Om att sätta bilden

Vem genomför en kupp?
Under årets sista (?) kommunfullmäktige ska vi välja samtliga nämnder och styrelser samt besluta om budget för det kommande året.

Vänsterstyret - det vill säga S L MP som har en samverkan med V och Fi - gör nu allt för att sätta en bild av att SD ska genomföra en kupp för att hindra denna konstellation att ta makten i Uppsala. I själva verket är det just vad de själva gör - en kupp i syfte att få majoritet i kommunens nämnder trots att styret själva bara har 35 av 81 platser i fullmäktige.

Detta genom att öka antalet ledamöter och ersättare i nämnderna från 11+7 till 13+9 och därefter att föreslå 7 ledamöter från S+L+MP (i vissa fall har man gett bort poster till V för att få igenom detta).



Att sätta bilden 
Hela spelet i Sverige efter valet har väldigt mycket handlat om att sätta sin egen bild. De gamla maktinnehavarna har gjort allt för att behålla sina positioner, och utestänga SD och andra partier som gått framåt, och så har man på olika sätt velat sätta en bild som rättfärdigat ens agerande.

Efter valet var det väldigt tydligt att Socialdemokraternas strategi var att behålla makten med stöd av Liberalerna och Centerpartiet. Därför iscensattes en landsomfattande kampanj att ta kontakt med C och L och om möjligt få till gemensamma styren (om nödvändigt med MP). Man skulle då kunna "bryta upp blockpolitiken", och därmed behålla makten. Ursäkten blev utåt att "inte ge Sverigedemokraterna något inflytande". Skulle man bara kunna få C och L att köpa dessa argument så skulle saken vara fixad.

Man lyckades också i Uppsala, dock inte att få ett majoritetsstyre, men väl ett i minoritet med L och MP. I Västerås dumpades KD ur det gemensamma styret med S utan krusiduller, och ersattes i stället med Liberalerna.


Vänstern historiskt försvagad
Att S agerar som de gör ska ses mot bakgrund av att vänsterblocket genomgått en historisk valförlust. Faktum är att på de allra flesta håll i Sverige har Socialdemokraterna förlorat makten.


Efter valet har en stark valvinst blåst som satt Alliansen vid styret i en mängd kommuner och landsting. Socialdemokraterna har förlorat sitt maktinnehav på många håll, och Kristdemokraterna är nu med i fler styren än (S) - (162 mot 147 av de som är klara - och C tycks vara den stora vinnaren)

Synen på Sverigedemokraterna
Ytterst bottnar väldigt mycket i den svenska debatten om synen på SD. Tommy Möller, min gamle lärare i statskunskap, nu professor i Stockholm, beskrev nyligen hur det finns tre grupper när det gäller synen på SD - inom Alliansen men det gäller över hela fältet.

1. De som anser att SD är ett fascistiskt eller nazistiskt parti som man överhuvud taget inte kan befatta sig med.
2. De som anser att SD har en felaktig ideologi men är ett parti som måste behandlas som alla andra partier.
3. De som kan tänka sig ett samarbete med SD.

Striden inom Alliansen står nu mellan 1 och 2, fastän det även finns en hel del Alliansväljare som tillhör gruppen 3. Om Centern och Liberalerna fastnar för 1 kommer det per automatik leda till att vi får en vänsterregering. Om C och L däremot ser på SD på samma sätt som på V finns det en möjlighet för att Kristersson kan bilda regering.

Bilden i Uppsala
I Uppsala gör nu Mohamad Hassan och liberalerna allt för att sätta bilden av att de själva har hindrat SD att få inflytande (utifrån linje 1 ovan), och att Uppsala-Alliansen (M C KD) är öppna för ett sådant samarbete (linje 2 eller 3). Dessutom försöker de samtidigt, i skönt samförstånd med V, sätta bilden av att de själva inte har ett samarbete med Vänsterpartiet och Fi utan att vänstern är en tydlig opposition, något som i praktiken inte stämmer.

Cecilia Hamenius intervjuades i Upplandsradion i veckan om att hon gått över från L till KD efter att L bytt sida, och hon påpekade i intervjun att det inte är bättre att göra sig beroende av ett annat extremparti (V) i syfte att undvika att göra sig beroende av ett annat (SD).