Vänsterblocket fick igenom sin budget

 

KD och SD röstade för skattesänkning

Vi har haft kommunfullmäktige i två dagar, och klubbat Uppsala kommuns budget för 2021. För första gången sedan 2017 har KD lämnat en egen budget - under titeln "Sänkt skatt för en bättre välfärd" (se mitt tidgare blogginlägg).

Skattesänkningen uteblev

Som framgår på röstningsöversikten ovan var det bara KD och SD som röstade för sänkt skatt med 30 öre. 2015 höjde den rödgröna majoriteten skatten, något som oppositionen velat återställa sedan dess. 

På röstningsöversikten ovan ser ni utfallet idag, när KD och SD yrkade på sänkt skatt (rött) medan styret (S,L,MP) med stöd av M, C och V (blått) stod kvar vid nuvarande skatt. De gula är ledamöter som avstod - vildarna Stefan Hanna (som inte la någon egen budget) och Therese Rhann (som la en budget som inte behandlades), samt Fi (bara en närvarande av två - de yrkade på skattehöjning i sin budget), och en ensam moderat.

Vänsterpartiet röstade på S L MP

På nedanstående bild ser ni resultatet i den avslutande budgetomröstningen. Vi kristdemokrater röstade på vår egen budget, liksom C röstade på sin, Fi på sin, V på sin, M på sin, och minoritetsstyret med S L MP på sin, som var den som gick igenom i kommunstyrelsen.

S L MP vinner med stöd av V

När våra egna budgetar föll, så ställdes i slutomröstningen den med störst stöd, moderaternas, mot styrets (S L MP). Som framgår av bilden röstade då Vänsterpartiet på styrets budget. Det är ett resultat av deras budgetuppgörelse i juni (se mitt inlägg "Priset för stöd från V fördubblat"), där styret gjorde upp med Vänsterpartiet om budgeten för att de skulle slippa få budgetbeslut i enskilda delar emot sig som de fått de två senaste åren (2019 och 2018 precis efter valet). Styret har blivit ett verkligt vänsterstyret, och i debatten igår kallade jag motsättningarna mellan Liberalerna och Vänsterpartiet för "charader", eftersom numera i praktiken styret och V samarbetar - de har både en valteknisk samverkan för att S ska ha ordförandeposten, och ett politiskt samarbete genom ett djupgående budgetsamarbete.

Korruption i Uppsala?

SVT rapporterar idag om att Uppsala kommun försöker fortsätta en olaglig konstruktion som ensidigt gynnar vänsterpartiet.

 

Olagligheterna fortsätter

Jag har tidigare skrivit (se blogg och på facebook) om hur det beslut som fattades direkt efter valet 2018, trots att det underkändes av Förvaltningsrätten redan följande sommar, 2019, fortsatt att gälla i kommunen ända fram till nu. Erik Pelling säger visserligen i inlägget ovan att arvodena nu upphört betalas ut - men trots det fattade majoriteten i kommunstyrelsen (S L MP V) idag beslut om samma upplägg med enda skillnaden att "tredje vice ordförande" nu kallas något annat. Vänsterpartisterna kommer om beslutet går igenom fortsätta få ut 14.000 kr/mån som tack för att de röstade fram styret med S L MP.

 

Korruption

I debatten  har jag fått slängt emot mig att "korruption" är ett alltför starkt ord. Styret har till och med bemödat sig att lägga ut ett textat videoklipp från fullmäktige där jag förordade införandet av tredje vice ordförande. Och jag har aldrig förnekat detta - men det är inte min idé att vänsterpartiet ska premieras för att ha släppt fram S L MP - där far Erik Pelling uppenbart med osanning.

Min kritik har hela tiden varit att inte styret rättat sig efter domstolsutslaget i förvaltningsrätten som kom förra sommaren, utan framhärdat, och fortsätter framhärda i att de måste gynna (V) enligt sin tidigare uppgörelse.

Tyvärr är det vanligt i Sverige att politiker låter sig köpas med feta arvoden och inflytelserika poster - och det är förstås på ett sätt vad politiken handlar om - makt och inflytande.

Feta politikerlöner

Tyvärr har det börjat gå mer och mer inflation i politiska uppdrag och arvoden. Förr i tiden hade man ett fåtal kommunalrådsposter - tittar man runt i kommun- och regionsverige så blir det hela tiden fler och fler. Får man ett par kommunalrådsarvoden (ofta samma betalning som riksdagsledamöter - för närvarande över 60.000 kr/mån), ja då är man beredd att stödja exempelvis socialdemokraternas maktinnehav.

I Uppsala har MP, som fick färre röster än KD fortfarande TVÅ kommunalråd (mot vårt 1 och SD:s - som också är större - 0). På samma sätt fick L två kommunalråd och ordförandeskapet i kommunens största nämnd - Utbildningsnämnden.

I Malmö lyckades S sitta kvar vid makten genom att tilldela L fyra kommunalråd - lika många som L har ledamöter i kommunfullmäktige. Sossarna själva behåller fem kommunalråd - med sina 20 mandat i fullmäktige.

Vad är korruption

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt i Uppsala ger i Fplus en intressant intervju där han benar ut vad korruption handlar om, och hur korruption breder ut sig i Sverige. Tyvärr finns det alldeles för många exempel, och jag kan bara konstatera att det finns en stor risk att bli fartblind när man har makt och inflytande, bjuds på fina middagar, och tappar kontakten med vanliga människor och det verkliga livet i samhället.

Låt oss hjälpas åt att bekämpa korruptionen - få nya politiker på plats i styrande positioner, och även gärna rensa ut ett antal politiker både i kommuner, regioner och i riksdagen. Sverige (och Uppsala) behöver ordning och reda, ärlighet, och ett sunt styre där det inte finns utrymme för personlig vinning!

Styret fortsätter bygga på olagligheter

 Stolligheterna fortsätter

 

 Minoritetsstyret i Uppsala (L S MP) framhärdar i sin olagliga konstruktion att ge Vänsterpartister 14.000 kr i månadsarvode som grund för sitt styre. Jag tog upp frågan i kommunstyrelsen innan sommaren (se blogginlägg under "Ett styre byggt på olagligheter").

 

Gunnar Hedberg kritisk

Som UNT rapporterar är Gunnar Hedberg (M), tidigare kommunstyrelseordförande, väldigt kritisk till upplägget. Han är moderaternas representant i arvodesberedningen, och röstade där nej till upplägget och lämnade en reservation. Det gjorde även jag, Jonas Peterson (C) och Fredrik Ahlstedt (M) idag när förslaget behandlades i KSAU (Kommunstyrelsens arbetsutskott). Ska bli intressant att se om styret framhärdar i sina olagligheter när beslutet ska fattas på kommunstyrelsen 26/8 och kommunfullmäktige (31/8?).

 

Uppsala behöver stabilitet och ordning och reda 

Snälla, låt oss slippa det här ogenomtänkta styret av Uppsala som jag sågade redan på första kommunfullmäktigemötet efter valet.  Snälla väljare - rösta för förändring 2022!

Liberalerna tar stöd av Sverigedemokraterna

På kommunfullmäktige debatterade vi ekonomin. Jag tog då upp frågan om den tilläggsbudget som vi presenterade tidigare i våras från Uppsala-Alliansen och Vänsterpartiet.

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen (först 1/3, och sedan en uppföljning i samband med kommunstyrelsen 12/3) så skulle denna överenskommelse ha inneburit 45 miljoner kronor mer till Uppsalas välfärd. Mohamad Hassan blev väldigt störd över att vi gjorde upp en budgetfråga med Vänsterpartiet och ansåg enligt aftonbladet att det nu var "fritt fram" att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Det var detta jag tog upp i debatten i klippet ovan. För när frågan först kom upp i kommunfullmäktige så återremitterades vårt förslag av minoriteten (S L MP), och efter att ha pratat med SD (enligt uppgift från Simon Alm själv i UNT), så fick plötsligt liberalerna och sossarna stöd för att avslå vår tilläggsbudget av SD, som först hade stött våra förslag. Argumentet från SD var att man i stället borde satsa pengar på Coronaåtgärder, men det är en helt annan fråga som vi måste hantera i särskild ordning. Uppenbart hade Simons Alms "känsliga" samtal med styret lett till att Sverigedemokraterna nu stödde styret.

Jag blev också angripen av Mohamad Hassan för att vi trots vårt tilläggsförslag inte satsade lika mycket pengar som vänsterstyret på välfärden, och det stämmer delvis. Till skillnad från Liberalerna, som lämnade Alliansens gemensamma skattesänkningskrav när de gick in i samarbetet med sossarna, så står vi fast vid vårt krav att återställa skatten i Uppsala kommun till samma nivå som innan den rödgröna majoriteten höjde den 2015. Vi anser att vi behöver effektivisera hela kommunens verksamhet och framför allt spara på allt som inte är kommunens kärnverksamhet - välfärden.

Därför rimmar det väldigt illa med den politik som januaripartierna borde stå för att när riksdagen beslutar om 7,5 miljarder i tillskott till välfärden, ja då föreslår liberalerna, sossarna och miljöpartisterna att dessa pengar (117 miljoner för Uppsala) bara ska läggas på resultatet. Oberoende av coronakrisen är det en oansvarig hantering.

Inte vi konservativa som hotar demokratin

Vi lever i en allt mer polariserad värld. Vem är det då som är största hotet mot demokratin? Ja, det är inte vi konservativa!

Shekarabi (S) med hoten mot demokratin - Trump, Bolzonaro och Orban

På Distinget nyligen - en årlig konferens i Uppsala arrangerad av Handelskammaren - fick socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) breda ut sig med sin bild av Sverige. Han började med ett collage av "hoten mot den liberala demokratin" - USA:s Trump (i samtal med Putin), Brasiliens Bolzonaro och Ungerns Orban.

Sossarna har blivit liberaler

Sedan kom en lång tirad från Shekarabi om den liberala demokratin - jag har aldrig hört en sosse använda begreppet "liberal" så många gånger - och samtidigt själv identifiera sig med det.

Det intressanta är att just nu är förutsättningen för ett fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav ett bibehållande av pakten med de liberala partierna (L och C) - därav just detta narrativ.

Regeringen Edén - koalition mellan liberaler och socialdemokrater (1917-1920)

Berättelsen förstärktes ett antal snäpp med nästa bild - av regeringen Edén - koalitionen mellan liberaler och socialdemokrater som styrde Sverige 1917-1920. Shekarabi kommenterade särskilt att Hjalmar Branting inte fanns med på bilden och att den därmed måste vara tagen efter januari 1918, då Branting ersatts av partikamraten Thorsson som finansminister. Alltså mindre än ett år efter att Socialdemokraterna lämnat den revolutionära banan i och med att kommunisterna bröt med det socialdemokratiska partiet. När jag var i Haparanda förra året kunde jag se en bild där Hjalmar Branting passerade orten på vägen att besöka Ryssland för att studera revolutionen 1917.

Hjalmar Branting reser till Ryssland för att studera revolutionen 1917

Var är hotet mot demokrati?

Jag håller inte med Shekarabi om att det är Trump, Bolzonaro och Orban som är de stora hoten mot demokratin. Särskilt inte med perspektivet 1917 då revolutioner hemsökte var och vartannat land i Europa - där var det ofta vänsterkrafter som stod för politiskt våld. Tack och lov inte i Sverige, som är undantaget när det gäller en fredlig övergång till parlamentariskt styre - mycket tack vare att socialisterna i huvudsak valde den demokratiska vägen, och att Hjalmar Branting var personlig vän med kung Gustaf V och kunde medverka till att mildra demonstrationerna 1 Maj 1917.

Nämnda statsledare idag i Ungern, USA, Brasilien och även exempelvis Polen har absolut sina brister, och är inte de politiker jag mest sympatiserar med. Men hoten mot demokratin kommer från annat håll - främst våldsbejakande extremism. Liksom kommunismen på 10-talet (och framåt) och nazismen på 30-talet är nu islamismen ett av de mest växande hoten mot vår västerländska demokrati.

Jag skulle i stället vilja peka ut tre andra statsledare som hot mot demokratin: Ali Khamenei i den islamistiska diktaturen Iran, Xi Jinping i den kommunistiska diktaturen Kina och Erdogan i Turkiet. Turkiet är visserligen inte en diktatur, men det är över 100 000 personer som avskedats eller fängslats av politiska skäl, och den politiska linjen är minst sagt oroväckande, med starka influenser från islamismen.

Till detta skulle naturligtvis kunna läggas många andra diktaturer eller halvdiktaturer såsom Al-Assads Syrien, Putins Ryssland och så vidare.

Tyvärr har vi en växande politisk våldsbejakande extremism i Sverige, i första hand i form av islamism. Detta är ett område vi borde kraftsamla mot, i stället för att utmåla oss konservativa som hotet mot den svenska demokratin!

Vänsterpartiets nya samarbete med högern

När sossarna blivit liberaler, i och med januariöverenskommelsen, så har plötsligt vänsterpartiet blivit husvilla. Det är första gången sedan 1968-1970 (då sossarna hade egen majoritet i riksdagen) som inte vänsterpartiet utgör stöd till en socialdemokratisk regering (förutom de perioder när de borgerliga styrt förstås).

Ja, det är ju till och med så att till och med samtal med (V) förbjuds i januariöverenskommelsen. En omöjlig ståndpunkt i längden som jag tidigare kritiserat på denna blogg. Och därför söker sig naturligtvis (V) i stället till de partier som vill samtala med dem.

I riksdagen har V M KD kommit överens om en ändringsbudget om 7,5 miljarder till välfärden - en linje som fick majoritet. Därmed får Uppsala 117 miljoner kronor mer - pengar som styret sannolikt bara tänkt lägga på resultatet.

Vänsterns samarbete med Uppsalaalliansen på UNT:s facebooksida

Vi har därför kommit överens, moderater, vänsterpartister, centerpartister och kristdemokrater, att 45 miljoner av dessa bör fördelas till välfärden (se UNT och SVT Uppsala), i form av socialtjänst, förskola, LSS och besöksnäringen.

Kristdemokraternas och de konservativas väg

I detta nya politiska landskap, där sossarna blivit liberaler, och där vänsterpartiet är hänvisat till högerpartierna för att få igenom sina förslag, är det naturligtvis viktigt att slå vakt om demokratin.

Men i Sverige är det liberaler och sossar i skön förening (med kulturvänstern) som kämpar om att behålla makten från oss konservativa. Det gör man genom att gång på gång upprepa faran med nationalism och högerextremism. På DN kultur tar man in en artikel från den tyske filosofen Jan-Werner Müller, som varnar oss kristdemokrater för att falla för "högerpopulisternas sirensånger" - och liberala UNT hakar naturligtvis på med en ledare signerad Håkan Holmberg ("SD är inte konservativa").

Det ligger absolut något i att vi har en ny axel / dimension i politiken mellan globalister - nationalister, mellan stad - landsbygd, mellan "anywheres" - och "somewheres". Det går då inte för oss politiker att dundra på med stora samhällsförändringar, totalt tondöva för människors oro och berättigade invändningar om att det går för fort och att vi måste vara lite mer försiktiga. För att använda en sliten KD-term, vi måste lyssna på "verklighetens folk"!

Då är lite mer lag och ordning, lite mindre öppna gränser och lite större misstänksamhet i samhället en nödvändighet, och inte ett hot mot demokratin. När vi kristdemokrater betonar behovet av trygghet, ifrågasätter en oreflekterad vidöppenhet för invandring i Sverige och tycker att de identitetspolitiska framstötarna och de liberala nymodigheterna går för långt, ja då betyder inte det att vi vill nedmontera demokratin, utan att vi förordar ett litet steg tillbaka i en accelererande utförslöpa. Man kan förfasas över att makten håller på att glida den liberala socialdemokratin ur händerna, men kommande val kommer visa att det är vi som har örat mot rälsen.

Centerpartiet borde samarbeta med alla

Den nuvarande regeringskrisen illustrerar det ohållbara läget i svensk politik. Vänsterpartiet vill naturligtvis vara med och påverka - men det går ju inte. I januariöverenskommelsen står det uttryckligen att inte (V) ska ha något inflytande, och i fredags kväll uttalade Centerpartiet tydligt "Att förhandla med vänsterpartiet är däremot uteslutet" (se radioinslaget ovan).

Ger vänsterpartiet en utpressningssituation

I länken till aftonbladet ovan sa Jan Björklund i januari att man inte skulle riskera att ge SD en utpressningssituation. Det man nu gjort är att ge V en sådan utpressningssituation i stället. Januaripartierna har nämligen inte majoritet i riksdagen, och när V kommer överens med M och KD, som nu, så blir det med stor sannolikhet så. Precis samma dynamik som i Uppsala kommun, där V gång på gång sökt samarbete med oss i KD, eller i Uppsala-Alliansen, och då fått igenom sin politik (eller stött delar av vår politik som de tycker är bra och därmed fått igenom den)

Samtala med alla i stället för att utesluta samarbete

Centerpartiets tydliga ställningstagande mot samtal med Vänsterpartiet bottnar naturligtvis i att de inte heller vill samtala med SD. Det skulle se konstigt ut att ge ett "ytterlighetsparti" inflytande men inte ett annat.

Jag tycker dock att C borde köpa den linje som vi i KD intog i våras, och som M och Kristersson nu under veckan anslutit sig till och öppna för samtal med alla riksdagspartier. Inklusive SD.

Det handlar om S eller M

Med nuvarande parlamentariska sammansättning handlar det om vi ska ha en moderatledd politik -  med SD som i någon mån vågmästare, eller en socialdemokratiskt ledd politik - med V som i någon mån vågmästare. För min del föredrar jag att Sverige styrs av borgerliga partier än av socialdemokratin!

Det är också därför som debatten om samarbete blir så laddad, därför att för socialdemokraternas del så blir resultatet av att andra partier öppnar för samarbete med SD att de själva kommer förlora makten.

Fortsatt isolering och mobbning stärker bara ytterlighetspartierna

Ju mer vi isolerar, motarbetar och mobbar ytterlighetspartier som V och SD desto mer tjänar de själva på det.

Jag passerade under min resa torsdag-lördag även "SD-land" i form av Bromölla och Sölvesborg, två kommuner som nu har Sverigedemokratisk ledning. Bromölla är ganska illustrativt över hur det fungerar när man isolerar SD. Kommunen är en typisk före detta socialdemokratiskt styrd kommun - under decennier. Efterhand som majoritetsställningen försvinner måste S plocka in fler och fler andra partier - och 2010-2014 hade man valteknisk samverkan med hela Alliansen. Resultatet blev att alla partier gick bakåt, och SD kraftigt framåt. I senaste valet var så SD näst största parti (12 mandat mot socialdemokraternas 13 - för 20 år sedan hade S 25 - det är alltså i stort sett deras väljare som gått till SD), och blev därmed kommunstyrelsens ordförande / kommunalråd.

Min tes är att det är bättre att börja samarbeta med SD och låta partiet ta ansvar (och visa väljarna hur dåligt det fungerar) INNAN det går så här långt.

Vänsterliberala pressen rycker ut till Löfvéns försvar

Nu, när det blir uppenbart hur svagt nuvarande styre är, så rycker så många ut för att försvara bilden av att vi måste hålla SD ute (Läs - behålla regeringen Löfvén). Bland andra Wolodarski i DN hänvisar till Hedi Fried som länge varnat för SD, Löfvén själv kallar det enligt Aftonbladet "bottenlöst omoraliskt", och Csaba Perlenberg i Kvällsposten / Expressen uppmanar moderatväljare att gå över till C och L.

SD är ett problematiskt parti

Särskilt Wolodarskis hänvisning till Fried tycker jag väger tungt. Jag har många gånger kritiserat SD på denna blogg för deras tvivelaktiga bakgrund, och för att de exempelvis slirar i judefrågan.

Det finns väldigt många paralleller till utvecklingen i Tyskland och Europa på 30-talet. En stark demokrati-kritik, missnöjda människor, skuldbeläggningen av främlingar (judar respektive invandrare), en kris i de liberala lägren som inte förmådde fånga upp missnöjet, och många osunda värderingar som smög sig in i samhället.

30-talet är inte idag

Men jag tycker ändå det finns avgörande skillnader - på 30-talet var det fråga om partier som bejakade våld som politiskt instrument (kommunister och nazister). De hade paramilitära organisationer, uniformer, och våldsdemonstrationer inne i parlamentariska församlingar. Hot och våld blev verklighet inte bara i slagord utan i praktisk politik. Deklarationen om mänskliga rättigheter fanns inte ännu, och människovärdet och andra viktiga principer sattes i fråga.

Därför tycker jag det är en avgörande skillnad mot idag, och vi behöver inte vara så alarmistiska när det gäller samtal med SD och V.

Däremot hoppas jag naturligtvis att människor kommer genomskåda SD:s bluff i kommande val, men det kan de bara göra om partiet tillåts ta ett visst ansvar, och visa vad det (inte) går för!

Svenska flaggan duger gott!

På Dagens Nyheter Kultur skrev jag igår en replik till Ola Larsmo. Han hade nämligen i förra veckan i en krönika försökt måla upp bilden av att KD helt och hållet nu plankar SD:s politik - tack vare att jag i kommunstyrelsen reserverat mig mot förslaget att införa flaggning med diverse andra flaggor på Uppsala kommuns flaggstänger.

Här är mitt svar i sin helhet:

"Bland liberaler finns det en stark drivkraft att rättfärdiga att man bytt sida från borgerligheten till att samarbeta med vänstern. Flaggfrågan blir då en självklar skottyta där man kan måla upp en bild av KD (och M) som ett slags ”SD light”.

I samband med min 50-årsdag 9/11 valde liberala Upsala Nya Tidning att i samma nummer som mitt jubileumsporträtt också ta upp frågan om ett beslut om flaggpolicy som kommunstyrelsen fattat flera veckor tidigare. När Ola Larsmo (DN 12/11) refererar till detta missar han att det var kommunstyrelsen (där jag sitter) som ansåg sig föranledd att fatta beslut om en flaggpolicy efter att Vänsterpartiet i kulturnämnden i september genomdrivit att regnbågsflaggan skulle hissas under hela oktober månad. Det är alltså inte KD som tagit initiativ att lyfta frågan. Faktum är att 70% av Sveriges kommuner inte använder regnbågsflaggan (enligt en studie vid Göteborgs universitet).

Beslutet i kommunstyrelsen innebar att åtminstone åtta flaggor förutom den svenska skall användas av Uppsala kommun, inklusive FN-flaggan, regnbågsflaggan och EU-flaggan. Jag invände främst att man skulle ha tornedalingars, sverigefinnars och andra minoriteters flaggor. Jag har själv Sverigefinska anor, men känner ingen särskild frändskap med den flagga som ”uppfanns” så sent som 2014, och tycker därför att det räcker med svenska flaggan och kommunflaggan. För min del var dock den viktigaste delen av beslutet att jag fick bifall för mitt yrkande att kommunflaggan skall visa stadsvapnet och inte den nyligen framtagna logotypen.

När det gäller diskriminerade grupper är jag den förste att skriva under på att vi i Sverige behöver bli bättre på att skydda människovärdet, motarbeta hat och förtryck och skydda våra minoriteter. Det är en avgörande del av en fungerande demokrati, och kristdemokratin som ideologi växte fram som en motreaktion just mot totalitära strömningar som kommunism och nazism.

Till skillnad från vad Larsmo skriver har jag inget emot varken regnbågsflaggan eller att kommunen skulle flagga på de olika minoriteternas dagar. Jag tycker dock svenska flaggan är en tillräcklig symbol för de värderingar som är så viktiga i Sverige – frihet, demokrati, människovärde och kärlek. Såväl tornedalingar, romer, homosexuella och alla andra minoriteter är välkomna att samlas under Sveriges och Uppsalas flaggor här i Uppsala kommun! 

Jonas Segersam (KD)

Kommunalråd, Uppsala kommun"

Öppen antisemitism i Uppsala

För ett par veckor sedan demonstrerade Palestinska folkets förening i Uppsala, med uppenbart antisemitiska bilder i demonstrationen. De antisemitiska inslagen har uppmärksammats såväl av Tobias tankar (tobiastankar.wordpress.com , med en uppdatering om Lisa Pelling m m), och Svenska Kommittén mot Antisemitism (skma.se).

Jag har till kommunfullmäktige lämnat in en interpellation (se uppsala.se) om saken, vilken troligtvis kommer debatteras i september.

Och idag skriver jag tillsammans med Magnus Wikberg och Andreas Morström i UNT en artikel om saken.

Här är texten i sin helhet:

Inga bidrag till antisemitism i Uppsala

Många har säkert hört om den antisemitism som skanderades av SSU-Malmö på 1:a maj, men nu har vi fått se något liknande även i Uppsala. Den 11 maj tågade en manifestation till stöd för araberna på Västbanken och Gaza genom Stora Torget och förbi valstugorna.

Längst fram gick barn med plakat föreställande en jude med judestjärna i pannan, och med blod rinnande från mungiporna, med ett döende barn framför sig med texten ”Can’t get enough, save palestinian kids”. Detta är en klassisk antisemitisk figur, och bygger på motiv om ritualmord och blodsanklagelse och har förekommit sedan medeltiden i Europa och Mellanöstern, både i kristen och arabisk antisemitism.

En vanlig anklagelse har varit att judar sagts döda kristna och muslimska barn för att blanda blodet i matza-brödet som bakas till påsk. Det är skrämmande att kunna jämföra med dramaturgin från Hamas där barn, kvinnor och gamla får agera mänskliga sköldar när man attackerar Israeliska gränsposteringar och man hör ramsor som skanderar ”krossa Israel”.

Med i demonstrationståget och senare talare vid avslutningen vid Celsiustorget var de båda tidigare riksdagsledamöterna för vänsterpartiet Torbjörn Björlund och Jeanette Escanilla. På bilder på Facebook ses både Torbjörn och Jeanette, samt Lisa Pelling (S), hålla tal precis framför barnen med de antisemitiska plakaten. Demonstrationen arrangerades av Palestinska folkets förening samt Ship to Gaza.

Vänsterpartiet Uppsala hyllade efteråt demonstrationen på sin Facebooksida och efter kritik försvarade Björlund manifestationen med att ”det behövs starkare provokationer idag för att mördandet av palestinska barn inte ska falla i glömska”. En Facebooktråd vars innehåll Svenska Kommittén för Antisemitism reagerade starkt på varpå den blev raderad.

Det är djupt problematiskt, speciellt i ljuset av de antisemitiska tongångarna som blivit allt mer tongivande inom vänsterrörelsen. I en rapport från EU-myndigheten Agency For Fundamental Rights (FRA) om judars upplevelse av förföljelse, säger 90 procent av judarna i Europa att de känner sig otrygga. Och enligt undersökningen är islamister, följt av vänsterextrema, de grupper judar känner sig mest rädda för.

Att den blodtörstige juden på plakaten var Benjamin Netanyahu används som försvar från aktivisterna. Man påstår att kritik av Israel och Sionismen inte är antisemitism. Kritik är en sak, men när man säger ”krossa sionismen”, eller ”stoppa ockupationen” syftande på hela Israels territorium, ja då begär man staten Israels borttagande från kartan.

En slags slutgiltig lösning på Israel-Palestina-konflikten. Eftersom Israel är världens enda judiska stat blir det då ett tydligt utslag av antisemitism, särskilt när de våldsamma och hätska uttrycken så ofta påminner om de antisemitiska skamfläckar som präglat inte minst Europas historia.

Gång på gång tvingas föreningar, och politiska partier, ta avstånd från slagord och handlingar som uttryckts under demonstrationer och liknande. Vi tror att man måste börja titta på de underliggande värderingar som kommer till uttryck.

Kristdemokraterna har upprepade gånger föreslagit en vaccinationskampanj mot antisemitism i Uppsala. Det finns fortfarande förintelseöverlevare som kan berätta om nazismens (och kommunismens) fasor och genom att Uppsalas skolelever får ta del av dessa vittnesbörd får man en bra utgångspunkt att arbeta vidare med frågor om demokrati, fred, människovärde och rasism. Tyvärr avslog vänstermajoriteten i Uppsala (S, MP, L och V) nyligen vårt förslag när det gäller handlingsplan Gottsunda.

2018 fick Palestinska folkets förening 34 500 kronor i föreningsstöd av arbetsmarknadsförvaltningen i Uppsala Kommun. Med bakgrund av ovanstående har vi i kommunfullmäktige ställt en interpellation till Mohamad Hassan (L) där vi ger utrymme för ett avståndstagande från antisemitism både från den styrande minoriteten (S, L, MP), och från Vänsterpartiet.

Ska verkligen Uppsalabornas skattepengar gå till föreningar som sprider uråldrig antisemitisk propaganda?

Jonas Segersam kommunalråd (KD), Uppsala
Magnus Wikberg ersättare (KD), miljö- och hälsoskyddsnämnden
Andreas Morström partimedlem (KD)