Folkomrösta om UP

 I Uppsala fortsätter turerna runt det politiska styret. Utökning av kommunstyrelsen har blivit överklagat, folkomröstning om spårväg ifrågasatt och nu senast går vågorna höga om det nya Näringslivsrådet.

I UNT i dag skriver vi, gruppledare i den norra delen av länet, om att i stället för folkomröstning om Uppsalas framtid borde vi ha en verklig folkomröstning om den politiska situationen, nämligen ett kommunalt nyval.

Här vår replik:

Utvecklingspartiet skriver i UNT 24/1 att kollektivtrafiken är en regional angelägenhet. De har helt rätt – kollektivtrafiken i hela länet har sedan i somras försämrats, buss- och tågavgångar har ställts in, folk kommer inte i tid till sina arbeten. Detta leder till produktionsbortfall för arbetsgivare, och företagare vågar inte etablera sig här på grund av problemen. 

Stefan Hanna upplyser om att en folkomröstning i Uppsala ska genomföras i samband med EU-valet våren 2024. Trots att han själv gått till val på att skrota spårvägsplanerna ber han alliansen och SD genomföra hans egen politik, eftersom han själv valt att stödja S, V och MP:s utbyggnads- och spårvägsplaner. Vi tycker man borde ha en folkomröstning om Stefan Hanna i stället – det vill säga ett kommunalt nyval i Uppsala, för att bringa ordning i kaoset. Spårvagnsprojektet kommer om det genomförs kosta skattebetalarna minst 10 miljarder kronor, huvudsakligen av Uppsala kommun, men även via regionen och staten. Regionen får stå för byggandet av spårvägsdepå (”garage”) för uppåt en miljard kronor, pengar som måste tas från sjukvård- och annan kollektivtrafik. Därmed utarmas resurserna för länets övriga kommuner.

Det är hög tid för alla kommunpolitiker i länets åtta kommuner att sätta sig in i Uppsala kommuns spårvagnsprojekt och få säga sitt i saken.

I stället för mångmiljardinvesteringar i spårvagnar borde Uppsala kommun tillsammans med regionen se över och förbättra trafiksituationen och den kaotiska miljön kring Centralstationen och Kungsgatan. En salig blandning av olika trafikanter, fotgängare (stressade pendlare), cyklister, taxibilar, bussar kors och tvärs, vilket ger upphov till arbetsmiljömässiga bekymmer för bussförare. Bussarna får ofta vänta på trafikljus på Kungsgatan för att köra in eller ut från hållplatser, och bilister som måste använda dubbdäck, eller behöver köra rakt fram över Vaksalagatan förbjuds, samtidigt som ändamålsenliga kringleder saknas.

Peter Zoné, gruppledare (KD), Tierp

Mattias Nygren, gruppledare (KD), Älvkarleby

Sabina Stål, gruppledare (KD), Östhammar

Jonas Segersam, kommunalråd (KD), Uppsala

Hans-Göran Björk, gruppledare (KD), Heby

Alliansen är åter i Uppsala

Nu har vi lanserat Allians för Uppsala som ett alternativ för styret av vår kommun. Jag hoppas och tror att det också kan bli utfallet vid första kommunfullmäktige om en vecka.

Oklart valresultat

Valet resulterade i ett oklart parlamentariskt läge i vår kommun (se val.se). Alliansen (M C KD L) har 32 mandat. Rödgröna (S V MP) har 39 mandat. Det krävs 41 (av 81) för majoritet.

Vi i Allianspartierna tog tidigt kontakt med MP, och förde även samtal med V. Men de rödgröna bestämde sig ganska tidigt för att sluta sitt samarbete - vilket de presenterade för pressen nyligen (se SVT).

Erik Pelling och S V MP skulle kunna styra vidare, men det kräver då stöd från minst ett till parti. Därför har Pelling intensivt uppvaktat L, C och efter valet UP. Utvecklingspartiet demokraterna är det parti som det från Centerpartiet uteslutna kommunalrådet Stefan Hanna startat, och som även kom in i Uppsala kommunfullmäktige. Jag tror att det största hindret för en sådan samverkan är vänsterpartiet. För Liberalerna var förutsättningen att gå in i en samverkan med S och MP efter förra valet att inte V skulle vara med. Men nu har V:s Tobias Smedberg tröttnat på den rollen och vill vara med i en majoritet, vilket försvårar för L, C och UP.

Till detta kommer SD som fortfarande är en omöjlig samarbetspartner för de flesta partier. SD är inte så stora i Uppsala, men ökade från 7 till 8 mandat, och det innebär att även SD troligen blir en slags vågmästare.

UP avgör     

Vi har nu fått ihop en gemensam syn inom Allians-partierna hur vi ska styra Uppsala (se UNT, Upplandsradion , UNT:s ledarsida och SVT). Vår överenskommelsen innehåller en gemensam grundsyn om att vi behöver hålla i ekonomin, samtidigt som vi prioriterar kärnverksamheterna. Uppsalaborna och företagen behöver en bättre service och vi behöver se till att få ordning på vår verksamhet.

Nu är det upp till UP att välja om de vill ha fyra år till med Erik Pelling (vilket partiet obegripligt nog öppnat för), eller om de vill ha ett nytt, modernt styre med partier som prioriterar något annat än vänsterpolitik.

KD är berett att styra Uppsala

KDs artikel i UNT

I UNT skriver vi kristdemokrater i Uppsala län om hur vi är beredda att vara med och styra kommunerna och regionen i Uppsala län. 

Just nu pågår intensiva förhandlingar på de flesta håll, och det ser ut som att KD kan komma att ingå i flera styren. Dessutom har Ulf Kristersson idag fått uppdraget att bilda där regering, där huvudalternativet är en M-KD-regering. 

Jag hoppas och tror på en bättre politik för svenskar och uppsalabor - och hoppas att inte Socialdemokraterna ska lyckas lura över partier som man gjorde förra gången. 

Här är texten i UNT:

Kristdemokraterna har sedan vi kom in i riksdagen 1991 suttit med i alla borgerliga regeringar. Vi har också i många fall varit med och styrt kommuner och regioner med andra borgerliga partier, och i några fall andra partier. I Uppsala län den senaste perioden i Region Uppsala, Tierp och Håbo kommuner. På lokal nivå spelar personkemin stor roll för vilka konstellationer det blir, och sett över hela landet har kristdemokrater ofta fått en sammanhållande roll i många samarbeten. Vikten av goda relationer ligger liksom i vårt DNA där värderingar, etik och moral är grundbultar i KD:s ideologi.

Vi har nu haft ett historiskt val, och återigen är inte majoritetsförhållandena klara. Det beror på vårt proportionella valsystem med ett stort antal partier, och där samarbete med de extremaste på höger- och vänsterflanken ifrågasätts av många andra. I vårt eget län är det svårare än någonsin att få ihop fungerande majoriteter, och vi måste förbereda oss både på överraskningar, och på att det blir minoritetsstyren på flera håll.

Vi kristdemokrater har inga problem att samarbeta med någon. Förhoppningsvis får vi nu en M-KD-regering, även om Socialdemokraterna gör allt för att behålla makten. Genom att skrämmas med SD lyckades de få över Liberalerna och Centerpartiet i och med Januariöverenskommelsen 2019. Frågan är hur och om de kan lyckas den här gången på de olika politiska nivåerna.

När det gäller sammansättning av politiska styren är tendensen att färre partier samarbetar för att få majoritet – det är alltid lättare att hålla ihop en koalition med ett annat parti än med 4-5 partier. Detta har gynnat Socialdemokraterna och vi har sett i vårt eget län hur man exempelvis i Östhammar och Heby har hittat samarbeten med Centerpartiet på det sättet. I Knivsta har man till och med lyckats lura över Moderaterna (eller om det var M som bjöd in S?). I Uppsala gick Liberalerna över till vänstersidan efter valet 2018. 

För Kristdemokraterna är målet tydligt – vi vill i första hand ha borgerliga styren som står för en borgerlig politik. Näringslivsvänligt, lag och ordning, låga skatter men samtidigt en ansvarsfull ekonomi, inga skygglappar när det gäller företags och idéburna organisationers möjlighet att driva skola och äldreboenden – det är frågor som partierna till höger står för. Vi kristdemokrater bidrar dessutom med ett patos för vård och omsorg, för familjen och för landsbygden. Samtidigt måste vi vara pragmatiska för att kunna vara med och påverka.

Vi är beredda att gå in i styren i länets kommuner och i regionen där man kan hitta fungerande majoriteter eller minoriteter. Vi hoppas och tror att det för andra partier inte är viktigast med kommunalrådsposter eller ordförandeuppdrag för då kan det bli svårt att komma överens. Socialdemokraterna är alltid beredda att betala mer – som i Malmö 2018 då de delade ut fyra kommunalrådsposter till de fyra kommunfullmäktigeledamöterna för Liberalerna i utbyte mot fortsatt stöd för ett S-styre. I vissa fall blir det rent fuffens som den senaste perioden i Uppsala med de olagliga vice ordförande-posterna till Vänsterpartiet i utbyte mot deras stöd (vilket omvandlades till ett extra kommunalråd).

Vi kristdemokrater vill att Uppsalas kommun- och regionmedborgare ska få bättre service av sina offentliga uppdragstagare – när det gäller vård och skola, tillstånd och beslut, infrastruktur och stadsbyggnad. Vi vill vara med och styra så att inflytandet ökar för enskilda medborgare och så att kommunerna och regionen får en positiv framtid. Därför står vi till förfogande i nya styren!

Jonas Segersam (KD), kommunalråd Uppsala

Björn-Owe Björk (KD), regionråd Uppsala län

Kristina Eriksson (KD), Förstanamn Enköping

Sabina Ståhl (KD), förstanamn Östhammar

Fred Rydberg (KD), förstanamn Håbo

Peter Zoné (KD), förstanamn Tierp

Hans-Göran Björk (KD), förstanamn Heby

Mattias Nygren (KD), förstanamn Älvkarleby

 

Vi behöver samling - inte motsättning

Min, Cecilia Hamenius och Magnus Wikbergs artikel i UNT

Jag skriver i UNT en artikel tillsammans med Cecilia Hamenius, andranamn på KD:s kommunlista, och Magnus Wikberg, ordförande för KD i Uppsala kommun.

Här är texten:

Kristdemokraterna deltog i manifestationen av stöd till Ukraina i Uppsala den 5/3, men i en omröstning bland arrangörerna (där partierna till vänster var initiativtagare) var det bara KD, M och L som röstade för att ha med SD. I det läget tyckte vi det var viktigare att visa vårt stöd och vår solidaritet för det ukrainska folket än att fastna i pajkastning mellan partierna. Naturligtvis blev det en huvudnyhet att SD utestängts från demonstrationen, särskilt som SD:s gruppledare troppade upp på plats med en megafon och krävde att också få tala.

Sverige behöver en ny regering och Uppsala behöver ett nytt styre. Vi kan inte längre ha ett politiskt landskap där det är viktigare vilka partier man inte kan samarbeta med än vilken politik man vill föra. Det håller inte att säga att V och/eller SD är ytterkantspartier som vi inte kan föra några samtal eller samarbeta med. Det blir att underkänna en stor del av den svenska väljarkåren. Dessutom gynnar all mobbning ytterkantspartierna och ger dem ännu större väljarstöd. Efter minst två mandatperioder med december-, januari-, och alla möjliga andra överenskommelser så behöver vi något nytt. En samling runt de frågor som är viktiga för vanliga människor. De röda och gröna partierna har visat hur omöjligt det blir med det här politiska spelet, och det hela har resulterat i att Sverige nu styrs med en statsbudget utformad av M, KD och SD. En budget som ger mer pengar till polisen, till förskolan, till pensionärerna och till de boende på landsbygden.

Trenden på riksnivå spiller över även på Uppsalapolitiken. Vi hoppas och tror att väljarna i Uppsala ser vådorna av den rödgröna röra som plågat vår stad under snart åtta år, och de stora brister som finns i det politiska ledarskapet. Att liberalerna efter förra valet valde att stödja denna politik genom att hoppa över i den rödgröna sänghalmen gör inte saken bättre. De fick sitt extra kommunalråd och ordförandeskapet i utbildningsnämnden (med utskott) – följden av en tydlig strategi från Socialdemokraterna på nationell nivå att till varje pris få över L och C för att stödja sina kommunala maktinnehav. I Malmö gick S så långt att de delade ut fyra kommunalrådsposter till de fyra liberala kommunfullmäktigeledamöterna i utbyte mot stöd för ett fortsatt vänsterstyre.

Nu byter flera partier ledarskap och vi hoppas och tror att vi kommer kunna få ett borgerligt styre av Uppsala efter valet. Vi måste samlas runt politiken – bättre resultat i skolorna, en utveckling av landsbygden, bättre kommunal service till företagen och medborgarna, ett erkännande av civilsamhällets insatser och en sänkt skatt. Detta är en politik som de borgerliga partierna och SD stödjer.

Under den gångna mandatperioden har KD visat att vi kan samarbeta med alla. Vi har haft ett nära samarbete med moderater och centerpartister, men även lagt gemensamma förslag med både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vi har också i flera fall fått gehör för våra förslag av minoritetsstyret (S, L, MP) vilket lett fram till att KD:s linje gått igenom. Det har exempelvis gällt nej till en ombyggnation av Uppsala slott för konstmuseet, ja till en byggnation av ny isarena och simträningsanläggning i Gränby, utökning av familjerådgivningen, särskilda hedersvåldsteam och stopp för utbyggnaden av höghus i Nåntuna. Men även om vi kan påverka politiken i opposition så är det tydligt att Uppsala förtjänar bättre. I stället för sandkastning i sandlådan där man delar upp partier i ”goda” och ”onda” så måste vi sluta bråken runt SD. Väljarna väljer sina företrädare – och om en majoritet vill ha något annat än den socialdemokratiska makthegemonin, ja då måste vi folkvalda kunna visa att vi kan samarbeta för en förändrad politik i Uppsala. Nu är tid för samarbete och samtal – inte splittring och polarisering!

Jonas Segersam, Cecilia Hamenius och Magnus Wikberg, Kristdemokraterna

 

Korruption i Uppsala?

SVT rapporterar idag om att Uppsala kommun försöker fortsätta en olaglig konstruktion som ensidigt gynnar vänsterpartiet.

 

Olagligheterna fortsätter

Jag har tidigare skrivit (se blogg och på facebook) om hur det beslut som fattades direkt efter valet 2018, trots att det underkändes av Förvaltningsrätten redan följande sommar, 2019, fortsatt att gälla i kommunen ända fram till nu. Erik Pelling säger visserligen i inlägget ovan att arvodena nu upphört betalas ut - men trots det fattade majoriteten i kommunstyrelsen (S L MP V) idag beslut om samma upplägg med enda skillnaden att "tredje vice ordförande" nu kallas något annat. Vänsterpartisterna kommer om beslutet går igenom fortsätta få ut 14.000 kr/mån som tack för att de röstade fram styret med S L MP.

 

Korruption

I debatten  har jag fått slängt emot mig att "korruption" är ett alltför starkt ord. Styret har till och med bemödat sig att lägga ut ett textat videoklipp från fullmäktige där jag förordade införandet av tredje vice ordförande. Och jag har aldrig förnekat detta - men det är inte min idé att vänsterpartiet ska premieras för att ha släppt fram S L MP - där far Erik Pelling uppenbart med osanning.

Min kritik har hela tiden varit att inte styret rättat sig efter domstolsutslaget i förvaltningsrätten som kom förra sommaren, utan framhärdat, och fortsätter framhärda i att de måste gynna (V) enligt sin tidigare uppgörelse.

Tyvärr är det vanligt i Sverige att politiker låter sig köpas med feta arvoden och inflytelserika poster - och det är förstås på ett sätt vad politiken handlar om - makt och inflytande.

Feta politikerlöner

Tyvärr har det börjat gå mer och mer inflation i politiska uppdrag och arvoden. Förr i tiden hade man ett fåtal kommunalrådsposter - tittar man runt i kommun- och regionsverige så blir det hela tiden fler och fler. Får man ett par kommunalrådsarvoden (ofta samma betalning som riksdagsledamöter - för närvarande över 60.000 kr/mån), ja då är man beredd att stödja exempelvis socialdemokraternas maktinnehav.

I Uppsala har MP, som fick färre röster än KD fortfarande TVÅ kommunalråd (mot vårt 1 och SD:s - som också är större - 0). På samma sätt fick L två kommunalråd och ordförandeskapet i kommunens största nämnd - Utbildningsnämnden.

I Malmö lyckades S sitta kvar vid makten genom att tilldela L fyra kommunalråd - lika många som L har ledamöter i kommunfullmäktige. Sossarna själva behåller fem kommunalråd - med sina 20 mandat i fullmäktige.

Vad är korruption

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt i Uppsala ger i Fplus en intressant intervju där han benar ut vad korruption handlar om, och hur korruption breder ut sig i Sverige. Tyvärr finns det alldeles för många exempel, och jag kan bara konstatera att det finns en stor risk att bli fartblind när man har makt och inflytande, bjuds på fina middagar, och tappar kontakten med vanliga människor och det verkliga livet i samhället.

Låt oss hjälpas åt att bekämpa korruptionen - få nya politiker på plats i styrande positioner, och även gärna rensa ut ett antal politiker både i kommuner, regioner och i riksdagen. Sverige (och Uppsala) behöver ordning och reda, ärlighet, och ett sunt styre där det inte finns utrymme för personlig vinning!

Om att sätta bilden

Vem genomför en kupp?
Under årets sista (?) kommunfullmäktige ska vi välja samtliga nämnder och styrelser samt besluta om budget för det kommande året.

Vänsterstyret - det vill säga S L MP som har en samverkan med V och Fi - gör nu allt för att sätta en bild av att SD ska genomföra en kupp för att hindra denna konstellation att ta makten i Uppsala. I själva verket är det just vad de själva gör - en kupp i syfte att få majoritet i kommunens nämnder trots att styret själva bara har 35 av 81 platser i fullmäktige.

Detta genom att öka antalet ledamöter och ersättare i nämnderna från 11+7 till 13+9 och därefter att föreslå 7 ledamöter från S+L+MP (i vissa fall har man gett bort poster till V för att få igenom detta).



Att sätta bilden 
Hela spelet i Sverige efter valet har väldigt mycket handlat om att sätta sin egen bild. De gamla maktinnehavarna har gjort allt för att behålla sina positioner, och utestänga SD och andra partier som gått framåt, och så har man på olika sätt velat sätta en bild som rättfärdigat ens agerande.

Efter valet var det väldigt tydligt att Socialdemokraternas strategi var att behålla makten med stöd av Liberalerna och Centerpartiet. Därför iscensattes en landsomfattande kampanj att ta kontakt med C och L och om möjligt få till gemensamma styren (om nödvändigt med MP). Man skulle då kunna "bryta upp blockpolitiken", och därmed behålla makten. Ursäkten blev utåt att "inte ge Sverigedemokraterna något inflytande". Skulle man bara kunna få C och L att köpa dessa argument så skulle saken vara fixad.

Man lyckades också i Uppsala, dock inte att få ett majoritetsstyre, men väl ett i minoritet med L och MP. I Västerås dumpades KD ur det gemensamma styret med S utan krusiduller, och ersattes i stället med Liberalerna.


Vänstern historiskt försvagad
Att S agerar som de gör ska ses mot bakgrund av att vänsterblocket genomgått en historisk valförlust. Faktum är att på de allra flesta håll i Sverige har Socialdemokraterna förlorat makten.


Efter valet har en stark valvinst blåst som satt Alliansen vid styret i en mängd kommuner och landsting. Socialdemokraterna har förlorat sitt maktinnehav på många håll, och Kristdemokraterna är nu med i fler styren än (S) - (162 mot 147 av de som är klara - och C tycks vara den stora vinnaren)

Synen på Sverigedemokraterna
Ytterst bottnar väldigt mycket i den svenska debatten om synen på SD. Tommy Möller, min gamle lärare i statskunskap, nu professor i Stockholm, beskrev nyligen hur det finns tre grupper när det gäller synen på SD - inom Alliansen men det gäller över hela fältet.

1. De som anser att SD är ett fascistiskt eller nazistiskt parti som man överhuvud taget inte kan befatta sig med.
2. De som anser att SD har en felaktig ideologi men är ett parti som måste behandlas som alla andra partier.
3. De som kan tänka sig ett samarbete med SD.

Striden inom Alliansen står nu mellan 1 och 2, fastän det även finns en hel del Alliansväljare som tillhör gruppen 3. Om Centern och Liberalerna fastnar för 1 kommer det per automatik leda till att vi får en vänsterregering. Om C och L däremot ser på SD på samma sätt som på V finns det en möjlighet för att Kristersson kan bilda regering.

Bilden i Uppsala
I Uppsala gör nu Mohamad Hassan och liberalerna allt för att sätta bilden av att de själva har hindrat SD att få inflytande (utifrån linje 1 ovan), och att Uppsala-Alliansen (M C KD) är öppna för ett sådant samarbete (linje 2 eller 3). Dessutom försöker de samtidigt, i skönt samförstånd med V, sätta bilden av att de själva inte har ett samarbete med Vänsterpartiet och Fi utan att vänstern är en tydlig opposition, något som i praktiken inte stämmer.

Cecilia Hamenius intervjuades i Upplandsradion i veckan om att hon gått över från L till KD efter att L bytt sida, och hon påpekade i intervjun att det inte är bättre att göra sig beroende av ett annat extremparti (V) i syfte att undvika att göra sig beroende av ett annat (SD).

Första kommunfullmäktige

Idag har vi haft vårt första kommunfullmäktige efter valet. Ovan syns gruppen som var på plats. Kul att vara så många!

Dagen blev dock lång med slutna omröstningar om både ordförande i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, samt proportionella val, vilket innebär en invecklad procedur för val med särskilda valsedlar, detta efter att SD ville markera att de inte fått något kommunalråd.

Jag ska här återge det jag sa i mitt inlägg i talarstolen, och något av det jag inte hann med.

Fru ordförande, åhörare, fullmäktige,
Jag vill börja med att nominera Fredrik Ahlstedt som kommunstyrelsens ordförande, samt å KD-gruppens vägnar Jonas Segersam som ledamot och Eva Moberg som ersättare.

Att Liberalerna röstade på Eva Edwardsson (L) som kommunfullmäktiges ordförande var inte så konstigt. Men nu ställs den nya vänsterkoalitionen på prov då frågan är om Liberalerna kommer rösta på socialdemokraten Erik Pelling, eller moderaten Fredrik Ahlstedt som KSO.

Vi kristdemokrater gick till val för ett maktskifte i Uppsala kommun. Vår plan var ett Alliansstyre, antingen i majoritet, eller i minoritet. Under fyra år har de rödgröna styrt Uppsala i fel riktning med skattehöjning, urholkad välfärd och en företagsranking som sjunkit som en sten.

Personligen såg jag fram emot att få medverka till att ta bort skattehöjningen, utveckla företagsklimatet, äldreomsorgen, barnomsorg och skola samt se till att kommunen ger en god service gentemot medborgare, organisationer och företag. Uppsala behöver ett nytt ledarskap! Och det får vi inte genom att tre rödgröna kvinnor som tagit plats i riksdagen ersätts av tre män från S MP L. Nej för ett nytt ledarskap behöver nya värderingar och en ny ideologi som grund för Uppsalas styre.

Alliansen har styrt Uppsala framgångsrikt under 8 år, i slutet av den perioden var Fredrik Ahlstedt kommunstyrelsens ordförande. Äldreomsorgen utvecklades, en omfattande strukturomvandling av gymnasieskolan inleddes, ekonomin återställdes efter finanskrisen 2008, skolor och företag fick ett gott stöd av kommunen. Jag skulle åter vilja höra Fredriks ord som ordförande "Det går bra för Uppsala". Fredrik är en politiker som genomför mycket, inte allt är känt utåt. För min del bedömer jag politiker i första hand efter vad de åstadkommer, inte efter vad de säger i media eller lovar väljarna. Jag har under 3 år haft förmånen att få jobba med Fredrik Ahlstedt och sett hur han jobbat hårt för att lotsa styret av Uppsala så gott han kunnat i opposition. Han har medverkat i rekryteringar, viktiga beslut och uppgörelser. Uppsala kommun skulle få ett lyft med Fredrik Ahlstedt som ny ordförande i kommunstyrelsen.

Efter valet har det varit en turbulent tid. Dagen efter valet blev jag uppringd av en medieföreträdare som berättade att Mohamad Hassan (L) satt och åt lunch med Erik Pelling (S) och att de pratade om hur de skulle få med (MP) i styret. Vi funderade då på vilka alternativ som skulle kunna vara möjliga för att hindra detta, bland annat tog jag initiativ till ett möte med Mohamad Hassan och Stefan Hanna (C) om hur vi mittenpartier skulle vända oss. Men på onsdagen, tre dagar efter valet, stängde KD vid sitt första styrelsemöte dörren för Socialdemokraterna, men lämnade den på glänt för Miljöpartiet. Alliansen var, och är, vårt självklara huvudspår.

Med MP skulle vi i Alliansen kunna bilda en stabil majoritet för Uppsala. Precis som nu sker i Stockholms stad och landsting, möjligen också i region Uppsala, och i många kommuner och landsting utöver vårt land - Dalarna, Linköping, Helsingborg, Västra Götalandsregionen, Skåne med flera. Fredrik Ahlstedt fick också Alliansens uppdrag att bjuda in Rickard Malmström (MP). Tyvärr var detta alternativ inte aktuellt i och med att det redan pågick parallella samtal mellan L S och MP.

Vi är nu i en situation där Vänsterpartiet och Fi får ett avgörande inflytande över Uppsalapolitiken. Vad är då priset för (V):s stöd? Ja inte kommunalråd, för det skulle V få i alla fall. Inte heller platser i styrelser och nämnder, för det tar V som tredje största parti i kommunfullmäktige i egen kraft. Nej, tydligen är en viktig vinst för V att de förhandlat till sig vice ordförande poster. I slutet av förra veckan hörde nämligen Erik Pelling av sig till Uppsalaalliansen (M C KD) med frågan om vilka vice ordförande poster vi skulle lämna över till V - en i en femtonmannanämnd och tre i de andra nämnderna.

--- här fick jag begära ordet på nytt---

Praxis i såväl Uppsala som i de flesta andra kommuner är att den styrande koalitionen tillsätter ordförande och förste vice ordförande i alla nämnder och styrelser. Oppositionen tillsätter andre vice ordförande. I Uppsala har vi tre femtonmannanämnder, kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och socialnämnden. Jag vill därför fråga Vänsterpartiet om de kommer att på dagens möte nominera en andre vice ordförande i kommunstyrelsen, eftersom det finns möjlighet för det enligt uppgörelsen med S L MP? Om de gör det innebär det alltså att S L MP går in och röstar aktivt på en vänsterpartist som vice ordförande på oppositionens plats framför den som är nominerad av M, C eller KD. Normalt borde oppositionen själva fördela dessa poster.

Frågan som inställer sig är om V är ett stödparti för S L MP-styret, eller ett oppositionsparti. För mig är det ganska tydligt - i och med valsamverkan är de ett stödparti, och kan inte räkna sig som opposition.

Vi har inte ett "mittenstyre" i Uppsala utan ett vänsterstyre. Vänsterpartiet kommer att ha ett historiskt stort inflytande. Föregående period hade partiet ett ordförandeuppdrag (förutom två som man fått i styrelser som avskaffades) som en del av den styrande majoriteten. Nu kommer de att få fyra vice ordförande uppdrag.

Vänsterpolitik innebär att man ger allt till alla. Och tar pengarna från någon annan. Nu ges allt till V och det som ges tar man från Alliansen. Jag kan bara hoppas att inte detta är en ond föraning om att S L MP nu kommer att bedriva vänsterpolitik på alla områden, ge allt till alla och låta skattebetalarna betala.

Se gärna mer om fullmäktige i
UNT
Radio Uppland
SVT

Maktskifte önskas

Idag skriver jag och Mimmi Westerlund i UNT om att vi behöver ett nytt styre i Uppsala - inte fyra år till med rödgrön ledning!

Här är hela texten:

Uppsala behöver ett maktskifte

                        

Under fyra år har de rödgröna styrt Uppsala kommun. Skatten har höjts, välfärden har urholkats och företagsklimatet har sjunkit som en sten.

Vi kristdemokrater gick till val för maktskifte i både Uppsala och Sverige, och vi upplever att vi har fått ett starkt mandat från väljarna för just detta. Just nu motverkar starka krafter ett maktskifte, och om något borgerligt parti överger vårt samarbete så tillmötesgår det partiet Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas gemensamma intresse att splittra Alliansen.

Socialdemokraterna vill till varje pris få över Liberalerna och/eller Centerpartiet för att få stöd för sitt fortsatta maktinnehav, och Sverigedemokraterna vill samarbeta med enbart Moderaterna och Kristdemokraterna – en koalition som inte skulle ge någon majoritet och som skulle dra med sig fler partier i SD:s självvalda politiska utanförskap.

Vi kristdemokrater kan inte tänka oss att stödja ett fortsatt V-S-MP styre i Uppsala. Vi ser att en majoritet av väljarna i kommunen vill att vi ska lämna det rödgröna träsket, inte stanna kvar i det. Vi förordar Fredrik Ahlstedt (M) som ny kommunstyrelseordförande i Uppsala, inte Erik Pelling (S), utifrån att vi vet att Alliansen framgångsrikt och gemensamt styrt Uppsala under åtta år.

Att påstå att Alliansen skulle bli beroende av SD om vi styr i minoritet stämmer inte. Och att dessutom påstå att det är bättre att samarbeta med det tidigare kommunistiska Vänsterpartiet än att riskera att Sverigedemokraterna röstar på våra förslag ställer vi inte upp på. På kommunfullmäktige i oktober kommer vi att rösta om skattesatsen i Uppsala kommun. Under fyra år har Allianspartierna sagt nej till vänsterpartiernas skattehöjning med 30 öre, och därför har alla fyra Allianspartier i varje budget förordat att skattenivån ska återställas, något som även SD hade som krav i sin budget. Att som borgerligt parti frångå detta vore ett stort svek.

När det gäller SD:s invandrarfientliga politik så har media gång på gång försökt klistra en SD-etikett på vårt parti. Vi vill göra det fullständigt glasklart att KD kommer alltid att med alla till buds stående medel motverka varje form av våldsbejakande extremism, såväl islamism, höger-  som vänsterextremism! Men även om både V och SD har extremistiska rötter hindrar det inte att de idag är demokratiska partier som står upp mot våld och brott mot mänskliga rättigheter. Det innebär dock inte att vi kristdemokrater har någon agenda att samarbeta eller förhandla med vare sig V eller SD (eller Fi heller för den delen).

I Uppsala kommun skulle SD vara lika isolerat i sina kärnfrågor (invandring) som de är idag, oberoende om de röstar på Fredrik Ahlstedt eller Erik Pelling som ny KS-ordförande. På det senaste kommunstyrelsesammanträdet, efter valet, var de självklart helt ensamma i sina invändningar i de två ärenden där de reserverade sig. Det ena gällde en redovisning av projekt Agata – ett framgångsrikt, EU-stött arbete att få ordning på de administrativa rutinerna i kommunen runt återsökning av statsbidrag för nyanlända och ensamkommande. Eftersom det gällde invandrare kände sig SD nödsakade att inlämna ett särskilt yttrande, och i följande ärende, ”Ansökan om statliga medel för att motverka segregation” yrkade de avslag eftersom kommunen förbinder sig att stå för 10% av kostnaden. Dessa frågor, liksom de flesta andra visar att i de stora övergripande besluten råder en tydlig enighet över blockgränsen, och den skulle naturligtvis inte försvinna om kommunen leds av en moderat i stället för av en socialdemokrat!

Vi kristdemokrater tror faktiskt att även S och MP skulle visa en del av det ansvar och civilkurage de själva avkräver Allianspartierna när det gäller att bygga blocköverskridande överenskommelser för att neutralisera extremistpartier, även om Alliansen sitter i styret.

Uppsala behöver en ny majoritet, inte fyra år till av rödgrönt styre. Liberalerna har tillsammans med oss kämpat mot urholkningen av LSS, mot nedläggning av palliativ vård inom äldreomsorgen, och mot försämringar för barn med särskilda behov i skolan, och vi hoppas och tror att alla fyra Allianspartier har goda förutsättningar att fortsätta arbeta tillsammans för att svara upp mot det förtroende som väljarna visade oss i valet!

Jonas Segersam, Kommunalråd (KD)

Mimmi Westerlund, Ordförande för Kristdemokraterna i Uppsala

Liberalerna överväger lämna Alliansen i Uppsala

I P4 Uppland berättar Mohamad Hassan att han överväger lämna Alliansen. Under eftermiddagens nyheter berättar också Erik Pelling att det pågår regelrätta förhandlingar mellan S, MP, V och L, där V dock lämnas utanför det direkta styret för att det ska kunna kallas ett "mittenstyre".

Jag håller inte med om att det blir ett "mittenstyre" i Uppsala om L väljer att lämna Alliansen och stödja S, MP och V. Jag skulle kalla det ett vänsterstyre. Uppsalaborna har röstat för förändring, och vi Kristdemokrater kommer fortsätta verka för att Alliansen gemensamt ska styra Uppsala. Jag hoppas därför att liberalerna besinnar sig och vågar acceptera att våra förslag om att välja Fredrik Ahlstedt (M) som kommunstyrelseordförande och återställa vänsterpartiernas skattehöjning stöds i kommunfullmäktige av SD. Och håller alla Allianspartier ihop finns ju också en möjlighet att MP tar ansvar och väljer att stödja oss så det blir en majoritet.


Jag är faktiskt inte orolig att SD får något faktiskt inflytande i Uppsalapolitiken. I de breda, stora frågorna finns ofta ett blocköverskridande samförstånd, och när det gäller SD:s profilfrågor (invandring) står de alltid ensamma om sina förslag.

Men en sak är säker - Uppsala behöver inte fyra år till av rödgrön röra, utan nu är det tid att svara upp till väljarnas önskan om maktskifte!

UNT skrev tidigare i veckan om att vi nu avvaktar Alliansförhandlingen innan L lämnat besked: se länk 

UNT har även rapporterat om de senaste turerna att Pelling förhandlar om en koalition mellan S L och MP med stöd av V, och att Mohamad Hassan numera inte träffar övriga Alliansen.