Första kommunfullmäktige

Idag har vi haft vårt första kommunfullmäktige efter valet. Ovan syns gruppen som var på plats. Kul att vara så många!

Dagen blev dock lång med slutna omröstningar om både ordförande i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, samt proportionella val, vilket innebär en invecklad procedur för val med särskilda valsedlar, detta efter att SD ville markera att de inte fått något kommunalråd.

Jag ska här återge det jag sa i mitt inlägg i talarstolen, och något av det jag inte hann med.

Fru ordförande, åhörare, fullmäktige,
Jag vill börja med att nominera Fredrik Ahlstedt som kommunstyrelsens ordförande, samt å KD-gruppens vägnar Jonas Segersam som ledamot och Eva Moberg som ersättare.

Att Liberalerna röstade på Eva Edwardsson (L) som kommunfullmäktiges ordförande var inte så konstigt. Men nu ställs den nya vänsterkoalitionen på prov då frågan är om Liberalerna kommer rösta på socialdemokraten Erik Pelling, eller moderaten Fredrik Ahlstedt som KSO.

Vi kristdemokrater gick till val för ett maktskifte i Uppsala kommun. Vår plan var ett Alliansstyre, antingen i majoritet, eller i minoritet. Under fyra år har de rödgröna styrt Uppsala i fel riktning med skattehöjning, urholkad välfärd och en företagsranking som sjunkit som en sten.

Personligen såg jag fram emot att få medverka till att ta bort skattehöjningen, utveckla företagsklimatet, äldreomsorgen, barnomsorg och skola samt se till att kommunen ger en god service gentemot medborgare, organisationer och företag. Uppsala behöver ett nytt ledarskap! Och det får vi inte genom att tre rödgröna kvinnor som tagit plats i riksdagen ersätts av tre män från S MP L. Nej för ett nytt ledarskap behöver nya värderingar och en ny ideologi som grund för Uppsalas styre.

Alliansen har styrt Uppsala framgångsrikt under 8 år, i slutet av den perioden var Fredrik Ahlstedt kommunstyrelsens ordförande. Äldreomsorgen utvecklades, en omfattande strukturomvandling av gymnasieskolan inleddes, ekonomin återställdes efter finanskrisen 2008, skolor och företag fick ett gott stöd av kommunen. Jag skulle åter vilja höra Fredriks ord som ordförande "Det går bra för Uppsala". Fredrik är en politiker som genomför mycket, inte allt är känt utåt. För min del bedömer jag politiker i första hand efter vad de åstadkommer, inte efter vad de säger i media eller lovar väljarna. Jag har under 3 år haft förmånen att få jobba med Fredrik Ahlstedt och sett hur han jobbat hårt för att lotsa styret av Uppsala så gott han kunnat i opposition. Han har medverkat i rekryteringar, viktiga beslut och uppgörelser. Uppsala kommun skulle få ett lyft med Fredrik Ahlstedt som ny ordförande i kommunstyrelsen.

Efter valet har det varit en turbulent tid. Dagen efter valet blev jag uppringd av en medieföreträdare som berättade att Mohamad Hassan (L) satt och åt lunch med Erik Pelling (S) och att de pratade om hur de skulle få med (MP) i styret. Vi funderade då på vilka alternativ som skulle kunna vara möjliga för att hindra detta, bland annat tog jag initiativ till ett möte med Mohamad Hassan och Stefan Hanna (C) om hur vi mittenpartier skulle vända oss. Men på onsdagen, tre dagar efter valet, stängde KD vid sitt första styrelsemöte dörren för Socialdemokraterna, men lämnade den på glänt för Miljöpartiet. Alliansen var, och är, vårt självklara huvudspår.

Med MP skulle vi i Alliansen kunna bilda en stabil majoritet för Uppsala. Precis som nu sker i Stockholms stad och landsting, möjligen också i region Uppsala, och i många kommuner och landsting utöver vårt land - Dalarna, Linköping, Helsingborg, Västra Götalandsregionen, Skåne med flera. Fredrik Ahlstedt fick också Alliansens uppdrag att bjuda in Rickard Malmström (MP). Tyvärr var detta alternativ inte aktuellt i och med att det redan pågick parallella samtal mellan L S och MP.

Vi är nu i en situation där Vänsterpartiet och Fi får ett avgörande inflytande över Uppsalapolitiken. Vad är då priset för (V):s stöd? Ja inte kommunalråd, för det skulle V få i alla fall. Inte heller platser i styrelser och nämnder, för det tar V som tredje största parti i kommunfullmäktige i egen kraft. Nej, tydligen är en viktig vinst för V att de förhandlat till sig vice ordförande poster. I slutet av förra veckan hörde nämligen Erik Pelling av sig till Uppsalaalliansen (M C KD) med frågan om vilka vice ordförande poster vi skulle lämna över till V - en i en femtonmannanämnd och tre i de andra nämnderna.

--- här fick jag begära ordet på nytt---

Praxis i såväl Uppsala som i de flesta andra kommuner är att den styrande koalitionen tillsätter ordförande och förste vice ordförande i alla nämnder och styrelser. Oppositionen tillsätter andre vice ordförande. I Uppsala har vi tre femtonmannanämnder, kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och socialnämnden. Jag vill därför fråga Vänsterpartiet om de kommer att på dagens möte nominera en andre vice ordförande i kommunstyrelsen, eftersom det finns möjlighet för det enligt uppgörelsen med S L MP? Om de gör det innebär det alltså att S L MP går in och röstar aktivt på en vänsterpartist som vice ordförande på oppositionens plats framför den som är nominerad av M, C eller KD. Normalt borde oppositionen själva fördela dessa poster.

Frågan som inställer sig är om V är ett stödparti för S L MP-styret, eller ett oppositionsparti. För mig är det ganska tydligt - i och med valsamverkan är de ett stödparti, och kan inte räkna sig som opposition.

Vi har inte ett "mittenstyre" i Uppsala utan ett vänsterstyre. Vänsterpartiet kommer att ha ett historiskt stort inflytande. Föregående period hade partiet ett ordförandeuppdrag (förutom två som man fått i styrelser som avskaffades) som en del av den styrande majoriteten. Nu kommer de att få fyra vice ordförande uppdrag.

Vänsterpolitik innebär att man ger allt till alla. Och tar pengarna från någon annan. Nu ges allt till V och det som ges tar man från Alliansen. Jag kan bara hoppas att inte detta är en ond föraning om att S L MP nu kommer att bedriva vänsterpolitik på alla områden, ge allt till alla och låta skattebetalarna betala.

Se gärna mer om fullmäktige i
UNT
Radio Uppland
SVT

Erik Weiman avgår

Det är naturligtvis lite vemodigt att vapendragaren Erik Weiman nu avgår som landstingsordförande. Vi arbetade som politiska sekreterare tillsammans inför Alliansens genombrott 2006, och har därefter suttit tillsammans i Landstingstyrelsen. Instämmer i de goda orden från Johan Örjes, och vill också vitsorda Erik Weimans goda insatser.

Visst gör vi alla misstag, även Erik, men som han så riktigt påpekar i sin blogg, har Alliansens styrning av landstinget nu resulterat i ett ekonomiskt mycket välskött fögderi, där även primärvårdens problem i stort sett är borta, psykiatrins problem hör vi betydligt mindre om, och kollektivtrafiken är nu kraftigt utbyggd med nya tåg.  Återstår en del att göra på sjukhussidan, och vi önskar den nya majoriteten lycka till.

Eriks viktigaste insats, förutom skötseln av landstinget, är att på ett mycket klokt och sammanhållande sätt lett Alliansens arbete. Det är inte lätt att hålla ihop en koalition med fyra partier, men jag tycker Erik har gjort det med den äran! Det ska han ha heder av, och jag önskar honom allt gott vidare i livet och politiken! (Han kommer ju till skillnad från mig att sitta kvar i landstingsfullmäktige.)

Tankar från fullmäktige

Vi är inne på det nyvalda landstingsfullmäktiges andra dag. Debatten om kollektivtrafiken går hög. Vi har stora utmaningar framför oss när det gäller att utveckla kollektivtrafiken och speciellt tågtrafiken i länet, och framför allt, som ett enhetligt system för hela Mälardalen. Tyvärr drivs det inte på tillräckligt för detta, och personligen tror jag att ett ökat regionalt samarbete (större regioner) är nyckeln för att få fart på tågen. Jämför framgångarna med pågatågen i Skåne!

På gårdagens fullmäktige fick jag äran att väljas till vice ordförande i fullmäktige, och det ska bli spännande att vara med och förhoppningsvis bidra till en positiv och konstruktiv mandatperiod i Uppsala läns landsting. Jag hoppas alla ledamöter kommer att anstränga sig för att göra välförberedda och intressanta inlägg, så att medborgarna och väljarna kan få den information de behöver om vad de olika partierna står för.

Att medla i en bostadsrättsförening

Har i kväll suttit och tagit emot medlemmar på vårt kontor i Bostadsrättsföreningen. Har varit med i styrelsen några år, och när nu ordföranden flyttade i vintras åkte jag på att överta ordförandeskapet även här...

En bostadsförening är en mycket god skola i konfliktlösning. Och i både vad grannar hittar på, och vad grannar kan tänka sig reta sig på att andra hittar på. Ibland kan det vara grövre saker såsom hundar som får göra ifrån sig i trapphuset, eller lägenheter som är totalförstörda knarkarkvartar (händer lyckligtvis mycket sällan), eller hög musik och festskrål under sena timmar. Men det kan också vara betydligt harmlösare händelser, som dock kan upplevas som stora problem beroende på omständigheterna - någon som duschar för ljudligt, eller någon som röker utanför ett friskluftsintag, eller någon som har dörrmatta utanför dörren, eller någon som har en hund som ser farlig ut eller annat både möjligt och omöjligt.

Det första steget är förstås att man pratar med varandra och förklarar problemet - tyvärr en inte helt enkel och vanlig metod i konflikträdda Sverige. Men konfliktlösning förutsätter alltid kommunikation. Det man inte vet om kan man inte göra något åt, så enkelt är det. Sedan kan det naturligtvis finnas fall där man som styrelse måste agera, och i vissa (mycket) extrema fall till och med avhysa boende. Men tack och lov löses det mesta med enkel kommunikation, som i alla andra sammanhang för övrigt.

Ordförande i Sveriges största KD-avdelning

I kväll blev jag vald till ordförande i Sveriges största kristdemokratiska lokalavdelning - kristdemokraterna i Uppsala med ca 800 medlemmar. Det var med ödmjukhet inför uppgiften och ett visst mått av bävan jag tackade för förtroendet. I mitt tack-tal målade jag upp min vision för partiet i Uppsala - ett brett parti med plats för alla - alla som delar värderingarna i vår ideologi. Och vi har en mycket bra ideologi, kristdemokraterna är ett av få partier med en tydlig värdebas, byggd på den västerländska kristna idétraditionen.

Tack för förtroendet, och tack alla medlemmar för att ni är med i arbetet för att nå ut med vårt budskap. Vi är beroende av alla medlemmar, och många fler (vi siktar på 1000 till valet!), för att genomföra vår uppgift.

På bilden blir avgående Gustaf von Essen avtackad av v ordf Torbjörn Aronson. Årsmötet tog också ställning för civilflyg på Ärna, se hemsidan. Se också Ebba Busch blogg om årsmötet!

Premiär som fullmäktigeordförande

Idag var det min premiär som ordförande i fullmäktige, dock inte ett "riktigt", direktvalt fullmäktige utan regionförbundsfullmäktige. Som vice ordförande fick jag hoppa in för Åke Hedén (c) som inte fanns med idag. Jag klarade dock inte hans rekord från förra gången då han klubbade igenom fullmäktige på 17 minuter. Och jag får erkänna att det var en viss utmaning att lotsa oss igenom antagandet av den Regionala Utvecklingsplanen ("RUP"), efter alla yrkanden som kom in i debatten. Men träning ger färdighet, och jag fick många uppmuntrande ord efteråt.