Vi behöver samling - inte motsättning

Min, Cecilia Hamenius och Magnus Wikbergs artikel i UNT

Jag skriver i UNT en artikel tillsammans med Cecilia Hamenius, andranamn på KD:s kommunlista, och Magnus Wikberg, ordförande för KD i Uppsala kommun.

Här är texten:

Kristdemokraterna deltog i manifestationen av stöd till Ukraina i Uppsala den 5/3, men i en omröstning bland arrangörerna (där partierna till vänster var initiativtagare) var det bara KD, M och L som röstade för att ha med SD. I det läget tyckte vi det var viktigare att visa vårt stöd och vår solidaritet för det ukrainska folket än att fastna i pajkastning mellan partierna. Naturligtvis blev det en huvudnyhet att SD utestängts från demonstrationen, särskilt som SD:s gruppledare troppade upp på plats med en megafon och krävde att också få tala.

Sverige behöver en ny regering och Uppsala behöver ett nytt styre. Vi kan inte längre ha ett politiskt landskap där det är viktigare vilka partier man inte kan samarbeta med än vilken politik man vill föra. Det håller inte att säga att V och/eller SD är ytterkantspartier som vi inte kan föra några samtal eller samarbeta med. Det blir att underkänna en stor del av den svenska väljarkåren. Dessutom gynnar all mobbning ytterkantspartierna och ger dem ännu större väljarstöd. Efter minst två mandatperioder med december-, januari-, och alla möjliga andra överenskommelser så behöver vi något nytt. En samling runt de frågor som är viktiga för vanliga människor. De röda och gröna partierna har visat hur omöjligt det blir med det här politiska spelet, och det hela har resulterat i att Sverige nu styrs med en statsbudget utformad av M, KD och SD. En budget som ger mer pengar till polisen, till förskolan, till pensionärerna och till de boende på landsbygden.

Trenden på riksnivå spiller över även på Uppsalapolitiken. Vi hoppas och tror att väljarna i Uppsala ser vådorna av den rödgröna röra som plågat vår stad under snart åtta år, och de stora brister som finns i det politiska ledarskapet. Att liberalerna efter förra valet valde att stödja denna politik genom att hoppa över i den rödgröna sänghalmen gör inte saken bättre. De fick sitt extra kommunalråd och ordförandeskapet i utbildningsnämnden (med utskott) – följden av en tydlig strategi från Socialdemokraterna på nationell nivå att till varje pris få över L och C för att stödja sina kommunala maktinnehav. I Malmö gick S så långt att de delade ut fyra kommunalrådsposter till de fyra liberala kommunfullmäktigeledamöterna i utbyte mot stöd för ett fortsatt vänsterstyre.

Nu byter flera partier ledarskap och vi hoppas och tror att vi kommer kunna få ett borgerligt styre av Uppsala efter valet. Vi måste samlas runt politiken – bättre resultat i skolorna, en utveckling av landsbygden, bättre kommunal service till företagen och medborgarna, ett erkännande av civilsamhällets insatser och en sänkt skatt. Detta är en politik som de borgerliga partierna och SD stödjer.

Under den gångna mandatperioden har KD visat att vi kan samarbeta med alla. Vi har haft ett nära samarbete med moderater och centerpartister, men även lagt gemensamma förslag med både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vi har också i flera fall fått gehör för våra förslag av minoritetsstyret (S, L, MP) vilket lett fram till att KD:s linje gått igenom. Det har exempelvis gällt nej till en ombyggnation av Uppsala slott för konstmuseet, ja till en byggnation av ny isarena och simträningsanläggning i Gränby, utökning av familjerådgivningen, särskilda hedersvåldsteam och stopp för utbyggnaden av höghus i Nåntuna. Men även om vi kan påverka politiken i opposition så är det tydligt att Uppsala förtjänar bättre. I stället för sandkastning i sandlådan där man delar upp partier i ”goda” och ”onda” så måste vi sluta bråken runt SD. Väljarna väljer sina företrädare – och om en majoritet vill ha något annat än den socialdemokratiska makthegemonin, ja då måste vi folkvalda kunna visa att vi kan samarbeta för en förändrad politik i Uppsala. Nu är tid för samarbete och samtal – inte splittring och polarisering!

Jonas Segersam, Cecilia Hamenius och Magnus Wikberg, Kristdemokraterna

 

Kaos för skolbyggande i Uppsala

 

 Om Skolbyggnation i SVT nyheter 

I Uppsala är en aktuell fråga hur vi ska få ihop lokaler till alla skolor och förskolor. Tyvärr har detta varit ett område som fungerat mycket dåligt i vår växande kommun. Alliansen fick fatta beslut om ett antal moduler när vi styrde senast (2006-2014), i takt med att dessa nu blir uttjänta saknas planering för ersättning. Här har Uppsalas vänsterstyre ett tungt ansvar.

SVT:s lokalnyheter tog nyligen upp frågan utifrån beslut som skulle fattas i Utbildningsnämnden om nya moduler - jag betecknade situationen som "Kaos". Ett starkt ord, och naturligtvis finns det mycket som görs bra. Men den konstruktion med ett Skolfastighetsbolag, Stadsbyggnadskontoret under Kommunstyrelsen och Utbildningsförvaltningen har gett ett trepartsförhållande som resulterat i att alla skyller på alla i stället för att förskolor och skolor byggs som de ska.

De som drabbas är skolbarnen och förskolebarnen och deras familjer. Mycket tråkigt.

 

Debattartikel i UNT

I UNT idag skriver jag, Cecilia Hamenius och Celicia Widell om just detta. En beskrivning med exempel på skolkaoset i Uppsala. Och att politikerna borde backa från sina storslagna planer på att fördubbla kommunens invånarantal på 50 år (från 190.000 år 2000 till 380.000 år 2050).

Här är hela texten:

Slå back innan det är försent

Uppsala kommun har stora problem med skol- och förskoleplatser. Såväl nyproduktion som underhållet av befintliga lokaler hanteras undermåligt av det politiska styret.

Planeringen har inte fungerat på många år, och organisationen är krånglig med både nämnd, styrelse och bolag inblandade. Exemplen på misslyckade processer är tyvärr många. Ett av dem gäller Rosendal där Polacksbackens skolas tillfälliga bygglov går ut nu i vinter, samtidigt som såväl Rosendals skola som ett skolbygge i Industristaden blivit kraftigt försenade. Lösningen blir att nya baracker hyrs in och etableras.

Redan när Alliansen tillträdde i Uppsala 2006 saknades en stor mängd förskolor och skolplatser, och för att alls kunna säkra plats åt alla barn och elever löste man det då med tillfälliga moduler vars bygglov gäller maximalt i 15 år. Man behöver inte vara expert för att förstå att dessa lokaler måste ersättas efter hand, men ändå initierade inte det nya vänsterstyret, som tillträdde 2014, en planering för detta.

Detta misslyckande av Socialdemokraterna, som numera styr med Liberalerna, drabbar våra barn och elever hårt.

Alliansen inrättade också 2013 ett skolfastighetsbolag för att komma igång med nyproduktionen, vilket blev en del av det krångliga trepartsförhållandet mellan kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och just Skolfastigheter AB. 

Listan på misslyckanden med planering inom kommunen kan göras lång. Man har glömt söka bygglov; avbrutit upphandlingar; missbedömt olika tomters användbarhet och de allra flesta projekt har blivit kraftigt försenade. Med den svaga politiska ledningen som Pelling (S) med fler står för så händer tyvärr inte mycket.

Att som fastighetsägare ha en mängd lokaler som man inte har underhållsplaner för, utan bara åtgärdar utifrån akuta behov, är inte acceptabelt. Ett politiskt styre måste vara proaktivt, inte bara reaktivt. 

Uppsala kommuns skolor ligger relativt bra till när det gäller kvaliteten i undervisning och utbildning, men lokalkostnaden per elev ligger över rikssnittet och slukar pengar som kunde ha gått till verksamheten. För att få en mer effektiv utbildningsverksamhet är det därför just nu lokalfrågan som måste prioriteras. Vi anser att man måste undersöka möjligheten att renovera befintliga skolor och hyra in sig i andra lokaler, som de flesta friskolor gör, för att hålla nere investeringarna. 

Den nuvarande organisationen orsakar onödiga kostnader och bristande beslutsförhet. Det är dags att se över hela organisationen så att det blir en sammanhållen process från beställningen av en ny skola till förvaltningen av den nya byggnaden. Man bör utreda om ansvaret ska vara samlat och inte uppdelat som i dag.

Även förskolebristen i centrala staden är skriande. Trots att nya förskolebussar köps in, vårförskolor tas i bruk redan på hösten och befintliga moduler används så länge det bara går, kommer det troligen vara stor brist på platser redan till våren. Vi kristdemokrater skulle gärna se att man aktivt uppmuntrade pedagogisk omsorg i Uppsala, som skulle vara ett bra sätt att avlasta förskolan.

Som lök på laxen kommer också vänsterstyrets hybris när det gäller utbyggnad av Uppsala. Man spekulerar nu i om man ska prognostisera för 380.000 invånare år 2050, i stället för nuvarande prognos om 320.000. Anledningen är bland annat att rättfärdiga investeringen i de två spårvägslinjerna från Resecentrum till Gottsunda respektive till Ultuna, som Kristdemokraterna är emot. 

Enbart för utbyggnaden av sydöstra Uppsala krävs hela 30 nya förskolor, nästan 15 grundskolor och 1-2 gymnasieskolor innan 2050. Med nuvarande organisation för skolbyggnation skapar detta bara ytterligare kaos.

Det är dags att inse att Uppsala inte kommer att bli en storstad inom överskådlig framtid. Vi bör i stället slå vakt om vår unika profil som en trivsam, akademisk och historisk mindre stad med egen karaktär och dragningskraft – inte en förort till Stockholm.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd och 2:e vice ordförande Utbildningsnämnden

Cecilia Hamenius (KD), vice ordförande Uppsala kommuns Skolfastigheter AB

Celicia Widell (KD), vice ordförande Utbildningsnämndens förskoleutskott