Har i kväll suttit och tagit emot medlemmar på vårt kontor i Bostadsrättsföreningen. Har varit med i styrelsen några år, och när nu ordföranden flyttade i vintras åkte jag på att överta ordförandeskapet även här...
En bostadsförening är en mycket god skola i konfliktlösning. Och i både vad grannar hittar på, och vad grannar kan tänka sig reta sig på att andra hittar på. Ibland kan det vara grövre saker såsom hundar som får göra ifrån sig i trapphuset, eller lägenheter som är totalförstörda knarkarkvartar (händer lyckligtvis mycket sällan), eller hög musik och festskrål under sena timmar. Men det kan också vara betydligt harmlösare händelser, som dock kan upplevas som stora problem beroende på omständigheterna - någon som duschar för ljudligt, eller någon som röker utanför ett friskluftsintag, eller någon som har dörrmatta utanför dörren, eller någon som har en hund som ser farlig ut eller annat både möjligt och omöjligt.
Det första steget är förstås att man pratar med varandra och förklarar problemet - tyvärr en inte helt enkel och vanlig metod i konflikträdda Sverige. Men konfliktlösning förutsätter alltid kommunikation. Det man inte vet om kan man inte göra något åt, så enkelt är det. Sedan kan det naturligtvis finnas fall där man som styrelse måste agera, och i vissa (mycket) extrema fall till och med avhysa boende. Men tack och lov löses det mesta med enkel kommunikation, som i alla andra sammanhang för övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar