i syfte att förebygga stress var på vippen att gå igenom, men den politiske vilden Stefan Hanna röstade för avslag, och därmed föll den i kommunstyrelsen. I kommunfullmäktige har dock inte Stefan något parti på sin sida, och motionen kommer därför sannolikt att bifallas där.

Ett förslag jag lagt om att skriva till staten och klaga över 7 uteblivna miljoner kronor från Migrationsverket fick också enigt bifall i kommunstyrelsen, kanske inte så stor överraskning eftersom jag hoppades att det inte skulle vara så kontroversiellt (se Upplandsradion)

Vad vi inte fick igenom

Vi lyckades från oppositionen inte få igenom vårt förslag att stoppa spårvägen i centrum (som jag skrev om i mitt förra inlägg), utan linjedragningen och ansökan om stadsmiljömedel från staten för spårväg röstades igenom i kommunstyrelsen med minsta möjliga marginal (av S L MP med stöd av V).

Vi fick heller inte igenom min motion att begränsa tiggeriet genom ett förbud eller en reglering, men vi la ett gemensamt yrkande med moderaterna om att införa tiggeriförbud i hela kommunen.

En motion från Sarah Havneraas om belysning på bemärkansvärda byggnader i Uppsala bifölls inte heller, även om det sägs att en del arbete pågår på området.

Vi sa också tydligt nej till förslaget om satsningen om 53 miljoner till parker runt Fyrisån - trots att man varken löst frågorna om parkering, förskola, Ulleråkersområdet, båttrafiken eller evenemangsytorna i området först. (se UNT)


Summa summarum kan man ändå säga att vi fick igenom ganska mycket på kommunstyrelsen, och i de fall vi inte fick majoritet nu har vi ändå lyckats påvisa konstigheterna i styrets linje!

Bättre barnomsorg

Ja "bättre barnomsorg" borde varit rubriken på den artikel vi hade i UNT igår, och inte "mindre förskola".

Läs gärna artikeln på denna länk och se vilka goda förslag vi har för förskolan och barnomsorgen.

Vårdnadsbidraget ger valfrihet

Ebba Busch Thor och Gulan Avci debatterar här i Gomorron Sverige vårdnadsbidraget efter att Folkpartiet nu aviserat att de kommer att frångå den överenskommelse som Alliansen gjorde för åtta veckor sedan om att behålla möjligheterna för kommunerna att införa vårdnadsbidraget.

Även i Aktuellt tog Acko Ankarberg Johansson samma debatt med Jan Björklund.

Det är ju dessutom anmärkningsvärt att S-MP-regeringen med berått mod väljer att gå emot den uttryckta riksdagsmajoriteten påhejade av t ex Aftonbladets storm mot "hemmafrubidraget".

Det är dock inte det minsta liberalt att komma med de här inskränkningarna och styrningarna.

För det första: Är inte politikerna i kommunerna kompetenta att själva bestämma om de ska ha vårdnadsbidraget eller inte? Att ta bort denna möjlighet är att inskränka det kommunala självstyret och frånta väljarna i Sveriges kommuner rätten att bestämma vilken politik som ska råda i kommunen.

För det andra: Är inte Sveriges familjer kompetenta att själva bestämma om hur de ska få sin barnomsorg utförd? Är det politiker som Stefan Löfven eller Jan Björklund som ska bestämma hur småbarnsföräldrar ska lösa sin barnomsorg?

För genom att spotta in 100.000 av skattemedel i "vårdnadsbidrag" till den förskola som tar emot 1-åringen så styr staten starkt föräldrarna från att välja andra lösningar, särskilt när man nu tar bort de ynka 36.000 kronor som vårdnadsbidraget utgjort i det begränsat antal kommuner som infört möjligheten.

För det tredje: Kvinnor sägs låsas ut från arbetsmarknaden - men det är ju inte så bidraget är konstruerat. Man kan med vårdnadsbidraget jobba samtidigt och antingen gå omlott föräldrarna emellan eller låta t ex far- och morföräldrar hjälpa till. Men nu är det slut med det. Föräldrar ska inte välja något annat än den offentligt finansierade barnomsorgen. Punkt.

För det fjärde framförs det att barnen måste lära sig svenska och att detta drabbar främst invandrarfamiljer. Men, en 1-åring behöver inte gå på förskola för att lära sig svenska! Tids nog gör barnen det när de bor i Sverige. 

Har vi ett problem i skolan med att det finns barn som inte kan svenska för att de varit "hemma" för länge? Nej, men vi har ett problem i samhället med småbarnsföräldrar som kämpar och kämpar för att få sitt livspussel att gå ihop och förena yrkeslivet med omsorgen om sina små 1-åringar som de - i vissa fall - känner sig pressade att lämna till offentligt finansierad barnomsorg. 

Därför hoppas jag att denna möjlighet kommer finnas kvar! Som ett litet alternativ i dagishysterins Sverige.

Lyssna på en drabbad familj på ekot
"När blev det egentligen fult att vara hemma med sina barn?" Fi:s blogg
Ebba Busch Thor på SVT Opinion 
Mycket bra tidigare ledare om vårdnadsbidraget i SMP "myten om vårdnadsbidraget"

I dagishysterins Sverige

I morse fick vi på P1 morgon höra Jessica Rydz som berättade om hur hon 1994 på uppmaning av Posten skrev ett brev till sig själv om 20 år, något som nu Postmuseum i urval kommer att ställa ut i november. Det som grep Jessica mest var att hon då skrivit att hon, om hon får barn, måste prioritera dem och undvika en del av hennes dåliga erfarenhet av dagis som liten, något som hon också senare gjort i livet.

I Sverige ställs alltför många småbarnsföräldrar, och särskilt mammor, inför dilemmat att kastas ut i arbetslivet innan de känner att deras småbarn är riktigt mogna för det. Arbetslinjen som Reinfeldt-regeringen drivit har varit bra, men på detta område har det gått lite till överdrift (se mitt tidigare inlägg om vårdnadsbidraget). Det är nämligen en otroligt viktig insats som föräldrar till små barn gör för att fostra dem, ge dem trygghet, närhet och därmed en bra start i livet.

Ett annat vittnesbörd om detta fick jag i fredags när jag besökte Haros viktiga konferens om familjen. Där berättade en mamma under lunchen om hur hon tagit upp det här med barnomsorgen med sin chef i ett medarbetarsamtal. Hon har själv gått Handelshögskolan, och var ute i karriären, och hennes chef naturligtvis lika så. När frågan om barn och familj kom upp blev resultatet att hon fick trösta sin chef som inte kunde hålla tårarna tillbaka för att hon själv tyckte det var så konfliktfyllt att få ihop livspusslet med karriär, barn, mammaroll och allt annat.

Jag har också på öppna förskolan fått uppleva hur mammor beskriver hur de pusslar med föräldrapenningsdagarna för att i det längsta skjuta upp dagisstarten. Men när dagarna är slut så ska man ju börja jobba, så är det bara.

Problemet, som Ulla Waldenström också tog upp på seminariet i fredags, är att det finns på tok för lite forskning om vad det svenska dagisexperimentet egentligen har för konsekvenser. I dag går 84% av barnen 1-5 år förskola. Sedan maxtaxan infördes 2002 har ingen utvärdering gjorts av vilka konsekvenser den (eller förskolan) haft för barnen, bara hur den påverkat tillgänglighet och utbudet av arbetskraft.

Ulla Waldenström, professor vid Karolinska institutet, har skrivit en bok "Mår barnen bra i förskolan" där hon "understryker bristen på studier av förskolans effekt på barn. Det förefaller som om vi, föräldrar, röstberättigade och politiker, helt enkelt inte vill veta så mycket om hur barnen har det på dagis"

I vår verksamhet Föräldrakooperativet Ekoxen har vi under hösten haft föräldramöten i våra tre grupper Storvreta, Vaksala och Sävja. Jag har där berättat om vår höga kvalitet, och om den pedagogik som vi kallar relationsbaserad, det vill säga där vi tar hänsyn till viktiga utvecklingspsykologiska aspekter vad gäller barnens behov och hur vi på bästa sätt ska lägga till rätta för en god inlärning. Här är anknytningen en mycket viktig faktor, att barnet har en trygg vuxen person som de kan knyta an till, och inte för många personer, både barn och vuxna, att förhålla sig till. En mamma berättade på ett av föräldramötena att hon hade haft ett äldre barn på en förskola där de visserligen var indelade i två grupper om 24 barn i varje. Men i praktiken hade man öppnat upp mellan de två avdelningarna så vanligtvis var det upp till 48 barn som samsades om de 7 olika lekrummen - en mycket stressande miljö som hon upplevde det. Och därmed valde hon vår verksamhet i stället.

Psykologen Gordon Neufeld (Neufeldinstitutet) förklarade i fredags att det är familjen som är den viktigaste faktorn att skydda barnen från en hotfull miljö och ge en bra och trygg uppväxt. Och genom att ha verksamheter som i så stor utsträckning som möjligt kan likna familjen (få personer och hög kontinuitet) så får man också en god kvalitét på verksamheten. Bra att få det erkännandet från en internationellt välrenommerad psykolog!

Familjens röst

Nu är det snart dags att rösta - och rösta då för barnen och familjerna! I dagens UNT skriver Ebba Busch Thor och jag om hur vi ska jobba för att minska barngrupper och ge föräldrar större valfrihet och inflytande över den egna livssituationen.

I Sverige talar vi om skola, om äldreomsorg och om vinster i välfärden. Men vi glömmer ofta bort det som är viktigast och närmast för människor. Familjen är den minsta och grundläggande byggstenen i samhället, och genom att stödja familjerna, föräldrarna och barnen så kan vi också få en fungerande skola och omsorg. Det är INTE staten som har huvudansvaret för barnen, och även när det gäller äldre personer så måste vi uppvärdera anhörigas roll i vården och omsorgen. Staten ska inte styra föräldrar att välja en viss form av omsorg, vilket är precis vad som sker i dag genom att man med maxtaxa och subventioner på över 100.000 kr per år gynnar den offentliga förskolan. Genom en barnomsorgspeng kan föräldrarna i stället själva välja barnomsorg, något som kommer att både avlasta förskolan som därmed får bättre kvalitet, och ge tryggare barn vilket också ger skolan större möjlighet att förmedla kunskaper och få bättre resultat.

Så vad väntar vi på? Bli Familjens röst på söndag!

Uppsala en kommun med tid för barnen

 

Foto: Truls Busch

Idag har Ebba Busch och jag presenterat valmanifestet för Kristdemokraterna i Uppsala kommun. Tillsammans med David Lega, vice partiledare och Kristdemokraternas kommunalråd i Göteborg. Detta ute på en flotte på fyrisån! Vi vill göra stora satsningar för att förbättra situationen för Uppsalas familjer, och därmed ge en bättre och tryggare uppväxt för barnen, vår framtid!

En fråga där vi sticker ut är att vi vill genom en liten höjning av maxtaxan för de med högst inkomster tillsammans med en satsning från staten höja kvaliteten i förskolan genom att minska barngrupperna. I Uppsala har vi redan i den budget som antogs i vår fått igenom en satsning som innebär att det blir ett barn mindre per barngrupp. Nu vill vi gå vidare och minska med två till.

En annan fråga är den jag lanserat där vi vill införa en ny placeringsform inom socialtjänsten. En där kommunen och familjerna får "delad vårdnad" i de fall det är möjligt. Vi vill också öka resurserna till "Råd och Stöd", den del av Uppsalas socialtjänst som arbetar förebyggande och med frivilliga insatser till familjer med behov. På så sätt kan vi hjälpa fler familjer på ett bättre sätt.

Förutom frågan om "delad vårdnad" inom socialtjänsten har jag två frågor som jag driver i min kampanj, Pendeltågsstation i Bergsbrunna, och ökade tjänstegarantier från kommunen. När det gäller tågtrafiken behöver vi ytterligare förbättra möjligheterna till tågpendling, dels genom att bygga ut kapaciteten mot Stockholm vilket möjliggör en återöppning av Bergsbrunna station, men även genom att integrera tågpendlandet i hela Mälardalen och bättre tillgänglighet från exempelvis kommunens västra områden (Järlåsa, Vänge). Tjänstegarantier betyder att kommunen ger pengarna tillbaka på de avgifter de tar ut, om de inte ger den service de borde. Om till exempel ett bygglov tar för lång tid ska man få pengarna tillbaka. Detta bör gälla även på andra områden där kommunen ger service till Uppsalaborna! Allt för att öka effektiviteten och underlätta för företagande, byggande och tillväxt.

Nu jobbar vi vidare för valvinst med ett fantastiskt Kristdemokratiskt lag!

UNT

Upplandsradion 

Ebba Busch Blogg

Facebook Ebba Busch Thor

UNT om KD riks förslag

@segersam twitter

@segersam instagram

Facebook Jonas Segersam

 

Minnesrik 50-årsfest

En minnesrik dag var det igår, och ett värdigt firande av de svenska kristdemokraternas 50-års jubileum.

På fotot står jag med två stora politiska förebilder, Kjell Magne Bondevik, tidigare partiledare för KrF och i två omgångar Norges statsminister, samt Alf Svensson, tidigare partiledare för KDS / KD, statsråd och numera EU-parlamentariker.

På eftermiddagen, efter Göran Hägglunds tal, fick just Alf Svensson och Kjell Magne Bondevik ge glimtar ur de två systerpartiernas historia. Vänskapen dem emellan inleddes i början av 70-talet då de var ordförande för respektive länders kristdemokratiska ungdomsförbund. Bondevik beskrev Kristelig Folkepartis två "guldåldrar", dels i början av 70-talet med Lars Korvald som statsminister, och dels 1997-2005 då Bondevik ledde två regeringar. På liknande sätt beskrev Svensson de svenska kristdemokraternas intåg i regeringen (och riksdagen) 1991, och det stora genombrottet 1998. 

I den efterföljande paneldiskussionen fick varje deltagare beskriva en stor framgång de varit med om att bidra till för kristdemokratisk politik. Göran Hägglund var först ut och nämnde avskaffandet av fastighetsskatten som ett väldigt tydligt exempel på hur ett kristdemokratiskt vallöfte från 2006 nu genomförts i praktiken. Därefter fick KDU-ordförande Sara Skyttedal ordet, och pekade på att partiet faktiskt medverkat till att sätta stopp för många dåliga förslag, som till exempel kvoterad föräldraförsäkring och könskvotering till bolagsstyrelser. Chatrine Pålsson Ahlgren som under 18 år suttit i riksdagen, och under hela den tiden och ännu längre, också varit landstingsledamot, beskrev sin största framgång att ha medverkat till att geriatrik behölls som en läkarspecialitet. Detta under en mangling på flera dagar i början av 2000-talet under socialdemokratiskt styre.

Inger Davidsson var civilminister 1991-1994 och berättade om införandet av lagen mot innehav av barnpornografi. Stödet var oerhört svagt, både från de andra borgerliga partierna och från media och kulturetablissemanget. Men Inger var beredd att avgå som minister om inte denna lag gick igenom, och till slut fick hon sin vilja igenom. Ett exempel på kristdemokratiskt engagemang som betyder något för barnen. Kjell Magne Bondevik, som själv fått hjälp när han fick ta en timeout på grund av en depressiv reaktion 1998, såg som en stor seger att hans regering i flera steg kunde trappa upp anslagen till den psykiatriska vården och göra den mer jämställd med den somatiska. Alf Svensson talade slutligen om betydelsen att blicka ut i världen mot demokratiutveckling, exempeliv i samband med den arabiska våren.

Detta är bara några exempel på att kristdemokraterna faktiskt inneburit en stor skillnad i skandinavisk politik. 

Efter denna diskussion kom de fyra allianspartiledarna upp, och Göran Hägglund berättade att han nu ändrat åsikt om en fråga sedan 2006. Han talade då om att det är bra att byta regering i bland, men har nu kommit till insikten att det vore en katastrof för Sverige att byta regering i det här läget.

Ja, så där gick det på. Efter ett mellanspel med ett mycket intressant seminarium om anknytning i förskolan (med Gunilla Niss och Malin Broberg se även artikel i GP) var det dags för den stora jubileumsfesten. Statssekreterare Ragnwi Marcelind var konferencier och Triple n Touch medverkade med förstärkning från Star for Life / Star Choir. Mycket festligt!

Bland annat fick vi se alla ännu levande partisekreterarna uppradade:

Det var för övrigt Stig Nyman, näst längst till höger, partisekreterare -72 (från före Alf Svensson blev partiledare) till -79 som knäppte kortet på mig, Bondevik och Svensson överst.

Marcus Jonsson presenterade slutligen jubileumsskriften som jag förstås köpte med mig och ska läsa med intresse.

Efter 50 fantastiska år har vi nu 50 nya spännande år framför oss - en fantastisk möjlighet för de svenska kristdemokraterna.

Dagen 1,2,3

ViD 1,2

DN: "rätt parti fel land" + Hägglund intervju, &en fråga,

Alliansen bästa alternativet

I helgen hade vi vår distriktsstämma för Kristdemokraterna i Uppsala län i Knivsta. Göran Hägglund inledde och det första budskapet på självaste kvinnodagen var att nu, efter två mandatperioder med Alliansen vid makten har andelen kvinnliga generaldirektörer stigit från lite över 30% till 48%. När meriter och kompetens får styra, i stället för kontakter och partibok.

Annars var det ett tydligt linjetal inför valen som ligger framför oss i år. I EU-parlamentsvalet har vi goda chanser med 20% av väljarna som kan tänka sig att rösta på kristdemokraternas toppnamn Lars Adaktusson, och Göran tycktes också sätta sin förhoppning till vår färgstarka och duktiga kandidat från Uppsala, som står 2:a på listan, Ebba Busch Thor.

När det gäller valen är jag naturligtvis partisk. Men som jag så många gånger förut skrivit tror jag faktiskt att Alliansen har en chans att vinna. Och det främsta argumentet är regeringsfrågan.

Göran påpekade också att Alliansen faktiskt satsar mer på välfärd nu än innan tillträdet, närmare bestämt 53 miljarder kronor mer, inflationen borträknad, på välfärden, varav 22 mdkr på hälso- och sjukvård. 

Och det är väldigt lätt att glömma hur det faktiskt såg ut innan 2006. Det var en hög arbetslöshet, och varje dag förtidspensionerades 140 svenskar. Jag kollade upp den där siffran och hittade att 2004 så var det hela 200 personer som förtidspensionerades. Varje Dag! 

Jag möter fortfarande en del av de här personerna. Snacka om utanförskap - de kanske inte har det dåligt, eller saknar sitt arbete, men vilken enorm förlust för den svenska samhällsekonomin!! Förtidspension betyder ju just att man inte ska arbeta en enda dag till, under hela livet. 

Nu har tack och lov Alliansen ändrat detta så att målet i stället är att människor ska komma tillbaka i arbete. Jag har själv varit med och följt anställda i vårt företag i kontakter med försäkringskassa och vård på vägen tillbaka från sjukskrivning till arbete. Ett väl fungerande system. Visst kan det ha begåtts misstag, och i något fall har fel personer "utförsäkrats" (som vänstern älskar att kalla det, ungefär som de "ökande klyftorna" är ett favouttryck) - men huvudlinjen att folk ska gå från bidragsberoende och utanförskap till arbete och inkludering i samhället har varit framgångsrik, både för de enskilda individerna och för hela den svenska ekonomin.

Nej, jag hoppas varje svensk tänker sig noga för innan valet i september! Hur ska vi få ihop ekonomin i Sverige när ett parti som är tänkt som regeringsunderlag i en vänsterregering vill sänka  skatteintäkterna med 90 mdkr och minska arbetstiden med 1/4. Och hur blir det med försvaret? Eller med kärnkraften? Eller med skolan.

Ja, skolan har ju Alliansen nu äntligen gjort en rejäl insats för genom sitt utspel att minska klasstorlekarna i dag. Mycket bra. I kombination med den satsning som Alliansen i Uppsala kommun gör för att höja lärarlönerna med 5000 kronor kan det bli riktigt bra (där fick DN-ledaren svar på tal, och lärarförbundet). Och reformen att kräva att de som kommer in på lärarlinjen har en hög kompetens vid intagningen.

Både personaltätheten i skola och förskola behöver öka, samt lärarnas status och kompetens. Skolan och förskolan är viktiga för Sveriges barn och ungdom, även om den allra viktigaste institutionen och grunden naturligtvis är familjerna.

UNT om lärarlönerna i Uppsala

SvD om skolsatsningen, och analys av Göran Eriksson

Andreas Norlén om myndighetschefer

Föräldralön

Professor Annica Dahlström och ekonomen Christian Sörlie Ekström skriver i GP idag en uppfriskande artikel om att införa föräldralön. Ser man till vad en medelfamilj som väljer att sköta barnsomsorgen går miste om i fråga om jämställdhetsbonus, utebliven förskolesubvention, och obefintlig sambeskattning gör att man gott skulle kunna betala ut en föräldralön på 20.000 kr i månaden för de som väljer att själva ordna barnomsorgen för de allra minsta barnen. Det skulle sannolikt samhället tjäna på om man ser den utbredda psykiska ohälsan bland dagens ungdomar. Det har blivit en intressant vridning i debatten i Sverige där man från tidigare genus och jämställdhet idag kan läsa sådana här artiklar och även höra unga människor som på allvar kan se fördelar också med en hemmafrutillvaro. Jag tror det är därför att många kvinnor är trötta på genustokerierna - alla möjligheter finns ju faktiskt för unga kvinnor som vill göra karriär idag, förutom när det gäller att ta hand om sina egna barn (det är i alla fall starkt motarbetat av det offentliga). Och att många småbarnsföräldrar är lika trötta på dagishysterin. Vad är det som säger att hetsa iväg till dagis tidiga morgnar och hem sena eftermiddagar med sin ettåring är speciellt attraktivt? Nej, vi behöver sannerligen lite nyanser i debatten, som får en och annan politiskt korrekt ledarskribent (som på UNT) att nästan köra i diket. I Kvällsöppet med Ekdal nyligen fick vi en spännande vinkling av hemmafrufrågan där unga kvicka kvinnor som Alice Teodorescu och Ebba Busch inte vilade på hanen. Andra läsvärda bloggar: KDU Uppsala, Politikken, KSF-bloggen, Kotteshopen, Annelie Enochson, Artikel 19, Socialtjänsten i Marks kommun

Slå larm!

I dagens DN är förstanyheten att Vårdnadsbidraget leder till stängda förskolor. Alarmerande! Det visar sig att vissa föräldrar väljer att ta hand om sina barn själva när vårdnadsbidraget gör att familjerna själva kan få en del av de pengar som annars går till att subventionera förskolan!

Och förskolor i invandrartäta områden kan till och med komma att stänga. Usch och fy! Gör genast den allmäna förkolan obligatorisk och sänk åldern till tre år. På sikt bör även övrig förskoleverksamhet göras obligatorisk. Och förbjud familjedaghem och öppna förskolor och andra hemskheter som gör att barnen får det närmare till föräldrarna! Helst också privata förskolor, för där går ju vinsterna i kapitalisternas fickor och vi vet inte om alla barn får ordentlig genuspedagogik och social, demokratisk träning!

Nej, tänk vad annars alla farliga familjer skulle göra för att hindra barnen att lära sig svenska, eller uppfostra dem i familjesammanhållning och moral och värderingar. Hur ska barn kunna tycka det sociala, demokratiska om de inte får lära sig det innan de slutar med blöjor och innan de kan prata? Alla konstiga invandrare med sina konstiga kulturer kan ju komma på att påverka barnen till något riktigt osvenskt, osocialt och odemokratiskt.

Nej, tack DN för att ni slagit larm med dagens krigsrubrik, gör det gärna på er hemsida också!! Rädda oss från kvinnofällor, fattigdom, fattigdom och isolering. Dessutom kan det ju växa upp fler familjer med "fem sex barn" där "en hemmatillvaro med vårdnadsbidrag kan pågå i flera år"! SNÄLLA, rädda oss från detta familjefängelse!

"Avskaffa vårdnadsbidraget!" (VF)

Luciachock

Nu har jag precis sett det sjätte luciatåget på två dygn. Det började torsdag kväll med julfest på vårt föräldrakooperativ Ekoxen (första bilden). Min son Joel fick vara med, även om han slutade i somras på Ekoxen, en liten kompensation för att han missade förra julfesten för ett år sedan.

Under fredagen började dagen med en julsångsamling som våra barns skola (Källskolan) ordnade i Vaksala kyrka (andra bilden). Efter lunch julfest på Joels nuvarande förskola - Tärningen (tredje bilden). En liten stund senare var det dags för nästa besök i Vaksala kyrka där min dotter Edel Irén tillsammans med sin musikprofilklass hade konsert (fjärde bilden).

På kvällen var det dags för julfest med Kristdemokraterna i S:t Maria Kyrka i Stenhagen (femte bilden - mina barn var halva luciatåget). Idag, luciadagen hade våra barn tillsamman med en grannfamilj sitt traditionsenliga lussande i grannskapet (sista bilden).

Så nu kan man äntligen pusta, - men bara en liten stund mitt i alla julförberedelser...

Kaotisk småbarnstillvaro

Ännu en hektisk vecka till ända. Jag förstår inte hur folk klarar att dubbelarbeta. För våran del är det ändå mer än nog trots att jag bara "jobbar" 25% och min fru 50%. Mot slutet av veckan tornar tvätten, disken, dammråttorna, barnen och allt annat upp sig så det känns nästan övermäktigt. Dessutom ska bilen repareras och fruns knä är också kaputt.

Kanske är det jag som pappa som inte klarar att sköta ett hem? Att vara pappaledig är ingen dans på rosor, och troligen har jag fokus på för många andra saker samtidigt. Speciellt såhär innan sommaren skall ju allt hända. Avslutningar i alla klasser, för alla barn, fester, inbjudningar, och konferenser etc. I fredags följde jag med min äldsta dotters klass till Stockholm, och bland annat vasamuséet (se bilden). Det var trevligt och kul, men på hemmaplan var det lite darrigt med Ingvild på jobb - och alla barnen att tänka på. På kvällen lyckades vi till och med missa att hämta nr 4 hos dagmamma - dessutom hade vi båda våra mobiler urladdade så det inte gick att få tag på oss - obeskrivligt pinsamt....

Nej, det ligger något i att fembarnspappor kanske egentligen inte hinner blogga (se mitt första inlägg)...

Vi är anmälda till domstol

Turbulensen vid kommunens godkännande av vår förskoleverksamhet har nu utmynnat i ett överklagande till länsrätten. Rickard Malmström (mp) skriver i sitt överklagande som jag bett att få ut från länsrätten att länsrätten laglighetsprövar kommunens tillstånd för vårt föräldrakooperativ. Det märkliga är att Rickard citerar förarbetena till lagen som säger att fristående skolor får ha konfessionell inriktning "under förutsättning att deltagandet i konfessionella inslag alltid är frivilligt". När det gäller förskolor är det fortfarande kommunen som behåller "möjligheten att besluta om tillstånd och därmed bidrag till enskilda konfessionella förskolor. Även utskotten anser att denna ordning skall behållas".

Jag anser att vi även skulle klara den starkare prövningen som gäller för konfessionella skolor då deltagande i bordsbön självklart inte är obligatoriskt. Men jag tror att alla föräldrar som väljer vår verksamhet åtminstone inte har något emot att vi ber bordsbön. Då skulle de nog välja en annan verksamhet. Dessutom följer vi självklart läroplan för förskolan - jag kan inte se att den på något sätt skulle hindra konfessionella inslag - utan tvärtom!

Kristendomen, anser jag, är grundläggande för "de värden som vårt samhällsliv vilar på." (Lpfö 98) Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och jämställdhet och solidaritet är alla värden som har sitt ursprung i den västerländska judisk-kristna traditionen. Möjligtvis skulle man kunna säga att jämställdhet och frihet mer hämtar sin inspiration från franska revolutionens "frihet, jämlikhet och broderskap", men jag anser ändå att det är värden som är förenliga med den kristna traditionen.

Dessutom är det väldigt bra att läroplanen talar om att "Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande". I vår verksamhet ser vi just familjerna som uppdragsgivare och inte det offentliga. Av många vänsterpolitiker kan man få motsatt värdering - att det är kommunen eller staten som har huvudansvaret för barnens uppfostran eller utbildning. Det är i stället dessa ståndpunkter som strider mot läroplanen!